tisdag 29 december 2009

Gott Nytt År!


Akvarell av Eeva-Liisa Holappa Jonsson.

För många hundar är nyårssmällare och raketer en riktig plåga. Jag har skrivit om det tidigare, men varje nyårshelg blir jag påmind om detta. Nyårsaftonen blir för många hundar en riktig plågsam natt.

Vad gör man åt problemet? Jag anser att fyrverkerier, raketer och smällare borde förbjudas för hundarnas skull, men tyvärr tror jag inte att den önskningen kommer att förverkligas..

Jag har nyligen fått tips om ett hund-halsband som innehåller ett syntetiskt framställt doftämne - "dog appeasing pheromone" (DAP) - som ska verka lugnande på hundar. Samma doftämne finns naturligt hos hunden och tikar utsöndrar det under tiden de ger di till sina valpar. En hundägare vi känner berättade att deras hund var fullständigt lugn och reagerade inte alls på smällarna eller fyrverkerierna förra nyårshelgen när hunden använde halsbandet. Många hundar kan dock bli starkt påverkade av halsbandet, berättade han. De blir trötta och slöa. Men hellre det än att de ska bli sjuka av nyårssmällarna, tycker jag! Effekten varierar/avtar dock med graden av stress hos hunden.

Halsbandets doft-effekt sitter i ca 4 veckor och försvinner sedan. DAP lär också finnas som spray och doftavgivare som man kan sätta i vägguttaget. Halsbandet kostar ca 350-400 kronor receptfritt på Apotek eller hos djurkliniker. Halsbandet finns även att köpa via nätet, fast kanske är det alternativet i senaste laget till nyårsafton..

Läs mer om DAP-halsbandet här.


Till alla hundägare, vänner, bloggvänner och alla andra goa människor vill jag och Kenneth önska ett riktigt

Gott Nytt År!

tisdag 22 december 2009

En riktigt God Jul!


Till alla som tittar in på min blogg, vänner som jag känner och bloggvänner som jag personligen inte känner men ändå tycker att jag gör det..

Jag är så glad att ni finns!!

Till alla er vill jag önska en riktigt, riktigt

GOD JUL!

söndag 20 december 2009

Menieres sjukdom

Jag har troligtvis drabbats av Meníeres sjukdom. Det är en kronisk sjukdom som ger yrselattacker i kombination med hörselnedsättning och tinnitus. Jag har haft hörselnedsättning och tinnitus på ena örat i några år nu, men det är första gången jag har yrsel. Jag fick åka in på sjukhus på Luciadagen pga av plötsligt insättande yrsel och kräkningar.

Just nu känner jag mig ständigt smått berusad pga yrseln. Det är jobbigt. Jättejobbigt.

Jag väntar på att få komma till Öron efter helgerna.

Förhoppningsvis är yrseln övergående (den kommer ofta i skov har jag läst) Jag hoppas innerligt det! Som det är nu är jag invalidiserad. Kan inte ens köra bil. Tur att jag har en man som är otroligt hjälpsam och förstående.

Men så här kan jag ju inte fortsätta ha det!!


Är det någon som har samma erfarenhet?

torsdag 17 december 2009

Tack Lars Eric!

Ett stort fång av blommor vill jag ge en person idag som betytt mycket för mig de senaste veckorna.

När Telia bestämde sig för att vid nyårsskiftet lägga ner alla privata hemsidor som ligger på deras server, så fick jag nästan panik. Min hemsida var i fara! Min hemsida som jag jobbade så mycket med när det begav sig (2003) och som varit en källa till så mycket glädje för mig genom åren. Jag visste att hemsidan inte var up to date - det var länge sedan den uppdaterades och filer saknades - men jag ville så gärna rädda den från undergång.

Då kom Lars Eric som en räddande ängel! Han har plockat ihop alla inkompletta filer, kopierat, skapat nya filer och tagit bort andra, fått ihop allt på nytt och lagt ut hemsidan på sitt eget webhotell http://www.demopoolen.se/. Lars Eric har sitt finger med i många andra hemsidor här i västra delen av kommunen och det känns tryggt att min hemsida nu också ingår i den alliansen!

TACK Lars Eric för all hjälp! Jag vill önska dig och din familj en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

Och du - GRATTIS på födelsedagen idag!!

måndag 14 december 2009

Ragnhild Stenmark 1912-1929

Lungsoten eller TBC var förra seklets stora folksjukdom i Sverige. Bakom namn som bröstilska, hektisk feber, lungröta, tvärsot och tvinsot dolde sig den sjukdom som vi idag kallar TBC. Under de värsta härjningsåren förlorade omkring tio tusen personer per år livet till följd av sjukdomen.

Den vanligaste formen av tuberkulos var lungtuberkulos som svarade för nära åtta av tio sjukdomsfall. Sjukdomen drabbade alla samhällsklasser, men särskilt hårt i miljöer med trångboddhet och dålig hygien.

I slutet av 1800-talet började man att mobilisera krafter på allvar för att hejda sjukdomen och 1896 bestämdes det att ett antal sanatorier skulle uppföras för att de som var sjuka skulle få möjlighet att få behandling, vila och närande mat. Många tillfrisknade, medan många trots behandling och vila avled i den fruktade sjukdomen. Inte förrän vid mitten av förra seklet, när streptomycinet och antibiotikan kom, kunde sjukdomen hejdas och sanatorierna upphöra som behandlingshem för TBC-sjuka.

Många av dem som dog var mycket unga. Idag fick jag en rörande berättelse av Göran Stenmark om hans farfars TBC-sjuka syster Ragnhild. Hon gick en alltför tidig död till mötes endast 17 år gammal. Några månader innan sin död 1929 skrev hon en dikt till en älskad vän; en dikt som hittades långt efter hennes död.

Så här skriver Göran:

"Det är roligt att finna sånt här i ens egen släkt när man forskat i så många år och tror att man funnit och utrönt allt. När farmor dog 2005 fann min pappa dikten som ingen kände till. Han hade själv aldrig hört talas om att Ragnhild hade en sådan diktarådra, men som han säger, sånt gömde man ofta på och framförallt om det gällde död och sjukdom."

Genom raderna av fakta om Ragnhilds sjukdomstid och i hennes dikt kan man ana den sorg Ragnhild känner, när hon förstod att hennes liv inte skulle bli långt. Ragnhild delade sitt öde med många andra unga människor som var drabbade av TBC, men det här är Ragnhilds korta levnadshistoria.

Ragnhild 1921.

"Rut Ragnhild Stenmark. Född 5/1-1912 i Selsjön, Resele. Dotter till bonden Sven Stenmark i Gårelehöjden och hans hustru Alma Olofsdotter.

Ragnhild vistades från den 27 januari till den 9 november 1926 på Äppelviken, d.v.s. Apelvikens kustsanatorium i Varberg Halland, och mellan den 4 juni 1927 till den 10 januari 1928 var hon intagen på sanatoriet i Sundsvall. Mellan den 11 januari och till den 26 April 1928 vistades hon på ålderdomshemmet i Junsele.

