"Fängsjöbjörnen" 1956

I min barndom låg ett björnskinn hos Gustaf och Oskar Fängström i deras kammare i Fängsjö. Vi barn tyckte det var så spännande att se björnskinnet och höra Gustaf ibland berätta om den björnjakt som slutade med att Gustaf sköt björnen hösten 1956.  De första åren efter björnjakten kom det många människor för att titta på björnskinnet, som vid den tiden var en smått märklig sevärdhet. Björnar var ovanliga i våra trakter och björnjakten blev en omtalad händelse i dåtidens tidningar. 1978 skänkte Gustaf Fängström björnskinnet till Ådalslidens hembygdsförening och idag finns det till beskådande i Hembygdsgården i Näsåker.

Paul Lundin, hembygdsforskare i Näsåker, har i sin bok "Sanningar och sägner" beskrivit  björnjakten, och så här skriver han om björnjakten i Fängsjö hösten 1956:

"Hela 1950-talets början hade varit rik på björnspår och björnspillning och vid flera tillfällen under höstens älgjakter hade man sett en skymt av den väldige, utan att få skott på honom. Ja, en man som satt på älgpass uppe på Sörtannfloskogen intill Forsåsgränsen, fick eller rättare sagt blev helt överraskad när han i väntan på drevet istället för en älg fick se en björn komma skumpande. Han slängde iväg ett skott i hastigheten, dock utan att träffa.

Därjämte hade två somrar i rad i början av 1950-talet en björn rivit får för några Forsåsbönder i närheten av Forsåssjön. Ordningsam som björnen lär vara hade han samlat ihop resterna av de rivna fåren och grävt ner dem i en grop, medan på ett annat ställe hade han gömt pälsen och huvudet på det dödade djuret under en villåga (ett rasat träd).

Vid flera tillfällen samma tidsperioder, hände det också att bilande personer utefter Edsele- Salsjövägarna, såg björnar som lufsade över vägbanan. Därför kunde man mer eller mindre anse det vara en tidsfråga när den första björnen på hundra år skulle fällas.

Men i vår generation var det både med andakt och nyfikenhet som vi samlades kring den skjutne Fängsjöbjörnen som hade fällts måndagen den 9 oktober 1956. Det blev en större folksamling omkring det skjutna djuret denna soliga höstdag när jägarna kommo ner till bygden med sitt byte. Huvudet på björnen såg stort och kraftigt ut i förhållande till själva kroppen, ty det var inte någon av de större bjässarna som åkt dit, men ögonen såg ovanligt milda ut för att ha tillhört en vildsint björn. Så var min åsikt i alla fall.

Dagen efter, en lördag förresten, kom en utförlig redogörelse i en av ortens tidningar, om den lyckade jakten.

Det hade varit fem man i jaktsällskapet och idén om björnjakten hade uppstått under licensjakten på älg veckan före. Då man sett färska björnspår mellan Omsjö och Stugusjön i trakterna mellan Guldåsen och Granberget. På måndagen, veckan efter licensjakten, drog man alltså ut på björnjakt, de fem männen jämte den 4-årige hunden Boy. Natten hade varit kall och fram på morgonsidan hade nederbörd fallit i form av ett tunt snölager som givetvis gynnade björnjägarna. Men då solen fram emot niodraget började lysa fram, gick det fort att snön försvann. Men då hade hunden redan fått vittring på björnen väster om Svartberget emot Fängsjön till. De fem jägarna poserade ut sig på skilda pasställen: bröderna Oskar och Gustaf Fängström närmast Fängsjön, Albert Sjödin från Stormon längre ostvart, medan jansjöborna Karl Johansson och Knut Eriksson posterade sig mellan Svartberget och Skiftesmyråsen. Det var också de två sistnämnda som blev varse bamsingen och de skickade var sitt skott. Björnen raglade till, troligen träffad men fortsatte liksom raglande ner mot sjön, där Gustaf och Oskar fattat post och de tog också emot djuret med "varma servietter" och det tros att det var Gustaf Fängströms skott som blev det dödande. Gustaf ansågs som den egentlige ägaren till björnskinnet, som efter konserveringen intog hedersplatsen i den gamla Fängströmska gården i Fängsjö och som lockade många nyfikna till beskådande under åren som följde. Själva björnköttet inköptes av hotell Appelbergs i Sollefteå som med braskande rubriker annonserade om läckert björnkött till middan, på sätt och vis en sensation, eftersom det trots allt var länge sedan någon björn blivit skjuten inom Ådalen.

Sedan björnen blivit fallen undersöktes den av de lyckliga jägarna, vilka kunde konstatera att skotten gått in i bogen och det dödande i själva hjärnan. Han visade sig väga 250 kg och var omkring två meter lång, men hur gammal den var, kunde man inte riktigt bestämma. Björnen var dock ovanligt fet och välmående, trots att han ju måtte ha blivit störd rätt ofta under höstens älgjakter.

Själv gav jägarna största äran till hunden Boy vilken utan någon förträning på björnjakt, ändå visade sig totalt respektlös mot sin store motståndare. "Den hunden hade alltid drivit fint", berättade jägarna i tidningen. Men det lustiga var, och detta även när det gällde annan jakt, att när skotten började smälla, så tappade han kuraget och blev moltyst."

