Translate

fredag 20 december 2013

God Jul!

Julen närmar sig med fart. Fortfarande har vi ingen snö, istället regnar det och det blir glashalt. Men det känns ganska skönt att slippa skotta och klä sig för sträng kyla. ;) Nu kan man istället låtsas att våren är på väg. ;)

Men mörkret råder. Och inomhus råder julstämning. Granen är klädd. Sillen är inlagd och gravlaxen är förberedd. Ljusen och adventsstakarna lyser ikapp.

Och i morgon vänder det - ljuset återvänder! Det känns fint.

Bilden nedan väcker minnen. Det hände ett par gånger att vi åkte häst och släde till julottan när jag var liten. Pappa körde och vi barn var invirade i fällar under färden.

Mamma har också berättat att när jag var riktigt liten, så åkte vi häst och släde en gång för att hälsa på morfar. Det blev flera mils färd, som dock gick jättebra.  Det känns lite historiskt. ;)


Jag vill önska alla som tittar in här en riktigt, riktigt GOD JUL!


Bilden lånad här: http://www.turoton.se/

torsdag 12 december 2013

Bröllop i Omsjö julen 1910

Jag råkade hitta ett inlägg på Magnus Johanssons blogg som jag tycker passar bra att citera så här i jultider. Det handlar om ett stort bröllop mellan E.A. Nordin och Augusta Nilsdotter på annandagen 1910.  Jag har skrivit om  Erik Andreas Nordin och Augusta Dorotea Nilsdotter tidigare här: http://smulansblog.blogspot.se/2009/03/familjen-erik-nordin-i-omsjo.html . Då levde paret under helt andra omständigheter; även om det var högst tillfälligt. Familjen blev Omsjö trogen hela sitt liv.

Så här skriver Magnus i sin blogg:

"Den 26 december 1910 gifte sig Erik Andreas Nordin och Augusta Dorotea Nilsdotter i Omsjö. I Sollefteå-Bladet den 5 januari 1911 fanns ett artikel om deras bröllop:

Om julen i Ormsjö (sic!)

skrifver en meddelare till Soll.-Bl. "Här har under julhelgen hållits ett hejdundrande bröllop, som stått i dagarna fyra. Annandagen förrättades nämligen vigsel mellan hr E. A. Nordin och fröken Augusta Nilsson. I högtidligheterna ha så godt som hela byn deltagit, och glädjen har stått högt i tak. Musik och dans omväxlade hela tiden, och för den materiella välfägnaden var också riktligt sörjdt. Det har sagts om oss fjällfolk, att vi vid dylika tillfällen skulle lägga i dagen ett alltför lifligt temperament, men detta är bara gement förtal, ty här har trots den stora folkskara, som varit samlad, allt gått lugnt och sansadt tillväga. Sanningen är nog den, att fjällfolket är både lifliga och godlynta människor."

Erik Andreas var född 1875 i Grundtjärn, Anundsjö sn som son till landbonden Erik Olof Jakobsson Nordin (1843-1908) och hans hustru Anna Märta Johansdotter (1849-1910). Familjen flyttade 1895 till Omsjö, där Erik Olof skrevs som arrendator. Augusta Dorotea var född 1884 i Omsjö som dotter till torparen Nils Henrik Nilsson (1857-1887) och hans hustru Inga Dorotea Lidberg (1865-1930). Inga Dorotea gifte sedan om sig med August Jonasson (1852-1938). Erik Andreas dog 1945 i Omsjö och Augusta Dorotea dog 1959 i samma by."

Fotot nedan är från ett annat bröllop ungefär vid samma tid i en närliggande by, Tallnäset. Man kan tänka sig att det var samma människor som festade - bybor samlades när man firade bröllop. Fotot är från Sollefteå bilddatabas.


Bröllop i Tallnäset i aug.1917 mellan Erik Andreas Mähler & Augusta Amalia Jakobsson,  Tallnäset.

 
Not om bilden: Erik Andreas Mähler, född den 18 november 1892 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 26 augusti 1917 i Ådals-Liden sn med Augusta Amanda Jakobsson. Hon var född den 9 september 1889 i Tallnäs, Ådals-Liden sn. Erik Andreas var först skogsarbetare i Ottsjö nr 1, Ådals-Liden sn. 1922 flyttade de till Rå nr 2, Ådals-Liden sn, där han skrevs som lägenhetsägare." http://www.adals-liden.net/

fredag 29 november 2013

November - en månad med mycket vind. Advent


Det har varit en hektisk och mörk november på flera sätt. Bildligt och andligt. Vårt vindkraftsdrama i Omsjö fortsätter med oförtruten energi, där vi som kämpar mot en gigantisk naturförstörelse oftast drar det kortare strået mot vindexploatörerna och etablissemanget.  Nya skrivningar och yttranden till Länsstyrelsens instanser tar mycket kraft och energi, och ibland känns det som man är slagen till marken av all oro och oförståelse från myndigheter, politiker och vindkraftskramare.

Ett informationsmöte om bl.a. vindkraftsbuller har planerats en tid. Det ägde rum för en vecka sedan i Näsåker. Nipakademin stod för inbjudan till det mötet. Bra och kunniga föreläsare och representanter från andra vindkraftsområden deltog och berättade om sina erfarenheter av bl.a. vindkraftsbuller. Mötet gav många nya insikter och kunskaper och förhoppningsvis kommer den kunskapen att spridas vidare till dem som makten haver över vår natur - och livsmiljö.

Vi kämpar dock i motvind. Vindkraftsexploateringen fortsätter i oförminskad fart i vår kommun och i Sverige, och än ser vi inget slut på denna gigantiska naturförstörelse. Politikerna i Sollefteå kommun fortsätter ivrigt att säga ja till nya vindkraftsexploateringar trots att de totalt saknar kunskap, förståelse och insikter om vad de håller på med. Politikerna, från höger till vänster, styrs av en maktlysten vindplanerare som av någon outgrundlig anledning bestämt sig för att Sollefteå kommun ska bli den största vindkraftskommunen i Sverige.

Det har blåst även andra, naturligare vindar. ;) Två rejäla stormar har vi haft i november. Första stormen "Hilde" klippte strömmen, telefonen, internet och vatten i vår by i två hela dygn. Tur att det finns elverk, gasolkaminer, gasolkök, vedspis, fotogenlampor och ljus när sådant händer! :) Allt gick bra, men oj så sårbart allting är när naturen visar sina krafter!

