Translate

lördag 30 september 2006

Vacker svamp



Vad är detta? Jag hittade dessa nästan självlysande, orangefärgade små svampar på en skogsväg. En riktig färgklick mitt bland allt grus.

onsdag 27 september 2006

Morgonbetraktelse

Jag sitter ute på bron
och lyssnar in dagen
som leker i morgonsolen

Rönnbären lyser från andra sidan vägen
Grannens hund har redan läst
morgonens nyheter i varje buske

För en stund sedan lyfte vildgässen
som övernattat i viken
Snart står dagen genomskinlig

Snäckorna jag plockade i juli
skimrar på fönsterbrädan
Jag håller ditt brev i min hand

Inkan®


Morning Contemplation

I sit on the front door step
and listen to the day
that plays in the morning sun

The rowan berries glow from across the road
The neighbour's dog has already
read the mornings news in every bush

A short while ago the wild geese took flight
having spent the night in the bay
Soon the day will become transparent

The shells I picked in July
shimmer on the window ledge
I hold your letter in my hand

Translation: Lillan

måndag 25 september 2006

Trattkantareller


Foto: Naturhistoriska riksmuseet

Så här står det i Naturhistoriska riksmuseéts svampbok:

"Trattkantarellen, Cantharellus tubaeformis, växer på hösten i mossiga barrskogar. Hatten är brun med tydliga åsar på undersidan. Foten är brungul. Ibland hittar man trattkantareller som är helt gula, både på hatt och fot. Trattkantarellen är en mycket god matsvamp som passar utmärkt att torka. Den förväxlas ibland med rödgul trumpetsvamp och slemmurkling."
Jag har svårt att hitta trattkantareller. Jag har inte "öga" för dem riktigt - och blir osäker på om det är rätt svamp när jag hittar svamp som liknar trattkantareller. De gula vanliga kantarellerna har jag inga problem med, men de finns inte där jag bor. Tyvärr.

Men har man en sådan här kunnig gäst med duktiga svampletartalanger (och möjligen hjälp av gudarna!), så ska det väl till om jag inte ska hitta trattkantareller i skogen! Välkommen "Bosse präst" - trevligt att ha dig här igen!

Hittar vi trattkantareller så lovar jag att bjuda på den här grytan!


Älgskav med trattkantareller
4-6 pers
5-7 hg benfritt fryst älgkött (rådjur och hjort går också bra)
2 msk smör eller margarin
10 små lökar eller 4 stora, grovt skurna
10 krossade enbär
salt, svartpeppar
ca 3 dl frysta trattkantareller eller motsvarande mängd av annan svamp
3 dl vispgrädde

1-2 tsk soja

Gör så här: Lägg köttet i kylskåpet under natten så att det tinar lätt. Flisa det tunt med vass kniv, och bryn köttet i matfettet i en stekpanna eller gryta. Tillsätt löken och låt den fräsa halvmjuk. Salta och peppra. Lägg ner det frysta svampblocket att tina och häll samtidigt över grädden och blanda ner de krossade enbären.
Låt alltsammans puttra ca 15 minuter, sedan svampen smält. Smaka av med soja. Den som inte vill använda vispgrädde kan, sedan svampen tinat och all extra fuktighet avdunstat, strö över 2 msk vetemjöl, röra om noga och sedan späda med mjölk och lite kaffegrädde till lagom konsistens. Kokt potatis, potatismos eller kokt ris och en frisk sallad passar till.



fredag 22 september 2006

Drömmar av guld.....

Solnedgång på Gotland - eget foto

Får man drömma tillbaka? Till sommaren, till havet, till Gotland....
Jaaaa!

torsdag 21 september 2006

Konstnären Edvard Bechteler 1890-1983

När jag var liten på 1950-talet minns jag en vacker timrad stuga - kallad Villa Edelweiss - alldeles invid nipkanten på Prästnipan mot Nämforsen. Där bodde konstnären Edvard Bechteler (1890-1983). Huset är tyvärr rivet idag, och på platsen där huset stod finns numera ett Hällristningsmuseum.

Jag fick tillfälle en gång att besöka Edvard Bechteler någon gång i början av 1960-talet i hans hem Villa Edelweiss. Min klass skulle göra en skoltidning för att samla in pengar till en skolresa och jag fick uppdraget att göra en intervju med Edvard Bechteler, ett uppdrag som jag tyckte var mycket roligt att göra. Jag minns hur fascinerad jag blev av alla hans egenhändigt handsnickrade möbler med utsnidade vilda djur som fanns i det vackra hemmet. I hans ateljé rådde full verksamhet och där stod många tavlor på rad. Edvard Bechteler var en trevlig, timid man som tog sig god tid för en pratstund.

Edvard Bechteler var född i Munchen liksom hans hustru konstnären Ruth Zacrisson (1890-1949). De flyttade till Näsåker 1933, där paret uppförde och bosatte sig i "Villa Edelweiss" på Prästnipan. Edvard Bechteler var främst fascinerad av Nämforsen och målade ett otal målningar av forsen och den verksamhet som pågick runt den. Men när Nämforsen och forsarna omkring ödelades på grund av kraftverksutbyggnaden, övergick han alltmer till att måla och skulptera vilda djur. Edvard Bechteler skapade även den stora bronsbyst av Pelle Molin som tidigare stod utanför Pelle Molins stuga i Näsåker.


Nämforsen, en målning av Eduard Bechteler

 
                                               Nämforsen. Målad 1946. Privat ägo.



Ur hotell "Gästis" gästbok.


På det numera rivna hotell Gästis i Näsåker fanns en stor tavla av Nämforsen målad av Eduard Bechteler. Tavlan hänger numera i  Hällristningsmuseét i Näsåker.

Hotell Gästis. Möblerna och takkronan är skapade av E. Bechteler.







onsdag 20 september 2006

"Sagornas Ådal" av Albert Viksten







Delar ur ensemblen från krönikerspelet "Sagornas Ådal" 1989. I huvudrollerna som Pelle Molin och hans käresta Margret spelade Jacke Sjödin och Cecilia Jakobsson. (egna foton)



Som ett tillägg till kommentarerna om krönikerspelet "Sagornas Ådal" i mitt förra inlägg, visar jag ett par kort från uppsättningen 1989. Korten är tagna i Bodö, Norge under deras stora kulturfestival sommaren 1989. Det var ju till Bodö som Pelle Molin drog efter sin fyra års långa vistelse i Näsåker. Där dog han ett par år senare, 1986, av sjukdom som han drabbades av efter en strapatsrik reportageresa till Sulitelmafjällen.

Pelle Molin blev känd för norrmännen som den mystiske bohemen som på ett säreget sätt skildrade folket och bygderna i ord och bild. Därför var det naturligt för regissören och ensemblen i "Sagornas Ådal" att krönikerspelet även skulle spelas i Bodö till slut.

Det blev en fantastisk upplevelse för mig och de medverkande aktörerna som i fyra busslaster drog iväg till Norge för att sätta upp teatern för den norska publiken sommaren 1989. Spelet blev mycket uppskattat av den norska publiken och ett mycket roligt minne för oss som medverkade, arrangerade och hjälpte till.

måndag 18 september 2006

Från Gästis gästbok del 2

Del 1:  http://smulansblog.blogspot.se/2006/09/gstbckerna-frn-gstis-i-nsker.html





Midsommarfirandet i Näsåker var oerhört stort på 1940- och 50-talet. Det var festligt och folkligt. Många kända artister, orkestrar och dansband kom och uppträdde på Prästnipan i Näsåker. Jag var ganska liten då och fick inte vara ute på dessa "farligheter", men man kunde inte undgå att tycka att det var spännande att se alla människor som "tog över" samhället under midsommardagarna. Människor tältade överallt i skogen, i niporna och på festplatsen.

Det var fest, en stor fest i Näsåker. Alla var ute, människor kom från när och fjärran för att fira midsommar i Näsåker. Det var en av de största midsommarfestligheterna i Norrland på den tiden. Ca 20- 25.000 räknades in då publiken var som störst. På Prästnipan spelades Albert Vikstens krönikerspel "Sagornas Ådal", och spelet blev en stor framgång för bygdens arrangörer och amatörskådespelare. Spelet handlade om Pelle Molins liv i Näsåker, och uppfördes under ett tiotal år under 1950-talet. Krönikerspelet återupptogs ett par decennier senare, men är nu tyvärr åter nedlagt.

