Translate

lördag 30 juni 2007

Skogsplantering

Fotot: Skogsplantering på Nävernäsan på 1940-talet. Elsy och Harry Fängström längst fram. Fängsjön i bakgrunden.


Skogsplantering är precis vad jag håller på med just nu. Jag hjälper min man att sätta 10.000 skogsplant i jorden, och det kan vara ganska jobbigt ibland när det är varmt och när småflugorna ääälskar att vara så nära mig som möjligt! :)

Men jag tycker samtidigt det är roligt att vara ute i skogen, och det är faktiskt ganska lättsamt att sätta ner skogsplant idag om man jämför med de metoder som användes förr. Förr var det hacka och spade som gällde; idag använder man ett rör som hjälp att få ner skogsplanterna i marken.

Fast det är inte utan att jag har liiite ont i ryggen ändå....! :)

En skön helg önskar jag alla!

fredag 29 juni 2007

Rom - mina drömmars stad



Ett vackert kort kom idag. Det är Karin som befinner sig i min favoritstad, Rom. Där är det varmt nu, mycket varmt. Men havet ligger en timmes resa bort, och det är inte så dumt det heller.

Jag önskar dig, Karin, en fortsatt fin tid i städernas stad - Rom!

onsdag 27 juni 2007

Emil Hagström

Tänk vad man får lära sig när man har en blog! Häromdagen fanns en kommentar och senare kom ett mail från Hans O. Alfredsson - ´n Hanns Olov. Hans O. är journalist och kåsör på SvD och bördig från Vallen i Junsele; och där säger man "´n Hanns Olov".

Hans O. Alfredsson skrev och berättade om författaren och poeten Emil Hagström 1907-1970, som snart ska få ett alldeles eget sällskap med anledning av att det i år blir 100 år sedan han föddes. Emil Hagström var född i Ådalen, levde en tid i Klarakvarteren i Stockholm och dog i Österskär, där hans grav nu återfunnits av Hans Olov i grevens tid innan kyrkoförvaltningen hann ta bort den.

Jag hade inte hört talas om denne poet förut, men ´n Hanns Olov skrev uppfodrande :)

"Men männisch, nog vet du väl vem Emil Hagström var. Gack annars omedelbums till bibblan i Näsåker, eller skaffa hans böcker på antikvariat.net eller bokbörsen. Då är sommaren räddad."

Och det ska jag göra!!

På nätet har jag hittat följande två bloggar som skrivit om poeten:

Enn Kokks blog och här

Kulturspegeln

Einar Jakobssons blog

Den 3 juli bildas Emil Hagströms sällskapet, och den dagen kommer Sollefteå bibliotek att inviga en minnesutställning (3/7-31/8) av Emil Hagström. En film om Emil Hagström kommer att visas på Sollefteå museum och Tore Fors ska berätta om Emil Hagströms barn- och ungdomstid . Har jag möjlighet kommer jag att vara med.

Hans O. Alfredsson igen: "Och apropå 'n Helmer (Grundström; se ett par inlägg längre ner. Min not.) : nu finns den där unika LP:n från 1974, "Langt nol i väla", som CD. Med HG, Thorstein Bergman och Tor Bergner. Förmedlas av HG-sällskapet." Thorstein Bergman sjunger Emil Hagströms visor bland annat, har jag förstått.

Det är inte dumt att ha en blog ibland!
Tack ´n Hanns Olov!

söndag 24 juni 2007

Sommaräng


Sommaräng i Junsele.

Ett blått hav.....
av stora blåklockor.

Så otroligt vackert!

(för att riktigt se måste man klicka på fotot!)

lördag 23 juni 2007

Midsommarnatt

Nävertjärnen midsommarnatten 2007.

Gula näckrosor.
Lekande, hoppande öringar ovanför vattenytan,

Jag blöter ner mig i dyn runt tjärnen.
Byter byxor och stövlar i sommarstugan.

Kaffe på eld och goda smörgåsar.
Natten är helt ljus.

Koltrasten sjunger.

En and landar på vattnet.

Allt är stilla.
Nästan ingen mygg.

Två fina öringar blev det.

En ljuvlig midsommarnatt.

torsdag 21 juni 2007

Midsommar

Foto Andreas Lindqvist

Midsommaren är den finaste och vackraste av årets alla helger, tycker jag. Och jag gläds åt att det ser ut att bli strålande väder i den del av landet där vi bor. Jag bugar och tackar. Underbart!
På midsommarnatten ska jag sitta vid en skogstjärn och fiska öring....
En riktigt skön och glad midsommar önskar jag alla besökare på min blog!

torsdag 14 juni 2007

Ett oväntat besök.....