Advent står för dörren. Vi har ingen snö ännu vilket är väldigt ovanligt för oss den här årstiden. Bristen på snö gör att det blir ännu mörkare. Fast samtidigt är det skönt att inte behöva skotta! ;)  Det är bra med alla ljus som advent för med sig. Det är så mysigt att se ljusen på utegranarna och adventsstakar och adventsstjärnor i alla fönster i byn. På kvällarna lyser dessutom månen och alla stjärnor på himlen och det är så fantastiskt vackert!

Jag vill önska alla en riktigt skön och ljus advent!



Uppdatering:

Stora delar av vindkraftsmötet den 23 nov. filmades. På vår hemsida "Snurrigt" kan man se filmerna: http://snurrigt.vildavastra.se/?p=2743

söndag 27 oktober 2013

Släktbesök från USA - A visit from US. / (Fam. Söderqvist)


I slutet av 1800-talet utvandrade många människor i Sverige till USA. Det rådde stor fattigdom i Sverige på den tiden och Amerika blev för många hoppet om en bättre framtid. Vi är många som har släktingar i USA, både kända och okända för oss. Även för de ättlingar till svenskar som lever i USA kan rötterna till Sverige vara okända ibland. Så var det för Sean Sloan Johnson född i San Diego, Kalifornien, men som numera bor i Berlin, Tyskland.
När Sean började släktforska hittade han ett flertal rötter till Sverige bland annat till Resele. Sean skapade en fin hemsida om sin släktforskning, och så småningom föddes tanken på att göra en resa till Sverige och till Resele. Via kontakter fick Sean så småningom kontakt med ett par av sina avlägsna släktingar, nämligen Harriet i Resele och mig. Sean hämtade sin mamma Michelle från USA och de påbörjade en lång resa i Sverige och till Norge. I slutet av oktober (2013) anlände de till Näsåker och Resele.

Min vän och släkting Harriet och jag fick under ett par dagar glädjen att visa Michelle och Sean våra gemensamma förfäders gårdar och byar i Resele och Hermansjö. Det blev ett par jättetrevliga dagar tillsammans. Under visningarna och middagar blev de många berättelser om vår gemensamma släkthistoria och möjlighet att få visa gamla bilder av våra gamla gemensamma familjemedlemmar. Vi lärde känna varandra och när dagarna hade gått kändes det som vi, förutom att vi var släktingar, även blivit goda vänner. Tack Michelle och Sean för ert besök! Vi hoppas på återseende!
                                  Bertha Söderqvist och Per Johnson med sina fyra barn.

Vår gemensamma ana är  Jonas Henrik Söderqvist 1817-1905 och hans hustru Brita Jönsdotter 1821-1909. De bodde i Holme Resele. Paret fick nio barn. Två av Jonas Henrik Söderqvists barn, Erik  Andreas Söderqvist f 1858 och dottern Brita "Bertha" Greta Söderqvist f 1848, emigrerade till USA. Det är dottern Bertha som kom att bli Sean och hans mors anmoder.
Bertha Söderqvist f 1848 gifte sig med Per Johnson f. 1848 i Hermansjö, Resele men växte upp i Tängsta, Resele. Pers föräldrar hette Jonas Jönsson f 1815 och Maria Elisabet Carlsdotter f 1822. Familjen flyttade från Hermansjö till Tängsta Resele 1854 när sonen Per var sex år. 

Bertha och Per Jonsson emigrerade 1883 tillsammas med sina två barn, Johannes Per f 1876 och Margareta Elisabet f 1879 till Stonington, Michigan. I USA fick paret ytterligare två barn tvillingarna Olof August f 1886 och Jonas Peter f 1886. Det är sonen Olof August som blev anfader till Sean och hans mamma. Det finns idag många ättlingar och familjemedlemmar efter Bertha och Per Jonsson - spridda över stora delar av USA. Ett par av dem, Sean och Michelle, var tidigare okända släktingar för Harriet och mig, men genom internets fantastiska kontaktmöjligheter fick vi möjlighet att träffas.

Att tillsammans med Sean och Michelle besöka våra gemensamma anors gårdar kändes fint. Cirkeln slöts på något sätt. Bertha och Per Söderqvist fick slutligen komma tillbaka till Resele genom sina barnbarnbarnsbarn. :)


Sean och Michelle Sloan Johnson

  Thank you Sean och Michelle for your visit! It was so nice to meet you.  I hope we will meet again - some how, somewhere. All the best to you!

Hermansjö i Anundsjö och Resele socken

Jag har fått anledning att titta lite på den gamla byn Hermansjö i Resele. Jag hoppas kunna uppdatera inlägget när jag fått mer information om Hermansjöns byar av bygdeforskaren Sören Byström Aspeå, som bedrivit forskning på byarna runt Hermansjön. Han är själv född i Högland, som ligger på västra sidan av Hermansjön. Sören Byström är även ordförande i Skorpeds hembygdsförening.

Uppdatering: Sören Byström avled tyvärr ett par veckor efter att jag skrivit detta inlägg. Det känns så sorgligt, men jag är tacksam för de gånger jag fick tillfälle att tala med honom. Sören hade så mycket kunskaper om Hermansjö, som han gärna delade med sig. Vi hade bestämt att träffas men det blev inte så..

Byn Hermansjö ligger i Resele socken på norra sidan av sjön Hermansjön. Hermansjön delas mellan Anundsjö socken/Ö-viks kommun) och Resele socken/Sollefteå kommun . På östra sidan av Hermansjön i Anundsjö sn, stod den äldsta gården, "Gammelgården", som byggdes i slutet på 1630-talet. Gammelgården bestod av två gårdar; östra och västra Gammelgården. Där den västra gården har stått finns rester av grunderna kvar, medan på den östra delen av gården finns nyare hus uppsatta.

Något längre norrut vid Hermansjön i Resele kom ett par nybyggen till på 1920-talet. Den platsen benämns Hermansjö. I Hermansjö finns ett hus bevarat. Det finns smärre rester kvar efter det andra nybygget som låg beläget ca 300 m västerut. På västra sidan av Hermansjön uppstod ett annat nybygge, Högland.

Laga skifte av byarna runt Hermansjön skedde 1848-1850.

