Krakow..

..ligger 980 kilometer från Göteborg...


Några ögonblicksbilder från stora torget i Krakow - Rynek Glówny:






(Hmm, visst ser mannen bakom det poserande paret mystisk ut? Varför håller han upp väskan?)

Krakow är en underbart vacker, historisk och kulturell stad. Staden är över tusen år gammal, varav hälften som Polens huvudstad. Krakow är en av de få städer i Polen som inte förstördes under de båda världskrigen, och staden betraktas än idag som Polens hjärta och själ där många av landets största författare, konstnärer och kompositörer har fötts och verkat.

Ett av världens äldsta universitet ligger i Krakow. Det märks på det stora ungdomliga inslaget i stan. Det medeltida stora marknadstorget - Rynek Glówny - är stadens hjärta där allt av vikt händer. Det medeltida stora torget är som en stor happening varje dag, och där pulserar livet dygnet runt. Cafeér, restauranger, saluhall och kyrkor - allt trängs runt det stora torget.

Polackerna är ett religiöst katolskt folk. En av dagarna jag var i Krakow var en religiös helgdag. Tusentals människor gick i procession genom staden, och torget och kyrkorna var fylld av människor som firade den religiösa helgdagen. Det finns inte mindre än 125 kyrkor i Krakow, varav sextio finns i den gamla staden. De flesta kyrkor är mycket välbevarade och fantastiskt vackra! Jag besökte många av dem och förundrades över all den konstnärliga rikedom som kyrkorna innehöll.

Polackerna älskar klassisk musik. På kvällarna gavs fantastiska konserter i många av kyrkorna. Det var alltid fullsatt. En av Polens stora kompositörer var Frédéric Chopin, och de dagar jag var där gavs många konserter till hans ära. Jag hade möjlighet att lyssna till tre underbara konserter. Det var fantastiskt att få njuta av så mycket musik, konst och historia som Krakow kan erbjuda.

Röån räddad!

Häromdagen kom pressmeddelandet från SCA och Statkraft att det skulle inte bli några utbyggnadsplaner för Röån.

Grattis alla röåbor! Det känns underbart att er kamp för att bevara Röån gav resultat. Nu får den lilla ån fortsätta leva som förut och alla röåbor och alla andra som stött kampen för att rädda Röån och dess ovärdeliga naturvärden kan andas ut.

Läs mera här !

Ronja har gått över Regnbågsbron...

(Sista fotot av Ronja 28 maj...)


Ikväll är jag ledsen.... Ronja är död. Vi tog beslutet att ta bort henne efter ortopedveterinärens bedömning idag.

Tyvärr var skadan på Ronjas ben allvarlig och prognosen att hon någonsin skulle kunna gå på det sjuka benet igen var dålig, mycket dålig. Vi hade talat igenom hur vi skulle göra om vi fick det beskedet, och beslutet att ta bort Ronja var klart. Men jag blev ändå så otroligt ledsen. Det blev plötsligt så definitivt. Tomheten efter Ronja känns så stor.

Ronja var så klok, så tillgiven oss men ändå så otroligt självständig och stor integritet. Hon var den bästa jakthund som min man kunde tänka sig. Och hon var min allra bästa hundvän. Ingen av alla våra hundar har stått mig närmare än Ronja.

Ronja har gått igenom mycket. En svår tumöroperation, kejsarsnitt och skador, men hon kom alltid igen. Vi fixade det tillsammans. Den här gången gick det inte. Ronja skulle inte behöva gå på tre ben resten av sitt återstående liv. Det var helt uteslutet - hon som varit världens snabbaste att springa över stock och sten....

Nu har Ronja sprungit färdigt.

Ronja fick två valpar som fortfarande finns kvar hos oss - Pontus och Ida. Hon var världens bästa mamma för dem när de var små - sedan tyckte hon mest de var i vägen....

För mig var Ronja den klokaste, vackraste och stoltaste hund vi haft. Hon blev elva och ett halvt år.

