Translate

fredag 8 december 2006

Minnen. Kibbutz Maabarot. Israel.

Jag har vistats i Israel under flera perioder, 1968 och under 1970-talet. Israel kändes på den tiden som en plats där jag hörde hemma, där jag ville bo. Det var ett land full av glädje, framtidshopp, optimism och utveckling. Jag har så många minnen och fantastiska upplevelser i Israel. 

Jag arbetade en tid på kibbutz Maabaroth, norr om Nathanya. På kibbutzen plockade vi äpplen, päron och apelsiner. Det var ofta öppna politiska diskussioner med israeler, israelaraberna och bland vänner. Jag fick som samhällsintresserad volontär åka på en konferens som handlade om konflikten israeler/palestinier och jag minns hur optimistiska alla var; en vacker dag kommer israeler och palestinier att kunna leva i fred sida vid sida.  

Jag minns kontakterna med vännerna i Israel - både unga och gamla. Jag fick vänner från världens alla hörn. Underbara minnen. Jag reste runt i Israel med min israeliske pojkvän och ibland med vänner.  Jag minns med glädje de många resorna i Israel. Vi tältade i öknen, på stranden i Eilath eller vid Genesarets sjö. Jag minns Jerusalem, Masada, Döda havet och Haifa. Oförglömliga platser. Israel är för mig fullt med underbara minnen och av personliga upplevelser.

Jag hade under många år långt gångna planer på att bosätta mig i Israel. Jag och min israeliske pojkvän bodde i Sthlm och periodvis i Tel Aviv. Jag hoppades på att få ett arbete som sjuksköterska i Tel Aviv. Studierna i hebreiska, både i Sverige och i Israel, var påbörjade. Men det blev ingen flytt. Oförutsedda händelser kom emellan, som gjorde det omöjligt att realisera planerna.

Men jag minns alla historiska och vackra platser i detta fantastiska brokiga, historiska och intressanta land. Jerusalem - vilken stad! Den gamla staden med sitt myller av affärer, gränder och mitt i alltihopa Klagomuren; denna ursprungliga rest av det gamla templet från Herodes tid. Jag minns den stora blandningen av människor i Jerusalem; palestinier, ortodoxa judar med sina svara kappor och korkskruvar, muslimer, turister och vanliga sekulära israeler trängs tillsammans i denna historiska stad. Dofterna i gamla stan, alla ljud och det vackra språket hebreiskan som återuppstått igen efter ett par tusen år av talande vila. Bara det ett otroligt under i sig. Jerusalem är en stad som måste upplevas.

En oförglömlig plats är staden Safed (fotot) Safed är en mycket gammal stad från medeltiden med många, smala och trånga gator. Safed ligger högt upp på Golanhöjderna i norr med en underbar utsikt över bergen och är en av Israels vackraste städer. Stadens skönhet har inspirerat ett otal konstnärer och hantverkare att bosätta sig där. Safed - en underbar plats.

Israels långa historia är otroligt intressant. På detta lilla område i Mellersta Östern har så mycket hänt över tid. Palestina har en lång historia. Landet har kontrollerats av andra imperier och folk över tid, och dess långa historia har inneburit många omvälvande händelser som inneburit både oerhörda trauman och glädje för människorna i området.

Än är inte Israels historia slut. Än återstår mycket innan det blir en varaktig fred i området. Vi får hoppas att den dagen kommer till sist. 

Ibland känner jag sorg över utvecklingen i Israel. Men numera gör jag som strutsen - sticker huvudet i sanden och vill inte se, inte höra när de politiska konflikterna mellan Israel och palestinierna ibland är för svåra och obegripliga. Jag kan se att Israel har ändrat politisk riktning. En politisk lösning av konflikten mellan judar och palestina-araber ser ut att vara mer avlägsen än någonsin.

