söndag 30 december 2007

Nyårsönskan

I mitt förra inlägg hade jag en nyårsönskan:

Tålamod att vänta på att Telia ska reparera telefonledningarna så att vi kan ringa och koppla upp oss på nätet när och som vi vill. Vi har haft problem länge nu och mitt tålamod börjar tryta .....

Men jag har också en annan - starkare - nyårsönskan:

Jag önskar att alla människor på nyårsaftonen skulle låta bli alla smällare, raketer och fyrverkerier med tanke på alla skotträdda hundar. Det är fruktansvärt synd om en hund som är skotträdd. Vi vet. Vi har tidigare haft en hund som blev oerhört rädd av smällare; hon sprang runt, runt i huset och försökte gömma sig under allt som gick att komma under. Hon skakade som ett asplöv, hennes hjärta bankade jättehårt och hon kissade på golvet. Hon hoppade på dörrar och vid ett par tillfällen fick hon epileptiska anfall av rädslan. Många gånger fick vi ta henne in i bilen och köra omkring - det lugnade henne lite. Ett par gånger åkte vi till sommarstugan på nyårsaftonen för att komma undan de värsta smällarna. Tack och lov är våra fyra nuvarande hundar inte skotträdda, men de blir oroliga av smällare.

Många hundar har till och med dött av skotträdslan. Även människor skadas varje år på grund av smällare och dessutom påverkar fyrverkerier miljön skadligt. Min nyårsönskan är att alla ska tänka på alla skotträdda hundar genom att inte använda fyrverkerier, raketer och smällare. Även husse och matte påverkas när hunden mår dåligt. Det är väldigt jobbigt.

Snälla, låt bli fyrverkerier främst för hundarnas skull! Det går att fira det nya året utan raketer och smällare.

Vi är flera bloggare som har samma nyårsönskan:

http://lisasbetraktelser.blogspot.com/2007/12/en-nyrsvdjan.html

http://tankevagor.blogspot.com/2007/12/en-nyrsvdjan.html

http://motvillig.blogspot.com/2007/12/festligt-folkligt-och-ondigt.html


Till alla önskar jag ett riktigt (och smällfritt)

Gott Nytt År!


Uppdatering:

Peter har lagt in ett par bra länkar i en kommentar till det här inlägget, som gladde mig och som jag gärna förmedlar. Bland annat en länk till en namninsamling mot smällare och fyrverkerier. TACK Peter! Över 3000 personer har redan skrivit under. Låt oss hjälpas åt att vända opinionen!

Artikel i sydsvenskan

fredag 28 december 2007

De ovanliga

Fortfarande, sedan över en vecka, har vi stora problem med telefon- och internetuppkopplingen. Det går att ringa ut men inte att ringa in. Internet fungerar ibland men bara korta stunder, och då går det väldigt långsamt. 20-30 kbite/sek. (Hur mycket är hastigheten på bredband....?)

Telia har lovat att felet ska vara reparerat i eftermiddag, men jag tvivlar. Jag gissar att alla reparatörer - de fåtal som arbetar här - har ledigt över helgerna, så jag tror att problemet kvarstår över nyårshelgen också. Det är tur att mobiltelefonen fungerar....





Något helt annat.....

Jag och min man fick var sin bok i julklapp som blev mycket intressanta läsupplevelser. Böckerna heter "De ovanliga" del 1 och 2 (del 2 är en uppföljning av personerna efter några år) och handlar om ovanliga människor som lever i samhällets marginaler. Författaren och fotografen till bilderna i böckerna heter Åke Mokvist. Han skildrar de ovanliga människorna med stor lyhördhet och värme och han har låtit dem berätta med egna ord, i sin egen takt och på deras villkor. Han berättar om människor som har valt att leva utanför samhället, ofta i undermåliga kojor eller bostäder, människor som värdesätter friheten högre än tevesåpor, melodifestivaler och ishockey-VM. Det är starka och envisa människor, som ofta fått betala ett högt personligt pris för sitt levnadssätt.

De är också människor som kritiskt betraktar samhället utifrån, utan TV, datorer och telefoner. Åke Mokvist berättar bland andra om Helena Langenhed som blev 85 år, och levde de sista 20 åren av sitt liv utan värme, elektricitet, vatten och telefon i en liten koja, trots att hon var mycket rik. Hon avled under oklara omständigheter i december 2002, och lämnar ett outplånligt intryck av styrka och medvetenhet. Hon sade ofta: "Det är inte i medvind, utan i motvind, som vingarna stärks".

"De ovanliga" är underbara, ovanliga böcker med fantastiska bilder. Läs dem!


Uppdatering em:

Ordningen återställd! Telefon - och internetfelet är fixat. Som kompensation för åtta dagars problem bjuder Telia på ett kvartalsabonnemang! Känns som en liten julklapp.....

Uppdatering 29/12

Glädjen blev kortvarig.... Problemet med telefon- och internetuppkopplingen är tillbaka. Telia säger att felet ska vara åtgärdat den 4/1 2008. Suck. Min nyårsönskan blir tålamod.....!

fredag 21 december 2007

God Jul!

Foto: Ulla Wikström. Tack Ulla!

Vi har STORA problem med vår telefon - och internetuppkoppling sedan ett par dagar, så jag vill passa på att redan nu - medan det går - önska alla besökare, vänner och släktingar som tittar in här på min blogg en riktigt, riktigt

GOD JUL !
Anita (Smulan) och Kenneth i Omsjö.

onsdag 19 december 2007

Mörkläggning av Sollefteå kommun

Sollefteå kommun har tyst dragit in ersättningspengen, eller HAB-ersättningen, för alla brukare inom LSS-gruppen av begåvningshandikappade i vår kommun. Beslutet har tagits i slutna rum och en mycket sen information har getts till gode männen. Brukarna själva arbetar vidare utan att förstå varför deras "lön" på ca 700 kronor i månaden kommer att dras in från och med 1 januari 2008. Det är tydligt att kommunen vill mörklägga denna åtgärd.

Cuno Bernhardsson skrev en insändare om detta i gårdagens TÅ. En utmärkt analys av hur Sollefteå kommuns vård- och äldreomsorg tar hand om de svagaste.

Tack Cuno för din utmärkta insändare i dagens TÅ! Jag håller med din analys om att det är de svagaste som alltid drabbas. Det är Sollefteå kommuns strategi på många områden. Att HAB-ersättningen dras in kan dock diskuteras, tycker jag. LSS-brukarna har en pension som bör täcka alla omkostnader. MEN kommunens i princip noll-information till brukarna och deras gode män ger tydliga signaler att det är en åtgärd som skulle mörkas av Vård- och omsorgsnämnden. Skamligt!

söndag 16 december 2007

Nämforsen

Fotot från Karins Blogg.


Fram till mitten av 1940-talet var Nämforsen en stor, mäktig och vacker fors. Namnet Nämforsen kommer från det forngermanska ordet nehma (tyska nehmen) som betyder taga eller fånga (underförstått fånga fisk) Forsen bestod av flera mindre fall vid forsens överdel där laxarna fanns i överflöd. Laxfiskare från när och fjärran kom förr till Nämforsen för att fiska, och forsen utgjorde också ett viktigt motiv för alla de konstnärer som under årens lopp bott och verkat i Näsåker. Pelle Molin är kanske den mest kände av dem och hans målningar av Nämforsen är otaliga. De över 4000-åriga hällristningarna som finns på klipporna runt den forna forsen är fortfarande en stor sevärdhet.

Under åren 1944-1947 försvann Nämforsen genom en utbyggnaden av ett kraftverk. De små fallen och strömdragen runt den stora forsen torrlades, och ovanför kraftverket dämdes istället Ångermanälven upp och förstörde mycket åkermark efter älvfåran. 16 stora och mindre forsar byggdes ut eller torrlades i Ådalslidens socken under de här åren. Naturvärden som inte går att få tillbaka.





Strax ovanför kraftverket ligger det s.k. "Inget"."Inget" såg ut som på bilden ovan före kraftverksutbyggnaden, men efter utbyggnaden blev en stor del av åkermarken lagt under älven. I "Inget" var det dock fortfarande åkermark ända upp till nipkanten när jag var liten. Kor betade på niporna och nere vid den lilla nyblivna viken vid älvkanten låg badet där alla Näsåkers barn - även jag - gick i simskola på 1950-talet. Det var kallt, mycket kallt att bada i Ångermanälven, minns jag, men vi var härdade :). I den lilla ån intill, Per Hansch bäcken, brukade vi meta.

På fotot ovan ser man de hus som fanns i "Inget" före uppdämningen. Alla hus ligger under vatten idag. Där bodde "Pär Hansch´n" eller Per Hansson (1853-1935). Han var den siste färjaren som skötte färjöverfarten över Ångermanälven innan Nämforsbron stod färdig 1920. Den lilla ån intill som rinner till älven kallas än idag Per Hansch-bäcken efter denne siste färjare.

Fler kort av "Inget".


Tillägg: H. W. Wallin 1880-1956 (min mans morfar) skrev visan "Nämforsens klagan" när forsen ödelades. Så här lyder den.

fredag 14 december 2007

Lästips

Jag har nyss läst ut en bok, skriven av journalisten Ewonne Winblad, som heter "Frälst, förmögen förskingrad". Det är en intressant bok som handlar om Ewonnes svärmors moster Hanna Lindmark (1860-1941) som kom från en mycket fattig barndom i Ångermanland och så småningom blev en driftig grundare av den kända Margaretaskolan. Hanna Lindmark blev så småningom mycket rik och kunde förvärva både gods och guld.