Därefter hamnade hon på Utanede sjukhem för tuberkulossjuka i Edsele socken från den 26 april till den 15 oktober 1928.
Åter hemma i Gårelehöjden från den 16 oktober 1928 till den 30 mars 1929, och därefter vistades hon på Örnsköldsviks lasarett.

Ragnhild ca 1924.

Ragnhild dog den 12/7-1929 på tuberkulossjukhuset i Örnsköldsvik (Örnsköldsviks lasarett) av tuberkulos (Tuberk. Pulm). Begravd i Junsele den 21 juli 1929."

/ Av Göran Stenmark.


I en anteckningbok har Ragnhild skrivit följande:

"Ett tok kan bli klok
om han läser i Ragnhild Stenmarks antekningsbok
för där finns guld och diamanter
i alla hörn och kanter."

Ragnhild Stenmark

Den 27 januari 1926 Äppelviken. 9 november reste jag därifrån 1926.
Sundsvall den 4 juni 1927 tills den 10 januari 1928
………? Fick jag 30/9 1927
Ålderdomshemmet den 11 januari 1928 till den 26 April 1928.
Utanede Edsele
den 26 April 1928 tills den 15 oktober 1928.
Hemmet
Den 16 oktober 1928 tills den 30 mars 1929"



Och här är dikten som Ragnhild skrev:

Ragnhilds farväl.

Kom yngling sista gången till mig, sitt här invid min sida,
min bortgångs stund vill jag hos dig du älskade förbli.
I dina händer låt min hand tills den blir kall få vila
och led mig du till fridens land, dit snart min själ skall ila.

Jag är beredd till gravens ro dock än tillbaka vända,
en suck till dig tack för den tro tack för vart hopp de lända.
O sköna Tröst att få bo kvar uti ditt trogna hjärta.
Nu gravens mindre fara har den döden mindre smärta.

Jag är dig kär, jag ser ditt väl, du skall mig länge sakna.
Mitt minne ofta för din själ skall klagande uppvakna.
Fastän sin fröjd ej blivit hålt de trogna löftesorden,
huru uti ditt öga föll sista blick på jorden.

Säg ej att du mig följa vilja vill nej dina dagar höra
ditt fosterland den ära till, jag skall ditt hopp ej störa.
Blott min mig som en ungdoms dröm den tiden besannat om hälsning.
(en rad som är borta, men det går att upprepa föregående)

Du gav vad jorden skönast har en kärlek sen som våren
men himlens gåva bättre när en grav i ungdomsåren
farväl en vingad lilja fri, jag lyfter från min stängel.
Jag fick ej här din maka bli jag blifver där din ängel.

Torsdagen den 14/2 1929. Ragnhild Stenmark, Gårelehöjden



Tillägg:
Göran Stenmark är förutom släktforskare en mycket duktig underhållare, berättare och musikant. Hans forskar- och musikerkollega Lena Eriksson som spelar nyckelharpa, har tonsatt Ragnhilds dikt och visan ingår nu i deras repertoar.

TACK Göran för att du berättade!


Uppdatering den 23 okt. 2012.

Göran berättar här historien om Ragnhild i ett radioprogram "Släktband" den 22 okt 2012. Så här skriver Göran:
"Lungsoten/TBC. Är det något som verkligen satte prägel på tillvaron under första halvan av 1900-talet så var det detta. I samband med mina forskningar omkring farfars syster Ragnhild Stenmarks öde fördjupade jag mig i andra öden i Junsele. T.ex. mellan 1900-1941 dog ca 250 personer i lungtuberkulosen från vår socken. Märk att de flesta härifrån inte hamnade på Österåsen utan på andra sanatorier, för målet var ju att få så annorlunda klimat som möjligt. Apelviken i Halland och Ö-vik."

 Hör Göran berätta här:
 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/106832?programid=2068

lördag 12 december 2009

En promenad i svag vintersol..

Från dagens promenad till Långnäset tog jag dessa bilder. Minus 2 grader. Fortfarande har vi knappt någon snö. En svag vintersol tittade fram och det kändes så härligt! Kanske finns det hopp om bättre väder än vi haft de senaste veckorna?


En svag is ligger på Storsjön - men än dröjer det innan jag vågar åka skidor på sjön...

Inte förrän jag öppnar fotot i datorn ser jag att jag fångat en slags boj på bild! Vad används en sådan till, tro?


Och givetvis följde go´ Pontus med!

onsdag 9 december 2009

August Lind (1853 -1940) i Westerås, Junsele

I mitt förra inlägg om skogsbyn Westerås/Västerås i Junsele skrev jag om besöket där och till den stuga som August Lind med familj hade bott. Det blev en trevlig utflykt till en skogsby som tidigare varit okänd för mig. Mitt intresse för denna familj kom sig av att August i sitt andra äktenskap var gift med en äldre syster till min farfar; Hilma Katrina Berglund född 1882.

Jag har fått en gammal tidningsartikel och ett kort med August och hans första familj av Ulrika i Umeå. Artikeln från 1937 handlar om hennes farfars farfar August Lind som skulle fylla 84 år samma år som artikeln skrevs. Tack Ulrika!





August Lind föddes i Ölme socken i Värmland den 11/8 1853 som äldste son till soldaten Olof Andersson Lind f 1831 och hans hustru Maria Stina Olsdotter f 1835. De fick sammanlagt nio barn tillsammans.

Till vä: August Lind som ung.

Vid 19 års ålder fann August stugan i Ölme för trång. Han lämnade hemorten och vandrade till Bofors där August fick anställning vid kanalbygget och senare som järnvägsarbetare på järnvägen mellan Bofors och Degerfors. Ett par år senare vandrade August vidare till fots från Nora till Köping. Därifrån tog August båt över Stockholm, Härnösand till Sollefteå.



Vid 21 års ålder kom August till Junsele där han så småningom fick arbete i skogen. Våren 1880 flyttade han till Westerås med sin nyblivna hustru och dotter. August arrenderade där ett torp av skogsbolaget för 175 kronor per år. Husen var dessvärre taklösa och skogsbolaget vägrade reparera, så August fick själv bygga nytt tak på torpet.


August Lind ohh Sara Caisa Adamsdotter med bland andra barnen Robert Emanuel (i Augusts knä) och Gustaf Adolf (sittande längst fram)


August gifte sig första gången 1879 med Sara Caisa Adamsdotter född 1860 i Tarasjöberget, Junsele. Paret fick sju barn. Sara Caisa dog redan år 1900 när yngsta barnet bara var två år. Hustrun dog under tragiska omständigheter i sitt hem. Läkaren som skulle komma fick höra att det var i stort sett omöjligt att ta sig till Westerås vilket gjorde att han avstod att åka dit, och Sara Caisa dog. Året efter gick en svår difteriepidemi i trakten. Tre av Augusts barn låg sjuka och vid det tillfället gjorde doktorn ett besök. Om barnen överlevde sjukdomen vet jag inte.


Fr. vä: Hustrun i andra äktenskapet Hilma Katrina Berglund och August Lind med barn. Vilka? Längst till hö. (sittande) Augusts son Robert f 1891. Kortet taget i hemmet i Västerås.


År 1907 gifte sig August på nytt. Denna gång med den nästan 30 år yngre Hilma Katrina Berglund född 1882 i Hömyra, Junsele. Hilma hade en dotter med sig i boet, Ester född 1904, och fick sedan ytterligare fem barn i äktenskapet med August.

Utanför huset i Westerås.
August arbetade i timmerskogen i 55 år och var dessutom flottningsförman i ditriktet. Han verkar ha varit en kärnfrisk, spänstig och aktiv herre som inte alltid var sina hustrur trogen. Det sägs att August hade flera utomäktenskapliga barn på bygden...


Anna, Hilma och August Lind. Sonen Theodor t.hö. Ca 1934-35. (Tack för fotot Stig Sahlin)

När artikeln om August Lind skrevs år 1937 var han fortfarande vid 84 års ålder aktiv med kor och höbärgning. August berättar också att det blivit mycket bättre i Westerås för snart skulle de få en väg till byn! Men någon "telefontråd och lysetråd" fanns inte och inte heller fanns någon handelsman kvar, där man kunde köpa fotogen till lampan..

August Lind dog 1940 i Westerås och hans hustru Hilma Katrina dog 1957.



                                            August Linds familjegrav på Junsele kyrkogård.


Om Westerås/Västerås nybygge i Junsele har jag fått följande av Göran Stenmark:

"Västerås är en liten s.k. fjällby i norra delarna av Junsele socken. Den nämns i kyrkans husförhörslängd första gången 1854 men själva nybygget noteras som beviljat 1855 med 48 frihetsår. Nybyggarna tilldelades dessa år utifrån den tid man beräknade att det behövdes för att få marken att kunna avsätta skatt. Mark behövde brytas och odlas samt att nödiga byggnader fanns innan man kunde få någon utkomst att bli skattebärande.

Noterat ”Westerås 24 seland ingår i half skatt 1891”


På avvittringskartan från år 1856 kallas Västerås för Tannsjö nybygge. I kyrkans husförhörslängd nämns det dock Westerås 1854 och i jordeboken där nybygget noteras som beviljat 1855 med 48 frihetsår.

Källor:

-Tidningsartikel i VK 1937
-Ulrika/ättling till August Lind
-Göran Stenmark


Uppdatering mars 2013.



"Ang. Västerås: Nybygge till Tannsjö i Bodum, hörde kyrkligt till Dorotea. Nybygge 1824,

skattelagt 1834, odlingskrav: 2 kappland per år av åker och äng så mycket som gick på ett lass.
Avvittring. 24 seland, uppodla
30 tunnland åker och odlingsmark. Hela arealen 1866 hektar.
Avverkningskontrakt mellan handelsmannen Thomas Thiis och åbon Erik Hällqvist, 8 seland och åbon Salomon Ersson 16 seland på 50 år . Kontrakt skrivit 3 okt 1875. säljarna hade samma dag fått lagfart på sina delar."

Tack Ulla Ramne, Junsele!







måndag 7 december 2009

Ursäkta...

... min dåliga uppdatering just nu! Jag är lite "busy" med arbete och annat, men förhoppningsvis så ska det lugna ner sig till jul.

Jag kommer snart igen!

Ett frustrerande och irriterande moment just nu:

Telia har fått för sig att alla hemsidor som ligger på deras server ska raderas vid årsskiftet!!! Jag har sedan många år en hemsida om bland annat släktforskning på Telias server; en tjänst som Telia erbjudit sina kunder gratis hitintills, men nu är det slut med det. Vill man fortsätta ha sin hemsida på Telia kostar det minst 140 kronor i månaden.

Jag har ingen lust att använda mig av Telias tjänster mer och det innebär att jag måste hitta en annan lösning. Jag vill så gärna ha hemsidan kvar ute på nätet, och jag arbetar febrilt just nu att hitta en lösning.

Tack och lov finns det hjälpsamma människor som vill hjälpa mig att hitta en lösning och jag säger bara så här tills vidare...

Tack snälla!!

Om Telias s.k. service till sina kunder ska vi tala tyst om...

Är det flera som drabbats av att Telia drar in tjänsten "Personlig hemsida"? Hur gör ni?

tisdag 1 december 2009

Grattis Björn!


Den underbare skådespelaren Björn Gustafsson, "Dynamit-Harry", fyller 75 år idag!

Att Björn dessutom har rötter i Näsåker, visste jag inte förrän idag när jag läste Magnus blogg.

GRATTIS!

lördag 28 november 2009

Ett besök i Westerås, Junsele...

När man, som jag gör ibland, åker iväg för att utforska gamla byar så kan ibland en utflykt bli mycket mer spännande och rolig än man tror. Idag blev det en sådan dag...!

Just i dagarna har jag fått många uppgifter om en familj och by som jag inte kände till så mycket tidigare. Egentligen kände jag bara till familjen till namn, nämligen August Lind (1853-1940) och att hans hustru i andra äktenskapet, Hilma Katarina Berglund (1882-1957) var en syster till min farfar. De bodde med sina många barn i en avlägsen skogsby vid namn Westerås (eller Västerås som det stavas idag) utanför Junsele, alldeles invid länsgränsen till Västerbotten. Och den byn ville jag gärna åka och se!

Sagt och gjort! Min man följde med mig och vi åkte på lite halkiga skogsvägar innan vi så småningom kom fram till den lilla skogsbyn Västerås som bestod av ett fåtal - och som vi trodde - öde gårdar. Vi stannade till vid ett av husen och efter att ha tittat runt en stund så satte vi oss i bilen och studerade kartor och annat material medan vi drack kaffe ur en termos. Plötsligt kom en man ut ur huset och vinkade! Hoppsan - det bodde folk i huset! Lite pinsamt - vad skulle de tro om oss...?

Vi gick fram till paret och bad om ursäkt att vi stannat på gården - vi trodde ju att huset var tomt... Jag talade om mitt ärende och frågade om de råkade veta var August Lind hade bott. "Här bodde August och hans familj", säger paret vänligt!

Vi blev inbjudna och fick en pratstund med paret. De kände till en del om familjen Lind och byn i övrigt. De hade till och med ett foto av familjen Lind som de tyvärr inte hittade när vi var där.

Den gamla bryggstugan på gården där August Lind bodde i Västerås, Junsele.  

Vi åkte därefter till grannbyn Granåsen, där jag fick möjlighet att köpa en hembygdsbok som paret i Västerås tipsat mig om. Det är Granåsens byaförening som genom gemensam forskning och arbete skapat en innehållsrik bok om byn och människorna. Det ska bli mycket intressant att läsa boken om Granåsen.

Hemma hos Tage, där jag köpte hembygdsboken, fick vi en mycket trevlig pratstund. Tage berättade att han bott i Granåsen i hela sitt liv och att han och hans nyss avlidne tvillingbror, som bodde tillsammans med Tage, haft sin utkomst som skogsarbetare. Fritiden ägnade sig Tage och Ture ofta till att skriva visor, spela och sjunga. Att Tage nu vid 77 års ålder dessutom håller på att dra in jordvärme i sitt hus är fantastiskt, tycker jag!

Granåsen har tidigare varit en stor och livaktig by, med två affärer och en byskola. Byn ligger inom Västerbotten och de invånare som bor kvar i Granåsen har många mil till affären och annan service. Men Tage var så förnöjsam med sitt liv i Granåsen att jag blev riktigt varm inombords.

En så intressant och trevlig utflykt vi fick idag!

I nästa inlägg kommer jag att skriva lite om värmlänningen August Linds spännande och arbetssamma liv i Westerås.


UPPDATERING:

Angående Tage i Granåsen, som jag skrev om ovan...så fick jag tips om ett par filmsnuttar om Tage och hans tvillingbror Ture. Avsnitten är tagna ur en dokumentärfilm om bröderna som är gjord av Sven-Gunnar och Lars Eriksson.

Tack Hans O. för tipset! Jätteroligt att få se!

http://fjallsjo.mine.nu/index.php?klipp=14 (om skogsarbetet)

http://fjallsjo.mine.nu/index.php?klipp=84 (ett smakprov på sång och musik)


Uppdatering: 1 Jan. 2013:

Westerås på 1940-talet. (Tack för fotot Stig Sahlin!)

söndag 22 november 2009

Lang Lang

Var det någon som såg programmet på TV 2 ikväll om den världsberömde pianisten Lang Lang? Det var en rörande berättelse om en ung musikaliskt underbarn från Kina och hans delvis tuffa väg till den stora succé som han numera gör världen över med sina konserter och sin musik.

Jag hade glädjen att lyssna till Lang Lang i Norrköping någon gång i början av 2000-talet, och det var en upplevelse utöver det vanliga. Vid den tiden var Lang Lang i början av sin karriär. Jag kände inte till honom tidigare och det var en ren tillfällighet att jag bevistade konserten. Jag blev helt fascinerad av Lang Langs musikalitet och inlevelse i musiken. Det var musikalitet utöver det vanliga. Jag gick ut från konserthallen fylld av lycka.. Musikalisk lycka.

En signerad CD-skiva av Lang Lang bevarar jag ömt..



Här ett smakprov av Lang Lang från You Tube: Liebestraum av Franz Liszt.

lördag 21 november 2009

Vaccinationen mot svininfluensa..

Ja, då har det äntligen kommit igång på allvar..

Vaccineringen mot svininfluensan, menar jag förstås.

Tyvärr är efterfrågan större än tillgången på svininfluensa-vaccin och det märks verkligen på den vaccinatonsenhet jag arbetar på i glesbygden. Ett par timmar före vaccinationsenheten öppnar sitter det många patienter och väntar på att få sin vaccinationsspruta. När vi öppnar är trycket högt. Kön in till ordinatören i luckan är väääldigt lång, och vänthallen fylls av människor som måste stå i timmar för att komma in till sjuksköterskan och få sin vaccination.

Jag tycker synd om gamla människor som varit tvungen att sitta eller oftast fått stå i flera timmar innan de får komma in för att få sin spruta. På grund av för stor trängsel i väntrummet har syret tagit slut och många har vänt hemåt utan vaccination för att de inte orkat vänta längre...

Det är verkligen kaos de få kvällar som vaccinationsenheten är öppen. När vaccinet tagit slut efter ett par kvällars vaccinering, dröjer det flera dagar innan nästa ranson av vaccination kommer.

Vad jag förstår av media är det samma situation på många håll i hela landet.

Organisationen och tillgången på vaccin är långt ifrån bra. Arbetet med att vaccinera ligger på många håll långt efter pandemins utbredning..


Hur är det på andra håll i landet? Har Du fått möjlighet att vaccinera dig?

Eller kanske struntar Du i att vaccineras?

fredag 13 november 2009

Gamla kort från Fransåsen

Fransåsen ca 1890-1900


Besökare på Fransåsen 1940-talet


 Fransåsen på 1940-talet.



Erik Petter Sjölund med familj.

Den sista familjen som bodde på Fransåsen var Erik Petter Sjölund (1862-1950) född i Rå, Ådalsliden och hans hustru Anna Kristina Eriksdotter (1884-1972) född i Sunnansjö, Junsele. Familjen kom till Fransåsen 1907 från Bysjön i Junsele, och de fick sex barn födda mellan 1902 och 1916. Makarna lämnade Fransåsen 1949 när de flyttade till Näsåker. Därmed blev den gamla byn och nybygget Fransåsen öde.



Samling vid Sjölunds stuga på Fransåsen ca 1945.

På bilden ses fr.vä. längst upp: Göta Sjölund f 1925, Jenny Sjölund f 1911, Göta Sjölunds pappa Nils Åkerström f 1905, Signe Åkerström f. Sjölund f 1907, okänd, Ville Fängström f 1920 från Mjösjön, Viola Fängström (?), Anna Danielsson f 1908, Axel Karlsson från Björkå med fru Fanny (f. Sjölund) f 1904 .
Längst ner fr.vä: Tore Sjölund f 1933 (son till Jenny Sjölund), Emil Åkerström f 1933, Erik-Petter Sjölund f 1862, hans fru Anna f 1884 med Ingrid f 1942 (dotter till Jenny Sjölund) i knät, Frans Åkerström f 1935. (Källa bl.a. Sollefteå bilddatabas)


Uppdatering 29/12-09. Namnen är uppdaterade av Frans Åkerström. Tack Frans!


Erik Petter Sjölund t.vä.

I Sollefteå bilddatabas hittar jag följande: "Från vänster: Erik Petter Sjölund, Petter Johansson på Lappåsen, Bysjö, hästens ägare Valle Eriksson Bredvattnet. De står bakom det rätta vinterhuset. (Före detta Bror Lundins fäbodstuga.)
Till vänster en liten bagarstuga som tidigare stod bakom Gästgivargården. Erik Petter Sjölund rev den och bar stockarna från ena platsen till den nya. Erik Petter Westin (på Storhögda) murade."



Lada och tröskloge på Fransåsen.



Mera om Fransåsen:

Fransåsen.

De sista nybyggarna på Fransåsen.

söndag 8 november 2009

fredag 6 november 2009

Daudvatnet, Norge


Jag sökte "Pelle Molin" på Google...

och fann Daudvatnet...

