fredag 29 augusti 2008

Ett brev från 1914 - Wallinder





Sidorna i brevet är numrerade längst upp
Angående det gamla kortet från Gäddede har jag fått en kopia på ett gammalt brev. Brevet är skrivet av 11-åriga Sia Wallin f 1903 i Junsele - dotter till Erik Anton Wallin f 1873 ohh Ida Maria Wallinder f 1872, Junsele - till sin 12-åriga kusin Karin Wallinder f 1902 i Gäddede ( jag tror att Sia har blandat ihop Kvemon i Norge, där familjen Wallinder tidigare bodde, och Gäddede. Fast brevet kom nog fram i alla fall...:) Brevet är daterat april 1914.

Visst är det ett rart brev? Sia berättar bland annat att hennes bror Enar f 1902 har blivit blindtarmsopererad. Många dog av blindtarmsoperation på den tiden på grund av det inte fanns pencillin, men tydligen klarade brodern operationen och han kunde återvända hem till jul.

Tyvärr dog Karin Wallinder några år senare, 1918, och min mans avlägsna släkting Sia Wallins livsöde känner jag inte till.

Sia Wallinder f 1903 i mitten med sina syskon Enar f 1902 och Elida 1900.

Ett varmt tack Mia, för kort och brev!

onsdag 27 augusti 2008

Höstfärger...

Upptäckte igår att naturen har börjat skifta färg så smått..
Är sommaren redan över?

Jag VILL inte!!

måndag 25 augusti 2008

Multråberget

Utsikt över Sollefteå och Ångermanälvens dalgång norrut

Igår hade vi tillfälle och glädjen att vandra upp till Multråberget i Sollefteå. Äntligen! Tänk att ha växt upp i Ådalen och senare ha bott i trakten i nästan tjugo år och inte ha varit upp till Multråbergets topp förrän igår. Det är lite märkligt. Men nu blev det äntligen av och det var fantastiskt trevligt! Underbart sensommarväder var det också.

Som belöning på den ganska branta vandringen uppför berget fick vi se en milsvid utsikt över staden, bergen och Ångermanälvens dalgång och det var såå vackert! En av landskapets gamla vårdkasar finns också uppe på berget.


Multrå kyrka
Ett varmt TACK Solveig och Staffan för en underbart trevlig dag!


----------------------------------------------

Gamla kort - Multråberget..

Multråberget i bakgrunden

På Multråberget i början av 1940-talet. Mina föräldrar t.hö.

fredag 22 augusti 2008

Skomakare Jonas Henrik Söderqvist 1817-1905 i Holme, Resele


"Torparesonen Jonas Henrik Söderqvist ifrån Sörmesunda nedantecknade pastorat, hvilken nu avflyttat till Reseles, är född härstädes den 10 mars 1817. Han äger fullt försvarlig Christendomskunskap, och förenar därmed god frägd, stilla och christlig wandel samt ordentligt och wördsamt bruk av salighetsmedlen. Koppor har han haft af vaccin. Till äktenskap är han, efter skedd pålysning, härför fullkomligt ledig och hinderslös. Han är här mantalsskriven för innevarande år. Attest.
Anundsjö den 19 Juni 1842. Erik Julin ......"


År 1842 begärde torparsonen Jonas Henrik Söderqvist (1817-1905) en flyttattest av sin präst i Anundsjö. 25 år gammal ville Jonas ge sig iväg för att söka arbete och lyckan på annat håll. Jonas var skomakare och det var ett yrke han hade lärt sig redan som liten - många i hans familj i Anundsjö var skomakare.

Jonas flyttade till Resele och ganska snart träffade han sin hustru Brita Jönsdotter (1821-1909) i Holme, Resele, och Jonas blev sockenskomakare i byn. Paret bosatte sig på ett litet torp i Holme, de fick nio barn i rask följd och flera av sönerna lärde sig sin fars yrke och blev skomakare.

Föderådsstugan..

Sonen Jonas Peter f 1851 övertog torpet och yrket och därefter fortsatte några av Jonas Peters söner; Erik Peter f 1875 och Jonas f 1876 och Nils Oskar f 1882 i samma värv. De bodde under olika perioder på det lilla torpet uppe på berget och alla arbetade som skomakare och med skogsarbete. Under långa tider bodde det flera generationer och flera familjer på samma gård. I föderådsstugan fick de gamla föräldrarna bo, och även andra familjemedlemmar inhystes där emellanåt. Om inte annat användes föderådsstugan ibland när kvinnorna skulle föda barn...

Fr.vä: Anna Chatarina Sjöberg 1847-1923 med maken Jonas Peter Söderqvist 1851-?, Margareta Vikner 1882-1969 med några av barnen och maken Oskar Söderqvist 1882-1955 på torpet i Holme, Resele. Fotot från 1913.