Hanna var djupt gudfruktig. Hon kunde visa hårdhet både mot sina närmaste och anställda, men även en stor aningslöshet mot de manipulativa kristna missionsförbund, som hon ekonomiskt stödde under hela sin livstid. Hanna testamenterade sin stora förmögenhet till dessa missionsförbund och inom några år var alla pengar förskingrade av förslagna direktörer. Denna förskingring tystades effektivt ner tills Ewonne och hennes man Lennart på märkliga vägar lyckades hitta de handlingar som fortfarande fanns kvar om denna smutsiga historia. En mycket läsvärd bok!

En annan bok som jag nyss fått i min hand är "Att människan levde - Maria Larssons eviga ögonblick" av Agneta Ulfsäter-Troell. Jag skrev om den boken här på bloggen för en tid sedan. Bokens förlag läste mitt inlägg och skickade mig boken gratis! Jag blev så glad. Ett stort och varmt tack!

Boken är delvis en släktkrönika men som först och främst handlar om Agnetas släkting Maria Larsson. Maria fick ett hårt liv med sin man Sigfrid, en man som inte alltid var "Guds bästa barn". När Maria vinner en kamera på ett lotteri under 1900-talets första år blir det som ett under för henne. Hon skapar "eviga ögonblick" med sin kamera, och Maria skapar också med kameran ett eget mentalt rum i sin hårda tillvaro. Jag har inte hunnit så långt i boken ännu, men jag förstår av texten och de många fantastiska bilderna att jag har en fin läsupplevelse framför mig.

Boken är också underlag till en film "Maria Larssons eviga ögonblick" med Agnetas man Jan Troell som regissör. Huvudrollerna i den filmen spelas av Mikael Persbrandt och Maria Heiskanen, och filmen kommer förhoppningsvis upp till hösten.

söndag 9 december 2007

Andra advent

Storsjön

Mor och son gråhund


Idag har vi en strålande vacker vinterdag. Några minusgrader. Solen lyser på träden som är vita av snö. På rönnen utanför vårt hus sitter massor av domherrar och äter solrosfrön från fågelbordet. En ekorre vill vara med i sällskapet och det får han så gärna. Ingen av fåglarna bryr sig att han är där. Inte jag heller.

Tog en promenad med ett par av hundarna. Härligt, trots att jag är ordentligt förkyld. Ljuset är så vackert den här årstiden! Blått ljus. Fast det ser ovanligt blått ut på korten, tycker jag...

Lite funderingar kring julmaten....

Så här till jul kommer många gamla recept och maträtter fram.Vattlingon är en efterrätt som jag gärna håller fast vid - det är både lätt att göra på hösten och jättegott att äta efter all tung julmat. Rullrån är gott på kakfatet; speciellt när de är nybakta och spröda. Min mamma håller fast vid den traditionen fortfarande.

Karin har receptet på rullrån på sin mat-blog, om någon vill prova.

Programmet häromkvällen om kötthanteringen på några ICA-affärer var förskräckligt. Jag är ingen stor köttätare - jag köper aldrig kött i affärer och äter inte kött på restaurang av princip - men kött av älg, tjäder och hare (som min man har skjutit) äter jag ibland. Då vet jag i alla fall vad det är för kött och hur det har hanterats. Julköttbullarna steker jag av egen älgfärs. Det känns bra att jag har möjlighet att laga mat av kött, köttfärs och fläsk från djur som man vet har haft det bra tills de avlivades och från kött som inte paketerats om ett flertal gånger....

I år har vi färsk skinka från en lokalproducent. Skinkan ska läggas i saltlag cirka tio dagar före jul. Skinkspadet av den ugnsstekta skinkan blir "dopp i gryta" på julaftonslunchen. Det är en mycket fet maträtt, som jag gärna skulle avstå men det är en tradition som min man älskar! ;) Hmm....

Idag är det Anna-dagen. Det är den dag som lufisken lades i blöt förr. Jag minns tunnan i källaren som mamma använde för att luta fisken i när jag var liten. Det känns bra att slippa de bestyren. Lutfisk är jättegott - det är tur att det finns att köpa. Färdiglutat och klart att äta.

Man kan ju bara hoppas att lutfisken inte har fraktats runt hela jordklotet innan den kom till affären. ....


En fin andra advent alla!

onsdag 5 december 2007

Gunnar Johansson, skidåkaren

Gunnar Johansson 1924-1988.

Min morbror Gunnar var en mycket duktig skidåkare på elitnivå på 1940- och 50-talet.

Eftersom ett av mina intressen är skidåkning - både utför och på längden - så är jag inte så lite stolt över min morbror som var mycket duktig i svenska mästerskapstävlingar på sin tid. Det berättas att han tränade genom att åka fram och tillbaka till Näsåker (minst 3 mil) på kvällarna efter jobbet. Morbror Gunnar hade de fysiska förutsättningar för att bli en stor idrottsman. Han blev sedermera polis och deltog i flera polis-SM, där morbror Gunnar flera gånger blev segrare både individuellt och i lag. Gunnar deltog även i SM där han som bäst blev sexa.

Även min morfar, "Järn-Lärsch" J. A. Johansson var en mycket duktig skidåkare. Morfar deltog i seniortävlingar på skidor långt upp i hög ålder. Jag fick ett par av mina allra första skidor av min morfar; ett par jättefina skidor som han köpt någonstans i Lappland. Tyvärr var skidorna lite för långa för mig, och när jag hade växt i dem så hade jag flyttat från den norrländska vintern... Jag föredrog på den tiden att åka utför istället. Numera är det längdåkning på skidor som gäller igen.  :)


Morfar J.A. Johansson 1884-1964


Så här skrev jag om morbror Gunnars skidbedrifter på ÅSK:s hemsida (Ådalslidens skidklubb) för några år sedan:

"Gunnar var redan i skolåldern en duktig skidåkare, och han fortsatte sedan åka för ÅSK några år innan han gick över till Kramfors IF 1946 när han påbörjade sin utbildning till polis. Under militärutbildningen på I 21 avverkade han flera goda lopp och han blev bl.a. tvåa på stafett-DM i Härnösand 1946 och sjunde plats på 15 km. På tremilen på SM i Falun 1947 blev Gunnar sensationellt nia, men arrangörerna hade räknat fel och vid omräkningen blev Gunnar nedflyttad till sjuttonde plats och 23: e man på 15 km. Loppen kördes inte om…

1949 värvades Gunnar till Brännans IF. I distriktsmästerskapen 1950 blev han vinnare på 15 km, 50 km och i stafetten. Femmilen vann Gunnar med bred marginal, mer än 12 minuter, över tvåan K. J. Edblad, Friska Viljor. Lagsegern gick till Brännan. Samma år var Gunnar aktuell för uttagningen till VM i Lake Placid men UK-ledningen petade Gunnar till förmån för Martin Lundström. Detta åstadkom kritik och diskussioner i tidningarna under lång tid, medan Gunnar fortsatte att åka olika mästerskap i Sverige med mycket goda resultat. Några utlandstävlingar fick Gunnar dock ändå medverka i. Han var bl.a. i Chamonix i Frankrike, men alpluften verkade ha tagit knäcken på skidåkningen för något resultat gick inte att åstadkomma där…



På SM i Ö-vik 1950 kom Brännans IF femma i stafetten, där Gunnar åkte tredje sträckan och kom på sjätte plats individuellt. Tyvärr fick han avbryta senare tävlingar i Ö-vik pga. blindtarmsoperation.

Åren efter fortsatte Gunnar åka bland annat Polis-SM, där Gunnar flera gånger blev segrare både individuellt och i lag. I SM i Umeå 1952 åkte Gunnar in som åttonde man på tremilen och trettonde man på 15 km. Den sammanlagda platssiffran blev sex.

1953 blev Brännan åter distriktsmästare i skidstafetten där Gunnar ingick i det vinnande laget."

tisdag 4 december 2007

Skolkort Tängsta byskola 1893


Första raden från vänster: Johanna Hansson (f. Östin), okänd, Margareta Bostedt (f. Östin) , Erika Hansson, okänd, Beda Toresson (f. Persson), Kristina Toresson (f. Tängnander), okänd, okänd, Ingrid Westermark, Erika Östin, okänd.

Andra raden från vänster: Okänd, Erika Tängnander (f. Tänglander) okänd, Karin Nilsson (f. Tänglander), Karin Wikner (f. Strandkvist), Regina Tängnander (f. Östin), Anna Viklund, Kristina Edström (f. Östin)

Tredje raden från vänster: Viktor Tängnander, Östlund, Östlund, Andreas Näslund, Adolf Westerlund (Per Hansch Adolf postiljon), Petrus Nilsson, Petrus Hansson.

Fjärde raden från vänster: Petrus Tängnander, Per-Erik Wikner, Petrus Westermark, Erik Jakob Näslund, okänd.

Uppdatering 2010-10-11
Jag har kompletterat några namn på skolkortet. TACK Dan Olof Andersson för uppgifterna!

måndag 3 december 2007

Vinter och gammal vänskap

Åter hemma i riktig vinter. När jag lämnade Stockholm regnade det, men här hemma har det kommit mycket snö. När jag åkte hem med buss de sista milen från Sundsvall körde busschauffören fast i snökaoset. Nu är det bara snöskottning som gäller. Trots det föredrar jag nog snö istället för regn den här årstiden.....