Hermansjön är från början en sk "finnby", men finnarna verkar inte ha stannat så länge där utan flyttade till den närbelägna Grundtjärn. Ur "Finnkolonisationen inom Ångermanland, södra Lappmarken och Jämtland" av Richard Gothe  (1948) hämtar jag följande citat:

"Två finnar, Påfwel Hindersson och Olof Larsson vände sig i juli månad 1623 till landshövdingen Johan Månsson Ulfsparre och synas av denne ha hänvisats till landskapets fogde, Awel Christofferson, att denne måtte "fli dessa finnar torpeställen på Cronones allmenning vid Hermansiön opå fieldet mellan Anundsjö och Resele sochn". Därvid skulle även bestämmas, hur långt finnarna skulle sträcka sig med fiskevatten, vilket ansågs av större vikt än deras svedjande i dessa avkrokar. Redan 1633 påträffa vi därför Hermansjö införd i jordeboken med 4 seland. Finnarna flyttade emellertid därifrån - till Grundtjärn, öster om Storsjön."

I Hermansjö by, Resele har det bott många familjer under årens lopp. Några av familjerna finns på Magnus Johanssons hemsida: http://www.adals-liden.net/Resele_Hermansjo_familjer.htm

Vid ett par besök till Hermansjön har jag tagit följande bilder. Jag tar även med ett par kartor av Hermansjö by inom Resele sn. Har Du kommentarer/rättelser eller tillägg till text och bilder så blir jag mycket tacksam! Om någon råkar ha gamla bilder från Hermansjö eller Gammelgården blir jag extra glad! ;)





Karta Hermansjö


Karta Laga skifte Hermansjö, Resele 1848-1950

Gård i Hermansjö, Resele.


Hermansjö, Resele.


Rester av västra Gammelgården, Hermansjön, Anundsjö sn.


Uppdatering juli 2014. Nedanstående bilder har jag fått mig tillsänt av G. Byström.

Nytt inlägg om Hermansjö.




fredag 25 oktober 2013

"Liktallen" i Ramsele

Den här bilden och kommentaren kan jag inte låta bli att visa... En "liktall" är nytt för mig och det skulle vara intressant att få veta mer om "liktallen" i Ramsele.

Är "liktall" något som förekom på andra platser också, eller var det speciellt för Drickesbäcksberget i Ramsele?

Någon som vet mera? Berätta gärna! :)

PS. I NE står följande: "Liktall, korstall, ett träd där likbärare stannade för att vila sig eller skifta om, då det var lång väg till kyrkogården".
  
 
 
"I de små byarna nordväst om Ramsele (Lövlund, Lungsjön, etc.) var man innan utbyggt vägnät tvungen att bära avlidna personer på bår till den gamla kyrkan i Ramsele. Traditionen var sådan att grannarna hjälpte varandra vid sådana tillfällen, så att karlarna kunde byta av varandra för att orka med den tunga bördan hela vägen till Ramsele. Stigen till Ramsele gamla kyrka gick över ett berg, Drickesbäcksberget. På detta berg brukade man stanna till och vila vid en stor tall, den så kallade liktallen. I tallen ristade man in årtal samt namn på den avlidne. På platsen fanns en gång i tiden faktiskt två liktallar, den som är kvar idag och en äldre som skall ha huggits ner på 1880-talet. Det äldsta årtalet inhugget på den som står kvar är 1764, medan den nedhuggna skall ha haft årtal från 1600-talet inristade."

/ Text/kommentar:  Daniel Sidén.

Bilden är lånad från gruppsidan i Facebook "Sollefteå från förr" /Jörgen Sjölén Sollefteå  .

söndag 13 oktober 2013

Gammal bild från Sollefteå


Måste visa den här gamla bilden från Storgatan i Sollefteå. En ögonblicksbild som är helt underbar.

Kan någon hjälpa till med tidsangivelse? Förra sekelskiftet? Apotekshuset till höger (flaggan på tornet) var färdigbyggt omkring 1890.

Tack Jörgen Sjölén Sollefteå, som delat med sig av denna bild.


Uppdaterat:

I Sollefteå bilddatabas finns denna bild bild (sla bi 04-11 283-97 ) som verkar taget ungefär samtidigt. Tack Martin för tipset! :)


Sollefteå ca 1912. Storgatan västerut med sin homogena trähusbebyggelse som skuren direkt ur tränorrland. I och med att det högra huset byggdes 1904 av skohandlaren Jonas Melin var Storgatan fulländat och det skulle dröja åtskilliga år innan det fåtal tomter som ännu var obebyggda togs i anspråk. De flesta husen saknar ännu panel, men inom några år hade fastighetsägarna kompletterat denna brist med en varierande panelarkitektur, som gav en varm och intim charm åt affärsgatan. Många helgdagsklädda statister har ställt upp för fotografen, och det är sannolikt en söndag."

 

  

onsdag 9 oktober 2013

Höstbilder från Österåsen




"Allt detta är min Ådal, mitt sagoskrin, min kärlek och min skräck, ty hur man längtar öfver bergen, håller det fast som en mara."

 Text: Pelle Molin

söndag 6 oktober 2013

Glad att ni kämpar finns!


Vilken kämpe! :)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17603968.ab

Jag orkade inte fortsätta min kamp mot Försäkringskassan och arbetsgivaren Sollefteå kommun..

tisdag 1 oktober 2013

Doris Berglund i Övra

Jag måste citera en trevlig artikel i dagens Expressen om min avlägsna släkting Doris i Övra utanför Junsele. ( Hoppas jag inte bryter mot några upphovsrätter nu... ) Det är reportern Lars Lindström som hälsat på Doris och gjort detta reportage.

Doris är en tuff dame med åsikter om det mesta. Hon har figurerat i media ett otal gånger. Det har gjorts en film om Doris och skrivits om henne i en bok. Hon har till och med varit på TV ett flertal gånger, och allt detta har hon gjort och gör med det stoiska lugn och klokhet som är så typiskt Doris.  Här är Lars Lindströms artikel:




http://bloggar.expressen.se/lars/2013/10/ovra-skogsarbetaren-doris-81-blev-ensam-kvar-i-byn/

"När Doris Berglund växte upp i Övra i Ångermanland bodde här nästan 70 personer. Byn hade ett livaktigt kapell och en skola. I dag bor hon ensam kvar, i ett timmerhus från 1800-talet och med närmaste granne en mil härifrån. - Sedan 1999 har jag bott här ensam. Då dog sisten här. Ja, han dog året efter, men han for på Gunillagården 1999, säger 81-åringen – som själv lurade döden redan som barn och sedan blev Sveriges första kvinnliga skogsarbetare.

