Grundtjärns skola 1958

På begäran.

Det här gamla skolkortet från Grundtjärn från år 1958 har jag lagt ut tidigare i bloggen, men jag hittar det inte tyvärr..

Jag lägger ut skolkortet igen på begäran. :) Några barn är identifierade. Om någon känner igen flera barn eller har övriga kommentarer eller rättelser så tar jag tacksamt emot i kommentatorfältet nedan. 

Tack på förhand!

Dessa barn är identifierade:  Översta raden fr. vä. nr 4 Kaj Svensson, nr 5 Kurt Fängström, Lövnäset, okänd.

Andra raden uppifrån fr. vä. okänd, Britt-Marie Fängström Lövnäset, Majvor Törnebrink, okänd.

Andra raden nerifrån fr. vä.  okänd, ökänd,  Valdy ?,  Solveig Nordin (Hermansjö) 

Längst ner fr.vä. Lasse Strömberg (Tallnäset), okänd, Hasse Strömberg (Tallnäset), Barbro Häggström

Lärarinnan t.hö. Gun Degerfeldt ?

Zakarias "Zacke" Håkansson f 1875 och Gårdbergsgrottorna.

I dagarna är det 28 år sedan jag första gången vandrade upp till Gårdberget (berget ligger mellan Omsjö och Överå på gränsen mellan Ådals-Liden och Junsele socknar). Jag fick idag tillfälle att vandra upp till Gårdberget igen, och samtidigt besökte jag den mytomspunna grottan som ligger strax nedanför bergets topp. Berättelsen om grottan ingår i ett märkligt människoöde som bland andra hembygdsforskaren Paul Lundin beskrivit i sin bok "Sanningar och sägner" från 1982 (sid. 122)

En resumé av Pauls berättelse:  Under 1900-talets första decennium blev Gårdbergsgrottan  en tillflyktsort för den fågelfrie rymmaren Zakarias "Zacke" Håkansson f 1875 från Jansjö Ådals-Liden. Zackes far var en värmländsk finne som kom till Ådals-Liden i slutet på 1860-talet. Han gifte sig med en flicka från Kläpp, Ådals-Liden och familjen flyttade så småningom till Jansjö, Ådals-Liden där barnen växte upp. (se familjebladet längst ner)

Redan som liten var Zacke ett obekvämt barn, en vildbasare som orsakade sina föräldrar stora bekymmer. Han var vig och stark, simmade som en utter men samtidigt en pojke full av skoj och finurligheter. Trots en ganska hård uppfostran från fadern i första hand så verkade ingenting bita på den finska tjurigheten och envisheten.

Zacke började tidigt tjäna sitt eget uppehälle. Han reste på våren år 1900 upp till skogsarbeten  i Norrbotten och Lappland. Drygt två år senare råkade han ut för den stora olyckan i sitt liv. Zacke råkade i hastigt mod dräpa en kronojägare i Jokkmokk. De närmare omständigheterna kring dråpet blev dock aldrig klarlagda. 

Uppdatering: Så här skriver Norrbottensposten om den tragiska händelsen: 

"Norrbottensposten torsdagen den 31 juli 1902.

Natten mot sistlidne söndag inträffade under ett dansgille i Holmträsk, Jokkmokk ett ruskigt uppträde, som troligen kommer att kräva ett människoliv. En arbetare Håkansson som upprepade gånger hotat en på platsen boende kronojägare Jönsson till livet, kom till gillet med en kniv i högsta hugg och frågade efter Jönsson.

Man stängde dörren men Håkansson slog sönder ett fönster och beredde sig därigenom inträde i danslokalen.  Jönsson sprang då ut på gården men upphanns där av våldsmannen som tillfogade honom ett djupt knivhugg i bröstet.

Alltsammans hade gått så fort, att ingen av de närvarande karlarna att ingripa, ehuru danslokalen var full med folk, kommit sig för att avväpna våldsmannen. När nu kronojägaren Jönsson sjönk blödande till marken, skyndade flera av de närvarande karlarna att ingripa, men måste draga sig tillbaka, enär Håkansson vilt högg omkring sig med kniven och sårade ett par av de närmaste, en med överläppen kluven och en annan fick ett hugg i knäet. En blott 16-årig flicka bland de närvarande hade emellertid mod och sinnesnärvaro nog att gå fram till den rasande mannen och lyckades verkligen lugna honom.

-”Lämna mig kniven”, bad hon, och fogligt lämnade han ifrån sig vapnet, varpå han utan motstånd lät sig bindas. Fjärdingsmannen eftersändes nu och missdådaren förklarades häktad.

Kronojägaren Jönsson befanns vara träffad av knivhugget alldeles bredvid hjärtat. Kniven hade genomträngt levern. Det lär vara mycket ovisst om den olyckliges liv kan räddas. Dådet får skrivas på rusdryckernas konto.”

Zakarias Håkansson fängslades och skickades med vaktare på tåget till fängelset i Härnösand. När tåget stannade i Aspeå lyckades Zacke rymma från sina vaktare. Zacke tog sig fram över skogen till Hermansjö och sedan vidare till skogarna runt Omsjö, Jansjö, Fängsjö och Stugusjön, platser han väl kände till sedan sin barndom. Trots att lagens långa arm många gånger var honom hack i häl så lyckades Zacke hålla sig undan. Han bodde ibland i de svåråtkomliga Gårdbergsgrottorna i Omsjö. Hans syskon hjälpte honom med mat och förnödenheter förutom det vilt han lyckades fånga genom fiske och gillring av fällor.

Zackes fyra bröder och vänner lyckades så småningom samla in så mycket pengar så att Zacke efter dryga tre år på flykt skulle kunna resa till Amerika och på så sätt komma undan rättvisan. Zacke tog vägen över Jämtland på väg till Trondheim och Amerika. Huruvida han någonsin kom fram till Amerika vet man inte med säkerhet. En man hittades omsider drunknad i en norsk fjällsjö och det antogs att det var Zacke som till sist mött sitt öde där.

Grottan i Gårdberget där Zakaris "Zacke" Håkansson gömde sig.

Gårdberget

Utsikt från Gårdberget. Storsjön

Utsikt från Gårdberget. Storsjön.

Utsikt från Gårdberget. Storsjön.

Zakarias "Zacke" Håkanssons familj. Uppgifterna har jag lånat från Magnus Johanssons hemsida.

Håkan Kristoffersson var född den 20 februari 1841 i Norra Finnskoga sn, Värmlands län. Han gifte sig den 13 juni 1876 i Ådals-Liden sn med Sara Brita Zakrisdotter. Hon var född den 1 februari 1845 i Kläpp, Ådals-Liden sn. Håkan var först arbetare i Söderfors, Ådals-Liden sn. Därefter flyttade familjen till Jansjö, Ådals-Liden sn, där han också var arbetare. Håkan dog i Jansjö den 20 oktober 1906. Sara Brita dog den 4 april 1915 i Jansjö av ålderdomsavtyning. Håkan utflyttade 1867 från Norra Finnskoga sn, men först 1876 inflyttade han till Ådals-Liden sn. Under perioden 1867-1876 hade han inte varit kyrko- eller mantalsskriven någonstans. Dock kan han ha vistats i Ådals-Liden sn före 1876 eftersom Sara Britas tre oäkta barn antog namnen Håkansson eller Kristoffersson. När sonen Alfred föddes har man i födelseboken antecknat honom som makarnas femte barn.

Barn:

Olof Peter Kristoffersson, född den 20 december 1868 i Holafors, Ådals-Liden sn.

Erik Kristoffer Håkansson, född den 23 april 1872 i Söderfors, Ådals-Liden sn.

Zakarias Håkansson, född den 31 mars 1875 i Söderfors, Ådals-Liden sn.

Jonas Peter, född den 30 november 1879 i Söderfors, Ådals-Liden sn, död där den 23 januari 1880.

Alfred Håkansson född den 24 oktober 1881 i Söderfors, Ådals-Liden sn. .

Emil Håkansson, född den 19 maj 1884 i Söderfors, Ådals-Liden sn.

Anna Karolina, född den 18 augusti 1887 i Jansjö, Ådals-Liden sn.

Uppdatering 2020.  Zakarias Håkansson gifte sig i Jokkmokk 14 april 1900 med Hilda Teresia Holmström (1880-1954) Jokkmokk. Paret fick två barn, en dotter och en son. Dottern dog som spädbarn . Sonen gifte sig och avled i vuxen ålder. Paret fick inga barn.  

Zakarias Håkansson blev överförd till obefintlighetsboken år 1906. "Äktenskapet upplöst enligt meddelande från statistiska centralbyrån 16/4 1917. Skilda 2/2 1917." 

Ett varmt TACK till Carina Lundmark för informationen! 

2023-06-20

I en lokal tidning hittade jag följande notis från Norrbottens Allehanda 1898. Den gode Zakarias Håkansson f 1878 från Jansjö var ju känd som en riktig vild- och bråkmakare redan under sin tid i Näsåker. Han fortsatte sina bravader i Jokkmokk, innan han så småningom försvann på väg till Norge. Den här notisen förstärker den berättelse som jag skrivit om honom ovan.

2023-07-24 

Ett länktips:  https://levnadsoden.se

"Spännande personer och levnadsöden 1635-1920 från Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Härjedalen, Jämtland och Ångermanland.

Denna sida av vår lokalhistoria vill lyfta fram berättelserna som sedan länge varit glömda."

Om Zakarias "Zacke" Håkansson:

https://livsoden.se/arbetaren-zakarias-hakansson-adalsliden-1902/

Mordförsöket i Kroktjärnbränna vid Hermansjön

Följande berättelse om en tragisk händelse i Hermansjö har jag fått av Göte Byström, bror till skribenten Sören Byström. Jag har tagit mig friheten att redigera texten något. Tack Göte!