 

Minnesbilder 2015

Stockholm i april

Vår nya vovve; Pontus född maj 2013. I Inget.

Sally i Stugusjön.

Den finska rosen.

 

 

Skuleberget

Fjällpipare i Sylarna

Storsjön

"Vitterplatsen"

Färjeolyckan 1852 i Sollefteå

Platsen där marknaden höll till i Sollefteå. Bilden är tagen 1872 av E. Möller

En liten, oansenlig notis i Härnösandsposten på senhösten 1852 berättar om en tragisk olycka som innebar svåra konsekvenser för bland annat sex små barn i Stugusjön Resele. Det är en tragisk berättelse om hur värnlösa föräldralösa barn blev när föräldrarna dog och om hur snikna förmyndare och andra ansvariga utnyttjade situationen. En av barnens ättlingar, Kjell Wallin, har skrivit om denna händelse och jag vill gärna återge den. Berättelsen är återgiven från Resele byablad:

Notisen i Härnösandsposten: 

--"Enligt rapport från Chronolänsmannen N. Sjödén i Sollefteå under andra marknadsdagen den bedröfliga olyckshändelsen därstädes inträffat, att färjkarlen Jonas Lindberg i Krånge jemte sex andra personer, ävensom ett hästkreatur drunknar wid Skerfsta färgställe under öfverfarten från södra till norra sidan af ån. Olyckan berättas hafwa blifwit wållad derigenom att, sedan färjan redan warit tillräckligt lastad, ytterligare flere personer tillkommit mot färjkarlens wilja, hwilka utkomne på sjön företogo sig att medelst utkastande af en häst lätta färjan, därwid dock denna kantrade. Af tillstädeskommen hjälp kunde blott 9 af på färjan warande personer räddas, hwaremot de öfriga omkommo."

Kjell Wallin skriver:

"Sommaren 1852 hade man hos bonden Per Hinriksson i Stugusjön planerat att åka till Sollefteå höstmarknad. Per och hustrun Helena Göransdotter planerade inköp av diverse nyttiga saker och barnen sex stycken mellan 2 och 11 år blev nog lovade marknadskarameller när föräldrarna kom hem. Föräldrarna kom aldrig mera hem till Stugusjön. Där fanns nu istället sex föräldralösa minderåriga barn; orsaken till den familjetragedi jag nu skall berätta om.

Efter ett lyckat marknadsbesök började återfärden mot Resele och Stugusjön. I Myre skulle man återlämna den hyrda giggen, kärran, till gästgivaren Rosén. Det var måndagen den 28 september, alla var nu på väg hem så färjan i Skärvsta var fullastad, några kanske lindrigt nyktra det fanns ju omkring 30 krogar på marknaden och kasken fick man göra så stark man ville för 6 skilling, det var ungefär 12 öre. Det finns några muntliga hörsägner hur olyckan gick till men med all säkerhet blev färjan överlastad. På färjan fanns också Reselebonden Johan Olof Hansson med hustrun Kajsa Greta Henriksdotter. Kajsa Greta drunknade men Johan Olof fick tag i svansen på en häst som simmade mot land och räddade sig därigenom. Drunknade gjorde både Per Hinriksson och Helena Göransdotter.

En vildvuxen tibastblomma växer
på den öde gården i Stugusjön.

Det fanns nu sex minderåriga föräldralösa barn i Stugusjön, istället för marknadsgotta fick man besked om att mor och far aldrig mer kommer hem. Man kan ju bara föreställa sig vilken kaosartad situation dessa barn befann sig i. Redan den 2 oktober sammanträdde, på prosten Nordenssons begäran, Sockenstäman som då var en allmän stämma. Där beslutades att till förmyndare utse morbrodern Jon Göransson i Näsåker samt bonden Zakris Modin i Myre. Man beslöt vidare att hemmanet skulle försäljas så fort som möjligt så det kunde betala barnens vård och inte belasta församlingens fattigvård, som man uttrycker i sockenstämmoprotokollet.

Jag har noga följt barnens tillgångar och försäljning av hemmanet i Stugusjön. Det var barnen som fick Svarte Pettern i det spelet och socknen kanske berikade sig en smula? Vad gjorde man med barnen? Söndagen den 10 oktober upplästes i kyrkan att de som mot betalning ville mottaga och vårda dessa barn skulle till förmyndarna inkomma med bud. Det är ju detta förfarande som kommer att kallas auktion. Nästa sockenstämma den 24 oktober fanns bud på barnens vård och uppfostran. Jag citerar protokollet: ”Den yngste Jonas född 1849 nära 3 år skall vårdas av torparen Nils Andersson i Prästbordet med en ersättning första året 35 riksdaler 40 var begärt en då bonden Per Hansson i Tängsta åtogo sig vården för 35 skulle Nils Andersson få vården om han gick in på samma pris.”

Det var följaktligen en auktion där den som bjöd minst fick pengarna. Henrik fyllda nyss 4 år och Greta Magdalena 9 år vårdas av f.d kronobåtsman Hatt för 50 Rd, Britta Erika 6 år av torparen På Pålsson i Yttersel mot 25 Rd. Sara Kajsa 11 år av skolläraren Dalin 15 Rd. Då var barnen placerade för en summa av 145 Rd första året.