På vägen mot Ångermanland, men fortfarande i Lappland, någonstans mellan Kvarnåsen och Ruskträsk, finns ett övergångsställe för vita renar. Hur ska man annars förklara att två av dess vackra djur i långsamt mak och med högburna huvuden travar över vägen och tvingar husvagnar och husbilar från bägge håll att släppa fram dem?

Ledaren, försedd med ett rött halsband med reflexer, tittar anklagande mot mig som jag själv kan göra när en bilist i Stockholms innerstad inte bromsar in tillräckligt snabbt vid övergångsstället. I skogen till höger står resten av den gråa renhjorden och betar fridfullt, väl medvetna om att detta övergångsställe enbart är ämnat för vita renar.

Jag har verkligen sett fram emot att träffa Doris Berglund. Hon verkar vara en kvinna med integritet och humor. När jag ringer henne och säger att jag är på Sverigeturné och träffar intressanta människor svarar hon:
- Jag är inte intressant. Jag är originell.

Att hitta Doris Berglunds gård i Övra är inte lätt, och ändå får jag guidning av Carl-Göran Hellström, 73, från Björksele. Han kör i kapp mig på vägen och frågar om jag har tappat en hund, för han hittade en lösspringande hund en bit bort och det är så mycket sörlänningar i farten nu så han tänkte att…
Eftersom min ursprungsplan var att ta med grannens gamla labradordam Wilma på Sverigeresan är jag för en sekund lockad att säga ja. Carl-Göran, som har en rejäl prilla inlagd under överläppen, hjälper mig i stället att hitta rätt på de slingriga och allt smalare och knöligare vägarna.

Doris Berglund, klädd i nytvättade blåjeans och välstruken rutig flanellskjorta, kommer ut och möter mig och börjar direkt ge goda råd om hur jag ska kunna vända den stora bilen på gårdsplanen utanför det grånade timmerhuset.

När vi senare sitter vid köksbordet med rödvit vaxduk ber jag henne berätta hur det kom sig att hon blev Sveriges första kvinnliga skogsarbetare. Hon börjar med att säga att det är en lång historia, mycket lång.

Sedan kommer den. Berättelsen om hur hennes föräldrar skildes åt innan hon fyllt två och hon växte upp hos sin mormor, sömmerskan, och sin morfar, skogsarbetaren, på precis den här gården, där hon sedan bott i 79 år. Hur hon som liten fick tbc, tuberkulos i lungorna, halsfluss, njurinflammation och urinvägsförgiftning och låg nio månader på sjukhus och i isoleringsrum på sanatorium.

- Det var väldigt nära att jag skulle ha farit då. Men det var väl meningen att jag skulle vara kvar, säger hon och skrockar förnöjsamt.

- När jag lämnade sjukhuset i Sundvall då sa läkaren till mig att ska du överhuvudtaget arbeta med någonting i ditt liv så får det bli något väldigt lätt.

Sedan ler hon med den belåtenhet som bara en kvinna som har arbetat med motorsåg i skogen i hela sitt liv kan kosta på sig. Nu mår hon rätt bra. Förutom att hon är stel efter höftledsoperationen i våras. Och så hade hon magsår i fjol vintras. När jag frågar om hon fortfarande använder motorsågen svarar hon:
- Ja, fast jag får inte hjälpa en medmänniska. Det nya är att man ska ha motorsågskörkort. Vilken pensionär skulle gå och skaffa sig motorsågskörkort?

Doris Berglund visar upp tidningsartikeln som gör henne upprörd. Motorsågskörkort! Har ni hört på maken?

 Vi pratar om när Övra fick elektricitet, hösten 1958. Hon säger att det var en glädjens dag då de bara kunde knäppa på lyset med en knapp.
- Vi hade gått och väntat länge på att få lyse till Övra och så träffades vi och firade med lite kaffe och… ja, fast byn hade redan börjat avfolkas så det var inte många kvar.

- Den dag jag är borta är Övra borta. Då är det tomt. Tyvärr. Men så är det ju. Det ställs så att det blir så. Man skapar nya lagar och drar bort så mycket, man gör det omöjligt till slut för någon att bo så här. Det började med att skolan las ner. Sen har det bara fortsatt. Jag får åka fyra mil till Junsele för att hämta post. Telefonen är klippt, nu är det mobil.

Jag frågar vad hon gör för att inte känna sig ensam. Hon svarar:
- Jag gör ingenting. Jag lever.

Och sedan:
- Nu måste jag få svara i telefon så de inte tror att det har hänt mig nåt.

När jag lämnar Doris Berglund står hon ute på gården och dirigerar hur jag ska backa bilen. Sa jag vad hennes katter heter? De heter Kleopatrik och Emilinda."

måndag 30 september 2013

Den gamla järnsängen


Jag fick anledning att åka till den plats där min pappa föddes på 1920-talet; Rocksjö/Risbränna i Junsele. Igår blev det av. Som med många andra ödebyar i skogen var platsen öde, begraven och glömd av både gud och människor. Jag återsåg en plats överväxt av skog, stenrösen, murknade husrester och slängda nyttoredskap. Man påminns om hur förgängligt allting är. Och frågor tränger på.

Den här gamla järnsängen tex - vem har använt den..?

Vila i frid Rocksjö/Risbränna!

Mer om Risbränna/Rocksjö här:

http://smulansblog.blogspot.se/2007/11/risbrnna-rocksj.html

torsdag 19 september 2013

Femte jobbskatteavdraget

Jag vill dela en reflektion som jag läst på Facebook med anledning av Reinfeldts nya påhitt om det femte jobbskatteavdraget.

Reflektionen är värd en tanke!

"Kära regering. Jag har fast anställning, eget företag och ett eget hus. Kylen är full med mat, vi har både bil och råd med telefon, TV och internet. Att ni satsar 12 MILJARDER kronor till ett femte jobbskatteavdrag för att jag ska få ett par hundralappar mer istället för att hjälpa dom utan arbete, social trygghet eller med speciella behov är vedervärdigt.

