lördag 3 augusti 2019

Historien om Leon, Schindlers yngste arbetare



"Vissa berättelser behöver hela världen läsa. Leon var bara tio år när tyskarna invaderade Polen och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Krakow. Leons pappa fick arbete på Oskar Schindlers fabrik och lyckades övertala Schindler att låta sonen arbeta vid hans sida. Så gick det till när lille Leon blev nummer 289 på Schindlers lista - den yngste någonsin, och så liten att han fick stå på en trälåda för att nå upp till maskinen han skötte. 

Leon, hans föräldrar och två av hans fyra syskon överlevde fasansfulla förhållanden i koncentrations- och arbetsläger, och lyckades mirakulöst undkomma döden gång på gång. Resten av hans släktingar, liksom alla grannar i den by som han föddes i, hade inte samma tur.

Det här är den sanna berättelsen om den yngste pojken på Schindlers lista. Leon Leyson berättar sin gripande, fruktansvärda historia utan bitterhet, med egen röst och unika minnen. Han ger sin personliga bild av Oskar Schindler, mannen i nazistuniform som räddade över tusen liv. Leon Leyson flyttade till USA efter kriget och bildade familj, och talade sällan om sin bakgrund. När Spielbergs film Schindlers List gick upp på biograferna började han motvilligt berätta för en journalist. Sedan fortsatte han tala, ända tills han gick bort, dagen efter att bokmanuset var klart."


Ovanstående text är bokförlagets sammanfattning av den bok som jag nyss läst ut, gripits av och samtidigt känt en enorm tacksamhet över att det finns människor som vill och orkar berätta om de fasor som nazismen under andra världskriget utsatte dem för. Tyvärr avled Leon Leyson strax efter att bokmanuset var klart för utgivning, men hans biografi och berättelser finns kvar i boken "Historien om Leon". Leon Leyson avled 2013.

Det är en bok som jag verkligen vill rekommendera alla att läsa. Den är viktig. Det är en berättelse som aldrig får glömmas. Det finns många andra berättelser som skrivits av förintelsens överlevande. Alla är lika viktiga. Leon Leyson är en av dem som ville och till sist orkade berätta.

Leon Leysons djupa tacksamhet mot Oskar Schindler lyser igenom hela berättelsen. Oskar Schindler var en tysk industriman som räddade fler än 1 200 judar undan Förintelsen genom att anställa dem vid sin emalj- och ammunitionsfabrik. Mer om Oskar Schindler här.

Jag besökte Krakow för några år sedan. Det är en fantastisk vacker och kulturell stad, som otroligt nog inte förstördes nämnvärt under kriget. Jag vandrade runt i den gamla judiska stadsdelen Kazimierz  i Krakow, där bla. Oskar Schindler hade sin fabrik. Jag kan än idag känna den sorg jag så starkt upplevde som fortfarande vilade över stadsdelen. Den stadsdel som fick bevittna så många tragedier under andra världskriget.


Här är länkarna till mina inlägg om Krakow.

Krakow

https://smulansblog.blogspot.com/2008/06/kazimierz.html

https://smulansblog.blogspot.com/2008/06/auschwitz-och-birkenau.html

torsdag 4 juli 2019

Min länk till Östanbäcksfolket



Östanbäckssläkten är en stor släkt vars stamfader hette Erik Persson 1707-1758 och hans hustru Brita Olsdotter 1699-1782. Båda var födda i Anundsjö sn. De bosatte sig 1730 i Östanbäck i Junsele sn och är upphov till många ättlingar. Till minnet av 250-årsdagen av deras liv tillsammans på hemmanet i Östanbäck  bildades en släktförening 1980. En av initiativtagarna till släktföreningen var Ulla Thorsell Östlund. Släktföreningen, med ordförande och eldsjälen Ulla Thorsell Östlund i spetsen, har kartlagt och skapat en stor och diger stamtavla av ättlingar till Erik och Brita. Släktföreningen har som mål att kartlägga alla ättlingar till Erik Persson och Brita Olsdotter;  ett digert arbete som Ulla med beundransvärd energi oförtrutet arbetat med under många år och fortsätter att arbeta med.

År 2016 gav Ulla ut boken "Östanbäcksfolket". Boken ger en utförlig beskrivning av ättlingarna till paret Erik Persson och Brita Olsdotter, som levde i Östanbäck, Junsele under första hälften av 1700-talet. Boken innehåller inte bara data och släkttavlor utan också berättelser och beskrivningar som belyser ekonomiska, kulturella och sociala sammanhang. Många fotografier ger djup och liv åt framställningen.
Hon arbetar med andra ord både bakåt och framåt, för samman nu levande ättlingar som i sin tur får kännedom om förfädernas vedermödor.

Efter ett enastående forskningsarbete kunde Ulla arrangera boksläpp i Junsele i april 2016 av sin omfattande släktbok på över 500 sidor text. För sitt arbete har hon fått erkännande från Sveriges släktforskarförbund som Årets släktbok 2017 och fick ta emot diplom på årsstämman i Halmstad 26 augusti.

För er som är intresserade av boken går det att köpa den av Ulla via mail  ulla@ostanback.se /alt. via Östanbäcks hemsida http://ostanback.se , Turistbyrån i Junsele och via Rötterbokhandeln. https://www.rotterbokhandeln.se/product.html/ostanbacksfolket

Jag fick glädjen att skriva en kort historik i boken om min koppling till denna stora släkt. Några bilder är tillagda här som inte finns med i boken. Jag återger min Östanbäckshistorik här:


"När jag som bäst funderade på vad jag skulle skriva i den här artikeln om min länk till östanbäckssläkten råkade jag läsa en gammal artikel i ett medlemsutskick av Östanbäcksnytt från 2009. De, för mig, nya uppgifterna blev en liten extra krydda till den här lilla släkthistorien!

Artikeln i Östanbäcksnytt handlade om några gamla anteckningar från 1948 som skrivits av J.H. Högberg i Bölen, Junsele, där han beskrev alla dem som bott på Östanbäcksgården i Junsele från mitten av 1500-talet fram till dess när östanbäckssläktens stamfader, Erich Persson, tillträdde hemmanet i Östanbäck 1730. Jag fann då att ett par av dem som bebodde hemmanet före Erich Persson, var även de avlägsna släktingar till mig: nämligen Erich Andersson född ca 1640 och hans syster Ella Andersdotter f ca 1650 som bodde på hemmanet i Östanbäck mellan 1700 till 1708! Syskonen härstammade från de s.k. omsjöfinnarna som invandrade från Savolax i Finland till Grundtjärn, Anundsjö sn och Omsjö, Ådals-Liden sn i slutet av 1500-talet. (Mer om omsjöfinnarna finns att läsa på min hemsida: http://anitaberglund.se/finnarna.htm )


Ella Andersdotter var dessutom farfars farfars mor till Anders Berglund 1826-1904 som 1850 gifte sig med min länk till östanbäckssläkten: Caisa (Katarina) Olofsdotter  1825-1908!

 Först en kort resumé av Caisa Olofsdotters linje i rakt nedstigande led från östanbäckssläktens stamfader Erik Persson (1707-1758) ohh Brita Olsdotter (1699-1782):

1.  Erik Persson 1707-1758 gift med Brita Olsdotter 1699-1782.

2.  Olof Ersson 1732-1772 gift med Lisa Josefsdotter 1725-1807

3.  Daniel Olofsson 1766-1838 gift med Karin Persdotter 1767-1813

4.  Olof Danielsson Ångström 1794-1870 gift med Brita Stina Olofsdotter 1792-1861

5.  Caisa (Katarina) Olofsdotter 1825-1908 gift med Anders Berglund 1826-1904.

Caisa Olofsdotters far Olof Danielsson Ångström föddes i Tara 1794 som första barnet av fem till Daniel Olofsson och Karin Persdotter. Olof blev sjöman vid 19 års ålder, och han kallade sig då för Ångström. Olof Danielsson Ångström mönstrade första gången som jungman på skeppet ”Anna Augusta” den 15 mars 1813, och andra gången som lättmatros den 22 juni 1814 med destination Stockholm. Han mönstrade av den 22 augusti samma år. 1816 gifte sig Olof med Brita Stina Olofsdotter från Backe i Fjällsjö socken. Familjen bodde först i Fjällsjö, innan de flyttade till Krånge i Junsele där Olof noteras som dräng.

Första gången Olof Danielsson Ångström nämns i Esselet, Junsele är ca 1821 och då kallades platsen Essviken. Han noteras då som torpare. Från 1832 års husförhörslängd benämns han både som backstugusittare och sökande nybyggare. Familjen utökades så småningom med sju barn mellan 1816 och 1834. Olof Danielsson Ångström med familj finns med i husförhörslängden i Esselet fram till ca 1853.

I sockenstämman den 13 november 1831 kan man läsa att Olof och hans familj är mycket fattiga; "Sökande Nybyggaren Olof Danielsson, njuter af Fattig Cassan. Han är 38 år, har hustru och 6 barn. Han sitter på ett nytt aflägset ställe å Krono Allmänningen, der säd sällan mognar för frostlänthet. Han är i ständigt tryckande behof och blir af Socknen ädelmodigt understödd flera gånger om året".

I Husförhörslängden 1854 har familjen flyttat till Lillsele och föräldrarna står som inhyses hos sonen Erik, som blivit bonde i denna by. Om Olof står att han är utfattig. Olof dör 1870 och Stina 1861.

Olof och Karins tredje barn är ett tvillingpar; Erik och Caisa Olofsdotter som föddes 1825 i Esselet, Junsele. Det är Caisa som för min östenbäckska släkthistoria vidare. Caisa blir så småningom piga i Krånge, Junsele, och när hon är 25 år gifter hon sig med bonden Anders Berglund född 1826 från Åkerbränna, Junsele. De bor hos Anders föräldrar i Åkerbränna och Anders skrivs som bonde.