Syskonskaran var nu skingrad. Bouppteckning var beställd av prosten och kyrkoherden tillika fattigvårdsstyrelsens ordförande Olof Nordensson. Av bouppteckningen framgår, det var för mig en fascinerande läsning, att allt vad man hade i ett bondhemman, som var i full drift 1852, fanns med i bouppteckningen: kreatur, hästar, får, getter, körredskap, kläder, böcker, båtar, fiskeredskap, smidesredskap, sågtimmer, bräder, guld, silver, koppar och malm med mera, att grisen inte var med berodde på att bouppteckningsmannen tog den som arvode. Summa inventarier inkl. hemmanet var 2 397 Rd, skulder 1 586 Rd, nettot 811 Rd men hemmanet skulle ju bjudas ut till försäljning och där var klausulen "allt var därtill hemmanet hörer", så där fick barnen inte med sig någonting. Så här lät det i protokollet för försäljning: ”efter förut skedd pålysning uti Resele och angränsande socknars kyrkor låta förmyndarne för avlidne bonden Per Henriksson i Stugusjöns omyndige barn försälja till högstbjudande derför ägande hemman 1 ¼ seland nr 1 derstädes med allt var därtill hörer”. Köpare blev bondesonen Eric Scherdin i Skärvsta, köpesumman blev 2 530 Rd, något mer än bouppteckningen.

Skulderna var ju 1 586 Rd så det skulle vara ett arv till barnen på strax under 1 000 Rd. 145 Rd fick man betala för att ”vårdas” första året sedan hittar jag inga fler utbetalningar varken 1864, 1855 eller 1856.

Hur gick det för dessa barn? Den yngste Jonas emigrerade till USA 1880. Henrik blev kvar i Resele som torpare men bytte namn till Hassellunn blev sedan Hassellund. Britta Erika gifte sig med torparen Johan Fredrik Mähler i Resele. Göran Petter blev kvar som torpare i Resele och bytte efternamn till Wallin. Greta Magdalena gifte sig med torparen Erik Petter Hansson senare Tängdén i Resele och Sara Kajsa gifte sig med torparen Johan Christoffer Hansson i Resele."

Text: Kjell Wallin, ättling till Göran Petter.

--------------------------------------

Från Magnus Johansson hemsida: http://www.adals-liden.net/ hämtar jag följande uppgifter om familjen:

Per Henriksson var född den 5 oktober 1807 i Gammelås, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 23 oktober 1836 i Resele sn med Helena Göransdotter. Hon var född den 31 oktober 1811 i Hov, Arbrå sn. Per var bonde i Stugusjö, Resele sn, förutom några år när han var bonde i Rödsta nr 2, Resele sn. Både Per och Helena drunknade den 28 september 1852. De var då bosatta i Stugusjö.

Barn:
Sara Greta Persdotter, född den 7 januari 1837 i Stugusjö, Resele sn, död där den 18 mars 1840.

Henrik Persson, född den 30 maj 1838 i Stugusjö, Resele sn, död där den 20 mars 1840.

Sara Kajsa Persdotter, född den 10 september 1841 i Stugusjö, Resele sn. Hon gifte sig den 7 april 1872 i Resele sn med Johan Kristoffer Hansson Flodström. Han var född den 28 april 1840 i Norrtannflo, Resele sn. Sara Kajsa undgick 1 ½ års straffarbete år 1865 såsom vållande till fosters död. Johan Kristoffer var först bonde, sedan arbetare i Norrtannflo, Resele sn. Sara Kajsa dog den 17 april 1895 i Norrtannflo av bråck. Johan Kristoffer dog den 14 september 1909 i Norrtannflo av astma.

Margareta Magdalena Persdotter, född den 24 februari 1843 i Stugusjö, Resele sn.

Göran Peter Persson Wallin, född den 12 oktober 1844 i Stugusjö, Resele sn. Han gifte sig den 7 april 1869 i Resele sn med Anna Greta Mähler. Hon var född den 10 december 1846 i Norrtannflo, Resele sn. Göran Peter var torpare i Yttersel, Resele sn. Han dog i Yttersel den 19 juli 1907 av lungsot. Anna Greta dog 1921.

Brita Erika Persdotter, född den 4 april 1846 i Stugusjö, Resele sn. Hon gifte sig den 5 november 1865 i Resele sn med Johan Fredrik Mähler. Han var född den 8 februari 1842 i Norrtannflo, Resele sn. Johan Fredrik var först inhyses i Höven, Resele sn. Omkring 1872 flyttade familjen till Rödsta, Resele sn, där han skrevs som arbetare och torpare. Brita Erika dog den 15 mars 1894 i Rödsta av lunginflammation. Johan Fredrik dog 1922 i Rödsta. Henrik Persson, född den 4 mars 1848 i Stugusjö, Resele sn.

Jonas Persson, född den 5 november 1849 i Rödsta, Resele sn.

----------------------------------------

Mer om Stugusjön från min blogg:

http://smulansblog.blogspot.se/2010/07/stugusjon.html
http://smulansblog.blogspot.se/2010/09/gamla-kort-fran-stugusjon.html

Ny hemsida mot vindexploateringen i Ångermanlands inland! / Uppdatering!

