"Och vad anser du själv om de här sägnerna? - undrar Hinke. Och förresten, var kommer Svartberget in i handlingen? -
- Givetvis kan det förefalla egendomligt att ryssarna tagit sig så långt in i landet, ungefär femton mil från kusten, men de här traditionerna är ovanligt seglivade, och du vet "ingen rök utan eld"! Och vad Svartberget beträffar, kommer det också snart in i bilden, ty skildringen är inte slut än! -
Lidgatu by, på sockengränsen mellan Ådalsliden och Resele. var vid den här tiden en rätt så betydande by, rik, välbärgad och ansedd. Här bodde präst, klockare och länsman. Längre fram fick man socknens första handelsman och härifrån kom ju den berömde bondekonstnären Zachris Persson samt Pelle Molins mor. Lidgatu hade vid 1700-talets början fyra stamhemman och tydligen hade invånarna liksom i Resele och Norrmoflo fått förvarning om den ankommande fienden.
Mitt emot byn, på södra sidan av Ångermanälven, ligger Hundforsklippen, ett gammalt vårdkasberg beläget på gränsen till Resele. Något längre ner ligger Selsberget, också det ett känt vårdkasberg. Inför den annalkande faran beslöt nu Lidgatubönderna att samla ihop sitt silver, pengar och andra värdeföremål och kom på idén att gömma dem i Svartberget, någon mil uppåt skogarna i norr. Där fanns fullt av lämpliga små grottor, skrevor och skravel.
 |
| Lidgatu |
Om vi tittar efter i Gustav Vasas jordeböcker från tiden, finner vi, att på hemmanet nr 1 i Lidgatu satt den av ålder bräcklige nämndemannen Mauritz Michelsson, kommen från den ansedda klockarsläkten i Norrmoflo. Det är dock föga troligt att han vid sin ålder personligen var med i expeditionen till Svartberget.
På hemmanet nr 2, som samtidigt utgjorde församlingens prästgård, satt som ägare prästen ERik Henriksson Hauffman, till börden borgarson från Härnösand, som närmast kom från Sidensjö. År 1718 hade han blivit utsedd till komminister i Ådalsliden och i samband därmed köpte han hemmanet av en viss Pär Andersson från Björkäng i Sollefteå. Han avled redan 1728 i "håll och stygn", ådragen under tjänsteutövning som det så vackert heter i församlingens dödsbok.
Och går vi vidare till hemmanet nr 3, så ägdes det av länsmannen Hans Pehrson från Holme i Resele, gifta andra söndagen i advent med bonddottern Maria Larsdotter, vars fader, Lars Abrahamsson var kommen från Tängsta i Resele. Hans Pehrson hade innan giftemålet varit båtsman för Holme by.
Så återstår hemmanet nr 4, som 1721 ägdes av en annan fd båtsman, Anders Stephansson med tillnamnet Sandman. När nu ryssarna år 1720 satte igång med sina härjningar utmed svenska kusten, blev Anders i likhet med andra båtsmän inkallad för att bevaka kusterna och ställd under militärlagarna. Han lär emellertid ha nekat ställa upp i det militära och dömdes därför till 14 dagars fängelse på vatten och bröd samt gatlopp med spöstraff. På grund av hans rätt höga ålder, 62 år, sänktes straffet till enbart fängelse. Han avled midsommardagen 1737 i en ålder av 79 år. Då hade de båda äldre sönerna Staffan och Pär stupat i Karl XII:s ryska krig och hans yngre son Anders, som stannat hemma, dog också tidigt, endast 24 år gammal. Anders Stephanssons hustru, Lisa Andersdotter, kom från Resele.
Ja. så gömde alltså Lidgatubönderna sin förmögenhet i Svartberget, men det kufiska i den händelsen är, att när faran väl var över och bönderna skulle hämta tillbaka vad de gömt, så hittade de inte gömman...
- Så då ligger skatten där fortfarande! - säger Hinke.- Då föreslår jag att vi agerar skattsökare någon dag framöver. Men nu tycker jag att vi fortsätter vår vandring. - Beslutet följs av handling och efter några minuter har vi kommit in i själva reservatet.
Text: Hembygdsforskare Paul Lundin
Fortsättning del 4.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar