söndag 30 april 2006

Valborgsmässoafton

Det här är kvällens solnedgång i Omsjö. Solnedgången var fantastiskt vacker i kväll. Solen var stor och röd och gav ett vackert underbart sken på himlen, men tyvärr syns det inte riktigt på fotot.

Det har dessutom varit en skön och varm dag. Vårkrattning och Valborgseld ikväll - men tyvärr också den första vårförkylningen..... Och sädesärlan har kommit! Jag såg den första idag på morgonen under cykelturen, och senare ett par stycken till som vippade runt på hundhusets tak. (Fast de allra första sädesärlorna i år såg jag på Österåsen i förra veckan, förstås...)

En riktigt skön Valborg alla!

lördag 29 april 2006

Ida och Pontus



Kan inte låta bli att visa ett kort på ett par andra "födelsedagsbarn" - de fyllde tre år igår. Det är våra små gråhundsvalpar Ida och Pontus som nu är stora men fortfarande jättegoa! De föddes med ett dramatiskt kejsarsnitt, men allt gick bra och de blev den sommarens - 2003 - stora attraktion och kelgrisar bland släkt och vänner!

Champagne från Österåsen



Det här fina champagnereceptet kommer från Österåsens hälsohem.

Man kanske skulle prova?

fredag 28 april 2006

En vecka med musik....

Den här veckan på Österåsens häsohem har varit intressant och intensiv på många sätt. Förutom en massa olika aktiviteter av alla de slag - både av fysisk, andligt och gastronomisk art - på Österåsen, har jag även tagit tillfälle i akt och varit på lite kulturella begivenheter utanför Österåsens väggar; främst musikaliska upplevelser som har varit mycket trevligt.

I början av veckan var vi ett helt gäng från Österåsen som tog bilen in till stan och såg den nya svenska filmen "Heartbreak hotel" med bl.a. Helena Bergström och Maria Lundkvist. Filmen var helt underbart rolig - det var länge sedan jag skrattade så gott ! För att inte tala om hur bra de båda nämnda skådespelarna Helena och Maria var. De var otroligt "outstanding" i sina roller och de var bara såååå bra! Vi gick alla ut från bion med skrattet i halsen, och vi skrattade sedan ofta och länge åt den underbara komik som Helena och Maria tillsammans åstadkom. Gå och se "Heartbreak hotel" - ni skrattar länge!

Ett par kväller senare var jag och en väninna till en underbart vacker lokal - Babelsberg - i Kramfors och hörde den jätteduktige pianisten Johan Fröst (bror till klarinettisten Martin Fröst) Johan Fröst spelade flera klassiska stycken av bla. Stravinsky och Rachmaninoff. Han är liksom sin bror fantastiskt duktiga och intressanta musiker, och det blev en mycket njutbar kväll med mycket skön pianomusik.

Igår kväll fick jag tillsammans med en vän från Österåsen nöjet att lyssna till Nisse Landgren och High Coast Jazz Orchestra i Sollefteå. Lokalen var helt fullsatt. Nisse Landgren är ju en underbar trombonist och jazzmusiker och en av de största vi har i Sverige. Det blev en kväll med ljuvligt skön jazzmusik. Tyvärr blev ljudet lite väl högt i den lokalen, så den tinnitus jag besväras av i ett öra ökade till orkannivå och jag var tvungen att gå i förtid. Men det var musik av allra högsta klass och det är bara att buga och tacka!

Nästa vecka kommer en sångerska till Näsåker och Sollefteå som jag inte hört talats om tidigare. Ej heller har jag tidigare hört talas om sångarten "fados" förrän min nätvän Inkan engagerat skrivit om den i sin blog. Jag blev intresserad av musikgenren, men trodde inte att jag skulle få möjlighet att få lära känna och höra den portugisiska fadosen snabbt - men den 3/5 får jag tillfälle att gå och höra Joana Ammendoeira - fadons kronprinsessa! Och det kan jag ju inte missa!