På dansbanan var det dans på kvällarna. Många stora orkestrar besökte Näsåker för att spela under midsommaren. Och de bodde självklart på Gästis! I gästboken finns bland annat namn på dessa orkestrar; Jay Elvings orkester och Jonny Campbells sextett. Jag tycker att det är fantastiskt fina teckningar de har åstadkommit!

18 september


Valet är över.
Valresultatet också.
Känner mig glad och lättad!

Får jag bjuda på lite äppelkaka?




Alicias Äppelkaka

150 g smör
1 3/4 dl socker
2 ägg
2½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
4-5 stora äpplen
pärlsocker

Rör det smälta matfettet och sockret ljust och poröst. Rör ner äggen. Bland mjöl och bakpulver och blanda med smeten. Smeten läggs i en smord och bröad form. Ovanpå smeten lägger man de skalade och klyftade äpplen tätt tillsammans. Strö till sist över pärlsocker. Ca 1 timme i 175 grader.

söndag 17 september 2006

17 september 2006










20 grader varmt och det är underbart septemberväder. Det blev en dag i skogen med lingonplockning och lång väntan på Charlie (stövaren) som passade på att njuta av friheten i flera timmar. Kaffe på öppen eld - aldrig smakar kaffet godare! Vi besökte ett gammalt nybygge - Storåsen - där bara husgrunden fanns kvar. Tänk, där bodde människor för bara ett halvt sekel sedan. Otroligt...

Sedan åkte vi till vallokalen och röstade. Besök hos föräldrarna. En promenad. Och pappa förstår inte hur jag röstade som jag gjorde....

Ikväll valvaka. Det blir spännande. Reinfeldt eller Persson?

Kvällen blir lång...

Gästböckerna från hotell Gästis i Näsåker del 1

Konstnären och skulptören Fredrik Frisendahl, född i Näsåker, skapare av skulpturen "Timmerflottare" i Sollefteå.

http://smulansblog.blogspot.se/2007/02/den-gamla-gstboken.html


Karin hade för en tid sedan ett inlägg i sin blogg om det gamla Gästis i Näsåker. "Gästis" var ett gammalt anrikt hotell som numera är rivet. Hotellet ägdes av Svea och Thure Tenglund och var på sin tid ett centrum för 40- och 50-talets hotellverksamhet i Näsåker. Många artister och konstnärer tog in på Gästis. Ägarna, som själva var konstintresserade, stödde många gånger ekonomiskt de konstnärer som kom till Näsåker för att måla. Många konstnärer kom till Näsåker på 1940-talet för att måla av Nämforsen innan forsen försvann för ett kraftverk.


Konstnären Edvard Bechteler 1890-1983. http://smulansblog.blogspot.se/2006/09/ur-gstboken.html


För några år sedan besökte jag en utställning i Näsåker som, om jag minns rätt, var en samling av bland annat den konstsamling som funnits på hotell Gästis. Jag minns att det fanns även ett par gamla gästböcker från Gästis som fångade mitt intresse. Jag hittade många intressanta namn och teckningar i gästböckerna av kända och mindre kända konstnärer och artister. Jag påmindes om utställningen och gästböckerna när Karin berättade om Gästis på sin blogg. Karin tyckte att det lät intressant med gästböckerna och tog kontakt med en släkting till Thure Tenglund som äger gästböckerna idag. Via kulturintendent Jan Molander i Sollefteå har vi fått ett tiotal kopior av de inlägg som finns i gästboken och jag har fått lov att visa några av dessa rariteter på min blogg.

Del 2: http://smulansblog.blogspot.se/2006/09/frn-gstis-gstbok.html

Tack Karin, Hans och Jan!

Mer om familjen Frisendahl.

lördag 16 september 2006

Pelle Molins kärleksbrev....

