tisdag 30 juli 2013

Några intryck av Berlin

Vi har gjort några dagars besök i Berlin.  Tidsmässigt kanske lite fel tid för det visade sig bli de hetaste dagarna i juli. Det var ganska tufft. :) Det var mellan 32 till 38 grader varje dag, svetten rann och asfalten gungade av värmen. Det kändes skönt att vi kunde svalka oss i ett luftkonditionerat hotellrum emellanåt, annars hade vi varit två våta fläckar hela tiden. ;)

Det var mest ett historiskt intresse som gjorde att vi valde att resa till Berlin denna gång. Tyvärr var de flesta historiska platserna borta dvs inte synliga. Platserna har av både naturliga och aktiva skäl försvunnit i denna storstad. Informationen om de historiska platserna undanhålls ofta i resehandböcker och på platserna, eftersom det är platser som tyskarna helst inte vill kännas vid längre eller visa upp för turister. Tysklands tragiska krigshistoria är fortfarande en skamfläck för invånarna och man bör undvika att ta upp ämnet med dem.  En sådan "gömd" plats är till exempel den plats där Hitlers bunker låg. På platsen där bunkern var belägen finns idag ingen information/antydan till att en stor bunker legat tio meter under jorden med 18 rum i två våningar. Bunkern är numera i stort sett igenfylld och på platsen ovanpå finns en lekplats och en parkering omringade av hyreshus.

Eftersom "vanliga" resehandböcker ger ganska undermålig information, så blev den bästa resehandboken Jan Mosanders bok "Berlin" (1999). Jan Mosander har varit korrespondent i Berlin i två perioder för Expressen och Sveriges radio och är väl förtrogen med staden och dess historia. Han berättar i boken på ett intressant och initierat sätt sina intryck av staden, dess historiska platser och beskriver var de historiska platserna låg.

Berlin var i stort sett utplånad efter krigsslutet, allt låg i ruiner. Staden har återuppbyggts med tysk effektivitet. Dessvärre kan jag inte tycka att staden är vacker. Berlin består idag av fula byggnader med höghus, affärskomplex och hotell. Det är bara ett fåtal av de gamla husen som är bevarade, och de hus som möjligen fanns kvar efter kriget är ombyggda och förfulade. Berlin är en storstad med 3,5 miljoner invånare. Berlinmuren som delade Berlin föll 1989. Idag finns inga rester kvar av muren, bara några övergångsplatser, tex Brandenburg Tor, som minner om att det har funnits en mur.


Brandenburg Tor



An Der Kolonnade strasse (ovanför Hitlers bunker)

Det här jättelika monumentet är till minne av förintelsen. Det invigdes 2005 och består av 2711 betongpelare i olika höjd. Monumentet täcker en yta långt större än en fotbollsplan


Olympiastadion invigdes 1936 till Berlinolympiaden. Det kom att bli en propagandafest för Hitler. Stadion är därefter tillbyggd och rymmer mer än 74.000 personer. En gigantisk arena!

Tack Vingresor!

Vi har nyligen kommit hem från en resa till Berlin. Vi hade bokat ett luftkonditionerat rum på Grand City Hotel Berlin Zentrum , eftersom resan skulle göras mitt i högsommartid. Det visade sig vara en högst relevant tanke, för i Berlin var temperaturen mer än 30 grader varmt när vi anlände den 24 juli. Temperaturen skulle under de dagar vi var i Berlin stiga till 36 grader.

När vi kom fram till hotellet på kvällen, trötta och svettiga efter en hel dags resa med bil, flyg och buss, längtade vi efter att äntligen kunna vila ut i ett svalt rum. I hotellreceptionen stod en ytterst ovänlig och effektiv dam som i sitt ord- och kroppsspråk gjorde oss illa till mods. Vi kände oss verkligen inte välkomnade! När vi efter lång vandring till den avlägset belägna hissen kom upp till rummet så visade det sig att det fanns ingen luftkonditionering på rummet. Rummet var hett och kvavt - nästan varmare än utomhus. Jag gick ner igen till damen i receptionen och frågade om det möjligen hade blivit ett misstag. Nej, rummen hade ingen luftkonditionering! Jag visade henne vår svenska beskrivning av hotellet där det tydligt stod att rummen var luftkonditionerade, men hon avfärdade det snorkigt med att hon inte förstod svensk text.

Det var minst 30 grader i rummet och ingen luftkonditionering - vad gör man? Vi var genomvåta av svett och luften stod stilla. Jag ringde Vingresors kontor i Stockholm och fick tala med en trevlig kille. Det var ganska sent på kvällen så tyvärr kunde han inte göra något för oss, men han lovade att de skulle återkomma nästa dag. Han kontaktade dock hotellet och med hans hjälp fick vi byta rum på hotellet, som dock inte var så mycket svalare...

