onsdag 29 augusti 2007

Redan höst?

Är det redan höst? I morse var det vitt av frost på marken, och vindarna har blivit mycket kyligare. Regnskurarna kommer allt oftare; idag kom det till och med en hagelskur. Kvällarna har blivit mörkare, och nattlampan har fått tändas länge nu - både ute och inne.

Det känns som hösten har kommit. Är det inte ovanligt tidigt? Eller kommer det en brittsommar?

Jag tycker inte om hösten. Den förebådar vinter, mörker och kyla. Jag fryser jämt numera, tycker jag.

Samtidigt kan ju hösten vara så vacker, så ljuvlig med hög luft och vackra dagar. Med surströmming och kräftfester. Lingonplockning och matsäck på soliga hyggen. Naturen som sprakar i underbara röd-gula höstfärger. Höstfester med jaktlaget, en resa till Medelhavet - underbart! - och Michael Flateley´s föreställning "Lord of the dance" på Swedbank Arena i Ö-vik.

Men ändå... Vintern närmar sig, och om vintern tycker jag inte....

Jag längtar redan efter nästa vår, sommaren, solen och värmen.

Jag är nog en idiot som längtar - den svenska sommaren är ju bara en kort dröm....

En otroligt vacker dröm.

Uppdatering 30/9.
Idag skiner solen från en klarblå himmel, 15 grader varmt. Jag tror - nästan - att sommaren har kommit tillbaka! :)

fredag 24 augusti 2007

Ingmar Bergman

Vi var i Perth i Skottland den dagen Ingmar Bergman dog. Min man var ute på en kvällspromenad, när jag via BBC:s nyheter på TV fick se att Ingmar Bergman var död. Under hela kvällen visades långa reportage om Bergmans dödsfall och flera engelska kulturpersonligheter uttalade sig om Ingmar Bergmans storhet. I tidningarna dagen efter samma sak - långa artiklar om Bergmans filmer, produktioner och liv. Man kunde inte undgå att förstå att Ingmar Bergman var stor - även utomlands.

Jag har inte varit någon större beundrare av Ingmar Bergman. Jag har faktiskt inte förstått hans ångestfyllda filmer. Möjligen är det en brist hos mig men så är det. Jag kan dock inte påstå att jag sett alla Bergmans filmer - jag har knappt sett hela filmen "Fanny och Alexander" - men det jag sett har räckt för mig. "Fanny och Alexander" tror jag dock är den film jag skulle ha mest behållning av om jag såg hela filmen. Kanske. Tyvärr missade jag den filmen när den gick på TV senast, men det kanske kommer flera tillfällen.


De här raderna blev skrivna för att jag just läst Tom Carlssons utmärkta inlägg om Ingmar Bergman i sin blog "Tankar i trappen".

onsdag 22 augusti 2007

Skrivtorka....

.... men fullt upp med annat. Det är bland annat bärtider med allt vad det innebär. Det är så roligt att plocka, safta och sylta, tycker jag!

Det här funderar jag att göra. Det är Karin som bjuder på receptet på denna läckra svartvinbärskir.

Med dessa blommor skickar jag ett varmt tack till min webmaster Patrik för all hans tålmodighet. Han är oersättlig när jag behöver råd och hjälp för att sköta och administrera min hemsida.

Blommor också till alla andra som hittar hit och tassar runt! En fortsatt fin augusti önskar jag er!

Uppdatering: Krassen heter indiankrasse - pga den djupröda färgen. Fröna, som jag tror kommer från USA, har jag fått av Inkan. Tack Inkan!

lördag 18 augusti 2007

Vem sjukskriver patienten år 2010?

Följande insändare finns i dagens TÅ, och jag håller med varje ord som Per-Ove Jönsson skriver i sitt inlägg. Jag känner - som många andra - en stor oro över Socialstyrelsens senaste utspel, när det gäller de restriktioner och direktiv de gett till sjukskrivande läkare. De som drabbas av restriktionerna är de som är sjukast och de som allra minst kan eller orkar försvara sig. Jag som trodde att Socialstyrelsen var en instans till stöd för sjuka och handikappade? I det här fallet ser det ut som Socialstyrelsen helt och hållet går de politiska tjänstemännens ärenden. Det är rent ut sagt skamligt, tycker jag.


