torsdag 17 maj 2007

En kyrka i Samariaravinen på Kreta

eta






Det finns en liten kyrka i Samariaravinen på Kreta. Sankt Nikolaos kyrkan heter den. Det finns ett par kyrkor till också i den långa ravinen, men om den här kyrkan finns en historia/legend som jag gärna skulle vilja berätta om. Den handlar om en kvinna som stannade i ravinen och blev nunna. Tyvärr minns/hittar jag inte den historien just nu.

Få se om historien dyker upp nån gång! Det blir bara bilder så länge....

Men en söt liten kyrka var det.


Mitt i den långa Samariaravinen...

9 kommentarer:

Anonym sa...

Vad fint :D Det är en mycket speciell känsla att komma in i sådana här små kyrkor. Jag blir alltid högtidlig i sinnet och försiktig i mina rörelser. För att inte störa känns det som.

Och att er guide inte hade mer brått än att ni fick tid att se er omkring i denna lilla helgedom är också fint. För jag förmodar att ni gick med guide. Eller???

Hälsningar Evy

smulan sa...

Vår reseledare gick långt efter oss andra, så vi fick vandra på egen hand. Det var hon som berättade om legenden i bussen. Jag lyssnade med ett halvt öra tydligen. Jag satt mest och var rädd för de hisnande och höga serpentinvägar vi åkte på.... Utan skyddsräcken. Så koncentrationen var lite splittrad...

Inkan sa...

Spännande med en liten kyrka mitt i allt - men kanske är ravinvägen en gammal pilgrimsled? Folk behövde vila och lisa för själen likaväl som för magen.

Jag är mycket förtjust i ikonerna.

smulan sa...

Inkan! Ravinen har en lång fascinerande historia ända från 1400-talet, om jag minns rätt. Delvis handlade det om att ravinen var en tillflyktsort under ofredstider, men även mycket mer. Ravinen blev nationalpark 1962 och då var alla människor som bodde i den lilla byn Samaria, mitt i ravinen, tvungna att flytta. Stenhusen i byn finns kvar och det var fantastiskt att stanna till där och veta att där hade en gång bott människor.

Tyvärr var jag oerhört okoncentrerad under bussfärden på serpentinvägarna över bergen - jag var så rädd! - så jag hörde inte på vad vår jätteduktiga reseledare berättade.
Men jag ska snarast låna en bok om Samariaravinen, för jag är mycket intresserad av att få veta dess historia. Jag återkommer Inkan!

Och visst är ikonerna i den lilla kyrkan underbara! Kyrkan var såå liten; ca 10 kvadratmeter.

Anonym sa...

http://www.agiaroumeli.com/swe/history.htm

En länk jag hittade

Hej från Evy

smulan sa...

Tack Evy för länken!
Agia Roumeli är den by man kommer till där ravinen slutar vid havet. Från och till den byn kommer man endast via båt. Den kyrka som nämns i länken ligger strax utanför byn. Sankt Nikolaus kyrkanligger mitt i ravinen.

I siten står också att ravinen fungerat som ett skydd under ofred på ön, och som en naturlig färdled mellan södra och norra Kreta.

Evas blogg sa...

Men så härligt, att få sätta sig där inne mitt under vandringen. Vilket lugn det måste vara där inne! Och vackra ikoner!

smulan sa...

Ja, jag är barnsligt förtjust i sakrala miljöer. Inte av religösa skäl :) utan av stillheten och (konst)historiska skäl. Ikoner är fascinerande konst.

Inkan sa...

Jag kikade också in på den länken Evy & Smulan; Intressant! Tänk vad internet kan bjuda på och man får veta lite mera om historien i andra delar av världen.