"Finn-Kalle"

Det fanns en gårdfarihandlare i början av förra seklet som gick runt i byar, bl.a i Junsele, med sitt stora knyte och sålde varor. Han kallades bara för "Finn-Kalle". Hans hund hette Fylax..

Finn-Kalle lär ha dött på ålderdomshemmet i Bredbyn. Är det någon i trakterna som utifrån dessa ledtrådar råkar känna till vem denne herre var? Det finns många roliga historier i Junsele om finn-Kalle; det verkar ha varit en beskedlig, dock lite småsnål herre.  

Uppdatering: Jag har fått en tidningsartikel av Göran Stenmark som bl.a. handlar om Finn-Kalle. Göran skriver:  "Har funnit lite om Finn-Kalle i en artikel av Berta Sjölander f 1913 i Jönsel Blaä nr 3 1992. Inte så mycket om hans bakgrund men om hur han var".

Klicka på bilden så förstoras texten. 

Uppdatering. Ibland går det snabbt att få svar. :)  Följande information har jag fått av Rut Hellström-Björhammar som fick hjälp via kunniga forskare Anbytarforum i Rötter. Tack Rut! 

"Matts Karlsson Juth gick runt i byarna i bl a Ådals-liden, Junsele och Anundsjö och försörjde sig som gårdfarihandlare. Han kallades allmänt för Finn-Kalle. Han föddes den 26/1 1869 i Korsnäs förs., Vasa, Finland, och var tvilling.

Finn-Kalle kom 56 år gammal till Ådals-liden från Korsnäs, Vasa, den 13/8 1925. Står antecknad som ”finsk undersåte”. Flyttade sedan från Ådals-liden till Näs, Anundsjö, den 17/10 1934. Åtminstone i början av 1950-talet var han därefter bosatt i Norrflärke, också det i Anundsjö.

Fadern Carl Johan Adolf Juuth, som var född den 2 dec. 1831 i Harrströms by, var bonde i Harrströms by, Korsnäs förs. Fadern dog dock redan den 28 dec. 1869, bara 38 år gammal. Matts som var yngst var då bara ett år gammal. Modern hette Clara Johansd. och var född den 18 nov. 1830 i Långvik, Närpes.

Finn-Kalle slutade sina dagar den 21/5 1953 och blev trots sitt tuffa liv hela 84 år gammal. Han lär ha dött på ålderdomshemmet i Bredbyn."

Informationen på Anbytarforum hittar man här.

Ett sorgligt brev..

Omsjö slutet av 1920-talet
Fr.vä: Anselm Danielsson, Gustaf Jonasson f 1888, hustrun Jenny, Ingrid Karlström, Inga Dorotea Lidberg gift Jonasson f 1865, "smålänningen" August Jonasson Djerf f 1852, Nils Anders Nilsson f 1886, Per Jonasson f 1898. Pojke bakom: Nils Nordin. Pojke sittande: (enl. uppgift): Erik Gunnar Jonasson f 1924 

För en tid sedan fick jag en avskrift av ett brev som berörde mig. Brevet är skrivet i feb. 1933 av Nils Anders Nilsson i Omsjö (1886 -1950).  Nils Anders skriver till sin bror Per i Svartnäset, Stor-Degersjön (Styrnäs sn) för att berätta om det som hände brodern Pers son Erik när han blev sjuk och avled under sin vistelse hos farbrodern och övriga släktingar i Omsjö.

Det är ett rörande brev som säger mycket om hur levnadsförhållandena var i början av 1930-talet och om hur utsatta människorna var när de drabbades av sjukdom. Dåliga kommunikationer och långa färdvägar försvårade att sjuka fick hjälp i tid. När hjälpen kom fanns oftast bara konservativa behandlingsmetoder att tillgå innan antibiotika och vaccin fanns tillgängligt. Många avled i hemmen medan andra dog på sjukhus på grund av att det inte fanns botande behandling. Mässling var en svår och fruktad sjukdom på den tiden. Många avled av de komplikationer som virussjukdomen förde med sig. Sjukdomen var mest allvarlig för mindre barn. Barnen som drabbades dog ofta av komplikationer som hjärnhinne - och lunginflammation. Detta öde drabbade Erik Gunnar Jonasson f 1924 född i Grundtjärn.

