fredag 29 oktober 2010

Fel nobelpristagare i medicin

Året Nobelpris i fysiologi eller medicin har tilldelats Robert Edwards från Storbritannien. Han belönas för sitt arbete med att utveckla metoderna för provrörsbefruktning. Grattis!
Dagens medicin.

Men ...

‎"Årets nobelpris i fysiologi eller medicin borde naturligtvis ha gått till Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga sjukdomar behöver vara längre än ett år - en upptäckt som saknar motstycke i medicinens historia."

Gunnar Nordenstam - Läkare.

tisdag 26 oktober 2010

Hällby - byn som försvann under vatten..

Min pappa pekade ibland ut en stor sten vid vägen utanför Gulsele i Junsele, där han lekte som barn. Stenen ligger alldeles intill en stor konstgjord uppdämd sjö, Gulselesjön, som dämdes upp över den by där min pappa bodde några år i sin barndom på 1930-talet.  Uppdämningen av sjön skedde i samband med kraftverksutbyggnaden i Hällby 1970. Farfar och farmor bodde inte så många år i Hällby, men det kändes alltid lite märkligt när pappa berättade att gården där han bodde som barn numera låg på sjöns botten.

För en tid sedan fick jag kontakt med Barbro som berättade att även hennes morföräldrar (Teodor Eriksson f 1888; son till Edvard Eriksson 1860-1930 som troligtvis byggde gården) och senare en morbror hade bott på samma gård som mina farföräldrar i Hällby! Troligtvis köpte min farfar gården av Barbros morbror när familjen flyttade dit vid mitten av 1930-talet. Jag har också fått några kort  av Barbro som jag blev mycket glad över! Det är första gången som jag ser bilder av Hällby och farfar och farmors hem, som det såg ut före uppdämningen. 

Ett stort och varmt tack Barbro!


Engmar Nilsson ägde denna gård före uppdämningen. Det pågående kraftverksutbygget syns i bakgrunden.

Nils Bertilsson och Magnus Mattsson ägde dessa gårdar vid tiden för uppdämningen.

Edvard Hansson och Hildur och "Jonke" Johansson var de sista ägarna till dessa gårdar.  I den vänstra gården bodde min farfar och farmor med familj några år på 1930-talet.

"Teas lanthandel"  fanns  i den låga byggnaden.



Uppdatering:  Så här ser Hällby ut idag: en stor uppdämd sjö!  Ett stort TACK Hans O för korten!

Foto: Hans O Alfredsson

Foto: Hans O Alfredsson


Lite historik om Hällby:

Ur "Hällaboken" citerar jag följande:

"Hällby, en by söder om Hälla efter Ångermanälven, som våren 1970 kom helt under vatten i samband med Hällby kraftverksbygge. I Hällby påbörjades uppodlingar på 1800-talet av Hälla byamän. Den förste hällabo som började nyodling där var Ingel Mattsson från Hälla som den 11 okt. 1856 hade huggit ned 200 träd. Ingel Mattsson som var född 1800 och son till Matts Ingelsson i Hälla, hade tidigare haft ett hemman i Hälla, men troligt överlåtit det på någon av sina fem söner. Han bosatte sig nog i Hällby men var 1867 död då hans änka bosatte sig i Norra Gultjäl som då var upptaget av Gulsele byamän."

I Junsele Hembygdsförenings hemsida står bland annat följande:

"När kraftverket i Gulsele stod klart i början 1950-talet började byborna i Hällby undra när det var deras tur att flytta från sina gårdar. I gamla tidningsartiklar från 1960-talets början uttrycker de sin oro över att de inte riktigt har fått besked när bygget skall ta sin början. Strax därefter var det dags att tömma sina hus, som sedan revs eller brändes ner. Hela byn med affär och flera jordbruk utplånades från den mark som skulle hamna under vattenytan. 1967 påbörjades kraftverksbygget och 1970 stod det klart. Idag glänser endast en stor uppdämd sjö över den plats där landbonden Erik Eriksson slog sig ned i början 1880-talet.