Ta istället mina pengar och lägg dom på arbetslösa, på sjukvård, äldreomsorg och skolan. På att anställa fler förskolelärare så att min dotter kan gå i en mindre klass. Ge pengar till statlig forskning. Att hjälpa alla dom som har det sämre än mig. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Min förmåga att hjälpa till är mycket större än mitt behov att få. Jag behöver inte lägre skatt, jag behöver ett bättre samhälle."

fredag 13 september 2013

Sally





Min nyaste vän heter Sally.  Sally är en underbar Cocker spaniel-valp som kommer ända från Danmark. En berest liten dam som jag hoppas ska trivas hos mig/oss i många år. :)

Välkommen till oss Sally!


Uppdatering:



Tack Elisabet!

måndag 9 september 2013

Pehr Andersson Kruse 1847-1905 Ådals-Liden




    För en tid sedan råkade jag gå förbi en gravsten på kyrkogården i Näsåker som fångade mitt intresse. Jag kände igen namnet på gravstenen, men kunde inte minnas från vilket sammanhang. Men som vanligt så hittade jag vad jag sökte i Paul Lundins bok: Sanningar och sägner". Paul skriver bland annat så här om denne man:

"Pehr Andersson Kruse var en av de många värmlänningar som under bolagstiden vid sekelskiftet invaderade mellan-Norrland. Han var en man med gott intellekt, framåtanda och goda kunskaper. Snart togs hans praktiska kunnande i anspråk som faktor i Strömnäs AB med stationering i Forsås. Ungefär samtidigt invaldes han i kommunalnämnden och i fullmäktige.

Som ledamot i de kommunala nämnderna arbetade "Svart-Andersson" (som han mest kallades på grund av sin mörka hud- och hårfärg) mycket med att stävja fylleriet och arbeta för nykterhet. Fylleriet hade ökat i samband med det expansiva skogsutveckligen och s.k. ölschapp växte upp lite varstans i socknarna. Lanthandlarna var också i regel krögare under denna tid. Man blandade brännvinet med ett slags färgämne och sålde det som champagne. En sådan "champagne-flaska" kostade i runt tal 10 kronor.

Modigt och kraftfullt uppträdde nu faktor Andersson mot detta ofog, och lyckades genomdriva kommunens beslut om förbud mot denna olaga sprithantering. Det väckte tillfredsställelse och glädje hos de flesta sockenbor, men också illvilja och hat hos andra.

Pehr Andersson Kruse arbetade energiskt inom nykterhetslogerna med att propagera för faran med spriten. Han ställde också upp för de svaga i socknen. Ett exempel är att Kruse ställde upp i rätten för att försvara en åldring i Åhs, som svårt förfördelats och behandlats illa av sin svärson som underlåtit att ge honom de föderådsförmåner som han hade rätt till.

Pehr Andersson Kruses modiga och stridbara uppträdande kom att ge honom många vänner men också en del fanatiska ovänner. På nyårsaftonen 1904 hade Pehr Andersson Kruse ett ärende till grannbyn Häxmo och på hemvägen till Forsås överfölls han av okända män som misshandlade honom svårt till medvetslöshet. Faktorn hämtade sig aldrig riktigt efter det och avled knappt ett år efter överfallet i vad som antogs vara i sviter av de skador han fått. Kruse blev 58 år gammal.

Gärningsmännen blev aldrig fällda och Kruse själv hade inget minne av vilka angriparna var. Givetvis florerade en mängd rykten och tydligt var att de skyldiga kunde finnas bland de som förfördelats av Kruses stridbara arbete för rättvisa, ordning och nykterhet."


Ingvar Norlin, Näsåker skriver i en artikel så här:

"Men han ägnade sig inte enbart åt politik på sin fritid utan han var något av en advokat för de mindre bemedlade som på något sätt kom i knipa i samband med de många gånger olagliga skogsförsäljningarna. Allt detta gjorde honom inte allt för omtyckt bland en stor del av befolkningen, men Per var orädd och brydde sig aldrig om de många hoten han fick, utan fortsatte oförtrutet vidare på det som han trodde var rätt."


Av Magnus Johansson fick jag följande uppgifter nedan. Magnus skriver att det finns inga ättlingar efter Pehr Andersson Kruse kvar i Ådals-Liden. Fyra av barnen emigrerade till USA. Gravstenen på kyrkogården i Näsåker är dock en påminnelse om Pehr Andersson Kruses liv och gärning i Ådals-Liden. Ett livsöde om en modig och stridbar man. Gravstenen restes av skogsbolaget Strömnäs AB med inskriptionen: "Över redbar o trogen tjänsteman reste Strömnäs Aktiebolag vården".




Pehr Andersson Kruse var född den 18 mars 1847 i Kläggstranden, Östmark sn som son till drängen Anders Hindriksson från Ransjön och pigan Karin Arvidsdotter f. 1820. Han gifte sig den 13 februari 1870 i Fryksände sn med Karin Jönsdotter. Hon var född den 14 oktober 1843 i Rådom, Fryksände sn som dotter till torparen Jöns Olsson (f. 1815) och hans hustru Kajsa Jansdotter (f. 1816). Familjen var först bosatt i Smedserud, Fryksände sn, där Pehr först skrevs som inhyses, sedan arbetare och slutligen faktor. 1877 flyttade familjen till Forsås nr 3, Ådals-Liden sn, där han var torpare, timmerfaktor och skogsinspektor. Karin dog den 16 november 1898 i Forsås av magkräfta. Pehr dog den 18 december 1905 i Forsås. Han dog av anæmia perniciosa progessiva (fortskridande elakartad blodbrist). Han dog enligt uppgift i sviterna av en misshandel året innan.

Barn:

Per Kruse, född den 20 augusti 1870 i Smedserud, Fryksände sn.

Karolina Andersson Kruse, född den 25 september 1873 i Smedserud, Fryksände sn.

Hulda Maria Andersson Kruse, född den 14 augusti 1876 i Smedserud, Fryksände sn.

Amanda Teresia Kruse, född den 20 mars 1880 i Forsås, Ådals-Liden sn, död där den 16 juli 1882 av difteri och halssjukdom.

Oskar Fritiof Kruse, född den 25 oktober 1882 i Forsås, Ådals-Liden sn.

Amanda Teresia Kruse, född den 26 januari 1885 i Forsås, Ådals-Liden sn.

Hildur Ingeborg Kruse, född den 16 oktober 1889 i Forsås, Ådals-Liden sn.


Uppdatering 24 aug. 2014.