Jag träffade bland andra en kär och god "gammal" vän i Stockholm. Vi har känt varandra i fyrtio år kunde hon berätta, och visst stämmer det. Det är i år fyrtio år sedan vi började sjuksköterseutbildningen tillsammans Solveig och jag. Det känns nästan ofattbart länge sedan, och det har runnit mycket vatten "under broarna" sedan dess. Solveig kommer från Småland och jag är uppvuxen i Ångermanland i snarlika uppväxtmiljöer, vi är äldst i syskonskaran och våra referensramar är ganska lika till mångt och mycket.

Solveig - och hennes man - har bland annat arbetat i Bolivia några år och flyttat några gånger i vårt land. Solveig och jag har till och med arbetat på samma arbetsplats en gång i världen. Fast inte samtidigt, men nästan.... Jag har också rest, arbetat utomlands, brutit upp och flyttat några gånger, och så här i backspegeln känns det som det har hänt otroligt mycket under dessa fyrtio år.

Men vi har hållit kontakten alla år. Via brev, telefonsamtal och numera mest via mail. Vi har följt varandras liv och det känns så otroligt fint att vi har haft och fortfarande har gemenskap och kontakt. Vi är födda samma månad och samma år. Lite märkligt är det att vi till och med slutade arbeta (troligtvis för gott) samtidigt efter nästan 37 års yrkesliv. Till och med samma månad och samma år!

De här åren har gått väldigt fort. Ibland undrar jag var tiden har tagit vägen. Det var ju inte så länge sedan vi satt på Agnegatans trapp och filosoferade över hur framtiden skulle bli! Nu vet vi. Åtminstone så här långt.


På vår examensdag den 10 juni 1969 var jag väldigt förkyld minns jag.

Lika förkyld som jag är nu...:(

söndag 25 november 2007

lördag 24 november 2007

Ett annat avbrott...

Så här ser den "riktiga" Smulan ut! :) Smulan, som är född i Danmark, kom till mig som en gåva för några år sedan, och jag blev så förälskad i henne. Hon låg på min hals på nätterna (jag som har allergi...!) och vi blev så goa vänner, Smulan och jag. Jag ville så gärna behålla Smulan men våra hundar accepterade inte denna lilla nykomling i huset. Jag såg ingen annan utväg än att ge bort Smulan för att inte någon av hundarna skulle skada henne. Nu finns hon hos Malte med familj på landet utanför Sundsvall och jag vet att hon har det så bra!

Men jag saknar Smulan ibland....



Nu "tystnar" jag några dar ;)

Jag reser bort och återkommer till första advent.

Ha det riktigt bra alla i vintermörkret!

fredag 23 november 2007

torsdag 22 november 2007

En ny bok

"Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent"

Det här långa titeln finns på en bok som nyligen kommit ut och handlar om klimathotet på vår jord. Den boken vill jag läsa. Boken är skriven av Andreas Malm, författare, journalist och politisk aktivist. Jag kände inte till Andreas Malm förrän härom morgon, när jag hörde honom debattera på TV om det allvarliga klimathotet mot vår livsmiljö.

Jag tror den mannen vet vad han talar om, och boken måste jag bara läsa. Har någon läst boken?

onsdag 21 november 2007

Avbrott...

Skyndar och skriver en rad innan nästa telefon- och internetavbrott....

Det pågår en stor ombyggnation av vägen mellan Näsåker och Omsjö just nu som beräknas vara klar nästa höst. Samtidigt med dessa arbeten pågår det arbeten med att sätta upp nya el-ledningar och ett nytt telefonnät. Alla aktörer arbetar samtidigt. Detta innebär stora problem för oss som bor efter den berörda vägen. Vägen till vår lilla skogsby är ofta inte farbar just nu på grund av stora vägmaskiner på vägen, tillfälliga grova stenbeläggningar som riskerar däckpunkteringar, vägsprängningar och uppgrävda vägdelar som orsakar långa stopp av väntan. Jag åker ofta omvägar nu för att undvika de problem som finns på vägen. Men allt detta är vi förberedda på. Vägverket har i god tid givit oss mycket god information via brev och flera vägmöten till oss berörda, vilket har känts mycket bra.

Arbetet med ett nytt elnät är också på gång. Snöfall, hårda vindar och trädras har orsakat många kabelbrott och ofta långa strömavbrott, något som förhoppningsvis ska bli bättre nu när elnätet dras efter vägnätet och inte i skogen.

När det gäller Telia är det andra bullar! Entreprenörerna som arbetar ute "på fältet" är jättebra - de gör så gott de kan med de telefonavbrott som ideligen uppstår under nuvarande arbeten. Men Telias information är mycket undermålig. Ringer man till de ansvariga för det här specifika arbetet så blir man ganska nonchalant bemött. De frågor och funderingar man har tas inte på allvar, och vid ett tillfälle fick jag ett underförstått hot om "att vi är inte skyldiga att tillhandahålla telefon i er by".

En ca 20 meter hög radiomast för fast telefoni är planerad, och den kommer inom kort att sättas upp några tiotal meter från vårt hus. Den ska möjliggöra en trådlös telefoni o c h det skulle innebära att vi skulle kunna få möjlighet till Adsl till en relativt ringa extrakostnad av kompletterande utrustning på vår lokala telestation. O m bara Telia visade lite god vilja och service till sina kunder.....

Men Telia säger nej, nej nej. Vi får inte Adsl - vi är för få abonnenter och därför är vi inte lönsamma för Telia. Monopolet Telia har talat.

Kommunens IT-ansvarige, Mikael N., försöker på alla sätt hjälpa oss med att komma till tals med Telia. Men han börjar också att ge upp hoppet om en lösning. Telia ser oss fåtal abonnenter i byn som olönsamma.


Förresten! Eldistrubitören ersätter sina kunder automatiskt om el-avbrottet varar mer än 24 timmar (tror jag det är) Vad säger Telia om att ersätta sina abonnenter för många och långa avbrott?

Som en liten vänlig gest bara...

Men det är nog alldeles för mycket begärt.



Uppdatering:

Om Sollefteå kommuns bredbandssatsning står här.

TeliaSonera har i samarbete med Sollefteå kommun byggt ut ADSL på många orter i kommunen. Den 6/11 2007 blev det klart att Gideåberg, Gulsele och Röån skulle få bredband via ADSL. Grattis!!

Tyvärr räckte inte pengarna till alla orter i kommunen den här gången. Men chansen att få Adsl till så små orter som Omsjö är ändå mycket liten om inte Telia ändrar synen på lönsamhet. Och det kommer de inte att göra.

tisdag 20 november 2007

Risbränna / Rocksjö, Junsele



Risbränna / Rocksjö är ett gammalt skogsnybygge som låg några mil norr om Junsele. Nybygget grundades i slutet av 1820-talet av nybyggaren Samuel Olofsson 1801-1887. En avvittring och skattläggning av nybygget genomfördes 1830-31, men blev fastställt först 1858. Granngården Rocksjö blev ett eget krono-nybygge och enligt avvittringsutslag från 1858 skattlagt med 40 frihetsår från året efter det att nybygget utstakats.

Det var fattiga nybyggare som kom till Risbränna. I sockenstämman 1833 kan man läsa att "Samuel Olofsson med fru och sex barn var utfattiga och befann sig i en ömkansvärd belägenhet, eftersom "björnen nedrifvit hans två kor, de enda som under sommaren skulle uppehålla lifvet uti åtta personer." Sockenstämman beslöt att samla till en ny ko till familjen och de fick också ett ekonomiskt bidrag. Samuel och hans hustru Cajsa Stina fick fjorton barn, varav sex dog som små, och då förstår man att försörjningsbördan var stor.

Under tiden som Samuel bröt mark på Risbränna kom fler familjer att bosätta sig i Risbränna under längre eller kortare tid. Från år 1885 benämns gården i Rocksjö som Risbränna, vilket gör att det efter 1885 är svårt att avgöra på vilken gård familjerna bodde. I 1890 års folkräkning bor 11 personer i Risbränna/Rocksjö.


Fotot: Min farfar och farmor Anders och Ada Berglund med deras tre äldsta barn, Anna, Olle och Axel. Rocksjö 1918


År 1889 bosatte sig Jonas Enok Wallinder f 1859 och hans hustru Eva Maria Mårtensdotter f 1865 i Rocksjö, och de bodde kvar där till 1913 när min farfar Anders Olof Berglund (1885-1950) och farmor Ada f. Nygren (1894-1955) flyttade dit som nygifta. Eva Maria Mårtendotter var för övrigt min farfars moster. I Rocksjö föddes farfars och farmors första sju barn mellan 1914 och 1925. En av dem var min pappa. Familjen flyttade till Gulsele 1925.

Landbonden Johan Eriksson Edström (1852-1913) och hans hustru Kajsa Helena (1854-1907) flyttade till Risbränna 1905 med sina två barn. Båda barnen Erik 1884-1971 och Anna "Risbränn-Anna" Edström (1883-1964) stannade kvar på gården efter föräldrarnas död, tillsammans med Annas son Sven, "Sven på Risbränna". "Sven på Risbränna" Edström (1911-1984) fortsatte att bo på Risbränna in på 1980-talet.

"Sven på Risbränna". Tack för fotot, Maria Danielsson!
 
