Hällås med Stig Lindblad

För några år sedan hade Stig Lindblad i Moliden och jag ett samarbete om den numera förfallna byn Hällås inom Resele sn. Det blev en mycket intressant period med många samtal, forskning och möten. Vi besökte den numera ödebyn ett flertal gånger och vi fick möjlighet att berätta och visa byn vid ett flertal tillfällen för olika grupper. Vi höll kontakt och varje jul hördes vi av per telefon eller julkort.

I år fick jag inget samtal från Stig. Jag har nu fått veta att Stig lämnade jordelivet i höstas. Det känns otroligt sorgligt. Jag minns Stig med mycket värme och tacksamhet. Tack Stig för din fina vänskap.

På min blogg finns flera inlägg om byn Hällås som skrevs under tiden vi samarbetade om byns historia. För er som är intresserade sök "Hällås" i sökrutan på min blogg så kommer alla inlägg upp.

Nedanstående reportage om Hällås med Stig Lindblad gjorde Katarina Östlund i tidningen Ångermanland år 2013.

 https://www.tidningenangermanland.se/2013-10-05/forfall-som-vacker-manga-minnen

                                      

Vitbergets krononybygge och Vitbergsbodarna i Resele.

                                      Vitbergets krono-nybygge

Vitbergets nybygge (tidigare Hvitberget)  är ett gammalt krono-nybygge på Reseleskogen som jag hörde talas om när jag var liten. I mitten av 1970-talet besökte jag första gången det då öde nybygget. Vi gick en stig från Stugusjön till Vitberget ca 2-3 km, en stig som fortfarande finns kvar. Det stora tvåvåningshuset stod då fortfarande ensamt kvar på platsen, men bara några år senare revs huset. Numea går en väg upp till platsen för nybygget och skogsavverkningarna har förstört de sista resterna av Vitbergets krononybygge. 

Lite historik: Vitbergets nybygge ägdes och anlades 1826 av ett par bönder, Lars Westin Västerå och Lars Månsson Vignäs, Resele. Vitberget beskattades som 4 ½ seland och platsen fick 40 skattefria år.

År 1824 kom dalkarlen Påhls Lars Andersson f  1781 med hustru och två barn till Hvitberget och några år senare, år 1833, kom f.d. fältjägaren, Mats Staaf f (1792-1874)  med hustrun Kerstin Larsdotter (1795-1867) och barn  från Lith i Jämtland och bosatte sig i Vitberget. (Resele A1:4 1826-1835 sid 152) 

AD. Resele-AI-4-1826-1835-Bild-159-sid-152

Mattias Staaf flyttattest 8 jan. 1832

" Till Hvitberget kom från Lith i Jemtland under de oroliga tiderna i detta århundradets början en desertör född i Elfdalen i Dalarne. Han hette Mathias Staf, var så godt som nygift och hade med sig hustru och barn. Första vintern lifnärde sig flyktingarne mest med skogsråttor. Längre fram i tiden gick han en gång fram till bygden och besökte kyrkan på söndagen, men fogade slumpen så, att han just den dagen efterlystes för att straffas derför att han lämnat fanan. Men gubben vidtalade sina bekanta att icke röja och utlemna honom, hvilket de också lofvade och höllo, så att han oantastad fick anträda sin färd till hemmet i skogen." / Citat från "Saga och sanning i Resele" av A. Nyberg 1899

Mattias (Mats) Staaf flyttade till Kroksjön i Resele efter en kort tid på Vitberget. / Not. I Resele A1:5 (1836-1847) sid. 114 Hermansjö finns familjen med f.om 1836.

Mattias Staafs son Magnus f 1826 övertog så småningom krononybygget på Vitberget. Han uppförde ett nytt boningshus och övriga gårdsbyggnader. Magnus föräldrar blev inhyses hos sonen. Magnus Mattson Viklund flyttade så småningom till Gåsnäs i Resele, och istället flyttade torparen Erik Löfgren f 1842 med familj till Vitberget.

En syneförrättning utfördes den 12 juli 1861, när Magnus Mattsson (Viklund) bodde på Vitberget.

