"Tätt intill dagarna". Bok av Mustafa Can.

Jag har nyss läst ut en underbar bok som heter "Tätt intill dagarna" skriven av en kurdisk författare, Mustafa Can. Jag kände inte till författaren eller hans författarskap tidigare, men jag känner mig helt uppfylld av författarens underbara språk och tankar i boken. Boken handlar om hans mors liv och den tid som föregick hennes bortgång. Boken skrevs 2006 och är tillägnad författarens mor.

Mustafa Cans bok delar så många känslor och tankar jag har dessa dagar, när min egen mor (100 år) är på väg att avsluta sitt jordeliv. .

Mer om boken och författaren finns att läsa här:

https://www.norstedts.se/bok/9789173132442/tatt-intill-dagarna&fbclid=IwAR0Xadrj0H89yfZJJLkST5nnOyu3vwNFP4eXxdgCf1-Pz9pHru6ij4D7BpU

Varmt TACK till Paul Lundins minnesfond

Jag är mycket hedrad och glad för det stipendium som jag fått av Paul Lundins minnesfond. Det minnesvärda eventet hölls till minne av hembygdsforskaren Paul Lundin som i år skulle ha fyllt 100 år om han hade levt.

På minnestavlan står följande motivering: "För att Anita Berglund i Paul Lundins anda och med hjälp av nutidens media sprider viktig kunskap till nya generationer om vår bygd och människorna som levat här."

En minnesvärd dag som jag kommer att minnas med stor glädje och värme.

Ett varmt TACK!

Fransåsen 1965.

Några gamla bilder från Fransåsen 1965. Idag är dessa byggnader raserade. 

Bilderna är lånade från Hembygdsgården, Näsåker. Fotograf okänd. 

Flera gamla bilder från Fransåsen bl.a. här.

Min hemsida om skogsbyn Fängsjö och min släktforskning

 

"Min släkt är full av hjältar, decennier av slit / brustna hjärtan, trötta leder, deras stolthet bar mig hit / nu är de gömda bakom stjärnor, vid vintergatans kant, dom är glömda men dom talar, genom pennan i min hand / och dom bar mig ända hit"

(De inledande raderna av sången ELITE framförd av rockgruppen KENT, text och musik: Joakim Berg)

För många år sedan skapade jag i samarbete med Patrik Andersson en hemsida om min släktforskning. Det blev en mycket spännande tid och en intressant uppgift som jag tog mig an med stor energi och lust. Det var under en tid när det var ganska nytt med egna hemsidor och jag fick söka ganska länge innan jag hittade en person som kunde hjälpa mig att skapa hemsidan. 

Jag hade under många år haft ett stort intresse av släktforskning och kände att jag ville förmedla lite av den forskning jag gjort. Patrik var otroligt hjälpsam och stödjande. Utan hans hjälp hade aldrig hemsidan kommit på pränt. Tyvärr har jag förlorat kontakten med Patrik - men wherever you are, Patrik - ett jättevarmt och stort TACK för din ovärderliga hjälp! (Se uppdatering)

Hemsidan har varit och är fortfarande till stor glädje för mig. Det kommer fortfarande, efter så många år hemsidan har funnits, glädjande kommentarer och funderingar och ibland rättelser kring innehållet och det känns så roligt och inspirerande. Jag släktforskar inte längre i samma utsträckning som tidigare, det blir mera bygdeforskning och övrig intressant historik som timat förr i bygden.  

Du är varmt välkommen att besöka min hemsida om du är intresserad av den lilla skogsbyn Fängsjö i Ådals-Lidens sn och om min familjs släktkrönikor.

Här hittar du min hemsida om släktforskning:

http://anitaberglund.se/

Uppdatering. Jag har hittat Patrik Anderssons hemsida. Jag läser där att han fortfarande hjälper släktforskare att skapa hemsidor. Om du funderar på att skapa en hemsida så vill jag varmt rekommendera Patrik! Här hittar du Patriks hemsida och kontaktuppgifter. 

Ridvägen/Ridstigen. Östra Ådalsvägen

Innan allmänna vägar anlades i Ångermanlands inland färdades man i huvudsak via rid- och gångstigar. En av de äldsta ridstigarna i Ångermanland är den sk Östra Ådalsvägen eller Ridstigen som den mera allmänt kallas.  Ibland kallas den kyrkväg, eftersom den användes i våra trakter i huvudsak av prästerna i Resele och Ådals-Liden för att färdas till kyrkan i Mo, Junsele. I nedanstående historik berättar Göran Stenmark i Junsele om den gamla Ridstigen ur ett historiskt perspektiv.