De blev en stor familj; "söderqvistarna". Stamfadern Jonas Henrik Söderqvist från Anundsjö blev blind på gamla dar, men han fick glädjen att uppleva att flera söner och sonsöner blev skomakare på gården innan han dog 1905.

Häromdagen fick jag glädjen att besöka det söderqvistska torpet i Holme - eller det som finns kvar av stugorna på torpet. Torpet är obebott sedan slutet av 1940-talet, fast det finns fortfarande kvar i familjens ägo. Storstugan, bagar-/sommarstugan och logen är rivna, men stallet, föderådsstugan och härbret, där skomakeriet förmodligen låg, finns kvar. I en låda inne i skomakarhuset finns gamla handgjorda skor bevarade och utanför huset stod skosymaskinen kvar..

Skolådan..


Skosymaskinen..

Efter 100 års arbete på torpet i Holme så finns det än idag synliga bevis kvar av den verksamhet som en gång startades av Jonas Henrik Söderqvist från Anundsjö. Skomakarens..

Inskription ovanför huset till skomakeriet: JPSQ 1898 (Jonas Peter Söderqvist)

En av Jonas Henriks söner blev min morfars far - Henrik Oskar Söderqvist (1861-1934). Han flyttade till Häxmo i Ådals-Liden och blev inte skomakare. Vad jag vet..


Ett stort och varmt TACK Harriet för allt du delade med dig om vår gemensamma söderqvistska familj.

måndag 18 augusti 2008

Sommarens vackraste ros..


Mjölkört, fackelblomster, rävrumpa, rallarros, ålmåcke...

Kärt barn har många namn!

söndag 17 augusti 2008

En barnrik familj i Minnesota

För en tid sedan köpte jag ett par exemplar av tidningen Husmodern från 1928 på ett loppis. Tidningarna har vackra, ofta tecknade omslag som jag tycker om. Jag tycker också det är ett roligt nöje att läsa gamla artiklar typ "Oss husmödrar emellan", "Varför sälja herrar damtyger" , om kungliga födelsedagstårtor, veckans matsedel och andra högst informativa artiklar för husmödrar :) - artiklar som var typiska för den tiden. Novellerna är en annan rolig läsning, som kan få mig att skratta i timmar. Vilken moral, vilken kvinnosyn...!

För att inte tala om alla platsannonser! Ensamjungfrur, hembiträden, guvernanter, kokerskor och barnsköterskor verkar det finnas en stor marknad för ; helst ska flickorna dessutom vara "en bättre flicka" beskaffad med ett "gott humör, gärna hurtig (!), stadgad och fullt frisk ".

I en av tidningarna hittade jag en gammal bild i porträttgalleriet som intresserade mig. Fotot hade följande text: "Den här bilden visar en barnrik svensk familj i Minnesota. Mannen, Johan Larsson, är född i Östergötland och utvandrade redan 1891 vid 20 års älder. Han gifte sig därute med en skånska och synes här tillsammans med sin hustru och sina barn."

Jag lade in bilden i Anbytarforum och på några timmar fanns svaret på vem Johan Larsson och hans familj var! Ett fantastiskt forum. Hoppas att någon släkting till familjen hittar det gamla fotot.

Fotot ut Husmodern nr 16 från år 1928.

fredag 15 augusti 2008

Redan augusti..

Akvarell av Laila Wikström


Som en varning
en viskning
ingen tror ändå
att kvällarna blir kalla

/Ulla Ekh/


---------------------------------------


Det här personlighetstestet hittade jag via en blogg. Jag är egentligen mycket skeptisk till allt vad tester heter, inte minst när det gäller personlighetstester som görs via internet, men jag kunde inte låta bli att göra den här testen för skojs skull. Många frågor var svåra att besvara på grund av svarsalternativen, men så här blev i alla fall mina två resultat. (Jag gjorde testet två gånger för att kolla om det blev någon skillnad i resultat - och det blev det!)

Hi, hi.. tro´t den som vill! :)

Test nr 1:
Din personlighetstyp:

Kraftfulla, originella och känsliga. Slutför vad de påbörjat. Extremt god människokännedom. Lyhörda för andras känslor. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Respekterade för sin starka vilja att göra rätt. Oftare individualister än ledare eller underordnade andra.

Kärriärer som skulle kunna passa dig:

Personalvetare, juristassistenter, lärare, läkare, tandläkare, kiropraktorer, psykologer, skribenter, musiker, artister, fotografer, förskole- och dagispersonal, SYO-konsulenter, bibliotekarier, marknadsförare, forskare, socialarbetare.



Test nr 2:
Din personlighetstyp:

Självständiga, originella, analytiska och bestämda. Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga sina visoner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Födda ledare, men kan underordna sig andra ledare de respekterar och litar på.

Kärriärer som skulle kunna passa dig:

Forskare, ingenjörer, professorer, lärare, läkare, tandläkare, affärsstrateger, organisationsgrundare, företagsekonomer, affärsföreståndare, chefer, militärer, jurister, advokater, domare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, psykologer, fotografer, forskningsledare, utredare, professionella pokerspelare.


onsdag 13 augusti 2008

John Björn fortsättning..




Fyra av John Björns brorsbarn emigrerade också till Amerika och Kanada. En av dem var Sara Martina Björn 1893-1954. Det är Martina på kortet till vänster. Vykortet ovan finns bevarat som Martina skickade till sin släkting Lambert Berglund i Hömyra Junsele 1913. Kortet är skickat från Kenosha i Wisconsin där hennes farbror John Björn bodde. Martina skickar också med en hälsning från sin bror Gottfrid, som troligtvis även han befinner sig i Kenosha.

Martina flyttar så småningom till Kanada och dör där 1954 medan brodern Johan Gottfrid Björn född 1895 stannar i Amerika.

Martinas äldre syster Anna Elvira Björn f 1890 emigrerade till Kanada och den yngre brodern Nils Henning Björn f 1898 landar till sist även han i Amerika.

Tack Göran för korten!

John Björn del 1.



Uppdatering 1/7 2010:

Mats Johansson har i sin blogg om Ramsele och Junsele kompletterat John Björns fantastiska livsöde med lite nya uppgifter:

http://ramsele-junsele.blogspot.com/2010/06/jons-bjorn-fran-junsele.html

http://ramsele-junsele.blogspot.com/2010/06/vasaorden.html

måndag 11 augusti 2008

John Björn (1861-1939) industriledaren från Åkerbränna

 
John Björn 1861-1939
Från Åkerbränna i Junsele kommer nog en av socknens mest framgångsrika personer; Jöns Persson Björn (1861-1939), eller som han senare kom att kalla sig, John Björn. Jöns flyttade som 12-åring med sin far, sina två äldre syskon och sin farfar från Östmark, Värmland till Åkerbränna i Junsele. Året var 1873. Deras styvmor Kjerstin Nilsdotter hade avlidit en månad tidigare före avresan till Junsele.


Östmark-AI-26-1871-1875-Bild-12-sid-528

Familjen var djupt fattiga och som många andra vid den här tiden flyttade familjen upp till de norrländska skogarna i förhoppning att kunna försörja sig med skogsarbete. Modern till Jöns, hans syskon Maria f 1857 och Per f 1859,  Kristina Jönsdotter 1836-1862,  hade avlidit ett tiotal år tidigare när Jöns bara var ett och ett halvt år, så fadern var tvungen att ensam ta ansvaret för de tre barnen. Jöns berättade senare hur de fick blanda bark i brödet nödåret 1867-68 för att överleva.

Fadern Per Persson Björn 1830-1914 lyckades köpa sig ett litet hemman i Åkerbränna och han försörjde sig och sin familj (där även Jöns farfar Per Persson f 1804 ingick) på skogsarbete. Sonen och de övriga syskonen fick efter förmåga hjälpa till med arbetet i skogen och i hemmet. Fadern Per Persson Björn gifte om sig 1873 med Anna Erika Salomonsdotter f 1850 i Junsele.


Per Persson Björn f 1830 och hans tredje hustru Anna Erika Salomonsdotter f 1850 från Junsele.

Jöns var begåvad och läste flitigt allt han kom över på sin lediga tid. Vid 18-års ålder fick Jöns möjlighet att studera på Härnösands allmänna läroverk där han stannade i tre år, innan han gick en handelskurs i Sundsvall. Jöns återvände en tid igen till Åkerbränna för att arbeta i skogen innan han flyttade till Luleå 1885, där han bland annat arbetade som markör på en biljardhall och tolk hos det engelska bolag som projekterade malmbanan.

1890 emigrerade Jöns Persson Björn till Nordamerika, där han till att börja med fick en svår tid. Jöns rensade bland annat avlopp i Buffalo innan han slutligen flyttade till Chicago. I Amerika började Jöns kalla sig John Björn. I Chicago fick John så småningom ett arbete på firman Goarmerly & Jeffries, där man tillverkade höghjulade cyklar. I det skedet var man på gång att utveckla den moderna kedjecykeln och John blev mycket intresserad av den utvecklingen. Han blev ganska snart förman för det utvecklingsarbetet i firman.

John blev så småningom ansvarig för sex olika avdelningar på firman, och han uppfann och utvecklade också det armerade däcket (the clinceher tire). Den senare utvecklingen gjorde att Jeffries företaget blev en miljonindustri.

År 1897 såldes företaget och John flyttade med företaget till Kenosha, Wisconsin där han startade bilsammansättning. John blev så småningom ledare för hela anläggningen. 1916 såldes företaget till Charles W. Nash. John Björn övertog det totala ansvaret för företaget och bidrog till utvecklingen av den framgångsrika Nash-bilen ända tills han pensionerades 1926. Han satsade därefter sina pengar i Nash-aktier vars värde femtiodubblades med tiden. John Björn blev en mycket rik man.



