tisdag 19 september 2017

Bilder från resan till Jerusalem och Tel Aviv

Jag har gjort en kortresa till Jerusalem och Tel Aviv. Värmen var tryckande 35 grader, men den sköna brisen från havet i Tel Aviv lindrade något.

Efter mer än trettio år, när jag var där senast, förstärktes mitt intryck ytterligare jag har om israelerna. Känslan är stark att israelerna inte förstår själva vilket hot de utgör genom sin aggressivitet och arrogans, speciellt mot araber, för att det någonsin ska bli fred i detta område. Konflikterna mellan israelaraberna, palestinierna och israelerna känns mycket tydligare än någonsin. En samexistens dem emellan upplever jag som mer avlägsen än någonsin tidigare.

Men ett par ljuvligt sköna dagar vid havet i Tel Aviv gjorde mig gott. Jag älskar havet. Det bästa med Israel. ;)

Damaskus gate

Gränd i gamla Jerusalem


Temepelmuren, som var mer bevakad än någonsin.




Lunch vid havet i Tel Aviv och ett glas Chardonnay

 



Havet vid Tel Aviv

Strandpromenaden i Tel Aviv

En blommande kaktus

Tidigare inlägg om Israel: http://smulansblog.blogspot.se/2006/12/minnen.html

torsdag 17 augusti 2017

Fjällvandring i Hemavan

Sally och jag gjorde en fantastisk, underbar dagsvandring efter Kungsleden i Hemavan den 15 augusti. Det kunde inte blivit bättre! Solen lyste från en nästan blå himmel. En "lagom" vandring på ca två mil med lätt packning; jag blev knappt trött.

Jag njöt av friheten, naturen, stillheten och livet. Sally badade i varenda bäck och njöt lika mycket som jag av dagen. Vi tog en lååång, ljuvligt skön paus vid Syterån innan återfärden.

En dag att minnas. Länge..




















 

måndag 3 juli 2017

Foton östra Högland


Högland 1946 Helmer Skoogs Ford Eifel i förgrunden, till höger farfars väderkvarn



Högland 1946 Fotograf Helmer Skoog

Högland 1959 Fotograf Weimar Hellström

Högland 31/7 1944, Anselm Byström går över gårdsplan med lien på axel

Högland 1950 Fotograf Weimar Hellström

Text och bilder av Göte Byström, Kramfors.

Mer om Högland och  Hermansjö finns här.

torsdag 15 juni 2017

Lidgatu fäbodar



Lidgatu fäbodar i Ådalsliden är en gammal utdöd fäbod som låg på gränsen mellan Jansjö och Fängsjös ägor. Fängsjös ägor brukades under 1800-talet av Lidgatus bönder. Detta orsakade därför under lång tid många schismer mellan nybyggarna i Fängsjö och lidgatubönderna.

Från Fängsjö skogsby gick ett par stigar söder om Fängsjön till Lidgatu fäbodar. Stigen fortsatte sannolikt vidare till Näsåker, en stig som fängsjöborna gick för att gå till kyrkan och byn innan en körväg fanns.

På avvittringskartan år 1857 så kan man se var fäbodvallen var belägen och man kan även på kartan se de båda stigarna som går till södra sidan av Fängsjön.

På en av dessa stigar hittades den förste nybyggaren i Fängsjö, Erik Ersson Ståbis hustru Brita Eriksdotter f. 1786 död hösten 1856. Hon var förmodligen på väg till fäbodvallen när hon hittades.  Brita Eriksdotter var min mormors morfars mor.

Lidgatu fäbodar var beläget på den högra inringade platsen på kartan (Näsåkers fäbodar i den vänstra ringen)

Från Fängsjö avvittringskarta 1857. Lidgatu fäbodar inringad.
För ett par år sedan fick jag tillfälle att se var Lidgatu fäbodar hade legat.  Platsen var helt överväxt. Endast några rester av gamla bruksföremål och ett par grundstenar återstod av fäbodvallen. Se bilden nedan.
 
Rester på den plats där Lidgatu fäbodar stått.
 
Nedanstående tidningsurklipp har jag fått av Göran Stenmark. Tack Göran! Artikeln är sannolikt skriven av N-E Ritzén eftersom den fanns i hans efterlämnade anteckningar. Berättelsen utspelades på Lidgatu fäbodar omkring 1857 när avvittringen skulle göras. Man trodde på vittror och oknytt på den tiden och för dåtida människor var detta en realitet som var mer eller mindre verklig.
 
 


Uppdaterat.


I boken om Lidgatu av Ann Renström från 1998 skriver Ann så här: - "Lidgatus fäbodvall låg bortom Skäljsjön, ca 7 km från byn. Den hade flyttats dit från en plats hitom sjön, okänt när." Hon skriver vidare: - "Av fäbodvallen återstår egentligen inget annat än det störelse eller kokhus, som flyttats till Skäljsjöns strand där den fungerar som byalagets utflyktsstuga."


Lidgatu fäbodvall kallas för den "nya fäbodvallen" i äldre handlingar. Det var vanligt att fäbodar övergavs och flyttades när det blev ont om bete. I en skogsundersökning för Ådals-Lidens socken 1783 nämns  de "nya fäbodarna". Det tyder på att Lidgatus fäbodar borde ha funnits åtminstone sedan dess, och att de  ännu äldre s.k. "gamla fäbodarna" torde härröra sig långt bak i tiden.

Från en skogsundersökning för Ådals-Lidens sn 1783:

Renskrift 1783. "Vid Nya Fäbodarne äfven tall och furu skogväxt ilag med Björk och granskog hvarest uti stenbundig och Rödsandacktig jordmon nedfälldes en tall, som var 182 år gammal af 14 tums diameter uti storändan och i lilla ändan på första sågstocken 12 tum."

Göran Stenmark har hjälpt mig att på olika gamla kartor försökt hitta platsen där den ännu äldre fäbodvallen fanns beläget.  Och han har lyckats. :)

Göran skriver: "På en bykarta från 1845 är "Gammfäbodmyran" nämnd, så utifrån den kartan borde man något så när kunna se på en nyare karta var den låg."


På en bykarta från 1845 är "Gammfäbodmyran" nämnd. (Den röda markeringen) Skäljsjön i norr och Lidgatu by i söder.

Ett varmt TACK Göran för din ovärderliga hjälp!

torsdag 8 juni 2017

Kroktjärnbränna

 
Torpet i Kroktjärnbränna i Skorpeds församling är idag en helt öde plats och alla hus är rivna och bortförda. Mer om Kroktjärnbrännas historia finns att läsa längst ner i inlägget.

Ett varmt tack till Göte Byström som sänt mig materialet från Kroktjärnbränna.

Kroktjärnbränna

Kroktjärnbränna ca 1936


 
Erik Nordin, Johan Nilsson Byström och Olof Nordin
 
"- Erik Nordin (Knul Erik) han bodde på Bränna från 1895 till 1935 sedan flyttade min morbror John Byström dit och han blev kvar till 1935. Enar (Einar) Eriksson var den sista bofasta på Kroktjärnbränna han flyttade 1946." / Göte Byström


tisdag 30 maj 2017

Gudstjänst i Högland, Hermansjö

Jag har fått en gammal bild från Högland i Hermansjö (Resele fs). Tack Göte Byström!

Bilden är från en baptistgudstjänst på Västra Högland hos Johan Nordin omkring 1938-1939. Några personer är identifierade.

Kanske finns några Reselebor med? Fanns det en baptistförsamling i Resele vid den tiden?

Jag har tidigare skrivit en del om Högland och Hermansjö i bloggen. Sök gärna dessa namn i sökrutan så kommer inläggen upp. :)