"Från 1500-talet börjar vi med säkerhet kunna följa våra bygders utveckling. Tidigare finns endast sporadiska dokument och lämningar som kan berätta hur bebyggelsen växte fram i norra delarna av Sverige. Gustaf Vasa blev kung i Sverige 1523, och han började ordna det mesta i landet. För att få landet på fötter såg man sig tvungna att ta ut skatter, och för detta ändamål tillsattes fogdar för att driva in dessa pålagor. För Ångermanland dyker den första skattelängden upp 1535, och där får man för första gången namn på byar och jordägande bönder. 

De äldsta byarna låg placerade efter älven, och för Ångermanälvens del finner man befolkning upp till Junsele, där det detta år fanns 18 "rökar" dvs gårdar fördelade på åtta byar. Norr om Junsele fanns endast samer intill 1600-talets mitt då Åsele började befolkas av finnar. Handel bedrevs tidigt mellan samerna och de övriga svenskarna. En marknadsplats för detta finns dokumenterad redan under senare delen av 1500-talet uppe vid dåvarande gränsen mot Västerbotten, vid det som senare blev byn Gulsele. Åsele hörde då till det som gick under namnet Ångermanlands Lappmark. När kyrkan byggdes i Åsele på 1640-talet flyttades marknadsplatsen dit, och från 1670-talet börjar Åsele bli en starkare socken.

På båda sidor om Ångermanälven fanns under denna tid  vägar som var grenar av den gamla s.k. Norrstigen efter kusten. De kallas Västra och Östra Ådalsvägarna. Ridvägen hör till den östra. Under 1500-talet finns det inte så mycket dokumenterat om dessa vägar, men under 1600-talet dyker de upp i tingsprotokoll i samband med att bönderna hade underhållsplikt efter dessa sträckor. 

På 1640-talet kom drottning Kristinas gästgivareförordning, och från denna tid kan man följa vilka gästgiverier som fanns efter sträckorna.

Innan 1700-talets mitt hade få nybyggen kommit till, och vägarna följde samma sträckning som förr. Senare när man började bygga fler områden inne i markerna blev det flera vägar och stigar.

                                                         
                                                        ÖSTRA ÅDALSVÄGEN.

Östra Ådalsvägen gick efter i olika riktningar bebyggda stråk. Den började i Folkja by i Nora socken, där en sidogren gick från Hols by genom skogen till Korssjön. Därefter fortsatte vägen till Kungsgården i Bjärtrå. Denna sträcka nämns i ett tingsprotokoll från 1661 där man klagar på att bönder i Nora och Bjärtrå inte skött sina skyldigheter vid brobyggnationer.

Norr om Kungsgården kom vägen i kontakt med Ångermanälven, och vid Loån fanns en bro. Därifrån gick vägen över Fröks by mot Utnäs. Genom Styrnäs fortsatte vägen över en hög bro över Högforsån vid Djuped och vidare genom Boteå vid älven söder om Undrom mot Boteå kyrka. I Överlännäs passerade vägen över Holms säteri förbi Sånga kyrka med dess offerkälla. Vid 1600-talets mitt klagas det på de dåliga broarna över raviner i Sånga. Från Sollefteå och uppåt har Östra Ådalsvägen dragits om flera gånger. Under 1600-talet passerade vägen rakt över ravinerna öster om Remslemon samt på bergsluttningar vid Fanbyn och Björkäng. Denna sträcka var i dåligt skick 1691, då det klagas över att fyra bönder i Remsle och en bonde i Fanbyn försummat att bygga vägen över sina ägor. 

Vid Skarped och Eds kyrka gick vägen nära älven, och vid Österå upp på den högsta terassplanet. Det kan nämnas att redan 1571 fick en man plikta för dålig väg. Mellan Mo i Resele och gick vägen åter igen över ett flertal djupa raviner, och denna sträcka dyker ofta upp i tingsprotokollen pga att bönder inte utförde sina skyldigheter med underhåll på vägen. Denna sträcka av Östra Ådalsvägen omnämnes första gången 1649. Året efter, 1650, inrättades ett gästgiveri i Rödsta i Resele sn.

På ett juniting i Resele gäll 1671 förmanades länsmän, tolvmän och allmoge att ändra sträckningen av vägen från Sorte upp till Lidgatu i Ådals-Liden eftersom sträckan efter älven var farlig och besvärlig att färdas på. Det syns som om detta inte blev av för 1704 klagade kyrkoherden i Resele samt länsmännen över den svåra vägen över Galtryggen mellan Resele och (Ådals-)Liden. Brofogden och tre tolvmän erhöll i uppdrag att bese en ny väg om den kunde bli bättre än den gamla. Tyvärr var allmogen inte positiv till detta vägbygge och de nekade att delta. Allmogen inlämnade 1705 en besvärsskrift till tinget där de motiverade sin ilska. De menade att det skulle bli svårt för dem att kunna underhålla både en vinter- och en sommarväg.

SOMMARVÄGEN från Ådals-Liden till Junsele följde inte Ångermanälven utan den gick rakt norr ut genom mossar och stenig skogsmark, vilket bl.a. Arvid Ehrenmalm påpekar i sin reseskildring från 1743. Denna sträcka var i mindre gott skick, vilket är förståeligt för en väg med så ringa trafik. Före 1700-talets mitt fanns inte någon bebyggelse mellan Ådals-Liden och kyrkbyn Mo i Junsele, varvid man valde att gå rakt över skogen. Vägen gick på västsidan av Vigdsjön där det redan 1648 noteras en bro och passerade därefter Prästkällåsen ( se not. 1)  till Fransåsen som ligger mitt på sträckan till Mo i Junsele.

Det gamla värdshuset på Fransåsen (2006) Idag raserad. (Ägare Hembygdsföreningen Ådals-Liden. Not 3)

I Fransåsen anlades på 1770-talet ett nybygge, men i Abraham Hulpers beskrivning från 1780 nämns att det fanns ett viloställe där på Midskogen. (På det gamla, numera nästan raserade vilostället/värdshuset på Fransåsen står årtalet 1772 inristat. / Min not.) Vägen fortsatte sedan på ostsidan av Mjösjön och Långsjön över näset mellan Lilla och Stora Herrsjön fram till Mo. (Not 2)  I Mo fanns ett gästgiveri sedan ca 1650 och en kyrka från medeltidens senare del. Första gången denna del av Östra Ådalsvägen dyker upp i domböckerna är 1646, då en hustru från Sand i Eds socken fått sin häst fördärvad under skjutsfärd mellan Ådals-Liden och Junsele.

Junsele var annex under Resele församling till år 1830 och fick sin första sockenpredikant 1755. Eftersom även Ådals-Liden var annex under Resele red prästerna mellan dessa kyrkor. 1671 klagar prästen i Resele att han med stor livsfara måste resa till Junsele "över den ofärdiga väg som där i socknen fanns".

Åtta bönder i Junsele från byarna Eden, Bölen, Lillegård och Vallen bötfälldes därför för "tredska att komma i vägbyggning" och för att deras vägstycken inte var färdiga. Fortfarande på 1790-talet betecknas vägen som ridväg, men från denna tid började det bildas nybyggen efter älven och vid sjöar. Detta gjorde att vägsträckningen blev ändrad och vid mitten av 1800-talet hade den gamla vägen spelat ut sin roll.

ALLMÄNT. Efter Östra Ådalsvägen fanns miltavlor samt tavlor utplacerade efter varje fjärdingsmil. Enligt uppgift skall tavlor av gös (ett gammalt namn för gjutjärn) utplacerats längs Ridvägen 1824 och på den äldsta kartan gällande Östra och Västra Ådalsvägarna från 1768 finns fjärdingsmil utmärkt. Rester av dessa stenfundament till dessa miltavlor finns kvar på ett flertal platser mellan Näsåker och Mo i Junsele. (1994, min not)

Av Göran Stenmark Junsele 1994.

Källor: Främst gamla tingsprotokoll, historiska kartor samt avvittrings. och Laga Skifteskartor.
Litteratur: Nils Friberg "Vägarna i Västernorrlands län 1951.
"Åseleboken" av Karl Fahlgren."


Nedan följer några gamla kartor och notiser som jag fått och hittat om Ridstigen. De historiska kartorna har Göran Stenmark, Riksarkivet skickat till mig.


  Historiska kartor där Ridvägen är markerad med en prickad eller markerad röd linje.

Rå Vigdsjön 1823

Fransåsskogen 1858

Karta över Rå utjord (Kringeln) 1870

Ridstigen (rödmarkerad) mellan Näsåker-Fransåsen. Ca 1,5 mil. (Källa: Kartskiss från Ådals-Lidens hembygdsbok 1970.)

Not 1 Prästkällåsen. Enligt flera samstämmiga uppgifter avled prosten Petrus Harelius (1694-1754) i Ådals-Liden efter att druckit kallt källvatten på Prästkällåsen en mycket varm julidag 1754 under sin färd längs Ridstigen till Mo kyrka i Junsele. (Bild: Ortnamnsregistret)

Not 2. "Vandringsleden Mo, Junsele – Fransåsen  ca 19 km
Startar vid klockstapeln i Mo. Följ sedan stigen från båtmans Tryggs gamla torp i Mo. Besök hälsokällan, gå stigen till Bredvattensvägen vid ”Skrömttjärna”. Följ vägen förbi gårdarna vid Mjösjön vidare till kvarn-dammen och stigen upp till raststugorna på Fransåsen." (Källa: ett informationsblad av Junsele Byalag.)

