fredag 8 december 2006

Israel / Kibbutz Maabarot

Jag har bott i Israel under flera perioder i min ungdom på 1960- och 70-talet. Israel kändes på den tiden som en plats där jag hörde hemma. Det var ett land full av glädje, framtidshopp, optimism och utveckling. Jag har så många minnen och fantastiska upplevelser i Israel. Jag arbetade på kibbutz. Jag liftade ibland ensam runt i Israel  (till de kibbutzansvarigas förtvivlan. Jag insåg tyvärr inte riktigt riskerna.....) Men lika ofta reste eller liftade jag tillsammans med vänner eller pojkvän. Vi sov ibland i öknen, på stranden i Eilath eller vid Genesarets sjö.

På kibbutzen plockade vi äpplen, päron och apelsiner. Det var ofta öppna politiska diskussioner med israeler och israelaraberna på kibbutzen och bland vänner. Jag fick som samhällsintresserad volontär åka på en konferens som handlade om konflikten israeler/palestinier och jag minns hur optimistiska alla var; en vacker dag kommer israeler och palestinier att kunna leva i fred sida vid sida. Jag minns studierna i hebreiska. Kontakterna med vänner - både unga och gamla. Jag fick vänner från världens alla hörn. Underbara minnen.

Min första allvarliga kärlek var en israel. Jag hade långt gångna planer på att bosätta mig i Israel. Jag hade fått arbete som sjuksköterska på Hadassah-sjukhuset i Jerusalem. Studierna i hebreiska - både i Sverige och i Israel - var avklarade. Det blev ingen flytt. Oförutsedda händelser kom emellan, som gjorde det omöjligt att realisera planerna.

Jag minns alla historiska och vackra platser i detta fantastiska brokiga, historiska och intressanta land. Jerusalem - vilken stad! Den gamla staden med sitt myller av affärer, gränder och mitt i alltihopa Klagomuren; denna ursprungliga rest av det gamla templet från Herodes tid. Jag minns den stora blandningen av människor i Jerusalem; palestinier, ortodoxa judar med sina svara kappor och korkskruvar, muslimer, turister och vanliga sekulära israeler trängs tillsammans i denna historiska stad. Dofterna i gamla stan, alla ljud och det vackra språket hebreiskan som återuppstått igen efter ett par tusen år av talande vila. Bara det ett otroligt under i sig. Jerusalem är en stad som måste upplevas.

En annan oförglömlig plats är staden Safed (fotot) Safed är en mycket gammal stad från medeltiden med många, smala och trånga gator. Safed ligger högt upp på Golanhöjderna i norr med en underbar utsikt över bergen och är en av Israels vackraste städer. Stadens skönhet har inspirerat ett otal konstnärer och hantverkare att bosätta sig där. Safed - en stad jag gärna vill återse.

Numera känner jag ofta sorg över utvecklingen i Israel. Israel är inte det Israel jag minns och vill minnas. Troligtvis har även jag förändrats.... Numera gör jag som strutsen - sticker huvudet i sanden och vill inte se, inte höra när de politiska konflikterna mellan Israel och palestinierna ibland är för svåra och obegripliga. Jag kan se att Israel har ändrat politisk riktning. En politisk lösning av konflikten mellan judar och palestina-araber ser ut att vara mer avlägsen än någonsin.

Det är några år sedan jag var i Israel senast. Men jag minns med glädje alla underbara upplevelser, alla möten och alla fantastiska människor från min första tid i Israel. Minnen, som är som pärlor - vackra, dyrbara pärlor.



Uppdatering. nov 2014.


Några (dia)-bilder från kibbutz Maabarot 1968.









20 kommentarer:

Berit sa...

Det är svårt att erinra sig en tid när en nation och en hel civilisation har ställts inför hotet om total utrotning och Israel får i mångt bära hundhuvudet för oss alla.

smulan sa...

Berit! Som du kanske förstår så har (och fortfarande delvis är) mina sympatier i mångt och mycket varit på Israels sida ( bl.a. av de skäl som framkom i det inlägg jag gjorde om Lena Einhorns bok om sin mammas levnadshistoria från gehttot i Warschava. Ett inlägg som tyvärr försvann härom dagen när jag hade problem med Blogger...)

Tyvärr kan jag inte förlika mig med att Israel (med USA:s stöd och hjälp!) fortsätter att bedriva en aggresiv ockupations- och krigspolitik. Dagens israeler har i mångt och mycket glömt den grymma utrotning som utgör orsaken till deras lands existens. Israel lever under ett starkt hot, ja. Men det försvarar inte onödigt dödande som massakern i Sabra och Shatila 1982 och de helt oväntade krigsattacker i södra Libanon som Israel nyligen var skyldig till och som orsakade många oskyldiga människors liv. Israel är en ockupationsmakt som bedriver en aggresiv krigspolitik istället för att aktivt bedriva fredspolitik. Det är mycket beklagligt.
Det finns dock en stark fredsrörelse i Israel - främst hos intellektuella och unga människor - som inger hopp. Tyvärr finns också en stark högerpolitik i Israel - främst bland de ortodoxa judarna - som hejar på den aggressiva politiken.

Berit sa...

Om Israel avrustar kommer landet som sådant att försvinna. Det är lätt att dra fram enskilda episoder där båda sidor kan anklagas för att vara grymma och det är lätt som åskådare att kritisera. Vad vi gärna inte vill se är att Israel drar lasset för hela den västerländska världen.

smulan sa...

Det handlar inte om att Israel ska avrusta. Det handlar om att det är önskvärt och viktigt - för Mellersta Östern och världen - att Israel för en fredsvänlig politik och dialog med sina grannar/fiender.
Dessa synpunkter gäller också - och inte minst - USA:s utrikespolitik!

Berit sa...

Kan du ge exempel på hur Israel konkret ska göra för att driva denna fredsvänliga politik?

smulan sa...

Byta regering till exempel!

Israel bedriver ett massivt förtryck mot palestiner. Det skapar ännu mer fundamentalism hos palestinerna och leder till ännu mera våld. Det pågår ständiga övergrepp av den israeliska militären mot palestinerna i de ockuperade områdena. Om inte Israels regering förstår att våld föder våld kommer det aldrig att bli läge för fred.

Faktum är att jag tror inte längre på fred i Mellersta östern. Någonsin! Det är jordens krutdurk. Konflikten är för stor och komplicerad och de fundamentalistiska krafterna på båda sidor är starkare än fredsrörelsen. Tyvärr.

Därför stoppar jag huvudet i sanden....

Eva sa...

Ja tänk, ett land som egentligen borde andas frid, där utkämpas blodiga strider dagligen. Jag tror också att de fundamentalistiska krafterna har vuxit sig alltför starka under de senaste åren. Hur de ska "bekämpas" har jag inget svar på. Jag skulle gärna åka till Jerusalem, mycket gärna men inte som läget är nu. Undrar om det någonsin går?

smulan sa...

Eva! Jag har sett att det har börjat gå turistresor igen till Israel, så om du gärna vill åka dit nu så går det säkert jättebra. Jag tror inte att riskerna är större nu än tidigare. Man ska kanske undvika större "samlingsplatser", men f.ö. är risken för attentat relativt små.
Jag åkte till Israel första gången strax efter 6-dagarskriget 1967. Många gånger under åren var farorna rejält överdrivna - familjen hemma i Sverige var betydligt mer oroliga för riskerna än de verkligen var.

Om du kan, Eva, åk till Jerusalem! Det är en fantastisk stad. En religiös häxkittel - visst - men en fascinerande stad. Jag har lite adresser som du kan få - om du är intresserad.

Inkan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Inkan sa...