År 1872 skedde Laga skiftet i Vitberget. Vid denna tidpunkt var Vitberget uppdelat på sex ägolotter av bönder i Resele.  Efter Laga skiftet började flera av delägarna att sälja ut sin skog till skogsbolag,men säljarna gjorde vissa förbehåll, bland annat fritt användande av mulbete, andel i den gemensamma fäbodplatsen (Vitbergsbodarna), användning av den tillhörande sågen i Vitberget och kostnadsfritt få ta nödigt timmer till underhåll av fäbodhusen.

Skogsbolagen, som nu ägde Vitberget, fortsatte att arrendera ut Vitbergets nybygge till skogsarbetare.  År 1883 kom arrendatorn Erik Nilsson Lundin f 1849 med familj till Vitberget från Skorped. Familjen bodde många år på Vitberget. Dottern Anna Maria f 1883 gifte sig 1900 med skogsarbetaren Erik Peter Andersson  f 1871 i Hällås, Resele. Familjen bodde först i Hällås och senare på Vitberget fram till 1930/31 när de flyttade till Ållsjön, Ed sn.

Den sista familjen som bodde på Vitberget var arrendatorn Artur Hägglund f 1895 med familj. Familjen flyttade omkring 1940 och därefter blev det  f.d. krononybygget öde. Vitberget ägs idag av Holmen skog AB.

Gården på Vitberget 1954.

Utanför lagården i Vitberget. Troligtvis 1950-tal

Ladugården Vitberget

 Uppdatering okt. 2022. Hvitberget.

Nedanstående notis har upptecknats av Herman Geijer under fliken "Underbara händelser" på Landsarkivet SOFI. 

Notisen antyder att Hvitberget har varit känd och bebotts under längre tid än som ovan beskrivits. Tack Harriet Boman som hittat denna notis.   

 Okt 2022. Uppdatering 2. För en tid sedan besökte jag Hvitberget igen. En väg har brutits upp ända upp till Hvitberget och en skogsav-verkning har gjorts på platsen. Platsen har växt igen och ingenting tyder idag på att Hvitberget varit en bebyggd boplats.      

                                             Vitbergsbodarna

Ca 2-3 km söder om Vitberget ligger Vitbergsbodarna (tidigare Hvitbergsbodarna). Det var det fäbodställe som de delägande bönderna i Resele använde för sina mulbeten sommartid. Vitbergets fäbodar användes fram till slutet av 1920-talet som sommarfäbod och fäbodarna är till stora delar bevarat än idag.

Tillägg: Det har funnits tre fäbodstugor på Vitbergsbodarna. Följande bönder i Resele nyttjade bodarna: Erik Edfors Österå, Andreas Westin Västerå och Johan Edlund Vignäs. / Källa Lennart Westin och Hanna Lindström.

Vitbergsbodarna 1950-talet.

Vitbergsbodarna 1950-talet.

Från Vitbergsbodarna 2009.

Ett varmt TACK till Hanna Lindström i Resele för kompletterande uppgifter och för de gamla korten från Vitbergsbodarna! Jag hade glädjen att göra en utflykt till Vitbergsbodarna igen i sommar tillsammas med bland annat Hanna. Tack även Lennart Vestin, Uppsala för de svart/vita korten från Vitberget.

Uppdatering juli 2019.

För ett par-tre år sedan rustades Vitbergsbodarna upp av ägaren Holmen skogsbolag. Nya fynd i form av hällristningar på sten har gjorts vid bodarna, stugorna har rustats upp och vallen har slagits. Lovvärt initiativ av Holmen! Under uppbyggnaden gjordes följande reportage i TÅ Allehanda okt. 2016:

"Gamla fynd undersöks och restaureras: "Det här är kanske de mest nordliga fäbodristningarna i Sverige" TÅ Allehanda.

Hällås lagfart 1638

 

Sidan 1

 

Sidan 2

Jag har i min ägo en (en ganska dålig) kopia av lagfarten på Hällås finnby i Resele. Lagfarten är utfärdad den 13 november 1638. (Texten blir större (och läsligare) om man klickar på bilderna.)
Eftersom jag inte är så bra - milt uttryckt ;) - på att tyda gammal skrift, så är jag såå tacksam att det finns kunniga och vänliga människor som vill hjälpa till med det.

