Translate

onsdag 30 juni 2010

En trädsymbios





Kusinen i grannbyn upptäckte denna trädsymbios häromdagen när han besökte den gamla kyrkogården i Näsåker. Ett stort och gammalt pilträd har en rönn inneboende!

Här kan man väl tala om naturens under, eller hur?

måndag 28 juni 2010

Rävungar





De här bilderna fanns i min brevlåda i morse.

J-B skriver:
"Vi tog en promenad i går kväll och då såg vi dessa små. Visst är rävungarna bedårande, trots att dom äter upp "mina" harungar."

Åh, de små är helt bedårande söta!! Tack kusinen!

För några veckor sedan såg jag och min man ett par alldeles nyfödda älgkalvar på en skogsväg. De stod tillsammans med mamma älg mitt på vägen när vi kom körande. En underbar syn! Men innan jag fått upp kameran hann de springa in i skogen. Vi förundrades över att de små älgkalvarna var så raska trots att de var så små. Men oj, så söta de var!

fredag 25 juni 2010

GLAD MIDSOMMAR! - Uppdatering.


Sommarblommorna är plockade, björkarna är uppsatta utanför entrén (vilken underbar midsommartradition!), jordgubbarna är inköpta och rosévinet står på kylning.

Ikväll , om det fina vädret består, så blir det en tur ut på sjön och ett strandhugg på en ö. (Jag ska också inspektera fiskgjusboet, Thord! )

Den nya grillen ska invigas och några vänner kommer på middag i helgen.

Och fram för allt: vädret är underbart! Varma vindar och lätta små moln på himlen. Kan det bli skönare?

Jag vill önska alla vänner när och fjärran, bloggvänner och alla andra jag känner en

riktigt, riktigt

GLAD MIDSOMMAR!


Den allra bästa, ljuvligaste och vackraste helgen på hela året..



Uppdatering 27/6.

Tyvärr höll inte det vackra vädret i sig - redan på midsommarafton blåste det upp till regn, mycket regn. Och därefter har det varit halv storm. Lite sol emellanåt, men ganska kyligt. En "pålitlig" midsommar m.a.o. ! ;)

Men en tur på sjön blev det igår. Några fina abborrar som ska rökas och njutas av. Gott!

Jag kollade fiskgjusboet igår. Båda fiskgjusarna cirkulerade runt boet, och troligtvis ligger de små fiskgjusungarna i boet. Fortsättning följer! I det skotska fiskgjusboet är ungarna i princip flygfärdiga. Jag har fått ett par länkar till ett par andra fiskgjusbon i Finland som jag gärna förmedlar:

http://kotinetti.suomi.net/saaksi/index.php

http://wtp.selfip.com/saaksisaatio/

En fortsatt trevlig midsommar till alla som tittar in här!

måndag 21 juni 2010

En rundvandring genom Näsåker 1890-1895. Del 2

Fortsättningen av berättelsen "En rundvandring genom Näsåker 1890-1895" av Per Johannes Kallin (1879-1952)

Jag söker tidsenliga gamla kort av de hemman och gårdar som nämns i artikeln av P.J. Kallin. Jag blir jätteglad för det!

De flesta korten i den här artikeln har jag hittat i Murbergets bilddatabas.

"Gamm-Jackes" hus
"Så fortsätter vi en bit österut i byn, där Curtelius har bott. Denna gård blev uppsatt av en man från Västanbäck som hette Markus Bodén, vilken bodde där en lång följd av år. När Wiktor Bernhard Frisendahl blev vald till kyrkoherde i Ådalsliden 1882, inköpte han den Bodénska gården för sin svärfars räkning, kronolänsman Lindal från Umeå, som med fru och en studerande son flyttade till Ådalsliden och bodde där till sin död. Där nuvarande fjärdingman Otto Jonsson har sin villa, fanns det också en gård under 1850, -60 och 70-talet. Det var en torpare som hette Hans Svensson. Han hade många barn, söner och döttrar, som bosatte sig inom socknen och blev händiga avkomlingar, byggmästare och skräddare mm.

Så flyttar vi över till södra sidan av landsvägen, till Åkerblomska gården, som nu innehas av Vattenfallsstyrelsen. Vem som hade byggt den första gården, som stod några meter väster om den nuvarande har jag inte lyckats få någon vetskap om, men på mitten av 1880-talet var det en handlande från Graninge som hette Leon Kalm, som hade affär där. Under ett häftigt åskväder 1886 slog blixten ned i handelsboden så den brann ner till grunden. De gamla omtalar att ett sådant skyfallsliknande regn som efter det åskvädret vräkte ner, har de ej sett förr eller senare. På några minuter föll det ett sådant regn att man tog med ”sörpbyttern” på gården för att släcka eldvådan. Kalm byggde efter branden den nuvarande gården efter mönster av den gamla prästgården.

"Antoinettas"

Den gård som inrymmer modeaffär och ägs av Antionetta Lundin, byggdes på 1890-talet av Oskar Sjödén. Erik August Lidström hette den första bonden sedan hemmanet avstyckades från gästgivarePer Lidströms hemman.

"Engmanska gården"

Johan Jansson hade en långbyggning öster om den nuvarande nipkanten. Per Engman flyttade från Nordmaling till Ådalsliden och gifte sig med bondedottern Sara Maria Hansdotter från Sörmoflo. Han köpte hemmanet av Johan Jansson och blev lanthandlare, och så satte han upp den nuvarande stora mangårdsbyggnaden. Långbyggningen som var på gården förut brann ner i början på 1880-talet. När Per Engman flyttade från Näsåker 1873, till Sollefteå, köpte Erik Petter Lidström från Jansjön hemmanet av honom.

Det hemman som Anders Gustavsson innehaft och ägt, hade Elias Holmberg och även Lars Johan Blom innehaft, men i början av 1870-talet köptes det av norrmannen Lars Elling Strand, som var flottchef från Åsele ned till ådalarna, och det torde nog vara han som satt upp den nuvarande gården. ( Det var Anders Gustafsson som uppförde den sista byggnaden nämligen f.d. Turisthotellet ca 1920. Min not.) Det finns många historier om Strand, men utrymmet tillåter ej deras refererande. En episod skall jag dock nämna.

Strand var mycket begiven på starkvaror, han söp så han hade delirium och såg röda gubbar. En gång hade han ett stort fyllekalas i sitt hem, med bara likar inbjudna. När glädjen stod som högst gick Strand till stallet efter sin häst, och ledde honom upp för trappan till övre våningen. Han skulle visa hästen storspegeln som han hade där. Upp för trappen gick det bra, men när de skulle ner med hästen då vägrade denne, och det gick ej på annat vis än att få honom baklänges.

Strömnäsgården 1890

Strömnäsgården, där Carl Östlund residerade med sitt hotell, hade längre tillbaka i tiden tillhört storbonden och gästgivaren Per Lidström. Han var ägare till senare Strömnäshemmanet, Strands och Engmans hemman, som senare blev delat till dessa tre hemman. Näsströmska hemmanet skall vad jag har hört, gått i släkten i flera hundra år. Jag har försökt i flera omgångar att få träffa den person som innehar hemmanets gamla papper utan att lyckats, men den bonde som var ägare till hemmanet tre generationer tillbaka, Per Erson, gifte sig till hemmanet; dvs han gifte sig med en hemmanspiga, de kallades så de döttrar som hade ärvt hemmanet efter föräldrarna. Under den tid Hans Näsström var bonde på hemmanet, var han både gästgivare och tingshusvärd.

Not: "Strömnäsgården i Näsåker, uppfördes i timmer 1872 av inspekt. J. P. Sjödin för Härnösands Ångsågs AB. Brädfodrades och tillbyggdes med veranda 1927.
Byggnaden övertogs tidigt av Strömnäs AB och senare av Svanö AB. Insp. Carl Östlund från Kramfors lät friköpa gården och öppnade hotellrörelse. Gården var en omtalad samlingspunkt under bolagstiden från 1890 och framöver. Den driftige Östlund med en fröken Godin från Härnösand som värdinna lät om vintrarna anordna slädpartier och hästkapplöpningar nere på Ångermanälvens is ovanför Nämforsen.
På höstkvällarna hölls punchaftnar och en trappa ned till älven byggdes av tomma champagneflaskor. Det kom bl.a. tyska grevar och engelska baroner dit på somrarna för att fiska och snara lax i Nämforsen. Vid 1940-1950 tjänstgjorde gården som tillfällig prästgård, och under Nämforsens kraftverksutbyggnad var den kontor åt vattenfall. Numera tjänstgör den som bostad åt en veterinär med familj." / Info "Ur Ådalens släktforskarförenings bildarkiv"


Näsströmska hemmanet.

Det fanns en gård på Hans Näsströms ägor vid landsvägen. Gårdens ägare kallades endast Stor Pelle, för sin storleks skull. Han var en mycket storväxt man som kom från Nolaskogs. Hans hustru hette Kajje, dotter till Ecke Näslund i Näsåker. Stor Pelle hade en sexknutsstuga, och en långsmal låg handelsbod med kontor, han var nämligen diversehandlare. Det fanns en större handlare i Näsåker, som såg lite ringaktande på Stor Pelles lilla affär.

I början på 1900-talet var det en ovanlig företeelse att se en tusenlapp, och för att förödmjuka Stor Pelle, hade den större handlaren kommit över en tusenlapp och sände den med ett bud till Pelle för att få den växlad. – Ja no torde dä gå, sa Pelle och halade fram tio hundra kronors sedlar, och den som blev flat, det var storhandlaren.


Tenglunds huset 1900

Så flyttar vi oss till Wiktor Tenglunds hemman, där det även varit gästgiveri en gång. De som ägde detta hemman på 1870, -80 och 90-talet hette Bergfors och E J Lidholm, och på 1890-talet minns jag en kvinna som hette Maria Lidholm som då brukade hemmanet. Som lillpojke följde jag min mor dit år 1890. Det var en doktor som hette Ullberg som då bodde hos fru Lidholm och hade mottagning. Om han var examinerad läkare eller kvacksalvare minns jag ej.

Det "Blomska kvarteret"
Lars Johan Blom, bagare, kom från Hjälmaryd i Småland till Näsåker på 1860-talet. Han byggde sig en större gård på Näsåkersmon, vid den gamla landsvägen. Men när den nya landsvägen blev anlagd längre norr på mon, byggde Blom en gård och bageri där, vars gård ännu brukas av hans barn. Lars Johan Blom var en bagare som inte snålade med storleken av sina varor, hans limpor var så stora att det blev tre middagsmatsäckar för skogshuggaren av varje limpa. Veteringarna var i storlek därefter, och hans pepparkakor som formligen dröp av sirap, var i storlek som ett medelstort kaffefat, och mycket välsmakande. Det var i det nya seklets början. Dessa stora limpor kostade 25 öre styck och brödsorterna ett öre styck.

Nästa granne till Blom var Albert Lidström, vars ställe förut innehades av Per Karlsson Norén från Värmland. Företrädaren hette Nils Olof Lidén, från Lidgatu, och Per Karlsson blev måg till honom och övertog hans torp. Lidéns hustru levde in på 1890-talet, och kallades Lidéns Anna-Brita. Nästan mitt emot Per Karlssons på andra sidan om landsvägen bodde en torpare som hette Andres Pehrsson Milén och var skomakare, men det torde endast ha varit en livstids torpare, för när Milénska huset var utdött, såldes gården och jorden kom under Tenglundshemmanet.

Hemmanet på ”högen”, ägare Elis Lidfors, hade före 1880-talet flera ägare: Erik Hansson, Per Magnusson, som sålde hemmanet och köpte ett torp i Forsås, därefter Johan Lidfors och numera ägs hemmanet av hans son Elis. En bror till Janne Lidfors, Kalle Lidfors, hade även en gård väster om Tenglunds, vars stuga ännu står kvar vid Forsbergs verkstad.

Per-Hansch-viken

Så har vi den sista gården som hör Näsåker till, vars gård stod kvar till 1900-talet. Det var Per Göransson Ehnkvist och hans hustru Gertrud, som hade en liten gård nere vid det gamla färjstället. Ett idylliskt ställe på platån ovanför viken och bäcken, som även fick det stadfästa namnet efter bebyggaren, Per Görans bäcken.

Ja, så är vår rundvandring genom forna Näsåker till ända, och så märkvärdigt det än låter, så tycker vi äldre, att Näsåker var mera idylliskt med den gamla bebyggelsen än nu, när det ena huset efter det andra trängs om utrymmet.


P J Kallin, Forsås”

En rundvandring genom Näsåker 1890-1895. Del 1.



Kyrkvärden P.J. Kallin 1879-1952. Bilden från Sollefteå bilddatabas.

I senaste numret av Näsåkers Byablad finns en berättelse om hur Näsåker såg ut för mer än hundra år sedan - ca 1890-1895. Det är kyrkvärden Per Johannes Kallin (1879-1952) i Forsås, Näsåker som skrivit berättelsen år 1947 och avskriften är gjord av hembygdsforskaren Paul Lundin. Jag har redigerat texten lite försiktigt för att det ska passa nutidens språkbruk, men för övrigt är texten helt och hållet P.J. Kallins.


Artikeln heter "En rundvandring genom Näsåker för 50 år sedan (1890-1895)"

"Näsåkers by har de senaste femtio åren genomgått en väldig utveckling i bebyggelse, det ena huset har rest sig bakom det andra i flera våningars höjd, men Näsåkers vackra natur har inte vunnit i skönhet av den mycket stadsliknande bebyggelsen. Alla lantliga idyller har förlorat sin naturliga skönhet genom byggnaderna, men bostadsbristen har ingen lag. Även en av Ådalslidens tre gnistrande pärlor – Nämforsen – har tagits i anspråk, och dess mäktiga storvulenhet har bundits i turbinernas surrande.

Före 1918 innan något gjorts åt den nya landsvägen som nu går ner mot bron över Nämforsen, var nipan sammanhängande med nipan vid prästgården, men den djupa landsvägsskärningen förändrade helt dess vackra utseende. Förut var det en trampad stig från prästgården och efter nipkanten till nuvarande festplatsen, där en brant väg var dragen till Laxbäcken. Efter denna väg stod jättelika björkar och aspar så tätt att kronorna bildade ett sammanhängande grenvalv, stigen och gången kallades ”gröna gången”, men allt detta vackra röjdes bort när landsvägen drogs efter nipan. På denna stig hade präster haft sin promenad, dels till posten och dels till Laxbäcken. Prosten Frisendahl var stor naturvän, och det var han som ansade och skötte träden efter ”gröna gången”. Han lät inte småskog växa upp omkring prästgården och dess närhet, utan med egen hand tog han med yxa och sax bort allt som skymde skönhetsvärdet.

Bland dessa präster fanns komminister Olov Sundvall, som var präst i församlingen 1811-1830. Som hjälppräst till Sundvall kom adjunkt Nils Petter Frisendahl från Ragunda 1819 och var senare präst i församlingen till sin död 1869. Han efterträddes 1870 av komminister Per Nicklas Sundelin som tjänstgjorde till 1882, då Wiktor Bernhard Frisendahl blev vald. Han blev Ådalslidens förste kyrkoherde när socknen blivit eget pastorat efter att ha varit annex under Resele. Wiktor Frisendahl var kyrkoherde i församlingen 24 år, eller till 1906, då han flyttade till Ramsele.


Under Frisendahls tid upplevde Näsåker sin första storhetstid. Det hade börjat bli mode på 1890-talet med turister. Det var rika engelsmän som varje sommar reste till Sverige, och så småningom kom de upp till Ådalsliden och tog in på Hotell Östlund. Carl Östlund var en hotellvärd som kunde konsten att anskaffa både mat och dryck. Han lät sig skjutsas omkring i byarna för att hos bondgummor köpa upp smör och ost. Kalvkött och grisfötter var han angelägen att få, kycklingtuppar och även gamla höns ville han att de skulle bära till honom. Den gamla härliga lagrade bondosten var han angelägen att få köpa, och när Östlund kom in i någon gård, där den doftande osten stod framme på bordet, så brukade han smacka med tungan. Det var inte underligt att gästerna trivdes så bra hos honom. Naturligtvis skulle dessa turistande engelsmän även vara med att fiska lax, och eftersom prosten Frisendahl på den tiden var ensam innehavare av laxfisket i prästbäcken (det ingick i lönen) i Nämforsen, så var det säkert att han fick påhälsning av engelsmän, som var intresserade av denna laxfångst. De bad att få lyfta upp de stora fiskarna med håven sedan dammen slagits igen och laxarna hade kommit ner till järngrindarna.

Det fanns ingen landsväg i nipan ner mot älven på den tiden, utan det var urgrävt en smal väg upp för den branta nipan. Prosten Frisendahl fick så mycket lax, att det inte var tänkbart att försöka bära upp den, utan någon av drängarna måste köra ned med häst och släpkärra för att frakta hem de stora fångsterna.

Ända till 1918-19, när bron byggdes över Nämforsen och landsväg grävdes utför Nipan med början vid prästgården, hade det inte varit något vidare avlopp för vårvattnet. Hela prästgårdsområdet var lite skålformigt, så när det var snövintrar och våren kom hastigt, blev det så mycket vatten mellan prästgårdens trappa, stall och ladugård, att man måste i flera dagar använda båt, vilket var ett stort nöje för prästpojkarna. Men som sagt, när den nya landsvägen anlades, blev det utlopp för vattnet.

Pelle Molins stuga 1902.


Vi gör i tankarna en rundvandring genom Näsåkers by på 1890-talet. Vi börjar på västra linjen av prästjorden, eller vid Pelle Molins stuga. Denna omskrivna stuga byggdes på 1880-talet av Nils Höglund, en måg till skomakare Sundström från Forsås. Båda dessa familjer reste till Amerika 1891 och bosatte sig i Brunnwick, Minnesota. Så flyttar vi oss ett femtiotal meter österut, där vi träffar på skräddaren och tingshusvaktmästaren Nils Ander Hägglund, född i Häxmo. Han byggde sin stuga 1870 eller -71, stugan var inköpt och fraktad från Fransåsen. Granne till Hägglund var Katarina Lidmark som på 1890-talet lät uppföra sin gårdsfastighet, i vilken hon ännu bebor.

Gamla prästgården byggd omkring 1824

Så har vi den välkända postmästaren Oskar Frisendahl-gården, som hade varit prästgård omkring 45 år. När gamla prästgården i Västanbäck brann ned, förstördes kyrkböcker och de enkla handlingar som präster förde på den tiden, och ingen av den nu levande generationen kan lämna någon upplysning när prästgården byggdes nere på Näsåkersmon. Men eftersom den nya kyrkan blev färdig 1820, så torde det nog kunna tas för givet att prästgården byggdes under åren 1821-25.

Komminister Olov Sundvall var präst i församlingen 1811-1830 och år 1819 erhöll han predikobiträde av adjunkt Nils Frisendahl som senare blev präst i församlingen. Under denna tid torde prästgården tagits i bruk. Det var fem rum på nedre våningen och två på den övre. Dessa rum torde nog ha behövts för komminister Frisendahl, för han hade 14 barn. Prästgårdesmamsellerna hade sina sovrum i en av kamrarna, så när den unge bonden Hans Petter från Moflo skulle ”gå utpå” till en av döttrarna, så tog han av sig skorna och blev insläppt genom fönstret. ”Gamm´ Frisendahl ” sades ha en sådan respekt med sig, så de tordes ej öppna dörrarna för sina nattliga friare. Nils Petter Frisendahl bodde i denna prästgård till sin död 1869.

Skolläraren och postmästaren Oskar Frisendahl köpte gården i början av 1880-talet samt restaurerade den och bodde där till sin död. Denna gamla prästgård hade varit centrum för hela socknen. Oskar Frisendahl hade förestått posten sedan slutet av 1850-talet till sin död 1913 eller 1914. Hans fru Kristina Frisendahl höll gravöl på beställning åt nästan alla avlidna inom socknen. Oskar Frisendahl torde ha bott i denna gård sedan mitten av 1870-talet. Mitt emot postföreståndarens gård, på norra sidan om landsvägen, var sockenstugan, en envånings sexknutstuga. Rummet, där socknens fäder höll sina rådplägningar, var omkring 11 alnar i fyrkant med öppenspis och stolpe, förstuga och förstugekammare.



Kyrkvaktmästarens lilla stuga, där Göran Göransson bodde, var belägen där nuvarande vaktmästare bor. Den nuvarande prästgården byggdes 1872 (bild ovan; min not) av sedermera häradsdomare J. M. Palin i Kläpp och Anders Sjöström i Västanbäck samt Erik Wilhelm Borin i Rå. Och den första präst som flyttade in i den nya prästgården var Per Nicklas Sundelin som var komminister i församlingen 1869-82, då han blev kyrkoherde i Nora.

Gården norr om kyrkan som förre fjärdingsman Petter Persson inköpte hade Johan Jansson i Forsås timrat upp på 1880-talet åt sömmerskan Sara Brita Lindberg"

Fortsättning följer här..

fredag 18 juni 2010

Underbart!

Åh, vilken underbar konsert! Jag menar förstås SVT:s utsändning av konserten till Viktoria och Daniel på konserthuset ikväll.

Jag känner mig riktigt varm i hjärtat av all underbar musik som framfördes.

Och så mycket värme!

Det var en helt underbar kväll.

TACK!

onsdag 16 juni 2010

Fam. Erik Olof Jakobsson Nordin, Omsjö / uppdaterat.


Erik Olof Jakobsson Nordin var född den 9 juni 1843 i Grundtjärn, Anundsjö sn som son till bonden Jakob Jakobsson (1812-1860) och hans hustru Elisabet Eriksdotter (1812-1874). Han gifte sig den 17 september 1871 i Grundtjärn, Anundsjö sn med Anna Märta Johansdotter. Hon var född den 12 augusti 1849 i Sidensjö sn. Erik Olof var först arbetare och landbonde i Grundtjärn, Anundsjö sn. 1895 flyttade familjen till Omsjö, Ådals-Liden sn, där han blev arrendator. Erik Olof dog den 2 april 1908 i Omsjö av magkräfta. Anna Märta dog den 5 januari 1910 i Omsjö av magkräfta.
Barn:
Jakob Nordin, född den 4 november 1871 i Grundtjärn, Anundsjö sn.

Johan Oskar Nordin, född den 12 juni 1873 i Grundtjärn, Anundsjö sn.

Erik Andreas Nordin, född den 6 juli 1875 i Grundtjärn, Anundsjö sn. Han gifte sig den 26 december 1910 i Ådals-Liden sn med Augusta Dorotea Nilsdotter. Läs mera här. Hon var född den 9 september 1884 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Erik Andreas var arrendator i Omsjö nr 1, Ådals-Liden sn.


Margareta Kristina Nordin, född den 8 oktober 1877 i Grundtjärn, Anundsjö sn. Hon gifte sig den 26 december 1898 i Ådals-Liden sn med Erik Petter Holmberg. Han var född den 1 oktober 1874 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Erik Petter var först arbetare i Omsjö, Ådals-Liden sn. 1904 flyttade familjen till Grundtjärn, Anundsjö sn, där han också var arbetare. Slutligen flyttade de 1910 till Sörtannflo, Resele sn, där han blev arrendator. Margareta Kristina dog 1938. Erik Petter dog 1947.

Lisa (Elisabet) Karolina Nordin, född den 10 januari 1880 i Grundtjärn, Anundsjö sn.

Sven Peter Nordin, född den 25 maj 1882 i Grundtjärn, Anundsjö sn.

Anna Maria Nordin, född den 11 december 1884 i Grundtjärn, Anundsjö sn.

Helena Petronella Nordin, född den 1 augusti 1887 i Grundtjärn, Anundsjö sn. Hon flyttade till Junsele sn 1922.

Beda Matilda Nordin, född den 2 februari 1890 i Grundtjärn, Anundsjö sn. Hon flyttade till Resele sn 1914


Olof Otto Nordin, född den 21 juni 1892 i Grundtjärn, Anundsjö sn.

Jenny Katarina Nordin, född den 19 maj 1894 i Grundtjärn, Anundsjö sn. Hon flyttade till Junsele sn 1919.

Familjelistan har jag hämtat från Magnus Johanssons hemsida, och korten har jag fått av Lasse Örtenblad.

Ett varmt tack, Lasse!

Flera familjebilder av familjen Nordin finns under etiketterna Gamla kort och Omsjö.

Riga




På en bro över en kanal i Riga hängde dessa hänglås. Guiden berättade att låsen sattes dit av nygifta som sedan kastade nyckeln i kanalen. Låset skulle symbolisera en förhoppning om livslångt äktenskap.




Vi har varit på en kortsemester till Riga. En historiskt mycket intressant stad som jag gärna velat se lite mera av om vi haft mera tid.

Ingen annan stad i Europa har så många vackra bevarade jugendhus som Riga. Många av husen är renoveringsobjekt, men letterna försöker renovera och bevara så mycket de kan och har råd med. Ryssarna beslagtog och vanvårdade tyvärr husen under ockupationen. Nu har de ursprungliga ägarna, många av dem judiska, fått egendomarna åter. Men få av dem har de miljoner de kostar att restaurera, så därför tvingas många sälja till de som har mest dollar. Och det är ofta till nyrika ryssar, tyvärr.



Det här är ockupationsmuseét i Riga. Det är en rysk, i mitt tycke ful, byggnad som skapades 1970 som ett museum över de letter som stred under det ryska inbördeskriget. Idag visar museét dokument och fotografier om hur Lettland förlorade sin självständighet av Sovjet och Nazityskland under andra världskriget. Det märkligaste med detta hus är att där finns inte ett enda fönster på hela byggnaden! Tyvärr räckte inte tiden till att besöka museét. Jag hoppas det kommer fler tillfällen.

Den lettiska historien är en historia av mycket krig, lidande och ockupation. Riga var en svensk stad under stormaktstiden på 1600-talet, och letterna har även efter det i stort sett varit ockuperade av andra stater fram till 1991 när landet äntligen blev självständigt.

fredag 11 juni 2010

Vad ska man rösta på?

Jag hittade den här artikeln hos Skogstrollet och jag tycker att artikelförfattaren gjort en sann analys om de ökade ekonomiska skillnaderna i Sverige.

Tyvärr har ingen av de båda politiska blocken gjort mycket (om något) för att förändra skillnaderna de senaste 30 åren. Båda blocken har misslyckats.

När den f.d. fackbasen (Ylva Thörn) för LO:s medlemmar - de lägst betalda medlemmarna på arbetsmarknaden - avgår vid 55 års ålder med en pension av 70-80.000 i månaden fram till pensionen, så har den gamla jämlikhetspolitiken i Sverige suddats ut helt och hållet.


Vad ska man rösta på...?

fredag 4 juni 2010

Ångermanlands skönhet


Visst är den vacker; Ångermanlands landskapsblomma styvmorsviolen?

Jag älskar den här enkla men så otroligt vackra sommarblomman som just nu blommar överallt.

När jag var liten kallade vi blomman "Natt och dag" - kanske kallas den så än idag på vissa håll?

För mig är styvmorsviolen barndomsminnen: buketten som jag tog med till skolexamen eller gav till mamma på hennes födelsedag i juni.

Eller som här - en bukett att glädjas åt på köksbordet.