tisdag 6 mars 2007

Om släktforskning

Vi släktforskare är lite tokiga - vi älskar att gräva i gamla arkiv och kyrkoböcker. De flesta av oss tycker också om att dela med sig till andra forskare om de resultat, data och berättelser vi hittat om det vi har gemensamt. Jag gör det i alla fall mycket gärna om någon hör av sig och är intresserad. Det händer av och till. Många hör av sig efter att de har hittat min hemsida , som handlar om min egen släktforskning och om den forskning jag har gjort om ett par skogsbyar. Andra får jag kontakt med via de släktforskningsaiter som jag av och till medverkar i.

Eftersom glädjen att kunna diskutera, dela med sig och få del av andras uppgifter och berättelser är en del av nöjet med att släktforska, blir man så besviken när man inte får någon response - och än mindre ett litet tack - på det man skrivit ner och sänt iväg. Detta har hänt mig vid tre tillfällen de senaste veckorna och jag blir så fundersam. Är det jag har delgett och skickat iväg inte värt att besvara, kommentera eller ett litet tack? Jag blir lite besviken. Sådana här gånger blir jag tveksam om jag kommer att besvara mail från intresserade "släktforskare" i fortsättningen.... Ibland har jag märkt, att de som tror att de ska få "allt" serverat på ett fat, är de som senare inte bryr sig om att kommentera eller svara. Fast oftast är det svårt att skilja "agnarna från vetet" innan man besvarat mailet....

Men, trots allt ... de allra flesta jag får kontakt med är oerhört stimulerande kontakter. De kontakter jag fått genom åren - och fortfarande får - är numera en stor del av nöjet med att släktforska och att ha en hemsida om släktforskning. TACK, snälla ni! Det är en så ofantligt stor glädje att få utbyta tankar, foton, berättelser, synpunkter och släktforskningsresultat med andra likasinnade, så jag fortsätter nog även i fortsättningen att svara och besvara de släktforskningsmail jag får. På gott och ont.....

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hej och god morgon Smulan :D

Ledsamt det där med uteblivna svar. Jag känner något liknande då jag ibland skickar iväg någon fråga per mail till någon som jag tror kan besvara den och samtidigt stilla min nyfikenhet. Och så får jag inte ett svar - inte tillstymmelse till svar. Man kunde ju tycka att vederbörande åtminstone kunde säga ja eller nej, men icke! Tomt som i en ofylld säck är vad det oftast är. Jag blir så himla ledsen då, och kan förstå att du som ger svar blir dubbelt ledsen när du inte får ett tack eller ett erkännande.

Med hopp om bättring hos de som känner sig träffade, önskar jag dig en trevlig dag.

Hej från Evy

smulan sa...

Gomorron Evy!
Ja, ibland känns det lite ledsamt. Lite otur också kanske, att det blev tre på raken....

Men de flesta är så stimulerande! :) :)

Hälsar Smulan/hundvakten (Vår hund fick reopereras igår igen i Sundsvall. Dränage och PC i stora mängder. Åter dit igen fredag....

Anonym sa...

Jag har varit med om samma sak fast då har det gällt svar under den engelskspråka sektionen på AF. Men jag har också själv varit skyldig...en gång...till att inte tacka fÖr upplysningar; mitt fÖrsvar är att jag inte såg svaret fÖrrän Över ett år senare. Jag tackade (generat) via mail och bad om ursäkt, men vet inte om personen fick det eftersom jag inte hÖrt något.

En annan sak som fÖrtretar mig lite är avlägsna släktingar som hÖr av sig efter att ha läst något av mina inlägg på AF men som sedan helt plÖtsligt och utan fÖrklaringar avbryter kontakten.

Lillan
från ett varmt och vårligt Cornwall.

smulan sa...

Hej Lillan! Dig kan man verkligen inte beskylla för att inte besvara inlägg! Du är så otroligt duktig på att skriva och besvara. Du översätter och har kloka inlägg - vad du än skriver om. Du har en helt underbar "aura" runt ditt skrivande, Lillan!

Kom just hem från en enmila-tur på skidorna. Min man kom hem och passade vår sjuka hund under tiden.
Om du visste vad jag älskar den här årstiden här uppe!

Anonym sa...

Åh Smulan! Så snällt skrivet, och så oväntat, jag blev totalt Överrumplad! Tack kära du!:)

Kram
Lillan

Inkan sa...

Och tack vare släktforskningen så fick vi nya nät-vänner:)
Det tycker jag också ska sägas.
Fast just nu frågar eller svarar jag inte på forumet...det tar tid att försöka översätta gammalt till begriplig svenska och emellanåt blir jag trött i huvudet på kråkfötterna de hade på 1700-talet. suck.

Nu tar jag ledigt ett tag... men jag återkommer.
Kram till er alla!

smulan sa...

Inkan - en av mina allra bästa vapendragare och nätvän! Ha en riiiktigt skön paus och välkommen snart igen.

Kram!

Martin Bergman sa...

Smulan,

vilken respons man får om man svarar på ett inlägg där ingen svarat en "förtvivlad" forskare. En förutsättning är att man har ett svar att ge. De senaste veckorna har jag skapat kontakt med en utvandrad gren av Wagenius-släkten från Ljusnedal i Härjedalen. Vilken respons jag fick från denna dam i Canada som frågade efter sina rötter. Jag har skrivit en del om detta i mitt kommande månadsbrev på min hemsida.

Hälsningar Martin i Ekskogen

smulan sa...

Hej Martin! En av de som jag avsåg i mitt inlägg har hört av sig igen. Han hade legat på sjukhus en tid, och hade därför inte kunnat höra av sig. Det är en spännande kontakt eftersom han är ättling till en av min mans emigrant-anor i USA.

Det ska bli roligt att läsa ditt nya månadsbrev! Jag lägger ut din adress här, så kan flera ta del av din fina hemsida:

http://www.martinbergman.se/

Hälsningar Anita