Upprop för det svenska landskapet

Nedanstående upprop är tänkt att distribueras i omgångar, först riksdag, landshövdingar, regering EM och NV.

Därefter till kommuner och sedan till media.

Distribuerad och skapad av Föreningen Svenskt Landskapsskydd. FSL  

 

Ridvägen/Ridstigen. Östra Ådalsvägen

Innan allmänna vägar anlades i Ångermanlands inland färdades man i huvudsak via rid- och gångstigar. En av de äldsta ridstigarna i Ångermanland är den sk Östra Ådalsvägen eller Ridstigen som den mera allmänt kallas.  Ibland kallas den kyrkväg, eftersom den användes i våra trakter i huvudsak av prästerna i Resele och Ådals-Liden för att färdas till kyrkan i Mo, Junsele. I nedanstående historik berättar Göran Stenmark i Junsele om den gamla Ridstigen ur ett historiskt perspektiv.

"Från 1500-talet börjar vi med säkerhet kunna följa våra bygders utveckling. Tidigare finns endast sporadiska dokument och lämningar som kan berätta hur bebyggelsen växte fram i norra delarna av Sverige. Gustaf Vasa blev kung i Sverige 1523, och han började ordna det mesta i landet. För att få landet på fötter såg man sig tvungna att ta ut skatter, och för detta ändamål tillsattes fogdar för att driva in dessa pålagor. För Ångermanland dyker den första skattelängden upp 1535, och där får man för första gången namn på byar och jordägande bönder. 

De äldsta byarna låg placerade efter älven, och för Ångermanälvens del finner man befolkning upp till Junsele, där det detta år fanns 18 "rökar" dvs gårdar fördelade på åtta byar. Norr om Junsele fanns endast samer intill 1600-talets mitt då Åsele började befolkas av finnar. Handel bedrevs tidigt mellan samerna och de övriga svenskarna. En marknadsplats för detta finns dokumenterad redan under senare delen av 1500-talet uppe vid dåvarande gränsen mot Västerbotten, vid det som senare blev byn Gulsele. Åsele hörde då till det som gick under namnet Ångermanlands Lappmark. När kyrkan byggdes i Åsele på 1640-talet flyttades marknadsplatsen dit, och från 1670-talet börjar Åsele bli en starkare socken.

På båda sidor om Ångermanälven fanns under denna tid  vägar som var grenar av den gamla s.k. Norrstigen efter kusten. De kallas Västra och Östra Ådalsvägarna. Ridvägen hör till den östra. Under 1500-talet finns det inte så mycket dokumenterat om dessa vägar, men under 1600-talet dyker de upp i tingsprotokoll i samband med att bönderna hade underhållsplikt efter dessa sträckor. 

På 1640-talet kom drottning Kristinas gästgivareförordning, och från denna tid kan man följa vilka gästgiverier som fanns efter sträckorna.

Innan 1700-talets mitt hade få nybyggen kommit till, och vägarna följde samma sträckning som förr. Senare när man började bygga fler områden inne i markerna blev det flera vägar och stigar.

                                                         
                                                        ÖSTRA ÅDALSVÄGEN.

Östra Ådalsvägen gick efter i olika riktningar bebyggda stråk. Den började i Folkja by i Nora socken, där en sidogren gick från Hols by genom skogen till Korssjön. Därefter fortsatte vägen till Kungsgården i Bjärtrå. Denna sträcka nämns i ett tingsprotokoll från 1661 där man klagar på att bönder i Nora och Bjärtrå inte skött sina skyldigheter vid brobyggnationer.

Norr om Kungsgården kom vägen i kontakt med Ångermanälven, och vid Loån fanns en bro. Därifrån gick vägen över Fröks by mot Utnäs. Genom Styrnäs fortsatte vägen över en hög bro över Högforsån vid Djuped och vidare genom Boteå vid älven söder om Undrom mot Boteå kyrka. I Överlännäs passerade vägen över Holms säteri förbi Sånga kyrka med dess offerkälla. Vid 1600-talets mitt klagas det på de dåliga broarna över raviner i Sånga. Från Sollefteå och uppåt har Östra Ådalsvägen dragits om flera gånger. Under 1600-talet passerade vägen rakt över ravinerna öster om Remslemon samt på bergsluttningar vid Fanbyn och Björkäng. Denna sträcka var i dåligt skick 1691, då det klagas över att fyra bönder i Remsle och en bonde i Fanbyn försummat att bygga vägen över sina ägor. 

Vid Skarped och Eds kyrka gick vägen nära älven, och vid Österå upp på den högsta terassplanet. Det kan nämnas att redan 1571 fick en man plikta för dålig väg. Mellan Mo i Resele och gick vägen åter igen över ett flertal djupa raviner, och denna sträcka dyker ofta upp i tingsprotokollen pga att bönder inte utförde sina skyldigheter med underhåll på vägen. Denna sträcka av Östra Ådalsvägen omnämnes första gången 1649. Året efter, 1650, inrättades ett gästgiveri i Rödsta i Resele sn.

På ett juniting i Resele gäll 1671 förmanades länsmän, tolvmän och allmoge att ändra sträckningen av vägen från Sorte upp till Lidgatu i Ådals-Liden eftersom sträckan efter älven var farlig och besvärlig att färdas på. Det syns som om detta inte blev av för 1704 klagade kyrkoherden i Resele samt länsmännen över den svåra vägen över Galtryggen mellan Resele och (Ådals-)Liden. Brofogden och tre tolvmän erhöll i uppdrag att bese en ny väg om den kunde bli bättre än den gamla. Tyvärr var allmogen inte positiv till detta vägbygge och de nekade att delta. Allmogen inlämnade 1705 en besvärsskrift till tinget där de motiverade sin ilska. De menade att det skulle bli svårt för dem att kunna underhålla både en vinter- och en sommarväg.

SOMMARVÄGEN från Ådals-Liden till Junsele följde inte Ångermanälven utan den gick rakt norr ut genom mossar och stenig skogsmark, vilket bl.a. Arvid Ehrenmalm påpekar i sin reseskildring från 1743. Denna sträcka var i mindre gott skick, vilket är förståeligt för en väg med så ringa trafik. Före 1700-talets mitt fanns inte någon bebyggelse mellan Ådals-Liden och kyrkbyn Mo i Junsele, varvid man valde att gå rakt över skogen. Vägen gick på västsidan av Vigdsjön där det redan 1648 noteras en bro och passerade därefter Prästkällåsen ( se not. 1)  till Fransåsen som ligger mitt på sträckan till Mo i Junsele.

Det gamla värdshuset på Fransåsen (2006) Idag raserad. (Ägare Hembygdsföreningen Ådals-Liden. Not 3)

I Fransåsen anlades på 1770-talet ett nybygge, men i Abraham Hulpers beskrivning från 1780 nämns att det fanns ett viloställe där på Midskogen. (På det gamla, numera nästan raserade vilostället/värdshuset på Fransåsen står årtalet 1772 inristat. / Min not.) Vägen fortsatte sedan på ostsidan av Mjösjön och Långsjön över näset mellan Lilla och Stora Herrsjön fram till Mo. (Not 2)  I Mo fanns ett gästgiveri sedan ca 1650 och en kyrka från medeltidens senare del. Första gången denna del av Östra Ådalsvägen dyker upp i domböckerna är 1646, då en hustru från Sand i Eds socken fått sin häst fördärvad under skjutsfärd mellan Ådals-Liden och Junsele.

Junsele var annex under Resele församling till år 1830 och fick sin första sockenpredikant 1755. Eftersom även Ådals-Liden var annex under Resele red prästerna mellan dessa kyrkor. 1671 klagar prästen i Resele att han med stor livsfara måste resa till Junsele "över den ofärdiga väg som där i socknen fanns".

Åtta bönder i Junsele från byarna Eden, Bölen, Lillegård och Vallen bötfälldes därför för "tredska att komma i vägbyggning" och för att deras vägstycken inte var färdiga. Fortfarande på 1790-talet betecknas vägen som ridväg, men från denna tid började det bildas nybyggen efter älven och vid sjöar. Detta gjorde att vägsträckningen blev ändrad och vid mitten av 1800-talet hade den gamla vägen spelat ut sin roll.

ALLMÄNT. Efter Östra Ådalsvägen fanns miltavlor samt tavlor utplacerade efter varje fjärdingsmil. Enligt uppgift skall tavlor av gös (ett gammalt namn för gjutjärn) utplacerats längs Ridvägen 1824 och på den äldsta kartan gällande Östra och Västra Ådalsvägarna från 1768 finns fjärdingsmil utmärkt. Rester av dessa stenfundament till dessa miltavlor finns kvar på ett flertal platser mellan Näsåker och Mo i Junsele. (1994, min not)

Av Göran Stenmark Junsele 1994.

Källor: Främst gamla tingsprotokoll, historiska kartor samt avvittrings. och Laga Skifteskartor.
Litteratur: Nils Friberg "Vägarna i Västernorrlands län 1951.
"Åseleboken" av Karl Fahlgren."


Nedan följer några gamla kartor och notiser som jag fått och hittat om Ridstigen. De historiska kartorna har Göran Stenmark, Riksarkivet skickat till mig.


  Historiska kartor där Ridvägen är markerad med en prickad eller markerad röd linje.

Rå Vigdsjön 1823

Fransåsskogen 1858

Karta över Rå utjord (Kringeln) 1870

Ridstigen (rödmarkerad) mellan Näsåker-Fransåsen. Ca 1,5 mil. (Källa: Kartskiss från Ådals-Lidens hembygdsbok 1970.)

Not 1 Prästkällåsen. Enligt flera samstämmiga uppgifter avled prosten Petrus Harelius (1694-1754) i Ådals-Liden efter att druckit kallt källvatten på Prästkällåsen en mycket varm julidag 1754 under sin färd längs Ridstigen till Mo kyrka i Junsele. (Bild: Ortnamnsregistret)

Not 2. "Vandringsleden Mo, Junsele – Fransåsen  ca 19 km
Startar vid klockstapeln i Mo. Följ sedan stigen från båtmans Tryggs gamla torp i Mo. Besök hälsokällan, gå stigen till Bredvattensvägen vid ”Skrömttjärna”. Följ vägen förbi gårdarna vid Mjösjön vidare till kvarn-dammen och stigen upp till raststugorna på Fransåsen." (Källa: ett informationsblad av Junsele Byalag.)

Not 3. Det gamla värdshuset i Fransåsen ägs sedan 1940-talet av Ådals-Lidens Hembygdsförening. Huset skänktes av dåvarande Svanö AB (numera SCA) till föreningen som gåva. Dåvarande styrelse ordnade med takbeläggning (troligtvis spåntak) och lät utreda kostnader för en ev. renovering. Ett definitivt beslut om gårdens framtida öde fattades dock inte varken då eller senare.


Uppdatering om Fransåsens by.

Historik om Fransåsen av Göran Stenmark, Junsele.

Fransåsen finns ej nämnd i handlingar före år 1765, men enligt Abraham Hulphers beskrivning över Norrland från år 1780 skall det sedan fordom ha funnits en raststuga där för de som färdades Ridvägen över skogen mellan kyrkorna i Ådals-Liden och Junsele. Stavades ofta i äldre tider Frantsåsen.

I Häradsskrivarens mantalslängder nämns Fransåsen första gången 1765, då den "Bärgas och upodlas af Per Jacobsson i Eden och Junsele Sokn". Denne står noterad på platsen t.o.m. 1768 och kom aldrig att bosätta sig där, utan var hela sitt liv bonde i Eden. Därefter noteras platsen som öde t.o.m. 1774, då vi finner nybyggaren Nils Nilsson där med sin familj. De kom närmast från byn Häxmo, där de bott sedan Nils 1760 gift sig med Dordi Johansdotter från byn Ås. Åren 1772-73 noterades som sockenskomakare, och noterades även i byn Krånge.