Ibland är verkligheten bättre än reklamen....

Mitt på blanka dagen igår fick min granne - och kusin - ett oväntat besök. Min kusin trodde inte sina ögon när detta ståtliga kattdjur promenerade fram till hans köksfönster, satte sig ner och kollade in läget. Dagen innan hade ett par rådjur gjort ett besök så kanske är det dem som lodjuret suktar efter? Man får hoppas att lon inte hittar rådjuren.

Härom året fick min kusin se en björn komma gående samma väg förbi hans hus.

Det är inte dumt att få så oväntade och celebra besök!


Tack Jan-Bertil för dessa underbara kort!
Klicka på korten för större bild.

Uppdatering den 20/6. I dagens TÅ finns en notis om Jan-Bertils oväntade besök.

Jag blir så trött....

Jag blir så trött....

på inkompetenta och rigida tjänstemän/enhetschefer/biståndshandläggare inom Vård- och omsorgsorganisationen i kommunen,

på alla idiotiska direktiv som tjänstemännen/enhetschefer/biståndshandläggare anser är viktigare än ett sunt förnuft.

Var finns kunskapen, empatin, förnuftet, engagemanget?

Var finns lyhördheten och förståelsen?

Ett vet jag.......

sådana egenskaper finns tyvärr INTE bland
tjänstemännen/enhetscheferna/biståndshandläggarna i vård- och
omsorgsorganisationen i Sollefteå kommun!


Jag blir så trött.....

onsdag 13 juni 2007

En ringdans medan mor väntar..



I novellen ”En ringdans medan mor väntar” av Pelle Molin berättas om när nybyggaren Salmon, på väg att hämta barnmorskan åt sin hustru som precis ska föda, möter en rasande björnhona i storskogen. Björnhonan anfaller och Salmon lyckas avvärja Nalles bett genom att ta skydd bakom en fura. Dansen runt trädet varar ”de två timmar solen sover” i nordliga trakter strax efter midsommar. Salmon lyckas döda Nalle med sin kniv och faller i sömn vid trädets fot efter den våldsamma tvekampen. Då väcks han av en rörelse i tallens topp. Det är björnens unge som sakta hasar sig nedför stammen. Enligt Gösta Attorps är ”Dansen” Pelle Molins bästa vildmarkshistoria och höjdpunkten i hans produktion överhuvudtaget.

Källa: Länsbiblioteket Västernorrland.

På hemsidan om skogsbyarna Övra/Åkerbränna berättar Göran Stenmark den sanna historien om denna smått osannolika historia. Novellen är, enligt Göran, en spännande hopmix av flera berättelser, något som var vanligt för Pelle Molins sätt att beskriva verkligheten:


"I en artikel från 1930-talet intervjuade författaren Helmer Grundström en av Björn-Salomons (fotot ovan; min not.) söner, Jakob Petter Berglund i Ruske, samt ett par av hans sonsöner i Åkerbränna för att få fram så mycket som möjligt av sanningen bakom Pelle Molins novell ”En ringdans medan mor väntar”. Alla tre svarar samstämmigt att händelsen inträffat, men att det egentligen är en sammanblandning av flera björnhistorier i trakten.

Någon björnjägare däremot var aldrig Salomon Andersson Berglund, utan tillnamnet ”Björn” kommer från de verklige björnjägaren ”Björn-Johan” Granqvist i Tjärn och Granåsen.

Sonsonen Nils Berglund berättar;

”Farfar skulle till Ruske en lördagsmorron, och då mötte han en hona med två ungar på hästberget. Han skulle visst dit och handla. …..Nå, farfar var på väg till Ruske men i något barnmorskeärende var han då inte alls. Björnhonan var rädd om ungarna och kom råmande mot honom. Farfar hade ingenting annat än en liten fällkniv att försvara sig med, och den vågade han inte begagna. Han fick tag på en granruska som han höll framför sig, och björnhonan föste ungarna bakom sig och kom alldeles inpå honom. Farfar steg bak en liten tall och björnhonan kom efter. Tallen var inte större än sju, åtta tum i diameter – den står föresten kvar på Hästberget (finns på Hembygdsgården nu - min not.) – och farfar förstod att den inte kunde skydda honom.

Björnhonan vrålade så att fradgan stod ur munnen på henne, och farfar tog ett steg framåt, slående framför sig med granruskan. Han träffade inte, och tur var det. Han sa själv att detta var det tyngsta steg han tagit i sitt liv, Björnhonan var dock icke morskare än att hon tog ett steg bakåt, och då blev farfar säkrare. Ungarna voro nyfikna och kommo närmare, och björnhonan föste dem bakom sej gång på gång. Så gick det en stund. När farfar tog ett steg bakåt, tog björnhonan ett steg framåt, och när björnhonan tog ett steg bakåt tog farfar ett steg framåt. Hon tröttnade till slut och körde ungarna framför sej över berget, tjutande och vrålande. Då sprang farfar hem. När han kom hem upptäckte han att han tappat kniven, men han kunde inte minnas om han haft den uppe eller ej. Att han inte använde den är då säkert”.

Utöver detta berättade Nils att Salomon inte hade dansat runt med björnen, men däremot berättar all de intervjuade att en ”Lill-Nisch”, Lill-Nils, hade dansat runt en tall i skydd mot en björn. Denne bodde för övrigt på samma gård som Berglunds. Nils var liten och seg och inte alls så feg som han framstår i Ritzéns bok ”Ur Öfre Ådalens Folklif”. Där påstods att han och en Stefanus jagat björn och när Stefanus hållit i björnens öron och bett Nisch skjuta, hade denne träffat Stefanus i handen och sprungit hem. Detta var lögn enligt ovan nämnde sagesmän. Nisch hade aldrig skjutit någon björn. Däremot hade Nisch varit på väg från Ruske med en valp i konten, och mött en ilsken björn, varvid han gömde sig bakom en tall. Där kom dansen in i bilden och medan de snodde runt tallen passade Nisch på att släppa ut valpen i tron att den skulle skrämma bort björnhonan. Detta gav ingen effekt, men till slut tröttnade björnhonan och gick iväg. Däremot var Nisch länge tagen av detta.

- "Björn” Salomon Berglund var född 1829 och dog sommaren 1897. Hans hustru Sara Magdalena Jakobsdotter var född 1827, och för övrigt styvdotter till ovan nämnde Lill-Nisch . "

Av Göran Stenmark.

------------

På Hembygdsgården i Junsele finns den "björntall" bevarad, som anses vara den tall som novellen kretsar kring.

Junsele Hembygdsförenings hemsida finns ytterligare en berättelse om Björntallens historia skriven av Gunnel Malmqvist.

PS. "Björn-Salomon" Berglund f 1829 var en yngre bror till min farfars farfar Anders Berglund f 1826.






tisdag 12 juni 2007

Röda vallmon

Ängar med röda vallmon är det vackraste som finns. Det ser man ofta i Grekland- även på Öland och Gotland har jag sett vackra ängar fullt av röda vallmon. I vår har jag satt bland annat grekiska vallmofrön - plockade på Kreta - och stora vallmon ur svenska fröpåsar i slänten från vårt hus ner mot sjön. Jag hoppas på en frodig blomsterslänt med vallmon så småningom!

Marianne i Grimstad i syd-Norge har skickat mig ett foto av sin blomsteräng med vallmon. Tack snälla Marianne för fotot!

lördag 9 juni 2007

Sommar

25 grader varmt. Eftermiddag.
En cykeltur på torr grusväg. Ett stopp vid "min" vik.
Vattnet är stilla, mycket stilla. I fjärran vita måsar som flyger sakta i horisonten.

Hjortronblommor vid bäcken. Redan!
En ekorrunge skuttar över vägen.
En bil kör om mig för fort - vägdammet yr. Shit!

Hemma väntar min man med maten. Middagen ute under parasollen. Stilla prat.
Sjön ligger stilla. Syrenen doftar.
Svalan ligger redan på äggen i vedboden.

Naturen gläds.

Jag gläds.
Sommaren är här.

fredag 8 juni 2007

Liljekonvaljer till svärmor

Jag har plockat liljekonvaljer idag. I 25 graders värme. I år har jag plockat dem nere i nipan vid Nämforsen. Det var min kära svärmors favoritblommor, så jag har satt en bukett på hennes grav idag. Det gör jag varje år.

En stor bukett tar jag med mig hem. Så här står de nu. Doftande och underbara.

Den vackra tillbringaren har tillhört min svärmor.

Men rosévinet är mitt....

torsdag 7 juni 2007

Sommarbilder från Fängsjö

Vackra varma soliga dagar - det är vad vi har just nu. Riktig tropisk sommarvärme. Jag minns somrarna i min barndom på 50-talet - då var det också alltid sol, sol sol. Konstigt, jag kan inte minnas att det regnade när jag var liten..... :)

Säkert var det soliga somrar på 1930 - 40-talet också. Sommardagar som var som gjorda för att ta kaffekorgen ut till sommarhagen för att njuta av sommaren, blommorna och livet. Eller cykla bortåt vägen för att plocka blommor.

Sommaren är också en utmärkt tid att fylla år. Själv fyller jag år mitt i sommaren och när jag var liten blev det stor fest med alla grannbarnen på min födelsedag. Solen sken alltid (!) och så åt vi jordgubbstårta.

Min morfar fyllde också år mitt i sommaren. När han fyllde 70 år den 17 juli 1954 var en stor del av den stora familjen samlade i Fängsjö. Morfar hade 12 barn och massor av barnbarn så vi blev några stycken.... Jag minns den dagen så liten jag var. Alla var glada och morfar hade en rödprickig slips...



Systrar Johansson. 1940-tal.


F.vä. Tora Sjödin, Aina Johansson, Tyra Johansson, Ivar Sjödin, Gunnar Fängström, Åke Sjödin, Albert Sjödin, Aina o Valle Johansson. 1951.



Morfars födelsedag 1954. Klicka gärna för större bilder!


söndag 3 juni 2007

Den gamla barnvagnen.. Nygård vid Silvertjärnmyran i Gultjäl.


                                              
Midsommaren 1948. Utanför bryggstugan i Nygård, Silvertjärnmyran. Pappa t.hö.


Klinga och jag utanför bryggstugan i Nygård vid Silvertjärnmyran. Sommaren 1948


Anita sommaren 1948 eller 1949 i Nygård, Silvertjärnmyran.


Huset på Nygård, Silvertjärnmyran, Gultjäl.

                                                                                
     Pappa bygger en hässja på Silvertjärnmyren.                                        

Häromdagen, när jag var med och hjälpte min syster att flytta, fick jag syn på den barnvagn som jag och mina syskon låg i när vi var små. Min syster hade "räddat" den en gång för många år sedan när vår pappa, i ett ryck av upprensning i sommarstugan, skulle kasta den och annat bråte till förgängelsen.

Det var roligt att få se den gamla barnvagnen igen, trots att den efter år av omild behandling mest såg ut som den snarast borde köras till soptippen. När vi var små fick barnvagnen ofta tjänstgöra som dock-barnvagn åt oss systrar och som bil till min lillebror... Men vi syskon är nog lite sentimentala; barnvagnen ska nu återbördas till sommarstugan och ställas tillbaka i förrådet. Tills att någon, åter igen, tycker det är dags att kasta det "gamla skrället"...

Nåväl, jag var den första i syskonskaran som låg i denna barnvagn. Jag föddes på en gudsförgäten plats i skogen utanför Gultjäl i Junsele. Platsen hette/heter Nygård vid Silvertjärnmyran och det låg flera kilometer in i skogen. Min farfar byggde huset vid Silvertjärnmyran i början av 1940-talet och när min mamma och pappa var nygifta var detta det hus de fann bäst att flytta till. Åtminstone till att börja med.

Nybygget vid Silvertjärnmyran var en mycket enskild plats i skogen, och de närmsta grannarna och affären fanns flera kilometer bort. Ganska snart flyttade en bror till min mamma med familj till övervåningen på huset, men trots det blev tillvaron ofta besvärlig för min mamma att bo där när pappa arbetade.

På denna plats föddes jag. Jag minns ingenting av min tid i Nygård vid Silvertjärnmyran, eftersom familjen flyttade när jag var två år. Jag har mest bara hört berättats om platsen där jag föddes. När jag var arton år besökte jag platsen vid Silvertjärnmyran igen för första gången. Då stod boningshuset kvar, men huset revs strax efteråt av skogsbolaget som ägde marken. 

På senare år har jag besökt platsen vid Silvertjärnmyran några gånger. Allt som nu finns kvar av nybygget är en rest av skorstenen på bryggstugan - det hus som syns överst på de gamla fotona. Det har växt upp skog på tomten och bara den gamla igenfyllda brunnen och rester av husens stengrunder påminner om att där har varit en plats där människor har bott. Till och med den gamla vägen till nybygget vid Silvertjärnmyran har försvunnit när skogen avverkades häromåret. Snart är allt borta och skattat åt förgängelsen.

Men barnvagnen finns fortfarande kvar... än så länge.

Mer om nybygget vid Silvertjärnmyran: http://smulansblog.blogspot.se/2008/06/frr-och-nu.html

Här en bild ur boken "Ångermanland Bygd och folk" 1949: