torsdag 28 februari 2008

Söndagsutflykt till Härnön



Harriet har skickat mig flera gamla kort från Härnön. Det här är ett av dem. På baksidan av kortet står:

"Söndagsutflykt till Härnön. Studenterna troligen från prästgården med kvinnligt sällskap. På trappan husmor på gården (Elin Johanssons (f. Selinder) mormor) Elins morbror skymtar i bakgrunden"

Husmodern och "mormor" bör vara Sara Elisabeth Söderqvist (1846-1920) gift med Erik Olof Nilsson (1839-1925).

Prästgården i Resele ligger över en mil från Härnön, så studenterna med deras kvinnliga sällskap fick en riktigt lång utflykt.

Sara Elisabeth Söderqvist är f.ö. syster med min morfars far Oskar Söderqvist...

TACK Harriet!

Tillägg: Huset beboddes senare av Fabian Fängström, Fängsjö med familj.

Fam. Fabian Fängström Härnön Resele


1. August Jonsson f 1889 Sörtannflo 2. Erik Nilsson 3.? 4. Daniel Flodström f 1878 Holme 5. Nils Andersson Sörtannflo 6. ? 7. ? 8. ? 9. Per E Nordström 10. A. Östman 11. Maria Nilsson 12. Alfred Bengtsson 13. ? 14. Oskar Nilsson 15. Faktor Lövengren 16. Fru Nilsson 17. Erik Olof Nilsson 18. Jonas Petter Persson f 1877 Sörtannflo 19. Abbe Jonsson 20. Johan Nordström 21. O.A Moström 22. Petrus Nordin ? f 1890 Mo 23. ? 24. Kalle Wiklund f 1861 Sörtannflo 25. Viktor Nordin 26. Ecke Nordström 27 ? 28. O.P Sundelin f 1865 Norrtannflo


Ett kort från Härnön, Resele 1907. I Härnön bodde två av Fängströms pojkarna från Fängsjö, Fabian och Viktor Fängström med familjer, från 1920-talet och fram till slutet av 1940-talet, när familjerna flyttade och byn dog ut. Viktor bodde på Rössjöberget i Härnön medan Fabian och hans familj bodde någon km bort.

Jag fick för en tid sedan ovanstående kort av Harriet. Hon skriver:

"Jag har intresserat mig för Härnön eftersom farmors moster Sara Lisa Söderqvist bodde där innan Fabian Fängström flyttade dit. Vad jag har fått berättat så var Sara Lisas man Erik Olof Nilsson födorådstagare ett antal år hos Fabian Fängström.

Jag har ett kort från 1907 med en mängd timmerkörare framför huset. Det är cirka 20 personer på kortet förutom Erik Olof Nilsson och Sara Lisa med barn. Jag har tyvärr inte namn på alla personer men de flesta är från Tannflo."


Tack Harriet!


Mer om Härnön:

http://smulansblog.blogspot.com/2009/10/alnon-rossjoberget.html

http://smulansblog.blogspot.com/2008/02/sndagsutflykt-till-hrnn.html



Familjen Fabian Fängström.

Fam. Fabian Fängström Härnön, Resele.


Fabian Fängström (1896-1975) och Helfrid f. Thor (1903-1976) med familj på Härnön. Familjen flyttade 1947 till Hallviken, Hammerdals sn, Jämtland. Familjen fick 8 barn.


tisdag 26 februari 2008

För tjugotvå år sedan.....


För nästan 22 år sedan - den 28/2 1986 - mördades Olof Palme på Sveavägen i Stockholm. Det är en dag som jag tror alla människor minns tydligt. En märklig, konstig dag. Jag arbetade den dagen, men mycket av tiden tillbringade vi som jobbade i fikarummet för att följa TV-nyheterna.

På eftermiddagen åkte min bror och jag in till Sveavägen för att se brottsplatsen. Att jag verkligen var där - om jag nu skulle ha glömt det.....! - fick jag bevis för när jag häromsistens råkade bläddra i en bok om viktiga händelser på 1980-talet. På fotot från Sveavägen kunde jag tydligt se, att jag (pilen) och min bror står vid avspärrningarna på Sveavägen....