Ronja har gått över Regnbågsbron.

Jag tror faktiskt att hon s p r i n g e r där!

Men jag saknar Ronja så mycket.....

------------------------

Följande lilla berättelse hittade jag på ett vykort på djursjukhuset. Kanske är berättelsen om Regnbågsbron lite patetisk, men den känns ändå så fin att läsa, tycker jag:


Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer hundarna och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger hon iväg över det gröna gräset. Hennes ben bär henne fortare och fortare tills hon återförenas med den hon älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hennes huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...

Två nationalhelgon.....

Piotr Skrzynecki (1930-1997) var en legendarisk skådespelare och regissör i Polen. Han sitter staty på det stora torget i gamla stan i Krakow, och varje dag har han nya blommor i sin hand som visar hur uppskattad han blev och fortfarande efter sin död är i sitt hemland.


 
Piotr med vänner....

I gamla stan i Stockhom hälsade jag också på vårt eget nationalhelgon Evert Taube. Han hälsade mig glatt i det underbart vackra vädret. Aldrig har jag sett Stockhom och gamla stan vackrare än denna gång!

Jag har just återkommit från en underbar och intressant resa till Krakow. Krakow är en gammal och underbar, historisk och kulturell stad som jag genast föll för. Där fanns mycket, mycket att se och uppleva. Jag återkommer till det!

På hemvägen gjorde jag , som sagt, ett stopp i Stockholm där jag träffade (förutom Evert :) ) Ingrid, som genom sin aktiva medverkan gjorde det möjligt att jag har hittat och fått min farfarsfarfars gamla bibel! Det är en underbar och lite märklig släktforskningshistoria som jag skrivit om här . Ett jättestort och varmt tack Ingrid!

Paus....

Jag tar paus en vecka. En resa till den här historiska gamla staden står på programmet innan jag gör ett kort stopp i vår huvudstad.

En gammal historisk stad med medeltidens största torg ..... Någon som kan gissa?



Svaret kommer nästa vecka med nya fräscha bilder, hoppas jag.

Ha det riktigt gott alla tills dess!

Höga kusten

Det här fotot fick jag igår. Det är från Höga kusten - inte långt från där jag bor. Det är Hasse Eriksson i Ö-vik som tagit det vidunderligt vackra kortet av en lika vidunderligt vacker natur.

Tack Hasse!

Hömyra anno 1926

Häromdagen fick jag det här gamla kortet. Det är ett kort från Hömyra i Junsele troligtvis från 1926. Mannen längst till vänster är min farfarsfar Petter Berglund (1854-1933) och till höger om hästen står sonen Leonard. På trappan sitter Leonards hustru Hilda med barnen Dagmar och Holger. Damen längst till höger är okänd.

Det är Leonard och Hildas barnbarn Kerstin som skickat mig kortet. Ett varmt tack Kerstin!

Vackra träd

Inget är så vackert som gamla träd. Jag älskar träd. Gamla träd som är hundra år eller mer - det är mäktigt. På vår tomt har vi flera gamla tallar som är över hundra år. De står där så stolta och stora och jag känner nästan vördnad inför dem. Tänk om träd kunde berätta!

Här är några andra vackra träd. Träd som växer hos Evy i Västergötland . Tänk ett kastanjeträd! Underbart. Och äppelträden som nästan "snöar" just nu...

Tack Evy för dina vackra kort!

Tjädrar och väguppror i Omsjö

Det här tjäderparet, och ytterligare en tjäderhona i diket, såg jag på vägen igår. Det är tid för tjädertupparnas intensiva uppvaktning av hönorna och vill hönorna så gärna uppehålla sig på vägen får jag väl också knata med, tänkte säkert tjädertuppen....


Uppdaterat:

Det pågår ett väguppror i Omsjö. Se artikel i dagens TÅ !

