Den här bilden och kommentaren kan jag inte låta bli att visa... En "
liktall" är nytt för mig och det skulle vara intressant att få veta mer om "liktallen" i Ramsele.
Är
"liktall" något som förekom på andra platser också, eller var det speciellt för Drickesbäcksberget i Ramsele?
Någon som vet mera?
Berätta gärna!
:)
PS. I NE står följande: "Liktall, korstall, ett träd där likbärare stannade för att vila sig eller skifta om, då det var lång väg till kyrkogården".
"I de små byarna nordväst om Ramsele (Lövlund, Lungsjön, etc.) var man innan utbyggt vägnät tvungen att bära avlidna personer på bår till den gamla kyrkan i Ramsele. Traditionen var sådan att grannarna hjälpte varandra vid sådana tillfällen, så att karlarna kunde byta av varandra för att orka med den tunga bördan hela vägen till Ramsele. Stigen till Ramsele gamla kyrka gick över ett berg, Drickesbäcksberget. På detta berg brukade man stanna till och vila vid en stor tall, den så kallade liktallen. I tallen ristade man in årtal samt namn på den avlidne. På platsen fanns en gång i tiden faktiskt två liktallar, den som är kvar idag och en äldre som skall ha huggits ner på 1880-talet. Det äldsta årtalet inhugget på den som står kvar är 1764, medan den nedhuggna skall ha haft årtal från 1600-talet inristade."
/ Text/kommentar: Daniel Sidén.
Bilden är lånad från gruppsidan i Facebook
"Sollefteå från förr" /Jörgen Sjölén Sollefteå
.
6 kommentarer:
Jag var inne på "Sollefteå från förr" tidigare idag och förundrades över denna företeelse.
Steve: Har du hört talas om detta tidigare?
Nej, aldrig.
Fantastiskt! Stötte på fenomenet idag då jag lyssnade på Tomas Bloms bok om Linné. Googlade och hittade dessa bilder och info. Tack, det får bli ett besök!
På en gammal handritad karta från 1690 finns två korstallar inprickade. Det står
Korss Tall. Kartan visar gränserna för godset Torgel i Svenska Livland och förvaltningsspråket var delvis svenska, annars tyska. Men bönderna som bodde där var ester. Det står i förklaringen på kartan att korstallarna hade gamla kors. Betyder att den här seden också fanns i Estland, kanske för att begravningritualerna var föreskrivna av den svenska statskyrkan. Hälsningar Gunnar Lossmann, släktforskare i Lund.
Tack Gunnar för din kommentar! Intressant. "Liktallar" kanske inte var så ovanligt trots allt. Speciellt på platser där det var långt till kyrkan. Bästa hälsningar, Anita
Skicka en kommentar