Det finns många historier om Pelle Molin. Om hans nycker, våghalsighet och tokiga upptåg och infall. Och att Pelle Molin var en stor kvinnotjusare står klart för de flesta. Han älskade att skriva och ser ut att ha njutit i fulla drag när han skrev ner sina tokerier och noveller. Ibland nöjde han sig inte med att dikta historier. Han ville också själv uppleva dem. Man kan tycka att Pelle skulle ha haft övernog av flickvänner i Näsåker och att hans möten och korrespondens med dem var tillräckligt. Men sommaren 1890 satte Pelle in följande annons som ledde till en kolossal korrespondens med giftaslystna damer.... Pelle maskerade sig ofta som lanthandlare i sina brev till damerna och skriver ofta högst naiva, felstavade och "krumbuktiga" brev. Troligtvis träffade han ingen av "annonsdamerna" - utan det var mest ett sätt att ha roligt, att få skriva....

Pelle driver ganska mycket med sig själv i sina brev. Så här skriver han till sin syster Terése 1891: "Sjelf får jag nu rangera min tillvaro, möblera mina tre rum, sätta upp gardiner, påta med innanfönster, skura kaffepanna och spänta stickor. Tänkte ett tag städsla en kärring, men drog mig, för att odelat vara mig själf. Efter dessa mödor är min hvilstol upptagen av en mager satan med reumatism i bakhufvudet; det är jag, mitt nya jag, som du aldrig har sett och knapt får se."

Källa: "I Pelle Molins spår" av Per Nilsson-Tannér (1951)

fredag 15 september 2006

Målaren Pelle Molin

"Afton vid Åkvisslan" 1891.


"Andjakt i dimma"



"Nämforsen"


Pelle Molin vid Laxbäcken i Näsåker, fotograferad 1890 av lärarinnan Maria Lindbom. (originalbild)


Pelle Molin ( 1864-1896) var verksam som författare och målare i Näsåker under några år i början av 1890. De flesta känner till novellsamlingen "Sagornas Ådal" som bland annat innehöll de mycket kända novellerna  "En ringdans medan mor väntar", "Kams", "Kärnfolk" och "Historien om Gunnel". Men kanske något mindre känt är att Pelle Molin också var målare - en mycket duktig målare och konstnär.

Pelle Molin ville själv helst ägna sig åt måleri, men han var tvungen att mer eller mindre skriva för brödfödans skull. Han var förutom sitt eget författande även skribent åt ett flertal tidningar både i Sverige och senare i Norge. Pelle kunde verkligen skriva - hans brevsamlingar som finns samlade i några böcker är långa, mustiga och roliga skildringar - påhittade och sanna - om livet, kärleken(ar) och de ekonomiska och konstnärliga motigheter han ansåg sig ha drabbats av i Näsåker. Men det var målare Pelle helst ville vara. Han studerade några år (1887-1890) vid Svenska Konstakademin i Stockholm. Pelle Molin inspirerades av de svenska konstnärer som kom hem från Frankrike vid den här tiden. Den impressionistiska tekniken de hade lärt sig i Frankrike övergick på 1890-talet i nationalromantiska målningar, där landskapet och dess stämningar utgjorde grunden för konstnärsskapet. Många av de hemvändande konstnärerna på den tiden åkte hem till "sina" landskap (t.ex. Carl Larsson och Anders Zorn Dalarna, Albert Engström Roslagen, Johan Tirén Jämtland och Helmer Osslund till Norrland) och fortsatte sitt måleri utifrån de nationalromantiska strömningarna.

Pelle Molin inspirerades och kände sig i fas med den nya trenden. Han flyttade hem till Ådalen för att måla. Han slog sig ner i Näsåker (1890-1894 ) där den mesta av hans produktion av tavlor - och författarskap - har skapats. Ofta kunde ortsbefolkningen se Pelle Molin sittande vid Laxbäcken eller Nämforsen. Han målade med förkärlek de stora forsarna som då fortfarande fanns kvar i Ådalen, och i efterhand är det möjligt att se forsen som en metafor för Pelle Molins starkaste personlighetsdrag; ombytligheten, okuvligheten och dramatiken. Tyvärr hann Pelle Molin knappt börja sin målarbana förrän han dog en alltför tidig död i Bodö, Norge 1896.

Mer om Pelle Molin i min blogg:

Om krönikerspelet "Sagornas Ådal".

Pelle Molins kärleksbrev..

Pelle Molin i Bodö.