PS. Vägen på kortet ovan är inte den väg upproret gäller. Den här är rena E4:an mot den ofarbara väg som vi har till Näsåker just nu. Jag och flera med mig åker långa omvägar för att slippa punkteringar och andra problem med bilen på den dåliga vägen. Ett riktigt norrlandsproblem....

Fiskgjusparet har anlänt!

Från Långnäsets yttersta udde kunde jag ta dessa foton i morse. Fiskgjusarna har anlänt och det var en underbar syn att få följa deras förehavanden i kikaren. På grund av avståndet är inte bilderna de bästa, men om man tittar noga så kan man se det stiliga fiskgjusparet i boet.

Med en särskild hälsning till Thord!

Jakob Karlström 1840-1923 Långnäset, Omsjö

Omsjö är en gammal finnby. Ända sedan slutet av 1500-talet har det funnits finnar i Omsjö. "Omsjöfinnarna" är ett känt begrepp och de som i första hand kallas så är de finnar som i slutet av 1500-talet kom från Savolax i Finland och slog sig ner i Omsjö och i närliggande byn Grundtjärn.

Betydligt många år senare kom en annan finsk familj från Vörå, Österbotten i Finland. Familjefadern hette Abrams Jakob Mickelsson Wig född 1840 och hans hustru Ahlberg Maria Greta Eriksdotter f 1840.


Jakob Mickelsson Karlström (1840-1923) ohh Maja Greta Eriksdotter (1840-1918 ) och sonen August Gotthard (1884 - 1948)


Jakob Mickelsson bar soldatnamnet Wig i Finland och benämndes där skarpskytt. Fyra barn föddes i Finland innan familjen nån gång efter 1867 utvandrade med båt över Bottenviken och hamnade i Holmsund. Det är i Holmsund som Jakob tar sig efternamnet Karlström. Där föddes ytterligare tre barn innan familjen omkring 1873 kommer till trakterna runt Storsjön i Omsjö, Ådalsliden.

Jakob Karlström började först en nyodling i Näset, Bysjö, en plats som senare kom att kallas "finnbacken". Jakob prövade även att odla och bygga på andra ställen runt Storsjön för att hitta en plats som inte var alltför frostbenäget. Bland annat på Farfarsön i Storsjön som lär ha fått namnet efter Jakob. Så sent som 1910 fanns det stockar kvar av den påbörjade stugan på Farfarsön, enligt muntliga källor. Slutligen bosatte sig familjen Jakob Karlström på en plats som heter Långnäset efter den södra stranden av Storsjön. Jakob Karlström dog 1923 och hans hustru Maja Greta 1918.

Jakob och Maja Greta Karlströms barn:

Lisa Greta  f. 1860 i  Vörå, Österbotten Finland död 1860.
Anna  f  1861Vörå, Österbotten Finland död 1862.
Mickel  f 1863 i Vörå, Österbotten Finland
Johan Erik  f 1865 i Vörå, Österbotten Finland
Jakob  f  1866 i Vörå, Österbotten Finland död 1867. 
Karl Olof  f  1868 i Holmsund, Västerbotten Sverige 
August f 1871 i Holmsund
Jakob Peter  f  1875 i Ådals-Lidens fs
Amanda Kristina f 1876 i Junsele fs
Nils Oskar f 1878 i Ådals-Lidens fs
Maria Elisabet f 1880 i Ådals-Lidens fs
August Gotthard f 1884 i Ådals-Lidens fs

/ Källa: Torbjörn Nikus och Folkräkningen 1890.




August och Kristina Karlström med äldsta dottern Mia.

Den yngste sonen August Gotthard Karlström f 1884 tog över nybygget i Långnäset. Han gifte sig med Kristina Westberg f 1889 från Myckelgensjö och i äktenskapet föddes så småningom femton barn, varav två dog som små. Våren 1933 flyttade familjen från Långnäset till Överå på andra sidan Storsjön. Torpet på Långnäset revs och såldes till Tallnäset, och idag finns bara husgrunder kvar på Långnäset. August Karlström dog 1948 och Kristina dog 1983.