Det kan även tilläggas att sockenpredikanten Nils Flodstedt i Näsåker, under denna tid nyttjade platsen som fäbod, på vilken han fick resolution 1771. I mantalslängderna noteras Nils som nybyggare på Fransåsen fram till 1790 då han genom sin ohälsa upplåter nybygget till svågern Johan Olofsson, vilken vid denna tidpunkt var dräng i Norrtannflo i Resele socken.

I ett kontrakt daterat den 19 april 1790 kan vi läsa följande:

"Som jag för mit Skukliga tillstånd ej mäktar förestå mit Nybygge Fransåsen kallat, alt der före uplåter jag till min dotter Anna jemte des til tängta man Johan Olofsson ifrån Nortanflo, att nu genast Emot taga Nybygget i denna wår, samt få för sig och efterkommande arfwingar få äga och om råda halfwa Nybygget Fransåsen, men den andra halfwan skall de uppehålla till dess min Son Eric blir myndig will han då lemna sin del står honom frit, men med förbehåld at min son Eric skall hålla sig hemma och arbeta efter förmågan samt der emot njuta sles Kläder, och äfwen om hösten få sloga eller fånga någon fogel til sin fördel, men för öfrigt så skall min Son svara hälften uti de omgälder som han ärfodras wid .... Skatt Lägning, och emot ofwannämnde Contract skall då gå mig till handa med föda och Skjuts så Länge de behålla hella Nybygget, men Lemnade ifrån sig den andra halfwan så skall den som emot ... den samma Bestå mig halfwa födan och Skjöttsel, men skulle Johan Olofsson upodla någon mera åker medan Son och omyndig skal han för sin del få behålla utom delning detta, och i händelse min son Eric inte Behöfwer sin del af Nybygget så skall min dotter och Johan Olofsson få Lösa den andra hälften af nybygget framför någon annan, hwilket wi med wåra namn i witnens närwaro giorde och Beslutit.

Fransåsen den 19 april 1790"

Enligt kontraktet skulle Johan Olofsson och dottern Anna mottaga halva nybygget, och den andra halvan skulle finnas till hands när sonen Erik blev myndig. Denne kom ej att bli bofast på nybygget, utan blev senare bosatt i byn Bysjön i Junsele.

Den 5 september samma år ingick Johan Olofsson äktenskap med Anna, och den 8 november fick han resolution (=beslut) på nybygget genom Länsstyrelsens Landskontor genom den ansökan han insänt den 1 juni.

/ Göran Stenmark, Junsele

PS. Mer om Ridstigen.

NEJ till vindkraft på Fängsjö/Storsjöhöjden!

 Vindkraft i Omsjö. Bildmontage Forsca

Vilken kväll det blev igår! Trots att jag fått ett förhandsbesked om att V sagt nej till Fängsjö/Storsjöhöjden så blev (V):s officiella kommuniké på kvällen en enda stor happening av glädje, känslor och kontakter med vänner och bekanta som ville dela glädjen.

Opinionen i Sollefteå kommun ser ut att äntligen ha svängt mot den gigantiska vindkraftsexploatering som ffa det förra styret (S) är ansvariga för. En exploatering som förstör vår natur, vår livsmiljö, samernas och många människors liv på flera sätt. En exploatering som andra ska tjäna på, men är till ingen nytta för dem som bor här. En exploatering som inte behövs!! En exploatering som likt kolonialism utnyttjar Norrland och vår natur för sina egna vinstsyften och andras behov.

Jag är rörd, lycklig och ffa så oerhört tacksam till de politiker som lyssnade, förstod och hade modet att säga nej till denna storskaliga onödiga industri i vår livsmiljö. TACK VI, C, V och SD för att ni beslutade med kunskap och hjärta. Ni vågade och vann.

TACK ALLA! <3 span="">

Dagens ord om vindkraft..

Du vet väl att Sverige ska rädda hela världen med vindkraft? Att Sverige inte behöver, och kommer inte att använda vindkraft i sin elförbrukning, är väl inte så viktigt. Att Sverige förstör naturen med vindkraft är ett marginellt problem. Att många människor och samebyar far illa av vindkraft spelar väl ingen roll? Att investeringspengarna till vindkraftsbolagen betalas av skattemedel är väl heller inga problem? Vindbolagen blir ju rika och Sveriges befolkning får dyrare el fakturor. Vad är problemet? Le och var glad att du gör världen en tjänst. :) Åtminstone för en dag..

Mer om vindkraft i Sollefteå kommun: https://vildavastra.se/snurrigt/

MMÖD avslog vindkraften i Fängsjö/Storsjöhöjden!

 

 

 

SVT nyheter.

Den 25 april i år så kom då äntligen den dom vi emotsett och väntat på i mer än sju år;  Mark- och miljööverdomstolen avslog vindkraftprojektet Fängsjö/Storsjöhöjden i vår närmiljö. Den gigantiska vindkraftsutbyggnaden i Fängsjö/Storsjöhöjden som skulle förstöra hela vår livsmiljö där vi bor blir inte av!! Jag har ibland fortfarande inte förstått att det är sant. Eller på riktigt sant. Men alla övriga stunder så känns det helt otroligt skönt. Och fantastiskt underbart att kampen är över.

Så här skrev jag 2011 om industrin som hotade vår livsmiljö.

Men idag utropar jag som Gert Fylking; ÄNTLIGEN! Det är en underbar, fantastisk känsla av befrielse.

Det har varit en lång, tuff kamp som tagit mycket kraft och energi. Det har varit många möten, demonstrationer, protestmöten och kontakter med myndigheter, politiker och tjänstemän för att försöka påverka och motivera våra klagomål och synpunkter. Det har blivit många skrivningar och överklaganden under årens lopp och många reportage i tidningar och TV. Ofta har det känts som en alltför stor och tung börda vi har varit tvungna att bära och driva vidare. En kamp mot en stor aktör, SCA, som känts som David mot Goliat. Men samtidigt så har det varit en lärorik, mycket lärorik resa. Jag har genom vindkraftsmotståndet fått många nya vänner och jag har lärt mig otroligt mycket om det energislag som, helt i onödan, är på väg att förstöra hela Norrland och dess natur om utbyggnaden av vindkraft får fortsätta att exploateras. Det är ett energislag som vi inte kommer att få någon som helst nytta av, bara orsaka en enorm kostnad och naturförstörelse. Vindkraften i Norrland kommer att säljas/exporteras söderut, främst till Europa och i första hand till Tyskland. Det är en felsatsning utan dess like som allvarligt skadar Norrlands natur och som drabbar samerna och alla övriga berörda mycket svårt.