Caisa Olofsdotter 1825- 1908

Anders Berglund föddes i Rusksand, men familjen flyttade till Åkerbränna i Junsele omkring 1840 där fadern, Anders Andersson Berglund, född 1793, blev nybyggare. Anders Andersson Berglund var för övrigt ättling till Olof Andersson född 1725 som vid mitten av 1700-talet grundade Åkerbränna by. År 1849 säljer Anders Andersson Berglund 1 2/3 seland till sina två söner Anders och Salomon Berglund för 1100 riksdaler riksmynt. Sönerna fick även en häst (ett sto på 7:e året). Anders och Salomon skulle i gengäld ge 300 riksdaler till systern Ingrid Dorotea, samt betala en skuld till hemmanet om 200 riksdaler. I mantalslängderna står sonen Anders Berglund f 1826 skriven för fastigheten Åkerbränna 1 2/3 seland och Salomon Berglund f 1829 är antecknad som inneboende. År 1853 är Anders antecknad för 5/6 seland i Åkerbränna.

 Björn-Salomon Andersson Berglund f 1829 och sonen Nils Anders Berglund f 1855
Som ett litet kuriosa kan berättas att Anders bror Salomon Berglund född 1829 är en av inspirationskällorna till historien "En ringdans medan mor väntar" av Pelle Molin. "Björn-Salomon" är huvudpersonen i den dramatiska historien om Salomons ringdans med björnen, medan hans fru låg i födslovärkar hemma. Att Salomon, eller "Björn-Salomon" som han kallas i berättelsen, mött en björn med ungar är riktigt. Det har sonen Jakob Petter bekräftat. Men mötet med björnen i Pelle Molins berättelse får nog mest anses som en historia av en fantasifull författare. Från "Björn-Salomons" eget möte med björnen finns en tall bevarad som kan beskådas på Junsele hembygdsgård.



Hömyra 1938


 År 1871 förvärvade Anders Berglund mark för ett nybygge i Hömyra om 1 1/4 seland. Men Anders med familj hade redan 1863-64 flyttat till och bosatt sig i Hömyra; någon mil öster om Åkerbränna. Anders blev kronobonde och nybyggare och den förste grundaren för Hömyra by. Ett slitsamt arbete väntade men Hömyra blev så småningom en bördig by som gav god skörd åt dem som bodde där. Det skulle så småningom bli sju familjer som bosatte sig i Hömyra.

Anders Berglund och hans hustru Caisa fick åtta barn mellan åren 1851 - 1867. De blev Hömyra trogna hela sitt liv och Anders och Caisa avslutade sin levnad som föderådstagare hos äldste sonen Aron i Hömyra. Båda makarna skrivs som goda i flera husförhörslängder. Anders avlider den 18 april 1904 i Hömyra och hustrun Kaisa dog i samma by den 27 mars 1908.

1867 fick familjen Anders Berglund grannar i Hömyra när Salomon Jonsson Vallinder med familj flyttade dit från Långvattnet, Junsele och blev nybyggare i samma by. Salomon Jonsson Wallinders son Salomon Aron emigrerade 1892 till Amerika, där han blev influerad av de frireligiösa strömningarna som rådde i Amerika på den tiden. Salomon Aron Vallinder återkom till Hömyra 1900 och blev en av grundarna till Salemförsamlingen, senare Filadelfia, i Junsele. Anders och Caisas äldste son Aron Berglund f 1851 anammade frireligiositeten och blev bypredikant i Hömyra vid sidan av sitt arbete som skräddare. Den frireligiösa åskådningen blev för flera av Anders och Caisas barn och barnbarn betydelsefullt i livet. Den andre sonen och min farfars far Petter Berglund f 1854 blev arrendator och bonde i Hömyra och förblev även han Hömyra trogen till sin död. Hömyra är numera en öde by men kommer för alltid att vara förknippat med familjen Berglund, av vilka Anders Berglund och hans hustru Caisa Olofsdotter var de allra första nybyggarna.

Anders och Caisa fick åtta barn:



Aron Berglund f 1851 och Gustava Mårtensdotter Åkerberg f 1860.

1. Aron Berglund, född 1851-08-03 i Åkerbränna, Junsele, död 1927-06-24
i Hömyra, Junsele. Bonde, skräddare, bypredikant i Hömyra, Junsele.
Gift 1880-07-17 i Junsele med
Gustava Mårtensdotter Åkerberg, född 1860-02-04 i Åkerberget, Åsele,
död 1917-10-31 i Hömyra, Junsele. Bosatt i Hömyra. Junsele. Aron agerade som bypredikant i Hömyra för den nygrundade Salemförsamlingen (senare Filadelfia) i Junsele. Paret fick sju barn.

Min fff och ffm: Olof Petter Berglund f 1854 och Anna  Matilda Åkerberg f 1857 med dottern Kristina Karolina 1881-1882.

2. Olof Petter Berglund, född 1854-01-14 i Åkerbränna,
Junsele (Y), död 1933-01-17 i Hömyra, Junsele (Y).
Arrendator, bonde och hemmansägare i Hömyra, Junsele (Y).
Gift 1880-01-01 i Junsele (Y) med
Anna Matilda (Mårtensdotter) Åkerberg, född 1857-03-19 i Åkerberget,
Åsele, död 1941-09-13 i Eden, Junsele (Y). Bosatt i Hömyra, Junsele (Y). Olof Petter och Anna Matilda fick 12 barn varav 10 uppnådde vuxen ålder. (Olof Petter och Anna Matilda var min farfarsfar och farfarsmor.) De var bosatta i Hömyra, Junsele hela sitt liv. 
Anders Oskar Berglund 1856-1906
3. Anders Oskar Berglund, född 1856-04-04 i Åkerbränna, Junsele,död 1906-08-30 i Åkerbränna, Junsele. Skog- och jordarb. i Åkerbränna, Junsele. Ogift. Anders Oskar flyttar till Åsele 1874. Blev dräng hos Jonas Eric Mårtensson f 1850 i Åkerberget, Åsele. Återkommer till Åkerbränna 1882. Är då dräng hos brodern Olof Petter i Hömyra. Bor i Gulsele mellan 1887 till 1889. Blir därefter torpare i Åkerbränna på eget torp (köpt av kusinen Jakob Petter Berglund för 1300 kronor 1896) från mitten av 1890-talet till sin död. Anders Oskars arvingar, modern och fem syskon, säljer torpet i Åkerbränna den 1/10 1906 till Erik Emil Persson från Åsele.