 

"Jag skall skriva om en otäck händelse som utspelades natten mellan 24 och 25 mars 1872 i Kroktjärnbränna i Hermansjö.

Hans Nilsson föddes 27 juli 1812 i Alnön Resele. Han gifte sig med Adriana Törnbom född  24 jan. 1810 från samma plats (men föddes som barnhemsbarn i Sockholm)  Paret flyttade till Hermansjö i norra delen av Resele. Efter en tid köpte Hans Nilsson, av en torpare Kallin på Lövsjön, en plats för ett nybygge en liten bit öster om Hermansjön nästan vid stranden av Kroktjärn. Hans Nilsson var tydligen en kreativ person, han byggde ett sågverk i Hermansjöån 1 km nedströms där Junselevägen korsar Hermansjöån. Sågen byggdes vid en myr som sedermera kallas sågmyran. Han byggde även en sågstuga som han kunde bo i under arbetet med sågningen.

Hans och Adriana fick tre barn, Nils Olof, Kristina och Anders Peter. Båda sönerna dog unga.

Kristina f 1847 gifte sig med en man från Långsele. De bosatte sig vid Hermansjö. De köpte stället av Hans.  Hans Nilsson hade bott där tidigare och det skrevs ett kontrakt mellan Hans och hans måg att denne skulle ge Hans föderå under resten av dennes liv.

Det var troligen detta kontrakt som blev anledningen till osämjan i familjen som blev så ödesdiger.

 Tonen emellan Hans och mågen blev med tiden allt sämre, så dålig att mågen funderade på att ”röja” undan honom, men han tvekade själv, så till slut så fick han en ide att han skulle leja en man för jobbet. Det blev en som hjälpt honom i skogen som mot betalning 100 kr skulle utföra dådet.

Det var sent på kvällen 24 mars 1872. Hans Nilsson hade lagt sig på sängen i sin sågstuga, plötsligt så knackade det på ytterdörren. Hans steg upp och öppnade. Det var en man som han kände, så Hans gick och la sig på sängen igen. Mannen satte sig vid spisen och värmde sig, efter en stund flyttade han sig och satte sig vid sängen där Hans låg. Han tog upp sin snusdosa och bjöd Hans på en snus. När Hans tagit snusen knöt mannen näven runt snusdosan, och plötsligt drämde han till Hans i skallen med våldsam kraft. Hans stönade till och försökte skrika till, men efter flera hårda slag så slappnade Hans. Gärningsmannen såg den till synes livlösa kroppen, reste sig upp och sprang ut och sprang i riktning mot Hermansjön.

Samma dag var det ett bröllop på västra Hermansjö och på detta bröllop fanns Hans Nilssons piga. En tid innan hade Hans och Adriana skilt sig (det hände även på den tiden!). Hans´ piga och en annan piga från trakten anade oråd. Eftersom det var en hel del sprit i farten så kanske Hans´ måg hade pratat bredvid mun ”som är vanligt”.. Pigorna kontaktade dock faktor Nils Filip från Aspeå. Antagligen var denne Nils Filip på bröllopet. Han satte av i rask fart och fick tag på en annan Aspeåbo, Gustav H Hansson, samt Olof Söderström och Karl-Johan Falk från Stavarmon.  De fyra männen begav sig till sågen vid Hermansjöån det är cirka 1 km dit.

När de kom fram och öppnade dörren så låg Hans Nilsson på golvet synes livlös men när de tittade till honom märkte de att han var vid liv med flera hål i skallen och tungan hade fastnat i gommen. De lade honom i sängen och band om så gott de kunde, Hans vaknade till men kunde inte redogöra mycket för händelsen, så männen beslöt att spåra gärningsmannen. Gustav Hansson fick se ett spår och ropade till sina vänner att ett springspår gick västerut. Så de beslöt att följa detta spår som troligen var gärningsmannens.

Spåret ledde till Västra Hermansjö där bröllopet hade varit dagen innan och där även Hans Nilssons måg bodde. En främmande man fanns också där. Gustav Hansson jämförde mannens fotspår och  började förhöra honom. Till en början nekade mannen men tonen från faktor Nils Filip som skötte förhöret hårdnade och de bistra anletsdragen från de andra männen blev för mycket så han föll till föga och erkände.

Hans Nilssons ex-fru Adriana var också där och hon tog till orda och sa att Hans Nilsson hade varit så otrevlig så han skulle ha stryk. Han skulle lära sig veta hut, men avsikten  var inte att döda honom, bara ge honom en läxa.

Mågen och exfrun beslöt att fara till Kroktjärnbränna till Hans Nilsson och försöka att mildra detta tilltag. Hans Nilssons piga hade redan farit för att sköta om sin husbonde. Mågen var starkt berusad så färden tog en stund. Avståndet till sågen är cirka 8 km. När de kom fram försökte de att prata med Hans, men denne var inte så samarbetsvillig. Exfrun Adriana vidhöll att han skulle ha stryk men inte dödas.