Bilden lånad.

Nu sjösätter vi den nya hemsidan mot vindexploateringen i Ångermanlands inland! Det känns som vi har medvind ;) just nu mot den storskaliga vindexploatering som pågår. Det planeras för 600 vindsnurror bara i Sollefteå kommun av 1000 i hela Ångermanland! Det är många vindparksprojekt på gång på flera platser i kommunen.

I vårt område, Fängsjö/Storsjöhöjden, planeras för över 200 (!) och 210 höga (!) snurror med blinkande ljus och roterande blad dygnet om. (Turning Torso i Malmö är 190 meter..) Dessutom kommer de att placeras på höjder mellan 300 och 500 meter. Den totala höjden på kraftverken blir således 500-700 meter och kommer att synas miltals.

Det känns helt vettlöst. Vi kan inte stillatigande se på hur vårt största naturarv skogen förstörs av groteska monster av vindsnurror. Vi kan inte stillatigande se på hur politikerna kör över människor utan att ha fått stöd för det bland kommuninvånarna. Vi kan inte stillatigande acceptera att vår boendemiljö förstörs med vindsnurror och blinkande ljus utanför våra hus. Allt har skett så snabbt vilket känns som en medveten strategi från politikernas sida..

Jag tror vi är många som är emot den här exploateringen av flera skäl. Det visar det stöd vi redan har fått genom telefonsamtal, mail och insändare/kommentarer i TÅ.

Hemsidan har just sjösatts. Vi kommer fortlöpande att skriva om det som händer med vindkraftssatsningarna och vad som görs för att försöka stoppa det som stoppas kan. En namninsamling kommer inom kort bland annat, som vi hoppas många ska skriva på. Det finns även en gruppsida på Facebook där vi diskuterar vindparksprojekten.

Välkommen!

Hemsidan: http://snurrigt.vildavastra.se/

Facebook:  https://www.facebook.com/#!/groups/297209270313107/


Uppdatering: Vi har nu startat en namninsamling på nätet mot vindexploateringen:


Stoppa vindindustrins naturförstörelse i västra Ångermanland.

Var är tanken på hållbar utveckling av naturhänsyn, turism, och boende.
SCA hoppas utöka sina inkomster från sitt väldiga skogsinnehav i Västra Ångermanland genom att återigen skövla orörd natur. Ett nutida baggböleri.

Och tyvärr med blåögda lokalpolitikers gillande - en ovanlig och märklig enighet från vänster till höger på politikerskalan. Med undantag av det lilla lokala partiet Västra Initiativ, som kämpar för naturen och de lokalt boende, när t.o.m. ”de gröna” gett sig in i industridirektörernas varma famn.

Ingen tanke verkar politikerna lägga på vad bygderna ska ha för framtida nytta av industrialiseringen av naturen – som hållbar utveckling av naturhänsyn, turism, och boende inte minst. Utländska och svenska bolags vinstintressen främjas genom att våra lokalpolitiker förordar just Västra för exploatering.

 Vill du stödja motståndet mot den storskaliga vindindustrin i våra skogar? Namnlistan finns..

HÄR.

Vitbergets krononybygge och Vitbergsbodarna i Resele.

                                      Vitbergets krono-nybygge

Vitbergets nybygge (tidigare Hvitberget)  är ett gammalt krono-nybygge på Reseleskogen som jag hörde talas om när jag var liten. I mitten av 1970-talet besökte jag första gången det då öde nybygget. Vi gick en stig från Stugusjön till Vitberget ca 2-3 km, en stig som fortfarande finns kvar. Det stora tvåvåningshuset stod då fortfarande ensamt kvar på platsen, men bara några år senare revs huset. Numea går en väg upp till platsen för nybygget och skogsavverkningarna har förstört de sista resterna av Vitbergets krononybygge. 

Lite historik: Vitbergets nybygge ägdes och anlades 1826 av ett par bönder, Lars Westin Västerå och Lars Månsson Vignäs, Resele. Vitberget beskattades som 4 ½ seland och platsen fick 40 skattefria år.

År 1824 kom dalkarlen Påhls Lars Andersson f  1781 med hustru och två barn till Hvitberget och några år senare, år 1833, kom f.d. fältjägaren, Mats Staaf f (1792-1874)  med hustrun Kerstin Larsdotter (1795-1867) och barn  från Lith i Jämtland och bosatte sig i Vitberget. (Resele A1:4 1826-1835 sid 152) 

AD. Resele-AI-4-1826-1835-Bild-159-sid-152

Mattias Staaf flyttattest 8 jan. 1832

" Till Hvitberget kom från Lith i Jemtland under de oroliga tiderna i detta århundradets början en desertör född i Elfdalen i Dalarne. Han hette Mathias Staf, var så godt som nygift och hade med sig hustru och barn. Första vintern lifnärde sig flyktingarne mest med skogsråttor. Längre fram i tiden gick han en gång fram till bygden och besökte kyrkan på söndagen, men fogade slumpen så, att han just den dagen efterlystes för att straffas derför att han lämnat fanan. Men gubben vidtalade sina bekanta att icke röja och utlemna honom, hvilket de också lofvade och höllo, så att han oantastad fick anträda sin färd till hemmet i skogen." / Citat från "Saga och sanning i Resele" av A. Nyberg 1899

Mattias (Mats) Staaf flyttade till Kroksjön i Resele efter en kort tid på Vitberget. / Not. I Resele A1:5 (1836-1847) sid. 114 Hermansjö finns familjen med f.om 1836.