4.  Stina Regina Andersdotter Berglund, född 1857-7-24 i Åkerbränna,
Junsele, död 1876-08-10 i Lillegård, Junsele. Ogift. Avled i scharlakansfeber vid 29 års ålder.
Kajsa Matilda  Berglund 1859-1950
5.  Caisa Matilda Andersdotter Berglund, född 1859-08-28 i Åkerbränna, Junsele, död 1950-11-30 i Lillegård, Junsele. Gift 1889-01-27 med  Jöns Petter Svensson, född 1859-03-21 i Åkerbränna, Junsele, död 1946-01-10 i Åkerbränna. Bosatt i Åkerbränna, Junsele. Paret fick fyra barn.

 6.  Jonas Enok Berglund, född 1862-06-09 i Åkerbränna, Junsele,
död 1916-04-21 i Lillegård, Junsele. Skräddare i Lillegård, Junsele. Ogift. Enok bodde först hos sina föräldrar och bror i Åkerbränna, för att sedan flytta till Lillegård Junsele.

7.  Salomon Berglund, född 1865-07-25 i Hömyra, Junsele, död 1865-09-10
i Hömyra, Junsele.

Magnus Berglund Gafsele 1867-1911

8.  Magnus Berglund, född 1867-03-13 i Hömyra, Junsele, död 1911-02-22
i Gafsele, Åsele. Skomakare och arrendator i Gafsele, Åsele.
Gift 1893-11-12 i Junsele med
Ulrika Svensdotter, född 1873-05-14 i Åkerbränna, Junsele,
död 1929-09-01 i Nordmaling. Familjen flyttade till Åsele 1894. Paret fick fyra barn.
Slutligen vill jag återge en solskenshistoria om min farfars farfars, Anders Berglunds bibel och andra böcker som på ett märkligt sätt fann vägen tillbaka till mig; en sentida ättling i det ”östanbäckska” släktträdet. (Jag har tidigare skrivit om detta här.) 
För ett par år sedan fick jag ett inlägg i min hemsidas gästbok från en ”Ingrid” i Stockholm. Hon hade en liten förfrågan.. 
Ingrid har en fastighetsskötarfirma på Östermalm i Stockholm och hon berättade för mig att hon ibland sparar en del gamla biblar, psalmböcker, böcker, kort och andra gamla saker som hyresgäster lämnat efter sig eller kastat. Saker som ingen vill ha kvar längre, men som Ingrid brukar spara i en lagerlokal en tid tills de skänks bort eller kastas om ingen frågat efter dem. En dag när Ingrid tittade i några av böckerna såg hon att några av dem hade namn och bostadsort inskrivna på första sidan. I ett par av de namngivna gamla böckerna låg det även några gamla kort och konfirmationskort av namngivna personer. Namnen och ortnamnen tydde på att böckerna tillhört samma familj; en familj vid namn Berglund från Hömyra i Junsele.
Ingrid sökte namnen ute på Internet och hittade till min hemsida, där några av familjenamnen finns med i mina antavlor. Ingrid kontaktade mig och visst var det så att de böcker som hon bevarat hade tillhört den berglundska familjen från Hömyra! Det kändes väldigt spännande och Ingrid och jag hade en lång kontakt innan jag så småningom träffade Ingrid och fick alla böcker av henne vid ett besök i Stockholm.



Ett par av mina anfäders böcker som hittades i ett förråd i Stockholm.


Några av böckerna; en bibel, ett par postillor, en teologisk skolbok som användes i skolundervisningen skriven av Doct. Eric Pontoppidan och ett par psalmböcker hade tillhört min farfars farfar kronobonden och nybyggaren Anders Berglund (1826-1904), en av grundarna av byn Hömyra i Junsele. I några av böckerna fanns även äldste sonen Aron Berglunds (1851-1927) namn inskrivet. Troligtvis övertog sonen Aron dessa böcker efter sin fars död. Aron Berglund blev sedermera skräddare och bypredikant i Hömyra. Det fanns även en psalmbok, några gamla kort och anteckningsböcker med Arons barn Lambert och Sallys namnskrifter i.

Ett av de gamla korten som fanns instuckna i böckerna var ett foto av en skolklass med ganska små barn. Jag gjorde en efterlysning genom att lägga ut fotot på nätet och i tidningen Ångermanland. Och jag fick ett par svar som bekräftade min teori att skolkortet var från Hömyra i Junsele. Några av barnen på skolfotot blev också identifierade




Längst ner nr två fr. vä: Frida Berglund f 1921, troligtvis Fridas äldre syster Jenny f 1919 (båda barn till Martin Berglund 1882-1948) De två barnen till höger om Frida och Jenny kan vara deras kusiner Sally Berglund f 1918 (hon som förmodligen hade ägt böckerna som tillhört hennes farfar Anders Berglund ) och Gunnar Berglund f 1922 (båda barn till Lambert Berglund 1880-1965). Lärarinnan Jenny Skoglund. Kortet bör vara taget ca 1927-28. Alla barnen bodde i Hömyra.


Var böckerna kommer ifrån och vem som senast ägt dem har varken Ingrid eller jag lyckats utröna. Men troligtvis har böckerna förts till Stockholm av Lambert Berglunds barn Sally eller Gunnar, som båda flyttade till Stockholm.

Det kändes lite som något av historiens vingslag när jag så småningom fick böckerna och de gamla korten i min hand. Jag fick hålla i de böcker som min farfars farfar en gång ägt och hållit i och som till sist, via en lång och något märklig resa från Hömyra i Junsele, hittades i en lagerlokal på Östermalm i Stockholm.

Tänk om farfars farfar hade vetat! ;) "

Källor:

Egen släktforskning. Min hemsida om släktforskning: http://anitaberglund.se/

Göran Stenmark, Junsele.

Boken ”Åkerbränna en bys historia” av Gösta Svensson 1991.






tisdag 4 juni 2019

"Finn-Kalle"


Det fanns en gårdfarihandlare i början av förra seklet som gick runt i byar, bl.a i Junsele, med sitt stora knyte och sålde varor. Han kallades bara för "Finn-Kalle". Hans hund hette Fylax..

Finn-Kalle lär ha dött på ålderdomshemmet i Bredbyn. Är det någon i trakterna som utifrån dessa ledtrådar råkar känna till vem denne herre var? Det finns många roliga historier i Junsele om finn-Kalle; det verkar ha varit en beskedlig, dock lite småsnål herre. ;) 

Uppdatering: Jag har fått en tidningsartikel av Göran Stenmark som bl.a. handlar om Finn-Kalle. Göran skriver:  "Har funnit lite om Finn-Kalle i en artikel av Berta Sjölander f 1913 i Jönsel Blaä nr 3 1992. Inte så mycket om hans bakgrund men om hur han var".



Klicka på bilden så förstoras texten. 
Uppdatering. Ibland går det snabbt att få svar. :)  Följande information har jag fått av Rut Hellström-Björhammar som fick hjälp via kunniga forskare Anbytarforum i Rötter. Tack Rut! 

"Matts Karlsson Juth gick runt i byarna i bl a Ådals-liden, Junsele och Anundsjö och försörjde sig som gårdfarihandlare. Han kallades allmänt för Finn-Kalle. Han föddes den 26/1 1869 i Korsnäs förs., Vasa, Finland, och var tvilling.

Finn-Kalle kom 56 år gammal till Ådals-liden från Korsnäs, Vasa, den 13/8 1925. Står antecknad som ”finsk undersåte”. Flyttade sedan från Ådals-liden till Näs, Anundsjö, den 17/10 1934. Åtminstone i början av 1950-talet var han därefter bosatt i Norrflärke, också det i Anundsjö.

Fadern Carl Johan Adolf Juuth, som var född den 2 dec. 1831 i Harrströms by, var bonde i Harrströms by, Korsnäs förs. Fadern dog dock redan den 28 dec. 1869, bara 38 år gammal. Matts som var yngst var då bara ett år gammal. Modern hette Clara Johansd. och var född den 18 nov. 1830 i Långvik, Närpes.

Finn-Kalle slutade sina dagar den 21/5 1953 och blev trots sitt tuffa liv hela 84 år gammal. Han lär ha dött på ålderdomshemmet i Bredbyn."

Informationen på Anbytarforum hittar man här.

onsdag 20 mars 2019

Ett sorgligt brev..

Omsjö slutet av 1920-talet
Fr.vä: Anselm Danielsson, Gustaf Jonasson f 1888, hustrun Jenny, Ingrid Karlström, Inga Dorotea Lidberg gift Jonasson f 1865, "smålänningen" August Jonasson Djerf f 1852, Nils Anders Nilsson f 1886, Per Jonasson f 1898. Pojke bakom: Nils Nordin. Pojke sittande: (enl. uppgift): Erik Gunnar Jonasson f 1924 

För en tid sedan fick jag en avskrift av ett brev som berörde mig. Brevet är skrivet i feb. 1933 av Nils Anders Nilsson i Omsjö (1886 -1950).  Nils Anders skriver till sin bror Per i Svartnäset, Stor-Degersjön (Styrnäs sn) för att berätta om det som hände brodern Pers son Erik när han blev sjuk och avled under sin vistelse hos farbrodern och övriga släktingar i Omsjö.

