10 obekväma sanningar om Gaza

10 obekväma sanningar om Gaza – och varför Sverige måste våga tala klarspråk

När världen ser bilderna från Gaza är det lätt att fastna i slagord, svartvita förklaringar och snabba fördömanden. Sociala medier fylls av känslostarka inlägg, rubrikerna skriker om krigsbrott och krav på sanktioner riktas utan analys av bakgrunden eller att sanningshalten i nyheterna är verifierade.

Det råder ingen tvekan om att lidandet i Gaza är stort, men som den tyska tidningen Bild nyligen påpekade finns det tio obekväma sanningar som sällan hörs i det offentliga samtalet. Sanningar som är nödvändiga att ta in om man vill förstå varför konflikten ser ut som den gör och vad som krävs för att den ska få ett slut.

Hamas vill att befolkningen ska svälta

När Israel levererade mat direkt till Gaza utan terrororganisationen Hamas inblandning blev reaktionen raseri – biståndet är en maktresurs för terrorgruppen. Hungriga människor ger bättre propaganda. Dessutom förlorar de enormt mycket pengar på att inte längre kunna sälja maten till det palestinska folket. I Sverige talas det sällan om att hjälp kan missbrukas. Att ge bistånd utan kontroll riskerar att förlänga lidandet.

Väst har blundat för Hamas

Europa och Sverige har under åratal skickat pengar utan att ställa krav, trots att Hamas använt biståndet till att bygga tunnlar och rusta för krig. Konsekvensen är att vi indirekt finansierat terror och försvagat chanserna till fred.

Civilt lidande som vapen

Barn och civila används som mänskliga sköldar, för att skapa bilder som väcker världens vrede mot Israel. I svensk debatt saknas ofta analysen bakom bilderna – vi ser tårarna men inte taktiken.

Vapenvila är inte fred

Varje villkorslös vapenvila ger Hamas tid att rusta och planera nya attacker. I Sverige framställs vapenvila ofta som lösningen, utan att diskutera vad som händer dagen efter.

Planlös fredspolitik

Krav på vapenvila och israeliskt tillbakadragande saknar svar på vem som ska styra Gaza därefter. Detta mönster känner vi igen i svensk utrikespolitik: starka krav, svag plan.

Hamas vinner informationskriget

Gazas “hälsoministerium” är en Hamas-kontrollerad källa, men behandlas som neutral av många medier. Även i Sverige sprids dessa siffror utan källkritik.

Gisslan glöms bort

Runt 50 personer hålls fortfarande fångna. I Sverige nämns sällan deras öden i debatten – fokus ligger nästan uteslutande på Gaza. Detta ger effekten att man sällan talar om den obekväma sanningen om vem som startade kriget och varför Israel agerar.

Hamas är inte folket – men hatet är utbrett

Indoktrinering sker från tidig ålder, och firanden av massmord är ingen slump. Vi måste våga tala om hur hatet odlas om vi vill bidra till fred.

Arabvärlden har insett att det inte kan bli fred med Hamas

Arabförbundet lägger ansvaret och pressen på terrororganisationen Hamas. De vet precis vad Hamas är. I Sverige riktas allt ljus mot Israel medan stora delar av regionens förstår att Hamas måste bort för att det ska kunna bli varaktig fred.

Dubbelmoral i solidariteten

Miljontals muslimer dör i andra konflikter utan att världen reagerar lika starkt. Detta visar att engagemanget ofta är selektivt och politiskt färgat. Det handlar inte om mänskliga rättigheter. Det handlar om Israel.

Det svenska debattklimatet – mer känsla än fakta

I Sverige pratar vi gärna om fred, men undviker de obekväma sanningarna. Det har blivit viktigare att signalera empati än att faktiskt analysera orsakerna till konflikten.

Debatten präglas av slagord, förenklade narrativ och, alltför ofta, direkta paralleller mellan Israels självförsvar och Hamas terror. Politiker och opinionsbildare väljer ibland att tala om “båda sidor” på ett sätt som suddar ut skillnaden mellan en demokrati som försvarar sig och en terrororganisation som startade kriget.