Familjeblad:
August Gotthard Karlström, född 1884 i Omsjö, Ådalsliden, död 1948-05-11 i Överå, Junsele
gift med Kristina Margareta Westberg född 1889 Myckelgensjö Anundsjö död 1983-10-17 i Juvansjö, Junsele.

Barn:

Mia f 1910-06-10 i Långnäset Omsjö, Ådalsliden
Ingrid Teolinda f 1912-12-23 i Långnäset Omsjö, Ådalsliden
Axel f 1913-12-13 i Långnäset Omsjö, Ådalsliden,
Nils f 1916-12-03 i Långnäset Omsjö, Ådalsliden,
Karl f 1918-06-01 i Långnäset Omsjö, Ådalsliden
Bror f 1920-03-08 i Långnäset, Omsjö Ådalsliden
Ragnar f 1921-08-09 i Långnäset Omsjö, Ådalsliden
Erik f 1923-05-23 i Långnäset Omsjö, Ådalsliden
Frans f 1925-10-29 i Långnäset Omsjö, Ådalsliden
Signe f 1927-06-30 i Långnäset Omsjö, Ådalsliden
Lilly f 1929-11-13 i Långnäset Omsjö, Ådalsliden
Sally f 1931-06-06 i Långnäset Omsjö, Ådalsliden
Maj-Britt f 1933-05-21 i Överå, Junsele

På Långnäsets strand sommaren 1932. Tolv av barnen till August och Kristina Karlström:
Fr.vä. bakre raden: Mia, Nils, Axel, Karl, Ingrid.
Fr.vä. mittersta raden: Frans, Ragnar, Bror, Erik.
Fr.vä. längst fram: Lilly, Sally, Signe.

På samma plats som fotot ovan. Eget foto 2007.


Jag tar ibland en promenad till Långnäset med hundarna. Långnäset är ett vackert näs, en udde i Storsjön, och jag kan gott förstå att Jakob Karlström fann att det var en vacker plats att bygga på.

Jakob Karlström eller "Finn-Karlström" som han också kallades, är upphov till en stor släkt med många ättlingar. Långnäset är en viktig del av släktens familjehistoria.

Jakob Mickelsson Karlströms (1840-1923) anor i Österbotten, Finland på en finsk site här.

Uppdatering 25/4 2021.  Tack Per-Johan Nylund Oxkangar för nedanstående familjetavla på Jakob Karlströms familj.

Jakobs far hette Mickel Mickelsson Nygård f. 1816 och var gift två gånger, andra gången med Susanna Lisa Jakobsdr Abrams f. 1820 och det är därifrån som Karlström-släkten kommer. Jakob och Isak Hellman var bröder vilket framgår av listan nedan. Många syskon men flera dog som barn.

Mickel Mickelsson Nygård (16426). bonde på Nygård. Född 1816-03-02 i Oxkangar (Bäck, Grims, Internet/BJ ger Erik, gfr). Död 1867-06-10 i Oxkangar (ogr, gfr 10/6, jwi ger brodern Eriks dödsdatum 1818-04-27). Dödsorsak: tvinsot.

Gift 1:o 1835-06-12 (HisKi, jwi, gfr) med Lisa Johansdr Lundberg (Skratars) (17141). Född 1814-01-28 i Käck Tottesund, Maxmo (Internet/BJ, HisKi W. Maxmo, gfr Skratar Oxkangar). Död 1837-02-25 i Abrams i Oxkangar (any 1837-02-25. anbergl 1838-11-02). Dödsorsak: tyfus.

Barn: 

Mickel Mickelsson Abrams (17273). Född 1835-10-23 i Abrams i Oxkangar (Hiski, Tord Lindh, KBany).