Ännu ett vårtecken



Grodan i vassen och massor av grodrom....

Foto: Evy Svensson. Tack Evy!

torsdag 27 april 2006

onsdag 26 april 2006

Vy från Österåsen


Jag är hemma på en kort visit under min vistelse på Österåsen. Här en bild därifrån - utsikt över Ångermanälven. Isen ligger delvis kvar. Sollefteå syns i fjärran. Jag återkommer med fler bilder från Österåsen!

Jag har sett både tussilagon och blåsippor - så våren är verkligen här!

(Observera att bilden kan förstoras genom att klicka på den)

lördag 22 april 2006

Grindslanten



Under en promenad häromdagen blev jag påmind om grindarna som fanns i min barndom i Fängsjö. Fängsjö är den lilla skogsby, där vi har vår sommarstuga. Grindarna fanns där för att inte Oskars kor skulle ta sig friheten att vandra in i byn under dagen när de var på sommarbete i skogen. Jag såg resterna av grindstolparna och jag mindes hur min lillebror Anders och kusin Ingmar stod vid var sin grind - på var sida om byn - och ivrigt väntade på att någon bil skulle passera. De öppnade artigt grinden för bilen och fick som tack av chauffören en 25-öring eller i bästa fall en krona för besväret. Jag minns hur glada de var när de jämförde hur många grindslantar de fått ihop under dagen - och de kände sig väldigt rika! För ett par sex-åringar var några kronor på 50-talet jättemycket pengar som räckte till många glassar.

Jag måste påminna min bror nästa gång vi ses om han minns grindslantarna..... Vår kusin Ingmar kanske också minns - jag vet inte;  han fick så mycket annat att tänka på när han blev stor......

"Grindslanten" av August Malmström 1829-1901 är ett av de mest välkända och omtyckta konstverken i svenska sommarstugor. August Malmström var professor vid konstakademin i Stockholm och han målade mest fornnordiska konstverk och även andra fina målningar av barn. Men "Grindslanten" är väl den vi mest förknippar med August Malmströms konstnärsskap.

fredag 21 april 2006

Gaudi - en originell arkitekt.

En av de största arkitekterna i jugendstil var Antoni Gaudi (1852-1926) i Barcelona. Han har blivit synonym med arkitekturen i Barcelona och han var mycket produktiv, men även omdiskuterad. Jugendstilen var ett uppror mot de stela formerna i den klassiska arkitekturen, och det har Gaudi verkligen visat i sina arkitekttoniska skapelser. Gaudi var mycket produktiv på sin tid. En av Gaudis största skapelser är kyrkan Sagrada Familia, som egentligen är hans livsverk. Kyrkan blev inte färdig under hans livstid (Gaudi ligger f.ö. begravd i denna kyrka) och man tror inte att Sagrada Familia någonsin blir klar..... Fortfarande bygger man vidare på alla tornspiror som Gaudi planerade, och det är alltid arbeten på gång på dessa höga höjder.

Ett annat av Gaudis stora mästerverk är Casa Milà (bild). Casa Milá byggdes mellan 1905-1910. Det är ett originellt och - i min smak - mycket vackert hus gjort helt i kalksten. Huset ligger i centrum av Barcelona och det sägs (man fick inte gå in i huset när jag var där) att taken och väggarna i lägenheterna är vågformade. Hela exteriören med den böljande fasaden och underbara balkonger i smidesjärn andas originalitet.

Gaudi var en synnerligen originell man. Hans stil var så originell att det inte har bildats någon skola efter honom och han framstår än idag som unik i sitt slag. Han började sin bana 1885 och han hämtade inspiration från äldre arkitektur, men förvrängde den på samma sätt som en dröm förvränger verkligheten. Gaudi var även formgivare av möbler och annan inredning i samma originella stil. Gaudi var dock ingen bohem - som man kan tänkas tro - utan en djupt religiös och konservativ människa. Och provokativ! Vid ett tillfälle klagade en kund över att det inte fanns plats för en flygel i hennes hem så svarade han: "Då får Du väl börja spela fiol istället!" Gaudi dog 1926 när han blev överkörd av en spårvagn i Barcelona.

tisdag 18 april 2006

H.V. Wallin Lidgatu Näsåker


Henrik Valentin "Valle" Wallin 1880-1956 var född i Vallen Junsele. Hans hustru Kristina Nordahl 1884-1953 född i Junsele står till höger på kortet. De övriga damerna är okända. Familjen Wallin bodde på Klockargården i Lidgatu Näsåker.

Uppdatering: Damen längst till vänster är Lisa Ersdotter gift Norlén 1882-1961. Tack Daina för informationen! (Se kommentar)

"Nämforsens klagan" av H.V. Wallin



Av en händelse råkade jag hitta Karins blog. Karin är en f.d. granne från min barndom. Hon är, liksom jag, släktforskare och intresserad av gamla kort. Det var så roligt att läsa och påminnas om Karins farföräldrar Elin och Bror Lundin som Karin till stor del tillägnar sin blog. Jag minns dem väl och de var också goda vänner till mina föräldrar. Vi har glädjen att äga vackra björkmöbler i vår sommarstuga som en gång tillhört Karins farföräldrar, och det är vi mycket glada för.



Jag blev också glad över att se att Karin lagt ut den gamla visan "Nämforsens klagan" på sin blog. "Nämforsens klagan"  är skriven av min mans morfar, Henrik Valentin Wallin 1880-1956 Lidgatu, Näsåker. "Valle" Wallin var en mycket duktig visdiktare och "Nämforsens klagan" är en av de visor han diktade.

En dotter till Valle, och moster till min man, har fört sin fars arv vidare genom att skriva, sjunga och spela in egna alster och många av de visor som hennes far diktade. Hon har spridit mycket glädje på privata fester, äldreboenden och bygdefester genom åren med sin sång och musik. Moster Anne Wallin Nässlander fyller 91 år i år och har med ålderns rätt dragit sig tillbaka, men tack och lov har vi mycket inspelat material bevarat, både på film och kasett, att glädjas över.


Nämforsen målad av Pelle Molin.


"Nämforsens klagan"

Med vemod och klagan jag kväder en sång
för nu är jag besegrad av kulturens gång.
Blott brusa och dåna var mitt ideal
så det gav eko kring berg och kring dal

Visst kännes det smärtsamt att mista den kraft,
som från urminnes tider jag alltid har haft.
Nu jag kryper till korset och gör mitt honnör
medan dånet det tystnar och dör.

Minns ni sagan om Nämforsen från forndomens dar?
ren i glömskan den fallit nu har.
När som trollen med staven mot klippväggar slog
då vår Herre både vredgas och log.

Uti sagan är sagt jag skall tystna en gång
och bli slut på mitt dån och min brusande sång.
Men sekler skall komma och sekler skall gå
över kultur skall naturen rå.

Nu är jag bunden och dömd likt en fånge i bur,
men jag vet jag har hjälp utav Herrans natur.
För de bojor skall brista, som människor smitt
och jag skall bryta en fåra på nytt.

Sen skall jag brusa och välla mig fram likt en hin
ej bli hejdad av människor, väder och vind.
Och mitt skum skall jag kasta så högt jag förmår
och brusa se´n i mångtusende år.

Och till sist bland de älvor i Nämforsens djup
skall jag famna och smeka, som jag gjort förut.
För den orätt jag lidit, skall jag hämnas en gång
sen sjunga evigt min brusande sång.

H. W. Wallin, Lidgatu Näsåker 1947.

tisdag 11 april 2006

Glad Påsk!