Byns historia går tillbaka till omkring 1882, och låg då under Anundsjö socken. Den överfördes i kyrkliga och kommunala hänseenden till Junsele socken den 1 januari 1894."

Uppdatering:

Jag hittade överraskande en film på You Tube om hur det såg ut efter Ångermanälven innan Hällby kraftverk började byggas 1967! I filmen berättas en kort historik över några av byarna, och även Hällby visas! :)

Det är dock beklämmande att lyssna till speakern i slutet av filmen när han talar om den "nya" Ångermanälven som ska "tjäna människorna" genom kraftverksutbyggnader. Det som egentligen blev ett förödande övergrepp på naturen,  forsarna och laxens vandringar uppför Ångermanälven.

Så här skriver "Kullberg film": "Ännu ett övergrepp på den fria naturen, Ångermanälven, Sveriges stösta vattenkrafts producent Ångermanälven är snart våldtagen till sista forsen, bruset tystnar, allt blir sjöar med mystiska undervattenströmmar. Här ska åter lax och harr vandra upp till bäckarna från havet för att leka!"

måndag 25 oktober 2010

Krishjälp?

I kyrkans församlinghem i Näsåker kommer det att anordnas en julseans inom kort där det ska tas "kontakt med andra sidan och förmedla budskap till er under kvällen."

Kanske krishjälp ? ;)


Julseans i Näsåker

fredag 22 oktober 2010

WWF:s miljöpris till en näsåkersbo


Vi har glädjen att ha en stor miljöentusiast i Näsåker. Christer gör ett fantastiskt arbete med sitt engagemang för miljön och för att rädda de få älvar med dess fiskebestånd i Norrland som ännu inte förstörts av kraftverksutbyggnader. Han har i dagarna fått motta WWF:s och Minplanets miljöpris av kungen och det är värt ett jättestort GRATTIS! Ett välförtjänt pris till en stor miljövän!

WWF:s motivering:"För att han lagt ner hela sin själ i arbetet med att rädda norrländska älvar genom Älvräddarnas Samorganisation från Näsåker i Ångermanland, och för att han med oförtruten energi sprider sin kunskap om energi, ekologi och vårt ansvar för natur och jord."


Citerat från Fiskejournalen:

"Så möttes de då – älvarnas konung Christer Borg och Sveriges dito, Carl XVI Gustaf. Den förre fick av den senare motta priset som Årets miljöhjälte.

När WWF-sajten Minplanet.se för ett tag sedan utlyste en omröstning om Årets miljöhjälte fick Älvräddarnas ordförande Christer Borg överlägset flest röster. Priskommittén valde att utse de tre främst placerade vid omröstningen till miljöhjältar.
Vid en ceremoni, i samband med WWF:s höstmöte, belönades miljöhjältarna med diplom, utdelade av ordföranden i WWF:s förtroenderåd, kung Carl Gustaf.

I sitt tacktal sa Christer Borg:
”Ers Majestät, mötesdeltagare: Ett tack till WWF och de andra organisationer som instiftat detta pris. Ett stort tack till alla som röstat på samtliga av oss nominerade; tack för ert engagemang.
Det känns bra att de frågor som jag brinner för sedan flera år på detta sätt får uppmärksamhet tack vare priset, frågor som jag driver som ordförande i Älvräddarnas Samorganisation. Det handlar om bevarande av biologisk mångfald i de strömvattendrag som helt eller till delar är orörda av vattenkraft och det handlar om att restaurera de vattendrag som är utbyggda, främst med hjälp av fiskvandringsvägar.
Ett stort tack från mig och från den myllrande mångfalden under ytan i alla våra vattendrag. Tack!”

Galakväll i Nickes anda..

Ulrika Bodén


Årets stipendiat Ronny Eriksson

Anna Lotta Larsson och Ronny Eriksson


Fr. vä: Anna-Lotta Larsson, Jacke Sjödin, Ronny Eriksson, Jörgen Åslund och Ulrika Bodén.