Är det inte vackert?

Ser ni tältet?

fredag 30 oktober 2009

På annersia

I dagarna är det ett år sedan vi var på Nicke Sjödins underbara releasefest - "släppfest", som Nicke sa - i samband med utgivningen av hans bok "Åtabak". Det var en fest, som vi som var med sent kommer att glömma. En fest såå fylld av glädje, skratt och en stor värme. Nicke var med på festen trots att han var märkt av sin svåra sjukdom. Han medverkade på scen och i minglet i pauserna. Han fick känna den värme som vi alla delade med honom.

Igår var det dags igen. En ny "släppfest" av Nickes sista bok: "På annersia". Men denna gång var inte Nicke med... Nicke dog kort tid efter att han lämnat in manuset till boken "På annersia" till förlaget. Och igår var det åter fest till Nickes ära och för Nickes sista bok. Det blev en underbar fest med många artister, mycket musik, roliga berättelser och mycket glädje och många skratt. Allt under ledning av Nickes son Jacke Sjödin.

För första gången delades ett stipendium ut från Nicke Sjödins nybildade minnesfond. Ett stipendium som kommer att ges till till en berättare som i ord och ton verkar i Nickes anda. Den första i raden blev Peter Carlsson. Det var ett uppskattat val. Applåderna ville aldrig ta slut när Peter Carlsson avslutat sitt framträdande.

Jag tror Nicke log och deltog med oss ...

...från annersia.


Uppdaterat: Bilder från festen på Röåns hemsida.


Den sista dikten i Nickes sista bok heter "På annersia". Dikten är dubbeltydig, vilket Nicke var medveten om. Nickes berättarglädje och humor räckte ända till slutet.



På annersia
om åern
sörsia -
hadd jäg
mine kamrata.

Himme
hadd jäg
ju int´
nan samåldring.

Dä va
bärä jäg.

För dom två
sôskana
som dödde
inna dom va
´n vecke gämmal
kan man ju int´
räkn.

Men på annersia
fanns dom,
tri stycken,

n´Bengt
å´n Stig
å´n Helge.

Å, va roligt
dä va
då dom komme
å hälse på.

Jäg gymte
mössern deres
sä dom int´
skull kônna
gå himm.

´n Bengt
va dukti
å gära
trälastbila.
´n Stig
kônne spela
dragspel
å sjonge

"På balkongen",

å´n Helge
va fenomenal
på å kaste slägga
fast hon va
himmgjord
tå e klocklo´
å´n höbôntsträng.

Å va jäg sakn´
ji på annersia.

Nu ä vi gammal,
men jäg hoppas
fo råke ji.

På annersia.

Nicke Sjödin.



Nicke Sjödins sista bok "På annersia" finns att köpas här.

tisdag 27 oktober 2009

Hällås lagfart 1638

 
Sidan 1


 
Sidan 2



Jag har i min ägo en (en ganska dålig) kopia av lagfarten på Hällås finnby i Resele. Lagfarten är utfärdad den 13 november 1638. (Texten blir större (och läsligare) om man klickar på bilderna.)
Eftersom jag inte är så bra - milt uttryckt ;) - på att tyda gammal skrift, så är jag såå tacksam att det finns kunniga och vänliga människor som vill hjälpa till med det.

Ett stort och varmt TACK Stig-Ove Wisberg och Carl Szabad för all välvillig hjälp!

"Post wid Skogsafwitringen wti Resela d. 16 Julii 1756.

För allom Them som Thetta Breff ser eller hörer läsas giör jag Clas Nilsson, Lagmans dom i hwärje hafwandes i Ångermanland, på den ädle och wällborne herres herr Axel Oxenstierna, friherre till Fiholm, Tiddön och Kimitho, Swäries Rikes Rådh Cantzler och öfwerlagman öfwer all Wästernorlanden och Lappmarken wägne witterlig att åhret efter Christi börd Anno 1638 d. 3 Novembris stod laga Ting i Resell och Ramsell Giäld j Befallningsmans närwaro Ehrlig och förståndig Ifwar Mårtensson. Samma dag witnade tolf edesworne män i nämnden, sampt desse efter skrefne Erick Anderson i Rösta, Pär Hanson i Råå, Nils Jönson ibidem, Abram Knutsson i Höfwen, Pär Jonson i Tängsta, Pär Sanderson i Myre, Olof Abramson i Råå, Erik Nillson ibidem, Johan Nilsson ibidem, Anders Rafwallsson i Rösta och Rafwall Jöranson i Myre, som hafwa warit öfwer en samtyckning Sålunda, att tolf edsworne Samt gemene man i Resell Sochen hafwa wnt och bewiljat Hindrik finne ett torpställe, hwilket ligger på Resell skog emellan Siden siö och Resell Sochen, benämt Hällås, som han nu en rund tid beswtit och wpbrukat hafwer, må de hemult qwar blifwa, hwilket är skattlagder för trij sädesland Jord, som han ther efter åhrligen skal wtgiöra Chronans wtlagor, såsom och ett qwarnlägge i Biörkån, honom och hans efter kåmmande arfwingar till ewerdelig egendom, och är om före skrefne torpställe lagt Råå och Rör hwru widt hans skog sig sträcker, som lyda till Resell Socken, först på östra sidan om Räfsiön, på södra sidan Storsiön, therifrån till Lill Aspsiön och ther ifrå till Lil Rodsiön och sijdan midt i Stor Rodsiön. Att denna samtyckning så lagligen beslutet är tillägnas Samma före skrefne torpställe wnder Hindrik Finne och hans efter kåmmande ärfwingar till Ewerdelig Egendom med thes tillägor, i wåto och torro, när och fiär, som der af ålder der wnderlegat hafwer och än tillfalla kan, sig till goda niuta, bruka och behålla för föddom och ofödom, hwarföre är dömt i nämdens närwars bemälte samtyckning som beslutit är skall wara stadig och fast att stå och aldrig återgå, wid straff och Pen som Swärjes Lag förmäler och än tå stå som giordt och dömt är. Desse efter skrefne såto i nämndene Erick Anderson i Rösta, Anders Rafwalson ibidem, Johan Nilson i Höfwen, Abram Knutson ibidem, Knut Ingallson i Bodwill, Hans Matson i Moflo, Erick Bängson i Mo, Israel Pärson i Tynneråhs, Winsent Anderson i Ärtrick, Carl Olofson i Imnäs, Påhl Olofson i Ödhen, Israel Pärson i Holmstrand. Detta till ytermera bekräftellse trycker jag här nedan Wnder mitt Egit Signete. Datum Anno et die ut supra."

måndag 26 oktober 2009

99-åring vann mot Sollefteå kommun

I dagens TÅ får vi veta att Sollefteå kommun tabbat sig igen: de ville skicka en 99-årig kvinna till ett äldreboende långt från hennes hemort, familj och vänner. Men kvinnan fick hjälp att protestera till Länsrätten mot Vård- och omsorgsnämndens beslut att avslå hennes önskan att få bo kvar på sin hemort.

