Jag fick anledning att åka till den plats där min pappa föddes på 1920-talet; Rocksjö/Risbränna i Junsele. Igår blev det av. Som med många andra ödebyar i skogen var platsen öde, begraven och glömd av både gud och människor. Jag återsåg en plats överväxt av skog, stenrösen, murknade husrester och slängda nyttoredskap. Man påminns om hur förgängligt allting är. Och frågor tränger på.
Den här gamla järnsängen tex - vem har använt den..?
Vila i frid Rocksjö/Risbränna!
Mer om Risbränna/Rocksjö här:
http://smulansblog.blogspot.se/2007/11/risbrnna-rocksj.html
1 kommentar:
Åh, så spännande! Måste finnas en hel del historier där i de ställen där byar en gång funnits. Wow!
Skicka en kommentar