Ett stort och varmt TACK Stig-Ove Wisberg och Carl Szabad för all välvillig hjälp!

"Post wid Skogsafwitringen wti Resela d. 16 Julii 1756.

För allom Them som Thetta Breff ser eller hörer läsas giör jag Clas Nilsson, Lagmans dom i hwärje hafwandes i Ångermanland, på den ädle och wällborne herres herr Axel Oxenstierna, friherre till Fiholm, Tiddön och Kimitho, Swäries Rikes Rådh Cantzler och öfwerlagman öfwer all Wästernorlanden och Lappmarken wägne witterlig att åhret efter Christi börd Anno 1638 d. 3 Novembris stod laga Ting i Resell och Ramsell Giäld j Befallningsmans närwaro Ehrlig och förståndig Ifwar Mårtensson. Samma dag witnade tolf edesworne män i nämnden, sampt desse efter skrefne Erick Anderson i Rösta, Pär Hanson i Råå, Nils Jönson ibidem, Abram Knutsson i Höfwen, Pär Jonson i Tängsta, Pär Sanderson i Myre, Olof Abramson i Råå, Erik Nillson ibidem, Johan Nilsson ibidem, Anders Rafwallsson i Rösta och Rafwall Jöranson i Myre, som hafwa warit öfwer en samtyckning Sålunda, att tolf edsworne Samt gemene man i Resell Sochen hafwa wnt och bewiljat Hindrik finne ett torpställe, hwilket ligger på Resell skog emellan Siden siö och Resell Sochen, benämt Hällås, som han nu en rund tid beswtit och wpbrukat hafwer, må de hemult qwar blifwa, hwilket är skattlagder för trij sädesland Jord, som han ther efter åhrligen skal wtgiöra Chronans wtlagor, såsom och ett qwarnlägge i Biörkån, honom och hans efter kåmmande arfwingar till ewerdelig egendom, och är om före skrefne torpställe lagt Råå och Rör hwru widt hans skog sig sträcker, som lyda till Resell Socken, först på östra sidan om Räfsiön, på södra sidan Storsiön, therifrån till Lill Aspsiön och ther ifrå till Lil Rodsiön och sijdan midt i Stor Rodsiön. Att denna samtyckning så lagligen beslutet är tillägnas Samma före skrefne torpställe wnder Hindrik Finne och hans efter kåmmande ärfwingar till Ewerdelig Egendom med thes tillägor, i wåto och torro, när och fiär, som der af ålder der wnderlegat hafwer och än tillfalla kan, sig till goda niuta, bruka och behålla för föddom och ofödom, hwarföre är dömt i nämdens närwars bemälte samtyckning som beslutit är skall wara stadig och fast att stå och aldrig återgå, wid straff och Pen som Swärjes Lag förmäler och än tå stå som giordt och dömt är. Desse efter skrefne såto i nämndene Erick Anderson i Rösta, Anders Rafwalson ibidem, Johan Nilson i Höfwen, Abram Knutson ibidem, Knut Ingallson i Bodwill, Hans Matson i Moflo, Erick Bängson i Mo, Israel Pärson i Tynneråhs, Winsent Anderson i Ärtrick, Carl Olofson i Imnäs, Påhl Olofson i Ödhen, Israel Pärson i Holmstrand. Detta till ytermera bekräftellse trycker jag här nedan Wnder mitt Egit Signete. Datum Anno et die ut supra."

Mantals- och skattskrivningslängder

Tyvärr kan jag inte visa en text från mantalslängderna. Det går inte att spara/använda bilder på den sait (abonnemang) jag använder för detta. Men här är exempel på stora och små bokstäver från 1600- och 1700-talet - det finns ett flertal varianter på samma bokstav. Klicka gärna på bilderna!


I ett par dagar har jag suttit och försökt läsa mantalslängder från 1600- och 1700-talet, och jag kan tala om att det är inte det lättaste att tyda krumelurerna som ibland tycks torna upp sig på datorskärmen! Och det är inte bara bokstäverna som är oläsbara, även handstilen kan vara hopplöst svår att läsa emellanåt.