Det är några år sedan jag var i Israel senast. Men jag minns med glädje alla underbara upplevelser, alla möten och alla fantastiska människor från min tid i Israel. Minnen, som är som pärlor - vackra, dyrbara pärlor.

                                           Uppdatering. nov 2014.


        DIA-bilder från kibbutz Maabarot 1968. 


                                            Med vänner i kibbutz Allonim i Galileen




    
                              Dagen för hemresan.. Ledsamt.


Uppdatering 2017

Det kom äntligen ett tillfälle för mig att resa tillbaka till Israel, Jerusalem och Tel Aviv    igen. Det är mer än trettio år sedan jag var i Israel senast, och det var med spänd förväntan jag reste tillbaka. 
Så här blev mina intryck från den resan. Inlägget finns här


19 kommentarer:

Berit sa...

Det är svårt att erinra sig en tid när en nation och en hel civilisation har ställts inför hotet om total utrotning och Israel får i mångt bära hundhuvudet för oss alla.

Anonym sa...

Berit! Som du kanske förstår så har (och fortfarande delvis är) mina sympatier i mångt och mycket varit på Israels sida ( bl.a. av de skäl som framkom i det inlägg jag gjorde om Lena Einhorns bok om sin mammas levnadshistoria från gehttot i Warschava. Ett inlägg som tyvärr försvann härom dagen när jag hade problem med Blogger...)

Tyvärr kan jag inte förlika mig med att Israel (med USA:s stöd och hjälp!) fortsätter att bedriva en aggresiv ockupations- och krigspolitik. Dagens israeler har i mångt och mycket glömt den grymma utrotning som utgör orsaken till deras lands existens. Israel lever under ett starkt hot, ja. Men det försvarar inte onödigt dödande som massakern i Sabra och Shatila 1982 och de helt oväntade krigsattacker i södra Libanon som Israel nyligen var skyldig till och som orsakade många oskyldiga människors liv. Israel är en ockupationsmakt som bedriver en aggresiv krigspolitik istället för att aktivt bedriva fredspolitik. Det är mycket beklagligt.
Det finns dock en stark fredsrörelse i Israel - främst hos intellektuella och unga människor - som inger hopp. Tyvärr finns också en stark högerpolitik i Israel - främst bland de ortodoxa judarna - som hejar på den aggressiva politiken.

Berit sa...

Om Israel avrustar kommer landet som sådant att försvinna. Det är lätt att dra fram enskilda episoder där båda sidor kan anklagas för att vara grymma och det är lätt som åskådare att kritisera. Vad vi gärna inte vill se är att Israel drar lasset för hela den västerländska världen.

Anonym sa...

Det handlar inte om att Israel ska avrusta. Det handlar om att det är önskvärt och viktigt - för Mellersta Östern och världen - att Israel för en fredsvänlig politik och dialog med sina grannar/fiender.
Dessa synpunkter gäller också - och inte minst - USA:s utrikespolitik!

Berit sa...

Kan du ge exempel på hur Israel konkret ska göra för att driva denna fredsvänliga politik?

Anonym sa...

Byta regering till exempel!

Israel bedriver ett massivt förtryck mot palestiner. Det skapar ännu mer fundamentalism hos palestinerna och leder till ännu mera våld. Det pågår ständiga övergrepp av den israeliska militären mot palestinerna i de ockuperade områdena. Om inte Israels regering förstår att våld föder våld kommer det aldrig att bli läge för fred.

Faktum är att jag tror inte längre på fred i Mellersta östern. Någonsin! Det är jordens krutdurk. Konflikten är för stor och komplicerad och de fundamentalistiska krafterna på båda sidor är starkare än fredsrörelsen. Tyvärr.

Därför stoppar jag huvudet i sanden....

Anonym sa...

Ja tänk, ett land som egentligen borde andas frid, där utkämpas blodiga strider dagligen. Jag tror också att de fundamentalistiska krafterna har vuxit sig alltför starka under de senaste åren. Hur de ska "bekämpas" har jag inget svar på. Jag skulle gärna åka till Jerusalem, mycket gärna men inte som läget är nu. Undrar om det någonsin går?

