onsdag 20 februari 2008

Brandtornet på Nävernäsan










Dagens skidtur gick från Fängsjö till berget Nävernäsan (drygt 500 m.ö.h.) i underbart soligt väder. En härlig tur. Det är en ganska stark uppförslutning innan man når till brandtornet på Nävernäsan, men hemfärden blev en skön utförsåkning på lätta scooterspår.

Som vanligt är jag för feg att gå allra högst upp i det höga brandtornet..... Det känns trist eftersom jag vet att utsikten från den översta avsatsen på brandtornet är vidunderligt vacker. Men jag är så oerhört höjdrädd och jag har bara lyckats att gå allra längst upp i tornet ett par, tre gånger i mitt liv. ;)

Lite historik om brandtornet:

Hembygdsforskare Paul Lundin skriver:

"Namnets uppkomst är oklar. I varje fall är Nävernäsan det högsta berget räknat från Näsåker och ner mot kusten. Anundsjö och Junsele samt Ramsele har högre toppar räknat åt motsatt håll. Genom det 25 m höga f.d. brandtornet , har man en strålande utsikt, och vid klart väder kan man se Hallstaberget i Sollefteå med skidbacken i söder och Hotagsfjällen i norr. Man kan också se slalombacken i Solberg samt (inte bekräftat) pylonerna på Höga Kusten bron. Okontrollerade uppgifter säger också att när sikten är riktigt god kan man även se några toppar bland norska fjällen. Åt NO ca 3 km fågelvägen ligger det toppformiga Furuberget, som endast är en halv meter, lägre än Nävernäsan. Även Junsele har ett berg med samma namn (alltså Näfvernäsan, gamla stavningen).

Brandtornet uppfördes och blev färdigt strax innan andra världskrigets utbrott i september 1939, och en brandvakt anställdes vilken fick sig en stuga uppförd, den som f.n. finns vid tornets fot. Under krigsåren fick också tornet en militär prägel, då det förutom att vakten hade ansvar för skogsbränder samtidigt skulle se efter om främmande flygplan kom inom synhåll. Telefon fanns också dragen dit upp via Fängsjön och Jansjö ner till Näsåker. På tornets topp finns ett husformat vindskydd med fönster i samtliga riktningar, ett bord med en större karta samt en kraftig kikare.

Under de första decennierna efter färdigställandet var brandtornet på Nävernäsan ett mycket omtyckt utflyktsmål. Med cykel eller bil och sedan 4-5 km från Fängsjö med gångstig. Skogsbilvägen anlades 1984 norr om tornet, ca 1 km."



Den brandvakt som anställdes under 1940- och fram till och med sommaren 1952 hette Carl Fängström (1892-1973) från Fängsjö. Han bodde i den lilla stugan på Nävernäsan från tidig vår till sen höst, och flera gånger varje dag stod han i brandtornet och kontrollerade att det inte uppstått några bränder i skogen.

Många minns den timide mannen i Brandtornet på Nävernäsan. Carl Fängström fick många besök under sina år på Nävernäsan och alla skulle skriva en rad i hans gästbok. Carl skrev också dagbok om sina iakttagelser från tornet - bland annat såg han många djur som han noggrant beskrev i dagboken. En av dagböckerna (se uppdatering) och gästboken finns i min ägo idag. Jag kanske återkommer till dem så småningom.


Gamla bilder från Nävernäsan: http://smulansblog.blogspot.se/2011/02/gamla-kort-fran-brandtornet-navernasan.html



Uppdatering 21/2

Dagboken skänkte jag för några år sedan till Brandmuséet i Näsåker. Det är Brandmannaklubben i Näsåker som sedan mitten av 1990-talet äger och sköter brandtornet. I muséet och på deras hemsida finns mer information om brandtornet.



Uppdatering sept. 2013



Tack Bosse för detta urklipp från 1939!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Smulan

Vad spännande den låter den dagboken. Förmodar att där finns mycket om naturen och vädret?
Jag har väl inte fel då jag tror att det är morfars bror?

Jag blir bara sååååå glad då jag ser fotot för då tänker jag på morfar och det var ju så länge sedan ....

Hej från Evy

smulan sa...

Evy! Du har rätt. Det står mycket om naturen, vädret och djur i dagboken. Och visst är det din morfars äldste bror! Carl flyttade 1953 till Bjurtjärn (Värmland) enl. Hfl och dog där.

Anonym sa...

Jag skulle heller inte kunna klättra hÖgst upp i brandtornet, får nästan svindel bara av att se på fotot. :)

Så vackert det är i dina trakter. Jag har fÖrstorat alla bilderna och njutit.

Var du ute och åkte ensam igen eller hade du sällskap?

Lillan

smulan sa...

Hej Lillan!
Kul att höra från dig! Visst är det vackert där jag bor. Jag älskar den vackra naturen som jag har runt om mig. Jag åker ofta skidor ensam på vardagarna. Ibland följer min man med, men jag njuter mest när jag skidar ensam. Man tänker så bra....:)

Nu har scootrarna kommit fram (vi har en var) och då gör vi ibland längre turer. Men inget slår skidåkning... Tycker jag!

Allt gott Lillan!

Anonym sa...

Hej igen Smulan

En kort fråga: Är det det gamla bevakningstornet som ses på ditt foto eller har man byggt ett nytt modernt? Tycker det ser väldigt högt och välbyggt ut och väbevarat för att vara sedan 1930-talet.

Från Evy

smulan sa...

Visst är det samma gamla brandtorn som alltid funnits där! Men brandmammaklubben har renoverat golvet och det lilla huset på den översta avsatsen. Ett nät har också placerats runt avsatsen längst upp. De har också regelbundna besiktingar av stålkonstruktionen. Så det bör vara helt riskfritt att gå upp!

Anonym sa...

Man blir imponerad må jag säga. Här står vi fegisar och vågar inte gå upp på en färdig anläggning, medan det fanns våghalsar som satte upp detta mästerverk. Jag måste säga att jag tänker nog till både en och två gånger innan jag går uppför en sån här stege. Men vem vet? Kanske jag gör det ändå för äventyret om jag kommer dit någon gång:-D

hej från Evy

smulan sa...

Samma här! :)