Nästa morgon ringde en vänlig dam, Janice Gawelin från Vingresor. Hon kunde ordna ett nytt rum, utan extra kostnad för oss, på ett fyrstjärnigt hotell Golden Tulip Berlin Hotel Hamburg i västra delen av Berlin. Åh, det kändes så skönt att få det beskedet! Hotellet var av superfin klass. Trevligt bemötande och frukosten var fantastisk. Vi kunde inte fått ett bättre hotell!

Vingresor lovade att den felaktiga uppgiften på nätet att Grand City Hotel Berlin Zentrum hade luftkonditionerade rum skulle rättas till. Receptionistens bemötande borde också rättas till..

Vi är så tacksamma för den fantastiska service och vänliga bemötandet som Janice och Vingresor visat oss och med dessa rader vill vi säga ett stort och varmt TACK! Vi har all anledning att återkomma till Vingresor även i fortsättningen.


PS: När man kollar lite på recensionerna på nätet om hotellet Grand City Hotel Berlin Zentrum så är de mycket dåliga. Jag borde ha kollat detta tidigare!

söndag 21 juli 2013

Utställning om filmen "Ådalens poesi" från 1928

Just nu pågår en utställning i Resele Hembygdsgård om den gamla filmen "Ådalens poesi" från 1928. Filmen spelades till stora delar in i Resele sommaren 1928. Resele Hembygdsförening har bland annat fått ett flertal bilder ur filmen och en originalaffisch från Svensk filmdatabas där filmen förvaras.

Filmen bygger på tre noveller av Pelle Molin: Historien om Gunnel, En ringdans medan mor väntar och Kärnfolk. Lille Mats Sjödin från Resele var en av de medverkande i filmen. Mats var vid den tiden endast 3 år när han spelade Sago-Gunnels lille son Gunvard i filmen. Filminspelningen blev ett stort äventyr och ett minne för livet för lille Mats. Han emigrerade som vuxen till Amerika och avled där 2010.

Filmen har under senare tid visats vid ett tillfälle på biografen i Näsåker, och har även visats för ett par år sedan för ett mindre sällskap i Pelle Molinsällskapet och Hembygdsföreningen i Resele. Filmrättigheterna till filmen är lite oklara, men Hembygdsföreningen i Resele ligger i förhandlingar med Svensk filmdatabas, där filmen förvaras, för att få köpa in en kopia av filmen. Utställningen på Resele hembygdsgård kommer att finnas kvar tills vidare.

På Svensk filmdatabas hemsida finns mer information om filmen. Bland annat står följande om filmens handling:

"Uppsalastudenten Greger Annér kommer till Ådalen för att idka geologiska studier. Han träffar den vackra och fantasifulla fäbodstintan Sago-Gunnel från Ortorpsgården och upplever en kärlekssommar med henne. När hösten kommer bär hon hans barn under sitt hjärta. Greger måste återvända till Uppsala men lovar att komma tillbaka.
Senvintern kommer till Ådalen utan att Greger hör av sig. Ingvar, sonen på Ortorpsgården, hittar en afton på vårkanten den förtvivlade Gunnel liggande i en snödriva, nära att föda. Han ilar iväg för att hämta hjälp men blir på vägen anfallen av en väldig björn som han måste kämpa med i en vild ringdans kring en fura i skogen. Han nedlägger björnen och lyckas skaffa vård åt Gunnel som föder sitt barn.
I Uppsala gifter sig Greger.
Åren går. Sago-Gunnel blir alltmer försjunken i drömmerier. En dag sitter hon utanför stugan och berättar sin egen saga om vallpigan och prinsen för sonen Gunvard och Ingvars dotter Ingjerd. Då kommer ett skuldmedvetet brev från Greger med pengar till sonens underhåll. I den stunden brister Gunnels hjärta, och hon begraves kort tid därefter.
Ännu några år passerar. Gunvard och Ingjerd älskar varandra, och banden dem emellan knyts än starkare när Ingjerd med fara för eget liv räddar Gunvard, när han håller på att drunkna i älvens virvlande forsar.
En sommardag återkommer den åldrade Greger Annér till Ådalen och söker skydd i fäbodstugan undan ett oväder. Där möter han sin son och ett hatiskt utbrott från Gunvard leder så småningom till försoning, innan far och son går skilda vägar."


Några bilder av utställningen:




Se vidare Resele Hembygdsförenings hemsida:  http://resele.nu/wordpress/


måndag 15 juli 2013

Pelle Molin som beväringsman sommaren 1885


Den 10 feb. 1885 skrev Pelle Molin till sin syster Terese så här:

"För öfver en vecka sedan mönstrade jag å landstatshset här i staden till kanonmat för "kung och fädernesland". Jag fick mitt rätta namn vid mönstringen på grund av mina energiska protester. Äfvenså fick jag litet bättre titel än "hem-son", i det min gode vän landshöfdingen och riddaren strök bort de dumma orden och i allas närvaro titulerade mig för "herr tidningsmannen".

Pelle Molin förnekade sig aldrig! ;)

Citatet ur boken "Pelle Molins brev" av Isabella Josefsson 2011.