Not 3. Det gamla värdshuset i Fransåsen ägs sedan 1940-talet av Ådals-Lidens Hembygdsförening. Huset skänktes av dåvarande Svanö AB (numera SCA) till föreningen som gåva. Dåvarande styrelse ordnade med takbeläggning (troligtvis spåntak) och lät utreda kostnader för en ev. renovering. Ett definitivt beslut om gårdens framtida öde fattades dock inte varken då eller senare.


Uppdatering om Fransåsens by.

Historik om Fransåsen av Göran Stenmark, Junsele.

Fransåsen finns ej nämnd i handlingar före år 1765, men enligt Abraham Hulphers beskrivning över Norrland från år 1780 skall det sedan fordom ha funnits en raststuga där för de som färdades Ridvägen över skogen mellan kyrkorna i Ådals-Liden och Junsele. Stavades ofta i äldre tider Frantsåsen.

I Häradsskrivarens mantalslängder nämns Fransåsen första gången 1765, då den "Bärgas och upodlas af Per Jacobsson i Eden och Junsele Sokn". Denne står noterad på platsen t.o.m. 1768 och kom aldrig att bosätta sig där, utan var hela sitt liv bonde i Eden. Därefter noteras platsen som öde t.o.m. 1774, då vi finner nybyggaren Nils Nilsson där med sin familj. De kom närmast från byn Häxmo, där de bott sedan Nils 1760 gift sig med Dordi Johansdotter från byn Ås. Åren 1772-73 noterades som sockenskomakare, och noterades även i byn Krånge.

Det kan även tilläggas att sockenpredikanten Nils Flodstedt i Näsåker, under denna tid nyttjade platsen som fäbod, på vilken han fick resolution 1771. I mantalslängderna noteras Nils som nybyggare på Fransåsen fram till 1790 då han genom sin ohälsa upplåter nybygget till svågern Johan Olofsson, vilken vid denna tidpunkt var dräng i Norrtannflo i Resele socken.

I ett kontrakt daterat den 19 april 1790 kan vi läsa följande:

"Som jag för mit Skukliga tillstånd ej mäktar förestå mit Nybygge Fransåsen kallat, alt der före uplåter jag till min dotter Anna jemte des til tängta man Johan Olofsson ifrån Nortanflo, att nu genast Emot taga Nybygget i denna wår, samt få för sig och efterkommande arfwingar få äga och om råda halfwa Nybygget Fransåsen, men den andra halfwan skall de uppehålla till dess min Son Eric blir myndig will han då lemna sin del står honom frit, men med förbehåld at min son Eric skall hålla sig hemma och arbeta efter förmågan samt der emot njuta sles Kläder, och äfwen om hösten få sloga eller fånga någon fogel til sin fördel, men för öfrigt så skall min Son svara hälften uti de omgälder som han ärfodras wid .... Skatt Lägning, och emot ofwannämnde Contract skall då gå mig till handa med föda och Skjuts så Länge de behålla hella Nybygget, men Lemnade ifrån sig den andra halfwan så skall den som emot ... den samma Bestå mig halfwa födan och Skjöttsel, men skulle Johan Olofsson upodla någon mera åker medan Son och omyndig skal han för sin del få behålla utom delning detta, och i händelse min son Eric inte Behöfwer sin del af Nybygget så skall min dotter och Johan Olofsson få Lösa den andra hälften af nybygget framför någon annan, hwilket wi med wåra namn i witnens närwaro giorde och Beslutit.

Fransåsen den 19 april 1790"

Enligt kontraktet skulle Johan Olofsson och dottern Anna mottaga halva nybygget, och den andra halvan skulle finnas till hands när sonen Erik blev myndig. Denne kom ej att bli bofast på nybygget, utan blev senare bosatt i byn Bysjön i Junsele.

Den 5 september samma år ingick Johan Olofsson äktenskap med Anna, och den 8 november fick han resolution (=beslut) på nybygget genom Länsstyrelsens Landskontor genom den ansökan han insänt den 1 juni.

/ Göran Stenmark, Junsele

PS. Mer om Ridstigen.

Hällingsåfallet och Pelle Molin

Vi gjorde nyligen en miniresa till Jämtland. Ett besök till Hällingsåfallet blev en oförglömlig upplevelse. En förtrollad plats. Så magiskt vackert!