Det är ett rörande brev som säger mycket om hur levnadsförhållandena var i början av 1930-talet och om hur utsatta människorna var när de drabbades av sjukdom. Dåliga kommunikationer och långa färdvägar försvårade att sjuka fick hjälp i tid. När hjälpen kom fanns oftast bara konservativa behandlingsmetoder att tillgå innan antibiotika och vaccin fanns tillgängligt. Många avled i hemmen medan andra dog på sjukhus på grund av att det inte fanns botande behandling. Mässling var en svår och fruktad sjukdom på den tiden. Många avled av de komplikationer som virussjukdomen förde med sig. Sjukdomen var mest allvarlig för mindre barn. Barnen som drabbades dog ofta av komplikationer som hjärnhinne - och lunginflammation. Detta öde drabbade Erik Gunnar Jonasson f 1924 född i Grundtjärn.


Erik t.vä brodern Ingvar t.hö.

Eriks föräldrar var Per Adolf Jonasson f 1898, Omsjö och Frida Maria Forsberg  f 1893, Grundtjärn. De gifte sig 31/5 1924 och bosatte sig i Grundtjärn, Anundsjö sn. De fick tre barn innan de omkring 1930 flyttade till Svartnäset vid Stor-Degersjön  i Styrnäs sn.

Den äldste sonen Erik Gunnar föddes den 8 sept. 1924 i Grundtjärn. Skolåldern inträffade omkring tiden för familjens flytt till Svartnäset. Svartnäset var en en ensam gård på ett näs invid Stor-Degersjön som låg i väglöst land och långt till skolan. Det beslutades att Erik skulle börja skolan i Omsjö där hans farmor, farfar, många släktingar och kusiner bodde. På skol-loven åkte Erik hem till föräldrarna och sina syskon i Svartnäset. 


I början av 1933 fick Erik en förkylning som inte ville ge med sig. Samtidigt var flera bybor sjuka i mässling.  Det fanns en rädsla att även Erik skulle drabbas, och ganska snart blev även Erik sjuk. Han fördes till Sollefteå lasarett där han avled den 5 feb. 1933. Det blev en stor sorg för familjen men även för Nils Ander och övriga släktingar  i Omsjö.

Sent omsider orkade Nils Anders skriva ett brev till sin bror Per. Det är ett rörande, starkt brev och man känner genom orden att det var tungt för Nils Anders att skriva brevet.

Kopian av brevet har jag fått av Börje Fängström. Ett stort och innerligt varmt tack, Börje! Det är ett värdefullt tidsdokument som beskriver hur förhållandena var i början på 1930-talet när en allvarlig sjukdom drabbade människor.

Så här lyder brevet  (avskrift) från Nils Anders Nilsson i Omsjö till brodern Per med familj i Svartnäset, Stor-Degersjön:


Brev sid. 1 (av 4)


Sid. 1 av 4 .


"Omsjö den 18/2- 1933

Broder Per
Jag får be om ursäkt för att det dröjt så länge innan jag skriver till dig, Jag har tänkt på att skriva till dig alla dagar sen lill Erik for ifrån oss, men jag har ej fått så pass tid över så jag har kunnat.Jag arbetar i skogen om dagarna och om kvällarna har jag andra göromål.Idag har jag tagit mig ledigt från skogen för att ordna med rapporten till Förbundet för Jan. månad och det är mycke huvudbry.

Ja det blev ett sorgligt slut med Lill Erik Gunnar, jag trodde att det skulle finnas nån räddning för honom då han fick komma på lasarättet men det ser ut som att han ej hade längre livstid.Jag var rädd för att han skulle få den der stygga sjukan som var i farten, för jag fruktade för att han skulle bli svår sjuk om han fick den, Han hade klarat sig så pass länge så jag tog på tro att han skulle slippa den då andra barn hade legat sjuk och hunnit blivit friska igen, här i Nordins låg både  Anny och Edur svårt sjuk men det såg ut som att det ej skulle bita nå på Lill Erik.

Han hade haft hosta och ont i bröstet hela tiden sen jul men var ju kry ändå så att han kunde gå på skolan, Han låg visst hemma en dag strax innan han nu blev sjuk men på morgonen efter sade han att han skulle gå på skolan för han var kry, Det blev ej mera än den dagen för på kvällen blev han dålig och syntes bara vilja ligga, Han kunde ändå läsa sin läxa så han lärde den men på morgonen dagen efter då steg han inte opp nå mer, Det var nog troligt att mässlingen slog in åt huvudet på honom för han var alldeles rosig på hela kroppen och på benen, men i huvudet slog han in och ut anvar gång och det lär vara farligt då det gör så. 
På Söndagskvällen var han hårt sjuk han hade 41,1gr. Feber, vi var då och skulle ringa till Docksta så att ni skulle få höra det men kom inte fram för det var stänkt det.

På Måndagsmorgonen då var han något kryare han hade fått sovit halva natten och hade lägre feber. Jag trodde då att han skulle bli kry igen, han började och skämta med mig på Måndagskvällen när jag kom hem, Men då på natten blev det svårt för honom han fick inte sova en blund,

Då måste jag sända efter sjuksköterskan och hon i sin tur ringde efter doktorn, jag blev glad då jag hörde att Frida fått tala med honom, men det var svårt för dig som inte fick träffa honom nå mer i livet.

Jag mådde så illa över han när han låg hemma här så jag var nästan sjuk, det blev rent en lättnad när Doktorn och sköterskan kom hit , jag trodde att de skulle kunna hjälpa honom så att han kunde bli frisk igen. Det känns så svårt att en människa inte skall kunna göra något i sådana fall man står ju der maktlös och inte kan lindra deras plågor på minsta vis.