Erik t.vä brodern Ingvar t.hö.

Eriks föräldrar var Per Adolf Jonasson f 1898, Omsjö och Frida Maria Forsberg  f 1893, Grundtjärn. De gifte sig 31/5 1924 och bosatte sig i Grundtjärn, Anundsjö sn. De fick tre barn innan de omkring 1930 flyttade till Svartnäset vid Stor-Degersjön  i Styrnäs sn.

Den äldste sonen Erik Gunnar föddes den 8 sept. 1924 i Grundtjärn. Skolåldern inträffade omkring tiden för familjens flytt till Svartnäset. Svartnäset var en en ensam gård på ett näs invid Stor-Degersjön som låg i väglöst land och långt till skolan. Det beslutades att Erik skulle börja skolan i Omsjö där hans farmor, farfar, många släktingar och kusiner bodde. På skol-loven åkte Erik hem till föräldrarna och sina syskon i Svartnäset. 


I början av 1933 fick Erik en förkylning som inte ville ge med sig. Samtidigt var flera bybor sjuka i mässling.  Det fanns en rädsla att även Erik skulle drabbas, och ganska snart blev även Erik sjuk. Han fördes till Sollefteå lasarett där han avled den 5 feb. 1933. Det blev en stor sorg för familjen men även för Nils Ander och övriga släktingar  i Omsjö.

Sent omsider orkade Nils Anders skriva ett brev till sin bror Per. Det är ett rörande, starkt brev och man känner genom orden att det var tungt för Nils Anders att skriva brevet.

Kopian av brevet har jag fått av Börje Fängström. Ett stort och innerligt varmt tack, Börje! Det är ett värdefullt tidsdokument som beskriver hur förhållandena var i början på 1930-talet när en allvarlig sjukdom drabbade människor.

Så här lyder brevet  (avskrift) från Nils Anders Nilsson i Omsjö till brodern Per med familj i Svartnäset, Stor-Degersjön:


Brev sid. 1 (av 4)

Sid. 1 av 4 .

"Omsjö den 18/2- 1933

Broder Per

Jag får be om ursäkt för att det dröjt så länge innan jag skriver till dig, Jag har tänkt på att skriva till dig alla dagar sen lill Erik for ifrån oss, men jag har ej fått så pass tid över så jag har kunnat.Jag arbetar i skogen om dagarna och om kvällarna har jag andra göromål.Idag har jag tagit mig ledigt från skogen för att ordna med rapporten till Förbundet för Jan. månad och det är mycke huvudbry.

Ja det blev ett sorgligt slut med Lill Erik Gunnar, jag trodde att det skulle finnas nån räddning för honom då han fick komma på lasarättet men det ser ut som att han ej hade längre livstid.Jag var rädd för att han skulle få den der stygga sjukan som var i farten, för jag fruktade för att han skulle bli svår sjuk om han fick den, Han hade klarat sig så pass länge så jag tog på tro att han skulle slippa den då andra barn hade legat sjuk och hunnit blivit friska igen, här i Nordins låg både  Anny och Edur svårt sjuk men det såg ut som att det ej skulle bita nå på Lill Erik.

Han hade haft hosta och ont i bröstet hela tiden sen jul men var ju kry ändå så att han kunde gå på skolan, Han låg visst hemma en dag strax innan han nu blev sjuk men på morgonen efter sade han att han skulle gå på skolan för han var kry, Det blev ej mera än den dagen för på kvällen blev han dålig och syntes bara vilja ligga, Han kunde ändå läsa sin läxa så han lärde den men på morgonen dagen efter då steg han inte opp nå mer, Det var nog troligt att mässlingen slog in åt huvudet på honom för han var alldeles rosig på hela kroppen och på benen, men i huvudet slog han in och ut anvar gång och det lär vara farligt då det gör så. 
På Söndagskvällen var han hårt sjuk han hade 41,1gr. Feber, vi var då och skulle ringa till Docksta så att ni skulle få höra det men kom inte fram för det var stänkt det.

På Måndagsmorgonen då var han något kryare han hade fått sovit halva natten och hade lägre feber. Jag trodde då att han skulle bli kry igen, han började och skämta med mig på Måndagskvällen när jag kom hem, Men då på natten blev det svårt för honom han fick inte sova en blund,

Då måste jag sända efter sjuksköterskan och hon i sin tur ringde efter doktorn, jag blev glad då jag hörde att Frida fått tala med honom, men det var svårt för dig som inte fick träffa honom nå mer i livet.

Jag mådde så illa över han när han låg hemma här så jag var nästan sjuk, det blev rent en lättnad när Doktorn och sköterskan kom hit , jag trodde att de skulle kunna hjälpa honom så att han kunde bli frisk igen. Det känns så svårt att en människa inte skall kunna göra något i sådana fall man står ju der maktlös och inte kan lindra deras plågor på minsta vis.

Det förundrar mig mäst att lill Erik hade så god reda på allting, han hade så klart för sig mellan var gång han var redlös. Han talade om för Doktorn hur hans namn var då Doktorn frågade och när han var född dato, månad, år. Det behövde ingen annan säga.

Jag tänker på honom jämt jag kan ej få honom ur tankarna, jag är då glad att jag inte var nå hård mot honom han fick som han själv ville ha det alla gånger, Folket påstod att jag krusade honom för mycket men jag tänkte på annat, om han skulle bli sjuk och dö, så behövde inte jag bära på mitt samvete att jag varit hård och stygg med han.

Det var nu meningen att Augusta skulle sömma ett par vadmalsbyxor åt Erik men det han hon inte förn det blev för sent. Jag får tala om att Lärarinnan och skolbarnen skall köpa en krans och sända till er som skall vara på lille Eriks grav, nog tänker jag att ni hin få den innan ni jordfäster honom. Lärarinnan har satsat 2:-kr. till den. Det är troligt att vi sänder den i samma paket när jag sänder hans övriga saker.

Jag fick då inte följa lill Erik hem på Svartnäset till våren som meningen var, han for en annan väg. Men går det som jag tänker så skall jag komma på Svartnäset ett tag till sommaren också och hälsa på eder. Jag har sänt en räkning till skolkassören som jag betalade ut för sköterskan, jag sa till Doktorn att han fick sända räkning till Styrnäs Kommun för sitt besvär, jag ser att du legat sjuk också, Det är en svår tid på året denna tid med många olika sjukdommar. Per Eriksson är kassör nu för sjukkassan så jag har anmält din sjukdom för honom, och sänder dig härmed ett sjukintyg, Du har 14:- kr. kvar utav den förra ersättningen, och nu går det 12:- kr. utav detta för första kvartalet till avgifterna.

Jag kommer just inte ihåg nå mera att skriva om denna gång. Vi kan ju få språka vidare när vi träffas nån gång om vi få leva och vara frisk.

Hoppas att du kryar till dig och ej ta det för hårt, Vi har hört ett rykte att Frida blev så medtagen när Erik dog att hon ligger på militärsjukhuset i Sollefteå, Detta måste vara bara folkprat då du inte har nämnt något i brevet som jag fick.

Jag kommer ihåg en sak till, Sköterskan tog två filtar med sig som hon bäddade in lill Erik i när hon for med honom till lasarättet, Jag undrar om Frida såg till dom nå när hon fick ut kläderna som han hade.

Ni får förlåta min slarviga skrivning.         

Många helsningar till eder alla.

N. A. Nilsson "  

-------------------------------

Nils Anders Nilsson var son till Nils Henrik Nilsson 1857-1887 och Inga Dorotea Lidberg  1856-1930 i Omsjö. Nils Anders, föddes den 18 januari 1886 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Han var skogsarbetare och drev även en liten handelsbod på gården. Nils Anders Nilsson avled 24 nov 1950 i Omsjö, Ådals-Liden

I den här lilla stugan i Omsjö bodde Nils Anders Nilsson. Det lilla  ljusa huset till vä. var den handelsbod som Nils Anders  ansvarade för. (Personen på bilden är okänd) 

                                Källor:

Börje Fängström, som skickat mig en kopia av brevet.