Lisa Mickelsdr Nygård (Abrams) (17285). Född 1836-09-20 i Abrams i Oxkangar (Tord Lindh, Hiski.20.7.1836 enl annan källa). Död 1837-02-25 i Abrams i Oxkangar (HisKi). Dödsorsak: lungsot.

Gift 2:o 1839-06-24 i Vörå (any, jwi) med Susanna Lisa Jakobsdr Abrams (17308). Född 1820-08-27 i Abrams i Oxkangar (Hiski, Göran Fredriksson via Anbytarforum). Död 1868-04-13 i Abrams i Oxkangar (jwi, any). Dödsorsak: tyfus.

Barn:

Jakob Mickelsson Karlström, Wig, t. Nygård (17320). Född 1840-01-17 i Abrams i Oxkangar (Hisk, Göran Fredriksson via Anbytarforum, KBany). Död 1923-11-19 i Näsåker, Ådalsliden Sverige (jwi, gfr, Näsåker, anbergl Rå). Se tabell 3.

Mårten Mickelsson Nygård (Abrams) (17331). Född 1842-07-30 i Abrams i Oxkangar (Hiski, Internet/BJ). Död 1843-04-22 (any, jwi). Dödsorsak: bröstsjuka.

Anders Mickelsson Nygård (Abrams) (17079). Född 1844-01-13 i Abrams i Oxkangar (Hiski, Internet/BJ). Död 1863-03-31 (any, jwi).

Maria Mickelsdr Nygård (Abrams) (17091). Född 1845-01-30 i Nygård i Oxkangar (Hiski, Internet/BJ,KBany). 

 Anna Mickelsdr Nygård (17489). Född 1846-11-12 i Abrams i Oxkangar (Hiski, Internet/BJ, HBä, KBany). Död 1927-07-16 i Vårfrukyrka Uppsala, Sverige (HBä). Se tabell 211.

Elisabeth Mickelsdr Nygård (16456). Född 1847-11-22 i Nygård/Oxkangar (Hiski, Internet/BJ, tno 22/11, KBany 28/11 el 22/11?). Död 1925-06-17 i Antus Oxkangar (ogr). (Detta måste vara fel dödsdatum /PJ)

Mårten Mickelsson Nylund tid. Lassus, Nygård, Abrams (16493). torparmåg på Lassus i Palvis, bonde i Munsala. Född 1849-10-08 i Nygård/Oxkangar (Hiski, gst, Internet/BJ, ise, KBany). Död 1915-07-26 iMunsala (gst, KB, jwi). Se tabell 241.

Isak Mickelsson Hellman, Nygård (17067). Född 1852-03-03 i Abrams i Oxkangar (any, Internet/BJ, KBany). Död 1923-01-13 i Oxkangar (any). Se tabell 406.

Erik Mickelsson Nygård (Abrams) (17262). Född 1854-05-16 i Abrams i Oxkangar (any, Internet/BJ). Död 1854-05-16 i där (any, jwi).

Brita Cajsa Nygård (Abrams) (17231). Född 1855-07-23 i Abrams i Oxkangar (any, Internet/BJ). Död 1855-07-23 i där (any, jwi).

Erik Mickelsson Nygård (Abrams) (17232). Född 1857-02-16 i Abrams i Oxkangar (any, Internet/BJ). Död 1858-04-07 i där (any, jwi).

Brita Cajsa Mickelsdr Nygård (Abrams) (17233). Född 1859-11-19 i Abrams i Oxkangar (any, Internet/BJ). Död 1869-12-25 i där (any, jwi).

/PJ

 

Skolkort från Hömyra

Fr. vä: okänd,  Essy Linnea "Frida" Berglund f 1921, Fridas äldre syster Jenny Evelina f 1919,  syskonen  Sally Berglund f 1918 och Gunnar f 1922 . Barnen i bakre raden okända.

För en tid sedan visade jag det här gamla skolkortet i bloggen. Kortet hade hittats i en gammal bibel som tillhört min farfarsfarfar Anders Berglund f 1826 i Hömyra, Junsele. Jag har fått kortet via märkliga vägar ; en nästan osannolik historia i sig. Det finns inga namn på ort eller personer skrivna på kortet, men jag trodde att skolkortet möjligen skulle kunna vara från Hömyra.

