lördag 28 januari 2012

Rena snurren


Vi har varit på revy ikväll; "Rena snurren" med Östen Eriksson, Lars T Johansson och en mycket duktig ensemble. Det var en mycket rolig och bra revy med Östen (me´ resten) och Lars T. som framträdande komiker - jisses så duktiga de är! :)

Men tror ni inte att vindkraftseländet förföljde mig!  ;)  Jag fnissade högt när en "vindparksensemble" kom in och sjöng med vindsnurror både bak och på huvudet! Vindsnurror var väl det jag allra minst ville se ikväll, haha. Men i den här versionen var de faktiskt riktigt trevliga att se på ;)

Tack hela revygänget för en mycket trevlig kväll!

tisdag 24 januari 2012

Järnvägsbanan Forsmo-Hoting

Jag har fått flera trevliga bilder av Harriet om järnvägsbanan Forsmo-Hoting! Se förra inlägget. Under flera år fram till 1925 var många av bygdens män i arbete med att bygga järnvägen mellan Forsmo och Hoting. Det finns många gamla bilder av rallare från den tiden, men tyvärr saknas ofta namnen på personerna på korten.

Det blev en stor dag i bygdens historia när kung Gustaf V invigde järnvägsbanan den 1 dec. 1925. Det var en kylig dag (nästan 30 grader kallt) då kungen med stor påmpa och ståt invigde Ådalslidens järnvägsstation. Tågen ersattes så småningom med en rälsbuss, men 1985 var järnvägsepoken Forsmo-Hoting definitivt över.

Tack Harriet! :)

Har du mer information om korten, så kommentera gärna!


Ett klipp ur en skrift utgiven av Statens Järnvägars resebyrå i Stockholm 1925.




Från vänster på bild okänd, Oscar Jönsson Tannflo, Lindqvist Betåsen (?) Gunnar Ehdel, Åhs (sittande),  Oscar Eriksson, Forsås. Bilden tagen någon gång mellan 1920-1925
Näsåker i bakgrunden?

måndag 23 januari 2012

Tåg Tannflo-Ådalsliden

Jag minns den lilla gula rälsbussen som gick från Långsele via Näsåker till Hoting när jag var liten på 1950-talet. Man kunde höra ljudet av rälsbussen ända till mitt hem på andra sidan Ångermanälven . Jag tyckte att det lät som golang, golang  när rälsbussen tuffade vidare mot Hoting.. Idag är tågen och rälsbussen till Näsåker inställda och avställda sedan länge. Bara något enstaka godståg susar förbi nån gång ibland utan att stanna till vid den numera ödelagda järnvägsstationen i Ådalsliden.

Märkligt, just när jag skriver så minns jag plötsligt en stor godsvåg som stod inne i vänthallen på järnvägsstionen i Näsåker. Vi barn tyckte det var roligt att väga sig på den stora vågen och man fick dessutom ett kvitto på vikten i sin hand. :) Undrar om godsvågen står kvar...?

Jag fick ett mail igår med några gamla foton av järnvägsstationerna i Tannflo och Ådalsliden som jag gärna vill delge! Till och med fotot av en gammal biljett är sparad. Ett stort tack Harriet! :)


Harriet skriver:

"Fredagen den 11 juli 1947 åkte min farmor Brita Blom från Tannflo till Ådalslidens station. Det var sju kilometer med järnväg. Farmor skulle hälsa på sin syster i Näsåker. Hon hette Beda Karlsson. Beda var gift med skomakare Bengtssons son Alfred. Bodde i huset bredvid Bilisten. Det var en lång promenad för farmor som då var 64 år. Tur och returbiljetten kostade 50 öre och det skulle idag motsvara cirka 9 kronor. Varför farmor inte använde returbiljetten vet jag inte. Kanske
är bilden från järnvägsstationen från den tiden. "








Järnvägsstationen Ådalsliden

Järnvägsstationen Tannflo


Järnvägsstationen Ådalsliden

lördag 21 januari 2012

Omsjö i Lidens socken av Richard Gothe

För några år sedan forskade jag en hel del på de s.k. Omsjöfinnarna; de första finnarna som bosatte sig i Omsjö i slutet av 1590-talet och dess ättlingar. Det blev en intressant forskning som jag kunde slutföra med god hjälp av en god vän, Rune Edström i Lövånger. På min hemsida finns en stamtavla av den förste omsjöfinnen Anders Andersson d.ä. utlagd.

Finnbygdsforskaren Richard Gothe (1883-1953) har i en bok från 1948 "Finnkolonisationen inom Ångermanland, Södra Lappmarken och Jämtland" gjort bebyggelsehistoriska undersökningar från 15-16- och 1700-talen och från den boken vill jag citera denna beskrivning över de första finnarnas bosättning i Omsjö.

Om finnbyn Grundtjärn, på andra sidan Storsjön, har jag skrivit om i ett annat inlägg - här.

"Liden var redan vid tiden för sexårsgärdens upptagning (1314) eget gäll. Genom k. förordning av 17 april 1885 ändrades sockennamnet till Ådals-Liden, för att undvika förväxling med Lidens socken i Medelpad, vilket då fick namnet Indals-Liden.