Den gripne gärningsmannen och exfrun blev häktade och efter flera tingsförhandlingar så dömdes gärningsmannen till 2,5 års fängelse, men exfrun blev frikänd. Däremot fick inte mågen något straff. Denne flyttade året efter 1873 med sin familj till Östbillsjö, Själevad.

Hans Nilsson hämtade sig så småningom efter den svåra misshandeln. Han dog den 5 oktober 1878. Exfrun Adriana dog 3 mars 1878 i Själevad

 

/ Sören Byström Skorped 2008-12-19 "


Historik och mer om Hans Nilsson på Kroktjärnbränna:

Rättelse: Hans Nilssons måg hette Kårén (inte Colén) Dubbelklicka så förstoras texten!

   

Fler uppgifter om Adriana Maria Törnbom förmedlat av Göte Byström:

Adriana Maria Törnbom
född 1810-01-24 i Stockholm, död 1878-03-04 i Själevad fs (Y). 

Död (SCB)
Adriana Maria var barnhusbarn från Stockholm
Utflyttad 1873 från Hermansjön Resele fs (Y)
Inflyttad 1873 till Själevad fs (Y) 

Gift 1828-04-08 i Resele fs (Y) med Erik Ersson
född 1800-04-26 i Höven Resele fs (Y), död 1843-06-02 i Rösta Resele fs (Y). Torpare. 

Barn:
Erik Ersson född 1831-02-20
Petrus Ersson född 1835-09-25, död 1850-08-13

Gift 1845-01-26 i Resele fs (Y) med Hans Nilsson
född 1812-07-27 i Alnön Resele fs (Y), död 1878-10-05 i Skorped fs (Y). Torpare. 

Barn:
Nils Olof Hansson född 1845-08-03 (dog ung)
Kristina Maria Hansdotter, född 1847-07-31 död 1934-01-16 (gift med Anders Olof Kårén f 1837 Långsele)

Anders Peter Hansson född 1850 (dog ung)

Mer om Kroktjärnbränna i Hermansjö.

Om Hans Nilsson byggde kvarnen i Hermansjöån vet jag inte, men här finns bilder av det som numera finns kvar av kvarnen. Bilderna är tagna av Kaj Larsson, Skorped.

 

 

 

 

Foton östra Högland

Högland 1946 Helmer Skoogs Ford Eifel i förgrunden, till höger farfars väderkvarn

Högland 1946 Fotograf Helmer Skoog

Högland 1959 Fotograf Weimar Hellström

Högland 31/7 1944, Anselm Byström går över gårdsplan med lien på axel

Högland 1950 Fotograf Weimar Hellström

Text och bilder av G. Byström, Kramfors.

Mer om Högland och  Hermansjö finns här.

Gudstjänst i Högland, Hermansjö

Jag har fått en gammal bild från Högland i Hermansjö (Resele fs). Tack Göte Byström!

Bilden är från en baptistgudstjänst på Västra Högland hos Johan Nordin omkring 1938-1939. Några personer är identifierade.

Kanske finns några Reselebor med? Fanns det en baptistförsamling i Resele vid den tiden?

Jag har tidigare skrivit en del om Högland och Hermansjö i bloggen. Sök gärna dessa namn i sökrutan så kommer inläggen upp. :)

Baptistgudstjänst på Västra Högland hos Johan Nordins 1938 - 1939
1. Johan Strandlund, Resele
2.
3. Nisse Hägglund
4. Ansgar Danielsson
5. Henning Nordin
6.
7. Elis Danielsson
8. Sven Lindgren
9.
10. Maja Byström
11.
12. Marianne Danielsson
13. Greta Danielsson
14. Johan Byström
15.
16.
17. Anselm Byström
18. John Byström
19. Johan Nordin
20.
21. Gösta Danielsson
22.
23.
24. Kajsa Franzén
25. Inga Byström
26.
27. Siv Byström
28.
29.
30.
31.
32. Rut Byström
33.
34.
35. Astrid Kallin
36. Evert Kallin
37. Algot Hellholm ?
38. Nisse Nordin
39.
40. Anna Nordin
41.
42.
43.
44.
45.
46. Linnea Westman gift Tjernström
47. Astrid Westman gift Rodmark
48.
49. Bernhard Sundberg, dragspelare
50.
51.
52.
53.
54.
55.
56.
57.
58.
59. Viktoria Nordin
60.
   

Hermansjö "Gammelgård" östra

En gammal bild av "Gammelgård" östra

Gammal bild av Bagarstugan på Gammelgård östra

Nytagen bild av Bagarstugan/bryggstugan. Foto. Kaj Larsson

Hermansjö har som flera andra byar i närområdet varit en s.k. "finnby". Men de första finnarna verkar inte ha stannat så länge i Hermansjö, utan flyttade till den närbelägna Grundtjärn. Ur "Finnkolonisationen inom Ångermanland, södra Lappmarken och Jämtland" av Richard Gothe  (1948) hämtar jag följande citat:

"Två finnar, Påfwel Hindersson och Olof Larsson vände sig i juli månad 1623 till landshövdingen Johan Månsson Ulfsparre och synas av denne ha hänvisats till landskapets fogde, Awel Christofferson, att denne måtte "fli dessa finnar torpeställen på Cronones allmenning vid Hermansiön opå fieldet mellan Anundsjö och Resele sochn".