Magnus Johansson har forskat vidare på vad som hände Pehr Andersson Kruses fyra barn som emigrerade till Amerika. Magnus skriver om det på sin blogg här: http://adals-liden.blogspot.se/2014/08/emigration-syskonen-kruse.html

lördag 7 september 2013

Att vara eller inte vara..

Bilden lånad från Maria Westerbergs hemsida Vildhjärta: http://vildhjärta.se/


Jag gillar fyrfota djur. A l l a fyrfota djur, men även de som inga fötter har. Åtminstone tror jag det. ;) Fast ormar, maskar och dylika djur kan gärna få hålla sig borta från mina ögon och fötter.

Det pågår jakt just nu. Älgjakt. Fågeljakt. Harjakt också för dem som hinner med/kan det i den villervalla av hundar, jägare och utländska bärplockare som nu finns ute i skogarna.

Jag tycker lite synd om djuren, skogens invånare, som måste skydda sig allt de kan för att undgå jägarnas kulor. Jag håller gärna på dem när jag tänker på jakt. Jag vill hellre se en levande älg än en död..

Samtidigt. Jag är inte e m o t jakt. Jakt i ordnade former som bedrivs med omdöme, hänsyn och respekt för djuren är inte fel. Djur som dödas med välriktade kulor i skogen får en smärtfri och säker död. Djuren har haft ett bra liv i frihet och får dö på ett bra sätt. Det kan man inte alltid säga om alla de djur som avlivas i slakterier och lever i stora uppfödningsfabriker. De djuren behandlas inte väl.

Jag äter kött. Men bara kött från djur som levt i vilt tillstånd. Åtminstone försöker jag göra det.

Heja alla djur i skogen! Jag håller på er. :)

torsdag 22 augusti 2013

Vår underbara vildmark är hotad



Vi har vackra, soliga och underbara sensommardagar just nu.  Men också intensiva dagar då mycket måste hinna göras innan hösten närmar sig. En alldeles ny liten hundvalp innebär också att det är fullt upp. :) Samtidigt så roligt.

Men det är sådana här fina dagar jag längtar som mest till fjällen och den ro och stillhet som finns där. Där dagarna levs enbart här och nu och mina sinnen är som mest öppna för tystnaden, skönheten och naturen.

I år blir det tyvärr ingen fjällvandring för oss. Men nästa år hoppas vi åter igen kunna njuta av några dagars vandring i vår vackra fjällvärld.

Det gäller att passa på att vandra innan det finns vindkraftverk i fjällen, eller innan utländska företag har fått tillstånd att bryta naturliga råvaror i fjällnära trakter för att kunna tjäna pengar på det.  Fjällnaturen är hotad av vindkraftverk och gruvbrytningar. Mitt hjärta gråter av sorg och oro inför vad som håller på att ske.

Men än så länge är vår underbara svenska vildmark orörd - den vackraste vildmarken av alla. Jag vill njuta av den så länge det går.


En länk om vår toppvandring till Kebnekaise - en av de mäktigaste och fantastiska (och jobbigaste ;)) vandringar jag gjort. http://smulansblog.blogspot.se/2006/11/ett-fantastiskt-resml_18.html

En artikel i SvD om svensk vandring i världsklass ( bilden lånad från den artikeln) http://www.svd.se/resor/svensk-vandring-i-toppklass_8429728.svd

onsdag 7 augusti 2013

Signs



Idag fick jag se dessa formationer när jag stannade till vid en av "mina" platser under cykelturen. Det är en av mina favoritstrandvikar vid Storsjön .

Där hittade jag idag en fantastisk balansering av vanliga stenar. Jag vet vilka som skapat dem, men jag kan bara inte begripa hur detta går till! Gör ni?

Vackert, konstnärligt och fascinerande är det i alla fall. :)

tisdag 30 juli 2013

Några intryck av Berlin

Vi har gjort några dagars besök i Berlin.  Tidsmässigt kanske lite fel tid för det visade sig bli de hetaste dagarna i juli. Det var ganska tufft. :) Det var mellan 32 till 38 grader varje dag, svetten rann och asfalten gungade av värmen. Det kändes skönt att vi kunde svalka oss i ett luftkonditionerat hotellrum emellanåt, annars hade vi varit två våta fläckar hela tiden. ;)

Det var mest ett historiskt intresse som gjorde att vi valde att resa till Berlin denna gång. Tyvärr var de flesta historiska platserna borta dvs inte synliga. Platserna har av både naturliga och aktiva skäl försvunnit i denna storstad. Informationen om de historiska platserna undanhålls ofta i resehandböcker och på platserna, eftersom det är platser som tyskarna helst inte vill kännas vid längre eller visa upp för turister. Tysklands tragiska krigshistoria är fortfarande en skamfläck för invånarna och man bör undvika att ta upp ämnet med dem.  En sådan "gömd" plats är till exempel den plats där Hitlers bunker låg. På platsen där bunkern var belägen finns idag ingen information/antydan till att en stor bunker legat tio meter under jorden med 18 rum i två våningar. Bunkern är numera i stort sett igenfylld och på platsen ovanpå finns en lekplats och en parkering omringade av hyreshus.

Eftersom "vanliga" resehandböcker ger ganska undermålig information, så blev den bästa resehandboken Jan Mosanders bok "Berlin" (1999). Jan Mosander har varit korrespondent i Berlin i två perioder för Expressen och Sveriges radio och är väl förtrogen med staden och dess historia. Han berättar i boken på ett intressant och initierat sätt sina intryck av staden, dess historiska platser och beskriver var de historiska platserna låg.

Berlin var i stort sett utplånad efter krigsslutet, allt låg i ruiner. Staden har återuppbyggts med tysk effektivitet. Dessvärre kan jag inte tycka att staden är vacker. Berlin består idag av fula byggnader med höghus, affärskomplex och hotell. Det är bara ett fåtal av de gamla husen som är bevarade, och de hus som möjligen fanns kvar efter kriget är ombyggda och förfulade. Berlin är en storstad med 3,5 miljoner invånare. Berlinmuren som delade Berlin föll 1989. Idag finns inga rester kvar av muren, bara några övergångsplatser, tex Brandenburg Tor, som minner om att det har funnits en mur.


Brandenburg Tor



An Der Kolonnade strasse (ovanför Hitlers bunker)

Det här jättelika monumentet är till minne av förintelsen. Det invigdes 2005 och består av 2711 betongpelare i olika höjd. Monumentet täcker en yta långt större än en fotbollsplan


Olympiastadion invigdes 1936 till Berlinolympiaden. Det kom att bli en propagandafest för Hitler. Stadion är därefter tillbyggd och rymmer mer än 74.000 personer. En gigantisk arena!

