Ett barndomsminne.
Min familj har firat många, många jular i den lilla
skogsbyn Fängsjö. Ofta firade vi jularna tillsammans med den stora släkten och med de två bröderna Fängström som fortfarande bodde kvar i byn. Jag har mina rötter i Fängsjö via min mor, som föddes och växte upp med sina tolv syskon i Fängsjö. Rötterna till byn sträcker sig dock tillbaka till början av 1800-talet när ett par nybyggare från Dalarna bosatte sig där. Byn har varit befolkat fram till slutet av 1980-talet när den siste bybon lämnade byn. Idag är Fängsjö en fritidsby där de flesta fritidsboende har rötter och kopplingar till byn.
Det finns ingen elektricitet i Fängsjö, men vi klarade jularna det med levande ljus i granen, öppen spiseldning och marschaller ute på gården och efter byvägen. Snö och skottning ingick i julbestyren.
Det hände nån gång att vi besökte julottan i min barndom. Julottan var inte något som stod på agendan varje jul men det hände någon gång. En julhelg i början av 1960-talet i Fängsjö fick jag, mina syskon och en kusin en idé att vandra till julottan på juldagsmorgonen. Det är ca 1,6 mil från Fängsjö till kyrkan i byn.
När vi så småningom kom fram hade julottan precis avslutats i kyrkan.. Bara vaktmästaren fanns kvar i kyrkan. Vi kom en timme för sent! Vi blev förstås besvikna, men jag minns inte att vi var speciellt ledsna. Vi gick till en moster och morbror i byn som bjöd oss på kaffe innan en kusin skjutsade hem oss till Fängsjö på en nyplogad väg!
Det blev en speciell juldagsmorgon! Och ett ovanligt fint minne.
Det finns ingen elektricitet i Fängsjö, men vi klarade jularna det med levande ljus i granen, öppen spiseldning och marschaller ute på gården och efter byvägen. Snö och skottning ingick i julbestyren.
Det hände nån gång att vi besökte julottan i min barndom. Julottan var inte något som stod på agendan varje jul men det hände någon gång. En julhelg i början av 1960-talet i Fängsjö fick jag, mina syskon och en kusin en idé att vandra till julottan på juldagsmorgonen. Det är ca 1,6 mil från Fängsjö till kyrkan i byn.
Sagt och gjort. Vi steg upp tidigt i ottan medan det var alldeles mörkt ute och vandrade iväg. Det hade snöat under natten, så det blev en en ganska tuff vandring ett par timmar i mörker och djupsnö. Vi hade i alla fall fotogenlyktor med oss som lyste upp vår vandring.
När vi så småningom kom fram hade julottan precis avslutats i kyrkan.. Bara vaktmästaren fanns kvar i kyrkan. Vi kom en timme för sent! Vi blev förstås besvikna, men jag minns inte att vi var speciellt ledsna. Vi gick till en moster och morbror i byn som bjöd oss på kaffe innan en kusin skjutsade hem oss till Fängsjö på en nyplogad väg!
Det blev en speciell juldagsmorgon! Och ett ovanligt fint minne.
1 kommentar:
Dear Anita,
a little bit late. But I wanted to thank you for your beautiful Christmas memories. Thanks a lot!! You know, when you allow us to take part in your memories, it feels – at least for me - like I was a part of a group. A group that is far away, but true. So i don't have to choose between group and truth. Between the only group that feels really like a group even when i´m alone. And the truth that is the only one, even if many truths maintain that from themselves. I was born in 1969. I am glad that I don´t have to choose anymore but that I was allowed to find. Indeed aging is known to have a disadvantage. You see and hear worse and worse. But aging also has an advantage. Feelings never grow old. And so i can rely on my feeling to realize that a group is closer to me than most groups that exist where i live. That truth is closer to me than most truths which exist where i live.
For the new year I wish you health, satisfaction and success in everything you want to do.
KRAM! ❤,
Hans
Skicka en kommentar