Fr.vä: Cissi Jakobsson, pianisten ?, Anna Lotta Larsson, konferenciér Jacke Sjödin, Ronny Eriksson, Jörgen Åslund och Ulrika Bodén.


Det blev en underbar, magisk galakväll igår på Hullsta!  Vad kan det bli annat än succé när artister som Anna Lotta Larsson, Ulrika Bodén, Ronny Eriksson, Cissi Jakobsson, Jörgen Åslund och inte minst konferenciéren Jacke Sjödin äntrar scenen!

Så mycket glädje, sång och musik i Nicke Sjödins anda! Årets Nicke Sjödin-stipendiat Ronny Eriksson var ett uppskattat val. Ronny var en av Nickes stora favoriter; en riktig ordekvilibrist, sångare och träffsäker humorist. En nyskriven monolog om en fotbollsledare från sina hemtrakter i norr som i stort sett var ensam  på fotbollsplan, drog som vanligt ner stora skrattsalvor. En välförtjänt stipendiat helt i Nickes anda!

Ulrika Bodén, en mycket duktig folkmusiker bördig från Helgum, uppträdde med Nickes översatta psalmer på dialekt. En fin och mycket uppskattad tolkning av en genre som Nicke bland så mycket annat ägnade sig åt.

När Anna Lotta Larsson sjöng "Så skimrande var aldrig havet" och "Älska mig för den jag är"  kunde man höra en knappnål falla... Så vackert var det!

Cissi Jakobsson framträdde bland annat med en sång som Nickes far Rickard diktat; "Torparbruden". Ingen framför den sången som Cissi!

Jörgen Åslund, som liksom Cissi nästan alltid medverkade i Nickes revyer, läste och sjöng ett par av Nickes dikter på ett oefterhärmeligt sätt.

Sist men inte minst kvällens konferenciér och Nickes son, Jacke Sjödin, som sin vana trogen ledde galakvällen på ett otroligt roligt sätt! Här kan man inte säga annat än; sådan far sådan son!

Behöver jag tala om att alla gick hem med ett stort leende?

Nej, jag förstod väl det..


PS: Ursäkta dåliga foton, men jag har svårt med mörker och avstånd..

torsdag 21 oktober 2010

På tal om Minnesfonder... ;)

Galakväll ikväll på Hullsta! Nickes Sjödins minnesfond.

”Det här känns jätteroligt, det är en stor och rolig grej för Sollefteå. Och det ska vara roligt, en galakväll i höstmörkret”, säger konferencieren Jacke Sjödin till tidningen Ångermanland.

I år får inte mindre än fyra personer stipendier:
Andreas Öhman från Kramfors som ligger bakom filmen `I rymden finns inga känslor`, Anna Söderlind från Timrå som startat en Stå-upp-klubb i Sundsvall och föreningen Kulturbygden i Sollefteå är tre av stipendiaterna. Den fjärde som får det största stipendiet på 20 000 kronor avslöjas först under kvällens artistgala på Hullstagård i Sollefteå.

Medverkande på galakvällen ikväll är Anna-Lotta Larsson, Ulrika Bodén, Jörgen Åslund, Cissi Jakobsson med Per-Åke Stockbergs husband.

Det ska bli väldigt trevligt! Jag hoppas kunna berätta mera om galakvällen i morgon..

måndag 18 oktober 2010

Ådals-Lidens fs på Facebook

Näsåker med Nämforsen i bakgrunden.

För dem som inte vet, eller använder Facebook, så kan jag tipsa om att Ådals-Liden har en egen intressegrupp där. Sidan är öppen för alla. För att kommentera, lägga in nya bilder eller diskutera något som berör Ådals-Liden måste man dock registrera sig på Facebook. Det är gratis förstås! :) Det är Magnus Johansson som är skapare och ansvarig för sidan.

Jag har för en stund sedan lagt ut flera flygbilder över Näsåker, utöver bilden ovan, på Facebooks gruppsida om Ådals-Liden. Det är åter igen Dick och Harriet Boman som tagit de vackra flygbilderna! TACK snälla!

Titta gärna in, registrera dig och kommentera!

Här är länken:

Ådals-Lidens fs på Facebook.

torsdag 14 oktober 2010

Omsjö från ovan..


Ett foto i repris..

Foto: Harriet Boman. Dick Boman vid flygplansspakarna.

måndag 11 oktober 2010

Tängsta folkskola ca 1920 / Uppdatering

Klass 5-6 Tängsta folkskola 1920.


Övre raden från vänster: okänd, Johannes Persson, Olga Sjödin, Anna Vennström, Agda Mähler, Fanny Mähler, Elva Rolén, Edla Tängden, Verner Östin och Gunnar Johansson.

Mellanraden från vänster: Gunnar Tängnander, Elna Edin, Astrid Johansson, Nanna Norlin, Alma Persson, Anna Näsmark, Hilda Vennström, Linnea Lidgren, Selma Vikner och Anders Lalander.

Nedre raden från vänster: Karl Rotmark, Rudolf Vestin, Valter Vestermark, John Tängden, Henning Tängnander, Alrik Tängström, Gunnar Östlund och Erik Edin.

Jag har fått ett nytt gammalt skolkort. Ett stort tack Dan-Olof Andersson! Skolkortet är taget omkring 1920 utanför Tängsta folkskola i Resele.  Enok Fahlén hette läraren i plommonstopet och pojken framför honom i ljus dress är John Tängdén f 1910.

Kan flera av barnen identifieras? Skriv gärna en kommentar i så fall....

Flera skolkort från Resele:

http://smulansblog.blogspot.com/2008/04/skolkort-frn-resele.html

http://smulansblog.blogspot.com/2007/12/skolkort-tngsta-byskola-1893.html


Uppdatering:

Jag har fått namnen på alla eleverna av Susanne. TACK ! Jag borde ha tittat i Sollefteå bilddatabas (som jag förstår du avser med SVAR...?)

Du skriver att du är släkt med min morfar - det skulle vara trevligt att få veta hur! ;) Allt gott!

söndag 10 oktober 2010

En smått märklig historia och min länk till Östanbäckssläkten..

En berättelse i repris..

För ett par år sedan fick jag ett inlägg i min hemsidas gästbok från en ”Ingrid” i Stockholm. Hon hade en liten förfrågan..

Ingrid har en fastighetsskötarfirma på Östermalm i Stockholm och hon berättade för mig att hon ibland sparar en del gamla biblar, psalmböcker, böcker, kort och andra gamla saker som hyresgäster lämnat efter sig eller kastat. Saker som ingen vill ha kvar längre, men som Ingrid brukar spara i en lagerlokal en tid  tills de skänks bort eller kastas om ingen frågar efter dem. En dag råkade Ingrid titta i några efterlämnade böcker och anteckningsböcker och såg att böckerna innehöll personnamn och en bostadsort. I ett par av de gamla böckerna låg det några gamla kort och konfirmationskort av namngivna personer. Namnen och ortnamnen tydde på att böckerna tillhört samma familj; en familj vid namn Berglund från Hömyra i Junsele.

Ingrid sökte namnen ute på Internet och hittade till min hemsida, där några av familjenamnen finns med i mina antavlor. Ingrid kontaktade mig och visst var det så att de böcker som hon bevarat hade tillhört den berglundska familjen från Hömyra! Det kändes väldigt spännande och Ingrid och jag hade en lång kontakt innan jag så småningom träffade Ingrid och fick alla böcker av henne vid ett besök i Stockholm.



Några av böckerna; en bibel, ett par postillor, en teologisk skolbok som användes i skolundervisningen skriven av Doct. Eric Pontoppidan och ett par psalmböcker hade tillhört min farfars farfar kronobonden och nybyggaren Anders Berglund (1826-1904), en av grundarna av byn Hömyra i Junsele. I några av böckerna fanns även äldste sonen Aron Berglunds (1851-1927) namn inskrivet. Troligtvis övertog sonen Aron dessa böcker efter sin fars död. Aron Berglund blev sedermera skräddare och bypredikant i Hömyra. Det fanns även en psalmbok, några gamla kort och anteckningsböcker med Arons barn Lambert och Sallys namnskrifter i.