Sollefteå lasarett F:2 (1926-1935), sida 51, nr 13

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/F0015103_00058

Styrnäs F:3 (1895-1943), sida 111, nr 3
https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/F0014120_00119

Fake news om klimathotet

Vad är det som gör att klimatdebatten blivit så polariserad? Det känns som det är på liv och död. Klimatalarmisterna talar t.o.m. om tidsperioder på 10-20 år tills jorden går under! Hallå, vi lever på 2000-talet när bibelns domedag för länge sedan passerat utan att något hänt. I synnerhet när dagens klimatlarm är ren lögn.

Under gårdagen var det dessutom flickebarnet "Gretas dag" - och en mer upphaussad pseudohändelse är svårt att hitta. Media frossar i bilder och Facebook svämmar över av protesterande oroliga människor med plakat i händerna. Kommenterarna i facebook visar en fanatism kontra hätskhet över alla gränser. Klimatdebatten är infekterad. Minst sagt.

Klimatrörelsen i Sverige liknar en fanatisk religiös väckelserörelse som känns väldigt osvenskt men ändå så typiskt svenskt. Jag trodde en stund att vi kommit långt bort från den religiösa dogmatismen. I Näsåker tex, flummighetens Mecka, ordnas t.o.m. "klimatdebatter" i Gretas anda i en jurta.;) Jösses. Domedagen är nära!  Att seriösa forskare, utan ekonomisk hjälp av klimatlobbyn, anser att hela miljödebatten är  grundad på helt fel och falska underlag verkar inte bita på de "religiösa" klimatalarmisterna.

Tekn. dr Lars Bern säger i intervjun nedan att debatten startade och pågår fortfarande i Sverige, trots att den övriga världen knappt bryr sig om klimatdebatten längre. Symtomatiskt? Visst! Sverige ska ju rädda världen..

Igår lade jag ut nedanstående länk på en faebooksida i ett inlägg om klimatlarmet. En för mig bekant person kunde inte låta bli att häva ur sig "vilket dravel"! Tydligen är det lättare att tro på en ung flickas predikan om att världen ska gå under än en känd klimatforskare som talar utifrån forskning och fakta. Och en forskare som inte är köpt av klimatlobbyn som alla (nåja, de flesta) i IPPC är.

Lars Bern kommenterar fake news nr 1 om klimatet. Intervjun med Lars Bern handlar om IPCCs rapport om hur illa det kommer att gå för planeten om vi inte genast investerar biljontals (10*12) dollar varje år på att fasa ut den fossila energin.. Värt att lyssna på!

Mera av Lars Bern.




Tekn. dr Lars Bern kommenterar SVT fake news nr 2 i "Dokument utifrån".

Tankar i skogen..

Ibland när jag är ute på en långtur i skogen kan jag bli överraskad av att en gammal, halvt raserad lada (eller är det kanske ett hus?) plötsligt dyker upp i skogen.

Jag hälsar på ladan med respekt, förstår att här har människor en gång byggt, slitit och kanske bärgat hö. Jag ser inristade initialer och årtal på stockarna. Vem/vilka har varit här långt före mig?

Jag tar några bilder och åker vidare med många tankar..

NEJ till vindkraft på Fängsjö/Storsjöhöjden!

 Vindkraft i Omsjö. Bildmontage Forsca

Vilken kväll det blev igår! Trots att jag fått ett förhandsbesked om att V sagt nej till Fängsjö/Storsjöhöjden så blev (V):s officiella kommuniké på kvällen en enda stor happening av glädje, känslor och kontakter med vänner och bekanta som ville dela glädjen.

Opinionen i Sollefteå kommun ser ut att äntligen ha svängt mot den gigantiska vindkraftsexploatering som ffa det förra styret (S) är ansvariga för. En exploatering som förstör vår natur, vår livsmiljö, samernas och många människors liv på flera sätt. En exploatering som andra ska tjäna på, men är till ingen nytta för dem som bor här. En exploatering som inte behövs!! En exploatering som likt kolonialism utnyttjar Norrland och vår natur för sina egna vinstsyften och andras behov.

Jag är rörd, lycklig och ffa så oerhört tacksam till de politiker som lyssnade, förstod och hade modet att säga nej till denna storskaliga onödiga industri i vår livsmiljö. TACK VI, C, V och SD för att ni beslutade med kunskap och hjärta. Ni vågade och vann.

