tisdag 30 december 2008

Björnarna i Rapadalen

Filmen om björnhonan Rapa och hennes liv i Rapadalen i Sareks nationalpark som visades i TV igår kväll var en helt underbar filmupplevelse. I fyra år har filmarna Hans Östbom och Dag Jonzon följt björnmamman Rapa i Europas största sammanhängande högalpina vildmark, och de har verkligen lyckats skapa en jättefin film.

Berättelsen om björnhonan Rapa och hennes dotter Thelma fick tyvärr ett abrupt slut när Rapa dog, troligtvis blev hon tjuvskjuten, vid 23 års ålder. Rapas dotter Thelma fortsätter nu i Rapas fotspår, och förhoppningsvis får hon och hennes ungar leva ifred. Man kan undra hur det är möjligt att det är så svårt att skydda björnar i det allra mest reglerade nationalparksområdet i Sverige? Den frågan känns berättigad efter att ha sett filmen.

Men åh, så vackert det är i Rapadalen! Kanske blir det målet för vår nästa fjällvandring? Jag hoppas det.

Jag önskar alla ett

GOTT NYTT ÅR!

Ett fotogalleri från Sarek och gårdagens film.

Filmen visas igen 1/1 kl 00.05 4/1 kl 15.40 och i SVT 24 3/1 kl 22.10. Jag säger bara - se filmen!


Uppdatering 1/1-09: Läs gärna filmaren Hans Östboms kommentar om Rapas död under "Kommentarer"!

"Omfattande illegal jakt på björn i nationalparker" Artikel i DN 28/12-08

Nyhetsinslag om filmen i Mittnytt.

Och här en underbar liten filmsnutt från gårdagens film när björnmamman Rapa åker kana i Sarek med sin lilla björnunge:

måndag 29 december 2008

Vinterakvareller

Jag hittade en fin blogg med bland annat underbart vackra vinterakvareller och foton skapade av bloggaren själv.

Det är såå vackert! Titta och njuuut.

lördag 27 december 2008

Vinterbild

En ensam fiskare på sjön

God fortsättning!

torsdag 25 december 2008

måndag 22 december 2008

GOD JUL




Jag vill önska alla jag känner och alla övriga som tittar in här en riktigt, riktigt

GOD JUL!

söndag 21 december 2008

"Järn-Lärsch Johans" surk

"Järn-Lärsch Johan" med surken, Fängsjö.

I inlägget nedan med gamla bilder från Fängsjö blev det ett par kommentarer om sparken på det ena fotot. Jag nämnde i mitt svar till Christina att min morfar hade även en speciell kälke, en s.k. "surk", som användes för att dra ved, vatten och annat med vintertid. Surken var, liksom den stora sparken, en mycket praktisk brukskälke som morfar kunde använda till mycket.

Och så här såg morfars surk ut.

"Järn-Lärsch Johans" surk.

Vinterbild av Fängsjö


Ett aktuellt foto av Fängsjö taget ungefär på samma plats som fotot i föregående inlägg.

Inte så stor förändring, eller hur?


Idag är det vintersolståndet och dagarna blir från och med idag längre och ljusare. Underbart!

En fin fjärde Advent önskar jag alla som tittar in här!

torsdag 18 december 2008

Nya besparingar inom äldrevården

Nu är det dags för besparingar igen. 25 tjänster på äldreboenden i Sollefteå kommun hotas att dras in. Och givetvis är det personalen i vården som hotas i första hand.

Det är märkligt att det aldrig blir tal om att chef- och mellanchefstjänster behöver dras in. Fem nya chefer tillsattes för några år sedan inom Vård- och äldromsorgen i Sollefteå kommun. Vad dessa chefer har bidragit till för att förbättra kommunens äldrevård vet ingen. Dessa chefer är högst osynliga i verksamheten och de har bara kostat skattebetalarna en massa pengar. Och inte drabbas cheferna av besparingar heller. Besparingarna gäller alltid de mest viktiga och mest underbetalda i vården - personalen. På den nivån anses det viktigt att spara pengar!

Kommunals ordförande säger "att vi har önskat att man skulle se över hela organisationen från högsta nivå på förvaltningen och ner till golvet för att se var det går att spara".

Till detta ställer sig givetvis förvaltningschefen, Hans Fälldin, före detta militär, helt kallsinnig: "målet är att minska personaltätheten och därmed kostnaderna för de särskilda boenden."

Jo, jo.. Hans Fälldin bör först och främst sopa rent framför sin egen dörr, innan han ger sig på dem som utför det verkliga arbetet; nämligen personalen i äldreomsorgen.


Uppdatering: Läsarkommentarer i TÅ.

Bilder från Västergötland




Rådjuret och räven. Tack Evy för dessa vackra bilder!

onsdag 17 december 2008

Hushållsskolan i Omsjö

Min mamma Signe Johansson (i mitten längst ner) Min moster Aina Johansson längst t.hö. samma rad.

Längst t vä övre raden Gerda Svensson, skolkökslärinna. Fjärde fr.vä. översta raden Gertrud Jakobsson från Omsjö, därefter Ingrid Alida Sjödin och Frida Englund. Flickan längst ner t. vä Signe Johansson (min mamma) och flickan trea fr. vä längst ner Aina Johansson (min moster)


I början av 1930-talet gick min mamma och min moster Aina i hushållskola i Omsjö, där jag numera bor. Hushållsskolan varade i två terminer och i undervisningen ingick matlagning, hushållsekonomi, barnavård och hushållsarbete. Skolhuset i Omsjö där undervisningen hölls är rivet numera. Hushållsskola som yrkesundervisning är också försvunnet, vad jag förstått. Förr var hushållsskola för många unga flickor en förutsättning för att förkovra sig för vidare arbete inom restaurang och hushåll. Och inte minst var det en skola för ett framtida eget hushåll och hem.

Finns hushållsundervisning kvar i skolorna idag? Jag minns, att när jag gick i skolan på 1950- och -60 talet, fanns det något som hette "skolkök", och i den undervisningen ingick förutom basal matlagningskonst även lite hushållsekonomi.

Så här står det i Nordisk familjebok om Hushållsskola:

"Hushållsskola. Enligt k. stadgan för den kommunala yrkesundervisningen 4 nov. 1921 kunna numera kommunala hushållsskolor anordnas som parallellform till lärlings- och yrkesskolor med syfte att i form af samlad lärokurs meddela unga kvinnor, som äro sysselsatta med husligt arbete och som icke varit i tillfälle att genomgå för sitt yrke afsedd lärlingsskola och yrkesskola, en på fortsättningsskolans (se d. o. Suppl.) kunskapsmått byggd, någorlunda fullständig husmodersutbildning. - Till nu nämnda skolor ansluta sig nära vissa enskilda skolor för husligt arbete, bl. a. husmodersskolorna med kurser på 8-10 månader och afsedda för unga flickor, som slutat fortsättningsskolan. Undervisningen omfattar hushållsgöromål och sömnad jämte till dessa områden hörande teoretiska ämnen samt stundom barnavård. Statsunderstöd kan erhållas enligt k. kungörelsen 4 nov. 1921 (n:r 705 och 707). K. E. S-g."