Ett av de gamla korten som fanns instuckna i böckerna var ett foto av en skolklass med ganska små barn. Jag gjorde en efterlysning genom att lägga ut fotot på nätet och i tidningen Ångermanland. Och jag fick ett par svar som bekräftade min teori att skolkortet var från Hömyra i Junsele. Några av barnen på skolfotot blev också identifierade:


Längst ner nr två fr. vä: Frida Berglund f 1921, troligtvis Fridas äldre syster Jenny f 1919 (båda barn till Martin Berglund 1882-1948) De två barnen till höger om Frida och Jenny kan vara deras kusiner Sally Berglund f 1918 (hon som förmodligen hade ägt böckerna som tillhört hennes farfar Anders Berglund ) och Gunnar Berglund f 1922 (båda barn till Lambert Berglund 1880-1965). Lärarinnan Jenny Skoglund. Kortet bör vara taget ca 1927-28. Alla barnen bodde i Hömyra.

Mer om fotot och lärarinnan Jenny Skoglund finns här.

Var böckerna kommer ifrån och vem som senast ägt dem har varken Ingrid eller jag lyckats utröna. Men troligtvis har böckerna  förts till Stockholm av Lambert Berglunds barn Sally eller Gunnar, som båda flyttade till Stockholm.

Det kändes lite som något av historiens vingslag när jag så småningom fick böckerna och de gamla korten i min hand. Jag fick hålla i de böcker som min farfars farfar en gång ägt och hållit i och som till sist, via en lång och något märklig resa från Hömyra i Junsele, hittades i en lagerlokal på Östermalm i Stockholm.

Tänk om farfars farfar hade vetat! ;)

Caisa (Katarina) Olofsdotter 1825-1928.

Min farfars farfar Anders Berglund 1826-1904 var gift med Caisa (Katarina) Olofsdotter 1825-1928. Caisa Olofsdotter var dotter till Olof Danielsson Ångström 1794 -1870 ohh Brita Stina Olofsdotter 1825-1908. Caisa Olofsdotter är min länk till den stora Östanbäckssläkten i Junsele.

Caisa Olofsdotters och Östanbäcksfamiljens stamfader hette Erik Persson 1707-1758 och hans hustru Brita Olsdotter 1699-1782, båda födda i Anundsjö sn. De bosatte sig 1730 i Östanbäck i Junsele sn och är upphov till många ättlingar. Till minnet av 250-årsdagen av deras liv tillsammans på ödehemmanet i Östanbäck  bildades släktföreningen 1980. Släktföreningen, med dess ordförande och eldsjäl Ulla Östlund i spetsen, har kartlagt och skapat en stor och diger stamtavla av ättlingar till Erik och Brita. Släktföreningen har som mål att kartlägga alla ättlingar till Erik Persson och Brita Olsdotter;  ett digert arbete som Ulla med beundransvärd energi oförtrutet arbetar vidare med. Hur många ättlingar finns det i din databas nu, Ulla?

Uppdatering / Ulla svarar i ett mail:
"Jag har för närvarande 9755 personer i databasen. Det är då nästan bara rakt nedstigande från Erich och Brita, naturligtvis ingifta makar men inte deras släktingar, som jag förstår, att de har i Långarydssläkten med sina 144000 personer." 
Tack Ulla!

Vart femte år arrangerar släktföreningen en flera dagars stor släktträff i Junsele som brukar samla många sentida ättlingar till Erik och Brita. Ett medlemsutskick med intressanta artiklar om släkten ges ut en gång om året. Inom en snar framtid kommer också en bok att ges ut om den stora Östanbäckssläkten. En bok som jag ser fram emot att läsa!