I dagens TÅ har jag lagt in en efterlysning med förhoppning om att något av barnen på skolkortet skulle kunna identifieras och var kortet möjligen skulle vara taget.

Jag har tur! En dotter till den lilla flickan på skolkortet, tvåa från vänster i främre raden, kontaktade mig idag. Hon bekräftade att kortet är taget i Hömyra och att förutom hennes mamma, Frida Berglund f 1921, så är det troligtvis Fridas äldre syster Jenny som står till höger om henne. Kortet bör vara taget ca 1927-28. De två barnen till höger om Frida och Jenny kan vara deras kusiner Sally Berglund f 1918 (hon som förmodligen hade ägt den bibel av ffff som nu hittats i Sthlm) och Gunnar Berglund f 1922. Alla barnen bodde i Hömyra.

Fridas dotter berättade också att skolundervisningen bedrevs i ett hus i Hömyra som tillhörde en annan släkting, Viktor Berglund (från Åkerbränna?).

Tack snälla Fridas dotter (tyvärr minns jag inte Ditt namn) för den värdefulla informationen!


Uppdatering den 2/9 2009.
Fotograf: Tage Johansson N.N.

Jag har fått veta att lärarinnan på skolkortet ovan bör vara Jenny Skoglund gift Eriksson. I ett reportage i Nya Norrland 1968 blev hon intervjuad av journalisten Tage Johansson i samband med att småskolan i Vallen, Junsele skulle dras in. Jenny Skoglund höll där sin sista examen.

Min uppgiftslämnare skriver: "Hon berättar i reportaget om sin tid som lärarinna på Hömyra och Åkerbränna. Hon kom till Junsele från Häggdånger första gången som vikarie 1924, berättar hon. Ordinarie tjänst fick hon 1928. Det var i Vallen.

I början skötte hon en så kallad ambullerande skola på Hömyra och Åkerbränna. Det innebar att hon undervisade varannan termin i den ena byn, varannan termin i den andra. Det var en vanlig modell på den tiden.

Hon beskriver sin tid på Åkerbränna och Hömyra som den kanske trevligaste under sin mer än 40 år långa lärargärning: "Människorna där var så underbart snälla och rara på alla sätt"."

Murklor

Det ser ut att bli ett överflöd av murklor i år! Under en liten stund i eftermiddag plockade jag två påsar med jättefina murklor.

Det blir en fin murkelsås så småningom! :)

Möte med björnen

Min man älskar att vara ute i skog och mark. Varje vår är han ute ett par nätter/tidiga mornar för att lyssna på fåglar, titta på tjäderspel och andra djur som gärna rör sig i skogen vid den tiden på dygnet. Min man älskar dessa vårnätter i skogen. I natt medan det ännu var alldeles mörkt ute gav han sig ut.

För en stund sedan - klockan sex på morgonen - kom min man hem trött med oerhört lycklig. Han hade fått se en björn på ca 75 meters håll! Min man satt på en stubbe och tittade på ett tjäderspel när han plötsligt får se en björn komma gående. Min man blir inte rädd - jag skulle ha kissat på mig av rädsla! Han blir bara så fascinerad av björnen. Björnen rör sig sakta och försiktigt och luktar där tjädertupparna nyss spelade. Björnen kom tillbaka en andra gång innan han troligtvis blev varse att någon annan fanns där. Björnen vände genast och lufsade snabbt därifrån.

Min man sken som en sol när han kom hem. Det blev en oförglömlig morgon för honom; mötet med björnen i skogen.

(fotot lånat från nätet)

Rådjur på åkern

Igår fick jag se det här rådjuret ute på åkern. Hon tittade vaksamt på mig när jag öppnade fönstret för att ta kortet. Och visst är det väl en rådjurshona? Jag tycker att hon ser rund ut på magen....