"Är det en doktor som ser varje patient som en individ och en unik människa och kan ställa diagnos, ordinera medicin samt sjukskriva och komma med råd gällande rehabilitering utifrån den patientens sjukdomsbild? ELLER Är det en administrativ tjänsteman som med hjälp av en dator och en medicinsk databas kan mata in uppgifter om patientens sjukdomsbild och därefter få ut alla ovanstående fakta som är relevanta med ett sjukintyg eller avslag på ett sjukintyg?

Jaa, frågan är inte främmande efter de senaste dagarnas uppgifter om att Försäkringskassan och Socialstyrelsen med flera förbereder en standardisering av sjukskrivandet. Med hjälp av diverse uppgifter och statistik ska man nu kunna printa ut hur länge du ska vara sjukskriven eller absolut inte vara sjukskriven!

Men om jag tillfrisknar snabbt och känner mig bättre, då behöver jag väl inte vara sjukskriven längre? Om det blir komplikationer eller en långvarig rehabilitering förlorar jag då rätten till sjukpenning för att jag har varit sjukskriven för lång tid?

Ofta kan man få fram statistik och dra slutsatser utifrån resultat men om man anser att varje människa är unik och den personens sjukdomsbild ska följas upp individuellt då är ovanstående dribblande med statistik ohållbart.

En annan rubrik som har förekommit i dagarna är: -
Vi måste få ner sjukskrivningstalen.

Den som tror att man kan pressa sjuka människor och på det sättet få ner sjukskrivningstalen är ute på farligt vatten. Ingen människa blir friskare genom att pressas hårdare såvida man inte tror att större delen av de sjukskrivna bluffar och bara vill vara sjukskrivna.

Neej, prioritera rehabiliteringsåtgärderna ännu mera och kom i stället tillrätta med varför många av våra medmänniskor i dag drabbas av depressioner och övriga sjukdomstillstånd. Satsa ännu mera på förebyggande och friskvårdande insatser. Vi måste må bättre!

Det är rötterna på problematiken som vi måste komma åt och inte pressa de som redan är sjuka då får vi bara snygga siffror i statistiken på kort sikt medan vi får en tickande bomb med ännu större problematik i framtiden. (min kursivering)

Per-Ove Jönsson "



Även denna insändare i dagens TÅ har ett berättigande: Vems ärenden går Försäkringskassans läkare?

måndag 13 augusti 2007

En hyllning till Lars Forssell

Jag har alltid älskat Lars Forssells översättningar av de franska visorna. Visorna som Forsell översatte från franska är så många; bland dem "Snurra min jord", "Säj vad ni vill" och "De fattigas piano", och alla har en ton av fransk cabaré som jag faller pladask för. En ton av glädje och sorgsenhet tillsammans. Clownens leende trots att hjärtat gråter.

Jag hör fortfarande Georges Brassens röst, fast den tystnat för länge sedan, när jag läser Forssells texter. Den gamla LP-skivan med Brassens, inköpt i Paris för länge sedan, ligger nånstans i källaren - jag får söka rätt på den, känner jag.

Enn Kokk skriver en lång text om Lars Forssell och hans franska översättningar och vismaterial - läs den! Det är en fin hyllning till denne fine poet och visdiktare, Lars Forssell, som avled den 26 juli.

Här en av mina favoriter - kopierat från Enn Kokks blog. Där finns även sången på franska:

De fattigas piano

Svensk text: Lars Forssell, 1956

Fransk originaltext ”Le piano du pauvre” och musik: Léo Ferré, 1954

De fattigas piano,
som klinkar dag och natt
på barer från Milano
till Stockholm, säger att
kom nu och ta en drink
till mitt förtjusta klink
och glöm bort slit och skatter…
Kom låt oss dansa runt
och prata lite strunt
nånstans bland folk och katter…
De fattigas piano -
se där en liten, sliten en!
Vad han har stora blan, oh!
Men han är allas vän!
Han svänger runt sin käpp
och tar en liten stepp -
och sen så börjar alla skratta…
och någon föll i gråt
fast vad han gråter åt
kan ingen riktigt fatta…

De fattigas piano
som klinkar i Paris
ger rytm åt hela stan. Åh…
tavaritsch, spiele, please
ej mer om sorg och nöd
men mer om kärleksglöd,
du minns väl den där sången
som diktats av Prévert
om hur man kan bli kär
för hundrasjätte gången.
De fattigas piano!
Mitt hjärtas metronom!
Hör Louis Mariano
på restaurang Atom
och Maurice Chevalier
på Café Devalver!
Då vet man att man lever!
Jag tror att Patachou
ger mera fred och ro
än varje duskål i Genève - er…