Fotot: "Kalle Glader", Anna och Erik Edström bl.a.
"Braskastugan" Risbränna

När pappa var liten i början av tjugotalet bodde ibland en "luffare" hos Anna och Erik Edström som kallades "Kalle Glader". Pappa minns att "Kalle Glader" tog med honom på fisketurer. Pappa måste ha varit mycket liten, cirka tre-fyra år bara..

För några år sedan fick jag tillsammans med pappa tillfälle att besöka Risbränna/Rocksjö för första gången. Som de flesta gamla skogsnybyggen så var det mesta raserat. De flesta husen och ladugården var rivna/flyttade och bara resterna återstod. Ett uthus stod kvar som används som jaktstuga numera.

Tack och lov har jag fått några bilder av Göran Stenmark, som visar hur Risbränna gård och bryggstuga såg ut 1987. Uppgifterna ovan har jag dessutom tagit från en skrift som Göran skrivit om Risbränna och Rocksjö. Ett stort och varmt tack Göran!





Färgbilderna från Risbränna är tagna av Göran Stenmark


Uppdatering sept. 2013.  ROCKSJÖ

Jag har fått ett par bilder av husen i Rocksjö som min kusin Jan skickat till mig. Bilderna är från ca 1954-55. Gården i Rocksjö ägdes vid den tiden av en farbror till Jan och mig. TACK Jan! :)


En ny bok och film!

Det här är en bok jag vill läsa och en film jag vill se!
Boken "Att människan levde - Maria Larssons eviga ögonblick" är en släktkrönika av Agneta Ulfsäter-Troell som kommer ut i dagarna. Hennes man Jan Troell håller samtidigt på att göra en film om berättelsen i boken. Filmen beräknas bli klar i höst.

Ett klipp ur förlagets hemsida:

"När arbetarkvinnan Maria Larsson vinner en kamera på lotteri under 1900-talets första år är det för henne som ett Under. Historien om Maria Larsson och hennes "eviga ögonblick", hennes familjs öden så långt från dagens Sverige, bygger på många års intervjuer med främst Marias dotter Maja född 1901. Författarinnan har sammanställt en familjekrönika där hennes pappas faster Marias liv utgör navet i en fascinerande berättelse om en kvinna som mot alla odds skapar sig en egen tillvaro. Berättelsen bildar underlag till filmen Maria Larssons eviga ögonblick som Niklas Rådström har skrivit manus till i samarbete med Agneta Ulfsäter-Troell och hennes make, filmregissören Jan Troell.

Pärmbilden är fotograferad av Maja Larsson, Marias dotter."


Uppdatering 13/12
Förlaget har helt gratis och generöst skickat mig boken för att jag skrivit om den i bloggen! Jag fick den igår.
Ett varmt och stort tack för den fina julklappen! Jag känner mig så hedrad och glad.
Jag ser fram emot att läsa berättelsen om Maria Larsson.
Tack!

måndag 19 november 2007

Näsåkers första telegraf

Telefonisterna på bilden heter Svea Holmkvist t.h. och Hildur Persson (gift Nilsson) t.v.
Vi har haft telefonavbrott - och därmed även utan internet - över ett och ett halvt dygn igen. Det är inget ovanligt hos oss, men det är lika besvärligt varje gång..

Fotot ovan är taget 1918 i Näsåkers första telegraf. Hur var det på den tiden?

Så här står det i Ådalslidens hembygdsbok:

"Det inrättades en telefon- och telegrafstation i Näsåker 1893 med en stockholmsfröken Emma Lagerberg som föreståndare. Abonnenterna fick själva bekosta ledningarna till sina apparater och även bekosta växelstationens föreståndarinna. Ledningarna var i regel i dåligt skick och blev dåligt underhållna och själva telefonapparaterna läspade och snörvlade och var ibland svåra att avlyssna. När åskan gick brukade det smälla och spruta eldgnistor ur apparaten. 1895 fanns det 8 abonnenter och vid krigsutbrottet 1814 hade antalet vuxit till 17."

Möjligen låg den första telegrafen här i det "Blomska kvarteret". Skylten "Telegraf-station" finns till vänster i bild.








lördag 17 november 2007

Gulle dig, Astrid!

Jag såg programmet om Astrid Lindgren i repris idag. Helt underbart program. Astrid var så underbart skön; hennes intelligens, humor och slagfärdighet....

Bara Astrid kan skriva ett sådant här svar till "After Dark", när de skrev och ville ha ett samarbete med Astrid: "Nej si det går inte, för After Dark då sover jag, och när det är ljust då skriver jag, men bara för barnen. Tyvärr, tyvärr. Med vänlig hälsning".

Gulle dig Astrid!

torsdag 15 november 2007

Hömyra, Junsele


Några gamla bilder av Hömyra i Junsele.


Hömyra sommaren 1938.

Hömyra vinter 1947

Okänt årtal.

Min farfars farfar Anders Berglund (1826-1904) var en av de första grundarna till den lilla skogsbyn Hömyra utanför Junsele. År 1864 kom Anders Berglund och Jakob Jönsson med sina familjer från den närliggande byn Åkerbränna och blev nybyggare på den plats som senare fick namnet Hömyra. Så småningom flyttade andra nybyggare till byn och till slut fanns det sju familjer i Hömyra.

Göran Stenmark skriver i en artikel om Hömyra: "Nybyggarna anlade kvarn och såg i Ystersjöbäcken. Fäbodarna s.k. Hömyrbodarna låg söder om byn på andra sidan Essån. Byn hade många slåtterplatser, både kring Hömyrbäcken och vid Essån. Hömyra ligger idag avsides men förr hade man grannar i Åkerbränna och Brattforsmon. Trots det var det långt till affärer men Johan Granqvist "Skrattåbbarn" hade en liten affärsfilial, som inhystes i en liten bryggstuga på gården."

Min fff Olof Petter Berglund (1854-1933) och ffm Anna Mårtensdotter Åkerberg (1857-1941). Dottern Kristina Karolina (1881-1882).  Ett stort tack Kerstin J. för det här fotot!

Ett par av sönerna till Anders Berglund, Aron och min farfars far Olof Petter bosatte sig också i Hömyra och även flera av deras barn. År 1890 bodde det 35 personer i Hömyra och byn beboddes fram till 1948. Släkten Berglund är starkt förknippad med Hömyra.

Men idag är byn en ödeby. När jag besökte Hömyra i somras kunde jag se att det mesta av de gårdar som funnits kvar har rasat och att skogen i stort sett tagit över åkermarken. Samma bistra öde som många, många skogsbyar har drabbats av.

November

Akvarell av Laila Wikström


November

Bara att kliva över
älska och tända ett ljus
bara att le åt
förtjänar inget bättre.

Ulla Ekh

onsdag 14 november 2007

Astrid Lindgren 100 år

Astrid Lindgren skulle ha fyllt 100 år idag om hon levt. Hon var en beundransvärd och modig människa, en stor författare och barnens allra största vän. Tyvärr kom jag inte riktigt i kontakt med hennes böcker när jag var liten, men jag har dessbättre tagit igen det senare. Jag äälskar Astrids barnböcker och framför allt de många filmer som gjorts baserat på hennes böcker.

Med anledning av Astrids 100-årsdag så byggs det just nu en barnby med skola, förskola och medicinskt center i centralafrikanska republiken. Det känns som en fin och hedrande hyllning till Astrid. Jag tror att Astrid skulle ha blivit ofantligt lycklig över denna gåva.

Astrids hemsida

Astrid Lindgrens barnby

tisdag 13 november 2007

Fam. Åkerberg. Begravningsfoto 1905


Fr. vä. Jonas Enok och Eva Vallinder, Olof Petter och Märta Vesterlund, Adam Petter och Anna Åkerberg, Aron och Gustafva Berglund (f Mårtensdotter Åkerberg), Olof Petter och Anna Matilda Berglund (f Mårtendsotter Åkerberg), Jakob och Lisa Åkerberg, Mårten och Kristina Åkerberg, Nils och Johanna Sörlin, Jonas och Kristina Åkerberg, Petter och Inga Eliasson.

Det här gamla fotot har jag haft i min ägo ett tag. Det är taget 1905 utanför Åsele tingshus i samband med Erika Karolina Olsdotter Åkerbergs begravning den 11 mars 1905. Erika Olsdotter Åkerberg (1825-1905) från Åkerberget, Åsele var min farfars mormor och på fotot finns tio av de tretton barnen med respektive makar. Svartklädda och allvarliga. Alla ser ut att vara tyngda av stundens allvar. Några av personerna på fotot har varit identifierade, men idag har jag fått namnen på alla övriga.

Ett stort och varmt TACK Gunnar!


Fotnot: På bilden, nr 5 från vänster, finns min fff Olof Petter Berglund 1854-1933 och min ffm Anna Matilda (Mårtensdotter) Åkerberg 1857-1941


Uppdatering mars 2015.

Ovanstående bild finns även i Vilhelmina kommuns fotoarkiv. Där finns följande information om bilden:

"Sagesman (februari år 1976) är Lydia Fredriksson f. Sörlin född 1895. Dotter till Nils och Johanna Sörlin: - Många barnbarn var med på begravningen. Kistan öppnades och sonen Adam  från Härnösand hade en "stel" krans med sig ungefär 0,5 m i omkrets, troligen en lagerkrans och blommor fanns fästade i kransen och dessutom ett kort: "Från Adam".