Men för vår del, när det gäller Fängsjö/Storsjöhöjdens vindkraftsprojekt, blir det inga fler sömnlösa nätter inför en ny överklagan, inga fler pappershögar som skräpar ner i bokhyllan och inga fler möten med ovilliga och oförstående politiker och tjänstemän. Lättnaden är så ofantligt stor att vi äntligen har nått vägs ände på denna kamp. Vi är minst lika glada och rörda över att så många gläds med oss att det största naturområdet i Sollefteå kommun är räddat från en gigantisk naturförstörelse.
       

Jag vill i första hand tacka mina otroligt fina och kunniga vänner i arbetsgruppen som från alla första stund varit med mig i arbetet med Fängsjö-projektet. Deras kunskap och grävande efter material har varit enorm.  Deras peppning har aldrig sviktat. Tack från hjärtat, främst till Monica, Christer, Åke, Brita  och Per.  Ni är guld värda!

Ett jättevarmt tack också till grannar, bybor och många, många flera som stöttat oss i den här långa kampen.  Thomas Birkö, ÅOF:s ordf.har varit till stor hjälp och stöd liksom samebyn Voerneses ordf. Thomas Kroik, som blev en fin samarbetspartner.  Tack också till Västra initiativet, det enda partiet i Sollefteå kn som aktivt motsätter sig vindkraftsexploateringen i vår kommuns naturområden. De har varit och är en stor draghjälp i motståndet mot naturförstörelsen.

Kampen mot naturförstörelsen med vindkraft kommer att fortsätta på olika sätt, men vi hoppas att projektet Fängsjö/Storsjöhöjden är över för alltid.

Den som vill läsa mer om processen och om vindkraftsexploateringen i vår kommun kan läsa vidare på hemsidan "Snurrigt" som jag administrerar.

/ Anita B.

Vindkraft kan orsaka konkurs för markägare

Vindkraftsutbyggnaden pågår fortfarande för fullt i Sollefteå kommun. Sollefteå kommun leder  "vindkraftsligan" i vårt land. Många projekt ligger i olika processtadier pga överklagningar, medan andra ligger i startgroparna inför processen fram till beslut. Än ser vi inte slutet på denna kommande miljöskandal i vår kommun (Sollefteå kn)

En sak som sällan diskuteras är ansvaret för återställandet, när ett vindkraftverk har tjänat ut efter 15-20 år. Vilket ansvar har den private markägaren för återställningen och saneringen efter vindkraftverk ? Många privata markägare har arrenderat ut mark till vindkraftsbolagen, men få vet eller känner till hur avtalen ser ut mellan vindkraftsbolaget och markägaren. Jag tror att det finns ett behov att berätta om miljökonsulten Martin Atterbys rapport igen.

Miljökonsulten Martin Atterby skrev en rapport om detta på uppdrag av Energimyndigheten 2008. Han pekade bland annat på att staten måste ta ett större ansvar och ställa högre krav på vindkraftbolagen. Han menar att systemet inte fungerar Men rapporten väckte ingen större uppmärksamhet. ”När vi var klara med den lades den tyvärr i en skrivbordlåda”, säger Martin Atterby. ”Man ser ansvarstaganden när det gäller nedmontering som en kostnad och någon måste stå för det. Och då vill man inte flagga för det i onödan utan man vill istället främja vindkraftsutbyggnaden. Man vill inte stå i vägen för den ”gröna ekonomin”.

Atterby beskriver vidare i reportaget att för många privata markägare kan det bli en riktig en riktig kalldusch om vindkraftsbolaget går i konkurs. Bara att frakta bort fundamenten kan kosta miljoner i avgifter. Men om detta faktum talar operatörer och myndigheter tyst om. Några kommuner har svarat att de ser inte det som sitt ansvar utan säger att de monterar ned vindkraftverken och skickar räkningen till markägaren och så är problemet ur världen. De personer som drabbas blir förvånade när de får veta att de har den här skyldigheten, och det kan innebära en svår konkurs för markägaren.

Reglementet säger att när en vindkraftsoperatör söker byggnadstillstånd för att bygga vindkraftverk så ska Miljöprövningsdelegationen meddela vindbolaget hur mycket som ska sättas av för eventuella återställningskostnader. På vissa ställen gör man så, därför att MPD ställt dom kraven. – "Men i de flesta län gör man det inte, därför man vill främja en vindkraftutveckling och är därför generös och inte så hård med den delen, säger Atterby. Man låter någon annan betala helt enkelt.

Atterby informerar vidare att i vissa fall får operatören avsätta 200.000 per vindkraftverk, men kostnaderna handlar istället om miljoner. Om operatören går i konkurs så måste någon annan träda in och där är lagstiftningen solklar. Det är markägaren som arrenderar ut marken som är ansvarig för saneringen. Och det kan bli en dyrbar kostnad. Det kanske är okey om markägaren är en kommun, svenska kyrkan eller SCA, men om markägaren är en privatperson då kan det bli fråga om personlig konkurs.

Markägare som arrenderar ut mark till vindkraftsoperatörer riskerar att bli rejält blåsta. Därför att markägarna kan få stå för hela nedmonteringskostnaden, om vindkraftbolaget går i konkurs eller saknar pengar. Och detta är något som varken myndigheter eller operatörer informerar markägarna om.

Källa: http://www.efn.se/2014/10/02/vindkraft-kan-orsaka-konkurs/

Många undrar nu: Hur ser arrendeavtalen mellan vindbolagen och markägare ut i Sollefteå kommun?”

I dagens TÅ Allehanda finns en insändare i detta ämne som är värd att läsa:

"Plåtskrot, tonvis av betongfundament, kvarlämnade snurror – vem tar ansvaret för vindkraften?"