Vi har inte så många rådjur där vi bor. De har kommit hit upp de senaste åren, men många överlever inte de tuffa vintrarna med mycket snö. Björnen och lodjuren minimerar också den lilla rådjursstammen. Och många rådjur dör i trafiken.

Hoppas att det här rådjuret (och kidet i magen?) klarar sig!


Uppdatering den 9/5:

Det är nu t v å rådjur som dagligen går och betar på åkern. De är väldigt försiktiga och springer in i skogen så fort något stör dem.

Länets lägsta sjukfrånvaro i Sollefteå...

I gårdagens TÅ stod följande:

"Sollefteå har nu länets lägsta sjukfrånvaro bland kommunanställda. Det visar den senaste statistiken från SKL, Sveriges kommuner och landsting.

Kommunen har i flera år jobbat aktivt för att minska sjukfrånvaron. Den har också sjunkit flera år i rad och det bästa resultatet hittills uppnåddes i fjol när den var nere på 6,8 procent. Det innebär att kommunen redan nu uppnått målet på högst 7 procents sjukfrånvaro 2008.

Personalkonsulent Marja Wallin säger till Sollefteå kommuns hemsida att det är flera faktorer som ligger till grund för det positiva resultatet.

- Utbildnings- och informationsinsatser till chefer och arbetsledare har ökat deras medvetenhet om betydelsen av tidig rehabilitering.

Framförallt är det den långa sjukfrånvaron som minskat och av landets 290 kommuner kom Sollefteå på 42 plats."



Det är inte så konstigt att Sollefteå kommun har minskat sin sjukfrånvaro-statistik för långtidssjukskrivna. "Rehabiliteringen" är uppsägning! Sollefteå kommun väljer aktivt att göra sig av med personal som är långtidssjukskrivna inom äldromsorgen. Många, många har blivit uppsagda och statistiken blir ju fin, eller hur?

Glädje och oro.... / uppdatering

Svalan har synts hos kusinen i grannbyn!

Så här skriver min kusin:

"Hej! Såg årets första svala i går, den var lite blyg så jag fick ingen bra närbild. Men nog är det en svala allt." (Foto: J-B Johansson)
Underbart!


Underbart är det också att vi nu krattat hela tomten. Det blev så rent och fint. Igår hade vi 19 grader varmt. Nästan all snö är borta. Sjön gick upp igår, tussilagon har blommat färdigt och björklöven har börjat spricka så smått. En lövgroda - tror jag - hade gömt sig i gräslövet, men den flyttade jag genast till skogen så att den inte skulle bli mat till skatorna som boar i en björk på gården.

Myrorna trivs på vår skogstomt. Två nya små myrstackar hittade vi på tomten. Tyvärr fick de också förpassas - med myror och allt - till samma plats i skogen. Förhoppningsvis stannar myrorna där..... jag vill inte ha flera myror på tomten än de vi redan har!

En större fågel swishade förbi och flög in i ett gammalt hackspettbo i en tall. En knipa, trodde min man. Jag hann bara se stjärtfenorna på fågeln när den flög in hålet i tallen - och en stor fågel var det. Bygger knipor bon i gamla hackspettbon? Det här boet får jag ha koll på....

Valborgsmässoafton i Rå med Ronja.

I morgon ska vi låta veterinären undersöka vår "gammelmor" (11 ½ år och mamma till två), hunden Ronjas ena framben. Hon har plötsligt börja halta och jag känner mig orolig för att det är allvarligt. Ronja har genomgått bland annat ett kejsarsnitt tidigare och en svår tumöroperation förra året som tog väldigt lång tid att läka, och vi anser inte att det känns riktigt att hon eventuellt ska genomgå flera operationer i sitt liv. Vi får höra djurdoktorns dom i morgon....