Uppdatering:


Hushållsskolan bedrevs i det gamla skolhuset i Omsjö. Så här såg Omsjö skola ut. Skolan revs i början av 1960-talet när den nya vägen byggdes.

tisdag 16 december 2008

"Annas eviga"

Jag såg TV-reprisen av "Annas eviga" idag som handlade om ämnet "Hatar Gud kvinnor"? Medverkande var Helle Klein chefredaktör på Aftonbladet, och numera även präst i svenska kyrkan, Helena Beneaouda ordförande i Sveriges muslimska råd och Dilsa Demirbag Sten, frilansskribent, ateist och medlem i Humanisterna.

Jag har tidigare gillat Helle Kleins krönikor och hennes åsikter i politiska debatter, men efter denna debatt blev det platt fall för min sympati. Helle Klein visade sig i den här debatten vara en hårdför, oresonlig och onyanserad debattör som med sitt religiösa ställningstagande inte visade någon som helst ödmjuk inställning till oliktänkande. Dilsa Demirbag Sten var den som tog hem debatten tycker jag, med sin raka ateistiska argumentation och skarpa analys av den religiösa patriarkismen och sin ödmjuka humanistiska inställning.

Helle Klein har blivit religiös... Inte så mycket mer att orda om.

Jultomten...


..bor i New York...

Gamla julkort

Så här i julkortstider så vill jag gärna rekommendera ett par hemsidor om man vill se riktigt gamla julkort. Gamla julkort är ju så vackra, tycker jag!

Kortet ovan har jag hittat på en helt underbar blogg med bara 50-talsnostalgi. Bloggen heter Femtiotalsjakten och i ett av inläggen visas vackra gamla julkort - många av julkorten är från 1940-talet. Titta och njut!

På Postmuseéts hemsida pågår en julkortsutställning med gamla julkort. Där finns också en intressant historik om julkortets historia. Där står det bland annat så här:

"Det första julkortet skickades i England på 1840-talet. Det trycktes i en upplaga av tusen exemplar och var handkolorerat. Det var samtidigt ett nyårskort. Vid den tiden var trycktekniken ännu inte så väl utvecklad att vackra färgkort var möjliga i massupplaga. I Sverige började man skicka julkort på 1880-talet. Både influenser och kort kom till Sverige från Danmark och Tyskland. Den nu hävdvunna hälsningen "God jul" hade i början konkurrens av både "Fridfull jul" , "Fröjdefull jul" och "Glad jul".

Till en början delade man själv ut julkorten, men snart kom de att distribueras via postverket. Julkortskrivandet var först en överklassföreteelse som sedan spred sig nedåt i folklagren. Efter 1897 års utställning i Stockholm, blev vykortsskrivandet i allmänhet en sådan fluga, att det sägs att 1903 års ståtliga huvudpostkontor på Vasagatan i Stockholm bekostats av inkomsterna från vykortsportona. "

Men nu är det hög tid att skicka årets julkort!

lördag 13 december 2008

Luciamorgon 2008








Senare kl.11: Ååh, det ser ut att bli en strålande vacker vinterdag idag! Minus 10 grader kallt och solen lyser från en klarblå himmel. Träden är så otroligt vackra med all snö. Men nu får det räcka med snö, tycker jag! Vi snöar snart in här i byn.

Jag hoppas hinna ta en långpromenad med hundarna idag, innan jag och några väninnor ska gå på julkonsert i Näsåkers kyrka ikväll. Vi ska lyssna till gruppen Ranarim med bland annat en lokal sångerska Ulrika Bodén från Helgum. Det ska bli roligt att lyssna till henne. Jag har hört att hon är så duktig.

Och i morgon blir det middag med min mamma. Vi ska också besöka ett par andra vi känner på det äldreboende, där min pappa vistades det sista året han levde, och så ett besök till min mans bror förstås.

Så blir min helg. En fin Lucia och tredje Advent önskar jag alla som tittar in här!

Fjät, förlät och stuva - vad handlar Luciasången om?

Målning av Carl Larsson 1908

"Natten går tunga fjät, runt gård och stuva. Kring jord som sol förlät, skuggorna ruva."

Vad handlar Luciasången egentligen om?

Svaret hittade jag här:

"Fjät är ett gammalt ord för steg, fotspår. "Vapnen sina / ej vike en man / ett fjät ifrån på fältet" står det i en av översättningarna av den fornnordiska vishetsläran "Havamal", och det betyder att man inte ska avlägsna sig så mycket som ett steg från sina vapen när man är ute och färdas. "Ty ovisst är att veta / var på vägar ute /spjutets spets kan tarvas."

"O yngling! Om du hjärta har att trampa fäders fjät" - det vill säga att gå i fädrens spår - skaldar Bengt Lidner i slutet av 1700-talet, och här har vi urfrasen "O yngling!".

Stuva är en gammal variant av stuga. Den har levt kvar fram till våra dagar i ordet rådstuvurätt, en rättslig instans som i Finland fanns fram till 1993, då den bytte benämning till tingsrätt.

Nej, solen ska inte förlåta jorden. Förlåta hade i äldre svenska även betydelsen 'lämna', 'överge', och det är ett lån från tyskans verlassen.
Solen har övergivit jorden under dessa dagar runt vintersolståndet.

Catharina Grünbaum "

fredag 12 december 2008

torsdag 11 december 2008

Only in New York kids...

Fotograf Thomas Nilsson

Jag hittade den här bilden med inkluderande rubrik på en blogg.

En gång i mitten av 1970-talet vankade jag runt på New Yorks gator, upp och ner, i över en veckas tid. Jag bodde på ett mediokert hotellrum och mitt i juli var det. Det var olidligt hett både utomhus och på hotellrummet. På nätterna var jag tvungen att gå upp flera gånger och duscha kallt för att över huvud taget överleva hettan.

På dagarna gick jag runt i staden, såg de flesta turistattraktioner som man bör se i New York. De enda stadsdelarna jag inte vågade mig in i var Harlem och Bronx. Lite självbevarelsedrift hade jag trots allt vid den tiden, även om jag idag inte förstår hur jag vågade röra mig så fritt i New York som jag gjorde då. En ensam ung tjej på vift utan några som helst skyddsnät. Men ingenting farligt hände, tack och lov..

Det finns ingen stad jag har sett så många galna och originella människor som i New York. Överallt fanns de. Mina ögon var stora som tefat vid synen av alla märkliga människotyper jag såg. Det verkade som alla mänskliga original samlats i New York..

Jag tyckte att New York var en fantastisk, galen och fascinerande stad. Så mycket människor. Många rika människor, och dessvärre också väldigt många fattiga och hemlösa. En stad full av kontraster.

Tråkigt nog hade jag ingen kamera i New York. Kameran hade jag glömt på en Grey Hound buss utanför Boston, och jag ansåg mig inte ha råd att köpa en ny, tyvärr.