Baptistgudstjänst på Västra Högland hos Johan Nordins 1938 - 1939
1. Johan Strandlund, Resele
2.
3. Nisse Hägglund
4. Ansgar Danielsson
5. Henning Nordin
6.
7. Elis Danielsson
8. Sven Lindgren
9.
10. Maja Byström
11.
12. Marianne Danielsson
13. Greta Danielsson
14. Johan Byström
15.
16.
17. Anselm Byström
18. John Byström
19. Johan Nordin
20.
21. Gösta Danielsson
22.
23.
24. Kajsa Franzén
25. Inga Byström
26.
27. Siv Byström
28.
29.
30.
31.
32. Rut Byström
33.
34.
35. Astrid Kallin
36. Evert Kallin
37. Algot Hellholm ?
38. Nisse Nordin
39.
40. Anna Nordin
41.
42.
43.
44.
45.
46. Linnea Westman gift Tjernström
47. Astrid Westman gift Rodmark
48.
49. Bernhard Sundberg, dragspelare
50.
51.
52.
53.
54.
55.
56.
57.
58.
59. Viktoria Nordin
60.
   

onsdag 24 maj 2017

Utflykt till Hembygdsgården i Junsele ca 1945-46

Det här fotot finns i en fotosamling som tillhört en anhörig i Näsåker. Det finns inga uppgifter om fotot, men huset är med största sannolikhet Hembygdsgården i Junsele. Tiden bör vara 1940-tal av barnens kläder att döma.

Är barnen från Näsåker? Vilka är lärarna? Känner Du igen någon så skriv gärna en kommentar! :)

Uppdatering: enl. uppgift är bilden taget 1945 eller 1946. Ett par barn från Näsåker är identifierade; Eva-Marie och Kerstin Olsson.

torsdag 11 maj 2017

Kärlek på distans



Jag delar gärna denna underbara och kärleksfulla berättelse från hemsidan Birdlife  (Sveriges ornitologiska förening)
 
Jag hoppas innerligt att Libanons makthavare hörsammar Aouns vädjan.
 
"Under de senaste 15 åren har en förälskad stork troget återvänt från sitt övervintringsområde i Sydafrika till samma takås i Kroatien, där han återförenas med sin funktionshindrade partner. Det är en kärlekshistoria som har fångat en hel nation – men varje gång han ger sig av igen finns farhågorna där, att han inte ska överleva resan, och inte kunna möte sin älskade igen nästa vår.
 
Du kan ställa klockan efter Klepetan. Det har över en miljon människor som tittar via livekamera varje år redan gjort. Varje år, de senaste femton åren, har Klepetan, en vit stork, återvänt till samma röda tegeltak i Brodski Varos, en liten stad i Kroatien nära bosniska gränsen.
 
Förutom förra året, då Klepetan var sen. Sex dagar sen. Normalt brukar han återvända den 24 mars, eller någon dag tidigare eller senare, men nu var det 30 mars och hans partner Malena såg ensam ut där hon tålmodigt väntade på att hennes beundrare skulle återvända.
 
Men så, tjugo över fyra på eftermiddagen, kommer Klepetan dramatiskt svepande in i blickfånget för kameran, och de två turturduvorna återförenas efter att ha varit åtskilda i månader och en hel nation gläds för deras skull.
 
Men vad är det för speciellt med just det här storkparet som får folk i Kroatien att engagera sig så starkt? Kanske är det för att deras relation får utstå något som de allra flesta kärlekspar får vara med om någon gång i livet – kärlek på avstånd.
 
Klepetan är nämligen tvungen att göra den långa resan till Sydafrika ensam
varje vinter. Malena blev skadad av illegal jakt 1993 och har inte kunnat flyga ordentligt sedan dess. Men hon hade turen att bli upptäckt vid vägkanten av fastighetsskötaren Stjepan Vokic, som behandlade hennes skador och som har tagit hand om henne sedan dess. Han har byggt ett bo åt henne på taket till sitt hus och ger henne skydd och föda under de kalla vintermånaderna.
 
Det var när hon njöt av att vara i sitt bo på taket, en dag för 15 år sedan, som hon blev upptäckt och uppvaktad av Klepetan, och sedan dess har de varit oskiljaktiga. (I alla fall större delen av året.) Och genom åren har paret fått dussintals ungar.
 
Men när vintern kommer flyger Klepetan söderut till Afrika med de andra storkarna och lämnar kvar sin skadade partner. När fåglarna återvänder på våren är Vokic och hundratusentals andra människor klistrade vid livesändningen, och väntar oroligt för att få se om Klepetan har överlevt sin farofyllda resa. Flyttfåglar möter mängder av hot varje gång de ger sig ut på sin storslagna resa – allt från stormar och svält till rovdjur och kraftledningar. Men det är en särskild del av Klepetans resa som göra hans supportrar särskilt oroliga – de tjugo milen av flytten som går genom Libanon. Den afrikansk-eurasiska flyttvägen – en av världens viktigaste flyttningsrutter – går rakt igenom Libanon, och det är där resan tar slut för omkring 2,6 miljoner fåglar när de blir nedskjutna av ansvarslösa jägare.
 
Eftersom storkarna är bland de större flyttfåglarna är dessa ett uppenbart mål för tjuvskyttar och just i år är frågan om Klepetans säkerhet särskilt påtaglig, efter beskedet att en storkhanne som kallades Tesla – en av två kroatiska storkar som i forskningssyfte försetts med GPS-sändare – mötte sitt öde i Libanon i april förra året.
 
Vokic är så bekymrad över Klepetans väl och ve att han har tagit det stora beslutet att skriva ett brev till Libanons president Michel Aoun – med en penna som han tillverkat av en av Klepetans fjädrar. Det känslosamma brevet levererades till Aoun i en ask som även innehöll fjädern, som Vokic uppmanade Aoun att använda för att instifta en lag som ger starkare skydd för fåglar under den känsliga flyttsäsongen.
 
Ett utdrag från brevet lyder så här: ”I mitt land tror man att storken kommer med barn och att de kommer med nytt liv. De här två storkarna är hela mitt liv. Du behöver inte tro på sagor för barn, men du kan tro på det faktum att varje vår i Kroatien, via livekamera, väntar mer än en miljon människor på Klepetans återkomst och att det ögonblicket skapar glädje och lycka och påminner många om vad kärlek betyder och vad det innebär att älska.”
 
Lyckligtvis finns det stor chans att Voikcs känslomässiga vädjan kommer att slå an en sträng i Aouns hjärta – så sent som förra månaden uttryckte Libanons premiärminister själv en vädjan att stoppa den årliga slakten i landet: ”Det borde finnas ett fredsfördrag mellan människa och träd likväl som mellan människa och fågel, eftersom vi fortfarande kränker dem.”
 
Men Aoun måste handla snabbt och beslutsamt och hans beslut måste följas av reella åtgärder. Det handlar bara om månader innan Klepetan kommer att påbörja ytterligare en lång resa söderut. För den förälskade storken, som troget som ett urverk återvänder till sin älskade varje år, tickar klockan."
 
Alex Dale (Översättning: Karin Andersson)
 
Här kan du se en film om Klepetan, Malena och Stjepan Vokic. Se filmen ovan.
 
Onsdagen den 10 maj är Internationella flyttfågeldagen."
 
 


söndag 16 april 2017

Dagens visdomsord..

Bilden lånad.

"Ingenting vet man.
Vad som helst kan hända.
Om ett ögonblick kan allt

vara annorlunda.
     Nu sätter jag
på lite kaffe." 


 

tisdag 28 mars 2017

Nostalgi


En bild kan säga så mycket..

Min barndoms stora begivenheter. Allt synligt på en laduvägg. :)

tisdag 28 februari 2017

Vindkraftsdemonstration i Stockholm den 25 feb.




Lördagens demonstration i Stockholm mot snurriga vindkraftsbeslut blev en positiv och fin manifestation i soligt väder. Det var en jättefin stämning bland deltagarna och en stor beslutsamhet att kampen mot naturförstörelsen måste fortsätta tills politiker, myndigheter och domstolar tar sitt förnuft till fånga.

Vi var flera deltagare från Sollefteå kommun som deltog. Vi tror att manifestationen gav oss alla en fortsatt inspiration för att fortsätta vår gemensamma kamp mot alla snurriga vindkraftsbeslut i vårt land. Inte minst för oss i Sollefteå kommun som i många år kämpat och kämpar mot flera stora vindkraftsprojekt som kommunen beviljat. Sollefteå kommun leder så här långt vindkraftsligan om alla beslut realiseras.

Ett stort tack till Alberga Duvhällans ordförande Esther Koster som tillsammans med sina medarbetare organiserat och genomfört den här demonstrationen på ett fantastiskt sätt!
Kampen fortsätter i hela vårt land. Inte minst i Sollefteå kommun!