Uppdatering em. 5 maj:´

Veterinären trodde att det kunde röra sig om en ligament- eller muskelskada i knä- eller höftleden. Möjligen beroende på artros. Ronja ordinerades anti-inflammatorisk medicin och sträng vila i minst 14 dagar.

Färjkarlen Per Hansson "Pär-Hansch" (1853-1935) och Gamla färjestället

Fotot ovan är av "Per Hansch" hem i "Inget". Fotograf : Bror Erik Hoffman Tjelldén 1885-1968, taget någon gång mellan 1915-1920.

Foto av ett fotografi som finns på Hembygdsgården i Näsåker.

Per Hansson (1853-1935) hette den siste färjkarlen som bodde med sin familj vid det gamla färjestället vid Ångermanälven strax ovanför Näsåker. 

Färjan mellan Forsås och det sk "Inget" på andra sidan älven fraktade människor och djur över Ångermanälven tills bron över älven byggdes 1918. "Per Hansch" bodde kvar i sitt hus till sin död 1935.

I samband med att kraftverket i Nämforsen blev klart 1947 dämdes Ångermanälven upp ovanför kraftverket och både hus och åker "försvann" under vattnet i "Inget" . Men fortfarande lever benämningen "Per Hansch-viken" och "Per-Hansch-bäcken" kvar efter den legendariske färjkarlen Per Hansson i "Inget".

NOT. Tidigare färjkarlar vid färjeläget över Ångermanälven var Göran Jonsson (1789-1852) från Arbrå och efter hans död övertog sonen Pehr Göransson Enkvist (1825-1885) arbetet. När Pehr Göransson Enkvist var färjkarl kallades bäcken "Per Görans bäcken", för att senare byta namn till "Per-Hansch bäcken" när systersonen Per Hansson (ovan) tog vid som färjkarl.



Färjan över Ångermanälven

Bilden ovan: Personen längst fram till vänster är färjare Per Hansson med hustrun Sara bredvid sig. Mannen bakom Per var färjans andre man Jonas Henrik Norman, torpare i Åsmon. Längst till vänster står hjälpfärjare August Nyberg, torpare i Forsås. I vagnen bakom hästarna gästgivaren Viktor Tänglund med familj.

"Per Hansch" med sin familj. Pers högra ben amputerades på äldre dar pga kallbrand. (fotot från Sollefteå bilddatabas)

Tack Harriet för det gamla kortet av färjstället ovan!

Bilddatabasen har denna bild av det gamla färjestället i Näsåker. Ingen tidsangivelse finns. Bör vara taget från Forsås-sidan. 

Tidigare inlägg om "Inget"

Om Nämforsen och "Inget"

Från Magnus Johansson hemsida har jag hämtat dessa uppgifter om familjen Per Hansson:

Per Hansson var född den 15 januari 1853 i Ås, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 28 oktober 1894 i Ådals-Liden sn med Anna Katarina Abrahamsdotter. Hon var född den 17 oktober 1855 i Sunnansjö, Fjällsjö sn som dotter till Abraham Abrahamsson (f. 1819) och hans hustru Brita Kajsa Persdotter (f. 1825). Per var först arbetare, sedan torpare i Prästbordet, Ådals-Liden sn. 1908 flyttade familjen till Rå nr 4, Ådals-Liden sn, där han var torpare. Per var även färjkarl över Ångermanälven innan bron byggdes. Per dog den 23 december 1935 i Rå.

Anna Katarinas oäkta dotter:
Olga Dorotea Hansson, född den 18 oktober 1886 i Viken, Ramsele sn. Hon emigrerade år 1905 till USA.

Barn:
Per Henning Persson, född den 20 mars 1896 i Prästbordet, Ådals-Liden sn. Han dog den 3 maj 1973 i Arvidsjaurs kbfd (SDB3).
Greta Katarina Persson, född den 26 mars 1898 i Prästbordet, Ådals-Liden sn. Hon dog den 2 november 1973 i Forsås, Ådals-Liden sn (SDB3).