Men man kan se massor av helt underbara kort från New York på den här bloggen, så det är bara att klicka vidare! Bloggaren och fotografen heter Thomas Nilsson.

måndag 8 december 2008

Tjuvlarm är inkopplat..

Foto: Dan Korn.

Det här underbara fotot är taget av en författare vid namn Dan Korn. Jag har fått ett tips av Christina , att Dan Korn skrivit ett antal böcker om " Möten med ovanliga människor". Jag kände inte till dessa böcker tidigare, men ser mycket fram emot att få läsa dem! Tack Christina för tipset!

För en tid sedan skrev jag om en annan författare som skrivit om "ovanliga" människor; nämligen Åke Mokvist. Böckerna heter "De ovanliga" del 1 och 2. Vad jag förstår handlar Dan Korns berättelser om samma andas barn som de människor som det berättas om i Åke Mokvists böcker.

Det underbara fotot ovan påminner mig om en farbror jag kände, som utanför sin stuga i skogen hade en skylt med texten : "Byråkrater äga ej tillträde"...


Tillägg: Ett annat lästips av Peter:

"Apropå Åke Mokvist såg jag att han givit ut en ny bok om ett helt annat ämne, och kanske ändå inte...
Den heter
El Camino, och handlar om människor och miljöer på pilgrimsleden till Santaigo de Compostela. "

Tack Peter!

fredag 5 december 2008

Gamla kort av Nämforsen

Ett par av de här gamla korten av Ångermanälven och Nämforsen i Näsåker hittade jag för en tid sedan på en hemsida. Jag sparade korten för eget behov, men jag glömde tyvärr att spara hemsidesadressen. Sån´t är nästan oförlåtligt, speciellt när man gärna vill visa bilderna i sin egen blogg!

Nåväl, häromdagen hade jag turen att hitta Hasse Hultmans hemsida igen. Det visade sig att fotografen till alla de gamla bilderna, främst från Ådalen, var Hasses morfar. Bilderna är tagna mellan 1915-1920 ca. Så här skriver Hasse:

"Min morfar hette Bror Erik Hoffman Tjelldén och han föddes 1885 i ett båtsmanstorp i Rogsta i Torsåker. Han var vaktmästare på gamla lasarettet i Sollefteå och bodde i en tjänstebostad inne på lasarettsområdet alldeles uppe vid Storgatan. Han hade bland annat hand om röntgenavdelningen och jag antar att det var där han kunde framkalla sina bilder. Kameran hade han byggt själv. Hans fotointresse varade cirka 10 år och jag har ett hundratal bilder kvar efter honom. Mitt problem är att jag ofta inte vet vilka personer som finns på bilderna. Min morfar dog 1968."

På Hasse Hultmans hemsida finns många flera kort tagna av Hasses morfar, bland annat en serie från och av det gamla lasarettet i Sollefteå. Men som sagt, tyvärr är många av personerna och platserna på de svart/vita bilderna inte namngivna, vilket är tråkigt. Hasse tar gärna emot hjälp med det!

Hasse Hultman är dessutom släktforskare, så den som har anor från Ådalen kan det vara en idé att öppna hans databas som innehåller nästan 25.000 (!) namn. Databasen finns tillgänglig på hemsidan för den som är intresserad.

Det här är bilderna från Näsåker. Tagna ca 1915-1920 av fotografen Bror Erik Hoffman Tjelldén (1885-1968).

Tack Hasse för att jag fick visa din morfars gamla bilder!

"Per-Hansch" hus i "Inget" ovanför Nämforsen i Ångermanälven.
Timmerflottning i Nämforsen.

Nämforsen Näsåker.

Nämforsen med den gamla bron i bakgrunden.



torsdag 4 december 2008

Per och Maria Fängström



Det här är familjen Per och Maria Fängström och deras sju barn fr.vä. Emmy, Hardy, Anny, Henny, Harry, Elsy och Conny. Fotot är taget utanför deras hem i Stugusjön, Resele ca 1930. (Kortet lånat av Sture Strömberg)

Per Fängström (1900-1966) föddes i Fängsjö, Ådalsliden och hans hustru Anna Maria Thor (1901- 1975) föddes i Ysjö, Junsele. Familjen bodde i Stugusjön i Resele där barnen föddes, men familjen flyttade senare till Grundtjärn i Junsele.

Dottern Anny Fängström f. 1922 och hennes make Evert Eriksson f. 1918 var den sista familjen som bodde i finnbyn Hällås i Resele - mellan 1942-1946 - innan byn blev öde.

onsdag 3 december 2008

Emil Håkansson i Västanbäck

Emil Håkansson 1884-1964 o.h.h. Ida Eriksdotter f 1890 och deras åtta barn utanför hemmet i Västanbäck, Ådalsliden. Fotot taget ca 1930.
Övre raden fr vänster: Axel, Ida och Emil Håkansson, Oskar, Halvar
Nedre raden: Hulda, Sonja, Astrid, John och Albert.

När jag var liten på 1950-talet kom farbror Emil i granngården och köpte någon liter mjölk varje dag av min mamma. Mina föräldrar hade lantbruk, och farbror Emil köpte mjölken av oss. Farbror Emil och hans fru Ida bodde ett par hundra meter från oss så det var ingen lång promenad han behövde gå varje dag för att hämta mjölken.

Om promenaden var kort så blev besöket ofta desto längre... ;) Farbror Emil var en pratsam herre som gärna stannade en stund extra och pratade. Farbror Emil gjorde sig ingen brådska.. Emil var en skojfrisk herre och han stannade gärna extra länge när min mammas svägerska Tyra, som bodde på övervåningen, hälsade på. Moster Tyra tyckte om att "gnabbas" med farbror Emil så pratstunden hemma i mammas kök kunde ofta bli ganska lång..

Farbror Emil var född samma år som min morfar och de dog också samma år. Båda dog i trafikolyckor. Emil och morfar var lika envist tjuriga båda två och ingen av dem kunde förstå att trafiken på vägarna kunde innebära risker för gående trafikanter. Min morfar sa tjurigt: "jag har lika rätt att vara på vägen som bilarna"... Och så gick det som det gick, tyvärr. Morfar blev påkörd av en lastbil och farbror Emil av en bil utanför sitt hem i Västanbäck.

Jag har ett par gamla bilder på Emil Håkansson och hans familj. Emil hade finländska anor. Emils far hette Håkan Christoffersson f. 1841 i Norra Finnskoga sn Värmland. Håkan Christoffersson flyttade till Ådalsliden och gifte sig 1876 med Sara Brita Zachrisdotter f 1845 från Kläpp Ådalsliden. Familjen flyttade så småningom till Jansjö i Ådalsliden och de fick sju barn tillsammans. Ett av de sju barnen var Emil Håkansson.

Emil Håkansson (1884-1964) gifte sig 1913 med Ida Eriksdotter född (1890-) i Fängsjö Ådalsliden. Efter giftemålet bosatte sig familjen i Näsåker men flyttade så småningom till Västanbäck Ådalsliden. De fick åtta barn tillsammans.

Emil Håkansson 1884-1964 överst till höger. Född i Söderfors Ådalsliden senare Jansjö Ådalsliden. Emil Håkansson flyttade efter giftermålet till Västanbäck Ådalsliden. De övriga på kortet är f.v. Mikael Sjödin och Mikaels syster Maria gift Jonsson (sittande) Jansjö, Ådalsliden. Nedanför Emil Håkansson sitter hans syster Anna Håkansson.

söndag 30 november 2008

Snöig 1:a Advent

Årets julgran (tät och fin, tycker jag) utanför köksfönstret. . Just nu släckt..

Här vräker snön ner idag. Igår var det 15 grader kallt men idag är det bara -1.

Det är skottning som gäller idag! Men lite glögg och pepparkaka blir det så småningom.

En riktig skön 1:a Advent önskar jag alla som tittar in här!

lördag 29 november 2008

Signe Wikström




Internet är fantastiskt..

För några år sedan fick jag möjlighet att köpa den här oljemålningen. Damen som hade ägt målningen var en gammal konstintresserad dam, som bodde på det äldreboende som jag vid den tiden var ansvarig sjuksköterska för. Många gånger kom vi att tala om all den vackra konst som prydde hennes hem. Jag minns att hon berättade att hon fått den här tavlan av sin arbetsgivare när hon arbetade som hushållerska en tid i sin ungdom.

När den gamla damen dog auktionerades hennes tavlor ut, och jag fick möjlighet och glädjen att köpa den stora (nästan 160x110 cm) tavlan, som nu pryder en vägg i vardagsrummet. Målningen heter "Ljungen" och konstnären S. Wikström.

Eftersom jag tycker väldigt mycket om den stora oljemålningen, så blev jag intresserad av att få veta vem konstnären kunde vara. Jag lade ut några efterlysningar i olika konstforum och i Anbytarforum för att möjligen få svar på vem konstnären var, men det verkade som om ingen kände till den här S. Wikström. De flesta konstexperter ansåg dock att tavlan hade stora konstnärliga kvaliteér och att motivet för målningen möjligen kunde vara från Österlen i Skåne.

Så småningom glömde jag nästan bort min efterlysning..

Idag fick jag ett mail till min gästbok som löd:

"Hej Anita,
jag tittade omkring på internet och hittade en länk om min morfars mor, Signe Wikström, angåeende en tavla. Hon var en av Sveriges första kvinnliga tandläkare med egen praktik i Uppsala. Hon älskade att måla och vi har otaliga målningar (vissa inte ens färdiga) hemma av henne, främst med natur- och blommotiv. Under senare tiden i sitt liv bodde hon precis utanför Munka Ljungby i Skåne. Kanske är det hon?

/Sofia Wikström"


Bitarna föll på plats. Jag mindes att den gamla damen hade nämnt något om en tandläkare och Uppsala - så visst, jag tror att det är Sofias morfars mor, Signe Wikström, som målat tavlan!

Ett stort och varmt TACK Sofia för att du skrev och berättade! Fantastiskt roligt.

PS. Det skulle vara jättetrevligt att få veta mera om Signe Wikström. Är det någon som vet mera om hennes liv så skriv gärna en rad!

Doktorerna Doctare och Dahlqvist

Jag ser fram emot att få lyssna till ett par mycket duktiga och framgångsrika kvinnliga läkare framöver. Jag har läst en del av deras författarskap och artiklar och jag vill jag gärna höra mera om vad de har att säga. Det ska bli såå intressant!

Först i tur är Christina Doctare som på måndag har en föreläsning i Sollefteå om "Vägen till hälsa". Christina Doctare är en intressant person som haft och har många intressanta och viktiga uppdrag i sitt yrkesliv som läkare. Hon har bland annat arbetat med människor som har drabbats av hjärnstress av olika skäl. Både i Sverige och med människor på Balkan. På hennes hemsida saxar jag följande:

"Christina Doctare arbetade i kriget på Balkan och var en av de första som rapporterade om de systematiska våldtäkterna i Bosnien. Vidare har hon arbetat i krigstribunalen och är sedan 1995 Sveriges representant i Europarådets kommitté mot tortyr. I dag samarbetar hon med olika framstående forskare kring hjärnstress."

Christina Doctare har även skrivit en bok om Ayur Veda - en 5000-årig indisk läkekonst som botade henne från kronisk astma. Hon vill bygga broar mellan den västerländska medicinen och den alternativa läkekonsten.


Om några veckor ska jag vara med i ett seminarium där läkaren Annika Dahlqvist är huvudtalare. Annika har blivit föremål för ett stort intresse den senaste tiden eftersom hon ifrågasätter de gängse kostråd som råder idag. Annika Dahlqvist förordar en helt ny diet som kallas LCHF (low carb-high fat) dvs låga kolhydratmängder och mera fett i maten. Hon säger att: "det mättade animaliska fettet, och kolesterolet, är inte farligt för oss. Vi kan radikalt minska på de blodsockerhöjande, sjukdomsframkallande och fetmabildande kolhydraterna (stärkelse och socker), och ersätta deras energi med naturligt fett Denna kolhydratsnåla diet är också perfekt för typ-2 diabetiker."

Annika Dahlqvist har fått hela kostetablissemanget med professorerna Claude Marcus och Rössner i spetsen att gå i taket. Även Livsmedelsverket ställer sig skeptisk till hennes nya rön. Men Annika arbetar oförtrutet vidare och hon själv är ett levande bevis att LCHF är effektiv, eftersom hon raskt gick ner ett tjugotal kg på sin diet och blev dessutom helt frisk från ledbesvär och magproblem. Många, många överviktiga och diabetiker har blivit hjälpta av hennes kostråd. Det kan man läsa bland annat om i hennes blogg.

Hon har skrivit några böcker i detta ämne, åker runt och föreläser och medverkar ofta i debattprogram på TV. Annika har också en blogg som blivit mycket uppmärksammad där hon i mån av tid svarar på läsarnas frågor.

Annika har många intressanta synpunkter på fördelarna med LCHF, och media ger henne mycket uppmärksamhet. Jag tror att det ligger väldigt mycket vad Annika säger, och det ska bli mycket intressant att höra henne och lära mig mera om vad LCHF innebär.

fredag 28 november 2008

Kloka funderingar..

av Bert..

Ett gammalt foto / Henrik Jakob Frisendahl 1836-1915



Tänk, om foton kunde berätta...

Det här gamla fotot finns i min svärfars efterlämnade fotosamling. Inga namn och inget årtal finns skrivna på fotot. Jag kan bara gissa att de är ett par anfäder till min mans farfar. Men vilka är dom - det gamla paret?

Ja, säg det..