Bland de först upptagna byarna i socknen nämns det avlägset liggande Omsjö, enligt Hulphers ”äldsta byn, hvarets fordom finnar skola bott”

Våra äldsta kamerala längder bekräfta, att Omsjö redan vid 1500-talets mitt hade tvenne åbor, som tillsammans skattade för 18 seland. Sjön ”Vmsjöträsk”, nuvarande Storsjön, räknades också till bondeträsken denna tid. Den låg i sockengränsen mellan Liden och Anundsjö; ett råmärke Botarsten låg mitt i sjön. På Anundsjösidan kallas vattnet i regel för Grundtjärn, ehuru detta namn tillkommer ett litet vatten öster om Storsjön (Grundtjärn och Djuptjärn). I Lidens socken talar man om ”Ytterumsjön” när man menar östra delen av Storsjön.

Det blev finsk bosättning både på den västra och östra ändan av sjön. Den sistnämnda kallades Grundtjärn av Anundsjöborna, under det att Omsjö-hemmanet inom Lidens socken låg på ett ede mellan Omsjön (Storsjön) och Karfsjön. Från Omsjön rinner Um-ån genom flera smärre sjöar in i Ångermanälven.                          

En av de gamla gårdarna i Omsjö synes på 1590-talet ha övertagits av finnen Anders Andersson. Det är en tidig nedsättning så pass långt norrut och så avsides. Men man torde här kunna skönja en färdväg för finnarna. Från den nedre bygden vid kusten tog man sig upp till skogsbyarna Näs och Holm i Sidensjö, ibland kallade ”Sedersjö finnmarck”, ty där blev det en ganska folkrik fnnkoloni under 1600-talet. Så går vägen till Hermansjö i rågången Anundsjö-Sidensjö (Gammelgården där tycks vara äldsta nedsättningen) och därifrån uppåt Grundtjärn-Omsjön och till Kläppsjö finntorp, likaledes i rågången mellan Anundsjö och Junsele, varifrån man kommer över åt Gafsele-hållet i Åsele lappmark.

Anders Andersson finne i Umsjö (Omsjö) tog gifte från odalbygden (Lidgatu) och blev bofast. Han betalade t.ex alla sex terminer till Älvsborgs lösen (1613). När lantmätare Oluf Tresk avritade alla finntorp häruppe 1639, har han bara tagit med tvenne torpen på Anundsjösidan, alltså Grundtjärn, under det att Omsjö saknas. Det året har enligt boskapslängden Peder Andersson finne i ”Umasjö i Liden” 7 kor, 2 kvigor, 3 getter, och 10 får samt ett utsäde av 2 spänn. Enligt jordeböckerna räknades Omsjö som 8 seland. Fyra seland sköttes av Anders Anderssson och de andra fyra av hans broder Pål Andersson. Den sistnämnda flyttar emellertid 1664 till Södergård i Nätra socken, där han köpt sig ett hemman. Brodern Anders löste då Påls del i hemmanet för 160 daler k.m:t. En son till Pål flyttar från Nätra till Åsele lappmark, kanske via Omsjö, ty det heter i 1682 års DB, att ”Matts Pålsson i Umsjö vill upptaga nybygge på Cronones allmänning vid namn Gafsele-Hällan, 2 mil från öfversta byn i Junsele”. I 1660 års jordebok står åter Per Andersson skriven för de 8 selanden.

Tvisterna om rätt rågång mellan socknarna Resele-Liden och Anundsjö tycks vara av gammalt datum (se Jos. Westins ”Ångermanlands gränser”). Grundtjärnsfinnarna på Anundsjösidan ha faktiskt under ett par århundranden försökt komma under Liden, men deras ansökningar blevo städse avslagna. De påpekade, att de hade nio gamla mil till Anundsjö kyrka, och ”bara” fem till Resele, varför de önska ha både kyrkorätt där och få erlägga sina utlagor till det sistnämnda stället. Dessutom ansågo de sig bo inom Lidens rå och rör och tingsnämnden där intygar 1650, att Anundsjöbornas gett orätt namn (Grundtjärn) åt den ort där finnarna bo. Resele rå säges gå ända till Björnhusberget (som ligger sydost om Grundtjärnen, intill Orfvasjön och Kattajerfvi). Man passade även på att framlägga sina klagomål inför Kgl. Wästernorrlandskommisionen 1670. Grundtjärnsfinnarna säga sig då vilja ”åtnjuta ett landzens sunebref av 1505 om råskillnaden mellan Nordanskog och sunnan”, efter vilket de hörde till Resele gäll och icke under Anundsjö.