Pelle Molin i Karins blogg.

tisdag 12 september 2006

Hans Peter Eriksson / Peter Erickson born 1875-11-09.


Sidan 1.


I okt. 1897 kom det ett brev från den äldste sonen till fadern Erik Olof Persson i Rå, Ådals-Liden. Sonen, som hade emigrerat till Amerika 1893, skriver från Mora, Brunswick i Minnesota att han mår ganska bra och att han just kommit hem från Dakota där han jobbat i skogen en tid. Han skriver vidare att han planerar att åka till Wisconsin för "de tjänar bättre där".

Sonen, som heter Hans Peter, frågar vidare sin far i om han kan få ut sin hemmansdel i Moflo i pengar. Hans Peter verkar vara i  behov av pengar för att kunna reda sig "over there", och förmodligen hade han bestämt sig att stanna i Amerika för gott. Hans Peters hemmansdel såldes 1897 eller 1898 och  pengarna skickades till honom. Kvitton finns bevarade.



Hans Peter frågar även hur det står till med sin bäste kamrat, Erik J. Molén som ligger sjuk hemma i Moflo. (Se Not.1 nedan)

Hans Peter skriver vidare att han vill att fadern ska betala en gammal skuld till en annan kamrat när fadern sålt hans hemmansdel: "Han skall hafva lite ränta jag har nog varit tängt att betala Honom. Men det har aldrig blefve af. Jag skall nog gottjöra eder min kära fader för ala besvär som Ni gör för min skull."

Det är så rörande artigt och omtänksamt.....

Detta är det enda brev som finns bevarat av Hans Peter Eriksson född 1875-11-09 i Moflo, Ådals-Liden.

 
Not 1.  Hans Peter Erikssons vän, som omnämns i brevet, hette Erik Johan Molén f 1871 i Moflo, Ådals-Liden. Erik Johan dog den 8/10 1897 i lungsot, samma månad som Hans Peter skrev det sist bevarade brevet.
Fotot t vä.  är troligen Erik Johan Molén 1871-1897 Moflo, Ådals-Liden.












Fakta.

Hans Peter emigrerade tillsammans med sin far, Erik Olof Persson f 1845, till Mora Minnesota. De åkte med båten Tasso från Trondheim den 12 april 1893 och anlände med båten "Sardinian" till Quebec omkring den 1 maj 1893. Fadern reste hem igen efter något år, men sonen stannade kvar i Amerika. De första åren kom breven regelbundet hem till fadern (modern hade avlidit redan 1876),  men någon gång omkring 1900 (enl. familjen) upphörde kontakten helt. Familjen hemma i Sverige fick aldrig någonsin veta hur det gick för Hans Peter i det stora landet i väster. Hans Peter försvann och har inte återfunnits. Det kom heller aldrig något dödsbevis från Amerika. F.o.m dec. 1903 finns Hans Peter med bland "Obefintliga" i Ådalslidens församlingsbok.

Vad hände med Hans Peter? Reste han någonsin till Wisconsin? Blev han sjuk och dog? Byggde han upp en ny tillvaro och ville inte höra av sig mera? Familjen finner det inte troligt.

Jag har länge sökt och fått mycket hjälp att söka efter Hans Peter på olika amerikanska släktforskningssidor, men hitintills utan resultat. Jag famlar fortfarande i mörker om hans öde.

Kommer vi någonsin att få veta?

År 2004 skrev Släktforskaren Jan Eek bl.a. så här i släktforskarforumet Anbytarforum om Peter Eriksson. Jans beskrivning av Peter Erikssons profil tror jag stämmer mycket bra:

"Jag fick en stund över så jag läste igenom det 50-tal sidor som utgör folkräkningen 1900 för Brunswick och Mora i Kanabec county. Min tanke var att även om hans brev ovan, som jag menar är daterat oktober 1897 i Brunswick, talar om att han reser över ett ganska stort område för att arbeta, så hade han en slags bas i trakterna runt Mora.