Detta tyckte de övriga syskonen  var att förhöja sig detta att ha namnet med. Ovanligt med kransar på den tiden. Det blev gravöl hos Maria Blomgren  (som brukade sköta storgravöl) i Tingshuset.

Lydia Fredriksson hade vit klänning  och fick en stund sitta i prosten Arbmans knä. Jordfästningen sköttes av en präst vid namn Fluur.  LF:s mor Johanna ivrade för att när de nu hade  samlats skulle fotografering ske. Då gick man ner till den nybyggda skolan och fick den som lämplig bakgrund."

måndag 12 november 2007

Utvandrare

Jag har just läst ut boken "Utvandrarkvinnor - Svenska kvinnoöden i Amerika" av Ulf Beijbom. En intressant bok. Med undantag för Vilhelm Mobergs Kristina i romanen, filmen och musikalen så har utvandrarkvinnorna varit undanskymda i den svenska historien. Ändå var hälften av de drygt en miljon emigranterna kvinnor. I min egen och min mans familj är de flesta som har emigrerat män, med undantag av några enstaka kvinnor jag känner till bland mina värmländska anor.

Min mamma har berättat hur ledsna familjen och alla bybor i Fängsjö var, när de en höstdag tog avsked av min mormors kusin Otto Fängström (1902-1992) inför hans avresa till Amerika 1927. Alla visste att det förmodligen var sista gången de fick se Otto, och för hans familj var det en sorgsen dag. Otto reste med tåg och båt från Göteborg, och så småningom gifte han sig med en amerikanska och bosatte sig i Laramie Wyoming i USA. Breven hem till byn kom regelbundet, och ibland skrev Otto att han hoppades komma hem och hälsa på en dag. Den resan blev aldrig av och för några år sedan dog Otto utan att ha återsett sitt hem och gamla hemland.

Min svärfars farbror Hans Peter Eriksson emigrerade till Minnesota 1893. Han skrev också regelbundet hem de första åren, men plötsligt upphörde breven vid tiden för första världskriget och trots ivriga efterforskningar är hans försvinnande i Amerika olöst.



Det här fotot har Karin tidigare visat i sin blogg. Karin har tyvärr lagt ner sin blogg, men för den som är intresserad av kulturhistoria från Näsåker besök den gärna. Den är så läsvärd! Fotot är från 1928 och på fotot syns Karins farbror Arvid Lundin tillsammans med vännen Verner Ritzén inför avresan till Amerika. Familjerna till Arvid och Verner har samlats finklädda på järnvägsperrongen - troligtvis i Näsåker - för att ta avsked, och även för Arvid var det sista gången han lämnade sin hembygd och sitt land. Han återkom aldrig till Sverige.

På fotot finns bland andra emigranterna Arvid Lundin(t.v. på tåget) och Verner Ritzén (t.h.), Arvids far Bror Lundin (Karins farfar), Verners far Sven Ritzén, brodern Lanz och Ester Ritzén med dottern Stina.

söndag 11 november 2007

lördag 10 november 2007

Båtsmansänkan Cajsa Knapps liv och leverne…

"Allmän kyrko- och sockenstämma, hållen i Lidens sochnestuga den 29 maijus 1808.

Kyrko- och fattigkassorna för 1807 vidimerades och godkändes. Båtsmannen Erik Nilsson Knapp hade ännu ej utbetaldt de böter för tjuvskjutnad han blifvit ådömder för. Utsågs ordningsmannen Josef Olofsson i Kläpp att personligen indrifva beloppet.

Anmälde bondemannen Erich Marcusson i Forsås att oordentligheter med slagsmål och vildt lefverne under sista veckohelgerna hvarit rådande inom Forsås och Häxmo byar. Beslöts att den eller de som utbjuder, försäljer eller eljest tillhandahåller brännevin, skall till kommunen böta en riksdaler.

Hustru Greta Hansdotter i Vestanbeck hade till ordningsmannen därstädes, bondemannen Nils Adamsson, låtit anmäla båtsmansenkan Cajsa Knapp i Rå för att hon fört ett otillbördigt tal mot grannarne men också mot kommunen. Att hon också uppträtt störande och hade till nämndemannen Pehr Pehrsson i Vestanbeck låtit henne inkalla, men sig ej infunnidt och enligt ordningsmannen Adamsson påskylldt sina barns sjukdom att hon ej kunde sig infinna. Beslöts att nämndemannen Pehr Pehrsson skulle henne åter inkalla till nästa stämma för att hon kunde inkomma med nöjaktig förklaring öfver sitt handlande och uppträdande, ej lämpligt för en person av hennes kön.

Ur fattigkassan utbetalades till Lasarettet 29 riksdaler, till Smälls båtsmansenka 1 riksdaler och 16 skilling och till nybyggaren Nils Nilsson och hans familj på Fransåsen 1 riksdaler, 16 skilling och 3 öre.

Beslöts att till nästa stämma införskrifva barn till årets konfirmation.

Med hand på pennan
Henrik Jakob Berlin, kyrkoherde, Josef Jansson i Rå, nämndeman Johan Andersson i Lidgatu, klockare. "

--------------------------------

Vid sommarstämman i juli 1808 togs målet mot båtsmansänkan Cajsa Knapp upp på nytt; nu för att hon uppträtt berusad och sålt hemlagat brännvin i samband med auktionen hos Erik Erssons änka tredje dag pingst samma år. Cajsa Knapp anklagades också för trolldom då en bondhustru i Västanbäck, som förlorat garn, hittat garnet gömt i en hölada; dock först sedan Cajsa Knapp pekat ut var det fanns.

Cajsa Knapp hade kallats till juli-stämman åter igen, men inte heller denna gång brydde hon sig om att komma, utan skyllt på att hennes gris var så svårt sjuk just den dagen då stämman var……

Vid en junistämma 1812 upptogs en anmälan om att lönnkrögeri förekommit hos båtsmansänkan Cajsa Knapp i Rå. Samtidigt anmäldes också att nybyggaren Erik Jonsson i Ottsjön försvunnit eller avvikit från sitt hem och lämnat hustru och barn vind för våg. Man hade sett den förlupne nybyggaren hos båtsmansänkan, men denne hade nekat.

Några veckor senare vid midsommmartid hölls en ny socken- och kyrkostämma där kyrkovärden Christoffer Ersson i Västanbäck åter igen anmälde oordentligt leverne hos båtsmansänkan.

Efter midsommar inkallades en extra stämma för att behandla anklagelserna mot Cajsa Knapp. Här vittnade sexmannen Mauritz Lidgren i Kläpp, upplysningsmännen Hans Hansson Näslund och Marcus Persson Vesterlund, att de i sällskap med nämndemannen Hans Nilsson Vestergren i Västanbäck gjort ett besök hos båtsmansänkan i Rå och där hittat den försvunne nybyggaren från Ottsjön!

På kyrko- och sochenstämman i juni 1813 meddelas följande:

"..........Kyrkovärden C. Ersson i Vestanbeck tillfrågade upplysningsmannen Nils Adamsson ibidem, om denne ej fått anmälan om oordentligt lif hos båtsmansenkan Cajsa Knapp i Rå i samband med auktion hos Erik Erssons enka sistlidne tredje dag pingst, där bemälda hustru Knapp uppträtt oqvinnligt och störande, hvilket dock tillfrågade Adamsson förnekade någon kännedom om. Stämman beslöt att Adamsson skulle låta tillsäga bemälda enkan Knapp att i fortsättningen iaktaga bättre qvinnlighet till heder för såväl henne som sitt kön. "

Cajsa Knapp fick ett utomäktenskapligt barn 1812 förutom de fyra barn hon tidigare hade. Kyrkostämmans protokoll visar att Cajsa Knapp med jämna mellanrum erhöll två till tre riksdaler samt några skilling ur fattighjälpen. Långt upp på ålderns höst skrivs hon som fattighjon eller ”fattiga pigan” och hennes sociala ställning syns ha varit urusel i kommunen. Hon blev trots sin fattigdom över 91 år och avled vid midsommartiden 1857.


Källa: Avskrifter ur protokoll för kyrko- och sockenstämmor i Ådalsliden 1808-1813. Avskrivet av Paul Lundin.


Personalia:

Chatarina (Cajsa) Helgesdotter var född 8/5 1766 i (Tåsjö) Fjällsjö. Första gången gift med båtsmannen Nils Pärsson Knapp 1772-1798. Andra giftet 1802 med efterträdande båtsman Nils Nilsson Knapp 1780-1808.

Cajsa Knapp avled 26/6 1857; drygt 91 år.

Källor: Ådals-Liden Hfl A1:4 och dödbok C:3.
Paul Lundin.

---------------------------------------

Från Olof G. Strömbergs båtsmansbas:

Ådals-Liden:

Knapp, Nils Pärsson
Född 1772 i Västmanland.
Antagen som ordinarie båtsman 1791-02-16, (19 år gammal)..
Död 1798-05-23, (26 år gammal).
Gift med Chatharina Helgesdr f 1766
   

---------------------------------------
   

Knapp, Nils Nilsson
Född 1780.
Antagen som ordinarie båtsman 1799, (19 år gammal)..
Död 1808-12-13, (28 år gammal).
Gift 1802 med Caisa Helgesdr. f 1766.


Fotoutställning "Människor i norr"


I dagens TÅ finns en artikel om en utställning som öppnar idag på Länsmuseét i Härnösand. "Människor i norr" heter den och är en vandringsutställning som nu kommit till Härnösand.

