När jag hittade boken visste jag knappt vem Hulda Nygren var, men fick veta att hon var en äldre syster till min farmor. Hulda var född 1891 och svårt invalidiserad sedan födseln. Men ingen i familjen hade berättat om hennes djupa religiösa intressen och att hon var författare. Jag läste boken med stort intresse, inte på grund av innehållet, utan för att boken visade sig vara oerhört välskriven och för att Hulda verkade ha varit väl initierad i ämnet. Många år senare fick jag kontakt med en person som kunde berätta lite mera om Huldas liv och författarskap.
Jag blev mycket överraskad när jag tittade i Husförhörslängden 1894-1898. Där stod att Hulda var en "idiot"...!! Jag kände till att det var en ruggig benämning som prästerna ofta hade på barn och vuxna med förståndsmässiga handikapp på den tiden, men i Huldas fall måste prästens bedömning varit helt och hållet grundad på Huldas fysiska handikapp och inte på hennes intellektuella kapacitet.
Hulda förde djupsinniga samtal via brev med teologisk expertis och skrev en mängd böcker och artiklar om religiösa spörsmål. Oerhört välskrivna. När Hulda fyllde 75 år 1966 blev hon, enligt min uppgiftslämnare, uppmärksammad i flera stora artiklar, bland annat av docent Gunnar Bohlin bror till biskop Bohlin i Härnösand.
Farmors syster Hulda Katarina Nygren dog 1966 knappt ett par månader efter sin 75-årsdag. Tyvärr hann jag aldrig träffa Hulda och tyvärr har jag inte ens ett foto av henne. Vad roligt det skulle vara att se ett foto eller läsa någon av de artiklar som skrivits om henne!
PS. Ett inlägg om Huldas mor (och min farmorsmor) Karin Mathsdotter finns här.
Uppdatering 5 aug. 2008
Ett stort och varmt TACK till min kusin Britt-Marie, som gett mig ytterligare information om vår gemensamma ana Hulda Nygren.
Uppdatering dec. 2012.
Jag har (äntligen) fått ett foto av Hulda Nygren som gladde mig mycket! Ett stort tack Hans O!
 |
| Hulda Nygren 1891-1966 |
Min kusin Britt-Marie hittade den här dikten av Hulda Nygren i sina gömmor. Tack Britt-Marie för denna värdefulla uppdatering!
Barndomshemmet
Ofta tänker jag på hemmet vid den vackra älvens strand
Där som barn vi lyssnade till furors sus
Där vi byggde stora gårdar, utav strandens fina sand
Och om kvällen somnade vid forsens brus
Där vi gungade på vågor uti pappas gamla båt
Därtill hade vi ej alltid lov av mor
Där vi följde andens ungar, över Lillåns lugna våg
Där vi plockade konvalj och blå viol.
Ännu står den stugan kvar, som byggdes av far och mor
De nu vilar uti kyrkogårdens mull, och de tegar som de bröto
Utur vild och stening jord
Återtages nu av skogens träd och ljung.
Varför blev oss ej förunnat att ha barndomshemmet kvar
Denna plats som är den käraste på jord
Att den nu står öde och ej vårdas som i gångna dar
Väcker känslor som ej tolkas kan med ord.
Uppdatering aug. 2016. Jag har fått en artikel om Hulda som skrevs i Expressen 1961, efter att hennes bok "David Petander. Hans liv och förkunnelse" givits ut (1960). Det är en intressant artikel om Hulda som beskriver den handlingskraft och styrka hon hade trots sina svåra handikapp.
Ett varmt TACK till Maja Ekström som skickat mig artikeln. Maja håller själv på med att skriva en bok om Davis Petander. Maja skriver så här: -"Jag har sällat mig till Huldas sällskap och sysslar med ett mångårigt bokprojekt om David Petander, som jag hoppas kunna avsluta snart. (I så fall kommer den lilla skriften ges ut genom Vadstena Pilgrimscenter).
"HON KAN INTE GÅ, KNAPPAST TALA - GICK ALDRIG I SKOLA"
5 kommentarer:
Hej Anita, jag heter Britt-Marie och bor i norra Sverige.
Anledningen till att jag kom på din blogg var att jag sökte Hulda Nygren som författare.Jag känner att jag vill berätta för dig, att jag som barn vid några tillfällen har suttit i hennes och Ellas kök. Jag har varit där med min mormor och blivit bjuden på hemkokt saft. Dom hade ju hand om postväskan och det var väl oftast, kanske alltid den anledningen till att vi besökte dom. Men det som intresserade mig mest som liten var Huldas skrivmaskin och som vuxen började jag fundera mer och mer på vad hon skrev. Nu har jag läst just boken David Petander. Det har nu allt eftersom kommit många tankar, både funderingar och beundran, om henne som person, och hade det varit en annan tidsperiod hade vi kanske fått läsa en dokumentär om henne själv. I jämförelse med många dagens självbiografier skulle det nog ha varit otroligt läsvärt.
Britt-Marie! Ser att jag inte lämnat någon kommentar här och tackat för ditt inlägg. Men vi hade en privat mailkorrespondens som gladde mig mycket. Tack!
hej! jag heter maja och forskar om d. petander. jag har hittat en väldigt fin artikel om hulda nygren på sigtunastiftelsen. den är från expressen 13/4 1961, skriven av kurt karlsson. kanske har du sett den? den handlar om hur hulda nygren med stort arbete, och flera årtiondens förberedelser skrivit biografin om Petander. hon lade en stor del av sin pension på att trycka den. pengar som hon aldrig fick igen, för priset på boken som hon satt gick nätt och jämt ihop med de planerade utgifterna. när hon skrev på sin skrivmaskin kunde hon endast använda hon ett finger på sin högra hand. jag blir mycket berörd av artikeln. må hennes minne leva!
Tack Maja för din kommentar! Jag har inte läst artikeln du nämner så jag skulle bli mycket glad och tacksam att få läsa den. Jag har Huldas bok om David Petander, men jag känner inte till hur hon finansierade utgivningen.
Min mail är anita.omsjo(at)telia.com / Bästa hälsningar Anita
Uppdatering; Min mail ovan är inte aktuell längre. Min nuv. mail är anita.omsjo(at)gmail.com.
Skicka en kommentar