John Björn fick flera utmärkelser för sina insatser. Han var även med i flera sammanslutningar bland annat Svenska Kulturförbundet och The American Sons and Daughters of Sweden. Två gånger besökte John Björn Sverige. Första gången var 1928 då han färdades med bil och chaufför genom landet. Vid detta besök blev John Björn riddare av Vasaorden, och han fick ta emot utmärkelsen ur kungens hand. John besökte även sin hemby Åkerbränna under den första resan till Sverige. Fadern hade avlidit 1914 och de som fanns kvar i Åkerbränna av John Björns familj 1928 var hans äldre syster Maria Persdotter Björn (1857-1934) med familj och avlidne brodern Per Persson Björns (1859-1908) hustru och barn. Båda syskonen till John Björn gifte sig med barn till min ffff:s bror, Salomon Berglund f 1829, i Åkerbränna.

John Björn avled i sitt hem i USA 1939.

Källa: Ur boken ”Åkerbränna en bys historia” av Gösta Svensson / Nils Börjessons översättning av två biografier om John Björn.

John Björn del 2.

Uppdatering: John Björn var gift två gånger. Mer om familjerna finns här.


Emma Lidberg f. 1861- med barnen Hallvi Charlotta f 1888
och Per Yngve 1889


 
PS. John Björns syskon, Maria f 1857 och Per f 1859 gifte sig båda med syskonbarn till min farfarsfar Anders Berglund f 1826. De blev Åkerbränna trogna till sin död.

söndag 10 augusti 2008

Berättelsen om ett kort..


Det här kortet fick jag i våras. Tack Göran! De uppgifter som finns är att på baksidan av kortet står "Amanda Wallinder" och att båtens namn ser ut att vara "Gäddede". Det senare kan vara en hänvisning om var kortet är taget...

En spännande bild, dels för att man undrar vad människorna på gatan håller på med, och vad i all sin dar gör båten på gatan? Namnet Amanda Wallinder känns också bekant. Det har funnits många Wallinder i Junsele och det namnet finns med både i mitt eget och min mans familjeträd.

Svaret om båten "Gäddede" fick jag så småningom i Anbytarforum - släktforskarnas forum för frågor och svar om släktforskning. Mia Wallinder Holmgren kunde berätta att huset på bilden har tillhört hennes farfars far Nils Jakob Wallinder 1856-1942 och att Amanda Wallinder 1854-1937 var Nils Jakobs syster. Kortet bör vara taget någon gång på 1920-talet.

Så här svarar Mia:
"Huset till vänster om båten låg sist på höger hand på Storgatan i Gäddede längst ner mot vattnet vid hotellet och campingen. Min farfars far Nils Jakob Wallinder har en gång ägt det. Cajsa Amanda Wallinder och Nils Jakob var syskon. Huset flyttades en gång i tiden från Lermon och flottades över Frostviken till Gäddede. Det byggdes på och fick panel. Det var år 1913. På botten har en gång i tiden drivits café, skrädderi under flera år och en kort tid affär, poststation. Huset är idag rivet. En tavla målad med huset finns idag på nya posten i Gäddede. Troligtvis är de på väg att sjösätta båten i Kvarnbergsvattnet."

Enligt ett annat svar i forumet så går båten "Gäddede" fortfarande i trafik i Gäddede - som en klenod.

Se där! Vilken fantastisk sak internet är. Allt, nästan allt i alla fall ... kan man få svar på.

Om Nils Jakob Wallinder kan sägas att han var född 1856 i Långvattnet Junsele. Han emigrerade till Kvemon Nordli Norge 1884. Hemorten blev Snåsa i Norge, där han blev trävaruhandlare och sålde trävaror till England. I Norge träffade han sin blivande hustru Bereth Mortensdatter Kvemo f 1868 och fick med henne tre barn; Marta, Salomon och Karen. Tyvärr dog hustrun redan 1911. Nils Jakob Wallinder gifte senare om sig med Birgitta Hansen. Så småningom flyttade Nils Jakob till Gäddede i Jämtland där han blev trävaruhandlare och kyrkvärd. Nils Jakob Wallinder dog 1942 i Gäddede.

För övrigt kan jag berätta att en yngre syster till Nils Jakob och Amanda Wallinder hette Ida Maria (f 1872) Hon var gift med en bror till min mans morfar. En annan bror, Jonas Enok Wallinder f 1859, var gift med en syster till min farfars mor.

Om Nils Jakob Wallinder finns med på kortet? Kan det vara mannen längst till vänster? Ja, se det svaret återstår..

Här är diskussionen om det gamla kortet i Anbytarforum!