Det verkar vara en intressant fotoutställning som visar foton av bland andra den "rasbiologiske" fotografen Gustaf Retzius bilder av samer, Erik Bergström och till den tveklöst mest intressante fotografen Ragnar Borg Mesch (1856-1956). Borg Mesch kom ursprungligen från Sundsvall men levde en stor del av sitt liv i fjällvärlden och fotograferade oerhört mycket av fjällvärldens människor och natur . Första gången jag stötte på denne fotograf var när jag fann en bok med Borg Meschs foton i Nikkaloukta för några år sedan. Jag tyckte så mycket om hans svart/vita konstnärliga foton av naturen och människorna i fjällvärlden.

Den här utställningen varar till den 2 mars 2008 och den vill jag se!

Fotot av pojkarna på vägen ingår i utställningen och är taget av Ragnar Borg Mesch. Fotot är från TÅ:s artikel, därför den dåliga kvalitén.

fredag 9 november 2007

20.000 besökare

Den tjugotusende besökaren - räknaren startade för drygt ett år sedan - har för några minuter sedan tittat in på min blog! Någon från Härnösand hittade hit via detta inlägg . Det skulle vara jätteroligt om Du hörde av dig till mig!

Här i Omsjö har det snöat jättemycket idag. Isen lade sig på sjön igår.

Vintern är här på allvar.

En fin kväll, alla!

torsdag 8 november 2007

William Mc Taggart


Den här söta lilla oljemålningen - "Spring" från 1884 - av William Mc Taggart såg jag på National Gallery i Edinburgh i somras. William Mc Taggart levde 1835-1910 i Skottland och kallades ofta för den skotske impressionisten.

tisdag 6 november 2007

Bra hemsidor i Västra

Jag har ingen länklista i min blog - om man undantar länken till min hemsida... :) Det finns så många bra länkar till hemsidor och bloggar om byar, släktforskning och annat, och skulle jag ta med alla så skulle sidan inte räcka till. På min hemsida har jag däremot några länkar som jag tycker är värda ett besök.

Ibland känns det roligt att lägga ut länkar även här i bloggen på hemsidor/bloggar som intresserar mig, och som jag hoppas kan intressera andra också. Det är bland annat till hemsidor som sätter fokus på en bys historia, kultur och engagemang. Det är ämnen som jag tror de flesta ortsbor och andra som har anknytning till byn, är intresserade av. Förhoppningsvis även inflyttade ortsbor. Det finns massor av sådana bra hemsidor, och många av dem finns "nästgårds" Näsåker här i västra Ångermanland.

En hemsida som jag gärna vill rekommendera är "Junsele byar" - där finns dryga tiotal länkar till olika byar i Junsele, bland annat "Röåns hemsida". För dem som har anknytning till någon av dessa byar eller "bara" är intresserad så gör gärna ett besök! Det finns så mycket bygdehistoria, intresse och lokalt engagemang på dessa hemsidor.

För släktforskare och andra, finns det ett par mycket bra och användbara hemsidor som är skapade av två jätteduktiga släktforskare från Näsåker, bröder dessutom, Magnus och Mats Johansson. Magnus hemsida är ett fantastiskt forum för alla oss som är intresserade av släktforskning i Näsåker. Magnus har lagt ner mycket arbete och uppdaterar fortlöpande hemsidan med nya uppgifter på personer som bott i byarna inom Ådalsliden och Resele.

Mats hemsida har samma upplägg och berör Junsele och Ramseles byar och befolkning. Rosor till Magnus och Mats!


Uppdatering 7/11. - Ny hemsida!

Upptäcker idag att det finns en ny hemsida om Mikael Wiklunds dokumentärfilm av och med Nicke Sjödin "På min breda och fula dialekt". Toppen!

Här visas filmen den närmsta tiden:

18/11 Backe. Biolokalen kl 18.00

22/11 Sunnersta. Sunnersta Folketshus kl 19.00

24/11 Ramsele. Faxen kl 14.00

25/11 Sollefteå. Hullsta Gård kl 13.00

5/12 Långsele. Långsele Bio kl 19.00

3/1 Styresholm. Styresholmspelen kl 19.00

söndag 4 november 2007

Familjen Frisendahl

För något år sedan skrev jag här i bloggen om gästböckerna som finns bevarade från det gamla, numera rivna "Gästis" i Näsåker. Ett par av dem som hade skrivit och tecknat i gästboken 1949 var skulptören Fredrik Frisendahl och Fredriks son konstnären Jan-Erik Frisendahl. Jag fick senare kontakt och ett foto av Jan-Erik via mail, vilket gladde mig mycket.

Det är skulptören Fredrik Frisendahl (1891-1984) som har gjort det välkända monumentet "Timmerflottare" i Ångermanälven i Sollefteå. Fredrik är i sin tur son till kyrkoherden Viktor Bernhard Frisendahl (1846-1907) och hans hustru Lydia Vilhelmina Lindahl (1856-1931). V.B. Frisendahl verkade som kyrkoherde i Näsåker mellan 1880-1906. Tre av sönerna, Carl, Fredrik och Halvar, blev alla framgångsrika konstnärer och skulptörer.

Släktforskaren Martin Bergman har i sitt senaste månadsbrev på sin fina hemsida skrivit om familjen Frisendahl. Han har hittat kopplingar mellan denna familj till en annan känd konstnärsfamilj, vars stamfader var Jonas Forsslund (1754-1809), kungamålare och professor vid Konstakademin i Stockholm. Det är en intressant konstnärlig koppling. En av de sentida ättlingarna i familjen Forsslund har på ett intressant sätt berättat om familjen Forsslunds släkthistoria på sin hemsida.


I Näsåker har många konstnärer bott och verkat genom åren. Den kanske mest kände av dem alla är Pelle Molin. På det här fotot från början av 1890-talet ser vi Pelle Molin dansa ringdans med prästfamiljen Frisendahl. Bland andra ses här prosten Viktor Bernhard med hustrun Lydia Vilhelmina och sönerna - Carl, Fredrik och Halvar - tillsammans med Pelle Molin (i svart klädsel och keps) utanför prästgården i Näsåker. Kyrkoherde V.B. Frisendahl blev något av en välgörare till Pelle Molin, eftersom Pelle ofta var i ekonomiska bekymmer under sin tid i Näsåker.







lördag 3 november 2007

På alla Helgons dag


Ett bloss för moster Lillie

Vi som lever
Är bara döda på semester
Nån sorts sommargäster

Ta ett bloss för moster Lillie
Ett halsbloss & ett glas rött
Ett bloss för moster Lillie för moster Lillie har dött
Hon gick bort i strumpor med sömmar
& dödliga rock´n rolldrömmar
Hon gick bort till någonstans-
Somewhere för att det fanns
En korsning med inbromsningsspår i
Ifrån West Side Story


Sätt dig på hennes gravsten
& dingla med dina smalben
Minns skymten av hennes lår
När du var tretton år
Hon hatade regler & tjat
& ord som hata och hat


Ta ett bloss för moster Lillie
Lucky Strike & ett stort glas rött
Ett halsbloss för moster Lillie har dött
Hon gick bort i vingliga klackar
I slippriga uppförbackar
Hon sa att hon var fyrtitvå
Sån´t ändrar man inte på

Fimpa på hennes årtal
Låt Waits hålla hennes bårtal
& låt henne gå när hon går
Till Singapore
& minns alla bloss hon gav
& aska på hennes grav
Alla helgons dag


Ta ett bloss för moster Lillie
Ett djupt bloss – ett fullt glas rött
& skåla för Lucky Lillie som gått nånstans & dött
& minns hennes slitsade kjol
Parfymerna mysk kaprifol
& ringen från Samarkand
& svarta behåband
Minns bourbon & billigt vin
Minns doften av bränd bensin
& minns alla bloss hon gav
& dansa på hennes grav
På Alla hjärtans dag


Ta ett bloss för moster Lillie låt glöden inte dö
Ett svidande halsbloss Lucky Strike
För att hon måste dö
Hon gick bort med sin walkman på
Dit icke hon går att nå
Hon tog sitt Downtown Train
Till Prince i Purple Rain.

Av Bodil Malmsten

Bodils blog


En riktigt fin Alla Helgons Helg önskar jag alla!

torsdag 1 november 2007

Fängsjön


Fängsjön igår. Om man tittar noga så kan man se fyra svanar vid och i vassen ute på sjön. Än är sjön öppen, men snart lägger sig isen och då är det dags för svanarna att resa vidare....

onsdag 31 oktober 2007

Skogskojor och kolbullar


Fotot är från Oringsjö, Resele i början av 1900-talet. Tredje mannen fr. vä längst upp är min mormors bror Otto Persson (1888-1959). För att förstora - klicka på fotot.

I sådana här skogskojor levde och sov skogsarbetare förr när de arbetade i skogen. Det var en mycket primitiv bostad. Det fanns en öppen eldstad - oftast mitt på golvet i skogskojan - och där lagade männen mat och torkade kläder. När skogsarbetarna skulle laga maten mellan de hårda arbetspassen tröt ofta orken och maten blev enklast möjliga skaffning. Hygienen vid matlagningen lämnade också mycket övrigt att önska.



Alla männen - utom en - på det här fotot är bröder till min farfar: Konrad, Martin, Albin och Leonard Berglund från Hömyra, Junsele. Stående vid dörren Hilbert Högsten.