Jag har äntligen tragglat mig igenom Reseles Mantals- och Skattskrivningslängder från 1642 till 1820. Jag sökte de familjer som bott i den gamla byn Hällås. Hur resultatet blev vet jag inte riktigt ännu... det var svårt. Men jag hoppas materialet är användbart.

Handstilen och de svårtydda bokstäverna sätter ibland käppar i hjulet för att kunna tyda namnen rätt. Åtminstone är det så för mig som inte är helt van att läsa gamla handstilar. Tack och lov börjar handstilen och bokstäverna i början av 1800-talet att likna det nutida skrivsättet. Det är mycket tydligt, tycker jag, att vid den tiden börjar bokstäverna anta det utseende som vi känner igen. Det underlättar minst sagt! Men som allting annat, förmodar jag, så handlar läsningen och förståelsen av 1600- och 1700-tals text att "övning ger färdighet".


Lite historik om mantals- och skattskrivningslängder:

Mantals- och Skattskrivningslängder upprättades första gången i samband med Älvsborgs lösen 1571, då 150.000 riksdaler skulle betalas till danskarna och till Älvsborgs lösen 1613 som kostade landet i miljon riksdaler. Långa förteckningar skulle skulle göras över alla skattskyldiga bönder. 1652 bestämdes att mantalspenning skulle betalas av alla vuxna mellan 15 och 63 år. Sjuka, orkeslösa och gamla var befriade från skatten. Adelsmän med hushåll (!) och soldater var också befriade från skatt.

I de äldre längderna finns i regel bara uppgifter om familjefaderns namn, namnet på gården och antalet skattskyldiga. Senare blev längderna alltmer fullständiga genom att namnen på de skattedefriade fördes in. Mantalslängderna varierar dock innehållsmässigt i olika delar av landet.

Mantalspenningen, som från början var tänkt som en tillfällig skatt, kom att bli kvar till 1938. Men då hade mantalsskrivningen sedan länge blivit en integrerad del av folkbokföringen och skatten.

Mantalslängdernas värde för släktforskaren är dels att de kan ersätta försvunna och brunna kyrkoböcker men främst för att de kan ge upplysningar om människorna i socknarna före Husförhörslängdernas tillkomst dvs tiden före 1700-talets början på sina håll. Ofta börjar Husförhörslängder inte skrivas förrän runt 1800-talet.

Per och Maria Fängström

Det här är familjen Per och Maria Fängström och deras sju barn fr.vä. Emmy, Hardy, Anny, Henny, Harry, Elsy och Conny. Fotot är taget utanför deras hem i Stugusjön, Resele ca 1930. (Kortet lånat av Sture Strömberg)

Per Fängström (1900-1966) föddes i Fängsjö, Ådalsliden och hans hustru Anna Maria Thor (1901- 1975) föddes i Ysjö, Junsele. Familjen bodde i Stugusjön i Resele där barnen föddes, men familjen flyttade senare till Grundtjärn i Junsele.

Dottern Anny Fängström f. 1922 och hennes make Evert Eriksson f. 1918 var den sista familjen som bodde i finnbyn Hällås i Resele - mellan 1942-1946 - innan byn blev öde.

Kyrkans välsignelse?

Jag läste häromdagen att allt fler väljer en borgerlig begravning till sin avlidna anhöriga. Det verkar vara en "trend", kanske därför att fler och fler människor går ur kyrkan.

Trenden kanske även gäller borgerliga vigslar - vad vet jag? Vet någon?

Att en borgerlig vigsel var mycket ovanligt förr förstår jag, när jag igår hittade prästens notering i en husförhörslängd i Hällås, Resele: "I äktenskap förenad genom borgerlig myndighet". Vigselåret var 1903. Det tyder på att det fanns människor även på den tiden som valde ett annat alternativ än att gifta sig med kyrkans och Guds välsignelse.

Jag som trodde det var omöjligt att gifta sig borgerligt på den tiden! Näst intill i alla fall.. Fast nog var det ovanligt och det var troligtvis inte med prästens gillande eftersom det noterades i husförhörslängden.