Mattias Staafs son Magnus f 1826 övertog så småningom krononybygget på Vitberget. Han uppförde ett nytt boningshus och övriga gårdsbyggnader. Magnus föräldrar blev inhyses hos sonen. Magnus Mattson Viklund flyttade så småningom till Gåsnäs i Resele, och istället flyttade torparen Erik Löfgren f 1842 med familj till Vitberget.

En syneförrättning utfördes den 12 juli 1861, när Magnus Mattsson (Viklund) bodde på Vitberget.

År 1872 skedde Laga skiftet i Vitberget. Vid denna tidpunkt var Vitberget uppdelat på sex ägolotter av bönder i Resele.  Efter Laga skiftet började flera av delägarna att sälja ut sin skog till skogsbolag,men säljarna gjorde vissa förbehåll, bland annat fritt användande av mulbete, andel i den gemensamma fäbodplatsen (Vitbergsbodarna), användning av den tillhörande sågen i Vitberget och kostnadsfritt få ta nödigt timmer till underhåll av fäbodhusen.

Skogsbolagen, som nu ägde Vitberget, fortsatte att arrendera ut Vitbergets nybygge till skogsarbetare.  År 1883 kom arrendatorn Erik Nilsson Lundin f 1849 med familj till Vitberget från Skorped. Familjen bodde många år på Vitberget. Dottern Anna Maria f 1883 gifte sig 1900 med skogsarbetaren Erik Peter Andersson  f 1871 i Hällås, Resele. Familjen bodde först i Hällås och senare på Vitberget fram till 1930/31 när de flyttade till Ållsjön, Ed sn.

Den sista familjen som bodde på Vitberget var arrendatorn Artur Hägglund f 1895 med familj. Familjen flyttade omkring 1940 och därefter blev det  f.d. krononybygget öde. Vitberget ägs idag av Holmen skog AB.

Gården på Vitberget 1954.

Utanför lagården i Vitberget. Troligtvis 1950-tal

Ladugården Vitberget

 Uppdatering okt. 2022. Hvitberget.

Nedanstående notis har upptecknats av Herman Geijer under fliken "Underbara händelser" på Landsarkivet SOFI. 

Notisen antyder att Hvitberget har varit känd och bebotts under längre tid än som ovan beskrivits. Tack Harriet Boman som hittat denna notis.   

 Okt 2022. Uppdatering 2. För en tid sedan besökte jag Hvitberget igen. En väg har brutits upp ända upp till Hvitberget och en skogsav-verkning har gjorts på platsen. Platsen har växt igen och ingenting tyder idag på att Hvitberget varit en bebyggd boplats.      

                                             Vitbergsbodarna

Ca 2-3 km söder om Vitberget ligger Vitbergsbodarna (tidigare Hvitbergsbodarna). Det var det fäbodställe som de delägande bönderna i Resele använde för sina mulbeten sommartid. Vitbergets fäbodar användes fram till slutet av 1920-talet som sommarfäbod och fäbodarna är till stora delar bevarat än idag.

Tillägg: Det har funnits tre fäbodstugor på Vitbergsbodarna. Följande bönder i Resele nyttjade bodarna: Erik Edfors Österå, Andreas Westin Västerå och Johan Edlund Vignäs. / Källa Lennart Westin och Hanna Lindström.

Vitbergsbodarna 1950-talet.

Vitbergsbodarna 1950-talet.

Från Vitbergsbodarna 2009.

Ett varmt TACK till Hanna Lindström i Resele för kompletterande uppgifter och för de gamla korten från Vitbergsbodarna! Jag hade glädjen att göra en utflykt till Vitbergsbodarna igen i sommar tillsammas med bland annat Hanna. Tack även Lennart Vestin, Uppsala för de svart/vita korten från Vitberget.

Uppdatering juli 2019.

För ett par-tre år sedan rustades Vitbergsbodarna upp av ägaren Holmen skogsbolag. Nya fynd i form av hällristningar på sten har gjorts vid bodarna, stugorna har rustats upp och vallen har slagits. Lovvärt initiativ av Holmen! Under uppbyggnaden gjordes följande reportage i TÅ Allehanda okt. 2016:

"Gamla fynd undersöks och restaureras: "Det här är kanske de mest nordliga fäbodristningarna i Sverige" TÅ Allehanda.

Gamla kort från Stugusjön

Jag har fått ett par intressanta kort av en läsare. Tack Dan Olof! Dan Olofs hustru Ragnhild har rötter till Stugusjön på sin mormors sida, Alma Karolina Nord f. 1879, och korten har anknytning till denna by.

Här är Ragnhilds rötter till Stugusjön:

1. Alma Karolina Nord född 1879 i Höfven, Resele gift med Erik Johan Tängdén f 1864 i Tängsta Resele.

2. Almas mor hette Thilda Dorotea Eriksdotter f 1854 i Höven, Resele (gift med Jonas Nord f 1838 Brunflo)

3. Almas morföräldrar: Erik Olof Persson f 1811 i Stugusjön, Resele och Anna Helena Persdotter f 1819 i Tängsta, Resele. (se kort)

4. Almas mormors föräldrar: Per Persson född 1772 i Stugusjön, Resele gift med Stina Jakobsdotter f 1775 i Omsjö, Ådals-Liden.

5. Almas mormors farfar: Per Persson f ca 1742, nybyggare i Stugusjön, Resele.

Erik Olof Persson f 1811 i Stugusjön, Resele ohh Anna Helena Persdotter f 1819 i Tängsta, Resele. Pojken okänd.

Ett besök i Stugusjö kring 1952 Längst fram från vänster Therése Josephson, Mats J Josephson, Hanna Nord, Tora Östin, Karin Örtkvist (Tängdén), Göta Tängdén. 2:a raden från vänster Gösta Josephson, Tekla Nord. Längst bak Anna Tängdén och Gunnar Örtkvist

Jämför gärna kortet ovan med ett av korten i den här länken om Stugusjön. Man kan se att det är samma hus på båda korten. Alma Nords förfäder bodde dock aldrig i detta hus utan med största sannolikhet på gård nr 3 som finns beskrivet på en karta i samma länk.

Ett varmt tack Dan Olof för att Du skickade mig korten!

Stugusjön

Stugusjön 1950-tal. Tack Stig Lindblad för kartan! (Klicka på kartan för att se gårdsnumren)

Kort historik: Stugusjö(n) är en gammal skogsby inom Resele sn som numera är en ödeby. Ursprunget till namnet är okänt. Byn anlades på 1760-talet. Ett par mindre avstyckningar sker 1804 och 1839  Den förste nybyggaren hette Per Persson (1742-1797) född i i Junsele. Per Persson gifte sig första gången 1768 med Ingeborg Eriksdotter (1738-1770) född i Junsele. Per Persson gifte om sig 1771 med Barbro "Dordi" Hermansdotter (1752-1835) född i Resele och de fick tio barn tillsammans.

I 1880 års folkräkning bodde 34 personer i Stugusjö.
I 1890 års folkräkning bodde 43 personer i Stugusjö.
I 1900 års folkräkning bodde 35 personer i Stugusjö.


När jag var barn på 1950-talet var Stugusjön en plats vi gärna åkte till för att bada. Stugusjön är en stor, vacker och fiskerik sjö med långa och grunda stränder och jag kan förstå att nybyggarna tyckte om platsen! Tyvärr har jag inga egna minnen av bebyggelsen i Stugusjö trots att alla gårdarna i Stugusjö revs i början av 1960-talet . Min mamma har berättat många minnen från Stugusjön från tiden hon växte upp i den närliggande skogsbyn Fängsjö. På den tiden mamma var liten fanns det bara en stig mellan Fängsjö och Stugusjö, men kontakterna byarna emellan var trots det livlig. Inte förrän 1949 byggdes en väg mellan dessa byar. Det är ca en mil mellan Fängsjö och Stugusjö.

Igår fick jag tillfälle och glädjen att träffa Hardy Fängström som föddes i Stugusjön i slutet av 1920-talet. Hardys föräldrar Per och Eva Fängström var de sista bofasta som flyttade från Stugusjön 1951. Jag fick höra många nya berättelser och minnen från Stugusjön av Hardy, och jag fick även ett gammalt kort av deras hus som familjen bodde i. Ett stort och varmt TACK Hardy!

Det har funnits minst fem boställen i Stugusjö. På alla boställen finns grunderna fortfarande kvar efter gårdarna, men det är bara ett mindre hus som finns bevarat i Stugusjö. Det huset används idag som jaktstuga. Huset kallas för övrigt för "Ellas stuga", troligtvis efter någon "Ella" som bott där. Vem? De sista familjerna i Stugusjön fram till 1951 var:

-Hans (Leonard) Molin (nr 1 på kartan)
-Per Fängström (nr 2 på kartan)
-Gustaf Thor (nr 3 på kartan)
-Per Thor (bodde i "Ellas" gård - nr 4 på kartan)
-Frans Strömberg (väster om Stugusjön, ej synligt på kartan)

Det bodde ytterligare ett par familjer en kortare tid i Stugusjön på 1940-talet; familjerna Bror Andersson och Jonas Jonsson (gård nr 1 på kartan). Även ett par finska familjer (familjerna Hiltunen och Pesanen) flyttade till Stugusjön ett par år i början/mitten av 1950-talet (till gård nr 1 och 2 på kartan). När de flyttade blev byn helt öde.

Tyvärr verkar det finnas få bevarade kort av bebyggelsen i Stugusjön. Några foton har jag fått men jag tar tacksamt emot flera gamla kort!

I fronten: Hardy Fängström och Frans Karlström. Fotot lånat av Hardy Fängström.

Per Fängströms gård i Stugusjön 1940-tal. (de bodde på gård nr 2 på kartan)

Fr.vä: troligtvis Frans Strömbergs hustru Elisabet "Lisa" f 1893, Oskar Strömbergs hustru Greta Johanna 1857-1925, Frans Strömberg f 1886 och Oskar Strömberg 1857-1923. (Tack Marja-Lisa för lånet!)

