lördag 28 november 2009

Ett besök i Westerås, Junsele...

När man, som jag gör ibland, åker iväg för att utforska gamla byar så kan ibland en utflykt bli mycket mer spännande och rolig än man tror. Idag blev det en sådan dag...!

Just i dagarna har jag fått många uppgifter om en familj och by som jag inte kände till så mycket tidigare. Egentligen kände jag bara till familjen till namn, nämligen August Lind (1853-1940) och att hans hustru i andra äktenskapet, Hilma Katarina Berglund (1882-1957) var en syster till min farfar. De bodde med sina många barn i en avlägsen skogsby vid namn Westerås (eller Västerås som det stavas idag) utanför Junsele, alldeles invid länsgränsen till Västerbotten. Och den byn ville jag gärna åka och se!

Sagt och gjort! Min man följde med mig och vi åkte på lite halkiga skogsvägar innan vi så småningom kom fram till den lilla skogsbyn Västerås som bestod av ett fåtal - och som vi trodde - öde gårdar. Vi stannade till vid ett av husen och efter att ha tittat runt en stund så satte vi oss i bilen och studerade kartor och annat material medan vi drack kaffe ur en termos. Plötsligt kom en man ut ur huset och vinkade! Hoppsan - det bodde folk i huset! Lite pinsamt - vad skulle de tro om oss...?

Vi gick fram till paret och bad om ursäkt att vi stannat på gården - vi trodde ju att huset var tomt... Jag talade om mitt ärende och frågade om de råkade veta var August Lind hade bott. "Här bodde August och hans familj", säger paret vänligt!

Vi blev inbjudna och fick en pratstund med paret. De kände till en del om familjen Lind och byn i övrigt. De hade till och med ett foto av familjen Lind som de tyvärr inte hittade när vi var där.

Den gamla bryggstugan på gården där August Lind bodde i Västerås, Junsele.  

Vi åkte därefter till grannbyn Granåsen, där jag fick möjlighet att köpa en hembygdsbok som paret i Västerås tipsat mig om. Det är Granåsens byaförening som genom gemensam forskning och arbete skapat en innehållsrik bok om byn och människorna. Det ska bli mycket intressant att läsa boken om Granåsen.

Hemma hos Tage, där jag köpte hembygdsboken, fick vi en mycket trevlig pratstund. Tage berättade att han bott i Granåsen i hela sitt liv och att han och hans nyss avlidne tvillingbror, som bodde tillsammans med Tage, haft sin utkomst som skogsarbetare. Fritiden ägnade sig Tage och Ture ofta till att skriva visor, spela och sjunga. Att Tage nu vid 77 års ålder dessutom håller på att dra in jordvärme i sitt hus är fantastiskt, tycker jag!

Granåsen har tidigare varit en stor och livaktig by, med två affärer och en byskola. Byn ligger inom Västerbotten och de invånare som bor kvar i Granåsen har många mil till affären och annan service. Men Tage var så förnöjsam med sitt liv i Granåsen att jag blev riktigt varm inombords.

En så intressant och trevlig utflykt vi fick idag!

I nästa inlägg kommer jag att skriva lite om värmlänningen August Linds spännande och arbetssamma liv i Westerås.


UPPDATERING:

Angående Tage i Granåsen, som jag skrev om ovan...så fick jag tips om ett par filmsnuttar om Tage och hans tvillingbror Ture. Avsnitten är tagna ur en dokumentärfilm om bröderna som är gjord av Sven-Gunnar och Lars Eriksson.

Tack Hans O. för tipset! Jätteroligt att få se!

http://fjallsjo.mine.nu/index.php?klipp=14 (om skogsarbetet)

http://fjallsjo.mine.nu/index.php?klipp=84 (ett smakprov på sång och musik)


Uppdatering: 1 Jan. 2013:

Westerås på 1940-talet. (Tack för fotot Stig Sahlin!)

17 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Smulan
Wow säger jag bara. Det är vad jag kallar en resa det! :D

Vad roligt det måste vara att få se och tala med folk som är positiva och dessutom har något viktigt att berätta. Huset ser ut som en dröm och tänk att det finns människor som gör slag i saken och flyttar ut i "skogen" för att leva som det är meningen att vi ska leva. Enligt mig alltså :D

Hej från Evy

smulan sa...

Evy; som du ser har jag tagit bort interiörkortet av köket (jag fick lov att fota, men vet inte om jag fick lägga ut det på nätet...)

Ja, det var jättetrevliga möten och jag tänker absolut åka tillbaka igen till sommaren!