Tack och lov gick Länsrätten på kvinnans linje och ger den gamla damen rätt: hon har rätt till ett boende hemmavid och får därför bo kvar på hemorten.

Enligt förvaltningchef Hans Fälldin finns det inga planer från kommunens sida att överklaga Länsrättens beslut.

Man får vara glad för det minsta lilla i den här kommunen...

söndag 25 oktober 2009

Flottning på Storsjön


Förr, före mitten av 1950-talet, flottade man timmer på Storsjön i Omsjö. Flottningen bedrevs med hjälp av en stor "spelflotte" som man transporterade timret med över sjön. Timret transporterades sedan till Juvanån i nordöstra delen av Storsjön, för att därefter flottas vidare i flera mil via bäckflottning på Juvanån och andra mindre bäckar ut till Ångermanälven. Jag har hört berättas att det stod en flottare i "varje bäckkrön"..

Då var det inte arbetsbrist! ;)

Jag hittade dessa flottningsbilder från Storsjön i Omsjö i Murbergets bilddatabas



Från vänster . Albert Molin Junsele, Bernard Edström Bergsjö, Petrus Norberg Omsjö, Vilhelm Häggström Grundtjärn, Hilmar Jonsson Omsjö, Johan Molin Sunnansjö, Jakob Edström Bergsjö, Petrus Lidholm Grundtjärn. Före 1925.



Så här beskrivs flottningen: "Spelflotten tillverkades på plats för att med handkraft dra timmer över en sjö. Spelflotten hade en lodrätt stolpe med en lång tross, som dessförinnan lagts ut med dragg. Flotten bogserade en timmernot, tusentals inringade stockar. Trossen lindades runt stolpen spelbommen när arbetarna vred den runt. Spelflotten kom långsamt närmare draggen. Den togs upp i en båt och roddes ut så långt trossen medgav och så började "spelandet" på nytt tills allt kommit över sjön. Efter 1945 övertog motordrivna bogserbåtar helt detta tunga arbete, som förekom i alla sjöar."


Uppdatering jan. 2010:




Bysjö hemsida har jag lånat ovanstående tidningsurklipp och följande text av Lars Eric Forssén:

"Juvanådalens flottled börjar i Lidens socken via Storsjön och Karvsjön och rinner, lustigt nog därefter, norrut till Junsele socken genom Sunnansjö, och även via Bysjön före kanalernas tillkomst vid 1900 som kortslöt sträckan mot Gösingen, och avslutas i Uman i Eden ned till "storån" Ångermanälven. Omsjötrakten ligger så pass högt att det blir så här som avvattningen från Storsjön fungerar (kanske Vigdån hade kunnat fungera som flottled, men därom är jag osäker).
Därefter vände sedan timret efter Junselekröken vid Mo söderut igen tillbaks mot Liden och skogarna där det var fällt, och vidare mot sorteringsverket i Sandslån. Dit som så många vandrade långväga för säsongsarbete. Härifrån hämtade sedan bolagens bogserbåtar timret, buntat med kätting i långa rader, till sågverken och massafabrikerna runt älven i Kramforstrakten. För sågning till bräder eller för sämre virke till flisning och kokning av pappersmassa. Sedan vidare med båtfrakt ut i vida världen. Den som kan "DNA-bestämma" trä kan nog hitta Västra-virke över hela världen."
Mer om flottningen från Omsjöskogarna till Ångermanälven kan läsas här.

torsdag 22 oktober 2009

Historien om en resa till Burträsk...


Ååh, ni måste bara läsa om en strapatsrik, dråplig och dramatisk resa som Christina gjort. En lång resa tur och retur Striberg-Burträsk...

.... bara för en obändig lust till en gammal, rostig Peugeot-pickup.... ! :)




Hoppas du får mycket glädje av pickupen, Christina! Det är du (och bilen) verkligen värd... ! :)

tisdag 20 oktober 2009

Björnen sover...





...INTE!

Min man och jag gjorde en biltur i eftermiddag efter en skogsväg. Vi hade turen att se tre olika björnspår i varierande storlek, vilket tyder på att björnarna fortfarande inte gått i ide trots att det är snövitt ute i markerna. Men snart så väntar vintersömnen för de stora djuren..

De här purfärska björnspåren var enormt stora som ni ser (ni måste klicka på bilderna!), och vi gissar att det är en stor björnhanne som tog sig en eftermiddagspromenad innan nattens sömn. Vi bara väntade att få se björnen längre fram efter vägen, men tyvärr gjorde vi inte det.

God natt, björnar!

måndag 19 oktober 2009

S.P. Sjödén Västanbäck

Ytterligare ett gammalt kort från Västanbäck, Näsåker.

I det här huset på det s.k. Prästbordet i Västanbäck, Näsåker bodde Sven Peter Sjödén född 1863 i Omsjö, Näsåker död 1944 och hans hustru Anna Erika Näsström född 1880 i Dorotea död 1946.

Kortet är taget någon gång på 1920-talet och jag gissar att förutom S.P. Sjödén med hustru till höger så är det några av deras barn som finns med på fotot?

Även det här huset finns kvar idag, är delvis ombyggt och bebos av en yngre ättling till S.P. Sjödén.

söndag 18 oktober 2009

Lanthandel i Västanbäck 1926



Klicka gärna för större fotografi!

Ett nytt foto från mina svärföräldrars fotosamling.

På baksidan av fotot står: "Hjalmar Lundins affär Västanbäck 1926."

Olof Hjalmar Lundin (1887-1958) född i Rå, Ådals-liden startade en affärsrörelse och drev lanthandel i Västanbäck, Näsåker från 1918 och något årtionde framåt. Hjalmar med familj flyttade senare till Åsele.

Lanthandeln i Västanbäck fortsatte att drivas av olika ägare fram till mitten av 1960-talet, när affären upphörde. Idag tjänar huset som bostad och är delvis ombyggt.



Uppdatering feb. 2010.

En av dem som senare drev lanthandeln i Västanbäck hette Birger Andersson.
Den här annonsen är från 1931.

fredag 16 oktober 2009

Okänd (?) tavla av Pelle Molin

Igår hade jag glädjen att få låna en del gamla tidningsurklipp, manuskript och andra dokument efter den förre läraren och folkbildaren Artur Norlén f 1905 i Resele. Artur Norlén intresserade sig, bland mycket annat, för Pelle Molins liv och verksamhet och skrev många artiklar och höll föredrag om Pelle Molin . Artur Norléns efterlämnade samlingar av urklipp och manuskript har överlämnats som gåva till Resele hembygdsförening av Artur Norléns dotter.