Det förundrar mig mäst att lill Erik hade så god reda på allting, han hade så klart för sig mellan var gång han var redlös. Han talade om för Doktorn hur hans namn var då Doktorn frågade och när han var född dato, månad, år. Det behövde ingen annan säga.
Jag tänker på honom jämt jag kan ej få honom ur tankarna, jag är då glad att jag inte var nå hård mot honom han fick som han själv ville ha det alla gånger, Folket påstod att jag krusade honom för mycket men jag tänkte på annat, om han skulle bli sjuk och dö, så behövde inte jag bära på mitt samvete att jag varit hård och stygg med han.
Det var nu meningen att Augusta skulle sömma ett par vadmalsbyxor åt Erik men det han hon inte förn det blev för sent. Jag får tala om att Lärarinnan och skolbarnen skall köpa en krans och sända till er som skall vara på lille Eriks grav, nog tänker jag att ni hin få den innan ni jordfäster honom. Lärarinnan har satsat 2:-kr. till den. Det är troligt att vi sänder den i samma paket när jag sänder hans övriga saker.
Jag fick då inte följa lill Erik hem på Svartnäset till våren som meningen var, han for en annan väg. Men går det som jag tänker så skall jag komma på Svartnäset ett tag till sommaren också och hälsa på eder. Jag har sänt en räkning till skolkassören som jag betalade ut för sköterskan, jag sa till Doktorn att han fick sända räkning till Styrnäs Kommun för sitt besvär, jag ser att du legat sjuk också, Det är en svår tid på året denna tid med många olika sjukdommar. Per Eriksson är kassör nu för sjukkassan så jag har anmält din sjukdom för honom, och sänder dig härmed ett sjukintyg, Du har 14:- kr. kvar utav den förra ersättningen, och nu går det 12:- kr. utav detta för första kvartalet till avgifterna.
Jag kommer just inte ihåg nå mera att skriva om denna gång. Vi kan ju få språka vidare när vi träffas nån gång om vi få leva och vara frisk.
Hoppas att du kryar till dig och ej ta det för hårt, Vi har hört ett rykte att Frida blev så medtagen när Erik dog att hon ligger på militärsjukhuset i Sollefteå, Detta måste vara bara folkprat då du inte har nämnt något i brevet som jag fick.
Jag kommer ihåg en sak till, Sköterskan tog två filtar med sig som hon bäddade in lill Erik i när hon for med honom till lasarättet, Jag undrar om Frida såg till dom nå när hon fick ut kläderna som han hade.
Ni får förlåta min slarviga skrivning.         
Många helsningar till eder alla.


N. A. Nilsson "  

-------------------------------


Nils Anders Nilsson var son till Nils Henrik Nilsson 1857-1887 och Inga Dorotea Lidberg  1856-1930 i Omsjö. Nils Anders, föddes den 18 januari 1886 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Han var skogsarbetare och drev även en liten handelsbod på gården. Nils Anders Nilsson avled 24 nov 1950 i Omsjö, Ådals-Liden


I den här lilla stugan i Omsjö bodde Nils Anders Nilsson. Det lilla  ljusa huset till vä. var den handelsbod som Nils Anders  ansvarade för. (Personen på bilden är okänd) 


                                Källor:

Börje Fängström, som skickat mig en kopia av brevet.


Sollefteå lasarett F:2 (1926-1935), sida 51, nr 13

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/F0015103_00058

Styrnäs F:3 (1895-1943), sida 111, nr 3
https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/F0014120_00119




lördag 16 mars 2019

Fake news om klimathotet


Vad är det som gör att klimatdebatten blivit så polariserad? Det känns som det är på liv och död. Klimatalarmisterna talar t.o.m. om tidsperioder på 10-20 år tills jorden går under! Hallå, vi lever på 2000-talet när bibelns domedag för länge sedan passerat utan att något hänt. I synnerhet när dagens klimatlarm är ren lögn.

Under gårdagen var det dessutom flickebarnet "Gretas dag" - och en mer upphaussad pseudohändelse är svårt att hitta. Media frossar i bilder och Facebook svämmar över av protesterande oroliga människor med plakat i händerna. Kommenterarna i facebook visar en fanatism kontra hätskhet över alla gränser. Klimatdebatten är infekterad. Minst sagt.

Klimatrörelsen i Sverige liknar en fanatisk religiös väckelserörelse som känns väldigt osvenskt men ändå så typiskt svenskt. Jag trodde en stund att vi kommit långt bort från den religiösa dogmatismen. I Näsåker tex, flummighetens Mecka, ordnas t.o.m. "klimatdebatter" i Gretas anda i en jurta.;) Jösses. Domedagen är nära!  Att seriösa forskare, utan ekonomisk hjälp av klimatlobbyn, anser att hela miljödebatten är  grundad på helt fel och falska underlag verkar inte bita på de "religiösa" klimatalarmisterna.

Tekn. dr Lars Bern säger i intervjun nedan att debatten startade och pågår fortfarande i Sverige, trots att den övriga världen knappt bryr sig om klimatdebatten längre. Symtomatiskt? Visst! Sverige ska ju rädda världen..