Kortet ovan taget utanför Strömbergs gård i Stugusjön. Gården låg väster om sjön, bortom "Ellasberget" - platsen syns ej på kartan. Huset är rivet idag.

  

Per Thor f 1898 (son till Gustaf Thor) och hustrun Inez Molin med barnen Uno och Sigrid i Stugusjö.

Familjen Thor bodde på gård nr 4 på kartan

Från Magnus Johanssons hemsida:

"Gustaf Thor var född 1872 i Fryksände sn. Han gifte sig den 14 juni 1898 i Junsele sn med Eva Maria Persdotter. Hon var född den 7 juni 1875 i Långvattnet, Junsele sn som dotter till Per Jonsson och hans hustru Anna Brita Olofsdotter. Familjen var först bosatt i Ysjö, Junsele sn. 1903 flyttade familjen till Sundmo nr 1, Ådals-Liden sn, där Gustaf var arrendator. Från 1907 blev Gustaf arrendator i Stugusjö, Resele sn. Familjen lever 1930 i Stugusjö.
Barn:
-Per Fritiof Thor, född den 15 september 1898 i Ysjö, Junsele sn.
-Anna Maria Thor, född den 10 april 1901 i Ysjö, Junsele sn. Hon gifte sig den 4 augusti 1923 i Ådals-Liden sn med Per Anton Fängström. Han var född den 8 mars 1900 i Fängsjö, Ådals-Liden sn. -Per Anton dog den 16 juli 1966 (SDB2). Anna Maria dog den 4 maj 1975 (SDB2).
-Helfrid Kristina Thor, född den 4 februari 1903 i Ysjö, Junsele sn. Hon gifte sig den 13 mars 1921 i Ådals-Liden sn med Nils Fabian Fängström. Han var född den 20 januari 1896 i Fängsjö, Ådals-Liden sn. Nils Fabian dog den 14 juli 1975 i Hammerdal sn (SDB2). Helfrid Kristina dog den 21 maj 1976 i Hammerdal sn (SDB2).
-Gustaf Verner Thor, född den 18 augusti 1908 i Stugusjö, Resele sn."


Flera kort från Stugusjön finns under etiketten Stugusjö.

Eva och Gustaf Thor, Stugusjön

Idag har sotaren varit till oss. Jag blir lite full i skratt när jag ser den här bilden av Eva och Gustaf Thor - sotaren är en kopia av sin farmors far Gustaf Thor! ;)

Gustaf Thor föddes 1872 i Fryksände i Värmland och hans hustru Eva Maria Persdotter var född 1875 i Långvattnet, Junsele. Sonen Verner f 1908 till höger och barnbarnen Axel f 1922 och Mary f 1921 längst ner; barn till Fabian och Helfrid Fängström. Kortet är taget i Stugusjön, Resele där Gustaf och Eva Thor bodde med sin familj.


Uppdatering 20/3: Ser i tidningen idag att sotar´n fyller 60 år. GRATTIS!

Okända kort från Tallnäset (?) / uppdatering

                                                                           Bild 1.

Uppdatering: Bild 1. Kommentar av Marja-Lisa Strömberg: "Jag har tittat på första bilden den med hästarna.Det kan möjligtvis vara Stures (Strömberg; min not) pappa och mamma till höger. Kanske de andra är föräldrarna och lillebror till Elisabet Konkordia. Jag har sett på gamla kort att hon hade en yngre bror. I så fall kan kortet vara från Åsele".

Bild 2.

                                                                             Bild 3.

Uppdatering: Bild 3. Kortet är från Omsjö: Fr. vä: Helena Nordin f 1887, Anna Nordin f 1884, Jenny Jonasson f 1891 Omsjö, Augusta Nordin född Nilsdotter (gift med systrarnas bror Erik Andreas f 1875), Gerda Jonasson f 1894 Omsjö.
Tack Lasse Örtenblad för uppgifterna! (Lasses morfar är systrarna Nordins bror Johan Oskar Nordin f 1873).

Uppdatering 2: Två personer till är identifierade på kortet: Jenny och Gerda Jonasson. TACK Ove Jonasson!

Familjen Erik Olof Jakobsson Nordin Omsjö, från Magnus Johanssons hemsida.




                                                                           Bild 4.

Uppdatering:  Bild 4. Kvinnan är troligtvis Elisabet Konkordia Hansdotter f 1893 i Åsele. Död 1936 i Stugusjön, Resele. (mor till Sture S.)

De här gamla korten har jag fått av Marja-Lisa. De kommer från hennes svärföräldrars fotosamling i Tallnäset, Ådalsliden. Marja-Lisas svärföräldrar hette Astrid f. Rehn och Sture Strömberg född i Stugusjön, Resele, och de bodde större delen av sitt liv i Tallnäset som ligger inte långt från Omsjö.

Jag kände Sture och Astrid ganska väl och jag hade glädjen att få scanna några av deras foton medan Sture levde. Sture hade god koll på personerna på sina fotografier, men tyvärr är inte namnen nedskrivna.

De översta korten (bild 1 och 2) ser ut att vara från 1920-talet och de övriga är troligtvis från sekelskiftets början.

