Det är inte alltför ofta jag besöker Nämforsen, vår största turistattraktion i Näsåker, men varje gång blir jag lika fascinerad av den vackra natur och fors som förr inspirerade så många konstnärer. Inte minst "vår egen" Pelle Molin..
Idag är forsen ett minne blott. Men när vattnet ibland släpps på så kan man få en aning om hur fantastiskt det måste ha varit en gång när Nämforsen visade sin ursprungliga vattenkraft och ljudliga dån.
Idag var en sån dag.
En solig dag i slutet av augusti.
Uppdatering: Anita påminner mig i en kommentar om sin (och min mans) morfars visa "Nämforsens klagan" ; en visa som beskriver så starkt den sorg som många kände, uttryckt genom Nämforsens klagan, när Nämforsens era var över och kraftverket tämjt forsen 1947. Anitas och min mans morfar hette Henrik Valentin Wallin (1880-1956) Lidgatu, Näsåker.
"Nämforsens klagan"
 |
| Ser ni regnbågen? |
 |
| Kan ni ana kraften? |
 |
| 6000-åriga hällristningar i Nämforsen |
 |
| Hmm... ibland kommer även jag med på bild... ;) |
17 kommentarer:
Wow vad vackert det är. Tror inte jag sett forsen med så mycket vatten någon gång faktiskt. Jag var inte så ofta i Näsåker då jag var barn.
Kommer du ihåg hur det såg ut i Sollefteå då på -50-talet? Det övergår mitt förstånd hur de kunde tillåta ett kraftverk mitt inne i Sollefteå, och förstöra den vackra vyn då man åkte över bron. Statyn med timmerflottarna förlorade helt och hållet sin "ram".
Hej från Evy
det är så fantastiskt vackert vid Nämforsen! Minns ett besök senhösten 2009 då den första snön föll över hällristningarna. Magiskt ögonblick på väg mot jobb i Vilhelmina.
Du har otroliga bilder på forsen. Mäktigt!
/E
Jag har bott ganska nära Degerforsen (på tryggt avstånd ändå) i Vindelälven så jag anar.
Ja, vi anar kraften och ser regnbågen och ser även hur fin du är, Anita!
Som en ung flicka ser du ut vara!
Evy: Visst minns jag forsen i Sollefteå! Tyvärr inte den ursprungliga Nämforsen (kraftverket blev klart 1947) Det är så tråkigt att forsarna förstördes. Tänk om det gick att ta bort kraftverken igen...En dröm!
Den ofrivillige bloggaren: Tack! Ja, varje gång jag besöker Nämforsen anar jag ursprunget.
Cecilia: Jag har åkt forsränning i Vindelälven, så jag vet hur fin den älven är! Och forsrik även den.
Elisabet: Du är slltid så snäll, Elisbet! :) Kram
Minsann känner jag inte barndomsvibrationer när jag ser dina vackra och mäktiga bilder. Är det det gamla Turisthotellet där uppe på nipkanten på bilden där du är med?
Steve: Jag var tvungen att förstora upp fotot för att se huset bättre, Och visst är det fd Turisthotellet! Idag heter det Hotell Nämforsen efter att en tid ha hetat Hotell Pelle Molin. Hotellet byter numera namn vid ägarbyten.. ;)
Minns du den orörda Nämforsen, Steve?
Mitt minne är inte alltid så bra som det borde vara men inte minns jag den orörda Nämforsen.Den fanns väl före min tid.
Steve: Kraftverksutbyggnaden började 1944 och kom i bruk 1947.
Min mamma minns från sin barndom på 1920-30-talet att under vårfloden så hördes dånet från forsen ända upp till hennes hemby Fängsjö, ca 1,5 mil från forsen. Det måste ha varit mäktigt att se och höra den forsen!
Håller med Steve jag får också barndomsvibrationer av bilderna.Besöker ofta Nämforsen. Har många bilder med den bakrunden där du står Anita.
Hälsningar M-L
M-L: Ja, det är ett fantastiskt världsarv vi är uppväxta med!
Underbara bilder! Tänker på min morfar Valle Wallin som diktade visan om Nämforsens klagan som du ju har.Jag håller med om att du ser ut som en ung flicka på fotot.På Turisthotellet arbetade min mamma Annie som servitris en gång, när hon var ung för c:a 75 år sedan./Anita
Hej Anita! Jag tror jag lagt ut "Nämforsens klagan" av din och Kenneths morfar på bloggen, eller hur? En vacker sorgsam visa om att man kunde förstöra den vackra forsen. Måste länka till visan i inlägget.
Moster Annie arbetade på Turisthotellet och svärmor Maj på Gästis. Kanske samtidigt?
Må så gott Anita och hälsa "moster" Annie från oss!
Du är lika vacker som Nämforsen, Anita, och skriver sâ vâra hjärtan blöder av hemlängtan. Vi hade Wallinare i vâr släkt i Göteborg.
Min faster gifte sig med den blivande râdhusherren i Stockholm och farbröderna blev kyrkoherdar och adjunkter. Min egen farfar arbetade som chef hos greve Bonde i Skâne och blev dessutom en erkänd fiolspelman konstigt nog i trakten. Jag hittade en tidningsartikel om honom.. Intressant att erfara vad livet kunde erbjuda vara förfâder ! Man behövde inta akademiska betyg för att lyckas med det man ville göra !!
Kram för alla gânger du förgyller mina stunder !!
G-mor
Tack snälla G-mor! Jag tror inte du och min man är av samma Wallinsläkt (min mans familjenamn Wallin kommer från Vallen Junsele), men visst är det roligt att ha lite historik om sina förfäder! Särskilt roligt om det finns musikalitet eller annan begåvning i familjen som blir till glädje även för andra.
Allt gott till dig! Kram
Anita, helt underbara foton! Jag är så tacksam för glädjen du ger mej varje gång jag kikar i din blog.
Tack, Anita!
Nina
Nina: Ååh, tack vad du gör mig glad! <3
Skicka en kommentar