Fotot ovan är från en skogskoja någonstans i Junsele; troligtvis från Hömyra. 1920-tal. Skogskojan på det här fotot verkar vara lite mer modern än det förra, men skogsarbetet på 1920-talet var lika hårt och slitsamt som det alltid varit. Både för männen och hästarna. Idag har skogsmaskinerna tagit över skogsarbetet. Tack och lov.

Uppdatering
Ang. det sista fotot har jag fått följande mail av Gunnar:

"Jag har fått veta att det var Smulevattenkojan som stod vid Smulevattnet vid vägen mellan Solberg och Övra."

TACK Gunnar!

KOLBULLAR.

Kolbullar var en vanlig maträtt i skogskojor. Den var kraftig och energirik, vilket behövdes för det hårda arbetet i skogen.

Så här lyder receptet på kolbulle:

Fett, torrsaltat "amerikanskt fläsk" ca 100 g
4-5 dl vatten
3,5-4 dl mjöl

Fläsket skars i tärningar och stektes i en stekpanna på ganska svag värme, så att mycket flott bildades. Vatten och vetemjöl vispades ihop till en något tjockare smet än den som används till pannkaka. Smeten hälldes i flottet i stekpannan. "Bullen" gräddades på ganska stark värme tills den var genomgräddad.

Jag har smakat kolbulle. Hur det smakade? Hmmm....jag tror inte att jag skulle överleva på kolbullar, om man säger så. ;)

måndag 29 oktober 2007

Bok enkät

"Nicke" Sjödin ställer följande fråga på sin blogg:

"Vilka tre böcker anser du att varje svensk bör läsa? Jag vet att det finns många goda författare att välja bland - Gud (Bibeln), Jan Guillou, Shakespeare m fl.
När jag började i realskolan hade överstyrelsen fastslagit vilka böcker som måste läsas. Det är naturligtvis inte så lyckad metod...
Men av ren nyfikenhet skulle jag ändå vilja fråga - vilka tre böcker anser du att varje svensk bör ha läst?"

Ja, vad säger ni? Vilka tre böcker bör varje svensk läsa?

Näskotts kyrka

Jag och en god vän tog en dagstur till Östersund och Näskott igår. Målet var Näskott (några mil väster om Östersund) och Alexander Planting Bergloos minnessten vid Näskotts kyrka. Näskotts kyrka står på en kulle och den var så vacker där den stod i höstskrud. Tyvärr var kyrkan stängd, men det gjorde inte så mycket. Omgivningen var vacker nog.

Mer om Alexander Planting Bergloos familj / rötter:  http://smulansblog.blogspot.se/2007/10/familjen-planting-bergloo-del-1.html


Näskotts kyrka





Alexander Planting Bergloos minnessten


lördag 27 oktober 2007

Dagens notering

Ur dagens TÅ saxar jag följande insändare:

"Elisabeth Lassen går ut i media och säger att det var en felrekrytering när Karin Norman anställdes som kommunchef.
Jag skulle vilja påstå att väljarna också har gjort en "felrekrytering"
när man gav socialdemokraterna (i Sollefteå kommun, min not.) förnyat förtroende i förra valet.

Thommy Edlund"


Yeah, yeah....

fredag 26 oktober 2007

Bloggar om släktforskning

Ibland händer det att jag hittar eller får kontakt med nya intressanta hemsidor/bloggar om släktforskning. Ibland kommer länken via mail...

Här är ett par av de nya bloggarna om släktforskning; Jan-Åke Granaths blogg

Och här är Helenas blogg om släktforskning och gamla foton.

Lycka till!


Jan-Åke har ett par andra intressanta bloggar också: http://www.france-midi.blogspot.com/ och http://blog.france-midi.co.uk/blog

Jan-Åke bor numera i Frankrike. Ur den förstnämnda bloggen hittar jag följande kloka rader, som jag tycker säger väldigt mycket om hur pensionärer uppfattas i Sverige:

"Det är ingen i Frankrike som höjer ögonbrynen för att min fru och jag är pensionärer vid 61 års ålder. Tvärtom har våra vänner i många år undrat om vi i Sverige skall dö på jobbet. Det kan ju tyckas som ett skämt men i verkligheten är det ju det bästa vi kan göra för det svenska folkhemmet. Rent samhällsekonomiskt är det mest lönsamt om vi dör friska sista dagen före pensioneringen. Hjärninfarkter och stroke är idealiska om vi inte envisas att överleva och blir i behov av långvård eller rehabilitering. Om allt går väl så har vi checkat ut från detta livet när våra pensionsinbetalningar har fyllt statens kassa och vi inte har belastat vården nämnvärt ännu. På så sätt blir det mer över för dom yngre och dom gamla som envisas med att leva länge och inte förstår hur de belastar det allmänna. Nu säger vän av ordning att vi pensionärer ju är en resurs i samhället också. Visst kunde vi vara det – vi kunde kanske till och med tjäna in en och annan extraknäckkrona i skatt till staten om vi fick var friska och om skattesystemet tillät det – men nu är det ju inte så i Sverige att vi ser äldre som något annat än proppar så länge de arbetar och kostnadsposter när de blir pensionärer. Jag har arbetat en del i Hong Kong och det är fantastiskt att känna vilket värde och status man har som senior person även i mötet med de yngre."

Bon chance et bonne journée , Jan-Åke!

Tack!!

Tack, snälla, rara, alla ni som skickar underbara bildspel med kloka aforismer och urvackra bilder till mig! Jag uppskattar det väldigt mycket, men nu är det så här - som många av er säkert redan vet - att jag kör med ett gammaldags vanligt modem med uppringt internet. Vi får ingen modernare variant, typ Adsl eller bredband, här i vår lilla skogsby; och vi har verkligen försökt ska ni veta! Det gör att stora bilder och annat på mer än några hundra Kb tar väääääldigt lång tid att ladda ner; och då hinner jag både äta och ta en tur på cykeln i väntan på att bildspelet laddas ner....

Men..... har någon gamla bilder eller annat som ni tror att jag har intresse av, så tar jag jättegärna emot! Kanske med en liten rad innan så att jag vet att "något" är på väg?

"Vanliga" mail är heller inga problem :) Det är baaara roligt att få! Och fort går det också.


Igår fick jag detta fina mail och ord av Nicke:

"Hej Smulan!

Vad roligt att få träffas 'live'. Och tack för vackra ord på bloggen och annorstädes. Du är en rejäl droppe, allt enligt Tage Danielssons:

'En droppe, droppad i livets älv
har ingen förmåga att flyta själv.
Därför gäller för varenda droppe:
Hjälp till att hålla dom andra oppe'. "

Kan man bli annat än inspirerad och glad?


En riktigt, riktigt bra dag, alla!

Foto: Evy Svensson

onsdag 24 oktober 2007

Ännu en kommunchef avgår!

Än en gång avgår en kommunchef i Sollefteå kommun! Det har blivit några stycken nu de senaste åren. Jag tror det är dags för kommunen att se över sin roll som arbetsgivare (och rekryterare), eller så bör alla småpåvar och militärer avgå med kommunstyrelsens ordförande i spetsen.


Uppdatering:
Kan inte låta bli att lägga till Karins kommentar: "Tänkespråk taget från Murphys lagar: "I varje hierarki tenderar varje anställd att stiga tills han når sin egen grad av inkompetens" eller "I en hierarkisk organisation, ju högre upp du kommer, desto större förvirring".

Familjen Planting-Bergloo (del 4)

Del 3 finns här.

Alexander Planting Bergloo fick sju döttrar i två äktenskap, av vilka fem av dem blev vuxna. En av döttrarna i det andra äktenskapet med Katarina Lundman hette Ulrika Planting Bergloo(1750-1838). Ulrika är den av döttrarna som leder mitt släktled framåt.

Ulrikas make - Lars Kjellson Stafverfeldt (1738-1817) född i Stavre, Revsund - var militär som Ulrikas far och farfar. Han var förare (en militär grad) fram till 1787. I husförhörsboken står att Lars "är lättjefull och har trögt minne"....

Paret bosatte sig i hustruns föräldrahem i Kingsta-Mo. De fick en stor familj med tolv barn, av vilka fem av barnen dog i den allvarliga sjukdomen rödsot (dysenteri) 1785. Rödsoten härjade i våldsamma epidemier i Sverige under flera perioder i slutet av 1700-talet, i början och vid mitten av 1800-talet då många tiotusentals människor dog.

Familjen drabbades även senare av mycket sjukdom och som till följd av det kom fattigdomen. Familjen Stafverfeldt såg sig därför tvingade att sälja Kingsta-Mo 1792 och flyttade sedan ut på ett torp som kallades Hellemmen. Torpstugan stod länge kvar och kallades allmänt "Ulrika-stugu" efter Ulrika Stafverfeldt. Mangårdsbyggnaden och den gamla stallbyggnaden på Kingsta-Mo är numera flyttade till andra gårdar i Mo. Kingsta-Mo kaptensgård är utplånat.

Ulrika och Lars Stafverfeldts dotter Anna Caisa (1772-1840) flyttade till Anundsjö socken där hon träffade sin blivande make bonden Per Olofsson (1773-1847) från Själevad. De gifte sig 1789 och bosatte sig i Kubbe, Anundsjö. Så småningom flyttade de till Byvattnet i Skorped och fick sju barn.