Uppdatering den 1 april 2009:
En kommentar och bilder på båten "Gäddede" a´ 2008 - här.

fredag 8 augusti 2008

Nya hemsidor Näsåker

Tyvärr har mitt förra inlägg med länkarna till ett par nya hemsidor om Näsåker försvunnit! Bara hokus pokus så är inlägget borta! Mystiskt...

Men här är hemsidorna som jag gärna vill rekommendera:

Björn Lindahls fotogalleri En "nygammal" hemsida. Björn har lagt ut sin morfars gamla foton från bland annat byarna Åsmon och Jansjö i Näsåker. Såå trevligt, Björn!

Åsa Bergh har skapat en ny hemsida om byn Åsmon i Näsåker. Hemsidan tar upp lite historik och kultur från byn Åsmon. Jätteroligt! Lycka till, Åsa!

------------------------------

Evy har skickat mig följande kort av lekande rådjurskid. Korten är tagna genom ett fönster och med kraftig inzoomning, men vad gör den lilla oskärpan när korten är så underbara, tycker jag! Tack snälla Evy!



måndag 4 augusti 2008

August Jonasson Djerf - "smålänningen"

 
Fr.vä: Jenny f 1891 (sittande), Jonas f 1890 Augusta f 1884 (hustruns dotter i första äktenskapet) Anders Peter Lidberg f 1858 (Ottsjö), Elisabet Selinder f 1881 (Omsjö), Karl f 1896 i knät på fadern August Jonasson  Djerf f 1852, Per f 1898 i knät på modern Inga Lidberg Jonasson f 1865, Gustaf f 1888 och Gerda f 1894 längst till hö.


På det här gamla fotot (Tack Börje F. för fotot!) från slutet av 1890-talet  finns några av medlemmarna i familjen August Jonasson Djerf (1852-1938) och hans hustru Inga Dorotea Lidberg (1865-1930) i Omsjö Näsåker. Kortet bör vara taget senhösten 1898. Personerna är identifierade av Ove och Ulf Jonasson, S-O Selinder. Tack!

Gårdfarihandlare August Jonasson Djerf kom från Markaryd i Småland. Han reste omkring och sålde vävskedar. I Omsjö, Näsåker gifte han sig 1888 med änkan Inga Nilsson f. Lidberg. Familjen bosatte sig i Omsjö Näsåker. I äktenskapet föddes tretton barn och hustrun hade dessutom två barn från ett tidigare äktenskap. August Jonasson Djerf fick benämningen ”smålänningen”.

Flera kort av familjen.

På Magnus Johanssons hemsida finns följande uppgifter om familjen August Jonasson Djerf:

Nils Henrik Nilsson var född den 7 maj 1857 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 28 oktober 1883 i Ådals-Liden sn med Inga Dorotea Lidberg. Hon var född den 5 juli 1865 i Ottsjö, Ådals-Liden sn. Nils Henrik var torpare i Omsjö, Ådals-Liden sn. Han dog i Omsjö den 7 februari 1887. Inga Dorotea gifte om sig den 12 augusti 1888 i Ådals-Liden sn med August Jonasson Djerf. Han var född 1852 i Markaryd sn. August var arbetare i Omsjö nr 1, Ådals-Liden sn. Inga Dorotea dog i Omsjö den 22 juli 1930. August dog den 25 september 1938 i Omsjö.

Barn i första äktenskapet:

Augusta Dorotea Nilsdotter, född den 9 september 1884 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Hon gifte sig den 26 december 1910 i Ådals-Liden sn med Erik Andreas Nordin. Han var född den 6 juli 1875 i Grundtjärn, Anundsjö sn. Erik Andreas var arrendator i Omsjö nr 1, Ådals-Liden sn.

Nils Anders, född den 18 januari 1886 i Omsjö, Ådals-Liden sn.


Barn i andra äktenskapet:

Gustaf Oskar Jonasson, född den 1 december 1888 i Omsjö, Ådals-Liden sn.

Jonas Albert Jonasson, född den 30 augusti 1890 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Han dog den 19 juni 1971 i Sidensjö sn (SDB2).

Erik Magnus, född den 30 augusti 1890 i Omsjö, Ådals-Liden sn, död där den 6 november 1890.

Jenny Kristina Jonasson, född den 11 september 1891 i Omsjö, Ådals-Liden sn.

Gerda Adéle Jonasson, född den 20 februari 1894 i Omsjö, Ådals-Liden sn.

Karl August Jonasson, född den 12 mars 1896 i Omsjö, Ådals-Liden sn.

Per Adolf Jonasson, född den 23 juni 1898 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Han dog den 12 augusti 1980 i Anundsjö sn (SDB2).

Erik Olof Jonasson, född den 16 april 1900 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Han dog den 29 november 1984 i Ådals-Liden sn (SDB2).

