Kopierat från ett inlägg i "Ådalslidens församling, vår historia" i Facebook:

Kopierat från ett inlägg i "Ådalslidens församling, vår historia" i Facebook:
Det är inte så ofta jag skriver numera i den här bloggen, men jag lovar att bättra mig!
Vi har haft en underbart vacker försommar där vi bor och det känns så fint. Vi hoppas att den fortsatta sommaren fortsätter med samma fina väder. Det är vad vi behöver efter senaste årets kalla och mörka vinter. Midsommaren är den vackraste och finaste högtiden på året tycker jag. En helt oslagbar och vacker högtid i vårt land.
I bondesamhällets folktro var midsommarnatten viktig. Den ansågs vara en av årets mest magiska nätter då naturen fylldes av övernaturliga krafter. En natt då fantastiska saker kunde hända. Jag tror fantastiska saker händer fortfarande!
Önskar alla som tittar in här en riktigt vacker, magisk och fin midsommar!!
Ikväll råkade jag hitta en gammal bok som jag köpte sommaren 1969 i den välkända gamla bokhandeln "Shakespeare and Company" i Paris. Jag pluggade franska i Paris den sommaren. Jag och min väninna besökte ibland denna unika gamla bokhandel från början av 1900-talet, som översvämmades av böcker från hela världen. Det var en mötesplats för alla som älskade litteratur, konst och möten med andra likasinnade.
PS. Vid en sökning på nätet så förstår jag att bokhandeln fortfarande finns kvar. Jag hittade nedanstående information (plus en massa fina bilder av bokhandeln på Google)
Jag rekommenderar alla som besöker Paris att titta in i den gamla unika bokhandeln om det blir tillfälle! Den är verkligen mycket speciell och intressant.
Shakespeare and Company
Mamma o jag tyckte om att resa tillsammans. Det har jag skrivit om bl.a. här. Vi gjorde många resor tillsammans, resor som jag minns med stor glädje och tacksamhet idag när mamma inte finns mera.
Vi tyckte också om att besöka konstutställningar och konserter tillsammans. Mamma var duktig att teckna och hon tecknade ofta bilder av djur, ffa hästar som mamma älskade så mycket, men hon tecknade även naturbilder. Vi delade intresset för konst och det var så intressant ibland att lyssna till mammas synpunkter när det var något konstverk som hon tyckte extra mycket om.
Några gånger gick vi på konsert tillsammans. Jag minns särskilt en gång, på 1990-talet tror jag, när vi reste tillsammans till Norrköping för att lyssna till den då mindre kände kinesiske pianisten Lang Lang. Det visade sig vara en imponerande duktig pianist som då var i början av sin karriär. Han visade under den konserten att han var en begåvning av stora mått. Idag är Lang Lang en stor och världsberömd pianist som reser jorden runt och konserterar.
Det var en fröjd att få uppleva denna konsert tillsammans med mamma. Hon gladde sig som ett barn att vi fick uppleva konserten tillsammans.
Idag finns inte mamma mer. Men när jag lyssnar till Lang Lang så njuter jag av musiken tillsammans med mamma i mitt hjärta.
Jag har nyss läst ut en underbar bok som heter "Tätt intill dagarna" skriven av en kurdisk författare, Mustafa Can. Jag kände inte till författaren eller hans författarskap tidigare, men jag känner mig helt uppfylld av författarens underbara språk och tankar i boken. Boken handlar om hans mors liv och den tid som föregick hennes bortgång. Boken skrevs 2006 och är tillägnad författarens mor.
För några år sedan hade Stig Lindblad i Moliden och jag ett samarbete om den numera förfallna byn Hällås inom Resele sn. Det blev en mycket intressant period med många samtal, forskning och möten. Vi besökte den numera ödebyn ett flertal gånger och vi fick möjlighet att berätta och visa byn vid ett flertal tillfällen för olika grupper. Vi höll kontakt och varje jul hördes vi av per telefon eller julkort.
I år fick jag inget samtal från Stig. Jag har nu fått veta att Stig lämnade jordelivet i höstas. Det känns otroligt sorgligt. Jag minns Stig med mycket värme och tacksamhet. Tack Stig för din fina vänskap.
På min blogg finns flera inlägg om byn Hällås som skrevs under tiden vi samarbetade om byns historia. För er som är intresserade sök "Hällås" i sökrutan på min blogg så kommer alla inlägg upp.
Nedanstående reportage om Hällås med Stig Lindblad gjorde Katarina Östlund i tidningen Ångermanland år 2013.
https://www.tidningenangermanland.se/2013-10-05/forfall-som-vacker-manga-minnen
"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,
det är mörkt nu, men det blir ljusare igen."
Catharina Grünbaum "
En favoritdikt som jag gärna citerar igen...
Tack för att Du tittar in på min blogg!
På förekommen anledning..
Tyvärr försvinner både sökrutan och sök-etiketterna i telefoner, så det kan bli problem att hitta specifika inlägg i bloggen. Hemsidan är skapad på en dator vilket innebär att sökfunktionerna är alltid synliga på datorer, men tyvärr inte i de flesta telefoner. Hoppas att Du via google kanske kan hitta ev. sökta inlägg.
Jag är ledsen för detta. Tekniken är verkligen inte med oss alltid.
Om Du söker något speciellt område i min blogg så skriv gärna en kommentar nedan, så kanske jag kan skicka en länk/länkar till det Du vill läsa. Eller skicka ett mail till anita.omsjo(at)gmail.com
Bästa hälsningar Anita
PS. Uppdatering: Upptäcker att om man scrollar längst ner på bloggen i telefonen så finns en länk till "visa webbversion". Då kommer de olika sökalternativen på bloggen upp!
Jag är mycket hedrad och glad för det stipendium som jag fått av Paul Lundins minnesfond. Det minnesvärda eventet hölls till minne av hembygdsforskaren Paul Lundin som i år skulle ha fyllt 100 år om han hade levt.
Det är sent
och den sista sommarbrisen
lyfter sitt draperande hösttäcke över
landskapet.
Man anar en färgrik
tavla av skymning -
sedan mörker som sjunker
som letar i famlande mörker och
söker det ljus man har tänt
för att hitta en mening att leva – att
uthärda och finna sitt gryt
för att vila
och vänta vid dörren
på gryning.
Står man bara ut –
är det aldrig för sent.
Aldrig för sent för att
hoppas.
Dikt av Göran Hansson
2022-06-19
För ett par dagar sedan var jag med om en mycket otäck händelse. Jag stötte på en björn på ca 1,5 meters håll under morgonpromenaden på en skogsväg med min lilla vovve Sally.
Björnen stod något skymd bland lite sly alldeles intill
skogsvägen som jag gick på. Jag upptäckte inte björnen förrän jag var alldeles intill honom. Jag tror inte att björnen hade sett/hört eller uppmärksammat mig heller. Björnen var troligtvis fokuserad på Sally, min lilla Cocker Spaniel som
var ett tiotal meter före mig. Sally hade uppenbarligen inte heller uppmärksammat björnen. När jag upptäckte björnen så trodde jag först att jag såg fel. Helt galet fel. Det var så totalt overkligt! En björn stod alldeles intill mig på nära håll!!
Björnen var något skymd av sly intill vägkanten, men hela bröstet och det stora huvudet syntes på ca 1,5-2 meters håll. Jag kunde inte avgöra om den satt eller stod. Jag såg rakt in i
björnens ögon på nära håll. Det var så totalt overkligt alltihopa. Jag förstod först inte vad jag såg. Jag trodde en sekund att det var en skylt om varning för björn eller liknande. Men jag insåg snabbt att det var på riktigt. Jag blev helt iskall. Björnen såg dock snäll ut och hen verkade mest nyfiken på mig. Men jag insåg att jag hade bara ett val, nämligen att ge mig därifrån så snart som möjligt.
Jag skrek åt Sally att komma medan jag snabbt sprang tillbaka
till bilen som stod ca 75-100 meter bort. Jag tror att Sally uppfattade
allvaret på rösten och sprang snabbt efter mig till bilen. Björnen försvann
uppenbarligen, för jag såg den inte mera.
Jag kände mig väldigt skakad, trots att allt gick bra. Jag
tror dock inte att Sally hann se björnen eller uppfatta faran. Jag körde direkt
hem. Jag var rejält omskakad. Det tog många timmar innan jag kunde släppa tanken
på vad jag varit med om. Jag såg hela tiden framför mig björnens stora huvud och hans
granskande små, men snälla ögon. Det var så overkligt alltihopa.
Det var mitt första nära möte med en björn. Jag hoppas dock att
det var den sista..
Peter och jag blev mycket goda vänner. Vi delade flera intressen och han lärde mig mycket om bl.a. musik och konst. Peter var mycket musikalisk och han hade studerat musik och musicerat i sin tidigare hemstad Budapest.
Vi förblev vänner även sedan han slutade på St Eriks sjh och blev professor i nutrition i Stuttgart 1981. Men med tiden ebbade kontakten ut och jag visste inte förrän jag hittade denna dödskrönika att Peter hade gått bort redan 2004. Alltför ung.
Tack för din vänskap Peter. Jag minns dig med mycket stor värme.
"Min släkt är full av hjältar, decennier av slit / brustna hjärtan, trötta leder, deras stolthet bar mig hit / nu är de gömda bakom stjärnor, vid vintergatans kant, dom är glömda men dom talar, genom pennan i min hand / och dom bar mig ända hit" (De inledande raderna av sången ELITE framförd av rockgruppen KENT, text och musik: Joakim Berg) Länkar från min hemsida: - Maria Karolina Persdotter, min mormors anor - Johan Anders Johansson, min morfars anor - Ada Johanna Nygren, min farmors anor - Anders Olof Berglund, min farfars anor |
Från min hemsida:
Omsjö - "finnbyn".
Den finska invandringen till Sverige började kring 1560 (Sverige och Finland var samma rike) på grund av en befolkningsökning. Trots att det inre av Finland med våra mått mätt, var relativt glest befolkat uppstod ett överbefolkningsfenomen under 1500-talet. Detta och det ökade skattetrycket i Finland bidrog till att befolkningen levde i misär. Markerna för nyodling räckte inte till för det svedjebruksodlande savolaxarna. Krav på dagsverken från allmogen och utskrivningar till de många gränskrigen ledde också till flykt.
De finska invandrarna kom från det norra Savolax i Finland
via Österbotten, till Sverige. I Sverige fick nybyggarna skattebefrielse i sex
ibland upp till femton år vid nyodlingar av skog. De savolaxiska finnarna var
duktiga på svedjebränning och de norrländska barrskogarna innebar stora
möjligheter till svedjor och nyodlingar och därmed möjligheter till
försörjning.
De allra äldsta beläggen på savolaxisk kolonisation i
Ångermanland är från slutet av 1580-talet i Viksjö och Graninge. I Omsjö hittar
man de första finnarna 1590, som senare sprider sig till Grundtjärn som också
räknas som en genuin finnby.
Paul Lundin, hembygdsforskare i Näsåker, har i sin
hembygdsforskning forskat om omsjöfinnarna och jag citerar följande ur en
artikel han skrivit:
"I sin avhandling om den finska kolonisationen
inom Ångermanland, säger prof. Richard Gothe att Omsjö är en genuin finnby.
Alldeles riktigt är väl ej detta påstående, ty när Gustaf Wasa år 1535 började
ge ut sina skatteböcker (jordeböcker som de också kallades) så fanns redan två
bönder upptagna för byn, nämligen Anders Person och Tomas Nilsson. Däremot
började den finska invandringen ta form främst under 1500-talets senare hälft.
Omkring 1570 synes de första finnarna kommit.
År 1535 i den första skatteboken, hette byn Ymmesjö och
skrevs senare för Ummesjön och sjön hade här samma namn som själva byn.
Namnformen Ummesjö skall enligt vissa urkunder ha varit uttrycket "ha
varit nolaskogs" och syftat på folket umma (ovan) sjön.
Redan i nästa skattebok som utkom 1542 står dock Omsjö i sitt naturliga namn.
Detta år upptas byn till åtta seland. Språkforskaren Torsten Bucht säger i sin
bok "Ortnamnen i Västernorrland" att namnleden av orden "om -"
är oklart. I Gustaf Vasas inventering av norrländska fiskesjöar, år 1569, står
sjön skriven som "Omsjiöträsk".
Åbon Tomas Nilsson avlöstes i 1542 års skattebok av sonen
Hakon Tomasson och denne i sin tur av sin son Jon Hakonsson vilken skrevs för
knekt. Egennamnet Hakon var typiskt norskt, och här kan man ev. gissa på en
anknytning att Tomas Nilssons hustru var norska. Den andre åbon från 1535,
Anders Persson, satt vid sitt hemman ända till 1571 då hemmanet övertogs av den
förste finske kolonisatören Erik Andersson medan en annan finne Anders
Andersson började bryta mark på Karfsjönäset. Annars synes Omsjö-brännan och
den s.k. Gammåkern vara byns äldsta stycken. Här kan tilläggas att de finska
invandrarna gavs svenska namn av prästerna, eftersom de finska namnen var svåra
att både uttala och skriva.
Omsjöfinnarna skall närmast ha kommit från Savolaks, och år
1590 skrivs bröderna Anders och Pål Andersson för hela Omsjö by med fyra seland
vardera. År 1639 skrivs en viss Peder (troligen Pehr i Rune Edströms stamtavla;
min not.) Andersson Finne för hela Omsjö by och av allt att döma var han en
storman på sin tid. I en mantalslängd från sagda år skrivs han vara ägare till
sju kor, två kvigor, tre getter, tio får och två spänns utsäde.
I november 1647 får han skattebefrielse sedan hela hans hus,
ladugård och magasin förstörts av vådeld som inträffade när Peder med sin
familj bevistade ett bröllop i Kläppsjö. I Nordlanders norrländska samlingar
återges en böneskrift från den branddrabbade Peder Andersson i Omsjö där han
anhåller om skattebefrielse då han förlorat allt vad han äger och har genom
denna olyckssaliga brand. Böneskriften är vidimerad av komministern i Näsåker,
Ericus Michaelis (Erik Mikaelsson) som också anger att hemmanet är taxerad till
12 ½ seland. Sägnen vill också göra gällande att denne Peder Andersson Finne
skall ha gömt en silverskatt någonstans på Ljusmon eller Karfsjömon. Många lär
ha sökt efter skatten utan att lyckas hitta den.
I en samtida kartförrättning omnämns finnhemmanet Ummesjö
(Omsjö) på Ådalslidens allmänning. Här omnämns också att Omsjöfinnarna upptagit
odling vid Juvansjön och Juvanån som förskaffat dem god slåtter- och ängsmark.
På bergshöjderna invid Omsjön växer vacker fällningsskog och riklig tillgång på
näver- och lövskav. I Omsjön och Karfsjön finns riklig tillgång av gädda,
abborre, mört och småfisk, kallad rapoxefisk. Fyra till fem lispund torkade
gäddor säljes årligen. Kvarn brukas av finnhemmanet vid Juvanån och bäckkvarn
invid gården. Uppgifter som ger belägg för att det var duktigt och arbetsamt
folk, dessa finska kolonisatörer." Slut citat av Paul Lundin.
De s.k. "omsjöfinnarna" har givit upphov till många ättlingar
i Norrland och många, många har dem bland sina anor. Eftersom jag bland mina egna anor har en av dessa finska invandrare (Ella Andersdotter f 1650 ca) har jag själv forskat lite på dessa omsjöfinnar. Jag fick då god
hjälp av, nu bortgångne, Rune Edström i Lövånger, som genom sin rika databas kunde ge mig en
utomordentligt fyllig stamtavla på den förste finske invandraren i Omsjö,
Anders Andersson. Om någon är intresserad av stamtavlan, kontakta mig.
Historik om Omsjö skogsby av Paul Lundin.
Litteratur:
- "Rötter i Anundsjö- en bygd Nolaskogs" Bengt
Sjöberg. 1999.
- "Det skogsfinska kulturarvet", Finnsam.
2001.
- Artikel av hembygdsforskaren Paul Lundin, Näsåker
- "Finnkolonisationen inom Ångermanland, Södra
Lappmarken och Jämtland" av Richard Gothe 1948