Per Konrad Persson ”Per Konte” (1884-1958) Resele

Idag fick jag följande intressanta berättelse av Harriet Boman i Resele. "Per Konte" var ett av många original som funnits i våra bygder, och det är så roligt att det finns berättelser och foton bevarade om dessa människor och att de dokumenteras! Jag har fått veta att "Per Konte" även kallades "Stuten" pga av den kont (stut) som han ofta bar. Min mans morföräldrar i Lidgatu fick ofta besök av "Stuten".

Ett stort och varmt tack Harriet för denna berättelse! Berättelsen finns också med i senaste Byabladet i Resele.

Per Konrad med stut.

Per Konrad föddes i Resele 1884 den 4 december och dog på sitt 74 år i Resele 9 september 1958. För många Reselebor var han en välkänd person som bodde i skogen i olika torp och kojor. Vandrade ofta i byarna och hälsade på släktingar och bybor. Nästan alltid med sin plåtkont där han förvarade matvaror och i den bar han även med sig sin lilla järnspis mellan sina olika boenden.

Per Konrads mamma var pigan Ida Albertina Rothmark född 1857 i Tängsta. Hon var en av snickarmästare Carl Rothmark och Ingeborg Tängströms två döttrar. Idas mamma dog när hon var 6 år och pappan dog när hon var 18 år. Pappan hade gift om sig efter moderns död och Ida fick 7 halvsyskon.

När Ida var 16 år fick hon arbete som piga hos kronolänsman Karl August Westerlund i Myre där hon stannade i 2 år. Hon läser då nöjaktigt vid husförhören. Året innan tog hon nattvarden.

Efter att ha återvänt hem så blev hon senare piga hos bonden Per Larsson Väst om Ån i Tängsta. Där är hon med vid husförhör 1875 och tar nattvard 1876.

Vid 20-års ålder arbetade hon som piga hos färgaren Marcus Östlund i Rödsta. Även hos Per Erik Tenglén i Tängsta var Ida piga under en period.

Ida flyttade vidare och var under några år städslad hos Johan Flodin i Norrtannflo. Flyttade till Holme 1882 och var piga hos ”Koppar” Viktor Lidholm. Var även en period hos bonden Anders Flodström i samma by innan hon i november flyttar till Lidgatu 1883.

I Lidgatu blir hon snart gravid och Per Konrad föds den 4 december 1884 i Holme. Ida var då fortfarande skriven på socknen i Ådalsliden. Per Konrad finns antecknad som född i Resele. Troligen fick Ida hjälp av sin äldre syster Catarina Charlotta gift Dahlberg i Holme. Det finns antecknat i födelseboken att Per Konrad blev nöddöpt av Anders Flodström i Holme den 5 december. Den 7 december blev detta konfirmerat av prosten Frisendahl i Ådalsliden. Ida återvänder till Ådalsliden och är fortfarande skriven på socknen utan angivet boende.

Ida får komma tillbaka till Viktor Lidholm i Holme den 2 november 1886 för att föda sin andra oäkta son Carl Valfrid den 8 december. Carl Valfrid dör den 4 januari 1887 endast en månad gammal. Ida bor kvar tillsammans med Per Konrad hos Lidholms några år. Närheten av Idas sju år äldre syster i Holme är säkert en trygghet för Ida.



Anders Viktor Lidholm 1850-1940 vid stugan i Holme, Resele. Huset revs 1944-45.

1890 flyttar Ida och Per Konrad som då är 6 år till Tängsta där Ida blir piga hos änkemannen och födorådstagaren Per Erik Tänglen. Där kommer de att stanna i drygt 10 år. Per Konrad går i skolan i Tängsta. Lärare är Bror Enok Fahlen. Den 20 november 1900 erhåller Per Konrad betyg "Öfer afgångsexamen från folkskola".  Godkänd i alla ämnen och betyget med nöje godkänd i gymnastik samt trädgårdsskötsel och trädplantering ger han sig ut i livet. Högsta betyg i flit och uppförande.



I husförhörslängderna står han som skogsarbetare. Det är oklart om han hade något lönearbete under sin livstid. Han brukade skämtsamt berätta att han aldrig betalt skatt och deklarerat.