Östanbäcksföreningen har en hemsida där man kan läsa mera om släktföreningens verksamhet.  Där finns också stamtavlan utlagd.

http://ostanback.se/

Även på Facebook kan man hitta släktföreningen.

torsdag 7 oktober 2010

Min vita orkidé..


Jag är ingen större älskare av inomhusväxter.. Blommorna verkar inte gilla mig heller för den delen... För så fort de bor hos mig så mår de dåligt, vissnar eller dör. De trivs helt enkelt inte riktigt hos mig! ;) Nåväl, det är ju ömsesidigt så jag har i allmänhet ganska lite växter numera inomhus. Bara sådana som sköter sig själv liksom. ;) När de vissnar så kastar jag bort dem och köper eventuellt nya.

Förra sommaren fick jag för mig att köpa en orkidé. Bara för att den var så vacker! Hela förra sommaren blommade orkidén och jag gladdes. Jag pysslade om den extra noga, pratade lite försiktigt med den och den fick till och med beröm! Av både mig och andra...

Hösten kom och plötsligt så vissnade blommorna och ramlade ner. Bladen såg också ledsna ut och ramlade av, så det var bara att inse att det var dags igen att kasta ännu en blomma. Orkidén trivdes inte längre. Trodde jag.

Men... jag ställde undan blomman i ett fönster. Lät den stå och vara sur och ledsen. Jag vattnade den ibland, men jag var lika sur på den som den var på mig och jag brydde mig egentligen inte..

Men så plötsligt i våras så fick jag se att det började växa stänglar på den torra växten. Väntade lite avvaktande..

Jag planterade om blomman i en lite större kruka och så småningom fick jag se nya blad spira och på stängeln syntes knoppar. I våras slog blommorna ut, och hela sommaren har orkidén spritt glädje med sina vackra blommor! H e l a sommaren! Fortfarande är blommorna lika vackra och sprider glädje i köksfönstret. Fantastiskt!

Snälla, vackra orkidé - sluta inte att trivas hos mig! ;) Jag l o v a r att vårda dig så mycket det går.


Men hur ska jag göra...?

PS. Vet ni vad som finns i den andra krukan...? Jo, en kastanjenöt från Vängsjöberg i Gottröra. Kan det bli nå´t?
Nja... jag tror inte det. ;)

söndag 3 oktober 2010

Skamlösa bäruppköpare

 I dag tvingas 117 bärplockare i Åsele återvända till Thailand – utan ett öre. Företagets, Lomsjö Bär AB, konto är tömt och ägaren Ari Hallikainen är spårlöst försvunnen.

Ari Hallikainen

I drygt två månader har 156 bärplockare slitit i Västerbottens skogar med löfte om att få väl betalt för mödan. Många har pantsatt hus och mark hemma i Thailand för att komma hit och jobba. Av företaget Lomsjö Bär AB lovades de en garantilön på cirka 16 300 kronor i månaden. Ännu mer om de plockade mycket.

Men i dag måste de flesta av dem återvända hem tomhänta. Ägaren Ari Hallikainen är borta, liksom deras löner. – De trodde de skulle komma hem med massa pengar, och nu kan de inte ens betala skolavgifterna för sina barn, säger Thomas Hasser.

Kontot ät tömt och Ari Hallikainen har försvunnit med bärplockarnas löner.

Det här står i Aftonbladet idag, och det finns bara ett ord för denne bäruppköpare: SKITSTÖVEL!

År efter år har oseriösa bäruppköpare fått härja fritt i Norrland och det är märkligt att inte svenska staten har kunnat sanera den här oseriösa affärsverksamheten långt tidigare. Utländska, oftast mycket fattiga människor, har lockats hit i tron att de ska tjäna stora pengar på att plocka bär. Men de åker hem fattigare än när de kom därför att de blivit lurade av oseriösa bäruppköpare i Sverige och lika oseriösa företag i deras hemländer.

Jag, och många med mig, anser att bäruppköpare är kvalificerade fifflare och förskingrare och att de struntar totalt i att människor far illa.

Det är dags att sätta stopp för denna skamlösa verksamhet!

Tycker jag.