Uppdatering 27/3 2010


"Från ett samkväm å Näsåkers gästgivargård omkring 1870" Bakre raden fr.v. nämdemannen Henrik Jakob Frisendahl, i Moflo, målaren Hans Olsson Lundin, i Rå & bonden Hans Olof Hansson Åkerlund i Sörmoflo. Sittande fr.v. handl. Henrik Petter Edmark i Näsåker, gästgivaren Erik Jakob Lidholm, emigranten Zacharias Pehrsson Näsström, även dessa två i Näsåker, samt träskulptören Hans Jakob Sundström i Häxmo. "


Det här fotot, som finns i Sollefteå bilddatabas, har Magnus Johansson tipsat mig om. Mannen längst upp till vänster är väldigt lik mannen på det gamla fotot ovan! Jag håller med. När jag dessutom vet att Henrik Jakob Frisendahl 1836-1915 var gift med en syster till min mans farfars mor så känns det mycket troligt att paret på den översta bilden är:

Henrik Jakob Frisendahl född den 5 mars 1836 i Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 26 december 1869 i Ådals-Liden sn med Anna Karolina Zakrisdotter. Hon var född den 13 mars 1841 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Henrik Jakob var först torpare i Prästbordet, Ådals-Liden sn. 1870 flyttade familjen till Moflo nr 4, Ådals-Liden sn (4 3/10 seland), där Henrik Jakob blev bonde. Anna Karolina dog den 3 december 1909 i Moflo. Henrik Jakob dog i samma by den 19 augusti 1915 av kräfta. (Text från Magnus hemsida)

onsdag 26 november 2008

"Järn-Lärsch-Johan"



Det här fotot hittade jag för en tid sedan i Länsmuseéts bilddatabas .

I texten står följande:

"Vid föreningshuset i Näsåker. Från de populära lokala skidtävlingar som 1932 togs upp av Gunnar Ekman och som årligen hölls fram till slutet av 1950-talet. På bilden syns två pålitliga deltagare i oldboysklassen, nr 25 "Järn-Lärsch-Johan" i Fängsjö och nr 26 Sigfrid Nilsson i Kläpp. Längst t.h vid stolpen står folkskolläraren Arne Johansson."

Kortet måste vara taget någon gång i slutet av 1950-talet, och då var "Järn-Lärsch-Johan" ungefär 75 år och "still going strong" i skidspåren.

"Järn-Lärsch-Johan" var min morfar...

måndag 24 november 2008

Stockholmsbilder

Jag måste tipsa om det här inlägget på Annikas blogg..

Annika visar gamla och nya stockholmsbilder, främst från Slussen, som är helt underbart roliga att titta på, jämföra och fundera över.

Ta en titt!

söndag 23 november 2008

Christian the Lion

Nedanstående filmklipp på You Tube om lejonet Christian är säkert välkänd för många. Jag hade inte sett den förrän jag hittade filmklippet i en blogg igår, och jag blev helt tagen av mötet mellan lejonet Christian och hans räddare. Den lilla lejonungen räddades av ett ett par unga engelsmän som hittade honom i en liten trång bur på Harrods (!) i London. De tog hand om lejonungen, som fick namnet Christian, och flyttade honom så småningom till de stora savannerna i Afrika.

Efter ett år, 1969, åkte pojkarna tillbaka till Afrika för att försöka hitta Christian och de fann honom så småningom. Experter hade varnat dem för att träffa Christian igen, han kunde ha förvildats och vara farlig. Men på filmklippet kan man se hur det gick det till när engelsmännen, efter mycket sökande, träffade lejonet Christian. Det är så rörande att se den kärlek och vänskap som fanns mellan Christian och hans tidigare vårdare. Tårarna bara kom.. Att Christian efter så lång tid kände igen sina vårdare och vänner är fantastiskt. Lejonet visade till och med upp sin "lejonfru" för engelsmännen helt utan komplikationer.

En sann vänskap för livet.

Engelsmännen, som numera bor i Australien, träffade Christian sista gången 1974 och då var han en stor, lurvig lejonhanne, men efter det mötet har de inte sett honom mera, berättar de i en intervju (finns också på You Tube) i ett morgonprogram i USA. I Kenya finns numera ett naturreservat som ett resultat av Christians öde.

http://www.youtube.com/watch?v=oiGKWoJi5qM





Är det någon som kan berätta hur jag får in rutan med filmklippet i bloggen? Jag har försökt och försökt men jag lyckas inte!

Uppdatering: TACK Christina för hjälpen!

lördag 22 november 2008

Solidaritet

Från Peters blog "Tjavvel":

"Postens VD , Lars G. Nordström, tjänar 900.000 i månaden. Om sex veckor höjs portot för enkelt brev från 5.50 till 6 kronor..."

Dessutom får postens VD, fem miljoner om året (!) i pension fram till år 2012. Pensionen har han från sin tid som VD för Nordea.

Jag säger som Peter: "Det känns bra att vi värnar om pensionärerna i vårt land"..


Var finns proteströrelsen???


Uppdatering:

Lars G. Nordström tog beslutet att avstå från sin lön efter den massiva kritiken i en intervju i TV4 i morse. Bra, tycker jag!

Fast jag tror inte att det går någon nöd på Nordström - 5 miljoner om året som han får av Nordea är heller inte fy skam!

Minsann..

fredag 21 november 2008

Försäkringskassans nya regler

Man kan säga vad man vill om Bert Karlsson, men i gårdagens Expressen slog han huvudet på spiken i sin debattartikel:

"Jaga läkarna i stället, Försäkringskassan!".

Det var en bra och träffsäker debattartikel som träffade sitt mål:

"Ställ läkarna till svars - inte den enskilde försäkringstagaren! Som alla andra trodde jag att det var den samvetslösa borgerliga regeringen som låg bakom denna skärpning av rätten till sjukpeng. Men efter en stunds grävande visar det sig att det är Mona Sahlin, Lars Ohly och alla de andra som säger sig värna om de svaga i samhället som dragit åt tumskruvarna. Samtidigt som de säger sig värna om den lilla människan, förser de sig själva med rena lyxpensioner och andra förmåner."

"Det handlar alltså om riktlinjer som innebär att försäkringsläkarna, till synes godtyckligt och på distans, kan bedöma om en person är arbetsför eller inte. Om det nu är så att det runt om i landet finns en massa allmänläkare och andra inkompetenta kvacksalvare som har fräckheten att sjukskriva fullt friska människor, så är det väl dessa läkare som ska stängas av, inte patienternas ersättning!"

"I dagens Sverige kastas de svaga ut i kylan, samtidigt som det politiska etablissemanget delar ut miljoner i fallskärmar, avgångsvederlag och pensioner till sig själva och till folk som inte behöver det. Nordea belönar en direktör med 150 miljoner kronor för ett års misslyckande. Märk väl att det handlar om ett Nordea där staten är storägare. Inte en enda politiker har höjt rösten mot denna skamlösa hantering av småspararnas pengar."

Hela artikeln finns här.

Jag påminner gärna igen om namnlistan mot Försäkringskassans nya sjukskrivningsregler, som sjuksköterskan Margareta Tiger dragit en gång. Namnlistan har redan fått många människor att skriva under, och förhoppningsvis ska den bidra till att fortsätta skapa en alltmer växande opinion mot Försäkringskassans nya inhumana regler.

torsdag 20 november 2008

Farfar och farmor





Det här fotot av min farfar och farmor med alla sina elva barn är taget 1940 eller 1941. (Det är min pappa längst uppe till höger)

Jag minns inte min farfar, trots att mitt allra första medvetna minne i livet är när jag fick följa med pappa på sjukbesök till farfar några månader innan han dog. Farfar hade velat träffa mig en sista gång, och därför tog pappa mig med trots att jag var så liten. Jag minns att pappa och jag åkte buss den ganska långa vägen till farfar och farmor i Junsele, och jag minns också att jag satt med farfar och farmors hund på hans plats under arbetsbänken i köket men.. - konstigt nog - minns jag inte farfar. Pappa berättade senare att farfar varit så glad att jag följt med. Jag var tre år.