Igår lade jag ut nedanstående länk på en faebooksida i ett inlägg om klimatlarmet. En för mig bekant person kunde inte låta bli att häva ur sig "vilket dravel"! Tydligen är det lättare att tro på en ung flickas predikan om att världen ska gå under än en känd klimatforskare som talar utifrån forskning och fakta. Och en forskare som inte är köpt av klimatlobbyn som alla (nåja, de flesta) i IPPC är.

Lars Bern kommenterar fake news nr 1 om klimatet. Intervjun med Lars Bern handlar om IPCCs rapport om hur illa det kommer att gå för planeten om vi inte genast investerar biljontals (10*12) dollar varje år på att fasa ut den fossila energin.. Värt att lyssna på!

Mera av Lars Bern.




Tekn. dr Lars Bern kommenterar SVT fake news nr 2 i "Dokument utifrån".



tisdag 5 mars 2019

Tankar i skogen..




Ibland när jag är ute på en långtur i skogen kan jag bli överraskad av att en gammal, halvt raserad lada (eller är det kanske ett hus?) plötsligt dyker upp i skogen.
Jag hälsar på ladan med respekt, förstår att här har människor en gång byggt, slitit och kanske bärgat hö. Jag ser inristade initialer och årtal på stockarna. Vem/vilka har varit här långt före mig?
Jag tar några bilder och åker vidare med många tankar..

onsdag 27 februari 2019

NEJ till vindkraft på Fängsjö/Storsjöhöjden!


 Vindkraft i Omsjö. Bildmontage Forsca

Vilken kväll det blev igår! Trots att jag fått ett förhandsbesked om att V sagt nej till Fängsjö/Storsjöhöjden så blev (V):s officiella kommuniké på kvällen en enda stor happening av glädje, känslor och kontakter med vänner och bekanta som ville dela glädjen.
Opinionen i Sollefteå kommun ser ut att äntligen ha svängt mot den gigantiska vindkraftsexploatering som ffa det förra styret (S) är ansvariga för. En exploatering som förstör vår natur, vår livsmiljö, samernas och många människors liv på flera sätt. En exploatering som andra ska tjäna på, men är till ingen nytta för dem som bor här. En exploatering som inte behövs!! En exploatering som likt kolonialism utnyttjar Norrland och vår natur för sina egna vinstsyften och andras behov.
Jag är rörd, lycklig och ffa så oerhört tacksam till de politiker som lyssnade, förstod och hade modet att säga nej till denna storskaliga onödiga industri i vår livsmiljö. TACK VI, C, V och SD för att ni beslutade med kunskap och hjärta. Ni vågade och vann.
TACK ALLA!

måndag 25 februari 2019

Efter stormen "Mats"..


                   En solig vacker morgon efter en stormig kväll och natt.
                             Och ja.. jag "sopsorterar".. Själsligt..


onsdag 30 januari 2019

Min syn på "miljödebatten"





Nu som sist. Jag är så innerligt trött på alla sk "miljöprofeter"!

Miljödebatten har totalt spårat ur. Det är en debatt som drivs på med missvisande kunskap och "forskning" som inte har bevisats och är helt utan kritik och förnuft. Media och sk kändisar hakar på utan självkritik. Det har blivit ett miljötänk som folk (och fä, tänkte jag skriva..) anammar utan att seriösa klimatforskare får komma till tals och sunt förnuft får råda. Var finns kritiken? Förnuftet? Den "klimatångest" som finns hos många idag saknar all relevans i seriös forskning och sunt förnuft.

Miljötänket framförs i alla möjliga och upptänkliga sammanhang, inte minst när det gäller stora affärsuppgörelser. Den tydligaste är kampanjen från vindkraftsbolagen. Vindbolagen framhäver ideligen miljöaspekten och "miljöproblematiken" i sin propaganda av nya etableringar något som alla vet är ren bullshit. Det enda de är intresserade av är profiten, vinsten de får med stora investeringspengar av staten. Men folk lyssnar och nickar. Obegripligt!

Att en 14-årig tjej dessutom får stå i fronten i svensk media för klimatångesten känns synonymt med den klimatdebatt som råder idag. Kan man bli annat än trött?

Vad tycker Du?

måndag 24 december 2018

Julen 2018




Julaftonsmorgonen 2018.  Vi gläds åt ganska fint julväder, minus 16 grader och lagom mycket snö.  
Ljusen brinner och granen är tänd.
Mörkret får ge vika nu. Och ljuset vänder!  Dagarna blir längre och det inger hopp.
Men idag får julfriden råda.

Jag vill önska alla en riktigt GOD JUL!

torsdag 6 december 2018

Dagens ord om vindkraft..





Du vet väl att Sverige ska rädda hela världen med vindkraft? Att Sverige inte behöver, och kommer inte att använda vindkraft i sin elförbrukning, är väl inte så viktigt. Att Sverige förstör naturen med vindkraft är ett marginellt problem. Att många människor och samebyar far illa av vindkraft spelar väl ingen roll? Att investeringspengarna till vindkraftsbolagen betalas av skattemedel är väl heller inga problem? Vindbolagen blir ju rika och Sveriges befolkning får dyrare el fakturor. Vad är problemet? Le och var glad att du gör världen en tjänst. Åtminstone för en dag..

Mer om vindkraft i Sollefteå kommun: https://vildavastra.se/snurrigt/