(Musiken spelar. Talar:)
Sitt nära, kom nära intill mig!
Läs något för mig. The hollow men?
Så skall världen sluta, inte med
en smäll utan med en snyftning.
Läs den och sitt nära!
Minns du den tiden med kulsprutor…
och stalinorglar… stalinorglar,
det är numera… helt enkelt

De fattigas piano
som värpte pling-plong-pling
en skur av blyguano
som döda’ - ingenting!
Nu har dom andra knep
än orglar, hjul och rep
för nu så har dom väte,
som sås i koncentrat
och blir miljoners mat
under ett kusligt läte,
värre än själva fan å
mot det är åskans knall
den fattiges piano
en lärka i en tall!
Sitt lugnt min kära vän
och läs “The hollow men”,
låt ingen oro störa!
En smäll blir slutet men
kanhända snyftningen…
ändå blir svår att höra!

De fattigas piano,
som klinkar dag och natt
på barer från Mialano
till Stockholm, säger att
kom nu och ta en drink
till mitt förtjusta klink
och glöm bort slit och skatter…
Kom låt oss dansa runt
och prata lite strunt
nånstans bland folk och katter…
De fattigas piano -
se där en liten sliten en!
Vad han har stora blan, oh!
Men han är allas vän!
Han svänger runt sin käpp
och tar en liten stepp -
och sen så börjar alla skratta…
och någon föll i gråt
fast vad han gråter åt
kan ingen riktigt fatta!

(Han med stora blan, han som svänger sin käpp, är förstås Charlie Chaplin.)

En fantastisk översättning av en stor poet!


Uppdatering: Annat bra skrivet om Lars Forssell.

söndag 12 augusti 2007

Gammelgården i Myckelgensjö









Vi passade på att göra en tidsresa till 1700-talet, genom att besöka gammelgården i Myckelgensjö idag; den sista dagen de hade öppet för i sommar. Gammelgården är en av landets bäst bevarade bondgårdar. De flesta av de 20-tal byggnaderna tillkom på 1700-talet och de står på sina ursprungliga platser än idag. Gammelgården ägs idag av Länsmuseét i Härnösand.

Man har konstaterat genom en skattelängd att gården beboddes redan 1535, och det finns idag över 20 byggnader på gården med delvis intakta inventarier. Den siste som bodde på gammelgården var Johan Genberg med sin familj till slutet av 1930-talet, innan gården övertogs av Länsmuseét i början av 1940-talet.

Det är så intressant att vandra runt i denna historiska miljö. Lite kuriosa är det att ett antal scener ur filmen "Barnen från Frostmofjället" från 1940-talet spelades in på gammelgården och i Myckelgensjö. Jag känner själv lite släkthistoriska vingslag när jag vandrar runt på gammelgården, eftersom jag vet att en förfader till mig har bott på gården en gång i tiden.

Vi avslutade besöket med en kopp kaffe och en getostsmörgås i föderådsstugan eller förmånsstugan som nu tjänstgjorde som café. Det hus där de gamla föräldrarna fick avsluta sina dagar på gammelgården förr. Så löstes äldreomsorgen på den tiden....

lördag 11 augusti 2007

Augusti

Akvarell av Laila Wikström


Augusti

Som en varning
en viskning
ingen tror ändå
att kvällarna blir kalla

Ulla Ekh

fredag 10 augusti 2007

En ny bekantskap

En ny bekantskap för mig/oss är Bredbyns gästgiveri. Bara 45-minuters bilresa bort finns detta trevliga gästgiveri. Här bjöds jag på en superb födelsedagsmiddag i förrgår - TACK snälla familjen! - och på lördag åker jag dit igen. Då blir det tradjazz med Bosse Hedins kvintett och grillbuffé där. Det är roligt att upptäcka nya bra restauranger inom rimligt bilavstånd, och Bredbyns gästgiveri är nu ett av dem.

torsdag 9 augusti 2007

Stugusjön; en kvällsbild

Ett delta vid Stugusjön - en kvällsbild.

Just one life...

Fotot taget vid Storsjöns strand ikväll

I don´t know how many lifes you have. I have just one.

Enjoy it!

Fransåsen igen....





Det sista fotot visar rester av det gamla värdshuset på Fransåsen. Egna foton.

En repris från min blog - juli 2006 - om den gamla byn Fransåsen.



Det här är Fransåsen, Ulla och Börje! Tack för besöket och välkommen åter!

måndag 6 augusti 2007

En vacker blomma

En vacker blomma från de skotska bergen. Vet någon vad den heter?


Uppdatering: Inkan berättar att blomman heter fingerborgsblomma. Tack Inkan!
Här en länk om den purpurröda blomman.

söndag 5 augusti 2007

Stillsamheter

Det finns så mycket mer
än bara det som syns.
Till exempel det som känns.

Texten är ur "Stillsamheter" av Anne Swärd - en vacker och tänkvärd liten bok som jag fick av min vän Solveig på min födelsedag. Tack snälla!

Bilden av det mossklädda trädet tog jag under vår bergsvandring utanför Fort Williams i Skottland.

lördag 4 augusti 2007

Loch Ness

Urquhart Castle vid Loch Ness.

Tyvärr Peter, kunde jag inte vinka i kameran från Loch Ness! Inte heller såg jag "våra" får Mavis och Sheba - kameran och fåren fanns ganska långt upp på en kulle, dit vi inte kunde åka.
Men vyn över Loch Ness är densamma som kamerans, eller hur? Länk till Loch Ness kameran....
Och inte såg vi Loch Ness odjuret heller.....

Åter från Skottland!

Greyfriars Bobby i Edinburgh

Jag är åter hemma efter en underbar resa i Skottland. Upplevelserna och intrycken är många och några av dem kommer förhoppningsvis att berättas på bloggen så småningom.

Skottland är ett otroligt vackert land med höga berg/fjäll i norr och mer vidsträckta hedar i söder. Vi har haft jättefint väder hela veckan och de fåtal regndroppar som föll den sista dagen kändes knappt. Det är märkliga regnskurar i Skottland - det är som korta förångade regndroppar, som knappt märks. Är det kustregn?

Vi reste runt med buss och tåg. Vi vågade inte hyra bil - vänstertrafiken kändes alltför krånglig för oss 60-åringar; även om vi båda har kört på den sidan vägen en gång i vår tidiga ungdom i Sverige. Vägkorsningarna såg livsfarliga ut! Hmmm....

Bed&breakfast - boende i Skottland är det bästa som finns! Vi bodde på ett flertal av dem under vår resa, och det var fantastikt fina och trevliga upplevelser i sig. Alla boenden var lite olika varandra i stil och känsla - bara frukosten var detsamma; i en riktig engelsk/skottisk frukost ingår korv, bacon, stekt ägg/äggröra och bönor. Ett par gånger fick vi även en skotsk specialité - haggis - som är en typ av korv gjord på fårmage (!) Min man, som vågade smaka, tyckte att det var jättegott! (Rättelse: "Haggis är en malen blanding av hjärta, lever och lungor som kokas i en fårmage"/Lillan)

Vi gjorde också ett par långa fotvandringar i de skotska bergen och naturen. Det var underbara naturupplevelser som gjorde gott för kropp och själ. Ljuvligt! Några bilder kommer så småningom - även om jag vid hemkomsten insett att kameran ofta fått ligga orörd i ryggsäcken. Jag njuter mer med ögonen än via kameralinsen....

Skotskan - eller den skotska dialekten av engelskan - vållade problem ibland! Det gällde att lyssna intensivt för att förstå det speciella uttal som många av skottarna har. Men det gick märkligt fort ändå att förstå den skotska dialekten, och skottarna är dessutom så vänliga och trevliga så de repeterar gärna om man inte har förstått.

I Edinburgh stannade vi ett par dagar. Det är en underbar vacker, gammal och historisk stad som föll mig mycket i smaken. Där kunde jag ha vandrat mycket längre i de gamla stadsdelarna och uppe på the castle, som ligger högt upp över staden på en slocknad vulkan. De flesta byggnaderna i the castle är från 1100-talet och dess historia är lång. Och från the castle har man en vidunderlig utsikt över staden!

I Edinburghs old town ligger Greyfriars kirk och där ligger "en hund begraven". Det är hunden Bobby som bodde vid sin husses grav från 1858 till 1872. Det är en underbar liten historia som jag inte kände till förrän min nätvän Lillan från Cornwall tipsade mig. Har någon inte hört historien om den trofasta lilla hunden Bobby så läs den här! Det är en rörande berättelse.


Det känns skönt - trots den underbara resan - att ha "landat" i vår lilla skogby igen. Augustidimmorna har redan kommit, men det är varmt och skönt. Igår var jag ut och plockade ett par liter hjortron. Men jag förstår att jag hade tur, för det är väldigt smått om skogens guld i år! Jag känner mig lite rik nu.....

Jag återkommer snart igen när tiden och inspirationen rinner till!
Allt gott!