Anonym sa...

Eva! Jag har sett att det har börjat gå turistresor igen till Israel, så om du gärna vill åka dit nu så går det säkert jättebra. Jag tror inte att riskerna är större nu än tidigare. Man ska kanske undvika större "samlingsplatser", men f.ö. är risken för attentat relativt små.
Jag åkte till Israel första gången strax efter 6-dagarskriget 1967. Många gånger under åren var farorna rejält överdrivna - familjen hemma i Sverige var betydligt mer oroliga för riskerna än de verkligen var.

Om du kan, Eva, åk till Jerusalem! Det är en fantastisk stad. En religiös häxkittel - visst - men en fascinerande stad. Jag har lite adresser som du kan få - om du är intresserad.

Anonym sa...

Konflikterna i Mellersta Östern är mycket allvarliga. När det gäller Israel/Palestinafrågan är det en långvarig konflikt som inte ser ut att få någon lösning. Trots att människorna på båda sidor inget hellre önskar än FRED! Visst är det märkligt?

Men fundamentalism är förödande. I politik, religion eler hos politiska ledare.

Berit sa...

Det sorgliga i allt detta är att Israel används på samma sätt som kanariefågeln i gruvan.

Anonym sa...

Vad menar du Berit? Isarel (kanariefågeln?) är ju inte ensam. Israel har ju USA som kommer som ett skott om Olmert bara andas....

Anonym sa...

Jag försökte komma underfund med vem du är som tillsammans med mej försöker bekämpa Freud-fantasten under Nickes "mus-sida". Han har sån svada så jag blir alldeles matt. Tänkte antingen strunta i honom eller snacka lite taktik. /Tove

Anonym sa...

Tack snälla! Eftersom jag läser religion så känns Jerusalem som en stad jag gärna åker till. Jag hör av mig om det blir dags!!

Anonym sa...

Hej Tove! Hi, hi, jag tror att Kvalle bara driver med oss och andra andra! :)
Strunta i "musfantasten" Tove!

Länk:
http://negus.blogg.se/281106200746_musbeteende.html?cache=6F5FE670D0F75796302137ABBB965D0B#comment

Berit sa...

ang. "kanariefågel" så bromsade USA Israel därför att man mötte kritik från "the international community". Hela Europa gömmer sig bakom ett hyckleri och hoppas att USA ska lösa alla problem så att man slipper smutsa ner sina egna fingrar.

Anonym sa...

Hmmm... "hyckleri"....

Visst är det tur, Berit, att vi har storebror USA som "löser" alla problem i världen - varför ska "Europa behöva smutsa ner sina fingrar" då....?

Berit sa...

Smulan, du skriver:"Konflikten är för stor och komplicerad och de fundamentalistiska krafterna på båda sidor är starkare än fredsrörelsen. Tyvärr.

Jag har inte sett några fundamentalistiska judar som slälvmordsbombare vare sig i resturanger eller bussar, skolor eller bröllop.
Arabernas mål är att utplåna Israel, hur kan man fredsförhandlamed någon som lovat att döda en? Förhandlar man om hur lång tid det ska ta eller vilken metod som ska användas?

Anonym sa...

författarinnan Anita
Goldman är ett föredöme när det gäller synen på
Israel/Palestinakonflikten. Hon är judinna, har bott i Israel i en massa år och är trots det en sann fredsaktivist. Hon är inte enögd!

LÄS:
http://www.svenska-freds.se/press/20010514.shtml

Inkan

Anita sa...

Feb 2024. Jag fick anledning att läsa detta inlägg igen och de synpunkter om bl.a Israels politik jag har skrivit. Det har hänt en del efter det. Idag råder det krig igen mellan Israel och Hamas i Gaza efter en horribel attackamördarattack av Hamas