Däremot minns jag farmor ganska väl. Jag tyckte att hon var så snäll. Farmor kom ibland och hälsade på oss. Hon åkte buss och det var alltid högtidsstunder när farmor kom på besök. Ibland åkte vi och hälsade på farmor, och jag minns en gång att jag fick en julprydnad av henne som jag fortfarande har kvar och hänger upp i julgranen varje jul.

En gång när jag var riktigt liten, kanske fem-sex år, så ville jag åka och hälsa på farmor helt själv. Mamma satte mig på bussen och farmor väntade på mig när jag klev av bussen vid framkomsten. Till en början var jag kavat och det kändes så spännande och roligt att vara hos farmor alldeles själv, men när det blev läggdags fick jag en riktigt gruvlig hemlängtan och jag grät och grät och ville hem åka hem till mamma. Farmor blev alldeles olycklig av mina tårar. Nästa morgon hade farmor inget annat val än att sätta mig på bussen tillbaka hem igen. Så blev det med det besöket hos farmor som jag sett fram emot så mycket! :)

Jag fick vara med på min farmors begravning. Jag hade fått en ny grå, helveckad kjol med hängslen och nya svarta lackskor dagen till ära. Jag var åtta år.

måndag 17 november 2008

Vojmån räddad!

Vilhelminaborna avvisade Vattenfalls planer på att leda om Vojmån. 53 procent av befolkningen röstade nej och 47 procent röstade ja. ...

Jag tror att Rune leeer i sin himmel!

söndag 16 november 2008

lördag 15 november 2008

Novemberbild

den här bloggen pågår just nu en tävling om den vackraste novemberbilden.

Gack gärna och rösta! :)

PS. Bloggen ovan och den här av samma bloggare, är verkligen underbara bloggar med vackra bilder av trädgårdar, blommor och natur. Det är verkligen inspirerande och intressanta bloggar, om man tycker om vackra trädgårdar. Jag föll direkt för de vackra italienska trädgårdarna!

Ett besök på Fransåsen..







För ett par veckor sedan gjorde vi ett årligt återkommande besök till den gamla öde skogsbyn Fransåsen (och här ). Det är så roligt att besöka Fransåsen, bland annat för att vi varje gång ser att den gamla öde byn vårdas och bevaras genom frivilliga händer - och möjligen också genom offentliga bidrag? Ett gammalt hus har fraktats till den gamla ödebyn och med varsam hand satts upp på en av de ursprungliga gårdsplatserna och restaurerats.

En varm eloge till, bland andra, vår "gamle" skolkamrat Roger Lidén som genom ett stort engagemang och frivilligt arbete restaurerat det nygamla huset på Fransåsen!

Per Magnus - det sista byoriginalet


Härom dagen fick jag tillfälle att se en gammal film som spelades in i Ådalen under några år på 1950-talet. Filmen heter "Ådalens bygder och Marsfjällens folk" av Holger Ståårns.

I filmen fick jag plötsligt se en kort snutt av den tidens byoriginal Per Magnus när han satt och spelade på sitt munspel i Sollefteå. Jag minns Per Magnus när jag var liten på 1950-talet. Per Magnus var en ordningssam herre och han gick ofta och plockade stickor på vägarna när han inte satt och spelade munspel för att tjäna en liten extra slant. Per Magnus var mycket noga med att följa tiden och hade därför alltid med sig ett väckarur som han ställde bredvid sig.

Per Magnus var en av de sista originalen i Näsåker och det finns många och roliga historier om denne man. Per-Magnus tyckte mycket om kaffe med dopp, och han gick gärna på begravningar om det bjöds på kaffe efteråt även om han inte kände den som begravdes. Han satt gärna med på symöten och andra möten när han visste att det vankades kaffe med dopp efteråt. Per Magnus var en oförarglig person och han fick gärna delta, för han satt tyst och stilla tills kaffet serverades. Då var han först vid kaffebordet! Per Magnus var också religiös och gick ofta i kyrkan.

Per Magnus åkte ofta med bussen ner till Sollefteå där han satte sig ner och spelade munspel med en tom kaffeburk bredvid sig. De småpengar han fick räckte till bussresan tur och retur och en kopp kaffe och då var Per Magnus nöjd med dagen..

Ibland kunde det bli totalt kaos i trafiken när Per Magnus gick mitt på gatan för att plocka upp stickor som fanns på vägen. Han brydde sig inte alltid om att det fanns andra trafikanter och det hände mer än en gång att polisen fick komma och ta bort honom från vägen. Per Magnus tog dock det hela med godan ro. So what - han vill ju bara hålla vägen ren! ;)

Men Per Magnus kunde dock bli väldigt upprörd och arg om något inte föll honom i smaken. En historia som blivit känd både i text och musik (se fotnot) är när Per Magnus upprördes över att de första månfararna (1969) tog med sig grus från månen till jorden. När Per Magnus fick se månen i nedan en kväll så blev han väldigt upprörd och arg, för nu kunde han ju med egna ögon se att månen började krympa och blivit naggad i kanten därför att månfararna tagit bort så mycket grus! Det var ju för bedrövligt, tyckte han, att amerikanerna kunde våldföra sig på det Gud hade skapat!


Per Magnus Hansson - "Karl-Hansch-pojken" eller " Stick-Per Magnus"- var född 1887 i Lilltjärnmyren, Rå i Näsåker. (Föräldrar: Karl Magnus Hansson f 1859 och Sara Brita Sundin f 1862) Så länge modern Sara levde kunde han klara sitt uppehälle själv med att att göra kvastar och dagsverken hos bönder, men efter moderns död fick Per Magnus flytta till ålderdomshemmet, först i Rå och senare till Lissgården i Näsåker. Per Magnus dog 1973.


Fotnot.

 - Hembygdsforskaren Paul Lundin har i boken "Sanningar och sägner i Ådalsliden" skrivit ett kapitel om det sista byoriginalet; Per Magnus.

- Diktaren och kompositören Ulf Melander har skrivit en sång om månhistorien som heter "Byoriginalet och månen" inspelad 1987 på skiva.


Uppdatering jan. 2014

En av de många tidningsartiklar som gjordes om Per-Magnus har jag fått av Maria Stavbom. Artikeln är från ca 1962. Tack Maria!




Nya bilder av Per-Magnus (lånade från Facebookgruppen "Sollefteå från förr")


 
Foto: Sven Gillsäter
 

fredag 14 november 2008

En glad överraskning!

Det är inte var dag man blir glatt överraskad när man öppnar posten, men idag blev jag det!