Därvid skulle även bestämmas, hur långt finnarna skulle sträcka sig med fiskevatten, vilket ansågs av större vikt än deras svedjande i dessa avkrokar. Redan 1633 påträffa vi därför Hermansjö införd i jordeboken med 4 seland. Finnarna flyttade emellertid därifrån - till Grundtjärn, öster om Storsjön."

Ur boken ”Byarnas historia i Anundsjö” av bygdeforskaren Erik Jonsson från Risbäck, utgiven 1969 av Anundsjö hembygdsförening citerar jag följande:

”Redan omkring 1630 bodde två finnar, Påwel Hendriksson och Anders Andersson i Hermansjö, men 1641 flyttade de till Grundtjärn. Byn var då öde i 190 år.

1828 kom en lappman och f d båtsman: Simon Vaniksson-Burman f 1781 till Hermansjö. Mannen dog redan omkring 1829 och änkan, från Storborgaren, gifte om sig med sin dräng Johan Petter Nilsson, f 1804 från Österfanbyn. De flyttade till Uttersjö 1838. Längre fram blev det flera gårdar i Hermansjö-Gammelgård. Omkring 1966 blev byn öde då den siste, en Nordin, flyttade till Skorped.”

Tidigare inlägg om Hermansjö  HÄR.

Jag har gjort ett nytt besök i Hermansjö. Gammelgård östra är en mycket vacker och stor gård med många byggnader, och med en vidunderlig utsikt över Hermansjön. Det har bott många familjer på gården. Det har funnits en Gammelgård västra också, men av den gården finns bara grunderna kvar.

Jag har av Göte Byström (bördig från Högland, Hermansjö) fått nedanstående sammanställning av de familjer som bott på "Gammelgård" östra. Ett varmt tack Göte!  Idag ägs Gammelgård av skogsbolaget Holmen och används som jaktstuga.

Här nedan en sammanställning av de familjer som bott på Gammelgård. Årtalen är kursiverade.


1827-1828 Johan Nyberg, Stina Pehrsdotter

1827-1828 Joseph Josephsson Björksjön Överlännes

1828 Abram Abramsson
Brita Jansdotter Björksjön Överlännes

1828-1829 Simon Vaniksson Burman från Nätra. Lappman och f.d. båtsman (1781-1828)
Brita Svensdotter Storborgaren (1794-1866)

1829-1830 Brita Svensdotter Storborgaren (1794-1866)

1830-1838 Johan Petter Nilsson Anundsjö (1804-1889)
Brita Svensdotter Storborgaren (1794-1866)

1829-1847 Pål Eskilsson Böle Graninge (1803-1868)

Maja Stina Abramsdotter Björksjön Överlännes (1801-1879)

1847-1853 Erik Petter Eriksson Rå Ådalsliden (1823-1891)
Barbro Greta Paulsdotter Böle Graninge (1828-1908)

1850-1858 Johan Kallin Sidensjö (1827-1900)
Maja Brita Paulsdotter Böle Graninge (1828-1908)

1846-1849 Carl Gustaf Sam Bergman Stockholm (1810-1881)
Anna Dorothea Henricsdotter Omnäs Resele (1810-1891)

1849-1869 Jakob Olofsson Jansjö Ådalsliden (1812-1892)
Cajsa Lena Ersdotter Resele (1811-1894)

1868 sålde Jakob Olofsson Gammelgård östra till Fors AB
Fors AB erhöll lagfart på hemmanet om 16 seland 1878.
Fastigheten kallas ”Gammelgård”.  I officiella handlingar benämnes den för
Östra Hermansjö.

1868-1895 Fors nya sågbolag från 1877 Fors AB

1888-1895 Kristina Elisabeth Svensdotter (1843-1917) från Lännäs (änka efter Nils Callin 1886)
Flyttade till Prästbordet Anundsjö 1895.

1899-1925 Johan Erik Hägglund (1855-1946)
Katarina Margareta Hägglund (1859-1946)
Johan Erik Israelsson Hägglund kom från Finland. Han tog sitt efternamn efter sin hustru.
De flyttade till Gammelgård 1899 från västra Högland. Flyttade 1925 till Västra Hermansjö.

1926-1934 Ivar Hellgren ( 1892-1985) Skogsfaktor.
Katarina Sofia Hellgren  (1897-1986)
Familjen flyttade till Byvattnet. 1928 installerades telefon som försvann i samband med Hellgrens flytt.

1934-1943 Ansgar Danielsson  (1906-1981)
Sara Margareta Danielsson (1905-1989)
Ansgar och Greta Danielsson flyttade 1934 till Gammelgård från Tvejsjön. 1943 flyttade de till Björksjön.

1943-1966 Johan Alfred Nordin (1888-1980)

Anna Viktoria Nordin (1896-1991)

Johan Nordin flyttade våren 1943 till Gammelgård från västra Högland i Hermansjö.

Johan, Viktoria och sonen Henning var de sista bofasta som lämnade Hermansjö-bygden.

De flyttade då till Byvattnet.



Johan Alfred och Anna Viktoria Nordin

Händelser i Hermansjö och Gammelgård östra.

- Vägen byggdes 1953
- Telefon 1954
- Elektricitet 1950
- Renovering och flyttning av kök 1955 i Gammelgård östra
- Gammelgård östra är numera en representations- och jaktstuga för skogsbolaget Holmen.


Källa: Bl.a. Sören Byströms forskning om Hermansjön.

Norra och södra Kroksjön, Resele sn

Vid Kroksjön nära Hermansjön i Resele sn. har funnits två boplatser; södra och norra Kroksjön.  Norra Kroksjön kallades ibland även för Kroksjöbotten.

Göte Byström skriver:

"På norra sidan finns det nu bara ett hus och en stenkällare som min farfar byggde.

På södra sidan finns bara grunderna kvar, detta vackra hus revs och flyttades till Grundtjärn."

Gammal bild från norra Kroksjön

Södra Kroksjön 1914

En av familjerna som bott i "Södra Kroksjön" är familjen Magnus Kristoffersson Nordin (se bild ovan) I kyrkoböckerna hittar jag familjen Magnus Nordin under Hermansjö/Kroksjön.

Resele AIIa 1a 1902 - 1912 Bild 740 sid. 62

Magnus Kristoffersson Nordin var född 1855 i Resele och hans hustru Sara Greta Nilsdotter föddes 1860 i Skorped. Familjen flyttade till södra Kroksjön 1899 och därifrån till Skorped 1928. I husförhörslängderna kan jag se att paret fick minst elva barn, varav ett par av dem dog unga.

Sören Byström från Aspeå har i en artikel i Byabladet från 2012 berättat så här från en vandringsutflykt till Kroksjön den 1 sept. samma år:

"Bilvandringen gick till Kroksjön, till båda boplatserna. Först blev det Kroksjö S, det är en liten bit att gå och det är lite knöligt eftersom det är ett hygge hela vägen fram till boplatsen. Men själva platsen är inte avhuggen. Det lilla som finns att se är mest husgrunder, lite fragment av loge/ladugård och en liten bakugn som bestod av en gråstenshäll som det eldades under, det behövdes en behövdes en hel del jobb att ta fram den.

Undertecknad berättade om människorna som bott här sedan 1836. Det blev en bördig mark efter att Kroksjön skurit ut troligen i början på 1830-talet. Den som bosatte sig först var Mattias Staaf, (se nedan ) en kronojägare från Söre Lit som rymt från sin soldatplikt och hamnat på Vitberget 1832 innan han beslöt att flytta till Kroksjön där det säkert var lättare att odla mark. Kroksjö S blev öde 1938.

Sedan gick färden till norra sidan (N. Kroksjön) där det finns ett härbre kvar i bra skick. Johan Nordin på Gammelgård reparerade det 1954 till Fors AB vars vd och skogschef tillbringade sin tid under höstjakterna en tid fram till 1964 då bolaget såldes till Mo och Domsjö. Det finns en bryggstuga som är i ett rätt bra skick och en jordkällare som Pelle Byström på Högland byggt. Här är det rätt många som bott sedan Hans Nilsson frän Alnön Resele kom hit 184l. Fors AB skördade hö här några är då det inte bodde någon här, troligen mellan l87l-1887. Undertecknades farfar Pelle Byström från Högland har berättat att han i unga år var och slog hö här tolv timmar per dag, även lördag. Han tjänade 1.67 kr per dag."

Text: Sören Byström Aspeå

AD. Resele-AI-5-1836-1847-Bild-126-sid-114

En dramatisk händelse på Högland 1953

Jag har tidigare skrivit lite om en gård vid namn Högland i den närliggande byn Hermansjö . Gården och byn är öde sedan lång tid. När jag första gången fick tillfälle att besöka  Högland blev jag riktigt förälskad. En så vacker plats!

Gården på Högland låg/ligger alldeles intill Hermansjön. Jag kunde mycket väl förstå att de som en gång byggde och bodde på Högland älskade denna plats. Det var så vackert där med utsikten ner mot sjön och bergen bakom sjön!

Jag fick efter mitt besök på Högland kontakt med ättlingar till den familj som var de första bosättarna på denna plats. Jag har av dem fått många gamla bilder och material om gården, familjen och byn. Material som jag hoppas lägga upp delar av på min blogg så småningom. Ett stort och varmt tack, Göte och Siv för allt ni delgett mig!

Nedanstående berättelse är skriven av Sören Byström. Det är en dramatisk berättelse som hände på Högland en vinterdag 1953.
 