Det jag mest minns från den dagen var tystnaden, den stumma tystnaden....

torsdag 21 februari 2008

Äldreomsomsorgen i Sollefteå kommun

Nu är det dags igen. Dags för Sollefteå kommun att röra om i grytan för de äldres boendesituation i kommunen. 15 särskilt boende platser ska bort vilket innebär att två hela boenden försvinner: Rådomsgården och Ärtriksgården. Demensavdelningarna ska centreras till Ramsele och Sollefteå vilket innebär att demensavdelningen i Junsele avvecklas och de (utredda) dementa på särskilda boendet i Näsåker måste flyttas till annan ort. Alla korttidsplatser - som dessutom minskas med två platser - kommer att koncentreras till Sollefteå och Näsåker.

Demensplatserna i kommunen ska ökas med 27-37 platser. Bra! Demenssjukdomarna ökar - den har blivit den fjärde största folksjukdomen i Sverige. Förmodligen har demenssjukdomen samma utveckling bland invånarna i Sollefteå kommun. Men....ökningen av vårdplatser för dementa i kommunen medför också att det kommer att bli en centrering av vårdplatserna på färre avdelningar. Det innebär att det blir flera vårdtagare och möjligen fler personal på varje avdelning. Det strider mot den forskning och erfarenhet som visar att dementa mår bäst i små grupper med 6-10 personer i varje boende, och med ett fåtal och homogen personal som de dementa känner igen och är trygg med. Hur ska kommunen lyckas med de intentionerna, när de vill koncentrera alla dementa på färre boenden? Som förslaget ser ut kommer det att bli mellan 9-16 vårdtagare på varje boende. Det är alldeles för många, när man vet att dementa behöver en lugn och trygg miljö för att inte bli mer oroliga än de redan är i sin sjukdom. Det kommer att bli en mycket tung uppgift för personalen.

Hur blir det med de anhöriga till dementa? Hur många gamla kommer att kunna resa flera mil för att hälsa på sin make/maka, när denne inte får bo kvar på sin hemort? Det blir en skilmässa i förtid. Har kommunen tänkt på det?

De som får stryka på foten i Vård- och äldrenämndens förslag, är de gamla som behöver ett "vanligt" särskilt boende, dvs inte ett demensboende. Kommunen kommer att minska antalet vårdplatser i särskilt boende med ca 40-50 platser (!). Till förmån för 27-37 demensplatser och indragning av 15 vårdplatser. Det känns som avvecklingen av äldreomsorgen i Sollefteå kommun går i raketfart!

Ålderspyramiden har under många år varit stigande i kommunen. Då kan var och en räkna ut hur äldreomsorgen i kommunen kommer att se ut i framtiden, när det i förslaget även ingår att personalkostnaderna för hemtjänsten ska minska med 2 250 tkr till år 2010! Det känns mycket oroande. Minst sagt.


Min insändare i TÅ den 25/2.

onsdag 20 februari 2008

Vilken historielektion!

Vilken fantastisk historielektion dessa gymnasie-elever får:

http://allehanda.se/avdelning/solleftea/21577

Brandtornet på Nävernäsan










Dagens skidtur gick från Fängsjö till berget Nävernäsan (drygt 500 m.ö.h.) i underbart soligt väder. En härlig tur. Det är en ganska stark uppförslutning innan man når till brandtornet på Nävernäsan, men hemfärden blev en skön utförsåkning på lätta scooterspår.

Som vanligt är jag för feg att gå allra högst upp i det höga brandtornet..... Det känns trist eftersom jag vet att utsikten från den översta avsatsen på brandtornet är vidunderligt vacker. Men jag är så oerhört höjdrädd och jag har bara lyckats att gå allra längst upp i tornet ett par, tre gånger i mitt liv. ;)

Lite historik om brandtornet:

Hembygdsforskare Paul Lundin skriver:

"Namnets uppkomst är oklar. I varje fall är Nävernäsan det högsta berget räknat från Näsåker och ner mot kusten. Anundsjö och Junsele samt Ramsele har högre toppar räknat åt motsatt håll. Genom det 25 m höga f.d. brandtornet , har man en strålande utsikt, och vid klart väder kan man se Hallstaberget i Sollefteå med skidbacken i söder och Hotagsfjällen i norr. Man kan också se slalombacken i Solberg samt (inte bekräftat) pylonerna på Höga Kusten bron. Okontrollerade uppgifter säger också att när sikten är riktigt god kan man även se några toppar bland norska fjällen. Åt NO ca 3 km fågelvägen ligger det toppformiga Furuberget, som endast är en halv meter, lägre än Nävernäsan. Även Junsele har ett berg med samma namn (alltså Näfvernäsan, gamla stavningen).

Brandtornet uppfördes och blev färdigt strax innan andra världskrigets utbrott i september 1939, och en brandvakt anställdes vilken fick sig en stuga uppförd, den som f.n. finns vid tornets fot. Under krigsåren fick också tornet en militär prägel, då det förutom att vakten hade ansvar för skogsbränder samtidigt skulle se efter om främmande flygplan kom inom synhåll. Telefon fanns också dragen dit upp via Fängsjön och Jansjö ner till Näsåker. På tornets topp finns ett husformat vindskydd med fönster i samtliga riktningar, ett bord med en större karta samt en kraftig kikare.

Under de första decennierna efter färdigställandet var brandtornet på Nävernäsan ett mycket omtyckt utflyktsmål. Med cykel eller bil och sedan 4-5 km från Fängsjö med gångstig. Skogsbilvägen anlades 1984 norr om tornet, ca 1 km."



Den brandvakt som anställdes under 1940- och fram till och med sommaren 1952 hette Carl Fängström (1892-1973) från Fängsjö. Han bodde i den lilla stugan på Nävernäsan från tidig vår till sen höst, och flera gånger varje dag stod han i brandtornet och kontrollerade att det inte uppstått några bränder i skogen.

Många minns den timide mannen i Brandtornet på Nävernäsan. Carl Fängström fick många besök under sina år på Nävernäsan och alla skulle skriva en rad i hans gästbok. Carl skrev också dagbok om sina iakttagelser från tornet - bland annat såg han många djur som han noggrant beskrev i dagboken. En av dagböckerna (se uppdatering) och gästboken finns i min ägo idag. Jag kanske återkommer till dem så småningom.


Gamla bilder från Nävernäsan: http://smulansblog.blogspot.se/2011/02/gamla-kort-fran-brandtornet-navernasan.html



Uppdatering 21/2

Dagboken skänkte jag för några år sedan till Brandmuséet i Näsåker. Det är Brandmannaklubben i Näsåker som sedan mitten av 1990-talet äger och sköter brandtornet. I muséet och på deras hemsida finns mer information om brandtornet.



Uppdatering sept. 2013



Tack Bosse för detta urklipp från 1939!

måndag 18 februari 2008

Hult-Erik; båtbyggaren



Mannen till vänster på bilden kallades för "Hult-Erik". Han hette egentligen Erik Jakob Sjödin (född 1862) men kallades Hult-Erik därför att han växte upp och bodde i Hultet, Omsjö. Han var en mycket duktig båtbyggare, sägs det. Om sonen Albert, till höger på bilden, lärde sig att bygga båtar vet jag inte. Men anlag för träarbeten fanns, för Albert blev en duktig snickare. Albert gifte sig för övrigt med min äldsta moster.

Finns det några båtbyggare nu för tiden?

Det funderade jag på idag, när jag vet att jag måste köpa nya åror till träbåten innan sommaren.....

tisdag 12 februari 2008

Spår i snön






En solig och vacker vinterdag.
Minus 7 grader kallt.

En lååång skidtur upp i bergen.
Tystnad.

Skidspår. Scooterspår.

Älgspår och rävspår.

Och så:
Färska lodjursspår i snön!


Uppdatering 13/1

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.


Av Thomas Tranströmer

En underbar dikt. Tack Thord och Inkan!

Kort från Hömyra?


Fr. vä: okänd,  Essy Linnea "Frida" Berglund f 1921, Fridas äldre syster Jenny Evelina f 1919,  syskonen  Sally Berglund f 1918 och Gunnar f 1922 . Barnen i bakre raden okända.

Amanda Helena Jacobsdotter (1865-1945) i Hömyra

De här korten fanns i de böcker som hittades i Stockholm jag skrev om i inlägget nedan. Böcker som ägts av medlemmar i familjen Berglund från Hömyra, Junsele.

Kan personerna på korten vara från Hömyra, Junsele ?


Uppdatering den 14/2

Från min släkting Kerstin Jakobsson i Lycksele har jag fått följande mail:
"Den ensamma damen på bilden vet jag mycket väl vem det är, för det är min mormorsmor, Amanda Helena Jacobsdotter (1865-1945) i Hömyra. Hon var gift med Nils Jacob Svensson (1861-1932).

Tack Kerstin!


Uppdatering den 17/5 -08

Ang. skolkortet. Uppdaterat! Svaret finns även här!

lördag 9 februari 2008

Farfars farfar på väg....



Internet är fantastiskt!

För en tid sedan kom ett mail från en Ingrid i Stockholm till min hemsidas gästbok. Ingrid har en fastighetsskötarfirma på Östermalm och sparar ibland en del gamla biblar, psalmböcker, böcker, kort och andra saker som hyresgäster lämnat efter sig eller kastat. Saker som ingen ville ha kvar längre, men som Ingrid tycker är för dyrbara att bara kasta. En dag råkade Ingrid titta i några av dessa efterlämnade böcker. Hon funderade på att göra sig av med lite böcker och tittade därför lite extra i dem innan.

Ingrid hittade skrivna namn, kort, konfirmationskort och anteckningar i några av böckerna. Namn och ortnamn som tyder på att de tillhörde samma familj; familjen Berglund från Hömyra i Junsele.

Ingrid sökte på nätet och hittade min hemsida, där några av namnen hon hittat finns med i mina antavlor. Ingrid hörde av sig och här är vi nu:

Jag ska få en bibel som tillhört min farfars farfar Anders Berglund (1826-1904.)!! Den äldste sonen Arons namnteckning (han blev bypredikant i Hömyra) står under i samma bibel. Troligtvis fick Aron överta sin fars bibel. En psalmbok, ett par andra gamla böcker, några kort och anteckningsböcker med Arons son Lambert och Lamberts dotter Sallys namn i är också intressanta objekt.

Hur dessa böcker hamnat i Östermalm, Stockholm från den lilla skogsbyn Hömyra i Junsele har vi ännu inte lyckats utröna riktigt. Kanske via Lamberts dotter Sally som flyttade till Stockholm och avled där?

Men nu är de gamla böckerna på väg till mig. Eller som Ingrid skriver: "din farfars farfar är på väg..."


Det är helt otroligt spännande!


TACK Ingrid!


Updatering 13/2

En av böckerna visade sig vara en teologisk bok skriven av en herre vid namn Doct. Eric Pontoppidan. På bokens första sida står följande:

"Biskopens och pro-cancellerens Doct. Eric Pontoppidans härliga Tros-Spegel, som föreställer Guds barns rätta kännetecken och dermed rycker alla falska stöd undan de säkra; men styrker tron hos de rättrogna, samt tröstar de klenmodiga och anfäktade. Öfwersatt ifrån danskan af Haqu. Enroth. 1824"

Jag har förstått av uppgifter på nätet att den här boken användes ibland i skolundervisningen på den tiden när farfars farfar var liten.

Barfotabarn


"Barfotabarn" av Erik Xet Erixson


Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort.
du barfotabarn i livet.

Av Nils Ferlin

Från "Xets sällskapets hemsida" citerar jag:

"När Sven Erixson 1964, tre år efter Nils Ferlins bortgång, illustrerade ett 70-tal av skaldens dikter arbetade han ofta i ett skissartat maner. Men några bilder är som denna ekon av hans liv och verk till innehåll och stil.

Barfotabarnet sitter på trappan till den diversehandel som Xets far Alfred Eriksson drev vid Bryggerivägen i Tumba. Mamma Mathildas ömt vårdade blommor lyser under fönstrens reklam för toppsocker och Pellerins margarin. Till vänster står målarmästare Oscar Strömblads dragkärra, en referens till Xets förste arbetsgivare, som fick honom att höja sig från ”plankstrykare” till dekorationsmålare och fri konstnär.

Ferlins berättelse om det gråtande barnet trycktes i hans andra samling, ”Barfotabarn” 1933. En nyckeldikt, ett uttryck för medkänsla med alla i utanförskap, de som glömt sitt ärende i livet. Men också en personlig bekännelse. Poeten kände sig nedlåtande behandlad av sitt förlag, och han stod vid en skiljeväg. Skulle han följa de nya, trendsättande diktarna eller fortsätta i Dan Anderssons spår, med den skenbara enkelhetens poesi? "

tisdag 5 februari 2008

Barnkoloni i Vallnäset, Junsele 1930


Jag fick det här kortet idag.

Kortet är taget på ett "sommarkollo" i Junsele 1930 och barnen ser väldigt glada och nöjda ut.
Min mamma Signe åtta år (trea från höger andra raden nerifrån) och morbror Sigurd tio år (längst till vänster samma rad) finns med på kortet. Ivar Nilsson (nr tre från vä. översta raden) har lånat ut fotot. Finns det flera barn som kan identifieras, berätta gärna!

En äldre syster till min mamma hade avlidit i TBC på 1920-talet, så mamma och hennes syskon fick under flera somrar på 1930-talet komma till barnkoloni på sommaren för att "äta upp sig" och bli motståndskraftiga mot, på den här tiden, fruktade sjukdomen.

Och visst ser barnen glada och friska ut!

Uppdatering: Barnkolonin, där fotot ovan är taget, låg i Vallnäset, Junsele.

Om barnkolonier:

"Idén med barnkolonier, som kom från Schweiz för över hundra år sedan, var att barnen skulle hämta nya krafter samtidigt som deras uppfostran skulle förbättras genom punktlighet, renlighet och artighet. Från 1930-talet sågs kolonivistelse som en rättighet för alla barn. Många barnkolonier anlades för att erbjuda barn stärkande sommarvistelse åt tuberkulösa och undernärda barn.

Kolonierna drevs till stor del med ideellt arbete och välgörenhetsinsamlingar. Socialstyrelsen blev tillsynsmyndighet för landets barnkolonier. Staten blev på så vis en garant för att alla barn hade rätt till det goda sommarlovet.

Kolonibyggnaderna bestod av stora sovsalar och ljusa, luftiga rum för barnens lekar. Pojkar och flickor hade skilda sovsalar och tvättrum. Vid ankomsten till en barnkoloni kortsnaggades pojkarna och alla barn avlusades med sabadillättika. Så var reglerna in på 1950-talet. Överhuvudtaget reglerades vardagen på kollo av en massa ordningsregler. En vanlig dag började med väckning och tvättning. Efter frukost, som i början av 1900-talet bestod av välling och smörgås, var det tid för bad, lek och olika aktiviteter. Maten som serverades till lunch och middag var olika stuvningar, salt sill, gröt eller kräm. Läkarundersökningar gjordes före och under vistelsen, bland annat för att se hur mycket barnen ökat i vikt. Uppgifter om viktökningar var viktiga då många kolonibarn var undernärda."

måndag 4 februari 2008

Riktig vinter

"Äppelträdet". Målning av Ulla Wikström.

Minus 26 grader kallt i natt. Mycket snö.

Det är riktig vinter nu.

lördag 2 februari 2008

Röån visar musklerna

Tove sammanfattar på ett utmärkt sätt det möte som hölls i Röån den 31/1 med anledning av Röåbornas protester mot SCA:s planer på att exploatera ån med samma namn, Röån:

"......Efter denna kraftfulla inledning fick då bolagsmännen säga sitt. De började med att konstatera att de trots vänligt bemötande inte kände sig särkilt populära. Skarphjärnade gossar! Sen surrade SCA på om att industrin behöver elenergi och att de var så bekymrade över klimatförändringarna att de skulle dra sitt strå till räddningen genom att offra Röån - lilla Röån som skulle kunna ge el motsvarande ett vindkraftverk (effekten 4 mW och energin 16,2 GWh/år).

Statskraft å sin sida pratade om hur de var bra på miljövänlig el och att de byggde ut så skonsamt så. Men ska det ge någon el så måste man dämma upp en fallhöjd och det är inte skonsamt för dem som lever i och kring vattnet. Till råga på allt så hade de mage att säga att vinsten inte gick till fallskärmar (som i SCA´s fall) utan till Norsk vård- , skola och omsorg. Denna bygden som dessutom kämpar för att få behålla sin skola och vård vill väl inte bekosta grannlandets! (Min not: Kan någon förstå Statskrafts idiotiska argument? Hur kan SCA försvara Statskrafts ihåliga, dumma argument om de inte själva har starka vinstintressen i detta norska projekt?? Det är skamligt, mycket skamligt! )

När dessa penningstirrande män fått berätta sitt tog Christer Borg vid och la fram vår syn på saken. Han pekade på hur många Röåar som skulle behöva byggas ut för att betala Sverkers fallskärm (avgående VD i SCA) samt att turistnäringen, som i Norrland är beroende av orörd natur och paddlingsleder som Röån, sysselsätter många fler än pappersindustrin. Christer hade också räknat på hur många Röåar som skulle kunna sparas in om pappersindustrin gjorde energieffektiviseringar enligt nu känd teknik. Varför inte göra de istället för att fram till nästa istid förstöra ännu ett av våra vattendrag. I detta länet är 95 % av alla vattendrag redan utbyggda så de 5 % vi har kvar måste vi kunna spara till kommande generationer."


Bra skrivet Tove!

Läs också Rädda Röåns hemsida. Där finns mera att läsa om aktionerna för att rädda Röån.

Christer Borgs/Rädda Röån-gruppen/ replik i TÅ den 22/1 till landshövding Gerhard Larsson.

Heja Röån! Allt stöd till er.