Det senaste politiska tumultet mellan regeringspartierna visar dessutom hur svårt Sverige har att hålla en konsekvent linje. Otydliga besked om handel med Israel, interna utspel och offentliga motsättningar ger ett intryck av att utrikespolitiken formas i realtid av medietryck snarare än av principer.

Samtidigt ser vi en ökning av antisemitiska uttryck i offentligheten – både på gatan och på nätet. Demonstrationer där man ropar ut hat mot judar har blivit vardag i vissa svenska städer. Och alltför få politiska röster reagerar kraftfullt.

Sverige måste våga

Om Sverige vill vara en trovärdig aktör i internationella frågor kan vi inte fortsätta att blunda för verkligheten. Vi måste våga säga att Hamas bär huvudansvaret för kriget, att deras strategi förlänger lidandet och att varje krav på fred måste börja med att de avväpnas.

Att tala klarspråk är inte att välja bort vår mänsklighet, det är att värna den. Det bästa vi kan göra för såväl israeler som palestinier är att inse dessa sanningar och agera efter dem.

Text: Davis Lega.

Debatt mellan EU-parlamentarikern Alice Teodorescu och terrorforskaren Magnus Ranstorp.

Lyssna till denna intervju! Mycket bra information av terrorforskaren Magnus Ranstorp om vilken fruktansvärd terrororganisation Hamas är och om situationen i Mellersta östern .

Alice Teodorescu fortsätter att göra ett fantastiskt jobb mot antisemitism och som Europaparlamentariker. Hon är otroligt påläst och kunnig.

(4) Teodorescu Möter Magnus Ranstorp - YouTube

Boken "Amanda - Min dotters resa till IS"

Jag har nyss läst boken på bilden. Den berörde mig djupt. Det är en berättelse om en ung svensk flickas radikalisering till IS/islam och resan till ett IS-läger i Syrien med sina äldsta barn. Både hon och hennes IS-man dödades i kriget, och de efterlämnade sju barn i Syrien. Boken beskriver faderns kamp att få hem de sju barnbarnen från Syrien efter att båda föräldrarna dödats i kriget mellan Syrien och IS.

Jag minns dessa händelser från slutet av 2010-talet. Det blev mycket uppmärksammat i svensk och utländsk media. I den här boken berättar flickans far, i samarbete med en journalist, flickan Amandas radikalisering till islam och morfaderns ohyggligt svåra kamp att få hem de sju barnen till Sverige igen efter föräldrarnas död. En bok som berör.

En mycket läsvärd och välskriven bok. Läs den!

UNRWA

 

Israel antagit en lag som ska hindra den antiisraeliska organisationens UNRWA från att komma in i Israel.

UNRWA är den enda organisationen i världshistorien som skapades för ENDAST en (1) flyktinggrupp, och fortsätter att existera långt efter att människorna i den gruppen inte lever länge, eller inte är långa flyktingar.

– Ingen har skapat en egen hjälporganisation för de 16 miljoner tyskar och 30 miljoner andra som flydde under och efter andra världskriget.

– FN har inte skapat någon separat hjälporganisation för de 14 miljoner människor som flytt från Pakistan-Indien-konflikten 1947.

– FN har inte skapat en egen hjälporganisation för de 850 000 judar som flydde arabländer under 1950 och 1960-talet.

– FN har inte skapat någon separat hjälporganisation för de 7,3 miljoner afghaner som flydde under kriget mellan 1979 och 1992.

– FN har inte skapat någon separat hjälporganisation för de 5,7 miljoner flyktingar från Moçambique mellan 1976 och 1992. – FN har inte skapat någon separat hjälporganisation för de 13,5 miljoner flyktingar från Syrien, som flydde mellan 2011 och 2016.