Högland feb. 1956

På bilden syns Sören Byström, hästen Stjärna och Anselm Byström.
Bilden togs vårvintern 1955.

"Det var en kall januaridag 1953 cirka 20 minusgrader, när Anselm Byström på Högland selade på sin häst stoet Stjärna tidigt på morgonen för att köra ut i skogen. Det skulle bli en dramatisk dag på liv och död.

Anselm (far till undertecknad) spände på Stjärna skaklarna, satte sig tillrätta på framkälken eller ”bocken” som vi sa, och så bar det iväg ner mot Hermansjön. Hästklockan pinglade taktfast för varje steg som Stjärna tog. Anselm tog fram sin pipa och gjorde sig en piprök precis som han alltid brukade göra när tillfälle gavs. De kom ut på sjön, såg lyset glimma på Gammelgård på norra sidan sjön.  Efter en liten stund när ekipaget börja runda slåttesudden syntes husen på södra sidan sjön, västra Högland. Vid denna tidpunkt var det endast skogshuggare som bodde där. Timmerskiftet låg väster om dessa hus på södra sidan uppe i skogen vid en vik "sandvika", 700 m till gränsen till Resele socken. För att komma dit var man tvungen att köra genom ett litet sund innan man var inne i viken.

  Själva timmerskiftet låg alltså en bit uppe i skogen. Det var mycket brant så det var svårt att lasta fullt på båda kälkarna. Det skulle vara en mycket stor risk för häst och körkarl om lasset skulle trycka iväg. Hästen skulle aldrig kunna hålla emot. Därför så kopplade Anselm från bakkälken ”geta” och körde sedan upp med endast framkälken, då kunde stockarna släpa mot marken bak och det blev en mycket säkrare färd således.
   Anselm körde ner några lass ner på sjön så det skulle bli ett fullt lass på båda kälkarna, som sedan skulle köras vidare över sjön till myrslåttern (väst i raningen). Denna plats låg 200 m väster om stället Öster-Högland och där var avlägget för timret som sedan kördes med lastbil.

Anselm var klar med sitt första lass för dagen, tog tömmarna och satte sig på nedersta stockvarvet . Stjärna satte igång ekipaget, men plötsligt efter 100 m så brakade det till och Stjärna åkte genom isen.  Snabbt slet Anselm bort skakelträet (en pinne som håller fast skaklarna vid kälkarna). Det flög en tanke genom hans huvud som han hört av sin far ”Starkpelle” att han hade gjort så vid liknande tillfällen. Sedan skaklarna var frilagda från lasset så kunde han ta tag i dem och lyfta upp dem över hästen och framåt och sedan trycka ner dem mot isen och på så sätt få en hävstångseffekt mot isen och därmed kunde hästen följa med upp på sidan och med egen kraft sparka sig upp. ”Starkpelle” (Anselms far) hade vid flera tillfällen gjort så och klarat det ensam.

Men Anselm hade otur för när han skulle trycka ner skaklarna mot isen så lossnade den övre selpinnen (den pinne som höll fast skaklarna vid selen). Det var något som han aldrig varit med om och inte senare heller. I och med att selpinnen lossnat var hans triumfkort borta och chansen att snabbt få upp Stjärna var omintetgjort.

Nu blev det en våldsam kamp, Stjärna slog med sina framben mot isen för att försöka komma upp men isen gav vika hela tiden. Anselm ropade att männen som arbetade uppe i skogen skulle komma till hjälp. De hörde och kom, det var Zanfrid Persson, Torsten Löfström, Enar Stenmark och hans söner Ture och Roland. De släpade fram stockar och försökte få dem under Stjärna men det var farligt för hon försökte desperat att komma upp på isen och kunde skada sig.

Det är oklart vem som meddelade Anselms fru Ruth (min mor och dottern Siv, min syster) men de kom dit i alla fall, så Siv skickades till Gammelgård för att få tag på Johan Nordin och sonen Henning med hästen Brunte och få hjälp. De kom med släde med hö på. 

Männen fick av Stjärna selen och nu var det endast ett rep omkring hennes huvud. När hon stod på botten med bakbenen så var nosen och halva huvudet över vattenytan. Stjärna hade en ångestfylld blick. Anselm var rädd och nervös och han såg skräck och förtvivlan i Stjärnas ögon. Hans tankar fanns också på att hästen var ju levebrödet för familjen - hur blir det om hon dör.  En ny häst kostade mycket pengar.

Plötsligt fick Anselm en idé. De skulle såga upp isen som en ränna mot land. Det var ungefär 50 m dit, så männen satte igång att såga en ränna. Det tog lite tid för allt gjordes ju för hand. Stjärna gjorde förtvivlade försök att slå sig upp men hon blev svagare och svagare. Hennes krafter höll på att ebba ut innan rännan var öppen mot land.