Kan någon hjälpa oss att identifiera personerna? Var är det översta kortet taget? Klicka gärna på korten så blir de större och tydligare.

Tack Marja-Lisa för korten!

Färjolyckan i Sollefteå 1852

På senhösten 1852 fanns följande notis i Härnösandsposten:

--"Enligt rapport från Chronolänsmannen N. Sjödén i Sollefteå under andra marknadsdagen den bedröfliga olyckshändelsen därstädes inträffat, att färjkarlen Jonas Lindberg i Krånge jemte sex andra personer, ävensom ett hästkreatur drunknar wid Skerfsta färgställe under öfverfarten från södra till norra sidan af ån. Olyckan berättas hafwa blifwit wållad derigenom att, sedan färjan redan warit tillräckligt lastad, ytterligare flere personer tillkommit mot färjkarlens wilja, hwilka utkomne på sjön företogo sig att medelst utkastande af en häst lätta färjan, därwid dock denna kantrade. Af tillstädeskommen hjälp kunde blott 9 af på färjan warande personer räddas, hwaremot de öfriga omkommo." --

Bland de omkomna i färjolyckan fanns bonden Per Henriksson född 1807 och hans hustru Helena Göransdotter född 1811 från Stugusjön i Resele. De efterlämnade sex minderåriga barn mellan 2 till 11 år. Redan den 2 oktober sammanträdde sockenstämman för att besluta vad som skulle göras för och med de sex föräldralösa barnen. Det beslutades att hemmet skulle säljas så snart som möjligt för att betala barnens vård och inte belasta församlingens fattigvård... Och att barnen skulle bjudas ut till dem som bjöd minst för att ta emot och vårda barnen. En vecka senare läste prästen upp ett upprop i kyrkan om intresserade vårdnadshavare. Eller med andra ord; barnen "auktionerades" ut. De som bjöd minst fick ta hand om barnen. Vid nästa sockenstämma den 24 oktober fanns bud på barnens "vård och uppfostran". Syskonskaran skingrades när barnen placerades ut hos olika fosterföräldrar.

Hemmanet såldes med alla dess inventarier och barnen fick ingenting av detta. Skulder betalades ut och överskottet som blev under 1000 Riksdaler skulle gå till barnens omkostnader. 145 riksdaler betalades ut till vårdnadshavarna det första året och därefter hittas inga fler utbetalningar. Barnen drog nitlotten och troligtvis berikade sig socknen istället på bekostad av dessa barns vidare öden. (Ett kort sammandrag ur en artikel av Kjell Wallin i Resele-nytt nr 3 2009)

Hur gick det för barnen Sara Caisa, Greta Magdalena, Göran Peter, Britta Erika, Henrik och Jonas? Kjell Wallin skriver vidare i sin artikel:

"Den yngste, Jonas, emigrerade till USA 1880. Hindrik blev kvar i Resele som torpare men bytte namn till Hassellunn blev sedan Hassellund. Brita Erika gifte sig med torparen Johan Fredrik Mähler i Resele. Göran Petter blev kvar som torpare i Resele och bytte efternamn till Wallin. Greta Magdalena gifte sig med torparen Erik Petter Hansson senare Tängdén i Resele och Sara Kajsa gifte sig med Johan Christoffer Hansson i Resele"


Uppdaterat: Hela berättelsen om färjeolyckan finns här.

Flottare i Stugusjöån

Jag uppdaterade nyss ett inlägg om flottning i Storsjön . Jag råkade då hitta ett tidningsurklipp om ett gammalt kort från 1907 med flottare i Stugusjöån. Kortet är taget utanför ett hus i Tallnäset, en by några kilometer från Omsjö.

Textförfattaren skriver att flottarna i Stugusjöån bodde i Tallnäset under tiden flottningen varade. Flottarna tjänade 25 öre i timmen och kunde arbeta upp emot 70 timmar i sträck om det var rätt vindförhållanden i flottningen.

Klicka gärna på urklippet för att läsa resten av texten!


Uppdatering:

På Bysjö hemsida finns ett flottarkontrakt från 1903 som berör Stugusjöåns flottare. Villkoren var mycket hårda. Varje framkommen flottad stock betalades med 8-10 öre, medan varje borttappad stock bötades med en krona. Försvann det stockar kunde flottarna bli skyldiga bolagen pengar!

Tack Lars Eric Forssén för länken!

Per och Maria Fängström

Det här är familjen Per och Maria Fängström och deras sju barn fr.vä. Emmy, Hardy, Anny, Henny, Harry, Elsy och Conny. Fotot är taget utanför deras hem i Stugusjön, Resele ca 1930. (Kortet lånat av Sture Strömberg)

Per Fängström (1900-1966) föddes i Fängsjö, Ådalsliden och hans hustru Anna Maria Thor (1901- 1975) föddes i Ysjö, Junsele. Familjen bodde i Stugusjön i Resele där barnen föddes, men familjen flyttade senare till Grundtjärn i Junsele.

Dottern Anny Fängström f. 1922 och hennes make Evert Eriksson f. 1918 var den sista familjen som bodde i finnbyn Hällås i Resele - mellan 1942-1946 - innan byn blev öde.

Stugusjön; en kvällsbild

Ett delta vid Stugusjön - en kvällsbild.