Gunnar Johansson, skidåkaren

Gunnar Johansson 1924-1988.

Min morbror Gunnar Johansson var en mycket duktig skidåkare på elitnivå på 1940- och 50-talet.

Eftersom skidåkning är ett stort intresse - både utför och på längden - så är jag stolt över min morbror som var en mycket duktig i svenska mästerskapstävlingar på sin tid. Det berättas att han tränade genom att åka fram och tillbaka från Fängsjö till Näsåker (minst 3 mil) på kvällarna efter arbetet i skogen. Morbror Gunnar hade de fysiska förutsättningar för att bli en stor idrottsman. Han blev sedermera polis och deltog i flera polis-SM, där morbror Gunnar flera gånger blev segrare både individuellt och i lag. Gunnar deltog även i SM där han som bäst blev sexa.

Även min morfar, "Järn-Lärsch" J. A. Johansson, Fängsjö var en mycket duktig skidåkare. Morfar deltog i seniortävlingar på skidor långt upp i hög ålder.

Jag fick ett par av mina allra första skidor av min morfar; ett par jättefina skidor som han köpt någonstans i Lappland. Tyvärr var skidorna lite för långa för mig, och när jag hade växt i dem så hade jag flyttat från den norrländska vintern... Jag föredrog på den tiden att åka utför istället. Numera är det längdåkning på skidor som gäller igen.  :)

Morfar J.A. Johansson 1884-1964

Så här skrev jag om morbror Gunnars skidbedrifter på ÅSK:s hemsida (Ådalslidens skidklubb) för några år sedan. De flesta uppgifter har jag fått via de klippböcker som ÅSK har sparat och bevarat om Gunnars skidkarriär. Stort TACK för hjälpen! :) 

"Gunnar var redan i skolåldern en duktig skidåkare, och han fortsatte sedan åka för ÅSK några år innan han gick över till Kramfors IF 1946 när han påbörjade sin utbildning till polis. Under militärutbildningen på I 21 avverkade han flera goda lopp och han blev bl.a. tvåa på stafett-DM i Härnösand 1946 och sjunde plats på 15 km. På tremilen på SM i Falun 1947 blev Gunnar sensationellt nia, men arrangörerna hade räknat fel och vid omräkningen blev Gunnar nedflyttad till sjuttonde plats och 23: e man på 15 km. Loppen kördes inte om…

1949 värvades Gunnar till Brännans IF. I distriktsmästerskapen 1950 blev han vinnare på 15 km, 50 km och i stafetten. Femmilen vann Gunnar med bred marginal, mer än 12 minuter, över tvåan K. J. Edblad, Friska Viljor. Lagsegern gick till Brännan. Samma år var Gunnar aktuell för uttagningen till VM i Lake Placid men UK-ledningen petade Gunnar till förmån för Martin Lundström. Detta åstadkom kritik och diskussioner i tidningarna under lång tid, medan Gunnar fortsatte att åka olika mästerskap i Sverige med mycket goda resultat. Några utlandstävlingar fick Gunnar dock ändå medverka i. Han var bl.a. i Chamonix i Frankrike, men alpluften verkade ha tagit knäcken på skidåkningen för något resultat gick inte att åstadkomma där…


På SM i Ö-vik 1950 kom Brännans IF femma i stafetten, där Gunnar åkte tredje sträckan och kom på sjätte plats individuellt. Tyvärr fick han avbryta senare tävlingar i Ö-vik pga. blindtarmsoperation.

Åren efter fortsatte Gunnar åka bland annat Polis-SM, där Gunnar flera gånger blev segrare både individuellt och i lag. 

I SM i Umeå 1952 åkte Gunnar in som åttonde man på tremilen och trettonde man på 15 km. Den sammanlagda platssiffran blev sex.

1953 blev Brännan åter distriktsmästare i skidstafetten där Gunnar ingick i det vinnande laget."