Mannen till vänster på bilden kallades för "Hult-Erik". Han hette egentligen Erik Jakob Sjödin (född 1862) men kallades Hult-Erik därför att han växte upp och bodde i Hultet, Omsjö. Han var en mycket duktig båtbyggare, sägs det. Om sonen Albert, till höger på bilden, lärde sig att bygga båtar vet jag inte. Men anlag för träarbeten fanns, för Albert blev en duktig snickare. Albert gifte sig för övrigt med min äldsta moster.
Finns det några båtbyggare nu för tiden?
Det funderade jag på idag, när jag vet att jag måste köpa nya åror till träbåten innan sommaren.....
11 kommentarer:
Hejsan smulan...
Det är en ömhetens känsla över gamla fotografier ändå - skatter är de!
Jag avundar och beundrar hantverksskickliga, flyhänta människor som kan konsten att skapa sköna och användbara bruksföremål ur slätt ingenting - som trolleri!
Men smulan då... k ö p a nya åror?
Nog täljer du väl till paret mellan påsk och pingst?
Efter mina många resor till Karvsjön och dess utplanterade regnbågar (pågår detta fiske fortfarande?) minns jag namnet Jansjö(n).
Svängde höger där en gång (93) på väg mot naturreservatet "Mobodarna".
Har du varit dit?
Minns det var fint, en "levande" fäbodsvall, fem byggnader innanför en omkringgående gammaldags gärdsgård. Två av fäbodarna var nyrestaurerade med nya spisar byggda efter gamla modeller. Tror jag skrev en rad i en gästbok i den största stugan.
Strövade också någon timme omkring på Björnberget - imponerades av "Oringetallen" med en omkrets av 3 meter och 20 centimeter i brösthöjd. Stämningarna porlade friska genom sinnena där i urskogen.
Såg också ett fascinerande utsiktstorn i fjärran resa sig högt över skogarna - "Nävernäsan" på Tannflohöjden - Rätt?
Minns jag härbärgerade en vild vision om en överjordiskt ögonfängnad solnedgångshimmel så jag klättrade upp och kokade en balja lut på fritidsköket högst däruppe innanför fönstren i den lilla topp-boden. Utanför blåste det rejält!
Det var en magnefik utsikt över ett vildmarksbetonat, kargt, litet ödsligt landskap. Bara längst bort i nordväst glittrade några ljus i den tilltagande skymningen. Av den fantastiska solnedgångsvisionen blev rakt intet. Solen ramlade huvudstupa ned i en molnsäck och det himmelska skådespelet uteblev helt.
Minnena glöder ännu!
Har du varit uppe här kanske?
Ursäkta längden!
Hälsningar från thord.
Vilken fin bild. Det är något alldeles speciellt med de där gamla fotografierna. Jag kan inte låta bli att fundera över människorna på bilden och deras liv.
Båtbyggare finns det här i Stockholm på Skeppsholmen. Där finns en båtbyggarskola som bygger så fina träbåtar som brukar ligga längs en av kajerna till försäljning på våren. Ekor i olika modeller med och utan segel.
Någonstans i min blogg finns det bild på dem.
Londongirl!
Jag förstår att det görs träbåtar i större skala. Förr var det inte ovanligt att enskilda byggde båtar, men efter att plastbåtarna kom på 60-talet verkar det som att det hantverket försvann mer eller mindre. Tyvärr. Vår träbåt är tillverkad av en lokal båtbyggare.
Det är bara årorna som behöver bytas ut....
Thord!
Tack för ditt inlägg. Skriv hur långt du vill :)det är bara roligt!
De platser du talar om är "mina hemtrakter"! Om du tittar på min hemsida (länken finns under min profil till höger på bloggen) och länkar dig vidare så hittar du Fängsjö - min mammas hemby och där vi har våra sommarstugor - och bilder i bildgalleriet från Mobodarna och Brandtornet på Nävernäsan. En artikel om fäbodar där Mobodarna nämns finns under "Blandat". Det är platser som är kära och kända för mig ända sedan barndomen. Platser som jag ofta besöker fortfarande. Jag åker ibland skidor från Omsjö till Nävernäsan - det blir en härlig utförslöpa på hemfärden!
Karvsjön ligger strax utanför vårt hus i Omsjö och just nu är det nästan invasion av fiskare på sjön, eftersom ädelfisken är på hugget...
Åror är både välgjorda, lätta och billga visar det sig vid förfrågan igår, så jag struntar i att karva ett par nya själv :)!
Allt gott!
Tillägg:
Jag har visat lite bilder från Mobodarna här:
http://smulansblog.blogspot.com/2006_08_01_archive.html
Hej Smulan!
Båtbyggeriet hade nog mycket med flottningen i älvarna att göra. Jag bodde själv alldeles intill Indalsälven i Fors socken Jämtland på 1940 och 1950-talet. Vi hade sågverk (bysåg) samt byggde båtar åt flottningsföreningen. Jag erinrar mig att båtvirket skulle ligga i blöt en viss tid för att bli mjukt och böjbart. Stävvike gick man ut i skogen och letade för att hitta lämpliga böjar.
Mvh Martin B
Hej Martin!
Jag har förstått att det fanns många båtbyggare förr. Det verkar ha varit - och är - ett fantastiskt hantverk. Jag hoppas att hantverket inte försvinner....
Hälsningar Smulan
Hej, vad roligt att läsa det här. Båtbyggare Hult-Erik är min mammas gammelmorfar. Hult-Erik var bland annat far till Kristina Andrietta Sjödin som var mammas mormor. Mamma (Anna-Stina Byström) är numera 93 år och berättar många minnen och anekdoter från dessa trakter och även från Junselevallen där mormorsmor Jonke-Kristina sedan bosatte sig. Vänliga hälsningar / Agneta Björk
Hej Agneta! Tack för din trevliga kommentar!
"Hult-Erik" Sjödin f. 1862 var b r o r till din mammas mormor Kristina Andrietta Sjödin (1869-1954). Deras far hette Erik Jakob Eriksson Sjödin (1829-1894) och hans hustru Kajsa Andersdotter (1835-1925); nybyggare i Hultet. (Hultet ägs fortfarande av ättlingar i släkten Sjödin)
Bästa hälsningar, Anita
Hej,
Tack för din information. Jag hade blandat ihop det lite. Min släkt är väldigt bra kartlagd och det är lätt att hitta information om den på nätet. Så jag ska forska vidare.
Vi har även bestämt oss för att besöka Hultet och trakterna runtomkring. Vad roligt att gården fortfarande ägs av ättlingar i släkten Sjödin.
Vänliga hälsningar. Agneta
Hej igen Agneta! Hultet ägs av kusinbarn till mig. Min äldsta moster var gift med en av Hult-Eriks söner. Hans barnbarn vistas där mycket sommartid och tycker säkert att det skulle vara trevligt om du tittar förbi! Med vänlig hälsning Anita
Skicka en kommentar