– FN har inte inrättat någon separat hjälporganisation för de 700 000 rohingyor som flydde från Myanmar 2017.

– 1953 inrättade FN en flyktingbyrå som heter UNKRA (UN Korea Reconstruction Agency) för att hjälpa till att återuppbygga landet och ta hand om tre miljoner flyktingar efter Koreakriget. Organisationen lades ner och avslutade sitt arbete 1958.

Så varför är det BARA palestinier som ska ha en egen hängiven hjälporganisation i evighet? Varför kan inte FN-organet, UNHCR, som hjälper alla andra (riktiga) flyktingar i världen, också hjälpa araber som anses vara "palestinska flyktingar"?

Det finns ungefär. 712 miljoner fattiga människor i världen https://www.worldvision.org/sponsors.../global-poverty-facts och det finns många välgörenhetsorganisationer som hjälper dem. Varför kan inte dessa organisationer också hjälpa de stackars araber som nu anses vara palestinier?

Läs mer om detta här:

https://wp.me/sofyQ-unrwa

https://tarud.wordpress.com/2018/01/19/unrwa-ma-nedlegges

https://tarud.wordpress.com/.../det-palestinske.../

Ett starkt minne.

Jag har vistats och bott i Israel ett par längre perioder i min ungdom. Ett land som jag sedan dess älskar och står mitt hjärta mycket nära.

Vid ett tidigt tillfälle var jag på hemväg från en konferens utanför Haifa om bl.a. palestiniernas assimilering i Israel där både palestinier och israeler deltog. När jag skulle lifta tillbaka till kibbutzen, där jag vid den tiden bodde, så fick jag lift av ett par palestinska invånare i Israel. Under färden så inbjöd de mig till deras hem i bergen utanför Haifa och jag tackade ja. Där blev jag bjuden på mat sittande på golvet. Kvinnorna i hemmet satt inte med vid måltiden, men de iakttog mig vänligt hela tiden från köksdelen i huset.

Det var en mycket varm och trevlig stämning och jag kände en stark känsla av vänlighet och generositet. Jag åkte därifrån med ett förstärkt hopp att judar och palestinier skulle komma att fortsätta leva i fred tillsammans i Israel. Detta fina minne bär jag med mig än idag. Tyvärr har konflikterna inte minskat mellan Israel och palestinier. Det är med stor sorg att se det som händer idag i Gaza.

Antisemitism i Sverige

Jag citerar gärna detta läsvärda inlägg i Facebook:

"Det finns en lag som heter “Hets mot folkgrupp”. Den instiftades, om jag kommer ihåg rätt, med hänvisning till judarnas förföljelse under 30- och 40-talen i Europa.

Idag används denna lag reverserad, alltså omvänt. Den straffar dem som kritiserar och försöker motverka antisemitismen på våra gator och torg – och friar dem som skriker om att döda alla judar och radera Israel från kartan.

Det är bisarrt. Det är ohyggligt. Det är sjukt. Det är vidrigt. Det är ofattbart. Men det är sant.

Det är antisemitism, på steroider. Och den kommer från det vänsteretablissemang som styr Sverige (oavsett om de kallar sig “borgerliga”), tillsammans med den växande och allt starkare muslimska maktsfären.

Det är alltså INTE “Hets mot folkgrupp”, att vecka efter vecka, månad efter månad, anordna både lagliga och olagliga demonstrationer där man öppet (i tal och genom banderoller), uppmanar till folkmord på judar. Dessa demonstrationer består till 100% av muslimer från MENA och svenska kommunister/socialister.

Men det ÄR “Hets mot folkgrupp”, att inte tycka om islam och att hårt kritisera den islamistiska maktsfären som vill utrota judarna.

Detta, mina vänner, är ännu en inblick i mentalsjukhuset Sverige.

Nyligen åklagades mina vänner Katerina Janouch och Lennart Matikainen för just “Hets mot folkgrupp”. Av den ökande så kallade “Näthatsgranskaren”, som verkar ha gjort det till en affärsidé att med hjälp av ett korrupt rättsväsende ställa icke-socialister och islamkritiker inför rätta.

Det är på riktigt. Riktiga poliser. Riktiga förhörslokaler. Riktiga hot om straff.

Varför? Därför att de publicerade en satirbild där islamistisk terror kritiseras.

Låt den sjunka in.

Samtidigt står poliserna, rättsväsendet och “Näthatsgranskaren” med armarna i kors när de öppet antisemitiska slagorden fortsätter att skandera över Sveriges alla gator och torg och när universitetsområden ockuperas för organiserat, öppet judehat.

Det är denna verklighet vi lever i.

Och en del undrar hur Förintelsen var möjlig. Hur den kunde hända"

Aktiv

Nazisternas arvtagare heter Hamas

En fredlig utveckling i Gaza kan enbart uppnås om Hamas först fullständigt utplånas. Det är lärdomen vi kan dra från de allierades seger över Nazityskland och dess allierade under andra världskriget, menar debattören Ilya Meyer.

"Rasism – tanken att vissa personer är värda mer än andra på grund av deras hudfärg, etnicitet eller religion – är en social farsot. Andra världskrigets nazism var den värsta formen av denna rasism i modern historia, en global tragedi.

Det slutade med att ett unisont världssamfund nedmonterade den rasistiska nazirörelsens geografiska, militära, politiska, finansiella och industriella bas. Bara efter denna totala förstörelsen – inte av deras ideologi utan deras möjligheter att regera – gick det internationella samfundet vidare till nästa steg: uppbyggnaden av ett Tyskland utan minsta möjlighet för dess tidigare rasistiska och brutala regim att återta makt. Resultat: Tyskland är idag ett mönsterland, ett positivt bidrag till världssamfundet på alla sätt.

Idag heter nazisternas arvtagare Hamas. Hamas råa brutalitet chockerade hela världen den 7 oktober. Hamas band ihop hela familjer levande och satte eld på dem; kvinnor, män och spädbarn halshöggs; unga flickor utsattes för gängvåldtäkt; människor utsattes levande för stympning; 1200 människor slaktades av Hamas och 252, de allra flesta civila så unga som 6 månader gamla, kidnappades och bjuds nu ut till salu av Hamas. Och all denna brutalitet dokumenterades stolt av Hamas själva.

Men trots den beprövade metoden från Andra världskrigets slut då den rasistiska naziregimen först nedmonterades innan världssamfundet byggde upp det nya Tyskland som en demokrati, säger världssamfundet om nazisternas arvtagare Hamas att man ska möta deras krav, och sedan hoppas att det blir ett demokratiskt fredsälskande land efteråt.

Trots att 30 år av denna förlegade teori inte har lett till annat än korruption, våld, dödande och politiskt dödläge hos en palestinsk motpart som vägrar avstå från våld mot judar just för att de är judar. Hamas – och för den delen även den Palestinska myndigheten – har som officiell logo en karta där hela Israel är utplånat och ersatt av Palestina. Det är sålunda tydligt vad Hamas önskar, vad världssamfundet blundar för, och vad Israel inte under några omständigheter kan acceptera – folkmord på israeler och etnisk rensning av judarna från deras eget hemland.

Under andra världskriget attackerade nazisterna brittiska städer, skolor, bostadshus, sjukhus. Precis som Hamas gör än idag i södra Israel. Efter att städer som London, Coventry och Birmingham bombades upprepade gånger bestämde sig Storbritannien för att tvinga nazisterna att upphöra med sina inhumana attacker mot civila. Storbritannien attackerade Ruhr-fördämningen. 1600 tyska civila fick sätta livet till. När detta inte fick den rasistiska naziregimen att sluta attackera civila mål i England, satte det brittiska flygvapnet den tyska staden Dresden i brand och 25 000 människor dog i anfallet. Nazisternas attacker minskade till en bråkdel.