Viktor Sigvard Jonasson, född den 25 februari 1902 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Han dog den 16 januari 1990 i Ådals-Liden sn (SDB2).

Agnes Viktoria Jonasson, född den 10 juli 1904 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Hon dog den 30 juni 1980 i Ed sn (SDB2).

Eugén Jonasson, född den 5 november 1907 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Han dog den 14 november 1977 i Ytterlännäs sn (SDB2).

Einar Jonasson, född den 5 november 1907 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Han dog den 5 april 1993 i Ådals-Liden sn (SDB2).

Sven Elof Jonasson, född den 3 oktober 1909 i Omsjö, Ådals-Liden sn, död där den 14 juni 1910.

----------------------

Föräldrarna till August Jonasson Djerf f 1852 är Jonas Andersson Djerf 1821-11-01 i Markaryd (G) ohh Stina Magnidotter f 1826-09-01 Markaryd (G)

Farföräldrarna är soldaten Anders Djerf f 1785-11-14 (uppdaterat födelsedatum) ohh Lucia Nilsdotter f 1781-05-09 i Markaryd (G). (Markaryd Hfl A1/5 1813-1821 sid 33)

Uppdatering nov. 2011.  Anders Håkansson ( Djerf ) f 1785-11-14 i Hallaryd.


Det har varit lite problem att hitta föräldrarna till Anders Djerf f 1785-11-14 (sic!), men med mycket god hjälp av hjälpsamma forskare på Anbytarforum så kom jag rätt till slut. Läs här:

http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?44/23450

Nytt inlägg om Anders Håkansson Djerf f 1785-11-14 Hallaryd Småland  .


Tillägg:  Magnus Johansson skrev för ett par år sedan i sin blogg följande inlägg om August Jonasson Djerfs morbror, Andreas Magnusson f 1836 i Markaryd, som kom upp till våra trakter 1868, gifte sig och stannade kvar.

http://adals-liden.blogspot.com/2009/08/smalanningen-andreas-magnusson.html



söndag 3 augusti 2008

Hulda Nygren (1891-1966) Junsele

För många år sedan hittade jag en gammal inbunden religiös bok i mina föräldrars sommarstuga som hette "David Petander - Hans liv och förkunnelse". Boken var skriven av Hulda Nygren och handlade om prästen David Petanders liv och förkunnelse. (David Petander var präst i svenska kyrkan 1875-1914 som lämnade sin prästtjänst för att som s.k. "vandrarpräst" predika ett asketiskt färgat budskap om Guds rike. 1914 häktades David Petander för ohörsamhet mot en mobiliseringsorder och dog samma år.)

När jag hittade boken visste jag knappt vem Hulda Nygren var, men fick veta att hon var en äldre syster till min farmor. Hulda var född 1891 och svårt invalidiserad sedan födseln. Men ingen i familjen hade berättat om hennes djupa religiösa intressen och att hon var författare. Jag läste boken med stort intresse, inte på grund av innehållet, utan för att boken visade sig vara oerhört välskriven och för att Hulda verkade ha varit väl initierad i ämnet. Många år senare fick jag kontakt med en person som kunde berätta lite mera om Huldas liv och författarskap.

Jag blev mycket överraskad när jag tittade i Husförhörslängden 1894-1898. Där stod att Hulda var en "idiot"...!! Jag kände till att det var en ruggig benämning som prästerna ofta hade på barn och vuxna med  förståndsmässiga handikapp på den tiden, men i Huldas fall måste prästens bedömning varit helt och hållet grundad på Huldas fysiska handikapp och inte på hennes intellektuella kapacitet.

Hulda förde djupsinniga samtal via brev med teologisk expertis och skrev en mängd böcker och artiklar om religiösa spörsmål. Oerhört välskrivna. När Hulda fyllde 75 år 1966 blev hon, enligt min uppgiftslämnare, uppmärksammad i flera stora artiklar, bland annat av docent Gunnar Bohlin bror till biskop Bohlin i Härnösand.

Farmors syster Hulda Katarina Nygren dog 1966 knappt ett par månader efter sin 75-årsdag. Tyvärr hann jag aldrig träffa Hulda och tyvärr har jag inte ens ett foto av henne. Vad roligt det skulle vara att se ett foto eller läsa någon av de artiklar som skrivits om henne!

PS. Ett inlägg om Huldas mor (och min farmorsmor) Karin Mathsdotter finns här.


Uppdatering 5 aug. 2008

Ett stort och varmt TACK till min kusin Britt-Marie, som gett mig ytterligare information om vår gemensamma ana Hulda Nygren.


Uppdatering dec. 2012.

Jag har (äntligen) fått ett foto av Hulda Nygren som gladde mig mycket! Ett stort tack Hans O!

Hulda Nygren 1891-1966
Uppdatering dec. 2012. 

Min kusin Britt-Marie hittade den här dikten av Hulda Nygren i sina gömmor. Tack Britt-Marie för denna värdefulla uppdatering!

Barndomshemmet                                                                              

Ofta tänker jag på hemmet vid den vackra älvens strand
Där som barn vi lyssnade till furors sus
Där vi byggde stora gårdar, utav strandens fina sand
Och om kvällen somnade vid forsens brus

Där vi gungade på vågor uti pappas gamla båt
Därtill hade vi ej alltid lov av mor
Där vi följde andens ungar, över Lillåns lugna våg
Där vi plockade konvalj och blå viol.

Ännu står den stugan kvar, som byggdes av far och mor
De nu vilar uti kyrkogårdens mull, och de tegar som de bröto
Utur vild och stening jord
Återtages nu av skogens träd och ljung.

Varför blev oss ej förunnat att ha barndomshemmet kvar
Denna plats som är den käraste på jord
Att den nu står öde och ej vårdas som i gångna dar
Väcker känslor som ej tolkas kan med ord.


Uppdatering aug. 2016. Jag har fått en artikel om Hulda som skrevs i Expressen 1961, efter att hennes bok "David Petander. Hans liv och förkunnelse"  givits ut (1960). Det är en intressant artikel om Hulda som beskriver den handlingskraft och styrka hon hade trots sina svåra handikapp.

Ett varmt TACK till Maja Ekström som skickat mig artikeln. Maja håller själv på med att skriva en bok om Davis Petander. Maja skriver så här:  -"Jag har sällat mig till Huldas sällskap och sysslar med ett mångårigt bokprojekt om David Petander, som jag hoppas kunna avsluta snart. (I så fall kommer den lilla skriften ges ut genom Vadstena Pilgrimscenter).

            "HON KAN INTE GÅ, KNAPPAST TALA - GICK ALDRIG I SKOLA"


fredag 1 augusti 2008

"Anbelangandes " ... av Nicke Sjödin

I dagens TÅ har Nicke Sjödin skrivit följande krönika. Tyvärr finns inte Nickes krönikor i TÅ:s nätupplaga, och därför tar jag mig friheten att skriva av krönikan och lägger ut den på min blogg istället.

Jag skickar mina varmaste hälsningar till Nicke. Nickes kåserier en gång i veckan i TÅ är en av tidningens absoluta höjdpunkter. Nicke är en fenomenal ”ordbehandlare” och hans texter – i revyer, böcker, dikter och kåserier - är en fröjd att läsa. En hälsning till Christer, som Nicke skriver om, är också på sin plats – det finns ingen som känner igen människor som han och som alltid lika glatt hejar på alla.


"Anbelangandes…

Tid, så bör man medan sådan ännu gives, passa på att låta munnen (ordbehandlaren) tala om varav hjärtat är fullt. Vård, skola, omsorg har ju länge varit nån sorts mantra i debatten. Skolan har jag lämna för länge sedan och omsorg är i stora delar detsamma som vård, så jag väljer att säga ett par ord om vården.

Under ett års tid har jag nu fått många tillfällen att bekanta mig med den della av vårt samhälle, och då kan jag konstatera en sak – vi har en helt fantastisk vård i vårt land – i vart fall i Sollefteå och i Umeå som jag haft mest att göra med. Med ”vård” menar jag här vårdpersonalen och dess insatser. Administratörer och politiker kan jag givetvis inte ha några synpunkter på.

Men personalen alltså. Läkare, sköterskor, biträden, kökspersonal, städare, vaktmästare… ja alla som på ett och annat sätt har hand om oss skröpliga stackare.

Alltid vänliga, empatiska och professionella. Hur orkar ni? Alla gubb- och gumskruttar är ju inte lika enkla att hantera.

Finns det inga surkartar i vården längre? Var är min barn- och ungdoms barska sköterskor, som med stärkta mössor och stämband for omkring och röt ”Besökstiden är slut” hela dagarna? Och var finns alla läkare som vrålade: ”Det här gör inte ont”, när han vräkte något som såg ut som en tryckluftsborr i överarmen.

Här ska inte nämnas några namn, eftersom ALLA är lika bra, men ett undantag måste jag göra.

Detta undantag gäller Christer, som jag tror jobbar i vaktmästeriet, en gosse som jag känner sedan tidigare. Han påminner starkt om den där fågeln man brukar se på Kalle Anka på julafton. Dyker upp överallt och tjoar och hejar. Sticker man ut näsan i en korridor, så nog står Christer där längst bort och vinkar och hejar, öppnar man en hissdörr så nog tumlar han ut ur hissen med vänliga hälsningsfraser och går man till frisören så kommer han rätt som det är in, gör en sväng runt golvet och undrar hur man mår. (Tyvärr har jag inte så mycket anledning att gå till frisören längre, inte ens om han annonserar sin verksamhet med orden ”Lasarett finns i huset”. Det var alltid lika trevligt att gå dit, så jag tror jag ska beställa tid snart, så får han ta ett par drag med sämskskinnet över biljardbollen och köra lite apparater i öron och näsborrar.)

Men Christer känner jag sedan gammalt. Vi uppträdde några år på midsommar i Näsåker i Albert Vikstens krönikespel ”Sagornas Ådal” – tyvärr nedlagt sedan länge. Christers roll bestod i att han ledde en häst över den vackra naturscenen och själv föreställde jag en gammal gubbe som hette Johannes och talade på mål – oftast till högre makter. Christer hade inga mer uppgifter, och själv dog jag i första akten, så under hela andra akten låg han och jag i skogen bakom scenen, åt halvmogna blåbär och konverserade på herrars vis. Vi skulle ju in på scenen en gång till bevars, till applådtacket. Det blev ofta långt.

Med samma goda humör gör den vårdpersonal allt, från att pillra ut hjärtan och stoppa in reservdelar till att buffa upp kuddarna till patienter som ligger bänt. All right, jag vet, jag vet att även i den här branschen görs ett eller annat fel, men vem gör inte det? Är du själv som läser detta felfri? Jag är det i alla fall inte. Nittonhundrasextiotre påstod jag t.ex. för en elev att ett ord var ett pronomen. Det var ett adverb! Guuudars vad jag skämts över det där och kan bara hoppas att eleven inte tagit alltför stor skada till kropp och själ. Han har i alla fall inte avhörts.

Praktiskt med sådana där ord som ”elev” för då behöver man inte precisera könet. Läser i tidningen att generaldirektören – eller – sekreteraren eller vad det var, vill avskaffa ”man” eller ”kvinna”. Vad ska vi då kalla varann? ”Människa”, kanske? Men då är vi strax tillbaka till hur det var i Röån i min ungdom. Lyss till följande dialog:

”Nu kom e folke si jäg. Är e´n kär häll`n männisch?”


Ja det kan man fråga sig.

PS. Hustrun tvingar mig att till de mest bildade av läsekretsar skicka med en översättning:

”Nu kommer det folk, ser jag.”
”Är det en karl eller en ”Männisch”? "



Årets fjällvandring i jämtlandsfjällen

Mot norska gränsen!

Endalsstugan med stormklockan

Åter hemma efter vår fjällvandring i jämtlandsfjällen. Det har varit en underbar vandring trots en nästan olidlig värme - nästan 30 grader på eftermiddagarna! Men vi gjorde långa vilande stopp, bland annat i Blåhammaren där vi åt en underbar trerättersmiddag den andra kvällen på vår vandring. Vi gjorde flera trevliga bekantskaper efter lederna och på fjällhotellen och jag träffade till och med en gammal klasskamrat med make. Kul!


Vid Blåhammaren

Vi ändrade lite på vår planerade rutt till Sylarna. Vi lämnade tältet kvar i Blåhammaren och vandrade med en lättare packning in i Norge istället. Det blev en lång vandring fram och tillbaka. Vi hade tänkt gå till Storerikvollen i Norge men insåg att vi hade missbedömt avståndet så vi vände innan vi kom fram för att orka gå tillbaka. Det kändes tråkigt att missa Storerikvollen, som är en gammal "seter" på fjället. Storerikvollen har tjänstgjort som bostad för fjällmänniskor, uppehållsplats för pilgrimer och tillflyktsort för soldater och flyktingar under krigstider.




Det blev ändå en sträcka på över två mil så jag var rejält trött när vi var tillbaka i Blåhammaren på eftermiddagen. Det kändes helt underbart att sätta sig ned i hotellet med en god fruktsoppa, kall öl och ett glas vin när vi kom fram! Den kvällen blev det en enklare middag vid tältet som bestod av tortellini och rökt korv på trangiaköket, innan vi somnade till ljudet av ljungpiparens ensamma pip i fjällnatten.


Getryggen i fjärran


Den sista dagen tillbaka till Storulvån gick vi delvis en annan led än den vanliga. Jag kände mig lite ledbruten efter förra dagens vandring och det gick ganska sakta att gå i den starka solen och med packningen på ryggen. Precis när vi kom fram till Storulvåns fjällhotell kom ett häftigt skyfall med åska! Vilken tur vi hade som slapp det åskvädret under vandringen!

En god middag på fjällhotellet med stekt röding och ugnstekt potatis fick avsluta vår fjällvandring för i år innan vi reste hem. Jag kände mig såå nöjd och glad att jag klarade en fjällvandring i år också! :) Nästan fem mil gick vi sammanlagt.

Men visst känns det att jag nyss fyllt 61, banne mig...



Jag fick tillfälle att fota den skygga ljungpiparen, som man vanligtvis bara brukar höra med sitt sorgsna pipande över fjället.