TACK ALLA! <3 span="">

Efter stormen "Mats"..

                   En solig vacker morgon efter en stormig kväll och natt.;)

                             Och ja.. jag "sopsorterar".. Själsligt..

Min syn på "miljödebatten"

En läsvärd artikel i "Sunt förnuft"

Nu som sist. Jag är så innerligt trött på alla sk "miljöprofeter"!

Miljödebatten har totalt spårat ur. Det är en debatt som drivs på med missvisande kunskap och "forskning" som inte har bevisats och är helt utan kritik och förnuft. Media och sk kändisar hakar på utan självkritik. Det har blivit ett miljötänk som folk (och fä, tänkte jag skriva..) anammar utan att seriösa klimatforskare får komma till tals och sunt förnuft får råda. Var finns kritiken? Förnuftet? Den "klimatångest" som finns hos många idag saknar all relevans i seriös forskning och sunt förnuft.

Miljötänket framförs i alla möjliga och upptänkliga sammanhang, inte minst när det gäller stora affärsuppgörelser. Den tydligaste är kampanjen från vindkraftsbolagen. Vindbolagen framhäver ideligen miljöaspekten och "miljöproblematiken" i sin propaganda av nya etableringar något som alla vet är ren bullshit. Det enda de är intresserade av är profiten, vinsten de får med stora investeringspengar av staten. Men folk lyssnar och nickar. Obegripligt!

Att en 14-årig tjej dessutom får stå i fronten i svensk media för klimatångesten känns synonymt med den klimatdebatt som råder idag. Kan man bli annat än trött?

Vad tycker Du?

Julen 2018

Julaftonsmorgonen 2018.  Vi gläds åt ganska fint julväder, minus 16 grader och lagom mycket snö.  

Ljusen brinner och granen är tänd.

Mörkret får ge vika nu. Och ljuset vänder!  Dagarna blir längre och det inger hopp.

Men idag får julfriden råda.

Jag vill önska alla en riktigt GOD JUL!

Dagens ord om vindkraft..

Du vet väl att Sverige ska rädda hela världen med vindkraft? Att Sverige inte behöver, och kommer inte att använda vindkraft i sin elförbrukning, är väl inte så viktigt. Att Sverige förstör naturen med vindkraft är ett marginellt problem. Att många människor och samebyar far illa av vindkraft spelar väl ingen roll? Att investeringspengarna till vindkraftsbolagen betalas av skattemedel är väl heller inga problem? Vindbolagen blir ju rika och Sveriges befolkning får dyrare el fakturor. Vad är problemet? Le och var glad att du gör världen en tjänst. :) Åtminstone för en dag..

Mer om vindkraft i Sollefteå kommun: https://vildavastra.se/snurrigt/

Höst och rusk

Jag hittade denna dikt för länge sedan i en gammal tidning. Tyvärr minns jag inte årtalet, men kanske någon som vet?

Höst och rusk känns verkligen passande en sån här dag, trots att det är december månad. Den vackra rimfrosten för några dagar sedan har förbytts till regn och slask. Även innehållet i verserna kan möjligen transfereras till hur det ser ut idag. Människor är förbannade på nedläggningar av sjukhus och andra vårdinrättningar, vindkraften som förstör människors livsmiljö, natur och skog i Norrland, pensioner som inte går att leva på, sjuka människor som kastas ut i kylan av Försäkringskassans  inhumana regelverk medan politikerna får skyhöga arvoden och överdådiga pensionsavtal. Bland mycket annat. Det finns mycket som gått och går snett i dagens samhälle.

Det är höst och rusk.

Tyvärr ser det inte ut som om politikerna har lekt färdigt heller i riksdagshuset. Nästan tre månader har gått efter valet och fortfarande har vi inte en beslutande regering i vårt land. Men trots det fungerar el, vatten och internet (åtminstone ibland). Och vete sjutton om inte SJ börjar gå i tid.. ;)

Behöver vi politiker?  

En riktigt Fin första advent trots allt!

Flygbilder från Västanbäck, Näsåker 1959

Jag har hittat ett mycket intressant arkiv i Arkiv Digital, nämligen ett flygbildsarkiv från 1959. Där fanns bl.a. flera bilder från min barndoms by Västanbäck i Näsåker. Även mitt föräldrahem på 1950-talet finns med i bildarkivet. Så roligt att se! Jag lägger ut några flygbilder från Västanbäck.