Nu provade de att leda Stjärna efter isrännan men det gick inte. Hon orkade inte flytta sig. Nu kändes det omöjligt; hon skulle drunkna. Anselm kände sig maktlös, men så föreslog Johan Nordin vi tar Stjärnas skaklar och sätter dem bakom ändan på henne. De band rep på skaklarna och knöt fast repen i Bruntes skaklar och på det viset så var Brunte en bit framför Stjärna. Johan körde på sin häst och därmed så orkade Stjärna ta stapplande steg framåt men det gick sakta men till allas lättnad kom hon fram mot land där det var grunt vatten. Men där så sjönk hon ihop och hamnade uppe på isen.

Stjärna låg nästan livlös med sina ben stela som pinnar. Männen började att massera höet på henne. Ruth (min mor) som var en stor djurvän och min syster Siv jobbade hårt med hötapparna medan ängslan och tårarna rann nerför kinderna. Deras tankar var att Stjärna måste klara kampen!

 Stjärna hade varit i vattnet drygt tre timmar så chansen var inte så stor. Alla jobbade under tystnad. Henning körde fram Brunte med släden för att försöka få upp Stjärna på den, men när hon fick syn på Brunte gjorde hon en kraftansträngning och till allas häpnad så kom hon upp på alla fyra med stela och vingliga ben.  Snabbt tog alla tag i henne på båda sidor, Anselm knöt ett rep om huvudet på Stjärna och de tänkte prova att leda henne. Så startade färden hem till Högland, framför Stjärna körde Johan och Henning med Brunte för säkerhets skull, om hon inte skulle orka.

Men Stjärna klarade hela vägen hem drygt 1 km, nu fanns det hopp att hon skulle repa sig. Anselm gick till stallet flera gånger om dagen och tittade till henne och sakta repade hon sig. Stjärna blev efter tre dagar så pass bra att hon kunde köras med lättare pass, och kom senare att åter igen användas i skogen. Hon hade sett döden i vitögat men kommit undan med livet i behåll. Kanske var det därför hon blev mera lugn och tillgiven, som ett tack till allas hjälp.

Stjärna var nästan 9 år när detta hände. Hon blev 20 år."

Text: Sören Byström 2009-01-19

Vinter på Högland

Gammal bild från Hermansjö 1930

Den här gamla bilden är tagen av Bernhard Westin, Resele. Han levde mellan 1893-1935.

Det är en lite ovanlig bild tycker jag. Bilden lades ut i en facebookgrupp och bilden genererade ett litet detektivarbete innan platsen och personerna kunde identifieras. Men tack vare mångas intresse och hjälp så löstes "gåtan". Det var ett högtidligt tillfälle när prästen i Resele, Hilmer Elde (verksam i Resele mellan 1930-1936) kom till Hermansjön, en avlägsen by i Resele sn. Vuxna och barn samlades och lät sig fotograferas som ett minne av besöket. En underbar bild! :)

Jag har tidigare skrivit om Hermansjö. I det inlägget finns nedanstående bild som är taget på ungefär samma plats som ovanstående bild.

Tack Göte Byström!

"Vindkraftverket" i Högland, Hermansjö

Nedanstående artikeln har jag fått vidarebefordrat av Göte Byström. Det är en fantastisk historia om Götes farfar "Stark-Pelle" Pelle Byström 1867-1951, som levde och bodde i Högland, Hermansjö.  Artikeln är skriven av Götes bror Sören Byström.

Jag slutar aldrig förvånas och förundras över alla fantastiska, arbetssamma och duktiga människor som med mycket hårt arbete och otrolig uppfinningsrikedom levde sina liv förr på otillgängliga platser. De är värda vår stora beundran och respekt. Jag är glad att jag på detta sätt kan bidra till att sprida några av dessa fantastiska människors strävsamma historia.

Tidigare inlägg om Högland:

http://smulansblog.blogspot.se/2013/10/hermansjon-i-anundsjo-och-resele-socken.html

http://smulansblog.blogspot.se/2013/10/slaktbesok-fran-usa.html

http://smulansblog.blogspot.se/2014/07/hogland-hermansjon.html

Siv och Sören Byström framför väderkvarnen i Högland. (omkring 1946/47) Fotots ägare Göte Byström

Källa: Ångermanlands hembygdsförbunds skrift "Hembygden" nr 3 2013

Högland, Hermansjö

Häromdagen fick jag äntligen tillfälle att besöka ödegården i Högland vid Hermansjön (tillhör Skorped). Jag hade glädjen att få kontakt med Sören Byström i Aspeå strax innan han dog förra året. Han växte upp på Högland, och tanken var att han skulle följa med mig till Högland och byarna runt Hermansjön och berätta om de platser som han älskade och kunde så mycket om. Tyvärr dog Sören innan vi hann träffas. Nu har jag sett Högland, och jag kan förstå Sörens känsla för sitt barndomshem.

Mer om Hermansjö:

http://smulansblog.blogspot.se/2013/10/hermansjon-i-anundsjo-och-resele-socken.html

http://smulansblog.blogspot.se/2013/10/slaktbesok-fran-usa.html

Så här såg samma stuga ut 1959. Den gamla rönnen fanns redan då. Tack Leif Hellström!