Den äldste sonen Lars Persson (1790-1855) flyttar till Resele 1812 och träffar där Kristina Johansdotter (1792-1864) som också kom från Byvattnet i Skorped men flyttat med sin familj till Resele redan 1806. Lars och Kristina gifter sig 1813 och bosätter sig i Norrtannflo i Resele. De får sex barn.

Sonen Johan (1823-1897) övertar torpet Hagaberg i Norrtannflo, Resele och gifter sig med Anna Katarina Severinsdotter (1830-1889). De får så småningom fyra barn. Dottern Erika blir min morfars mamma.

Bild: Min morfars mor Erika Johansdotter (1862-1924)


Och här avslutar jag min berättelse om mina rötter till familjen Planting Bergloo!

Familjen Planting-Bergloo (del 3)

Del 2 finns här.

Det tredje barnet till Mikael Planting Bergloo och hans hustru Armika Skeckta blev en son som fick heta Alexander Johan. Han föddes 1688 i Eltnäset, Berg i Jämtland. Alexander fick ett mycket äventyrligt liv. Vid 14 års ålder ingick han i Jämtlandes regemente och började därmed sin militära karriär. Detta ledde så småningom till att Alexander - som så många andra svenskar - deltog i det stora nordiska kriget i Ryssland och i otaliga strider. Alexander blev svårt sårad i slaget vid Poltava 1709 och blev liggande sjuk över fyra månader, innan han tillsammans med många andra karoliner blev tillfångatagen av ryssarna och förd till ett fångläger i Tobolsk i Sibirien. De som överlevde den långa vandringen blev kvar i Sibirien i 13 år, innan de efter krigsslutet fick ta sig hem till Sverige igen till fots. En strapatsrik färd som många av fångarna inte klarade.

Under fångenskapen förde Alexander dagbok vilken idag ingår i den Nordiska samlingen vid Uppsala Universitets bibliotek. Det uppges att ryssarna tog hand om de anteckningar Alexander förde under kriget innan tillfångatagandet. Alexander har uppgett att han vandrade 4403 mil innan han nådde hemlandet igen. Han skriver också att han fördrev tiden i Tobolsk med att undervisa barn. Efter hemkomsten till Sverige blev Alexander kapten vid Dalregementet 1722, förlorade 1733 en process mot en regementsskrivare Daniel Noréen och blev så småningom avstängd från sin tjänst och miste sina kollegors förtroende.

Alexander Planting Bergloo gifte sig första gången 1730 med Ulrika Cronstedt och med henne fick han två döttrar. Det andra äktenskapet ingicks 1748 med Katarina Lundman (1725-1791) från Offerdal i Jämtland. Av sin svärfar, kaptenen Erik Lundman, övertog Alexander hemmanet Kingsta-Mo i Näskott och paret bosatte sig där. Alexander och Katarina fick fem döttrar innan Alexander dör 1758. Alexander Planting Bergloo ligger begravd i Näskotts gamla kyrka i Jämtland. En minnessten restes 1958 på Näskotts kyrkogård där tre av Carl XII:s karolinerofficerare fick sina gravar bland andra Alexander Planting Bergloo, hans svärfar Erik Lundman samt de stupade soldater från Näskotts sn. som stupade 1719.

Sven Z. Sundin har skrivit två böcker om Alexander Planting Bergloos strapatsrika liv: "Efter Poltava" 1993 och "Hemma efter Poltava" 1997. De är delvis fiktiva romaner med historiska fakta som grund.



Minnesstenen vid Näskotts kyrka. Foto: Harriet Boman



Som ett tillägg kan jag nämna att Alexanders yngre syster Katarina Planting Bergloo (1703-1734) gifte sig med Carl Hammarsköld (1694-1774). Carl Hammarsköld kom att bli farfars farfars far till FN:s generalsekretare Dag Hammarsköld (1905-1961).

Fortsättning och sista delen finns här.

Samma hav....


Tänk alla millioner år som du inte var född.
Då fanns det människor som nu
och hav och stenar,
men inte samma människor som nu
men samma hav och samma stenar.

Barbro Lindgren

tisdag 23 oktober 2007

Familjen Planting-Bergloo (del 2)

Del 1 finns här.

Mikael Planting Bergloos första hustru hette Armika Skeckta (1665-1723). Hon var även min morfars morfars mormors farmor...... Armikas föräldrar var Börje Månsson (1623-1670) adlad Skeckta 1661 och hans hustru Katarina Norfelt (1625 - död efter 1721). Börje Månsson Skeckta avled visserligen på Frösö i Jämtland, men hans hemort verkar ha varit Vängsjöberg i Gottröra utanför Norrtälje, den plats där hustrun Katarina var född. (Katarina Norfelts föräldrar var riksdagsmannen Israel Johannes Noraeus (1606-1677) adlad Norfelt 1653 och hans hustru Armika Albertsdotter Sittman 1606(?)-1646). Börje och Katarina Månsson Skeckta fick fem barn varav Armika var född som nummer två.

För många år sedan åkte jag och mina föräldrar på en utflykt till Gottröra för att se den plats som jag och min mamma har en del av våra rötter. Pappa gav mamma och mig lite ironiska kommentarer när vi - kanske främst jag - ville se kyrkan där Börje Månsson Skeckta och Katarina Norfelt ligger begravda under koret i kyrkan. Kommentarer jag tog med ro.... :) De adliga namnen är trots allt för mig bara namn i släkttavlan - jag anser att många adlades på den tiden för förtjänster, som med mina och vår tids värderingar, var av mycket tveksamma skäl.

Nåväl, när Börje Månsson Skeckta hade avlidit 1670 och blivit begravd i det kyrkliga koret i Gottröra kyrka skänkte hustrun Katarina Norfelt två stora ljuskronor och ett huvudbanér till kyrkan för att hedra sin make. Huvudbanéret brann tyvärr upp 1930 i samband med en renovering, men ljuskronorna finns kvar. På Upplandsmuseét finns ett stort antependium (altartäcke) av röd sammet med guld och silverbroderier från 1678 som också är skänkt av Katarina Norfelt.

Gottröra kyrka är för övrigt en mycket fin och gammal stenkyrka med ursprung från 1100-talet. Under 1670-talet byggdes under koret ett gravvalv för herrarna till Vängsjöberg. Den förste som gravsattes i gravvalvet var överste Börje Månsson Skeckta, fadern till Armika.


Gottröra kyrka. Foto: Mona Skeckta

Fortsättning följer här.

Familjen Planting-Bergloo (del 1)

Jag blev mycket överraskad när jag hittade adliga anor i min släkt. De flesta anor i min familj - i generationer - var torpare, nybyggare och bönder. Det är det vanligaste när man som jag, har de flesta av sina rötter i den norrländska myllan. Jag hade ställt en enkel fråga i Anbytarforum (släktforskarnas debattforum) om min morfars morfars föräldrar, när jag fick ett svar som tydde på att fadern hade rötter till den adliga släkten Planting Bergloo från 1600-talet. Jag fann det mycket intressant men ställde mig ändå lite tvivlande. Jag hade aldrig hört talats om denna adliga familjära passus i min familj och trodde att det var ett misstag, tills jag själv kunde konstatera att en gren av mina förfäder kom ur den adliga familjen Planting-Bergloo från 1600-talet. En oerhört intressant och spännande tid följde i min släktforskning då jag sökte och plöjde igenom allt det material jag kunde hitta om denna adliga familj.

Det är väldigt tacksamt att hitta adliga anor bland sina rötter, för det finns i allmänhet mycket nedskrivet och dokumenterat om adliga familjer. (Det är tvärt emot när det gäller "vanliga dödliga"; där man får vara glad om man man får ett namn och i bästa fall en kommentar i husförhörslängden om kunskaperna i katekesen eller "till levnadssättet ärlig", "låghalt" eller dylikt.) I Gustaf Elgenstiernas adelskalender hittade jag massor av Planting- ättlingar, och så småningom fick jag kontakt med några av de många sentida ättlingar som släktforskat på denna stora familj. Jag hittade levnadsbeskrivningar, böcker och gamla foton. Internet är för detta ändamål ett underbart kontaktnät för släktforskare.

Släkten Planting (adlad Bergloo) bestod på 1600-talet av ett flertal familjer, där stamfadern anses vara Johan Planting född på 1580-talet i Böhmen i Tyskland. Han kom till Sverige nån gång i början 1600-talet. Den Planting-familj där jag har mina rötter härstammar från Mikael Planting Bergloo (1661-1729) son till Johan Planting d.y. (1630-1688). Mikael Planting adlades Bergloo 1682 för sina krigiska förtjänster under Sveriges stormaktskrig på ryska och polska slagfält. Mikael Planting Bergloo blev så småningom överste och chef för regementet i Jämtland och Härjedalen, och hade kommandot för hela försvaret vid den jämtländska gränsen.


Mikael Planting-Bergloo var gift två gånger. I sitt första äktenskap med Armika Skeckta (1665-1723) fick han 14 barn. Armika Skeckta kom från den adliga familjen Skeckta. Det andra äktenskapet med kusinen Katarina Sofia Gyllenbåga (1676-1740) blev barnlöst. Mikael Planting-Bergloo dog 1729 och ligger begravd i Tolfta kyrka Tierp.

Fortsättning följer här.







Mikael Planting-Bergloos farbror Anders Planting-Bergloo (1619-1682) Tavlan hänger på Karlbergs slott i Stockholm.