tisdag 27 mars 2007

Löksoppa a lá Paris

För eventuella Paris-resenärer i vår så rekommenderar jag gärna att läsa Kinnas blogg. Kinna tipsar och berättar om fina prylar, god mat och dryck som finns i denna underbara stad. Jag känner hur det vattnas i munnen av alla läckerheter hon skriver om. Vinet, ostarna, bakelserna. Den franska löksoppan - ååh, den är så god!

Det är roligt att inspireras och påminnas om den tid jag själv bodde i Paris en gång. Jag tror jag måste åka dit igen....
Bientôt - snart.

Bild från Kinnas blogg.



Uppdatering

Jag hann uppleva Paris hallar medan de ännu fanns kvar 1:a arrondissementet i Paris. Året var 1969. I 800 år hade marknaden pågått på samma plats i Paris. Napoleon III gav arkitekten Baltard uppdraget att uppföra hallarna, som alltsedan dess försåg parisarna med kött, fisk och grönsaker. Hallarna fanns kvar på samma plats som den hade gjort i 800 år. I början av 1970-talet flyttade hallarna till Rungis utanför Paris.

Jag minns så väl hur god den underbara löksoppan smakade i Paris hallar. Het, god och smakfull serverades den ur stora kittlar redan tidigt, tidigt på morgonen. Jag gör ibland min egen löksoppa men aldrig smakar den så god som den löksoppa som jag åt i Paris hallar!
Så här gör i alla fall jag min löksoppa:
Gratinerad löksoppa (4 port)

3-4 stora lökar
3 msk margarin
1 ½ liter god buljong (jag använder grönsaksbuljong)
1 tsk salt
1 lagerblad
timjan, vitpeppar
6 skivor rostat vitt bröd
1 ½-2 dl riven ost

Skala löken och skiva den fint. Låt den långsamt få fräsa i matfett tills den får gulbrun färg och blir mjuk. Häll på buljongen. Tillsätt kryddorna och låt soppan koka 15 minuter. Slå soppan i ugnssäkra portionsskålar. Skär det rostade brödet i tärningar. Strö dem över soppan och täck över med nyriven ost. Sätt in skålarna i 275 graders ugnsvärme och gratinera i ca 10 minuter eller tills ytan fått färg.

Ett gott vitt vin passar bra till!

Bon appétit!

söndag 25 mars 2007

Gotlandsbilder

Fotograf Anders Tukler

På den här sidan finns underbara gotlandsbilder. Fotografen heter Anders Tukler. Titta och njuuut!

En riktigt skön söndag!

torsdag 22 mars 2007

Teaterdags!

Jag ser fram emot en trevlig kväll. Vi ska se Vilhelm Mobergs komedi "Marknadsafton" med bl.a. Peter Harysson och Mikael Samuelsson.

Åh, vad jag älskar att gå på teater!

Från Riksteaterns webplats om "Marknadsafton":


"Pengar, kärlek och förvecklingar i Vilhelm Mobergs folkkomedi.
Det är kvällen innan höstmarknaden. Vi befinner oss i Småland, en bit in på förra seklet, i hemmansägare Magnis kök. Pigan Lovisa har under många år arbetat hos honom utan att få betalt. Som lön för mödan hoppas hon få bli hans hustru och husets härskarinna. Men nu visar det sig att Magni ska åka till marknaden med Teresia från Hultet, en rik bonddotter, och förlova sig. Lovisa blir rasande. Med benägen hjälp av fjärdingsman Rapp hotar hon att stämma Magni för att få ut sin innestående lön. På fullt allvar börjar de räkna kärlek och gemenskap i kronor och ören. Och så sätter karusellen igång…"

måndag 19 mars 2007

Vårtecknet

Under snön finns vårtecknet. Det vet jag. Jag vill påminnas om vårens första blomma, när marken åter igen ligger vit efter gårdagens och nattens snöoväder.

Men snart.....

torsdag 15 mars 2007

Nya protester!

Jag har idag skrivit och skickat in en insändare till TÅ. Jag vet dock inte om tidningen tar in den - jag har blivit refuserad tidigare..... Men så här lyder den i alla fall:

Som kommuninvånare och anhörig till vårdtagare på Lyckebo i Junsele känner man sig väldigt beklämd, ledsen och arg på den personalpolitik som Vård- och omsorg i Sollefteå bedriver. När det gäller den uppkomna personalsituationen på Lyckebo är det väl främst verksamhetschefen som ska kritiseras. Jag behöver nog inte nämna hans namn – de flesta vet nog vem som avses.

Jag håller med Birgitta Sehlin i hennes insändare i TÅ den 13 mars: det är dags att sluta upp med militära sandlådefasoner och visa att du kan lyssna på andra också. Vi är en enhällig anhöriggrupp som anser att den tvångsförflyttning av personal som skett på Lyckebo är ett totalt demokratiskt och personalvårdande fiasko. Så får det bara inte gå till!

De militära metoder du använder dig av passar sig möjligen bättre i den militära organisation du kommer ifrån – men inte i en ”mjuk” organisation där samarbete och lyhördhet för personalens och vårdtagarnas behov bör och ska stå i främsta rummet.

Gamla och dementa människor behöver stabilitet och kontinuitet i tillvaron. Nya ansikten och ny personal skapar oro hos dementa – det är viktigt att personalen känner de vårdtagare de ansvarar för. Att då abrupt flytta fem ordinarie personal över en dag, ersätta dem med helt ny personal – och utsätta vårdtagare och den ordinarie/nya personalen för stora trauman – tycker vi anhöriga är snudd på ett allvarligt tjänstefel.

Den militära bunker som Vård- och omsorg i Sollefteå blivit är inte en organisation som hör hemma i en demokratisk vårdorganisation. Vi tycker det är dags att entlediga cheferna inom Vård- och omsorg och låta den ordinarie personalen snarast komma tillbaka till sin arbetsplats.

Uppdatering 16/3. Jag glömde tyvärr att kommentera den inställda informationsträffen i insändaren som vi anhöriga blivit lovade att få. Informationsträffen bokades på anhöriggruppens initiativ, men blev inställd av arbetsgivaren utan någon rimlig orsak. Varför?

Uppdatering20/3: Min insändare i TÅ.

onsdag 14 mars 2007

Lidgatu byskola

Ännu ett gammalt kort från svärfars fotosamling. Kortet ser ut att ha tagits en vacker vårvinterdag ca 1924 - precis en sån fin dag som vi just nu har häruppe. Tänk att min mans äldsta moster (92 år) kan minnas alla namnen på barnen! Dottern Anita hjälpte också till. Ett jättevarmt tack "moster" Annie och Anita! (klicka på fotot så blir det större)


Gamla skolan i Lidgatu (numera Olssons) Ca 1924.

Från höger (husknuten) Magnhild Hägglund, Lilly Andersson, Maj Wallin (min svärmor), Signe Nilsson, Astrid Gustafsson, Astrid Nilsson, okänd, Mary och Gerda Blom. Bakom i mörk luva Annie Wallin, Nailma Pettersson. Snett framför Gunnar Halén, Hjalmar Norström (i mörk mössa), Ivar Ritzén (med halsduk och ljus tröja med bård nertill), Per Tenglund. Ytterst står Gunnar Persson. Lärarinnan hette Adele Vinge. Hon bodde en trappa upp i skolhuset.

tisdag 13 mars 2007

En utmaning....

Jag har blivit utmanad av Karin!

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska gå till bloggen för att få mer information.

Jag brukar vanligtvis inte anta diverse utmaningar som förekommer bland bloggare, men jag ska göra ett undantag för att det är du som frågar Karin! Jag kan dessutom inte skicka utmaningen vidare för jag är så dålig och sporadisk besökare på andras bloggar, och jag vet heller inte vilka som redan fått utmaningen och svarat. Den som vill får anta utmaningen - skicka kommentarerna till mig, så ska jag lägga ut dem på min blogg. Kanske vill du, Inkan?