Och det slog till. 1900 fann jag honom mycket riktigt i Mora village Arthur township, och han är uppförd som Peter Erickson 24, ogift, född nov 1875, invandrade 1894 (bara ett år fel, betyder lite i sammanhanget) och är Day Laborer. Han delar bostaden med en annan ung svensk, John Westman f. i feb 1877 som varit i USA sedan 1881, och således antagligen kommit över som liten med familjen. John kallas här partner, och det ska nog tolkas som att de jobbar ihop, och antagligen säljer sig som ett litet arbetslag. (Källa: ED 25, s. 5B)

Som jag läser brevet är Peter Erickson, som jag är säker på var namnet han valde att använda i USA, en typisk representant för den slags invandrare som var mycket rörlig, och egentligen inte slog rot någonstans. Han talar om hur han varit i North Dakota och hur han planerar att resa till Wisconsin för att det är bättre där.

Av den anledningen är han antagligen svår att följa upp genom åren, och man kan inte vara säker på var han avlider heller.


Vidare har jag funnit en uppföring i census 20 år senare som jag faktiskt tror är den rätta, men då den inte har födelseår och månad som uppgiften 1910, och namnet inte är direkt ovanligt heller, är den givetvis osäker. Men den passar hans profil väldigt bra.

I Summit, Douglas county återfinns en Peter Erickson 44, och han jobbar som skogsarbetare i ett skogsarbetarläger. (Källa ED 93, s. 1A) Denne Peter är ogift, och invandrade 1893. Bostaden hyr han, antagligen av den svenske jordbrukaren Carl Edin som står uppförd på raden ovan.

Som en teori bara baserat på hans egna ord i brevet och uppgifterna ovan tror jag du ska räkna med att han aldrig gifte sig, och kanske heller inte blev väldigt gammal. Det är då ganska liten chans att det finns några ättlingar i USA att leta efter."



Övriga fakta.

- Jag har inte hittat Peter Eriksson i WW1:s register, så det verkar inte troligt att han tog värvning och deltog i Första världskriget.

- I Amerikanska Census 1895  återfinns Hans P Erickson, 19 years, in Brunswick, Kanabec County, Minnesota.

- I Amerikanska Census 1900 återfinns med största sannolikhet Peter Erickson i Arthur township, Kanabec county, Minnesota tillsammans med John Westman f 1877. Båda står som "Dagarbetare". (se Census-bilder nedan)


- I bouppteckningen efter fadern Erik Olof Perssons död 1931 uppges att "sonen Hans Peter är försvunnen i Amerika och uppges obefintlig".

F.o.m dec. 1903 finns Hans Peter bland "Obefintliga" i Ådalslidens församlingsböcker.

I "Listor för  värnpliktiga år 1897" står följande: Hans Peter Eriksson torpareson, f 1875-10-09  Rå, förfallolöst frånv, 1896, vistas i Norra Amerika, frånvarande som skola uppföras å bötesförteckningen.

Hans Peters föräldrar var Erik Olof Persson f 1845-09-13 Moflo Ådals-Liden död 1931-05-21 i Rå, Ådals-Liden och hans hustru Anna Märta Hansdotter f  1844-02-11 Bysjö, Junsele död 1876-11-06 Moflo Ådals-Liden.

Det finns ett fotografi bevarat av Hans Peter Eriksson. Taget i St. Cloud Minnesota. Årtalet okänt.

Hans Peter Eriksson född 1875-11-09

Fotot av Hans Peter Eriksson är taget i St Cloud i Minnesota. Detta är det enda fotot som finns bevarat av Hans Peter.

Uppdatering okt. 2016.


Jag har följt upp spåret igen att Hans Peter reste till Wisconsin för att arbeta. I en grupp på Facebook som heter "Wisconsin Genealogy Network", fick jag ett intressant tips. En person vid namn Peter Erickson fanns med i Census 1905, 1910 och 1920 i Douglas County i Wisconson.  I jämförelse med tidigare Census så var de ungefär samma information som uppgetts om "vår" Peter. Samma uppgiftslämnare uppgav också att det fanns en namne som dog 1929 och låg begravd på Parkland kyrkogård utanför Superior, Douglas County i Wisconsin.

(PS. Parkland Cemetry har flera benämningar: "Asylum Cemetery, Poor Farm Cemetery, Potters Field". Mer om kyrkogården här: cemetry here.

Det var en spännande information! Jag fick rådet att kontakta den ansvarige för Parkland Cemetry Keith Fine, för att ev. få mer information om denne "Peter Erickson".