Det gick nog bra för paret i Hällås ändå. Med eller utan kyrkans välsignelse.


Uppdatering.

I Nordisk familjebok hittar jag följande om civilt äktenskap eller borgerlig vigsel förr:

"Genom k. förordningen 31 okt. 1873 ang. främmande trosbekännare och deras religionsöfning blef civiläktenskapet erkändt såsom en laglig form äfven vid giftermål mellan kristna trosbekännare sinsemellan. I k. förordn. 15 okt. 1880 har slutligen civiläktenskap för vissa fall införts såsom laglig form vid giftermål statskyrkans medlemmar sinsemellan.

Lagen ifråga påbjuder nämligen borgerlig vigsel såsom obligatorisk för det fallet att någon, som ej blifvit döpt eller som icke inom svenska kyrkan begått Herrans nattvard, men icke heller tillhör främmande trossamfund, önskar ingå äktenskap. Genom en lag af 13 maj 1898 hafva bestämmelserna i 1880 års lag dock så till vida modifierats, som val mellan kyrklig och borgerlig vigsel medgifvits för det fallet, att endera af kontrahenterna (eller båda) visserligen är döpt, men icke deltagit i konfirmation eller nattvardsgång inom kyrkan, för så vidt han eller hon dock åtnjutit konfirmationsundervisning af präst inom kyrkan och af denne funnits beredd att, efter undergången konfirmation, få tillträde till Herrens nattvard. 1904 års riksdag hemställde - i nära öfverensstämmelse med 1903 å*rs kyrkomöte -, att k. m:t måtte för riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser."
Så var det med det! :)

Anders Matsson 1836-1924 Hällås, Resele.

Det här fotot föreställer torparen Anders Matsson 1836-1924 och hans hustru Brita Stina Olofsdotter 1836-1920. De bodde i det västra torpet i Hällås finnby i Resele.

Jag tycker det är ett underbart kort av det gamla paret. Man riktigt känner hur högtidligt och ovant de tycker det är att fotograferas... Kortet är taget 1910.

Hällåsbor.  I mitten Anders Matsson 1836-1924 och hans hustru Brita Stina Olofsdotter 1836-1920.

Anders och Brita Stina bodde på det västra torpet i Hällås. Husen är rivna idag. Anders och Brita Stina fick tio barn - kanske fler. Några av barnen dog som små.

Så här skriver Stig Lindblad: "Tjugo år gammal kommer Anders Matsson som dräng i början av 1850-talet till sin äldre broder i Hällås. Han hittar sin livskamrat Brita Stina Olofsdotter. De gifter sig 1859 och får av Anders bror överta det västra torpet. Den stenbundna skogsmarken omvandlas av deras flitiga händer till bördig åkermark. Så framgångsrikt att det nästan överträffar hemmanet. Båda slutar sina dagar på Hällås, Brita Stina 1920 och Anders 1924, 88 år gammal. Torpet övertogs av en av sönerna som brukar det till 1941. Samstämmiga uppgifter gör gällande att de sista boende på Hällås flyttar 1945-46." 

Tack Stig för kort och text!

Om Hällås.

Fler foton från Hällås.


Uppdatering okt 2013:

Reportage av Katarina Östholm i TÅ med Stig Lindblad om Hällås. 

https://www.tidningenangermanland.se/2013-10-05/forfall-som-vacker-manga-minnen

Utflykt till Hällås, Resele

Jag vill gärna visa några foton från en mycket trevlig utflykt, som jag tillsammans med många andra intresserade gjorde igår till den gamla öde finnbyn Hällås i Resele. Utflykten arrangerades av Hembygdsföreningen i Resele, och som kunnig och inspirerande berättare och guide var Stig Lindblad från Moliden, Ö-vik. Det blev en intressant dag med många nya intryck, tankar och stimulerande samtal.


Tidigare inlägg om Hällås:

Finnbyn Hällås

Kort från Hällås

 
Foton: Lennart Danielsson, Harriet Boman, Lena Eriksson och egna. Klicka på bilderna, så blir de större.
 