Ockupationen på Sollefteå sjukhus

Jag kan inte låta bli att skriva några rader om den pågående ockupationen av Sollefteå sjukhus. Det har varit en lång och intensiv kamp i många år mot att sjukhuset ska avlövas med i första hand BB/förlossningen och den akuta kirurgin. BB/förlossningen stängdes igår och samma dag beslutades i landstingsstyrelsen att även den akuta kirurgin ska läggas ner. Blivande mammor och akut kirurgiskt sjuka människor, gamla som unga, måste hädanefter åka 10-20 mil på ofta halkiga vintervägar utan mobiltäckning för att få den vård de behöver. De blivande mammorna får nu gå en kurs hur det går till att föda barn i en bil, om det värsta händer. Detta är helt oacceptabelt för ett land som Sverige!

Sollefteå kommun har en av de högsta landstings-och kommunalskatterna i landet men vi får ingenting tillbaka. Socialdemokraternas devis "lika värde och vård till alla" är idag ett hån mot alla som bor i Sollefteå kommun.  Och "Hela Sverige ska leva" - när försvann den målbilden??

Men, det finns just nu ett folkligt motstånd utan motstycke i Sollefteå och Kramfors kommuner mot dessa nedläggningar på Sollefteå sjukhus. Det finns en vrede hos människorna som påminner mycket om Ådalskravallerna 1931. Människor har gått man ur huse för att demonstrera i tre gigantiska demonstrationer, massiva protester uppvisas i olika grupper på Facebook, ett otal insändare har skrivits, möten och många andra aktioner har arrangerats.

Tyvärr är landstingsledningen känslokall för alla protester och de kör över folkviljan utan motstycke i svensk nutidshistoria. Ilskan hos människorna är rödare än någonsin, dock inte av den röda färg som majoriteten av landstingspolitikerna representerar i Västernorrland (S) och (Mp). Dessa partier står absolut lägst i rangordningen idag och vi är många som önskar att nästa (landstings)val skulle vara närmare än hösten 2018..  Den dagen blir det definitivt ett maktskifte i landstingsstyret i Västernorrland, var så säkra!

Just i dagarna har en ockupation påbörjats på Sollefteå sjukhus. Förhoppningsvis kommer det att bli en kortvarig ockupation. Hoppet finns och kampen kommer att fortsätta tills landstingsstyrelsen river upp beslutet att lägga ner BB och den akuta kirurgin så snart som möjligt. Ockupationen har redan uppmärksammats stort medialt och intresset är stort hos människorna i Ådalen att delta.  

Sollefteå sjukhus måste finnas kvar. Sjukhuset är navet för alla oss som bor och vill bo kvar i Ådalen. Utan sjukhuset dör Ådalen.

Någon skrev i Facebook: "Ådalen kanske inte är socialdemokratiskt rött längre, men det har fan ett STORT rött hjärta som pumpar av stolthet, glöd och styrka."

Kampen om sjukhuset fortsätter! Vi ger inte upp.

PS. Bilderna är lånade från Facebook.

För den som vill läsa mera om ockupationen eller vill delta gå gärna in på den här gruppsidan i Facebook.  Där finns mer information och kontaktuppgifter.

Välkommen att delta!

Erik Persson skriver om BB-ockupationen i Västerbottens-Kuriren

Samefamiljen Anders och Kristina Larsson

För en tid sedan hittade jag följande tidningsartikel på en gruppsida i Facebook. Artikeln var inlagd av Leif Widengren och handlade om samefamiljen Anders och Kristina Larsson.  Familjen Larsson var bördig från Vilhelmina, men var då artikeln skrevs bosatta i Sollefteå.

Artikeln är skriven av Helge Dahlstedt, överläkare på Österåsens sanatorium mellan 1919-1951. Helge Dahlstedt var intresserad av människor och olika levnadsöden och han har skrivit många berättelser om sina möten med människor. Artikeln om familjen Larsson har skrivits före olympiaden i London 1948.

Alla barnen var intresserade och mycket aktiva i idrott. De vann många mästerskap bland annat i skidåkning och löpning.

En av sönerna, Lars "Lappen" Larsson (1911-1993) flyttade till Näsåker och bodde tillsammans med Ida Jonasson först på Bergön i Omsjö och senare i Västanbäck, Näsåker. 

Vindkraft – en dans runt guldkalven i Sollefteå kommun

Animeringbild Omsjö

Det råder ren yra i våra skogar. Utländska riskapitalister, storbolag, markägare inklusive svenska kyrkan, konsulter samt politiker hoppas att vindkraftprojekten skall ge klirr i kassan. Utländska städer köper hela anläggningar i syfte att kunna påvisa att man är miljövänlig såsom fallet är i Sidensjö. Myndigheter som skall bevaka att regler följs är ointresserade av nya vetenskapliga rön som kan störa festyran. Politiska partier slår sig för bröstet och talar vitt och brett om hur duktiga vi är i Sverige är på förnybar energi. Det som pågår påminner om andra investeringsbubblor som inte sällan slutar med en kollaps. Skeendet liknar bibelns berättelse om dansen runt guldkalven ( Mose bok 2, 32 kap).

Allt detta sker nu på bekostnad av livsmiljön för både djur och människor. Vi har försökt få till stånd en paus i tillståndsgivningen i avvaktan på erfarenheter från de stora projekt som snart är i drift vid Jämtlandsgränsen men detta krav avfärdar de flesta politiker. Nu börjar människor i detta område att vakna till liv. Bullerstörningarna är besvärande på sina håll och värre lär det bli när vintern närmar sig. Därtill kommer en rad andra störningsorsaker som ljusblixtar, blinkande lampor, skuggor, iskast mm. Kommunalrådet Lassen säger i TÅ den 19 augusti att ”Vi har bra på fötterna” Detta yttrande blottar en okunskap om vad som händer i verkligheten. Den tycks inte vara anpassad till de nu åldersdigna regler som myndigheterna tillämpar. Uttrycket ”om verkligheten inte stämmer med kartan så är det kartan som gäller” kan tillämpas på vad som sker.

I Sollefteå kommun finns en vindbruksplan sedan december 2008. I den anges 10 områden som lämpliga för storskalig vindkraft. Under 2009 får vi höra att man kommer att öka detta antal högst betydligt. Vi kräver då att en översiktsplan skall tas fram innan ytterligare områden pekas ut. Ett arbete med detta startar men det går sedan i stå. I stället fattar kommunstyrelsen beslut i april 2013 om att behandla nya projekt utanför vindbruksplanen, ett för ett, med beaktande av s.k. kumulativa (sammanlagrade) effekter. Detta är vad som gäller idag och i praktiken så finns det ingen vindbruksplan längre. Alla områden är öppna för storskaliga projekt så länge man möter miljökrav som vi av erfarenhet vet är helt otillfredsställande. Denna situation är mycket olustig och hela hanteringen sker nu utan medverkan från andra intressen.

Vi har under tiden fått veta att kommunledningen redan 2009 träffat avtal om att utarrendera ett antal områden till olika storskaliga projekt för områden som ej finns med i vindbruksplanen. Nordanvind skriver således att de tre projekt ( Kärmsjön, Ranasjön samt Salsjön) som man söker tillstånd bedöms komma att ingå i den revidering som är på gång. Det är anmärkningsvärt att Nordanvind startar en dyr projektering för områden som inte finns med i vindbruksplanen från 2008. Vår bedömning är att Nordanvind och ett antal andra projektörer har fått underhandslöften om att ett antal områden kommer att ingå i en reviderad vindbruksplan. Kommunledningen har i och med detta satt sig i en sits där man inte kan riskera att en ny översiktsplan kan skapa hinder för de utlovade områdena. Vi förstår därför varför man envist vägrat att genomföra arbetet med en översiktsplan där alla olika samhällsintressen kommer till tals. I stället rundar man problemet i och med beslutet i april 2013

Hela processen är djupt odemokratisk och manipulativ. Man följer inte lagstiftningens intentioner om en aktuell översiktsplan, medborgardialoger samt samråd med närboende intill de nyligen av kommunen antagna storskaliga vindkraftsetableringarna. Vindbruksplanen från 2008 är förpassad till papperskorgen och där tycks den få förbli tills vi täckt de flesta kullarna i kommunen med megastora vindkraftverk.

/ Arbetsgruppen för livsmiljö i Sollefteå

Rektor Johan Peter/Petrus Wikström f 1852 tragiska öde..

(Dalpilen 1898-02-15)


 

Den här tidningsnotisen hittade jag på en gruppsida i Facebook, och fann den fantastisk på sitt sätt. Språkbruket är helt annorlunda än idag och tidningsnotisen sätter onekligen fantasin i rörelse. Vem var denne herre? Hur gick det för honom?

Jag började söka i arkiven, men hittade dessvärre ingen med det efternamnet som kunde passa in på mannen i notisen. Jag lade in en efterlysning i Anbytarforum om hjälp med tips om hur jag skulle komma vidare. Och jag fick hjälp!   Jag fick ett tips att det kunde röra sig om Johan Peter (Petrus) Wikström (alltså inte Wiström) Denne man står som skolföreståndare och rektor i Sollefteå från 1888 fram till 1898 då han försvinner från husförhörslängden utan uppgift vart han tar vägen.

Johan Petrus/Peter Wikström föddes den 19 okt 1852 i Brattbäcken, Tåsjö. Föräldrarna hette Olof Wikström (1805-1894) och Ingrid Maria Olofsdotter (1815-1886) i Brattbäcken, Tåsjö. Johan Peter var yngste sonen av sju barn. Han flyttade till Uppsala för att studera och kom så småningom till Sollefteå 1888 och blev skolföreståndare och senare rektor för Sollefteå privata läroverk. År 1898 försvinner han ur husförhörslängden och det finns inga uppgifter om vart han tog vägen.

För att förstärka historien ytterligare ;) : Namnet Wikström i Tåsjö kändes bekant för mig. Jag kollade i min släktdatabas och fann att denne herre kommer från den välkända släkten Wikström från Tåsjö (stamfar: rustmästare Jöns Jönsson Wikström f 1737).

Rustmästare Jöns Jönsson Wikström är även en av mina stamfäder! ;)

Så kan det gå! :)

---------------------------------------------------

Johan Petrus Wikströms familjetavla.

Far: Olof Wikström

Född 1805 Skansnäset, Tåsjö (Z)

Död 1894 Brattbäcken, Tåsjö (Z)

Bonde, kyrkvärd, handlande
 

Far: Anders Jönsson Wikström (1770-1853)

Mor: Sara Matsdotter (1772-1863)

 

Gift 1833 med:

 

Mor: Ingrid Maria Olofsdotter

Född 1815 Orrnäs, Bodum (Z)

Död 1886 Brattbäcken, Tåsjö (Z)

 

Far Olof Persson (1782-1858)

Mor Ingrid Eriksdotter (1787-1830)

 

Barn

Anders (1835-1913)

Ingrid Matilda (1837-1915)

Olof (1839-1910)

Sara Kajsa (1841-1898)

Anna Erika (1843-)

Brita Maria (1848-)

Johan Petrus (1852-)


Uppdatering: Johan Peter Wikström dog 1900. Tack för uppgiften Claes-Göran Magnusson!

"Vikström, Joh Pet
Sollefteå municipalsamh
Död 6/8 1900
Kyrkobokförd i Sollefteå (Västernorrlands län, Ångermanland)
Född 19/10 1852 (ingen uppgift om födelseort)
Man
[Sveriges Dödbok 1901-2009]"
 

Gammal bild från Sollefteå

Måste visa den här gamla bilden från Storgatan i Sollefteå. En ögonblicksbild som är helt underbar.

Kan någon hjälpa till med tidsangivelse? Förra sekelskiftet? Apotekshuset till höger (flaggan på tornet) var färdigbyggt omkring 1890.

Tack Jörgen Sjölén Sollefteå, som delat med sig av denna bild.


Uppdaterat:

I Sollefteå bilddatabas finns denna bild bild (sla bi 04-11 283-97 ) som verkar taget ungefär samtidigt. Tack Martin för tipset! :)



Sollefteå ca 1912. Storgatan västerut med sin homogena trähusbebyggelse som skuren direkt ur tränorrland. I och med att det högra huset byggdes 1904 av skohandlaren Jonas Melin var Storgatan fulländat och det skulle dröja åtskilliga år innan det fåtal tomter som ännu var obebyggda togs i anspråk. De flesta husen saknar ännu panel, men inom några år hade fastighetsägarna kompletterat denna brist med en varierande panelarkitektur, som gav en varm och intim charm åt affärsgatan. Många helgdagsklädda statister har ställt upp för fotografen, och det är sannolikt en söndag."

Miljövänligt

Den här bilden tog jag i Sollefteå för ett par dagar sedan. Vad jag kunde föstå så var det gräsklippning på gång. :)  Det var så otroligt fint att titta på dessa vackra arbetshästar som lugnt och fridfullt gjorde sitt arbete på den stora gräsmattan. Så fantastiskt fint och roligt att få se!

Till politikerna i Sollefteå kommun!

Läs detta: Artikel 2013-05-22 Affärsvärlden

Omställningan av förnybar energi i Tyskland har kört fast. Kostnaderna exploderar, elnäten är nära kollaps och grannländerna klagar. Efter höstens val i Tyskland görs elsystemet troligtvis om.

Den el som kommer att produceras i den massiva vindkraftsexploatering som nu planeras i Sollefteå kommun ska transporteras till Tyskland. Det svenska stamnätet söderut räcker inte till och måste byggas ut för flera miljarder. Är vindkraftssatsningen i Sollefteå kommun värd denna gigantiska naturförstörelse?

Vindkraften ger stora hälsorisker för människor och djur; det har forskning visat. Vår rika och vackra natur är den enda naturtillgång som kommunen har.

Rädda vår skog, vår natur och miljö! Vi vill fortsätta bo kvar!

SÄG NEJ TILL VINDKRAFTSINDUSTRIN FÄNGSJÖ / STORSJÖHÖJDEN PÅ MÅNDAG!!

Kommunen är mer än bara stan..

Måste få dela denna briljanta dikt av Marthin Jönsson, komminister i Resele och Ed. Egentligen handlar dikten om den nu så aktuella skolnedläggningen i Resele, men även om Solleftå kommuns styvmoderliga behandling av hela Västra.. Det kan inte sägas bättre!

Tack Marthin för att jag fick lova att dela dikten!


"Det som är Resele är även hem för många med framtidsutsikter,
men som genom ett skolnedläggningshot även är offer för kommunens samhällskonflikter.

... Sollefteå kommun vill spara,
men utan att vilja förklara,
... och tycker att de "på landet" skall vara anpassningsbara.

I Resele betalar vi skatt precis som i stan,
så jag fattar inte hur de tänker i beslutande organ,
att vi "på landet" inte får samma service som de i stan.

Centralt tänkande och en massa dolda falskspel,
och att endast Sollefteå ska vara en "kronjuvel",
tycker jag rimmar dåligt och känns åt skogen fel!

Kommunen är mer än bara stan,
och det jag fick höra häromdan,
känns som om man blir bortfintad av sitt eget lag på "hemmaplan."

Typ: har man valt att bosätta sig utanför stan,
så står man utanför det som kallas jämställdhetsplan,
som tydligen bara gäller såna som bor just i stan.

Att social välfärd, kommunikationer och sånt,
ligger långt bortom vår horisont.

Vi i Resele är inga andraklassens medborgare hoppas jag ni förstår,
för sätt er in i vår skolsituation och känn hur vi mår.

Att en fungerande skola inte skall räknas som det mest basala,
som vissa politiker oss försöker intala,
skärp er istället och var lojala,

och våga se saker och ting i färgskala!
..detta vill jag bara påtala!"

/ Marthin Jönsson

Grattis Svartnäsbor!

Grattis Grattis GRATTIS!

http://vildmarken.wordpress.com/2012/10/12/det-ar-sant-vi-vann/


Facebookgrupp mot vindkraft i Västra: https://www.facebook.com/groups/29720927031310/

En fantastisk flygtur!

För ett par dagar sedan fick jag tillfälle att göra en fantastisk flygtur efter Ångermanälvens dalgång från Sollefteå till Näsåker och sedan över det vackra skogslandskapet över Nävernäsan, Vigdsjön, Omsjö och Fängsjö. Så otroligt vackert att få se landskapet ur fågelperspektiv! Älven och sjöarna låg som diamanter i skogslandskapet och höstfärgerna i skogen tog nästan andan ur mig i all sin färgprakt. Så otroligt vackert!

Jag ska inte skriva ett ord om den oro som finns att denna natur är på väg att skövlas, men jag är glad att än så länge är det möjligt att njuta av all den vackra natur som vi valt att leva i. Tyvärr är min lilla digitalkamera inte ämnad att användas för så långa perspektiv som det rörde sig om den här gången, så korten gör verkligen inte verkligheten rättvisa. Hoppas jag har en bättre kamera för detta ändamål nästa gång jag får möjlighet att "lätta från marken"! (Tack Harriet för några kort-redigeringar)

Jag har haft en ganska lång startsträcka för att våga ge mig upp i ett så litet plan, men när jag väl bestämt mig så var det bara roligt! Ett stort och varmt tack Dick för en underbar flygtur! Du är bäst! :)

Dicks vackra blå flygplan

Ångermanälven, Resele



Ett nästan torrlagt Nämforsen i Näsåker. Ångermanälven

Vigdsjön

"Näset" i Omsjö. Karvsjön t hö. Storsjön t. vä.

Karvsjön, Omsjö

Storsjön, 1,6 mil lång och 36 öar.

Storsjön från Omsjö

Den lilla skogsbyn Fängsjö:  http://www.smulanshemsida.se/fangsjo.htm



Näsåker

Ångermanälven, Resele

Flera flygbilder:

http://smulansblog.blogspot.se/2009/08/nasaker-flygbilder.html

http://smulansblog.blogspot.se/2009/08/resele-flygbilder.html

http://smulansblog.blogspot.se/2009/08/omsjo-flygbilder.html

http://smulansblog.blogspot.se/2011/03/omsjo-fran-ovan.html

Vindbrukskoll bland Sollefteås fullmäktigepolitiker?