Jag kunde inte låta bli att tänka på konstnären och författaren Pelle Molins ord när han besökte Hällingsåfallet i slutet av 1890-talet. Så här skrev han bl.a.

”Tänk er först och främst en gata i hanseatisk stil, smal. Krokig, mörk, oregelbunden., men med stil uti. Tänk er denna gata nära en kilometer lång med höga hus å ömse sidor, hundra och hundra fämtio fot höga.

 Djupt ned, där dagern är svag och solen sällan skiner, spolar på gatan ett klart, kallt vatten med allsköns kulörta, glimmande, nötta, egendomliga stenar i botten under ideliga små fall, forsar, sel och bakvatten.

 Längst upp, där gatan börjar, husen äro högst och vattnet i ett knä gör det berömda höga fallet, äro väggarna svarta och blanka, gråtande våta.

 Från alla utsprång på väggarna spruta små vatten, bildade af minor och stänk. Stenarna glimma då solljuset någon gång hittar dem inunder den rägnbåge, som bor här. Längst upp i gatan är Hällingsåfallet, såsom sagt är. Ni har kanske sett det i fotografi. Jag säger: ni har ändock föga aning om kvad det är – ty det är helt enkelt ett vår Herres under! ”

[Kort utdrag ur Pelle Molins artikel ”En dag vid Hällingsåfallet”, ursprungligen publicerad i Jämtlandsposten 1894. Ingår även i "Samlade skrifter", sidorna 276–281.]

Eget foto.

 

 

 

Makten har talat..

Sollefteå kommunstyrelse sade igår ja till vindkraftsindustrin Fängsjö/Storsjöhöjden i Näsåker. Två ledamöter reserverade sig; Västra initiativs Gunilla Fluur och Miljöpartiets Margareta Alton, båda från Näsåker. Heder åt dem som lyssnar på opinionen och inser det katastrofala för bygden om denna gigantiska naturförstörelse blir av. Tack Gunilla och Maggan!

Kommunordf. Elisabet Lassen

Än en gång visar Socialdemokraterna hur långt från människorna de står, och hur långt från den kompetens och debatt om vindkraftens negativa konsekvenser för människor, djur och natur som vindkraftsdebatten idag handlar om. Sollefteå kommun har ett socialdemoktratiskt styre sedan urminnes tider, och de som styr partiet idag är ett gäng inkompetenta och lättköpta ja-sägare som mer eller mindre sitter i knät på kommunordförande Elisabet Lassen.

Tyvärr är alliansens politiker lika goda kålsupare. Centerpartiets starke man Ingemar Jonsson är en sann anhängare av vindkraft och har under många år kämpat hårt för att få vindkraft på sin hemort. Att han har en hel del egna intressen i vindkraftsuppbyggnaden berättar han inte. Kallas inte detta jäv?

Moderaternas starke man Bengt Sörlin är en lika stark anhängare av vindkraft. Han vill inte ha någon dialog öht med kommuninvånarna om detta ämne. Han betackar sig för det.

Och övriga partiledamöter? Tja, de flesta är tysta, mycket tysta. Partipiskan viner och alla röstar som partiet tycker. Trots att vi vet att flera socialdemokratiska och centerpartistiska m.fl. kommunpolitiker har ändrat åsikt om vindkraftens betydelse för kommunen. Men på Kommunfullmäktiges möten är deras munnar tysta och röstar gör de som partiet tycker.

Sån är demokratin i Sollefteå kommun. Dvs det finns ingen demokrati alls. Besluten tas i slutna rum utan någon som helst dialog med kommuninvånarna varken före, under eller efter besluten.

Elisabet Lassen uttalar sig så här "insiktsfullt" ;) i dagens TÅ: ”Allt beror ju på vad man har för inställning, men nu får vi förhoppningsvis en satsning i kommunen som leder till jobb."

Häpp!

Att den gigantiska vindkraftsindustrin som planeras i Sollefteå kommuns västra delar, inte kommer att ge några lokala arbeten i framtiden, förstår hon inte. Att vindkraftsindustrin drabbar boende och fritidsboende väldigt hårt, att turismen och  fritidslivet i skog och mark förstörs, att djurlivet drabbas och att det kommer att innebära ohälsoeffekter på människor bryr sig inte Lassen om. Att  det kommer att bli en gigantisk naturförstörelse utan like i ett stort fritidsområde -  med 180 st.  210 meter höga vindturbiner, elva mil nya vägar i skogen, gigantiska cementtransporter- och fundament i området och bullriga, störande bergtäkter i området - så långt kan Lassen tydligen inte tänka..