Tack Vingresor!

Vi har nyligen kommit hem från en resa till Berlin. Vi hade bokat ett luftkonditionerat rum på Grand City Hotel Berlin Zentrum , eftersom resan skulle göras mitt i högsommartid. Det visade sig vara en högst relevant tanke, för i Berlin var temperaturen mer än 30 grader varmt när vi anlände den 24 juli. Temperaturen skulle under de dagar vi var i Berlin stiga till 36 grader.

När vi kom fram till hotellet på kvällen, trötta och svettiga efter en hel dags resa med bil, flyg och buss, längtade vi efter att äntligen kunna vila ut i ett svalt rum. I hotellreceptionen stod en ytterst ovänlig och effektiv dam som i sitt ord- och kroppsspråk gjorde oss illa till mods. Vi kände oss verkligen inte välkomnade! När vi efter lång vandring till den avlägset belägna hissen kom upp till rummet så visade det sig att det fanns ingen luftkonditionering på rummet. Rummet var hett och kvavt - nästan varmare än utomhus. Jag gick ner igen till damen i receptionen och frågade om det möjligen hade blivit ett misstag. Nej, rummen hade ingen luftkonditionering! Jag visade henne vår svenska beskrivning av hotellet där det tydligt stod att rummen var luftkonditionerade, men hon avfärdade det snorkigt med att hon inte förstod svensk text.

Det var minst 30 grader i rummet och ingen luftkonditionering - vad gör man? Vi var genomvåta av svett och luften stod stilla. Jag ringde Vingresors kontor i Stockholm och fick tala med en trevlig kille. Det var ganska sent på kvällen så tyvärr kunde han inte göra något för oss, men han lovade att de skulle återkomma nästa dag. Han kontaktade dock hotellet och med hans hjälp fick vi byta rum på hotellet, som dock inte var så mycket svalare...

Nästa morgon ringde en vänlig dam, Janice Gawelin från Vingresor. Hon kunde ordna ett nytt rum, utan extra kostnad för oss, på ett fyrstjärnigt hotell Golden Tulip Berlin Hotel Hamburg i västra delen av Berlin. Åh, det kändes så skönt att få det beskedet! Hotellet var av superfin klass. Trevligt bemötande och frukosten var fantastisk. Vi kunde inte fått ett bättre hotell!

Vingresor lovade att den felaktiga uppgiften på nätet att Grand City Hotel Berlin Zentrum hade luftkonditionerade rum skulle rättas till. Receptionistens bemötande borde också rättas till..

Vi är så tacksamma för den fantastiska service och vänliga bemötandet som Janice och Vingresor visat oss och med dessa rader vill vi säga ett stort och varmt TACK! Vi har all anledning att återkomma till Vingresor även i fortsättningen.


PS: När man kollar lite på recensionerna på nätet om hotellet Grand City Hotel Berlin Zentrum så är de mycket dåliga. Jag borde ha kollat detta tidigare!

söndag 21 juli 2013

Utställning om filmen "Ådalens poesi" från 1928

Just nu pågår en utställning i Resele Hembygdsgård om den gamla filmen "Ådalens poesi" från 1928. Filmen spelades till stora delar in i Resele sommaren 1928. Resele Hembygdsförening har bland annat fått ett flertal bilder ur filmen och en originalaffisch från Svensk filmdatabas där filmen förvaras.

Filmen bygger på tre noveller av Pelle Molin: Historien om Gunnel, En ringdans medan mor väntar och Kärnfolk. Lille Mats Sjödin från Resele var en av de medverkande i filmen. Mats var vid den tiden endast 3 år när han spelade Sago-Gunnels lille son Gunvard i filmen. Filminspelningen blev ett stort äventyr och ett minne för livet för lille Mats. Han emigrerade som vuxen till Amerika och avled där 2010.

Filmen har under senare tid visats vid ett tillfälle på biografen i Näsåker, och har även visats för ett par år sedan för ett mindre sällskap i Pelle Molinsällskapet och Hembygdsföreningen i Resele. Filmrättigheterna till filmen är lite oklara, men Hembygdsföreningen i Resele ligger i förhandlingar med Svensk filmdatabas, där filmen förvaras, för att få köpa in en kopia av filmen. Utställningen på Resele hembygdsgård kommer att finnas kvar tills vidare.

På Svensk filmdatabas hemsida finns mer information om filmen. Bland annat står följande om filmens handling:

"Uppsalastudenten Greger Annér kommer till Ådalen för att idka geologiska studier. Han träffar den vackra och fantasifulla fäbodstintan Sago-Gunnel från Ortorpsgården och upplever en kärlekssommar med henne. När hösten kommer bär hon hans barn under sitt hjärta. Greger måste återvända till Uppsala men lovar att komma tillbaka.
Senvintern kommer till Ådalen utan att Greger hör av sig. Ingvar, sonen på Ortorpsgården, hittar en afton på vårkanten den förtvivlade Gunnel liggande i en snödriva, nära att föda. Han ilar iväg för att hämta hjälp men blir på vägen anfallen av en väldig björn som han måste kämpa med i en vild ringdans kring en fura i skogen. Han nedlägger björnen och lyckas skaffa vård åt Gunnel som föder sitt barn.
I Uppsala gifter sig Greger.
Åren går. Sago-Gunnel blir alltmer försjunken i drömmerier. En dag sitter hon utanför stugan och berättar sin egen saga om vallpigan och prinsen för sonen Gunvard och Ingvars dotter Ingjerd. Då kommer ett skuldmedvetet brev från Greger med pengar till sonens underhåll. I den stunden brister Gunnels hjärta, och hon begraves kort tid därefter.
Ännu några år passerar. Gunvard och Ingjerd älskar varandra, och banden dem emellan knyts än starkare när Ingjerd med fara för eget liv räddar Gunvard, när han håller på att drunkna i älvens virvlande forsar.
En sommardag återkommer den åldrade Greger Annér till Ådalen och söker skydd i fäbodstugan undan ett oväder. Där möter han sin son och ett hatiskt utbrott från Gunvard leder så småningom till försoning, innan far och son går skilda vägar."


