Från min hemsida:
Omsjö - "finnbyn".
Den finska invandringen till Sverige
började kring 1560 (Sverige och Finland var samma rike) på grund av en
befolkningsökning. Trots att det inre av Finland med våra mått mätt, var
relativt glest befolkat uppstod ett överbefolkningsfenomen under 1500-talet.
Detta och det ökade skattetrycket i Finland bidrog till att befolkningen levde
i misär. Markerna för nyodling räckte inte till för det svedjebruksodlande
savolaxarna. Krav på dagsverken från allmogen och utskrivningar till de många
gränskrigen ledde också till flykt.
De finska invandrarna kom från det norra Savolax i Finland
via Österbotten, till Sverige. I Sverige fick nybyggarna skattebefrielse i sex
ibland upp till femton år vid nyodlingar av skog. De savolaxiska finnarna var
duktiga på svedjebränning och de norrländska barrskogarna innebar stora
möjligheter till svedjor och nyodlingar och därmed möjligheter till
försörjning.
De allra äldsta beläggen på savolaxisk kolonisation i
Ångermanland är från slutet av 1580-talet i Viksjö och Graninge. I Omsjö hittar
man de första finnarna 1590, som senare sprider sig till Grundtjärn som också
räknas som en genuin finnby.
Paul Lundin, hembygdsforskare i Näsåker, har i sin
hembygdsforskning forskat om omsjöfinnarna och jag citerar följande ur en
artikel han skrivit:
"I sin avhandling om den finska kolonisationen
inom Ångermanland, säger prof. Richard Gothe att Omsjö är en genuin finnby.
Alldeles riktigt är väl ej detta påstående, ty när Gustaf Wasa år 1535 började
ge ut sina skatteböcker (jordeböcker som de också kallades) så fanns redan två
bönder upptagna för byn, nämligen Anders Person och Tomas Nilsson. Däremot
började den finska invandringen ta form främst under 1500-talets senare hälft.
Omkring 1570 synes de första finnarna kommit.
År 1535 i den första skatteboken, hette byn Ymmesjö och
skrevs senare för Ummesjön och sjön hade här samma namn som själva byn.
Namnformen Ummesjö skall enligt vissa urkunder ha varit uttrycket "ha
varit nolaskogs" och syftat på folket umma (ovan) sjön.
Redan i nästa skattebok som utkom 1542 står dock Omsjö i sitt naturliga namn.
Detta år upptas byn till åtta seland. Språkforskaren Torsten Bucht säger i sin
bok "Ortnamnen i Västernorrland" att namnleden av orden "om -"
är oklart. I Gustaf Vasas inventering av norrländska fiskesjöar, år 1569, står
sjön skriven som "Omsjiöträsk".
Åbon Tomas Nilsson avlöstes i 1542 års skattebok av sonen
Hakon Tomasson och denne i sin tur av sin son Jon Hakonsson vilken skrevs för
knekt. Egennamnet Hakon var typiskt norskt, och här kan man ev. gissa på en
anknytning att Tomas Nilssons hustru var norska. Den andre åbon från 1535,
Anders Persson, satt vid sitt hemman ända till 1571 då hemmanet övertogs av den
förste finske kolonisatören Erik Andersson medan en annan finne Anders
Andersson började bryta mark på Karfsjönäset. Annars synes Omsjö-brännan och
den s.k. Gammåkern vara byns äldsta stycken. Här kan tilläggas att de finska
invandrarna gavs svenska namn av prästerna, eftersom de finska namnen var svåra
att både uttala och skriva.
Omsjöfinnarna skall närmast ha kommit från Savolaks, och år
1590 skrivs bröderna Anders och Pål Andersson för hela Omsjö by med fyra seland
vardera. År 1639 skrivs en viss Peder (troligen Pehr i Rune Edströms stamtavla;
min not.) Andersson Finne för hela Omsjö by och av allt att döma var han en
storman på sin tid. I en mantalslängd från sagda år skrivs han vara ägare till
sju kor, två kvigor, tre getter, tio får och två spänns utsäde.
I november 1647 får han skattebefrielse sedan hela hans hus,
ladugård och magasin förstörts av vådeld som inträffade när Peder med sin
familj bevistade ett bröllop i Kläppsjö. I Nordlanders norrländska samlingar
återges en böneskrift från den branddrabbade Peder Andersson i Omsjö där han
anhåller om skattebefrielse då han förlorat allt vad han äger och har genom
denna olyckssaliga brand. Böneskriften är vidimerad av komministern i Näsåker,
Ericus Michaelis (Erik Mikaelsson) som också anger att hemmanet är taxerad till
12 ½ seland. Sägnen vill också göra gällande att denne Peder Andersson Finne
skall ha gömt en silverskatt någonstans på Ljusmon eller Karfsjömon. Många lär
ha sökt efter skatten utan att lyckas hitta den.
I en samtida kartförrättning omnämns finnhemmanet Ummesjö
(Omsjö) på Ådalslidens allmänning. Här omnämns också att Omsjöfinnarna upptagit
odling vid Juvansjön och Juvanån som förskaffat dem god slåtter- och ängsmark.
På bergshöjderna invid Omsjön växer vacker fällningsskog och riklig tillgång på
näver- och lövskav. I Omsjön och Karfsjön finns riklig tillgång av gädda,
abborre, mört och småfisk, kallad rapoxefisk. Fyra till fem lispund torkade
gäddor säljes årligen. Kvarn brukas av finnhemmanet vid Juvanån och bäckkvarn
invid gården. Uppgifter som ger belägg för att det var duktigt och arbetsamt
folk, dessa finska kolonisatörer." Slut citat av Paul Lundin.
De s.k. "omsjöfinnarna" har givit upphov till många ättlingar
i Norrland och många, många har dem bland sina anor. Eftersom jag bland mina egna anor har en av dessa finska invandrare (Ella Andersdotter f 1650 ca) har jag själv forskat lite på dessa omsjöfinnar. Jag fick då god
hjälp av, nu bortgångne, Rune Edström i Lövånger, som genom sin rika databas kunde ge mig en
utomordentligt fyllig stamtavla på den förste finske invandraren i Omsjö,
Anders Andersson. Om någon är intresserad av stamtavlan, kontakta mig.
Historik om Omsjö skogsby av Paul Lundin.
Litteratur:
- "Rötter i Anundsjö- en bygd Nolaskogs" Bengt
Sjöberg. 1999.
- "Det skogsfinska kulturarvet", Finnsam.
2001.
- Artikel av hembygdsforskaren Paul Lundin, Näsåker
- "Finnkolonisationen inom Ångermanland, Södra
Lappmarken och Jämtland" av Richard Gothe 1948