Mycket vackert och spännande foto -färgerna och formen.Du har ögon för det vackra även i det som är slitet och gammalt.
Jag känner med dig Smulan! Det är tragiskt att man år 2006 anser att konflikter och olikheter enbart kan lösas med krig. I Asien pågår till viss del den 3:e världskriget

Men även Bush-administationen har ju nu fått hård kritik, även inom egna led för deras sätt att bedriva krig "mot" terrorismen.

Alla vet ju att det handlar om politisk makt och Olje-makt.

Vi får hoppas att det sker en förändring snart innan fler oskyldiga dödas av olika sidor i kriget. Det är med diplomati och samtal och samarbete med kringvarande länder en lösning kommer att nås en dag.
Och när folk inom olika religiösa grupper börjar förstå att religion är en privatsak - inte någon man ska dra in i politiska åsikter.

Men även i USA har ju den mörka och konservativa högerreligionen inbjudits till maktens korridorer.
Och man offrar sina ungdomar till ingen nytta. Det blir hela tiden bara värre, 3 års krigsföring har inte förändrat något, utan enbart lagt stora områden i ruiner, förstör familjer, skapar ännu mer hat hos "vanligt" folk.
Jag bävar för att någon galning av de politiska ledarna får för sig att en atombomb över Bagdad är lösningen.

smulan sa...

Konflikterna i Mellersta Östern är mycket allvarliga. När det gäller Israel/Palestinafrågan är det en långvarig konflikt som inte ser ut att få någon lösning. Trots att människorna på båda sidor inget hellre önskar än FRED! Visst är det märkligt?

Men fundamentalism är förödande. I politik, religion eler hos politiska ledare.

Berit sa...

Det sorgliga i allt detta är att Israel används på samma sätt som kanariefågeln i gruvan.

smulan sa...

Vad menar du Berit? Isarel (kanariefågeln?) är ju inte ensam. Israel har ju USA som kommer som ett skott om Olmert bara andas....

Tove sa...

Jag försökte komma underfund med vem du är som tillsammans med mej försöker bekämpa Freud-fantasten under Nickes "mus-sida". Han har sån svada så jag blir alldeles matt. Tänkte antingen strunta i honom eller snacka lite taktik. /Tove

Eva sa...

Tack snälla! Eftersom jag läser religion så känns Jerusalem som en stad jag gärna åker till. Jag hör av mig om det blir dags!!

smulan sa...

Hej Tove! Hi, hi, jag tror att Kvalle bara driver med oss och andra andra! :)
Strunta i "musfantasten" Tove!

Länk:
http://negus.blogg.se/281106200746_musbeteende.html?cache=6F5FE670D0F75796302137ABBB965D0B#comment

Berit sa...

ang. "kanariefågel" så bromsade USA Israel därför att man mötte kritik från "the international community". Hela Europa gömmer sig bakom ett hyckleri och hoppas att USA ska lösa alla problem så att man slipper smutsa ner sina egna fingrar.

smulan sa...

Hmmm... "hyckleri"....

Visst är det tur, Berit, att vi har storebror USA som "löser" alla problem i världen - varför ska "Europa behöva smutsa ner sina fingrar" då....?

Berit sa...

Smulan, du skriver:"Konflikten är för stor och komplicerad och de fundamentalistiska krafterna på båda sidor är starkare än fredsrörelsen. Tyvärr.

Jag har inte sett några fundamentalistiska judar som slälvmordsbombare vare sig i resturanger eller bussar, skolor eller bröllop.
Arabernas mål är att utplåna Israel, hur kan man fredsförhandlamed någon som lovat att döda en? Förhandlar man om hur lång tid det ska ta eller vilken metod som ska användas?

Anonym sa...

författarinnan Anita
Goldman är ett föredöme när det gäller synen på
Israel/Palestinakonflikten. Hon är judinna, har bott i Israel i en massa år och är trots det en sann fredsaktivist. Hon är inte enögd!

LÄS:
http://www.svenska-freds.se/press/20010514.shtml

Inkan