I ett par kartarbeten av lantmätare Nils Spole från 1703 omnämnes dels ”ett gammalt finntorp Omsjö på Lydens allmänning”, dels redogör Spole här för Omsjöhemmanets område: Åbo är nu för tiden Anders Erikson, som skattar för 8 seland. (se kartbild) Vid Jufvansjön jämte sockenskillnaden mellan Anundsjö och Resele pastorater har Omsjöman av gammalt där såväl som utmed den s.k. Um-ån haft dess förnämsta slåtter, vilka, oaktat att de äro belägna utom dess skatteskog och på allmänningen, äro alldeles omistliga för Omsjöman. Slått av starr och grovt stertingsgräs. Vacker fällningsskog jämväl näver- och lövskav, timmerfångskog och rikligt mullbete. Fiske i Omsjön och Karfvsjön efter gädda, abborre, mört och småsillen, som här kallas rapoxefisk, vilket ger en god näring i hushållet och i fiskeliga år samlar torrgäddor 4 eller 5 lispund till salu. Kvarn har Omsjöman avlägset i Umån. Bäckekvarn hemma vid gården. Ingen humlegård. Djurfång med älggravar och led, med bössa samt med flakar och lemmar för fågel och hare."

fredag 13 januari 2012

Sollefteå från förr.. Arkitekten Niklas Wahrgren

Det gamla Apotekshuset skapat 1889 av N. Wahrgren  (i mitten med tinnar och torn)  räddades från "husdöden" på 1960-talet. Huset inrymmer Sollefteå museum och Bibliotek idag. En vacker byggnad!

Det finns en ganska intressant gruppsida på Facebook som heter "Sollefteå från förr". Där har det lagts/läggs in många intressanta och gamla foton från en stad som verkligen har förändrats genom åren. Tyvärr är informationen om korten ganska minimala, ofta inga alls. Desto fler kommentarer "där föddes jag" (om det gamla sjukhuset) och där "bodde jag en gång" om ett hus ;), men bortsett från det så är korten av de gamla husen och staden väldigt intressanta att titta på!

Det som är slående är så många vackra hus som har funnits i Sollefteå. Otroligt vackra hus med stor arkitektonisk skönhet. Hus som i sin arkitektur varit stilbildande för Sollefteå stads siluett. En stor del av dessa hus revs tyvärr ner under en period av rivningshysteri på 1950-60-talen. Istället byggdes det stora cementklumpar av hus och hyrsehus, som är allt annat än vackra. Fanns det inga skönhetsvärden på 1970-talet??

En av de största arkitekterna i Sollefteå i slutet av 1800-talet och början av 1900 var Niklas Wahrgren (1865-1910). Lars Wahrgrens betydelse för Sollefteås stadssiluett går inte att underskatta och många av de vackraste husen med "tinnar och torn" uppfördes efter hans ritningar. Sollefteå fick smeknamnet "Tornstaden".

Per G. Strömberg har i en C-uppsats  (1997) skrivit om Niklas Wahrgren och de hus han ritade i Sollefteå. En mycket läsvärd och intressant uppsats! http://www.perstromberg.se/old/publications/Wahrgren.pdf

tisdag 10 januari 2012

"Moster" Annie


Lidgatu 1931. Fr.v Annie Wallin, Lydia Westin, Gustaf Wallin, Thea Tenglund, Gustaf Westin

Vår "moster" Annie gick bort för en vecka sedan. Hon blev 96 år. Moster Annie var en livsglad människa och hon spred så mycket glädje. Hon diktade, sjöng och deklamerade gärna egna visor och dikter. En gåva som hon fick i arv efter sin pappa.

Under många somrar kom moster Annie och hälsade på oss och vår familj.  Alltid med presenter, en alldeles ny visa och ett glatt humör. Det var några år sedan nu, men den glädje som moster Annie spred lever ännu kvar hos oss och alla dem som fick glädjen att träffa henne. Vi har så många fina minnen.

Tack moster Annie för den tid vi fick tillsammans!

lördag 7 januari 2012

Det är trädens skog..

God fortsättning alla som tittar in här!

Vi har ett underbart vackert snölandskap just nu i Omsjö. Trots att snön och väderleken skapar problem emellanåt gläds jag varje dag att få bo så naturnära som vi gör. Att nästan varje dag få se djur utanför husknuten, uppleva stillheten och tystnaden är för mig och min man en stor rikedom och livskvalité.

Därför känns den pågående projekteringen av vindkraftsindustrin i området som en stor sorg för oss som bor i byn. Jag har fortfarande inte förstått vidden av det som planeras, men jag vet med säkerhet att den natur vi älskar kommer inte att bli densamma. Då finns heller ingen mer framtid för oss  i Omsjö.

Vi "motståndare" mot den storskaliga vindexploateringen i Sollefteå kommun  känner dock medvind. :) Många, många ringer, mailar och säger att de vill stödja och delta i arbetet mot projekteringarna. Det är så glädjande! Det inger ett litet hopp att vi kanske kan hejda/begränsa vindexploateringen.

I dagens TÅ är det åter igen en insändare mot vindexploateringen! Tack Roger!

Vill du vara med och stödja vårt arbete med att rädda vår natur och våra skogar mot storskalig vindexploatering? Skriv då gärna under namnlistan som finns på vår hemsida http://snurrigt.vildavastra.se/

Det är vår miljö, vår natur, vår skog och vår framtid i Norrland det handlar om.


Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter sa ”det är vargarnas skog, spindlarnas skog, rävarnas skog, trädens skog – inte er (vindsnurrornas) skog!”)