Bland Artur Norléns efterlämnade dokument finns ett fotografi av en tavla som Pelle Molin målade under sin tid på konstakademin i Stockholm. På baksidan av fotot har Artur Norlén skrivit så här år 1925:

"Denna tavla målade Pelle Molin till den tävling som Akademin för de fria konsterna hade anordnat. Som motiv hade givits "Scen ur syndafloden". Pelle Molin deltog i tävlingen, men med denna tavla som han kallade "En romersk krigare."


Tillägg:
Magnus Johansson har skrivit i sin blogg om den säng i vars botten Pelle Molin skrivit en vers. Sängen tillhörde skolläraren Olof Strömstedt och efter hans död inköptes sängen av Ådalslidens hembygdsförening 1926. Sängen finns numera i Pelle Molins stuga i Näsåker.

tisdag 13 oktober 2009

Första snön..


I natt föll den första snön som ligger kvar. Det är alldeles vitt av snö ute. Det är kalla nätter, men solen värmer på dagarna och de sista höstlöven virvlar ner från träden. Därför tycker jag att en bild av en sommarblomma är inte helt fel!

torsdag 8 oktober 2009

Svensk opposition

Av en tillfällighet fick jag för en tid sedan kännedom om ett register på de medlemmar som var med i den nazistinfluerade organisationen "Svensk opposition"; en organisation som var mest aktiv i Sverige före och under andra världskriget.

Den fascistiska och nationalistiska organisationen "Svensk opposition" bildades av Per Engdahl, efter en brytning mellan Per Engdahls anhängare och Sveriges Nationella Förbund 1941. Under mellankrigstiden och andra världskriget tog partiet Nazitysklands parti och under denna period var rörelsens politik tydligt inspirerad av nazismen.

Mer om den svenska nationalistiska rörelsen finns här.

Den svenska nationalsocialismen - medlemmar och sympatisörer 1931-1945 - är en matrikel som utgavs av forskaren Tobias Hübinette 2002. Utgivandet vållade delvis kritik när den kom ut, men inte på långt när så mycket som man befarat.

Matrikeln är en intressant läsning och förstärkte det jag redan visste, nämligen att de som främst stödde den nazistiska ideologin var den svenska militären och överklassen. Att delar av kungafamiljen var nazistvänliga är också känt.

När det gäller invånarna i (nuvarande) Sollefteå kommun så kan man hitta de flesta militära cheferna och dess underlydande på I21 och T3 i Sollefteå bland de 8632 medlemmarna i denna matrikel. Jag hittar dessutom 21(!) sympatisörer i Ådalsliden - det är ett förvånansvärt stort antal när man jämför med de 2-4 personer som finns registerade i Junsele, Resele och Ramsele...

Här är matrikeln över de 8632 medlemmarna i "Svensk opposition" år 1941:

http://tobiashubinette.se/so.pdf


Uppdatering 11/10

Längst ner på den här hemsidan finns det flera medlemsregister ur svenska nationalistiska organisationer. Bland annat dessa:

Nationalsocialistiska Arbetarepartiet
Nationalsocialistiska Blocket
Riksföreningen Sverige-Tyskland
Samfundet Manhem
Svensk Opposition
Svensk Socialistisk Samling
Svensk-Tyska Föreningen
Svenska Antisemitiska Föreningen
Svenska Nationalsocialistiska Partiet
Svenska Socialistiska Partiet
Sveriges Nationella Förbund
Tidningen Nationen
Svenska frivilliga i Waffen-SS 1
Svenska frivilliga i Waffen-SS 2

söndag 4 oktober 2009

Fam. Viktor Fängström Rössjöberget, Alnön

Första gången man hittar boende i Alnön, Resele sn, är 1797. I Mantalslängden för Resele finns en Nils Jansson med familj boende på Alnön. Tyvärr saknar SVAR mantalslängderna mellan 1775-1797 i sitt scannade material ute på nätet, så det är troligt att Alnön var bebodd tidigare än 1797.

Alnön benämns även Härnön i folkmun. Jag har skrivit ett par inlägg om Härnön tidigare:

http://smulansblog.blogspot.com/2008/02/hrnn.html

http://smulansblog.blogspot.com/2008/02/sndagsutflykt-till-hrnn.html

På Alnön/Härnön ligger också Rössjöberget.

Ann Renström skriver i sin underbara bok "Skogsbyar" så här om Rössjöberget:

"Rössjöberget var ett kolar- och dagsverkstorp under byn Alnö, en numera helt avfolkad by i Resele socken. Det finns ett par byggnader kvar på torpet och åkrarna är igenväxta. Sedan 1947 bor det inte någon där.

Ett dalfolk, Anders Halvarsson och hans hustru Kerstin Persdotter, kom vandrande till Ådalen på 1830-talet och slog sig ner på Rössjöberget. I yngre dar. I yngre dar hade de gjort arbetsvandringar till Stockholm, något som var vanligt bland masar och kullor. De byggde och odlade upp "Berget" i Resele. Ett dokument omtalar att de köpte ett fähus och en liten stuga av en bonde i Höven i april 1836. När Alnö byamän cirka tjugo år senare skulle lägga byn i laga skifte kunde inte Anders uppvisa något torparkontrakt. Byamännen kom efter mycket resonerande slutligen fram till att torpet med åkrar även i fortsättningen skulle tillhöra byamännen, men "så länge Anders Halvarsson och hans hustru uppförde sig fredligt och lugnt, samt fortforo att med samma flit som de hitills ådagalagt, sköta och bruka jordenskulle de få å torpet på Berget orubbade kvarsitta."

Byggnaderna beskrevs som "oansenliga och obetydliga". Arrendet betalades i smör och träkol. Att tillverka träkol var slitsamt, så Anders fick vad han hade att göra. Han dog vid 71 års ålder 1868. Det berättades om denne man att han på sitt sjungande dalmål brukade säga om sina tre döttrar, "den ena ho är vacker hon, den andra är dukti å den tredje ho ä som en måssasäck". Inte så snällt!

I slutet av 1800-talet köptes nästan alla hemman i Alnö upp av olika skogsbolag, den ena efter den andra, dock inte marken där Rössjöberget ligger. Än idag ligger stugan på Rössjöberget på ofri grund, marken ägs av en privatperson."


De sista som bodde på Rössjöberget var familjen Viktor Fängström. Familjen bestod av Viktor och hans hustru Maria (född Sillberg) och barnen Elsy, Elly, Birger, Elsa, Elna, Edit, Elise, Evy och Margith. Om den här familjen och Rössjöberget har jag tidigare skrivit om här. Inlägget är till stor del baserat på vad Viktors dotterdotter Evy berättat.

Evy har även skickat mig många gamla kort av familjen på Rössjöberget. TACK Evy! Här är några av dem:


                                                                Familjen Fängström på Rössjöberget.

                                                          
                                                      Maria Fängström i bagarstugan på Rössjöberget.


                                      Viktor och Maria Fängström med barnen Elsa, Elna, Edit och Elise 1937.


Evys morfar Viktor Fängström (1897-1974) var kusin med min mormor Karolina Persdotter Fängström (1883-1946) På det här gamla kortet är min morfar J. A. Johansson (1884-1964) till vänster och Viktor Fängström tillsammans. Troligtvis är kortet taget i Fängsjö någon gång på 1940-talet, där Viktor föddes och min morfar och mormor bodde.

Uppdatering 25 okt. 2009.

Jag har fått följande kompletterande uppgifter av släktforskaren Carl Szabad:

"Vad gäller den tidigaste befolkningen stämmer det inte. Länsmannen Olof Filipsson Lindahl (1702-1782), ursprungligen från Forsås, är bonde och länsman i Strand från 1744 och äger tydligen även Alnö, där hans dotter och måg är skrivna från 1768-1772 i Olofs namn. Därefter står mågen Erik Jansson själv för hemmanet fram till 1803, då han anges vara 72 år gammal. Hans måg Erik Jonsson tar då över hemmanet, samma år som han gifter sig med dottern Märta."

Tack Carl!

söndag 27 september 2009

Bilder från Kreta

Den rosa-blå lagunen i Elafonissi


Paleochora - en underbar liten by på södra Kreta

Bilder att titta på. Minnas värmen, de ljumma vindarna, solen och havet.

Nu, när höstvindarna är kalla..

lördag 26 september 2009

Ankor..

Jisses!

Jag har haft ett par dagars "jobb" att läsa igenom alla tidningar och nyheter som hänt under veckan jag varit bortrest. Små och stora händelser. En stor nyhet under veckan har tydligen varit damen Anna Ankas uttalanden om jämställdhet och vad hon anser om svenska mäns "svåra situation". Jag kunde inte låta bli att titta på Skavlan igår kväll, som jag för övrigt tycker är en helt underbar programledare och intervjuare, där fru Anka medverkade. Jag kan inte förstå att hennes spektakulära uttalanden kan orsaka sådana diskussioner i svensk media. Hon verkar inte precis ha de kvalifikationer som skulle kunna förändra svenska värderingar om jämställdhet, men i brist på annat att skriva om så...

Jag läser också att fru Ankas utspel föranledde Kristdemokraternas partisekreterare Lennart Sjögren att välkomna henne som företrädare i partiet. Tack och lov skyndade sig både partiledare Hägglund och deras ordförande i kvinnoförbundet, Maria Fälth, att gå i taket och undanbad sig fru Ankas medverkan. Lennart Sjögren bör skämmas - att han är gift med en kusin till mig ger honom ingen kredit alls. ;) Fast det hedrar honom att han tog tillbaka sitt uttalande dagen efter förstås..

Ett allvarligare uttalande än Lennart Sjögrens är den iranske presidentens Ahmadinejads uttalande om att "förintelsen är en lögn". Det är inte första gången sådana groteska uttalanden uttalas; men de blir inte mindre allvarliga för det. Tack och lov kom starka fördömanden från Tyskland, USA med flera länder. Men att den iranske presidenten skulle ta tillbaka sitt uttalande är nog lika omöjligt som att be honom redogöra och förstöra sitt lands kärnkraftssatsningar. Den mannen är ytterst farlig för mänskligheten. En riktig ful anka.

Fru Anna Anka förefaller i den jämförelsen som en mycket fridfull anka..

De försvunna breven..

I dagens SvD finns följande artikel:

"Historien upprepar sig. Ovärderliga originalbrev av målaren och författaren Pelle Molin (1864-1896), mest känd för "Ådalens poesi", har försvunnit. Precis som på 1960-talet.

- Jag tror att mer än tio brev är borta, säger Majken Ritzén, den starka kraften i Ådals-Lidens hembygdsförening sedan flera årtionden.

Upptäckten gjordes av Isabella Josefsson på länsbiblioteket i Härnösand. Hon arbetar med en skrift om Pelle Molin och hans brev. Hittills har hon spårat ett hundratal landet runt.

De försvunna breven har förvarats i Näsåker, Ådals-Liden, där Pelle Molin målade, skrev, frös och svalt under fyra år.

I mitten av 1960-talet försvann sex brev under liknande omständigheter. De kom till rätta efter en veckas rabalder i rikspressen."

HANS O ALFREDSSON

måndag 14 september 2009

Vaccination eller inte...?


Vaccination eller inte? Diskussionen är livlig bland läkare och experter om det är nödvändigt att vaccinera sig eller inte mot svininfluensan. Meningarna går verkligen isär. Som privatperson blir man kluven och det är svårt för vanliga människor att veta hur man ska göra. Man vet så lite om det här nya viruset. Lika lite vet man om vaccinet. Jag har uppfattat det som att vaccinet är dåligt testat och att det innehåller en del vanligtvis skadliga ämnen, bland annat kvicksilver. Är det verkligen tillrådligt att låta vaccinera sig? Barn och gravida är dessutom undantagna vaccinationen.

Hur tänker ni om vaccinationen? Kommer du att vaccinera dig?

Själv känns det som jag står mellan två hötappar... Fakta står mot varandra och ju mer jag läser ju osäkrare känner jag mig....

Det ser ut som det är unga människor som drabbas hårdast, vilket är ovanligt. Det brukar vara de äldre och immunologiskt nedsatta som är mest utsatta för "vanliga" influensavirus.

Jag kommer att ingå i vaccinationsarbetet under hösten med att vaccinera människor mot influensan, vilket gör att jag förmodligen "blir tvungen" att vaccinera mig. För att skydda andra mot smitta, sägs det... Jag känner mig dock definitivt kluven till att vaccinera mig av flera skäl. Få se hur det går med det...

Men först ska jag gå ett par dagars introduktionsutbildning innan jag åker på en veckas avkopplande semester till sol, havsbad och värmen.

Jag kanske stärker mitt immunskydd i solen så mycket att jag inte behöver vaccinera mig! ;) Hi, hi...

Återkommer om drygt en vecka.


Ha det bra, alla!


En mycket bra artikel på Newsmill; "Stoppa vaccinations-fundamentalisterna" av sjuksköterskan Lars Forslund.

lördag 12 september 2009

Utanför Ådalslidens kyrka

Klicka - så förstoras fotot!
 
Det här gamla fotot finns i mina svärföräldrars fotosamling. Det vi känner till är att min svärmor finns med på bilden. Hon står i mittenraden till vänster (ett kryss är ritat på hennes bröst) Min svärmor hette Maria "Maj" Wallin f. 1918 och hon bodde i Lidgatu, Ådals-Liden. Jag skulle tro att svärmor är ca 10-14 år gammal på fotot.

Kortet är taget utanför Ådals-Lidens kyrka. Jämför med konfirmationskortet 1928.

Kan det röra sig om en utflykt till kyrkan?  Konfirmationsundervisning? Men varför finns inte prästen med på bilden i så fall? En äldre dam står till vänster om min svärmor. Vem är hon?