1905 gör Per Konrad militärtjänst i Sollefteå. 1920 tar Ida och Petter ett fosterbarn, Anna Helena ett brorsbarn till Ida. Petter Pers har inga egna barn. Ida blir änka 1931 då den 78 årige Petter avlider. Ida bor i födorådsstugan . Ida avlider 1946 på sin 89 års dag. Per Konrad köper i september en stuga i Holme för sitt arv. Han betalar 2 500 kronor till Hilma Jönsson och blir ägare till Jönstorp 1. Tidigare kallat Rödenstorpet.

Per Konrad vid sitt torp i Holme. 1950-tal.

Under åren har Per Konrad bott på olika ställen. Flyttat mellan olika boenden i skogen. Vid Tannflomyran och Edboms slåtter lånade han en stuga som han bodde i under olika perioder. Han uppgav att han aldrig var mörkrädd men en gång trodde han att det var ”gammkärn” (den onde själv) som hade kommit. Han såg ljus på himlen och marken. Det var under krigsåren så militären hade nattövning på Tängstaskogen och det var en patrull han hade sett.

Under många år bodde han av och till i Viktor Perssons stuga på Flakaberget. Stugan stod vid gränsen mellan Tängsta och Sörtannflo. Idag finns endast ruiner kvar. I denna stuga sysslade han med ombyggnationer och utbyggnad. Han hade alltid två skinnfällar som han sov i för att hålla kylan borta. Många av hans boenden var ju inte de mest välisolerade och varma. Eldning var en arbetskrävande syssla. Besökarna berättar om sotiga väggar och väl inrökt boende.

Under Per Konrads levnad fanns det många affärer i byarna. Han var en trogen handlare och först på inköpslistan var Vegamust och falukorv som han gärna intog på plats.

Det gick en historia om att någon hade sett en huvudlös man gå förbi kyrkogården. Det visade sig senare att det var Per Konrad som vandrat med konten så överlastad att huvudet inte syntes.

Till sinnet var Per Konrad glad och skämtsam. Var inte svaret skyldig om någon skämtade och retades med honom. Hunden Dolla, en gråhund var under många år hans bästa vän och följeslagare.

Under perioden Per Konrad bodde i Holme hade han en förtroendeman som hjälpte honom vid behov. En gång när han följde med Per Konrad till doktorn så frågad denne vad kungen hette. Oskar II svarade Per Konrad troligen för det var hans kung vid militärtjänstgöringen.

Efter sin mor Ida fick han ett inte oansenligt arv. Att hushålla med detta var en utmaning eftersom det var många som gärna var med och delade på tillgångarna.

Hos grannfamiljen Mähler på Bränna/Kattögelberget var han ofta på besök på väg till och från stugan i skogen. Han var givmild mot barnen och familjens hund. Vid inköp på Svenssons affär hade han med choklad till familjens lapphund och barnen. Hundar låg honom varmt om hjärtat.

Fru Mähler bakade tunnbröd till Per Konrad och han högg kastved av torrgran till baket. Även vissa jular firade Per Konrad med familjen. I många hem och gårdar blev Per Konrad bjuden på mat. Hans mathållning var nog inte den allra bästa. På grund av att han var tandlös så var kornmjölsgröt och korv ett livselixir.

1958 blev Per Konrad sjuk. Efter en operation på Sollefteå lasarett och en kortare vistelse på Myre ålderdomshem fick Per Konrad sluta sina dagar i september 1958.

På 1960-talet i samband med Moforsens utbyggnad så eldades en av Per Konrads sista sommarbostäder upp. Han kallade den Ritta och som vanligt hade han byggt på och byggt om. Den låg 500 meter uppströms Tannflobron på norra sidan.

I Resele hembygdsförenings samlingar finns en av plåtslagarmästare Fribergs tillverkade plåtkontar som Per Konrad nästan alltid bar med sig.



Källor:
Husförhörslängder
Födelseboken
Småprotokoll
Bouppteckningar
Betyg
Köpehandlingar
Bilder från privatpersoner och hembygdsföreningens samlingar
Intervjuer

Text: Harriet Boman Resele