Jag älskar möten med människor som lever det "sakta livet". Jag minns med glädje de år jag arbetade som distriktssköterska. Jag fick möta så många fantastiska människor i små byar - många av dem finns med i Ann Renströms bok "Skogsbyar".

Kram!

Anonym sa...

Nä men Ooooo vad mysigt detta var. Var nästan så tårarna kom... Börjar nog bli för gammal för att det ska vara nyttigt - typ!

I första inslaget var det köksklockan som slog. Suck. Får nog sätta upp en sån här också för det ger en viss känsla då klockan slår. Håller du med?

I andra inslaget noterade jag järnbron. En sådan hade vi där jag växte upp i Sollefteå. Fastnade med tungan en kall frostig vinterdag... Har du gjort det någon gång så du vet hur det känns? Mamma fick syn på mig genom fönstret och rusade ut och bara ryckte loss mig. Hon kunde väl haft med sig lite ljummet vatten tänker jag då jag minns. Hade nog gjort mindre ont. Eller vad tror du?

Hej från Evy

smulan sa...

Smulan: Ja, visst är "gubbarna" mysiga! Ture dog tyvärr i våras.

Järnbro.. ack ja. På en sådan är det många barn som råkat illa ut i kylan. Även jag!

Anonym sa...

Va skoj ja om jag inte minns fel så ligger Den här byn ovanför Vällingberge.... kul med film snuttarna.. 'Jag var å sotade uppe i välingberget och Övra för en ca 17-18 år sen m det bodde inte många uppe i dom byarna där om kring och i dag är det trolligen änn sämmre./Donald

smulan sa...

Donald: Ja, Västerås ligger inte långt från Vällingberget. 3 km från Granåsen. Det bodde 3 personer i Västerås och ett antal flera i Granåsen; mest äldre. Jag blev dock lite förvånad att Granåsen var så pass stor by som den var!

Tuvstarr sa...

Vilket äventyr! Det måste vara jätte spännande att hitta spår av folk som levde i förfluten tid.
Och tänk, så snälla människorna är att spontant inbjuda er och berätta.
Det blir säkert ett intressant återbesök i sommaren.

smulan sa...

Tuvstarr: Ja, bygde- och släktforskning är jättespännande! Det blir ett intresse som aldrig tar slut.. Speciellt när man får så här fina kontakter som vi fick i Västerås och Granåsen.

Hoppas din vandring blev fin? Här uppe har det kommit lite snö och några grader kallt. På tiden, känns det som! :)

Christina sa...

Nu har jag suttit och lyssnat på Ture och Tage när de sjunger och spelar :)

Vilken trevlig utflykt ni fick, och trevliga kontakter!

Jag log när jag läste Evys kommentar om järnbron ;) Vi hade stentrappa med ett järnräcke när jag var barn, och fast man visste, så nog var man där med tungan i alla fall. Minns fortfarande den skräckblandade förtjusningen när tungan fastnade.

smulan sa...

Christina: Usch, ja, jag "fryyyser" än idag, när jag tänker på hur vi barn gärna slickade på järnbron..

Varför var just DET så spännande, tror du..?

Huuuva..

Christina sa...

Smulan: Att utmana ödet har väl alltid haft sin tjusning...och lockelse, fniss ;)
Lyktstolpar gick också bra kommer jag ihåg...

Anonym sa...

Något som jag aldrig vetat förr På avvittringskartan från år 1856 kallas Västerås för Tannsjö nybygge. I kyrkans husförhörslängd nämns det dock Westerås 1854 och i jordeboken där nybygget noteras som beviljat 1855 med 48 frihetsår

Anonym sa...

Förlåt, jag signerade inte mitt inlägg; Göran Stenmark

Smulan sa...

Tack Göran för dessa uppgifter om Västerås. Intressant!

August Lind kom till Västerås 188. Linds föregångare var den s.k. "Västerås-kungens" måg Daniel Ersson. (enl en tidningsartikel från 1937)

smulan sa...

Hmm.. 1880 ska det stå i mitt förra inlägg... :)

Anonym sa...

mycket intiresno, tack

Pias Paradis! sa...

Åh så spännande att läsa dina två inlägg om Westerås! Jag satt och googlade efter byn och hamnade här! Jag har nämligen ett par vänner (Skåningar) som köpt ett ställe i Västerås. Vi har varit där för ett par år sedan, och imorgon drar vi iväg norrut igen för att hälsa på! Ditt grygghus dä liknar minsann deras!!! Såå många hus finns det juinte i Västerås, så det KAN ju vara hemma hos mina vänner P & P! Jag vet att de berättade med värme om Tage o Ture när vi var där, så ni ska jag kika på dina klipp!