Några bilder av utställningen:




Se vidare Resele Hembygdsförenings hemsida:  http://resele.nu/wordpress/


måndag 15 juli 2013

Pelle Molin som beväringsman sommaren 1885


Den 10 feb. 1885 skrev Pelle Molin till sin syster Terese så här:

"För öfver en vecka sedan mönstrade jag å landstatshset här i staden till kanonmat för "kung och fädernesland". Jag fick mitt rätta namn vid mönstringen på grund av mina energiska protester. Äfvenså fick jag litet bättre titel än "hem-son", i det min gode vän landshöfdingen och riddaren strök bort de dumma orden och i allas närvaro titulerade mig för "herr tidningsmannen".

Pelle Molin förnekade sig aldrig! ;)

Citatet ur boken "Pelle Molins brev" av Isabella Josefsson 2011.

söndag 30 juni 2013

Bodvills gamla skola 1910-1915, Resele






Lennart Danielsson, Resele efterlyser information om dessa bilder från Bodvillskolan. Om du vet vilka som är med på bilderna eller har någon annan information om dem så kontakta Lennart Danielsson, tel. 0620-50256 eller lennatdanielsson450@hotmail.com

Lämna gärna informationen i kommentatorrutan här också. :)





lördag 29 juni 2013

Miljövänligt


Den här bilden tog jag i Sollefteå för ett par dagar sedan. Vad jag kunde föstå så var det gräsklippning på gång. :)  Det var så otroligt fint att titta på dessa vackra arbetshästar som lugnt och fridfullt gjorde sitt arbete på den stora gräsmattan. Så fantastiskt fint och roligt att få se!

lördag 22 juni 2013

Kvällens solnedgång över Storsjön

Midsommardagen



Än skall fjärdarnas glitter och svalornas flykt

och allt lövsuset länge bestå.

Lite vemodig, det har jag alltid tyckt,

är midsommardagen ändå.

(Alf Henrikson 25 juni 1965)

fredag 21 juni 2013

Midsommar


Tidig midsommaraftons morgon. Jag vaknar av att fåglarna kvittrar utanför sovrumsfönstret. Finns det något mer underbart uppvaknande? Jag lyssnar och och blir glad.

Solen är redan uppe. Det är också något att glädjas över! Jag hoppas att regnet håller sig borta idag..

Midsommaren är den helg jag älskar mest på hela året. Det är årets vackraste och ljuvligaste helg när blommorna finns i överflöd på ängarna, nätterna är ljusa och sommaren är som allra vackrast.

Den här helgen vill jag glömma alla hot som vindkraften fört med sig till vår lilla by. Idag midsommarafton vill jag bara njuta av sommaren, naturen och livet.

En riktigt skön och glad midsommar alla! :)

tisdag 18 juni 2013

En önskan..



"Jag mår inte så bra. Jag har inte gråtit så mycket förut, så det är inte förvånande att många har ignorerat mig så länge. Jag ber om ursäkt om du tycker att det är olämpligt av mig att gråta, men jag känner att jag gör det för det gemensammas bästa. Jag vill så gärna fortsätta att leva tillsammans med människor i många generationer till.

Jag har utsatts för många övergrepp och jag kämpar med många defekter orsakade av mänskliga handlingar. Jag känner smärtan av mina sår, och jag märker att det accelererande sönderfallet stör mig. Jag är inte längre den friska och osårbara natur jag en gång var. Vissa kommer att ta makten över mig. De kommer att dra nytta av mig och kommer inte längre att uppmärksamma mina behov. Det har nu gått så långt att jag måste be dig om hjälp innan jag förgås och förlorar min identitet och min värdighet.

Vindbolagen kommer att spränga och bygga breda nya vägar genom mig, placera stora och bullriga vindkraftverk på berg och sträcka kraftledningar högt upp i luften ovanför mig genom ändlösa rader av höga stålkonstruktioner. Tanken på detta gör mig sjuk, och jag är rädd att jag nu kommer att förlora all min anknytning till människan. Ni får inte låta någon göra så här mot mig! Skär inte den gren du sitter på och som bär dig. Vi vet vet att det finns långt mer skonsamma och miljövänliga sätt att producera energi. Låt mig fortsätta finnas till!

Jag kan tack och lov glömma mina hälsoproblem och min oro när jag känner att jag fortfarande har förmågan att fascinera och inspirera människor. Jag kan se glädjen i ögonen på människor när de är med mig. Jag ser människor som sitter och betraktar mig och som tycker att jag är så vacker och unik att de börjar gråta av tacksamhet bara för att jag finns. Jag tycker om att se människor som upprepade gånger kommer tillbaka till samma ställen bara för att vara med mig. Jag ser dem finna frid när de lär sig att lyssna till den magiska tystnaden som bara jag kan ge. Jag tycker att jag fortfarande har förmågan att föra samman människor för att dela mina värderingar. I sådana stunder känns det bra att leva och finnas till. När jag känner sig älskad och uppskattad för den jag är så känner jag att vi fortfarande hör ihop.

Jag har ingen möjlighet att försvara mig, så därför tillåter jag mig att göra en önskan. Låt mig vara som jag alltid har varit, så att vi kan fortsätta att dela den glädje och tillfredsställelse vi känner så starkt när vi är tillsammans . I den vackra skogen och naturen, är vi tillsammans hela tiden. Det ger oss de bästa stunder och minnen som varar för evigt.

Jag har vissa grundläggande behov. Människan måste respektera mig, men jag är inte krävande. Jag delar mina råvaror med er. Men jag kommer att göra allt för att fortfarande få vara tillsammans med dig. Vi får inte glömma bort varandra. Jag har betytt så mycket för dig och vi har alltid varit beroende av varandra genom årtusenden. Framtiden kommer att bli en utmaning, men vi behöver varandra även i kommande tider. Jag vill fortsätta att finnas till för att lära känna nya generationer. Människor måste förstå att det finns viktigare och långt mer grundläggande värden i livet än pengar och ökad konsumtion. Jag har bara en önskan: en fortsatt framtid tillsammans.

Med vänliga hälsningar, Naturen"

Text Geir Ove Olsen. Fritt översatt av Anita Berglund

Modigt! :)






Måste visa några fina, underbara bilder som min vän Harriet tagit av sina barnbarn. :)

Pojkarna tvättar vovven Tasses matta. Det blev samtidigt en rolig lek i Ångermanälvens kalla vatten!

Bravo!