Jag fick mycket hjälp av Keith Fine. Det visade sig att det fanns TVÅ Peter Erickson begravda på Parkland Cemetry. Den ene Peter Erickson avled 1903 och den andre 1929.

1. I uppgifterna som finns i kyrkogårdens register så finns inga födelsedata eller anhöriga uppgivna på båda dessa personer. Personen som avled 1929 dog av hjärtproblem. Jag har av Douglas County Historical Society fått uppgiften att den Peter Erickson som dog 1929 var född 1876. Detta är en intressant information.  

2. Den Peter Erickson som avled 1903 tycks mer intressant ur min synvinkel. Han avled genom drunkning i Superior, åldern bedömdes vara runt 40 (vilket motsäger Hans Peters ålder som 1903 var 28 år). Men kroppen var, när den hittades, svårt demolerad efter mer än två veckor i vattnet, så förmodigen var åldern svårt att bedöma. Dödsbeviset gav tyvärr inte heller ytterligare information:




Jag tycker ändå att denna person är mycket intressant bland annat av följande skäl:

1. Tiden för dödsåret stämmer mycket väl med tiden när Hans Peters brev plötsligt upphörde att komma till fadern i Sverige.

 2. Från och med dec. 1903 återfinns Hans Peter Eriksson bland "Obefintliga personer" i svenska kyrkoböcker.

Fortsättning följer..


In English:


Information about Hans Peter Eriksson. He was born November 9th, 1875 in Moflo, Ådals-Liden parish.

Hans Peter Erikssons parents are: Erik Olof Persson born 1845-09-13 in Moflo Ådals-Liden dead 1931-05-21 in Rå, Ådals-Liden and his wife Anna Märta Hansdotter born  1844-02-11 Bysjö, Junsele dead 1876-11-06 in Moflo Ådals-Liden.

Hans Peter emigrated in 1893 together with his father from Trondheim with the ship Tasso. They arrived around May 1st, 1893 to Quebec with the ship Sardinian. His father returned back to Sweden a short time later, but Hans Peter stayed. Hans Peter lived probably the first 5-7 years in Minnesota and was working around the state as a lumberer (logger) or laborer.

Hans Peter wrote to his father in Sweden regularly (his mother was dead) until around 1900  (that´s told in the family) when letters stopped coming. The only letter which is saved is from 1897. It´s signed “H.P. Eriksson Mora Brunswick Minnesota Nordamerika”. In that letter he wrote he had been working for a while in Dakota and was planning to go to Wisconsin because "it´s better paid there".

Did he ever go to Wisconsin? We don´t know. Despite years of research I have not find him. From 1903 he is signed "non-existent" in Swedish church-records.

I have not found Hans Peter Eriksson in WW1:s register.

In Census 1895 Hans P. Erickson is found in Brunnswick, Canabec County, Minnesota.

In Census 1900 Peter Erickson is found in Artur Township, Kanabec, Minnesota.

Census 1895. Hans P Erickson, 19 year in Brunswick, Kanabec County, Minnesota.


In Census 1900  Nr 7 in list is probably "our" Peter: "Peter Erickson, born November 1875, lived  in Arthur township, Kanabec county, emigrated 1894. He is together with John Westman born 1877. Both are day laborer".



Updates 29 okt. 2016

In a facebook group "Wisconsin Genealogy Network" I got a tips from Raena Roth that a Peter Erickson was registered in Census 1905, 1910 and 1920 in Douglas County in Wisconsin. A Peter Erickson dead 1929 was also found at Parkland Cemetry outside Superior, Douglas County in Wisconsin. This information thrilled me a lot! Raena advised me to contact Keith Fine, responsible for the Parkland cemetery, about finding more info on this Peter.. 


I have got a marvellous help from Keith Fine. I got to know from him there are TWO Peter Ericson buried i Parkland Cemetry. One Peter Erickson dead/buried 1903 and the other one dead/buried 1929.

All new information until now seems to me that Peter Ericson dead okt. 1903  could be "our" Peter Erickson:  
Peter Erickson (Okänd-1903) – Find a Grave-äreminne

The reasons are:

1. The time (okt 1903) he died suits very well when Peters´ letters stopped coming to his father in Sweden.

2. From year 1903 "our" Peter Eriksson is a "non-existens" person in swedish records (dec. 1903).



Wednesday october 14, 1903, Duluth News-Tribune
Peter Erickson dead 1903.

The Duluth Evening Herald, Wednesday, October 14, 1903


All further help is very, very grateful for us. My mail is: anita.omsjo@gmail.com

lördag 9 september 2006

September


Akvarell av Laila Wikström


September. Älgjakt. Hundarna är lyckliga - de får springa mest varje dag. Färskpotatis och älggryta. Rönnbärsgelé. Lingon i massor - göra lingondricka? Lite råkallt både ute och inne - höstkänningar. Brrr... Fingervantarna på under cykelturen - det är inte klokt! Löven blåser ner av vinden. Tände ett ljus igår - då är det höst. Kommit igång lite med fotosortering igen. Gamla kort, mycket kort - vad gör man med alla kort? Försöker skriva - det går trögt, mycket trögt. Jag vill inte - VILL INTE - se att det är höst redan....
Börjar en intressant kurs i höst i lokalhistoria. I Härnösand. Känns kul. Släktforskning - njaa....inte just nu. Bara om det dyker upp något nytt och intressant.

Önskar alla en bra dag!

Min favorit - älggryta.
5-700 g grytbitar av älg
smör
1 msk vetemjöl
salt
citronpeppar
basilika
paprikapulver
2-3 dl rödvin
1 köttbuljongtärning
1-2 msk soja

1 liten burk kantareller eller champinjoner (eller färska om man har)
2 stora lökar i klyftor
3-4 skivade morötter
1 skivad purjolök
1 paprika i önskad färg.

Skär köttet i små bitar. Bryn dem tillsammans med smör i en stekgryta. Strö över salt, kryddor och mjöl. Rör om och slå på rödvin, buljongtärning och soja. Låt allt puttra sakta ca 30 min. under lock. Rör ibland. Lägg sedan alla grönsakerna i grytan. Späd ev. med lite vatten om det behövs. Låt allt puttra tills köttet är mört och grönsakerna mjuka. Den sista kvarten får paprikan koka med. Servera med kokt potatis och rönnbärsgelé. Smaklig måltid!

torsdag 7 september 2006

Ett skolkort från Rå 1895


Min mormor Karolina Persdotter f 1883 (gift Johansson) sitter som nummer fyra fr. vä. i samma rad som lärarinnan Margareta Eriksson. Min mormors syster Inga f 1880 (gift Håkansson) sitter som nummer två fr. vä. i samma rad (något skymd). Flickan i mitten mellan min mormor och Inga är Antoinetta Lundin f 1881, som senare blev modist i Näsåker. Längst till höger i andra raden uppifrån står Emil Håkansson f 1884 från Jansjö. Någonstans (mitten - översta raden?) står Otto Lundin f 1883 ("efterträdarn"; syster till Antoinetta Lundin) och brodern Erik Lundin f 1886.

Ett kort från 1895 i Rå byskola, Näsåker. Klicka på fotot för större storlek!  

Det var stora klasser även på den tiden. Undrar om lärarinnan Margareta Eriksson hade samma problem med uppmärksamheten och disciplinen som dagens lärare många gånger har? Barnen på bilden fick inte ens röra fötterna under lektionerna.....


tisdag 5 september 2006

Lingon och älgjakt


Eget foto.

Just nu är det älgjakt där jag bor och lingontider. Samtidigt. Det hör ihop och ändå inte. Skogen är full av lingon. Av älgjägare och älghundar likaså. Jägarna är inte odelat förtjusta i att bärplockare vistas i närheten av jaktområden. Men på något sätt samsas vi i skogarna och njuter i fulla drag. Av samma naturupplevelser.

söndag 3 september 2006

Är alla mina....?

Vad är det här? Kan alla ungar verkligen vara andmammans? Eller är det "mina" barn och "dina" barn? En imponerande skara är det dock. Och en underbar syn.

lördag 2 september 2006

Blåklint och rågvete

Foto av Evy Svensson

Är det inte vackert, så säg? (Obs! Bilden är inte ett inlägg i valdebatten! :) )