Men en storsatsning på "Hotell Hallstaberget" i Sollefteå med kommuninvånarnas skattepengar- det går bra.  Det begriper Elisabet Lassen! ;)


Uppdatering. Lägger ut en jämförelsebild.

Moratorium vindkraft

Från hemsidan "Snurrigt" citerar jag följande inlägg.
Moratorium vindkraft.

http://www.tjust.com/vit/2012/moratorium.pdf


”Vindkraft är inte ett riksintresse. Det är däremot vackra landskap, god miljö och bra elenergi till låg kostnad. Det är lätt att nu fatta beslut som med vindkraft förstör våra landskap och vår miljö för människor, flora och fauna i generationer utan nytta. När det väl skett finns ingen återvändo.

Tillämpa försiktighetsprincipen. Ett temporärt nej till vindkraft kan när som helst omprövas och vi riskerar inte förstörda landskap och miljö till ingen nytta.”

Kungliga Vetenskapsakademiens Energiutskott yttrande om energi och vindkraft:

www.svd.se/opinion/brannpunkt/meningslos-satsning-pa-vindkraft_7075891.svd

• Minskas våra svenska koldioxidutsläpp med hjälp av vindkraft?

Nej. Vår vindkraft minskar inte Europas samlade utsläpp. Ökande satsningar på
transportsektorn skulle däremot ge effekter eftersom den inte ingår i EU-ETS.

• Lider vi brist på (egenproducerad) el i Sverige?

Nej. Energimyndighetens långtidsprognos visar att vi redan år 2020 har ett
kraftigt elöverskott trots bara 11 TWh vindkraft.

• Ökar den förnybara energin med mer vindkraft?

Ja. Enligt statistik 2010 bidrar vindkraften med 1 procent av totalt 47 procent förnybar
energi, Ökande tillskott av vindkraft, bioenergi, värmepumpsenergi och vattenkraft gör att
vi klarar EU-kravet på 50 procent förnybar energi med råge oavsett mängd vindkraft.

• Är vindkraften dyr?

Ja. Den överdimensionerade vindkraftsutbyggnaden skulle inte ske utan elcertifikatstödet.
Dessutom orsakar vindkraften stora kringkostnader i form av fler nätanslutningar,
elledningar och reglerkraft.

• Minskas våra svenska koldioxidutsläpp genom vindkraftsexport till utlandet?

Nej, eftersom minskningen tillgodoräknas det ”mottagande” landet.


Fotnot: ”Moratorium innebär ett fördröjande (undantag) av verkställighet till dess att ett krav har uppfyllts eller ett tillstånd har upphört.”

Grattis Svartnäsbor!

Grattis Grattis GRATTIS!

http://vildmarken.wordpress.com/2012/10/12/det-ar-sant-vi-vann/


Facebookgrupp mot vindkraft i Västra: https://www.facebook.com/groups/29720927031310/

Mörker

På vår vindgruppsida i Facebook (se länk till höger) finns ett länktips om en ny blogg som berör vindkraftsplanerna i vår kommun.

Det är en man från Stockholm som funderade på att köpa ett hus på andra sidan Storsjön; i Grundtjärn. Men när han fick veta om vindkraftsplanerna i kommunen så försvann intresset helt. Mannen som funderade på att köpa ett hus i Grundtjärn, har startat en blogg och det första inlägget handlar om den planerade vindkraften i Ångermanland.

Bloggaren har även skapat en nattbild av fotomontaget med vindkraftverken över Grundtjärn, som  talande tydligt visar hur det kommer att se ut med alla blinkande ljus över bergen. Jag har fått lova att visa hans bild här ovan.

Gå gärna in och läs:  http://opportunisterna.blogspot.se/

Sollefteå kommuns vindkraftsplaner kommer att drabba människor på många sätt. Inte minst drabbas kommunen av minskad inflyttning, minskad turism och att folk flyttar från vår bygd och kommun. Det är en stor sorg. Sollefteå har en kommunledning som utan att blinka offrar en hel bygd och dess natur utan att tänka på konsekvenserna. Offrar utan att få ett öre i gengäld.

Hur kan en så stor förändring som en vindindustri i bebyggda områden beslutas utan att beslutet är sanktionerat hos kommuninvånarna? Jag begriper det inte..

Englar med skit på vengene

Åh, ni måste se denna film från norsk NRK! Det är en oerhört skakande film om en av de många konsekvenser som vindindustrin orsakar i vår natur. Jag  gråter av sorg..

http://www.nrk.no/nett-tv/klipp/193197/

"Det største naturinngrepet i Norges historia blir det kalla, når kraftselskap ynskjer å byggje tusenvis av vindturbinar langs kysten. Store område av urørt natur står i fare for å bli industriområde. Kystfolk protesterer mot nye naboar som skal fylle horisonten, og biologar er redde vi raserer vår siste villmark."