"Den största helgen på året är den
då det ljusnat så mycket i huset
att man kan äta sin middag igen
utan att tända ljuset."

Ur "Dagjämningen" avAlf Henriksson

Idag har det varit en helt underbar solig vårdag ute på isen igen. Jag njöt mest av solen idag - orkade inte pimpla.... Men det gjorde inte så mycket - abborrarna var också slöa idag. Det är VÅR!

En riktigt Glad Påsk!

onsdag 5 april 2006

Konstnären Hugo Zuhr 1885-1971

Fjällsjöälven vid Åsmon 1952. Olja.

Den vackra naturen med Nämforsen i Näsåker och flera andra forsar i närområdet, innan kraftsverksepoken förstörde forsarna på 1940- och 50 talet, har inspirerat många konstnärer genom åren att bosätta sig i bygden. En konstnär som var okänd för mig tills för ett par år sedan är Hugo Zuhr.

Hugo Zuhr (1895-1971) bodde ett tiotal år på 1940-50-talet i Åsmon utanför Näsåker och delade motivkrets med Pelle Molin och Edvard Bechteler. Jag fick tillfälle att köpa en litografi av Hugo Zuhr för en tid sedan och fick samtidigt en bok av en god vän; en bok om Hugo Zuhrs liv skriven av Hugo Zuhrs hustru Ingrid. Det blev ett intressant möte med en konstnär som i sin konst speglade naturen utifrån sina egna stämningar och känslor. Naturen blev en metafor för Hugo Zuhrs konstnärssjäl. Naturen runt Ångermanälven och Fjällsjöälven blev än en gång dragningskraft och ett arbetsfält jämbördigt med Provence och Österlen.

Hugo Zuhr var en säregen person och det var en speciell och känslig människa som kom mig till mötes i boken. Hugo Zuhrs naturmålningar är ofta ostrukturerade och ej alltid naturtrogna - det syns ofta vara hans omedvetna landskap som exponeras. Han bosatte sig sedermera på Österlen i Skåne där landskapsmålningar fortsatte vara hans signum. Men han målade och tecknade även andra motiv med samma robusta och stilistiska förmåga.

Hugo Zuhr ingick bland den grupp av konstnärer som samlades på Österåsens sanatorium tillsammans med konstkännaren och överläkaren Helge Dahlstedt och hans fru. Det finns en tavla på Österåsen målad av Hugo Zuhr som ingår i den stora konstsamling som Österåsen äger.


Hugo Zuhrs stuga i Åsmon


Margareta Klingberg har i en essä ute på nätet - "I spåren efter Hugo Zuhr" - sammanfattat Hugo Zuhrs liv i Näsåker.

Hon skriver: "Zuhr med familj bosätter sig strategiskt mellan fyra oreglerade forsar; Kilforsen, Kattdalsforsen, Åkvisslan, Nämforsen. Han delar motivkrets med Pelle Molin som var där ett halvsekel tidigare. I tio år återkommer Zuhr till motiven kring Åsmon innan förödelsen sätter in. Vårvintern 1952 målar han febrilt - väl medveten om det förestående stora kraftverksbygget med en tunnel som kommer att ta två mil av Fjällsjöälven och tre av de forsar han målat allra mest."

Margareta Klingberg skriver vidare: "När Zuhr anlände till Åsmon 1940 var det en nationellt och internationellt etablerad målare som kom till byn. Efter krigsutbrottet uppsöker han andra landskap än franska, katalanska och grekiska. Han gifter sig med Ingrid Rydbeck i Ramsele gamla kyrka 1941 och hyr därefter övervåningen i en skola nära Kilforsen. Hans hustru och levnadstecknare, senare redaktör för konsttidskriften Paletten i många år, beskriver hur han "upptäcker Fjällsjöälven" och "en älvdalskultur som idag inte längre finns". Kilforsen strax före utbyggnaden blir ett av hans motiv. "En av dessa vidunderligt vackra strida forsar som nu inte finns mer. Forsen såg ut som ett väldigt vitt skum, brant, koncentrerad (....) men så praktisk att bygga ut" skriver Rydbeck-Zuhr i biografin över maken. Innan paret 1945 bestämmer sig för att bygga en stuga i Åsmon förhör de sig noga om Vattenfalls planer för Fjällsjöälven. Via platschefen i Forsmo får de veta att inga omedelbara utbyggnadsplaner finns. Zuhr med familj bosätter sig strategiskt mellan fyra oreglerade forsar; Kilforsen, Kattdalsforsen, Åkvisslan, Nämforsen. I tio år återkommer Zuhr till motiven kring Åsmon innan förödelsen sätter in. Vårvintern 1952 målar han febrilt - väl medveten om det förestående stora kraftverksbygget med en tunnel som kommer att ta två mil av Fjällsjöälven och tre av de forsar han målat allra mest."

Jag måste söka rätt på Hugo Zuhrs stuga i Åsmon i sommar - den är lite kulturhistoria i miniatyr.


Uppdatering 2015.

För en tid sedan fick jag äntligen tillfälle att besöka stugan i Åsmon, strax ovanför fd Kattdalsforsen, som konstnären Hugo Zuhr (1885-1971) byggde och delvis bodde i under några år mellan 1945 -1955. När forsarna förstördes försvann också hans intresse för att vistas i trakten. Men stugan står kvar, dock tycks den något förfallen. Det var intressant att se det gamla huset på nipkanten av Fjällsjöälven. Jag kan förstå valet av plats. Det är en fin utsikt över älven, även om det säkert är mer igenvuxet där nu än det var på Zuhrs tid. 

I boken, skriven av Hugo Zuhrs hustru Ingrid, skriver hon att paret köpte tomten av Nils Petter Olsson, Åsmon. Hon skriver också att de fick god hjälp av "en lokal alltiallo bysnickare" att bygga huset. Huset var ett gammalt härbre som hade tillhört en annan målare som vistats i Näsåker, Kalle Hedberg.

tisdag 4 april 2006

Vinsten

Visst är den fin? Min nya tavla är en vinst genom Konstföreningen i Sollefteå kommun. Tavlan är en akvarell av Harri Åberg, och jag tycker den är jättefin. Jag hoppas nu bara att jag kan hitta en bra plats att hänga den på - jag har ganska välfyllda väggar..... Jag vill ju att konst ska komma till sin rätt och det kan vara svårt att hitta rätt plats ibland. Det blir nog att flytta om lite tavlor för att den fina fågeln ska komma till sin rätt. Visst är det en knipa .....?

Konstnären Harri Åberg är okänd för mig tidigare, men det här hittar jag om Harri Åberg ute på nätet:

Född i Kemi, Finland 1948. Arbetar med teckningar, oljemålningar, akrylmålningar, litografier. Harri Åberg studerade konst vid Konstindustriella läroverket i Helsingfors åren 1965-1968. Redan tidigt, år 1969, hade han sin debututställning med oljemålningar och teckningar i Borgå konsthall. 1976 flyttade Harri till Sverige. Med sin växande familj bosatte han sig vid havet i Öregrund i norra Roslagen där han sedan varit bosatt. Trots att han flyttade till Sverige har han fortsatt att i huvudsak ha sin konstnärliga verksamhet i Finland.
Harri Åberg har deltagit i många samlingsutställningar i både Sverige och Finland och han är idag representerad i officiella samlingar i båda länderna. Han har även från båda håll mottagit stipendier och priser.

söndag 2 april 2006

Fånga dagen....

Fångsten

Idag har vi gjort en heldag ute på Storsjön i det vackra vädret. Solade, gjorde upp eld, fikade och pimplade. Det här blev resultatet - hela 12 abborrar tog vi upp! Det ska bli gott med rökt abborre i morgon -mums!