Förr, före mitten av 1950-talet, flottade man timmer på Storsjön i Omsjö. Flottningen bedrevs med hjälp av en stor "spelflotte" som man transporterade timret med över sjön. Timret transporterades sedan till Juvanån i nordöstra delen av Storsjön, för att därefter flottas vidare i flera mil via bäckflottning på Juvanån och andra mindre bäckar ut till Ångermanälven. Jag har hört berättas att det stod en flottare i "varje bäckkrön"..
Då var det inte arbetsbrist! ;)
Jag hittade dessa flottningsbilder från Storsjön i Omsjö i Murbergets bilddatabas
 |
| Från vänster . Albert Molin Junsele, Bernard Edström Bergsjö, Petrus Norberg Omsjö, Vilhelm Häggström Grundtjärn, Hilmar Jonsson Omsjö, Johan Molin Sunnansjö, Jakob Edström Bergsjö, Petrus Lidholm Grundtjärn. Före 1925. |
Så här beskrivs flottningen: "Spelflotten tillverkades på plats för att med handkraft dra timmer över en sjö. Spelflotten hade en lodrätt stolpe med en lång tross, som dessförinnan lagts ut med dragg. Flotten bogserade en timmernot, tusentals inringade stockar. Trossen lindades runt stolpen spelbommen när arbetarna vred den runt. Spelflotten kom långsamt närmare draggen. Den togs upp i en båt och roddes ut så långt trossen medgav och så började "spelandet" på nytt tills allt kommit över sjön. Efter 1945 övertog motordrivna bogserbåtar helt detta tunga arbete, som förekom i alla sjöar."
Uppdatering jan. 2010:
På Bysjö hemsida har jag lånat ovanstående tidningsurklipp och följande text av Lars Eric Forssén:
"Juvanådalens flottled börjar i Lidens socken via Storsjön och Karvsjön och rinner, lustigt nog därefter, norrut till Junsele socken genom Sunnansjö, och även via Bysjön före kanalernas tillkomst vid 1900 som kortslöt sträckan mot Gösingen, och avslutas i Uman i Eden ned till "storån" Ångermanälven. Omsjötrakten ligger så pass högt att det blir så här som avvattningen från Storsjön fungerar (kanske Vigdån hade kunnat fungera som flottled, men därom är jag osäker).
Därefter vände sedan timret efter Junselekröken vid Mo söderut igen tillbaks mot Liden och skogarna där det var fällt, och vidare mot sorteringsverket i Sandslån. Dit som så många vandrade långväga för säsongsarbete. Härifrån hämtade sedan bolagens bogserbåtar timret, buntat med kätting i långa rader, till sågverken och massafabrikerna runt älven i Kramforstrakten. För sågning till bräder eller för sämre virke till flisning och kokning av pappersmassa. Sedan vidare med båtfrakt ut i vida världen. Den som kan "DNA-bestämma" trä kan nog hitta Västra-virke över hela världen."
3 kommentarer:
Min pappa sa alltid att det roligaste han hade varit med om i yrkesväg .., det var att flotta.
Det var sån sammanhållning ..,sån spänning och så mycket glädje.
När jag ser såna här gamla foton så tänker jag att det inte är så länge sedan de togs..egentligen.
Ändå skildrar de en svunnen tid, yrken som inte finns längre och stolta människor som är borta.
Det är en märklig känsla...
Elisabet: Ja, jag har förstått att skogsarbetare tyckte om flottningen på vårarna. Det var ett "lättsamt" och trevligt avbrott från det hårda arbetet med skogen på vintrarna.
Christina: Jag talade igår med några om att på den tiden var det ingen arbetsbrist! Det var hårt många gånger, men kamratskapet och yrkesstoltheten var stor. Speciellt bland flottare, tror jag.
Vilket jääättefint reportage av dig och Håkan i senaste Land, Christina!
Skicka en kommentar