Ny hemsida mot vindexploateringen i Ångermanlands inland! / Uppdatering!

Bilden lånad.

Nu sjösätter vi den nya hemsidan mot vindexploateringen i Ångermanlands inland! Det känns som vi har medvind ;) just nu mot den storskaliga vindexploatering som pågår. Det planeras för 600 vindsnurror bara i Sollefteå kommun av 1000 i hela Ångermanland! Det är många vindparksprojekt på gång på flera platser i kommunen.

I vårt område, Fängsjö/Storsjöhöjden, planeras för över 200 (!) och 210 höga (!) snurror med blinkande ljus och roterande blad dygnet om. (Turning Torso i Malmö är 190 meter..) Dessutom kommer de att placeras på höjder mellan 300 och 500 meter. Den totala höjden på kraftverken blir således 500-700 meter och kommer att synas miltals.

Det känns helt vettlöst. Vi kan inte stillatigande se på hur vårt största naturarv skogen förstörs av groteska monster av vindsnurror. Vi kan inte stillatigande se på hur politikerna kör över människor utan att ha fått stöd för det bland kommuninvånarna. Vi kan inte stillatigande acceptera att vår boendemiljö förstörs med vindsnurror och blinkande ljus utanför våra hus. Allt har skett så snabbt vilket känns som en medveten strategi från politikernas sida..

Jag tror vi är många som är emot den här exploateringen av flera skäl. Det visar det stöd vi redan har fått genom telefonsamtal, mail och insändare/kommentarer i TÅ.

Hemsidan har just sjösatts. Vi kommer fortlöpande att skriva om det som händer med vindkraftssatsningarna och vad som görs för att försöka stoppa det som stoppas kan. En namninsamling kommer inom kort bland annat, som vi hoppas många ska skriva på. Det finns även en gruppsida på Facebook där vi diskuterar vindparksprojekten.

Välkommen!

Hemsidan: http://snurrigt.vildavastra.se/

Facebook:  https://www.facebook.com/#!/groups/297209270313107/


Uppdatering: Vi har nu startat en namninsamling på nätet mot vindexploateringen:


Stoppa vindindustrins naturförstörelse i västra Ångermanland.

Var är tanken på hållbar utveckling av naturhänsyn, turism, och boende.
SCA hoppas utöka sina inkomster från sitt väldiga skogsinnehav i Västra Ångermanland genom att återigen skövla orörd natur. Ett nutida baggböleri.

Och tyvärr med blåögda lokalpolitikers gillande - en ovanlig och märklig enighet från vänster till höger på politikerskalan. Med undantag av det lilla lokala partiet Västra Initiativ, som kämpar för naturen och de lokalt boende, när t.o.m. ”de gröna” gett sig in i industridirektörernas varma famn.

Ingen tanke verkar politikerna lägga på vad bygderna ska ha för framtida nytta av industrialiseringen av naturen – som hållbar utveckling av naturhänsyn, turism, och boende inte minst. Utländska och svenska bolags vinstintressen främjas genom att våra lokalpolitiker förordar just Västra för exploatering.

 Vill du stödja motståndet mot den storskaliga vindindustrin i våra skogar? Namnlistan finns..

HÄR.

Om allt möjligt..

Foto: Margot Bylund

Det har varit mycket nu en tid. Tiden har inte räckt till för att uppdatera min blogg så som jag önskat, men jag räknar med att det kommer mer tid framöver... ;) Vintern är ju lång, som alla vet!

Visar gärna den här vackra, lite magiska bilden från Omsjö. Bilden är tagen av en kusins fru Margot Bylund, efter en skogsbränning i Omsjö i somras. Man kan se en eld brinna och röken som skapar en trolsk stämning. Tack Margot för den vackra bilden!

Än har inte snön kommit i Omsjö. Och det tackar vi för! Det är snarare väldigt varmt för årstiden, vilket är till glädje för alla jägare och gästjägare som just nu är på besök.

Jag vill också passa på att tipsa om ett par andra hemsidor som är uppdaterade med nya inlägg och bilder. Välkommen att titta in!

Ådals-Lidens hembygdsförening.

Cissis hemsida.


Allt gott i höstmörkret!

Ådals-Lidens hembygdsförenings hemsida

Det här gamla fotot av Prästnipan med Hembygdsgården och Pelle Molins stuga (i fronten) i Näsåker har jag lagt ut tidigare, men gör det gärna igen! Fotot är troligtvis från början av 1960-talet.