Från hemsidan "Snurrigt" citerar jag följande inlägg. Tack Monica!


"Vid måndagens kommunfullmäktige möte fanns flera möjligheter, dels genom ett inlämnat medborgarförslag samt en motion att ta tillfället till en bred debatt bland de politiska partierna, om kommunens nuvarande samt kommande planering av vindkraftsprojekt i kommunen. En debatt om vindkraften i fullmäktige hade bl.a. kunnat ge svar på oron för dom som idag bor i närområdet av kommande vindkraftsetableringar, ge svar på hur man skall få med medborgarna i den kommande Översikts/vindkraftsplaneringen, ge svar på vad som kommer att ske med etableringar av vindkraft i de s.k. Utredningsområdena(2008 års Vb-plan) och vad blev det med de utlovade bygdemedlen!

Enligt kommunalrådet Elisabeth Lassen redovisning på fullmäktigemötet är flera vindkraftsprojekt nu är på gång bl. a kommer en tillståndsansökan under hösten, om byggandet av en storskalig vinkraftsetablering i Omsjöområdet/Näsåker att lämnas in med ca 200 stora vindkraftverk, som har en höjd på över 200 meter. Inom samma område har det nyligen gjorts ansökningar om 3 olika berg/grustäckter, även nya vägdragningar och dragningar av nya kraftledningar tillkommer.

Ytterligare projekt som är på gång redovisades bl a 22 verk vid Kärmsjön ovanför Betarsjön i Junsele, Ranasjö Ramsele 33 verk samt Salsjön i Ramsele 24 verk m.fl.

I medborgarförslaget liksom motionen som avslogs av majoriteten på fullmäktigemötet (Miljöpartiet och Västrainitiativet reserverade sig mot beslutet) efterlystes en mer demokratisk process i kommunens planering av vindkraften. Medborgardialoger med samråd/insyn/rapportering kan ge delaktighet och lokal kunskap under hela planprocessen för att säkerställa att alla näringars behov, naturintressen samt att lokalbefolkningens intressen/behov tillvaratas i de områden, där vindkraftprojekt planeras.

Kommunens politiker har besluten i sin hand! Det är hög tid att delge oss medborgare möjligheter till en demokratisk insyn och delaktighet i Översikts- och vindkraftsplanearbetet!

Följ dessa och andra frågor på kommunfullmäktigemötena från och med september genom webbkameran, på Sollefteå kommuns hemsida. Har man inte tid att se ”live”-sändningen, kan man se en inspelad version i efterhand. (Kf-debatten från den 24/9 om vindmotionen börjar ca 3 tim 18 min in i mötet / admin.not)."

Text: Monica Blomström Junsele

Följetongen Hallstaberget fortsätter..

När beslutet om Hallstaberget togs - "det var rena bönemötet"...

http://www.svtplay.se/video/292991/14-9-07-40


Läs även Steves reflektioner:

http://stevereflekterar.blogspot.se/2012/09/grundlurade-halleluja.html

Hallstaberget, Sollefteå

Kommunens investering i det nygamla hotellet på Hallstaberget i Sollefteå är en "rättsröta" av märkligt slag. Kommunen har investerat 50 miljoner i hotellet till bland annat ett SPA och vinkällare och dessutom skrivit ett förmånligt hyresavtal har fått många övriga hotellägare i kommunen och kommuninvånare att sätta kaffet i luftstrupen.

Precis som satsningen av den massiva vindkraften så har kommunens ansvariga totalt kört över kommuninvånarna utan att på något sätt sanktionerat sina beslut.

Och liksom vindplaneraren Ulla Ullstein så ljuger kommunordförande Elisabet Lassen. Elisabets lögn går att höra i Mittnytts inslag nedan:

http://www.svtplay.se/video/290804/13-9-08-40

Tidigare inlägg i Mittnytt om Hallstaberget:

http://www.svtplay.se/video/287899/11-9-19-15

http://www.svtplay.se/video/282781/10-9-07-10

Nyhetsinslagen visas tyvärr bara sju dagar efter sändning.

Sollefteå - en "kraftfull" kommun... / Uppdatering x flera

Sollefteå kommun investerar stort.

- En massiv vindkraftsexploatering är på gång i Sollefteå kommun som kommer att orsaka en stor naturförstörelse i hela västra delen av kommunen. Mer än 700 vindverk i en kommun med ca 20.000 invånare! Kommunens ansvariga säger ja och amen till detta.

- Ett nytt badhus är precis klart som har kostat ca 150 milj och kommer att kosta skattebetalarna ca 15 miljoner/år i driftskostnader.

- Till det "nygamla" hotellet på Hallstaberget lägger kommunen 50 miljoner till ett SPA och vinkällare.

"Kraftfullt" på skattebetalarnas pengar, eller hur..?

Men... kommunens skolor och äldreomsorg dras in, centraliseras och avvecklas. När ordförande i äldrevårdsnämnden kan tala om "en ansamling människor" om gamla människor, så förstår man mycket väl att badhus, vinkällare och SPA är viktigare än människor.

Lyssna här:

http://www.svtplay.se/video/282781/10-9-07-10


Uppdatering 11/9: I kvällens Mittnytt mera om Hotellet Hallstaberget och äldrevården i Sollefteå kommun:

http://www.svtplay.se/video/287899/11-9-19-15


Uppdatering 12/9: Positivt besked!

"Idag beslutade Vård- och äldrenämnden i Sollefteå kommun att inte genomföra några förändringar i verksamheten på äldreboendet Vallängen, korttidsboendet Aspen samt Backsippans dagliga verksamhet. Förslaget som arbetats fram av Vård- och äldreförvaltningen i syfte att minska förvaltningens kostnader föll i nämnden.

John Åberg, ordförande för Vård- och äldrenämnden kommenterar beslutet så här,

- Vi tyckte att förslaget skulle slå för hårt mot Undrom och de boende. Vallängen är en liten verksamhet men en förändring skulle få för stora konsekvenser i den delen av kommunen där det idag inte finns några andra alternativ."

 

Tack! :)