I samma bildarkiv finns också en serie flygfoton med ett 60-tal bilder från Näsåker. Mycket vackra färgbilder.

Om man vill se alla bilder så kan man ta ett abonnemang på Arkiv Digitals utmärkta släktforskningsarkiv.  Läs mera på deras hemsida. Adressen är:
https://www.arkivdigital.se/

Uppdatering. Det finns flera flygbilder från Näsåker. För er som har, eller kommer att skaffa, ett abonnemang på Arkiv digital så kan jag rekommendera att titta på nedanstående serie (nedan) på minst ett 60-tal flygbilder på gårdar i Näsåker från 1959. Mycket fina bilder, de flesta i färg.

Länk till serien (abonnemang krävs): AB Stockholms Aero Råkopior 3201-4800 (o) F:4663 (1959)

Mitt föräldrahem på 1950-talet; det större huset mitt i bild. Övriga gårdar tillhörde fam. K-A Lindström, Holger Englund och Lennart Eriksson (det sista även kallad "Magnussons stuga") Västanbäck 1959.

"Bengts handelsbod" (vita huset) och fam. Emil Håkanssons gård i fronten. Västanbäck 1959

Fam. Tage Erikssons gård i bakgrunden och fam. Halvar Lindströms gård i fronten. Västanbäck 1959.

Fam. Helmer Hörnings gård i Västanbäck 1959.

"Magnussons stuga" - det hus som mina föräldrar bodde i medan huset till vänster i bild byggdes. Det stod klart 1951.

Det sk "tattarhuset" där tattare bodde under 1920-30 talet. 1959 bodde Maria Jonsson i huset.

Fam. Roos gård i "Kalles backen". 1959

Albert Lundins gård 1959

Fam. Karl Karlström och Algot Sundelins gårdar i bakgrunden.

Fam. Nils Lundins gård 1959

Fd. Olle Sjöströms gård i Västanbäck 1959.

Ägare Hilmer Sidén, Västanbäck. 

Några gårdar i Västanbäck (?) som jag inte känner igen.. Kan någon hjälpa mig att identifiera dem?
Uppdatering. Ett stort tack till Hans G. Björklund för hjälp att identifiera flera av gårdarna!

Nr 1 Ägare: Olof Pallin,  Kläpp Näsåker

Nr 2 Hilda Hambergs hus i Kläpp 

Nr 3 - Fam. Andor Sjödin Rå, Näsåker

Nr 4 Ägare Sigfrid Nilsson Kläpp, Näsåker

Nr 5

Nr 6

Nr 7 Fam. Artur Viklund (senare Ragnar Gideonsson) Kläpp

Kålflons fäbodar i Holafors

Min man och jag fick för en tid sedan anledning att göra en utflykt till en fäbod som tidigare varit okänd för oss båda. Nämligen Kålflons fäbodar i Holafors, Ådals-Liden. Det är gamla, nu övergivna fäbodar som på sin tid brukades av familjerna Lundin och Mähler i Holafors, Ådals-Liden. Fäbodarna är som många andra överväxta av sly och skog. Ett hus som fanns kvar var ganska intakt pga att det fått plåttak, men kohuset var på väg att raseras.

Som vanligt är det lika roligt att läsa alla gamla namn, inristningar och texter som skrivits under åren på väggarna. Jag fotade många av dem för skojs skull, kanske någon kan tyda några av initialerna?

Ofta hittar man även små verser inristade på väggarna och det fanns förstås även på denna fäbodstuga. Vad sägs om denna lite sorgliga vers:

"Troget förblev mitt hjärta, troget och lika ömt
Troget i sorg och smärta, troget men ändå glömd.
Kålflohöjden den 16 juli 1922"

Kanske en fäbodstintas besvikelse över gammal förlorad kärlek?

Den här gamla bilden av Albin Altin från Holafors vid Kålflons fäbodar var upprinnelsen till vårt intresse att se fäbodarna i Holafors. Bilden är tagen av framlidne hembygdsforskaren Paul Lundin i Näsåker.