Fotot ger mig anledning att pusha för Ådals-Lidens Hembygdsförenings nya hemsida som är under uppbyggnad. Vi som arbetar med hemsidan vill gärna få hjälp av alla som har något att berätta om bygdens historia, berättelser från förr, gamla notiser från tidningar som rör bygden eller gärna gamla kort som kanske kan skapa diskussion och minnen!

Har du något att visa eller berätta kontakta oss! Vi blir jätteglada! Mailadressen finns under "Kontakt" på Hembygdsföreningens hemsida:

http://hembygd.adalsliden.se/

Länktips

Jag vill gärna tipsa om en mycket bra länk om författare som har anknytning till Ångermanland och Medelpad. Biografierna om författarna är skrivna av Isabella Josefsson.

http://www.ylb.se/authors/

Sök Farfars far online!

Ett januaritips!

Under januari månad är det fritt fram och gratis att söka i folkräkningen 1900. Folkräkningen för 1900 innehåller cirka 5,2 miljoner personer som bodde i Sverige den 31 december 1900.

En träff innehåller den aktuella familjebilden på personen, ev. barn, var de är födda, födelseåret och bostadsorten. 

Lycka till!

Folkräkningen 1900.

Julklappstips!

Ett bra julklappstips ger jag gärna bort! :)

Här!

May I introduce...

.. en ny hemsida!

Edwin skriver:

.... Jag har faktiskt besökt Skandinavien 15 gånger under årens lopp, huvudsakligen på grund av musiken, men har även haft möjlighet att besöka ganska många ställen som tillhör rötterna. Jag och min sjungande och trumslagande sambo var gästartister sommaren 2008 på Rafnastämman i Ramsele. Min farfars äldste bror, Nils Eriksson, var faktiskt den mer eller mindre berömde Öl-Eriksson, som körde öl från bryggeriet i Sollefteå upp längs älven till Ramsele och vidare. Jag har faktiskt ägnat en gånglåt åt honom. Beträffande gamla familjtorpet i V. Granvåg, har jag besökt platsen 3 gånger, men själva torpet är nu igenväxt med skog och inget tecken finns kvar.

Har också spelat mycket i Norge och turnerade 2003 på Island och Färöarna. Men jag minns väl att, vid första besöket i 1967 tillsammans med far, mor och lillebror, besökte vi Ådalsliden och Näsåker och jag spelade på gamla dansbanan där - undrar om den finns kvar? Sommaren 1969 turnerade jag också lite grann tillsammans med Onkel Amos (Henning Lundström) och man spelade på sådana platser som Nipkarusellen i Sollefteå, Resele, Junsele, Ramsele, Hammerdal, Strömsund, etc. - roligt! På den tiden hade jag nyligen gjort en vals som jag kallade Sollefteåvalsen och Henning döpte om valsen till Reselevalsen, Junselevalsen o.s.v. vid varje nytt uppträdande!

Det var 4 bröder i farfars familj som flyttade til Nordamerika, varav 2 (Erik Johan och Otto Emmanuel) till New York och Minnesota i USA.

Din bild används som banner överst på sidan "Nordic Routes". Bannern visar mina äkta rötter med utsikt nedströms mot farfars gamla hem längs Ångermanälven, och bilden på mej där jag lutar mot Leif Erikssons staty i västra Island breddar ut historien, tycker jag."

Lycka till Edwin, och allt gott!

Här är länken till Edwins hemsida:

http://www.edwinerickson.com/

Ådals-Lidens fs på Facebook

Näsåker med Nämforsen i bakgrunden.

För dem som inte vet, eller använder Facebook, så kan jag tipsa om att Ådals-Liden har en egen intressegrupp där. Sidan är öppen för alla. För att kommentera, lägga in nya bilder eller diskutera något som berör Ådals-Liden måste man dock registrera sig på Facebook. Det är gratis förstås! :) Det är Magnus Johansson som är skapare och ansvarig för sidan.

Jag har för en stund sedan lagt ut flera flygbilder över Näsåker, utöver bilden ovan, på Facebooks gruppsida om Ådals-Liden. Det är åter igen Dick och Harriet Boman som tagit de vackra flygbilderna! TACK snälla!

Titta gärna in, registrera dig och kommentera!

Här är länken:

Ådals-Lidens fs på Facebook.

Länktips

Imnäs

Ottsjö

De här korten från 1909 ca och många andra bilder från Ådals-Liden och Junsele med omnejd hittade jag i den här länken: SCA:s bildgalleri.

Där finns många intressanta kort från början av förra sekelskiftet av skogsbruk, timmerflottning med mera. Det är värt en titt!

Tack Harriet för tipset!