lördag 25 februari 2006

Sov Du lilla videung

Ljuset har kommit tillbaka! Dagarna blir längre och längre och vissa dagar har solen värmt så pass att det har gått att sätta sig ute och sola ansiktet (och värma själen...) en stund mot husväggen. Underbart!

Häromdagen, när jag tog min promenad, upptäckte jag att videkissarna börjat blomma. Jag blev så lycklig. Jag lyckades plocka ett par små kvistar trots att snön och avståndet hindrade mig att nå de bästa kvistarna. Nu står de små kvistarna på mitt köksbord och påminner mig om att snart är det vår. Viden är ju bland de första vårtecknen i naturen. För det är det väl? Trots att visan säger annat...

I Zackarias Topelius text till Alice Tegnérs videvisa är det dock fortfarande vinter:

Sov, du lilla videung, än så är det vinter.
Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står.
Sov du lilla vide, än så är det vinter.

Solskensöga ser på dig, solskens famn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig,
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön: vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig. Solskens famn dig vaggar.

//Sälgen (Salix caprea)
Sälgen finns spridd i hela landet och trivs på de flesta marker så väl torra som fuktiga. Därför hittar man också sälgen både i löv- och barrskog. Sälgen uppträder oftast som buskträd men kan bli upp till 20 m hög och blir sällan äldre än 60 år.
Sälgens knoppar sprängs redan under vintern och det är då de vithåriga blomaxen kommer fram. Det är dessa knoppar som vi brukar kalla för ”kissar” eller ”videungar”.
Veden från sälgen används till finsnickerier, eftersom den är lätt och mjuk. //

lördag 18 februari 2006

Les Halles.

Paris gamla hallar i centrala Paris flyttades som bekant i början av 70-talet till Rungis utanför Paris . Jag hann uppleva les Halles i Paris innan de revs och det var en upplevelse. Jag har tittat lite på historien runt dessa hallar och det här var vad jag hittade.

I 800 år pågick marknaden på samma plats i 1:a arrondissementet i Paris. Napoleon III gav arkitekten Baltard uppdraget att uppföra hallarna som alltsedan dess försåg parisarna med kött, fisk och grönsaker. Klockan två på morgonen var slaktaren redo att börja dagens arbete. Hans nedfläckade vita rock blandades av blod och svett. På de starka axlarna bar han djurkropparna från bilen in till hallarna innan han började det blodiga arbetet med att stycka djurkropparna. Den närliggande restaurangen Le Patron hade nära till sina entrecoter....

I hallarnas hav fanns även fula fiskar, röda fiskar, tonfisk, makrill, havskräftor, krabbor och andra delikatesser med klor. Musslor och ostron. En jättelik bouillabaisse bland alla grönsaker.

Slaktaren av år 1969 såg ut så här. En vänlig man som gärna bjöd in oss morgontidiga varelser till Hallarnas värme. Frid vare med les Halles och den vänlige slaktaren!

fredag 10 februari 2006

Fjällblommans hemlighet



På vår fjällvandring till Kebnekajses sydtopp för ett par år sedan fotograferade jag flera fjällblommor. Det blev en intressant uppgift att ta reda på vad dessa blommor hette när jag hade framkallat korten. Speciellt ett av dem blev intressant, eftersom det visade sig att blomman jag fotograferat var en mycket välkänd medicinalväxt som har toppat försäljningen av hälsopreparat i flera år. Blomman heter Rosenrot Rhodiola rosea och har blivit en "örternas superstar". Blommans rot har en svag doft av ros, vilket gav Linné inspiration till namnet. Den kommer ursprungligen från norra delen av Skandinavien, Island, Grönland, Sibirien, norra Canada och Alperna.

De goda effekterna av denna blomma sägs vara att den ökar den mentala förmågan, minskar stress och lugnar vid nervositet. Rosenrot har använts länge i de nordiska länderna; dels för att stärka håret vid sköljning, men även för att stärka det som finns innanför skallbenet. Redan vikingarna använde blomman för att orka med sina tuffa turnéer och för att bota baksmälla. Rosenrot innehåller dessutom mycket C-vitamin. (uppgifterna är tagna ur den populärvetenskapliga tidskriften Prosana.)

Jag funderar lite på om man ska pröva fjällblommans hemlighet?

Öar av kärlek


Mitt i livet
finns det öar av kärlek
Ta dig tid
att segla dit ibland.

/Ulla Ekh/

Akvarell av Laila Wikström

söndag 5 februari 2006

Hälsans hem

Österåsens hälsohem - är ett hälsohem för kropp och själ. Förut var Österåsen ett sanatorium; ett hem för de TBC-sjuka, men även känt för sin kultur, konst och Dr Dahlstedt. Österåsen är än idag en oas för att samla tankarna, äta god vegetarisk mat, titta på vacker svensk nutidskonst, lyssna på skön musik, simma i 32- gradigt vatten, promenera och bara vila i skön och vacker miljö. Jag åker dit i morgon.
Jag önskar alla en riktigt bra vecka!

fredag 3 februari 2006

En moras råd


Det förra fotografiet är ett vykort från Grekland. Även detta kort är från Grekland. Jag samlar på vackra vykort, och eftersom jag väver, så tycker jag mycket om kort som föreställer denna skapande verksamhet. Just nu sitter jag ofta vid vävstolen - det ger mig ro.

För många år sedan fick jag denna fina vers på ett kort av en f.d. arbetskamrat. Versen och kortet sitter på min vävstol och glädjer mig varje gång jag sitter och dunkar in mina trådar.

Är du vid vardagslivet led,
och synes dagen grå,
så sätt dig vid din vävstol ned
och väv en aln, ja, två.

Då gladare du livet ser
- det är en moras råd -
och du åt vardagsväven ger
en vackert glansig våd.

onsdag 1 februari 2006

Livets väv


Det finns en vävstol som kan kallas Livet
Var dag en tråd i din väv dunkas in.
Det finns inget mönster beskrivet.
Den väv du gör den är din, endast din.

Till din väv får du märkliga trådar ibland:
små gnistrande nystan du har i din hand.
De vävs in under dagar av sorg och av gråt,
och ger skönaste färg efteråt.

~Mari-Ann Lindqvist