Uppdatering. Flera bilder från Hällås:



Det gamla utedasset

Kobåsen i lagården
 

Gamla foton från Hällås

Hällåskvarnen

Från den gamla finnbyn Hällås i Resele, som jag skrev om nedan så kan jag visa två gamla foton. Det övre fotot har Stig skickat till mig. Det visar det västra torpet på Hällås. Det undre kortet av kvarnen i Hällås har jag hittat i Länsmuseéts bilddatabas. Den gamla kvarnen är numera flyttad till Hembygdsgården i Resele.

Det känns lite märkligt att se dessa foton av en levande by - idag är gårdarna är borta och byn är i stort sett igenvuxen av skog. Hällås är en av många skogsbyar som idag ligger öde och bara några husgrunder och stenrösen vittnar om att människor en gång har levt och arbetat där. De finnar som en gång kom till Hällås på 1600-talet var s.k. svedjefinnar. Det innebar att de brände skog och kunde på så sätt få odlingsbar mark att bruka.

I boken "Det skogsfinska kulturarvet" av Finnsam (2001) kan man läsa att Hällås var den enda finnbyn som anlades i Resele vid den här tiden. Något tidigare - i slutet av 1500-talet - hade andra finnar bosatt sig på en plats som hette, och fortfarande heter, Omsjö, i närliggande Lidens socken. (Numera Ådals-Liden)

Omsjö by finns kvar och "lever" än idag. Det vet jag säkert, för där bor jag :)

Hällås en finnby i Resele

Den gamla stenmuren i Hällås. Eget foto.

För en tid sedan fick jag via min hemsida, kontakt med en person som genom sitt arbete i skogsbolaget Holmen AB kände till en numera utdöd gammal finnby i Resele sn som heter Hällås. Jag har avlägsna rötter till denna by så därför blev jag så glad när Stig erbjöd sig att lotsa mig runt i den gamla öde finnbyn på reseleskogen. Min man och jag försökte för ett par år sedan att hitta platsen för nybygget i skogen men misslyckades, och därför blev jag jätteglad när Stig erbjöd sig att visa mig den gamla finnbyn. Igår kom tillfället för oss att besöka Hällås.

Det första finntorpet på Hällås började byggas i mitten av 1630-talet, vilket innebär att Hällås är den äldsta finnbyn i Resele. 1638 beviljades "Hendrik finne" lagfart på nybygget, och Hällås bebos därefter av ättlingar till Hendrik Eskilsson i mer än 100 år.

1742 köper en kvinna, Karin Eriksdotter från Högbränna i Överlännäs, torpet i Hällås och flyttar dit med dotter, måg och deras tre barn. Karin Eriksdotter (1673-1762 ) är för övrigt min länk till Hällås på min morfarsmors sida. Gården kommer ungefär 100 år senare att utökas till att omfatta två gårdar med lagårdar, smedja, kvarn och andra brukshus. Från och med 1850 och framåt skiftar Hällås ägare ganska ofta. 1890 bor 22 personer på Hällås, innan byn under mitten av 1940-talet lämnas åt sitt öde.

Det gamla nybygget är stort men rejält igenvuxet. De flesta husen är förfallna och bara grunderna återstår. Stig har gjort en inventering och en mycket fin karta av husen (se bild) på finntorpets ägor, och det var en stor hjälp att se var husen har stått. Det finns rikligt med stenrösen som brukligt är på nybyggen, men jag imponerades av den långa och vackra stenmuren som delvis delade de två torpägorna åt på Hällås. Den är verkligen sevärd.

 Hällås kvarn är numera flyttad till Hembygdsgården i Resele.

Stig försöker nu att rädda den gamla finnbyn från att försvinna helt när skogsavverkningarna gör sitt för att skynda på förstörelsen och han hoppas att Länstyrelsen och andra intresserade vill hjälpa till att bevara det som finns kvar av Hällås.

Tack Stig för att du tog dig tid att visa och berätta om Hällås!

PS. Mötet utvecklades till ett stimulerande och givande samarbete mellan Stig och mig, där vi gemensamt forskade om Hällåsens historik och invånare över tid. 

Några Hällåsbor.

Hällås lagfart 1638

Flera bilder från Hällås.