Jag har suttit ute i den sköna vårsolen och funderat lite på vilka underliga/egendomliga saker som jag skulle kunna skriva om mig själv. Det var kluriga punkter att fundera på, men jag gör ett försök....

1. Jag blir lätt uttråkad, engagerad och förbannad. Fast inte samtidigt....

2. Jag längtar ofta bort. Har stor reslust. Men jag längtar numera alltid hem igen....

3. Jag klarar inte orättvisor, fanatism, dumheter och maktfullkomlighet. Jag exploderar direkt!

4. Jag är extremt höjdrädd - utom i flygplan....

5. Jag älskar sol och värme och ogillar mörker och kyla. Varför bor jag då i Norrland...? Tja, säg det.

6. Jag har tidigare älskat strapatser, äventyr och nya resmål. Nu är jag mest nöjd med ett ganska lugnt - och positivt - flyt i tillvaron.....

måndag 12 mars 2007

Jag har tagit paus!

Tavlan är målad av J.D. De Heem (1606-1684) Den finns på Nationalmuseum.

Jag vill gärna tipsa om en utställning, som pågår just nu på Nationalmuseum i Stockholm. Utställningen heter "Blomsterspråk" och varar mellan 22/2-27/5. Jag hoppas själv att jag ska hinna se den senare i vår.
Nationalmuseéts hemsida står att läsa om utställningen.
Jag har läst ett tänkvärt inlägg (tack för tipset, Peter!) av Gunnar Ågren, generaldirektör på Folkhälsoinstitutet. Han skriver i sin blog om en spännande bok av Richard Wilkinson: ” The Impact of Inequality – how to make sick societies healthier”.
Gunnar Ågren skriver: "Wilkinson menar att den viktigaste förmedlande länken mellan ojämlikhet och ohälsa är kronisk stress. Den som befinner sig långt ner i samhällets statushierarki och har låga inkomster och lite inflytande utsätts för mycket mer stress och har sämre möjligheter att handskas med den än den som har rikedom, inflytande och god utbildning. Kronisk stress leder i sin tur ökad känslighet för infektioner, ökad risk för psykisk ohälsa, ökad benägenhet att använda droger eller andra ohälsosamma beteenden, ökad risk för hjärtsjukdom och diabetes."
Det är bara att hålla med.
Ha det gott alla i vårvintersolen!

tisdag 6 mars 2007

Om släktforskning

Vi släktforskare är lite tokiga - vi älskar att gräva i gamla arkiv och kyrkoböcker. De flesta av oss tycker också om att dela med sig till andra forskare om de resultat, data och berättelser vi hittat om det vi har gemensamt. Jag gör det i alla fall mycket gärna om någon hör av sig och är intresserad. Det händer av och till. Många hör av sig efter att de har hittat min hemsida , som handlar om min egen släktforskning och om den forskning jag har gjort om ett par skogsbyar. Andra får jag kontakt med via de släktforskningsaiter som jag av och till medverkar i.

Eftersom glädjen att kunna diskutera, dela med sig och få del av andras uppgifter och berättelser är en del av nöjet med att släktforska, blir man så besviken när man inte får någon response - och än mindre ett litet tack - på det man skrivit ner och sänt iväg. Detta har hänt mig vid tre tillfällen de senaste veckorna och jag blir så fundersam. Är det jag har delgett och skickat iväg inte värt att besvara, kommentera eller ett litet tack? Jag blir lite besviken. Sådana här gånger blir jag tveksam om jag kommer att besvara mail från intresserade "släktforskare" i fortsättningen.... Ibland har jag märkt, att de som tror att de ska få "allt" serverat på ett fat, är de som senare inte bryr sig om att kommentera eller svara. Fast oftast är det svårt att skilja "agnarna från vetet" innan man besvarat mailet....

Men, trots allt ... de allra flesta jag får kontakt med är oerhört stimulerande kontakter. De kontakter jag fått genom åren - och fortfarande får - är numera en stor del av nöjet med att släktforska och att ha en hemsida om släktforskning. TACK, snälla ni! Det är en så ofantligt stor glädje att få utbyta tankar, foton, berättelser, synpunkter och släktforskningsresultat med andra likasinnade, så jag fortsätter nog även i fortsättningen att svara och besvara de släktforskningsmail jag får. På gott och ont.....

söndag 4 mars 2007

Underbart väder!


