tisdag 18 april 2006

"Nämforsens klagan" av H.V. Wallin



Av en händelse råkade jag hitta Karins blog. Karin är en f.d. granne från min barndom. Hon är, liksom jag, släktforskare och intresserad av gamla kort. Det var så roligt att läsa och påminnas om Karins farföräldrar Elin och Bror Lundin som Karin till stor del tillägnar sin blog. Jag minns dem väl och de var också goda vänner till mina föräldrar. Vi har glädjen att äga vackra björkmöbler i vår sommarstuga som en gång tillhört Karins farföräldrar, och det är vi mycket glada för.



Jag blev också glad över att se att Karin lagt ut den gamla visan "Nämforsens klagan" på sin blog. "Nämforsens klagan"  är skriven av min mans morfar, Henrik Valentin Wallin 1880-1956 Lidgatu, Näsåker. "Valle" Wallin var en mycket duktig visdiktare och "Nämforsens klagan" är en av de visor han diktade.

En dotter till Valle, och moster till min man, har fört sin fars arv vidare genom att skriva, sjunga och spela in egna alster och många av de visor som hennes far diktade. Hon har spridit mycket glädje på privata fester, äldreboenden och bygdefester genom åren med sin sång och musik. Moster Anne Wallin Nässlander fyller 91 år i år och har med ålderns rätt dragit sig tillbaka, men tack och lov har vi mycket inspelat material bevarat, både på film och kasett, att glädjas över.


Nämforsen målad av Pelle Molin.


"Nämforsens klagan"

Med vemod och klagan jag kväder en sång
för nu är jag besegrad av kulturens gång.
Blott brusa och dåna var mitt ideal
så det gav eko kring berg och kring dal

Visst kännes det smärtsamt att mista den kraft,
som från urminnes tider jag alltid har haft.
Nu jag kryper till korset och gör mitt honnör
medan dånet det tystnar och dör.

Minns ni sagan om Nämforsen från forndomens dar?
ren i glömskan den fallit nu har.
När som trollen med staven mot klippväggar slog
då vår Herre både vredgas och log.

Uti sagan är sagt jag skall tystna en gång
och bli slut på mitt dån och min brusande sång.
Men sekler skall komma och sekler skall gå
över kultur skall naturen rå.

Nu är jag bunden och dömd likt en fånge i bur,
men jag vet jag har hjälp utav Herrans natur.
För de bojor skall brista, som människor smitt
och jag skall bryta en fåra på nytt.

Sen skall jag brusa och välla mig fram likt en hin
ej bli hejdad av människor, väder och vind.
Och mitt skum skall jag kasta så högt jag förmår
och brusa se´n i mångtusende år.

Och till sist bland de älvor i Nämforsens djup
skall jag famna och smeka, som jag gjort förut.
För den orätt jag lidit, skall jag hämnas en gång
sen sjunga evigt min brusande sång.

H. W. Wallin, Lidgatu Näsåker 1947.

4 kommentarer:

Karin Irene 60+ sa...

Hej Anita,
Så bra att du lämnat en utförlig redogörelse på din blog, om vem som skrev dikten Nämforsens klagan, eftersom jag inte hade den blekaste aning om det tidigare.
Karin

Inkan sa...

Ännu en intressant blogg tacka vare dig Anita! Jag har redan tassat lite på den...
Vilken vacker tavla du visar här av Pelle Molin - är den din? Jag blir så fascinerad över att han kunde måla vatten så det nästan känns ända hit hur det stänker!

smulan sa...

Tavlan av Pelle Molin är ett vykort av en tavla av Pelle Molin. För några år sedan hade man lyckats samla ihop en hel del privata och andra målningar av Pelle Molin, så det blev en fin utställning i Näsåker. Jag passade på att köpa vykort av Pelles tavlor - jag är mycket rädd om dem, må du tro.

En tavla av Pelle kostar ganska mycket skulle jag tro, så det är nog inte att ens tänka på...

Gerd sa...

Vilken tur att du blev släktforskare Anita, så du kan förmedla så många härliga bilder med intressanta beskrivningar, och
fin poesi.
Tavlan av Pelle Molin är mycket vacker.

"En god roman tar alltför tidigt slut.
En härlig dikt ger glans åt en minut "
Alf Henriksson

En skön vår Anita
kram
Gerd