Flera bilder från demonstrationen här: http://snurrigt.vildavastra.se/?p=4684

söndag 12 februari 2017

Vindkraft kan orsaka konkurs för markägare



Vindkraftsutbyggnaden pågår fortfarande för fullt i Sollefteå kommun. Sollefteå kommun leder  "vindkraftsligan" i vårt land. Många projekt ligger i olika processtadier pga överklagningar, medan andra ligger i startgroparna inför processen fram till beslut. Än ser vi inte slutet på denna kommande miljöskandal i vår kommun (Sollefteå kn)

En sak som sällan diskuteras är ansvaret för återställandet, när ett vindkraftverk har tjänat ut efter 15-20 år. Vilket ansvar har den private markägaren för återställningen och saneringen efter vindkraftverk ? Många privata markägare har arrenderat ut mark till vindkraftsbolagen, men få vet eller känner till hur avtalen ser ut mellan vindkraftsbolaget och markägaren. Jag tror att det finns ett behov att berätta om miljökonsulten Martin Atterbys rapport igen.

Miljökonsulten Martin Atterby skrev en rapport om detta på uppdrag av Energimyndigheten 2008. Han pekade bland annat på att staten måste ta ett större ansvar och ställa högre krav på vindkraftbolagen. Han menar att systemet inte fungerar Men rapporten väckte ingen större uppmärksamhet. ”När vi var klara med den lades den tyvärr i en skrivbordlåda”, säger Martin Atterby. ”Man ser ansvarstaganden när det gäller nedmontering som en kostnad och någon måste stå för det. Och då vill man inte flagga för det i onödan utan man vill istället främja vindkraftsutbyggnaden. Man vill inte stå i vägen för den ”gröna ekonomin”.

Atterby beskriver vidare i reportaget att för många privata markägare kan det bli en riktig en riktig kalldusch om vindkraftsbolaget går i konkurs. Bara att frakta bort fundamenten kan kosta miljoner i avgifter. Men om detta faktum talar operatörer och myndigheter tyst om. Några kommuner har svarat att de ser inte det som sitt ansvar utan säger att de monterar ned vindkraftverken och skickar räkningen till markägaren och så är problemet ur världen. De personer som drabbas blir förvånade när de får veta att de har den här skyldigheten, och det kan innebära en svår konkurs för markägaren.

Reglementet säger att när en vindkraftsoperatör söker byggnadstillstånd för att bygga vindkraftverk så ska Miljöprövningsdelegationen meddela vindbolaget hur mycket som ska sättas av för eventuella återställningskostnader. På vissa ställen gör man så, därför att MPD ställt dom kraven. – "Men i de flesta län gör man det inte, därför man vill främja en vindkraftutveckling och är därför generös och inte så hård med den delen, säger Atterby. Man låter någon annan betala helt enkelt.

Atterby informerar vidare att i vissa fall får operatören avsätta 200.000 per vindkraftverk, men kostnaderna handlar istället om miljoner. Om operatören går i konkurs så måste någon annan träda in och där är lagstiftningen solklar. Det är markägaren som arrenderar ut marken som är ansvarig för saneringen. Och det kan bli en dyrbar kostnad. Det kanske är okey om markägaren är en kommun, svenska kyrkan eller SCA, men om markägaren är en privatperson då kan det bli fråga om personlig konkurs.

Markägare som arrenderar ut mark till vindkraftsoperatörer riskerar att bli rejält blåsta. Därför att markägarna kan få stå för hela nedmonteringskostnaden, om vindkraftbolaget går i konkurs eller saknar pengar. Och detta är något som varken myndigheter eller operatörer informerar markägarna om.

Källa: http://www.efn.se/2014/10/02/vindkraft-kan-orsaka-konkurs/

Många undrar nu: Hur ser arrendeavtalen mellan vindbolagen och markägare ut i Sollefteå kommun?”

I dagens TÅ Allehanda finns en insändare i detta ämne som är värd att läsa:

"Plåtskrot, tonvis av betongfundament, kvarlämnade snurror – vem tar ansvaret för vindkraften?"