Sol, snö och nysladdade scooterspår. Gissa vad roligt det är att åka skidor då!
Tänker ni inte ta fram skidorna så läs gärna Nickes funderingar!
Eller varför inte kolla Karins matlagningsblog ?
En riktigt skön söndag, alla!

fredag 2 mars 2007

Från köksfönstret




Det här är vad jag ser från mitt köksfönster just nu! Två älgar borta vid skogsbrynet.

Än har inte våra hundar sett dem.... det är så tyst ute i hundgården.

torsdag 1 mars 2007

Rössjöberget, Alnön



Inte långt från Fängsjö finns en plats som heter Härnön. Härnön ligger inom Resele men avstånden var relativt korta mellan skogsbyarna på den tiden. I Härnön (eller Alnön som det står i kyrkoböckerna) bosatte sig ett par av Fängströms pojkar från Fängsjö, när de hade gift sig på 1920-talet. Pojkarna hette Fabian och Viktor Fängström och de fick så småningom stora familjer med många barn. Det var säkert inte alltid så lätt att försörja stora familjer på mager skogsmark, men så var villkoren för många på den tiden. I slutet av 1940-talet flyttade båda familjerna från Härnön och skogsbyn har sedan dess stått öde. Fabians hus används idag som jaktstuga och Viktors hus på Rössjöberget i Härnön finns också kvar som ett monument från den tid när människor ofta bodde på så avskilda platser i skogen som Rössjöberget.


För ett par år sedan besökte jag Rössjöberget för första gången och fick se den stuga som Viktor Fängströms familj hade bott i. Det är en vacker plats alldeles intill sjön Rössjön och man kunde ana hur det sett ut tidigare när alla mangårdsbyggnader fanns kvar och den uppväxta skogen inte skymde utsikten mot sjön. Det var så fint där! Viktors dotterdotter Evy har berättat att det första boningshuset på Rössjöberget byggdes av hennes mormors morfar i mitten av 1800-talet, och där föddes Evys mormorsmor, mormor och mamma. Evy berättar vidare att hennes mormorsfar försörjde sig som skomakare och för hennes morfar Viktor var det i första hand skogsarbete och timmerflottning som gällde.
(Viktor och Maria Fängström på fotot)

Familjen fick sju flickor. Två barn till föddes men de dog som små. Viktor var så nöjd med sina flickor och varje dag blev det en varm välkomstceremoni när flickorna mötte pappa Viktor när han kom hem från skogen, berättar Evy.

Varje sommar flyttade familjen till bryggstugan - en stuga som numera inte finns kvar. Utanför huset hade Evys mormor en kryddgård. Där odlades morötter, kålrötter, rödbetor och lök. Potatisland fanns ju också förstås. Maten lagades de första åren över en öppen spis tills man köpte en järnspis på 1930-talet. Evy berättar att när hennes mormors mor var liten fanns det en grop i "stappbänken" (en väggfast bänk intill spisen). I gropen hälldes gröten där barnen fick äta gröten med var sin sked direkt från bänken.

För att göra en lång historia kort..... (Evy har skrivit en mycket fin uppsats om hennes mors uppväxt på Rössjöberget), så flyttade familjen ner till byn Resele i slutet av 1940-talet. Flickorna - som nu gick i skolan - behövde inte längre vara inackorderade i byn under skoltiden utan fick bo hemma. I ladugården fanns rinnande vatten och i boningshuset fanns ström. Vilken lycka! Livet på Rössjöberget var över.

Allt detta tänkte jag på när jag besökte Rössjöberget sommaren 2005.
Flera gamla kort från Rössjöberget och familjen Viktor Fängström finns här.










Viktor och Marias barnbarn Gurli, Rössjöberget.


Mera om Alnön/Rössjöberget.

och Härnön Resele.