Jag hade totalt glömt bort att jag tog några veckors Lotto i somras med vinstbevakning av Svenska spel. Det var tur att jag överlämnade bevakningen till Svenska spel, för annars hade jag inte fått

.. 2.422 kronor idag! :)

Vilken rolig överraskning!

onsdag 12 november 2008

Ett länktips!

Junsele Hembygdsförenings hemsida har"återuppstått" igen efter en tids frånvaro ute på nätet. Såå trevligt!

På hemsidan finns massor av intressanta artiklar, berättelser och historik om Junsele och om byarna runt Junsele. Berättelser om människor från bygden, vanliga som ovanliga, sagor och skrömt.

Junsele Hembygdsförening har turen och glädjen att ha medlemmar som har ett mycket stort intresse för bygdens historia. Det finns i föreningen ett stort genuint intresse och engagemang för att på olika sätt bevara bygdens kulturarv och historia. Till stor glädje för många, många.

Det är jätteroligt att kunna tipsa om Junsele Hembygdsförenings hemsida!

Bankkris?

Den 56-årige tidigare koncernchefen i Nordea, Thorleif Krarup, får behålla halva lönen tills han fyller 62 år skriver DN idag. Därefter uppges han få 60 procent av lönen i pension fram till sin död. Lever han i 85 år är pensionen värd 150 miljoner kronor, skriver tidningen. Pensionen ska vara en av de dyraste som betalas ut i Sverige.

Var det någon som talade om bankkris..??

tisdag 11 november 2008

Euskefeurat


Igår kväll lyssnade vi på Euskefeurat och Ronny Eriksson i Sollefteå. Jag har förstått att Euskefeurat betyder ungefär "olustig" på den norrbottniska dialekt utanför Piteå som bandet kommer från.

Fast olustig kan man verkligen inte kalla Euskefeurats framträdande! Tvärtom är det ett gäng, med Ronny Eriksson i spetsen, som sprider mycket glädje, många lustigheter och politiska sanningar både i mellansnacket och i sångerna.

"Jag är socialdemokrat, men jag har inget parti att rösta på" - var en av de politiska sanningar som Ronny levererade. Något man gärna kan hålla med om! :)

Lustiga och duktiga "pojkar" är dom, Ronny Eriksson och grabbarna i Euskefeurat. Både i mellansnack, texter, sång och musik.

En mycket trevlig afton!

Euskefeurat.

söndag 9 november 2008

Stollar finns!

Igår kväll visade TV2 ett program som hette "Annas eviga". Det handlade om miljöproblemen och klimatfrågan på vår jord. Programmet leddes av Anna Lindman Barsk, och gäster var författaren Andreas Malm, biologen Stefan Edman och predikanten Holger Nilsson. Det var ett intressant program med initierade och ytterst sakkunniga inlägg av två av gästerna, Edman och Malm.

Den tredje gästen var en religiös, kristen fundamentalistisk stolle, som ansåg att klimatförändringarna är en del i Guds plan, allt miljöarbete är meningslöst och räddningen är att omvända sig till Gud och Jesus...

Jisses! Nu vet jag - stollar finns!

Om programmet i SVT , som även visas den 11/11 och 14/11

Namninsamling mot sjukskrivningsregler

Den här namninsamlingen stödjer jag mer än gärna:


"Upproret gäller en landsomfattande namninsamling för humanare handläggning av de sjukskrivna och mera professionella utredningar och bedömningar:

Jag heter Margareta Tiger, är legitimerad sjuksköterska, licensierad mental tränare och certifierad TFT-pedagog och genom mina kunder mycket engagerad i sjukskrivningsreglerna. Som coach och terapeut har jag sett hur människor far illa, reglerna stjälper inte hjälper.

Grundtryggheten för läkning är, enligt mig Margareta Tiger, ekonomisk trygghet och att smärtupplevelsen tas på allvar. Men eftersom läkarnas sjukskrivningar i allt högre utsträckning överprövas blir sjukskrivningstiden istället en tid av ekonomisk otrygghet. Räkningarna ska ju betalas oavsett om man får sjukskrivningen beviljad eller inte. Konsekvenserna av dagens politik innebär förlängt lidande, ökat lidande och ökad ohälsa. Det olyckliga är att samhällskrisen har lyfts in i den privata krisen.

Jag tycker det är skrämmande att se hur lagstiftning rättfärdigar att köra över individens egen upplevelse. Det blir viktigare att följa reglerna än att stötta den som behöver hjälp. Jag oroar mig djupt över det omänskliga klimatet som sprider sig i samhället. Jag vill med upproret även sprida mer varma och positiva energier.

Namninsamlingen är tänkt att till slut landa hos regeringen. De behöver få veta konsekvenserna av sina fattade beslut, viktigt att ge feedback Jag hoppas även få träffa politiker en stund för att få framföra mina förslag till lösningar.

Vill du skriva på namninsamlingen för att stötta den enskilda individen?"



Vill du vara med och stödja namninsamlingen, skriv under här .

Artikel i TÅ.

Dags för ny reträtt? TÅ.

torsdag 6 november 2008

Kyrkans välsignelse?

Jag läste häromdagen att allt fler väljer en borgerlig begravning till sin avlidna anhöriga. Det verkar vara en "trend", kanske därför att fler och fler människor går ur kyrkan.

Trenden kanske även gäller borgerliga vigslar - vad vet jag? Vet någon?

Att en borgerlig vigsel var mycket ovanligt förr förstår jag, när jag igår hittade prästens notering i en husförhörslängd "I äktenskap förenad genom borgerlig myndighet". Vigselåret var 1903 och det tyder på att det fanns människor även på den tiden som valde ett annat alternativ än att gifta sig med kyrkans och Guds välsignelse.

Jag som trodde det var omöjligt att gifta sig borgerligt på den tiden! Näst intill i alla fall.. Fast nog var det ovanligt och det var troligtvis inte med prästens gillande eftersom det noterades i husförhörslängden.

Det gick nog bra för paret i Hällås ändå.

Med eller utan kyrkans välsignelse.


Uppdatering.

I Nordisk familjebok hittar jag följande om civilt äktenskap eller borgerlig vigsel förr:

"Genom k. förordningen 31 okt. 1873 ang. främmande trosbekännare och deras religionsöfning blef civiläktenskapet erkändt såsom en laglig form äfven vid giftermål mellan kristna trosbekännare sinsemellan. I k. förordn. 15 okt. 1880 har slutligen civiläktenskap för vissa fall införts såsom laglig form vid giftermål statskyrkans medlemmar sinsemellan.

Lagen ifråga påbjuder nämligen borgerlig vigsel såsom obligatorisk för det fallet att någon, som ej blifvit döpt eller som icke inom svenska kyrkan begått Herrans nattvard, men icke heller tillhör främmande trossamfund, önskar ingå äktenskap. Genom en lag af 13 maj 1898 hafva bestämmelserna i 1880 års lag dock så till vida modifierats, som val mellan kyrklig och borgerlig vigsel medgifvits för det fallet, att endera af kontrahenterna (eller båda) visserligen är döpt, men icke deltagit i konfirmation eller nattvardsgång inom kyrkan, för så vidt han eller hon dock åtnjutit konfirmationsundervisning af präst inom kyrkan och af denne funnits beredd att, efter undergången konfirmation, få tillträde till Herrens nattvard. 1904 års riksdag hemställde - i nära öfverensstämmelse med 1903 å*rs kyrkomöte -, att k. m:t måtte för riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser."

Så var det med det! :)

onsdag 5 november 2008

Skånskt stilleben


Morgonens bästa budskap är att Barack Obama i natt blivit vald till USA:s näste president. Det känns underbart skönt, befriande och en stor lättnad. Äntligen kan människor börja hoppas på en kursändring i den amerikanska politiken och det är bara att hoppas att ingenting ska kunna stoppa den utvecklingen.

I skuggan av Barack Obamas seger så vill jag gärna visa det här fotot av detta fantastiskt vackra, skånska grönsaksstilleben.

Anita i Skåne skriver så här: "Lena har tagit denna bild som jag dekorerat och den blev så bra tycker jag att det känns som det kunde ha varit i Spanien, det är en del av vår skörd i år. Vi har fått rikligt med lök och potatis, majs, kronärtskockor mm."

Som en tavla av 16-1700-tals målare av stilleben..


Såå vackert Anita!

måndag 3 november 2008

Nicke om "Åtabak"

Saxat ur gästboken från Nicke Sjödins hemsida :

Hej!
Jag kan tillfälligt tipsa om att man kan se Nicke prata om nya boken Åtabak på
http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=675510


och även en lite längre oredigerad snutt finns här:
http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=675511

Nicke är som vanligt charmig, rolig och klok, vilket gjorde mitt arbete som reporter enkelt.

Filmsnuttarna ligger kvar till några dagar in i november 2008.

Mvh
Eva Nilzon
TV4 Nyheterna Mitt

Näckrosor

Nästan som Monéts trädgård...

"Vi har en näckros planterad i dammen. Det var första gången vi lät den stå kvar i dammen vintern 2007/2008 och den har aldrig blommat så mycket förut. Fem rosor har den givit. Förut plockade vi upp den och plockade in den i en jordkällare och det var tydligen inte lika bra. Nu hoppas vi på samma blomsterprakt kommande sommar när den får stå kvar där under istäcket. Martin "

Jag håller tummarna, Martin!

lördag 1 november 2008

Alla Helgons Dag



Ett ljus på Alla Helgons Dag. Ett ljus för alla som gått bort.


Ett bloss för moster Lillie

Vi som lever
Är bara döda på semester
Nån sorts sommargäster


Ta ett bloss för moster Lillie
Ett halsbloss & ett glas rött
Ett bloss för moster Lillie för moster Lillie har dött

Hon gick bort i strumpor med sömmar
& dödliga rock´n rolldrömmar
Hon gick bort till någonstans-
Somewhere för att det fanns
En korsning med inbromsningsspår i
Ifrån West Side Story


Sätt dig på hennes gravsten
& dingla med dina smalben
Minns skymten av hennes lår
När du var tretton år
Hon hatade regler & tjat
& ord som hata och hat


Ta ett bloss för moster Lillie
Lucky Strike & ett stort glas rött
Ett halsbloss för moster Lillie har dött
Hon gick bort i vingliga klackar
I slippriga uppförbackar
Hon sa att hon var fyrtitvå
Sån´t ändrar man inte på


Fimpa på hennes årtal
Låt Waits hålla hennes bårtal
& låt henne gå när hon går
Till Singapore
& minns alla bloss hon gav
& aska på hennes grav
På Alla helgons dag


Ta ett bloss för moster Lillie
Ett djupt bloss – ett fullt glas rött
& skåla för Lucky Lillie som gått nånstans & dött
& minns hennes slitsade kjol
Parfymerna mysk kaprifol
& ringen från Samarkand
& svarta behåband

Minns bourbon & billigt vin
Minns doften av bränd bensin
& minns alla bloss hon gav
& dansa på hennes grav
På Alla hjärtans dag


Ta ett bloss för moster Lillie låt glöden inte dö
Ett svidande halsbloss Lucky Strike
För att hon måste dö

Hon gick bort med sin walkman på
Dit icke hon går att nå
Hon tog sitt Downtown Train
Till Prince i Purple Rain.

Av Bodil Malmsten

fredag 31 oktober 2008

"Multråmannen"


I somras kom äntligen tillfället att gå upp på Multråberget i Sollefteå, och i samband med det hörde jag talas om "Multråmannen" för första gången. "Multråmannen" var en herre som främst under 1950-talet uppträdde som lindansare på höga höjder, samtidigt som han gjorde en avklädningsakt och kröp igenom två mindre ringar. Min man hade sett honom uppträda en gång på 1950-talet.

Jag har fått veta att "Multråmannen" alias Max Morris hette Sture Källman, föddes i Sollefteåtrakten och att han senare emigrerade till USA eller Kanada.

Någon som vet mera om "Multråmannen"?

Tack Harriet för kortet!


Uppdatering 1:

Jag har av en journalist fått följande mail:

"Den rätte och riktige Multråmannen hette Ingvar Andersson. Han finns också omnämnd i den förnämliga Norrländsk Uppslagsbok, som du förstås har i hyllan. Där står det att han levde 1922-76 och använde artistnamnen Mr Ingvar och Mr Moos. Han blev känd som Multråmannen när han 1950 gick på lina över en 250 meter lång skreva vid Multråberget."

Tydligen fanns det flera herrar som var lindansare på Multråberget när det begav sig! :)

Jag har av en släkting till Sture Källman på fotot ovan, alias Max Morris, fått veta att han var född 1929 och lever fortfarande. I Kanada.

Tack alla som skrivit och lämnat uppgifter om "multråmännen"!

Reportagebilder av lindansaren Sture Källman, alias Max Morris, som gör ett avklädningsnummer på slak lina uppe på Multråberget i Sollefteå 1950: http://digitaltmuseum.se/021015813930





Uppdatering 2:

Tala om "tio små negerpojkar", fast tvärtom! :)

Multråberget tycks ha varit någon sorts träningscenter för den tidens våghalsar:

"Dom var flera som sprang på lina vid detta berg, men om det var Ingvar Andersson eller Sture Källman som var först det vet jag ej, men båda kallas för Multråmannen. Allt började med att Ingvars äldre broder Atle som 1945 var med på en amatörtävling i Sollefteå. Han dansade på en telefonlina (han gick mig veterligen ej på lina vid Multråberget) och Ingvar, Sture och Hasse blev så att säga inspirerade av honom, så till den grad att Sture ställde upp en lina på kvällen när han kom hem och sprang fram och tillbaka på den hela natten. Sedan så hade vi Hasse Karlsson som också gjorde ett nummer sittande på en pall och läste en bok.
Mikael."


Ett stort tack Mikael för detta!



Atle Andersson strippar på lina! 1946. (se Mikaels mail ovan)

Tack Hans O. för bilden!

Diskussion Anbytarforum.