Translate

måndag 28 maj 2007

Stängt mellan hägg och syren

Han var klok den gamle skomakaren som, enligt sägnen, satte upp en handtextad lapp på dörren till sin skomakarverkstad. På den lappen hade han skrivit: "Stängt mellan hägg och syren".

Jag stänger blogen mellan hägg och syren. Jag reser bort några dagar - och trots min vårförkylning ska jag göra som tjuren Ferdinand; lukta på blommorna.... I Umeå.

söndag 27 maj 2007

Stillhet

Tärnasjön Eget foto

Kom närmare

En stillhet och en tystnad
som är outtömlig
Det finns inga ord
Vem andas?

Inkan©


Come Closer

A stillness and a silence
that is inexhaustible
There are no words
Who's breathing?

translation: Lillan

lördag 26 maj 2007

Ur naturens skafferi

Det har "exploderat" i naturen de senaste dagarna! Massor av murklor har kommit upp ur jorden på bara ett par dar. Fantastiskt - det ser ut att bli ett riktigt murkelår. Under en liten stund plockade jag flera liter murklor på ett hygge bakom sommarstugan ikväll. Jag hade inte tänkt plocka murklor i år, för jag tycker de har blivit allt mer smaklösa eftersom man måste torka och förvälla dem så mycket numera innan de kan användas. Murklor är ju trots allt riktigt giftiga svampar, om man inte tar hand om dem på rätt sätt.

Men jag har så svårt att låta bli att plocka, när jag ser hur naturen riktigt bjuder ut sådana delikatesser som murklor. Så nu ligger de här på brickor; borstade och ansade. Det fanns många sniglar på dem i år - de murklorna kastade jag bort. Men för övrigt är de mycket fina. Jag ska lägga brickorna ute i en luftig bod, där svamparna ska få torka i minst tre-fyra veckor, tills de blir riktigt torra. Sedan sparar jag de torkade murklorna i glasburkar. Jag använder murklorna till såser och stuvningar; ofta till viltkött.

En riktigt skön pingsthelg önskar jag alla!

onsdag 23 maj 2007

En vårprimör - nässelsoppa

Den här tiden på året plockar jag gärna späda blad av nässlor och gör en nässelsoppa. Vi har massor av nässlor utanför vårt hus och att alldeles gratis skörda dessa vilda läckerheter känns så roligt. Igår var det premiärdags för nässelsoppan för oss. Man kan göra så mycket mera av nässlor också. Bland annat är det väldigt gott med fint hackade förvällda nässlor i en bröddeg. Det gör att brödet får en spännande trevlig grönprickig färg.


Så här gör jag min nässelsoppa:

Ca 2 liter små nässlor
Ca 1 ½ lite vatten
2 grönsaks-buljongtärningar
3 msk vetemjöl
lite hackad gräslök
en liten skvätt grädde eller mjölk

Skölj nässlorna väl i riktligt med kallt vatten. Ta bort grova stjälkar. Koka nässlorna i vatten under lock ca 10 minuter. Häll av vattnet men spara det till soppan. Hacka nässlorna fint. Smält smöret i en kastrull. Rör ned mjölet och späd med kokspadet i omgångar. Lägg i buljongtärningarna och låt soppan koka sakta i 5 minuter. Lägg därefter i nässelhacket och lite grädde eller mjölk. Smaka av med lite salt och peppar. Servera med gräslökshack och kokta ägghalvor i soppan. Underbart gott!

Flera tips på nässelrecept:

måndag 21 maj 2007

Min vän Rune är död

För nästan ett år sedan skrev jag följande inlägg i min blog:


"I min släktforsknings barndom - nåja, intresset började på allvar bara för ett tiotal år sedan - fick jag kontakt med Rune i Lövånger. Det var genom släktforskarnas diskussionssida Anbytarforum, där vi båda var aktiva med frågor och svar, som kontakten togs. Rune var en av dem som på ett personligt och vänligt sätt hjälpte och hjälper släktforskare att svara på frågor. Rune hjälpte mig otroligt mycket när jag som ny och tveksam släktforskare blandade mig bland Anbytarforums experter och stora elefanter på släktforskning och historia. Man kan bli skrämd för mindre och många är de nybörjare i släktforskning som drabbats av ruelse, när de fått smått ovänliga och oförstående svar från vissa besserwissrar i släktforskarvärlden. Men Rune var och är en tålmodig och mycket hjälpsam forskare! Det typiska för Rune är hans dialektala formuleringar som han gärna även använder i skriftform. Men man ska inte missta sig på Runes sätt att formulera sig - bakom hans personliga formuleringar döljer sig mycket kunskap, funderingar och underfundighet.

Rune startade också i samma forum en underbar och trevlig diskussionstråd som fick heta "Kantstött porslin". Det gladde och engagerade många av oss släktforskare när vi en hel sommar och höst (tror jag det var) diskuterade allt möjligt mellan himmel och jord, innan tråden bryskt stoppades av de stora elefanterna och ansvariga på forumet. Men det var såå roligt medan det varade! Och jag är viss om att tråden är saknad av många, många...

Rune hjälpte mig otroligt mycket när jag körde fast på mina anor från Åsele och Anundsjö. Ibland var han för hjälpsam - han kunde skicka mig flera generationer av anor (människor i släktleden heter så bland släktforskare) fast jag bara frågat om ett par anor. Men det är typiskt Rune - han är givmild och bryr sig inte om tesen "att forska själv är största nöjet". En del av hans forskning finns på
min hemsida om släktforskning. Rune är givmild på andra sätt också - han har skickat både tunnbröd, blommor och amerikanskt fläsk (per post!) och ibland har han skickat sig själv genom att åka den över 30 mil långa vägen för att hälsa på oss i Omsjö! Han är sån, Rune. Trots att hans hälsa inte är den bästa så är hans nyfikenhet, givmildhet och positiva syn på livet ovanligt stort. Jag är glad att vara din vän Rune. "


Min vän Rune är död. Rune dog ikväll i sviterna av den stroke som drabbade honom för en tid sedan. Jag kommer att sakna Runes ibland bitska och orädda kommentarer, inlägg och generositet. Jag kommer också att sakna hans, ofta i all hast påkomna, besök hos oss i Omsjö. Hans bil var inte den senaste modellen - om man säger så.... - men den höll oftast de mil han behövde för att hälsa på de vänner han hade fått genom vårt gemensamma intresse; släktforskning. Sista gången Rune besökte oss - det var förra sommaren - hände det många oväntade saker på vägen. Men Rune tog allt med gott mod och när han väl kom blev det stor fest. Det blev många glada skratt den kvällen och underfundiga kommentarer om vad som hänt. Om resan, makthavare och inte minst det forum som fortsatte engagera Rune trots att hans inlägg inte alltid föll i god jord. Eller kanske just därför...? Rune tyckte om att engagera och engageras!

Hur Rune kom hem den gången med sin bil - med trasig sidoruta och dålig styrförmåga - vill jag inte veta.... Men allt gick bra och vad jag vet håller bilen än.

Men Rune dog ikväll. Och en fin vänskap är slut.

Tack Rune för din vänskap. Tack för din oräddhet och engagemang. Jag kommer att sakna dig. Mycket. Jag är glad att jag fick vara din vän.

Din vän Anita / "Smulan"


Uppdatering:
Direktlänk till Anbytarforum "En anbytarvän är borta"

Uppdatering den 1/6:
Rune begravdes idag. Den här dikten kom till min hemsidas gästbok, och jag tycker den passar så bra just idag. Tack Marianne!

"Jeg fikk lyst til å sende et dikt jeg skrev for mange år siden, og som jeg synes passer for denne situasjonen.

Evig liv

Når min tid er slutt
og mitt liv er omme,
vil jevnlig og trutt
andres tid komme.
I spirende gener
fra slekter som sover
vil nye grener
av livet ta over.

Marianne Solli"

Sov gott, Rune.

lördag 19 maj 2007

Dagens naturbilder



På väg till sommarstugan igår mötte jag dessa av skogens djur. Alla var lika nyfikna och väntade snällt tills jag tagit korten.

Älgkon (närmast kameran) var tjock och rund om magen. Hon ska strax föda och är på väg att sparka bort sin fjolårsklav (den som står bakom). Fjolårskalven vill inte släppa taget riktigt om mamman, men hon kommer snart att bryskt bli bortföst av sin mamma. Det låter kanske lite grymt, men så är naturens lagar. Älgmamman behöver kraft för sin nye unge.
Det blev en fin dag i sommarstugan. Krattning förstås men också många kaffepauser i solskenet. Idag regnar det lite smått igen. Ömsom sol och regn verkar det som....

Uppdatering den 21/5:

Naturen sjuder av liv just nu. Jag ser dagligen rävar, harar och rådjur som yrvaket och nyfiket skuttar runt i naturen. Strörenar och vilsna fjolårsälgar som har fösts bort av sina älgmödrar. Två kanadagäss har bosatt sig ute på åkern. Svalan har anlänt (den 17 maj) och idag såg jag hur de ivrigt söker boplats under taknocken på sommarstugan. Det är inte någon speciellt välkommen häckningsplats för oss sommarstugeägare - de smutsar ner väggen så mycket - men jag inser att vi inte kan hindra dem att bygga bo där. Och egentligen tycker jag ju om att ha svalorna nära oss. För mig betyder de så mycket sommar....

Det är bara björnen jag inte har sett i år ... Ännu. Idag talade jag med en vägjobbare som hade sett björnen senast igår; inte långt härifrån. Jag försöker dock att hålla björnen ifrån mig på mina cykelturer. Då visslar jag gärna en stump och tjoar lite lätt för att hålla björnen på avstånd. Inbillar jag mig åtminstone....

torsdag 17 maj 2007

Kristi Himmelsfärdsdag

Idag är det Kristi Himmelsfärdsdag. Det är även Folknykterhetens dag och Stora Metardagen! Det sista alternativet kände jag inte till - jag fick veta det genom Tom Carlsons blog "Tankar i trappen".

Med Tom Carlson har jag gemensamt att vi har gått Samariaravinen båda två - Tom vandrade i ravinen en vecka före mig. Han bodde till och med i samma strandområde utanför Chania. Men vi har inte träffats. Jag tycker mycket om hans tankar i sin blog.

Idag ska man alltså hålla sig nykter och gå ut och meta. Det struntar jag i. Det är för kallt att meta idag - trots att solen lyser - och öringen i sjön är inte på hugget nu, har jag hört.

Och varför ska dagen kunna stoppa mig att börja middagen med en liten ouzo, som jag med mycken möda fört hem från Kreta? Skål!

PS. Det är ju "syttende maj" också - det höll jag på att glömma bort. Skål Norge!

En kyrka i Samariaravinen på Kreta

eta






Det finns en liten kyrka i Samariaravinen på Kreta. Sankt Nikolaos kyrkan heter den. Det finns ett par kyrkor till också i den långa ravinen, men om den här kyrkan finns en historia/legend som jag gärna skulle vilja berätta om. Den handlar om en kvinna som stannade i ravinen och blev nunna. Tyvärr minns/hittar jag inte den historien just nu.

Få se om historien dyker upp nån gång! Det blir bara bilder så länge....

Men en söt liten kyrka var det.


Mitt i den långa Samariaravinen...

onsdag 16 maj 2007

Precis vad jag trott.....

Det är precis vad jag trott.....

Från tidningshögen läser jag följande insändare i dagens TÅ:
(Texten nedan i fetstil är min markering)

"Fel från Försäkringskassan vanligare i Västernorrland?

Gör Försäkringskassan oftare felbedömningar i Västernorrland än på andra håll? Det frågar vi oss inom handikapprörelsen efter Försäkringskassans kommentarer till rapporten om 115 fall av avslag på ansökan om sjukpenning i länet. Rapporten har väckt uppmärksamhet i media runtom i landet och i riksdagen.

Undersökningen, som är gjord av den så kallade115-gruppen i Handikappföreningarnas Samarbetsorgan i Västernorrland, visar att det råder godtycke och rättsosäkerhet i bedömningarna av sjukpenning. Gruppen har granskat de 115 första fallen av avslag efter skärpningen av reglerna i socialförsäkringssystemet 2003, och funnit att om man får sin ansökan godkänd eller avslagen i första hand beror på vilken försäkringsläkare som bedömer fallet.
I norra Ångermanland stod en försäkringsläkare ensam för 92 procent av avslagen. Det var också tydligt att denne försäkringsläkare gör sina bedömningar enligt andra normer än övriga, och avvisar vissa diagnoser i strid mot vedertagna diagnostiseringsmetoder.

Ann-Christin Munther, försäkringschef i Västernorrland, liksom Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg, avvisar rapporten med argumentet att 115 fall är ett för litet underlag för att göra en bedömning. Men de 115 ärendena är samtliga fall av avslag, 100 %, i Västernorrland under 2004 och ett par månader av 2005, enligt de uppgifter Försäkringskassan gav vid den tidpunkten. Om de 115 avslagsärendena inte är representativa, måste det alltså betyda att Västernorrland skiljer sig från resten av landet, eller att just den perioden är annorlunda. Det vore i så fall anmärkningsvärt. Om det finns större rättsosäkerhet just i Västernorrland, eller just under 2004, måste förhållandena här och under den tiden undersökas noggrant, och de personer som har blivit felbedömda måste få upprättelse.

Vi vill ha svar från Försäkringskassan: anser ni att Västernorrland skiljer sig från resten av landet, och kommer ni i så fall att undersöka varför rättssäkerheten är satt ur spel just i vårt län? Eller tar ni tillbaka påståendet att de 115 avslagsfallen inte är representativa för landet?

Vad tänker Försäkringskassan göra åt det faktum att vissa försäkringsläkare frångår vetenskap och beprövad erfarenhet i sina bedömningar, och gör egna listor över -godkända- och icke -godkända- diagnoser? Från handikapprörelsen förutsätter vi att Försäkringskassan ser till att försäkrade i fortsättningen bedöms lika, oavsett vilken försäkringsläkare som bedömer ärendet.

Försäkringschefen Ann-Christin Munther hänvisar också till att intygen från behandlande läkare ofta är undermåliga. Det stämmer med vår granskning: 90 % av läkarintygen uppfyllde inte ens någorlunda Försäkringskassans krav på beskrivning av den nedsatta arbetsförmågan. Orsaken till det torde vara att läkarna inte har utbildning att bedöma arbetsförmåga. När Försäkringskassan införde nya krav på innehållet i läkarintygen, borde de rimligtvis ha börjat med att ge läkarna utbildning att klara de nya kraven. Istället införde man kraven först, och genomförde utbildningen i efterhand, dessutom i så långsam takt att läkarintygen fortfarande idag ofta - kanske oftast - är undermåliga. Följden är att tusentals sjuka människor i landet har blivit felbedömda av Försäkringskassan. Landstingets och Försäkringskassans oförmåga att samverka för att bygga upp ett fungerande system har gjort att dessa personer på felaktiga grunder har fråntagits sin försörjning.

Vi förväntar oss en ny granskning av alla avslag som beror antingen på dåliga läkarintyg eller på försäkringsläkare som hittar på egna regler för bedömning. De felaktigt bedömda ska kompenseras ekonomiskt och få en ursäkt.

Vi förväntar oss också att Landstinget och Försäkringskassan omedelbart ser till att samtliga intygsskrivande läkare omgående får utbildning om hur de ska skriva intyg enligt kassans krav, och att intyg till Försäkringskassan enbart får skrivas efter genomgången utbildning.

Gertie Gladnikoff

Ann-Sofi Höij

Anitha Hägglund

Britt Isaksson

Sverker Ågren

115-gruppen i Handikappföreningarnas Samarbetsorgan, HSO, Västernorrland"




HSB

Jag har två veckors tidningshög att plöja igenom. Jag läser bland annat om Göran Perssons nya jobb som PR-konsult. HSB kan till och med få rätt till två rejäla månadslöner fortsättningsvis genom skattetekniska krumbukter. Visserligen lagligt men hur trovärdigt en f.d. socialdemokratisk statsminister? Som tidigare varit negativ till PR-konsulter.... Ingenting förvånar mig längre när det gäller Persson.

Jag har blivit uppmärksammad (via en blog) om en artikel av Gunnar Ohrlander i Aftonbladet den 28/3: "Skjut inte på journalisten" som jag tycker är värd att uppmärksammas.

Avslutningen på artikeln förtjänar att återges:

”Vart tog politiken vägen? Ja, det kan man ju undra när man granskar inte bara programmen utan också de tio år som Göran Persson styrde. Vad vi ser är en berättelse om skvaller, skräck, förföljelse och avundsjuka, ett renässansspel där det hela tiden rör sig bakom draperierna. Vi möter politiken i dess råaste och lägsta form. Bättre än så här är inte hantverket under den politiska järnålder som vi nu har genomlevt.
Det är en fantastisk bild som Erik Fichtelius förmedlat. Kanske är den rentav sann. Han är värd en upprättelse.”


Jag fortsätter min tidningsläsning....

tisdag 15 maj 2007

Samariaravinen på Kreta

Jag gjorde en fantastisk vandring i Samariaravinen på Kreta i förra veckan. Det blev en lång - ca 18 km - och krävande vandring på ca 6-7 timmar men det var absolut värt mödan. Samariravinen är en fantastiskt vacker ravin som sträcker sig från Omalos platån på 1200 m höjd hela vägen ned till byn Agia Roumeli vid havet. Efter ca 5 km vandring neråt i otroligt vacker natur kommer man ner i ravinen. På toppen av de högsta bergen fanns snö.

Bergväggarna sträcker sig lodrätt upp och längst ner i ravinen rinner en flod med helt klart och rent källvatten. Så underbart gott att dricka! Samariaravinen är numera en nationalpark och har en enorm vacker växtlighet. Det lär finnas ett sexiotal endemiska växter som bara finns i denna ravin på Kreta. Det finns en otrolig variation av fågelarter, och kri-kri getter som tyvärr höll sig gömda den dagen. Det blev en naturupplevelse utöver det vanliga till priset av rejält onda ben ett par dagar. Men vad gjorde det? Upplevelsen var värt vartenda steg.

På hemvägen åkte vi båt till byn Chora längs den vackra kretenska kusten, innan vi började den slingrande bussfärden på hisnande serpentinvägar tillbaka igen till Chania. Jag kände mig trött men mycket lycklig. Det hade varit en fantastisk, otrolig dag!











onsdag 2 maj 2007

Våren är här!

Solen skiner och det är varmt igen. Det känns underbart skönt. Vi har krattat gården färdigt idag, och jag har satt ut ett par blomlådor och hoppas att de små blomskotten inte ska frysa ihjäl. Flaggan som jag hissade upp igår har fått hänga kvar i natt (det är fel - jag vet!), men det gör inget, för idag får flaggan hänga uppe för att min lilla pappa fyller hela 86 år! Vi ska strax åka iväg och ge pappa en stor kram och en tårta.

Det känns som våren är här. Äntligen!