Ingen rycker nonchalant på axeln åt dessa civila dödsfall vare sig då eller idag. Men det gör man åt nazisternas arvtagare Hamas och deras ständiga attacker mot israeliska civila. Ingen påstod då att Storbritannien har större skyldighet att skydda tyska civilas liv än brittiska civilas liv när brittiska civila utsattes för dagliga missilattacker av nazisterna.

Ändå är det många som idag menar att Israel har en större skyldighet att skydda palestinska civilas liv än sina egna civilas liv när Hamas utför dagliga missilattacker just mot civila israeler. Det är en märkvärdig diskrepans i hur man bedömer två liknande fall av brott mot mänskliga rättigheter. Varje civilt liv som förloras är en avsevärd förlust, oavsett det sker i Gaza City eller Tel Aviv. Israel anstränger sig för att undvika civila förluster, medan Hamas medvetet använder sina egna civila som mänskliga sköldar – därav det höga dödstalet i Gaza – och attackerar samtidigt civila mål i Israel.

Vi har lärt oss av historia att krig slutar när ena sidan vinner en klar seger och den andra sidan lider en klar förlust. Först därefter påbörjas processen med att bygga upp förlorarna till en produktiv del av världssamfundet. Beviset finns – både det rasistiska Nazityskland och det rasistiska Imperiet Japan förstördes och byggdes sedan åter upp av världssamfundet.

Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt. En välfungerande formel finns redan: total förlust för Hamas, frisläppandet av gisslan, ett slut på attacker mot civila, och framför allt permanent avlägsnande av Hamas från makt. Fred och samförstånd följer automatiskt. Här i Israel vill man ha fred. Förhoppningsvis vill civila i Gaza det också.

Bara den som inte stödjer fred, stödjer Hamas. Så enkelt är det. "

Ilya Meyer

Författare

https://bulletin.nu/debatt-det-finns-redan-en...

Antisemitismen i Sverige

Jag är inte kristdemokrat men KD-politikern Alice Teodorescu Måwe ger i den här artikeln en tydlig bild vad som pågår i Sverige just nu. Landet Israel och judehatet har aldrig varit så tydligt i Sverige som idag. Det känns väldigt oroande. Ffa drivs antisemitismen av invandrade muslimer/araber men även vänstergrupper av olika slag har gjort Israel och judarna till måltavla för hat, uppror och olika engagemang mot Israel och judarna. Det är en oroväckande utveckling som påminner om hur situationen var i Europa innan andra världskriget bröt ut.

Jag, liksom alla, hoppas att kriget snart är över och ffa att alla i gisslan som har överlevt har befriats och återvänt till Israel och sina hemländer. Vi får inte glömma orsaken till detta hemska krig. Gisslantagandet och mördandet av oskyldiga barn, ungdomar och äldre på en kibbutz i Israel den 7 okt 2023. Terrorgruppens attack på helt oskyldiga människor och barn var det mest vidriga som hänt judar sedan andra världskriget, när mer än 10 miljoner judar förföljdes och dödades på det mest vidriga sätt.

Jag blir beklämd hur vänstermänniskor i min egen by anordnar kurser för att fortsätta odla hatet mot Israel och judar under förtäckta skäl av omsorg om palestinierna i Gaza. När t.o.m en läkare från byn, helt emot läkaretik, delar och hyllar på sin hemsida en vidrig lögnaktig artikel i Aftonbladet om judar, då får jag mycket otäcka vibrationer att nu har pendeln vänt rejält. Även i Sverige!

Jag känner mig ledsen och orolig. Hur kan detta hat ha nått Sverige? Hur kan islamister få paradera med sina svart/röda fanor i snart varenda stad och by i vårt land? Utan större protester från politiker och makthavare? Något har hänt i Sverige som gör mig rädd. Jag känner mig orolig för den utveckling som pågår av den starka antisemitism som växer i vårt land.

https://www.aftonbladet.se/.../Rr77qd/aftonbladet-direkt...