Vinter och gammal vänskap

Åter hemma i riktig vinter. När jag lämnade Stockholm regnade det, men här hemma har det kommit mycket snö. När jag åkte hem med buss de sista milen från Sundsvall körde busschauffören fast i snökaoset. Nu är det bara snöskottning som gäller. Trots det föredrar jag nog snö istället för regn den här årstiden.....

Jag träffade bland andra en kär och god "gammal" vän i Stockholm. Vi har känt varandra i fyrtio år kunde hon berätta, och visst stämmer det. Det är i år fyrtio år sedan vi började sjuksköterseutbildningen tillsammans Solveig och jag. Det känns nästan ofattbart länge sedan, och det har runnit mycket vatten "under broarna" sedan dess. Solveig kommer från Småland och jag är uppvuxen i Ångermanland i snarlika uppväxtmiljöer, vi är äldst i syskonskaran och våra referensramar är ganska lika till mångt och mycket.

Solveig - och hennes man - har bland annat arbetat i Bolivia några år och flyttat några gånger i vårt land. Solveig och jag har till och med arbetat på samma arbetsplats en gång i världen. Fast inte samtidigt, men nästan.... Jag har också rest, arbetat utomlands, brutit upp och flyttat några gånger, och så här i backspegeln känns det som det har hänt otroligt mycket under dessa fyrtio år.

Men vi har hållit kontakten alla år. Via brev, telefonsamtal och numera mest via mail. Vi har följt varandras liv och det känns så otroligt fint att vi har haft och fortfarande har gemenskap och kontakt. Vi är födda samma månad och samma år. Lite märkligt är det att vi till och med slutade arbeta (troligtvis för gott) samtidigt efter nästan 37 års yrkesliv. Till och med samma månad och samma år!

De här åren har gått väldigt fort. Ibland undrar jag var tiden har tagit vägen. Det var ju inte så länge sedan vi satt på Agnegatans trapp och filosoferade över hur framtiden skulle bli! Nu vet vi. Åtminstone så här långt.


På vår examensdag den 10 juni 1969 var jag väldigt förkyld minns jag.

Lika förkyld som jag är nu...:(