Jag vet inte varför jag i morse plötsligt tänkte på en resa jag gjorde till Paris nyåret 1968-69.
Jag mindes plötsligt inte inte hur, eller på vilket sätt, jag och min väninna reste dit.... Med flyg eller med tåg?
Jag har trott, att jag bara rest en gång med tåg till Europa - nämligen till Eckenförde 1966 - och därför låg jag i morse och funderade länge på hur jag och min väninna egentligen reste första gången vi reste till Paris.... ? (vilka tankar man kan få tidiga morgontimmar! ;))
Att vi flög till Paris sommaren 1969 minns jag däremot väl - ankomsten var den 14 juli och när vi anlände till Paris den dagen så var flygplatsen och staden fylld med människor som firade den franska nationaldagen.
...men jag minns i n g en t i n g av resan tur och retur med tåg till Paris nyåret 1968-69...
Jag var tvungen att titta i mitt gamla album, och mycket riktigt..; under kortet ovan står tydligt "Avresa från Centralen" !
Varför minns jag inte den tågresan?
Jag blir såå fundersam - och faktiskt smått orolig...
Har jag drabbats av en demenssjukdom....?
17 kommentarer:
Det är mycket som jag inte minns. Ibland när döttrarna är hemma och vi kommer att prata om förr i världen, drar dom upp saker som jag absolut inte kommer ihåg.
Det är som om vi pratar om helt skilda liv.
Och upplevelser.
Har man då haft en mamma som varit dement, då blir man inte bara lätt orolig; man blir skräckslagen.
Fast egentligen .,. tror jag att det oftast handlar om trötthet och okoncentration, men inte alltid.
Milda slängar av demens tror jag hela svenska folket lider av, ung som gammal.
Brukar lyssna på konversationer när tillfälle gives och det kan låta: Du vet hon som heter....ah som var gift med han.....dom bodde i alla fall på samma gata som......
Problemet är nog all information vi proppas med och som ska bearbetas. Så blir hårddisken full och så.......
mvh R
Elisabet, när jag talade med min mamma i lördags om saker som vi båda borde ha minne av, så minns vi helt olika saker...
Min pappa drabbades av demens (fast jag tror personligen att det beror på fel medicinering), men det är klart att jag blir orolig för egen del, när jag inte minns personliga händelser - som jag egentligen b o r d e minnas...
Varför...?
Först måste jag bara kommentera hur vacker jag tycker du är på bilden :)
Jag tror liksom Elisabet att glömska ofta handlar om trötthet, stress och brist på koncentration.
Men sen vore det väl lite konstigt om man skulle komma ihåg precis allting bakåt i tiden? Jag menar - vi har ju varit med ett tag ;)
Reneé: Jag vill ibland tro att "hårddisken är full", men... ibland blir jag så fundersam... Min man minns så mycket mera än mig - kan det bero på att vi minns olika saker...?
Mitt långminne är definitivt inte att lita på längre. Det har jag insett...
Christina: Tack, snälla - vad rar du är!
Som jag skrev tidigare; "hårddisken är full"; man kan nog inte minnas ALLT som man upplevt, men ibland blir jag ändå tvivlande..
Jag tror mig ha haft ett gott minne, men på senare tid känns det som om minnen försvinner....
Jag har arbetat med demensproblem på många olika sätt, och ibland blir jag orolig... Ska jag drabbas också...?
Förtvivla inte Smulan. Det bara är så att minnet förvrängs av tidens tand. Minnen som inte använts på ett tag förlorar sina kontakter, dvs synapserna dras in ... Knepigt att förklara. Och det där med att din mamma och du minns helt olika är inte heller något konstigt. Jag och mina syskon brukar jämföra minnen ibland och vi har alla upplevt saker på helt olika sätt. Det gör att minnet av händelsen "bokförs" olika i våra hjärnor också och då vi ska ta fram dem senare i livet har de fått helt olika karaktär.
Själv märker jag en begynnande minnesförlust också, men försöker hålla skallen i trim med korsord. Alltid hjälper det något. Vad gäller demens så hoppas jag att jag ska slippa uppleva att mina barn ser mig som tokig. Men än kan jag försvara mig.
Så länge du kan skriva här på det sätt du gör, så länge tror jag nog du är frisk. Ha en fin dag nu och bekymra dig inte för morgondagen. Idag är en ny dag som är till för att levas. Själv ska jag nu rusa ut till torken och fylla på den. Sedan hoppas vi hinna tröska av vårt utsädeskorn innan det hotande regnet gör entré.
Hej från Evy
Tack Evy för trösteorden!
Jag tappar numera ofta ord och namn på personer också.. När jag dessutom i morse upptäckte att jag raderat ett gammalt e-postprogram från min gamla dator, utan att tänka på att jag sparat programmet därför att där fanns MASSOR av viktiga mail och kort bevarade (som jag tyvärr inte säkerhetskopierat..)då brast det! Jag känner mig frustrerad och arg att jag kan göra en sån dundertabbe. Tyvärr mildrades inte oron för en begynnande demens av detta....
Får vara glad för att vädret är vackert åtminstone! Fortsatt lycka till med skördearbetet, Evy!
Jag håller med alla andra om att vi alla lite till mans tappar bort både minnen, ord och namn. Och förlägger saker och minns inte att man har berättat något för någon utan drar samma sak igen.
Vi är så överbelastade med information idag att hjärnan måste sålla tror jag och hamnar man dessutom i perioder där man är trött eller stressad blir allt det där värre.
Du som arbetar med bilder från nu och förr märker ju vad BILDEN har för betydelse för minnet. Din söta bild från Centralen fick dig ju att minnas att du faktiskt åkt tåg till Paris. Det har jag gjort vid samma tidpunkt flera gånger men jag minns heller inte detaljerna, bara att man kom fram till Gare de Lyon.
Om du är orolig för demens så kan du väl prata med din distriktsläkare om det du upplever - det finns ju tester att göra och bromsmediciner, ja allt det där vet du ju. Kanske just att du har jobbat med demensfrågor gör dig extra orolig?
Jag tror faktiskt precis som alla andra att det är normalt för både ålder och tid. Så gläd dig åt dagen som någon skrev!
Monet: tack snälla för dina råd! Egentligen skulle jag kunna ställa min egen diagnos - att glömskan beror på den hjärnstress och utmattning jag drabbades av för tre år sedan. Jag har tagit upp det ett par gånger med min läkare, men han tycker inte att det är så allvarligt, och då får jag väl nöja mig med det..
Och givetvis är det ingenting jag tänker på dagligen, men visst är det frustrerande och retligt ibland när glömskan slår till! ;)
Troligen var det en mycket större händelse att Du flög än att Du tog ett tåg. Vi hr ju läggare att minnas det som inte är lika vanligt.
Synnove: Ja, det är möjligt att det är så. Fast jag hade flugit ett par ggr innan denna tågresa, så att flyga var inte såå nytt ändå..
Det jag finner märkligast är att jag inte minns NÅGOT av hela den långa tågresan t/r till Paris...
Minnet är numer ganska så oberäkneligt. Jag känner igen det att förgäves gräva ibland minneshyllorna på jakt efter något man tycker man borde komma ihåg. Kanske är det så att vissa minnen skuffas undan och nya kommer till. sedan tycker jag mig märka att minnen omformas under tid, de bakas ihop komprimeras och blir till nytt på något sätt. Det är kanske därför de ser så olika ut när vi jämför minnen med de som var med. Sedan tror jag att man ska vara uppmärksam, inte orolig men observant på sitt minne eller brist på. Kanske hjärngympa lite varje dag för att håla igång.
Kersti: Ja, jag tror också att hjärnan kan prioritera minnen.. Speciellt när det börjar bli "fullt" av intryck och möjliga kunskaper. ;)
Att minnen också kan förändras över tid känner jag också igen.
Kanske får man acceptera att det är så? Troligtvis. Allt gott!
Vilken frejdig bild! Här är en glad tjej som ska ut i världen och hon är fylld av reslut! Roligt att direkt känna igen Centralen trots att det är, hm, 40 år sedan.
Lyssnade du på Björn Ulveaus sommarprogram förra året? Han var bekymdrad över att han inte minns ett dugg av kvällen när Abba vann den europeiska melodifestivalen med Waterloo. Benny minns tydligen varenda sekund men Björn kan inte komma ihåg någonting. Och det stör honom. Därför började han göra minnesresor tillbaka till sitt förflutna för att se vad han mindes - och inte sjutton kom han ihåg samma saker som exempelvis gamla flammor. Hehe! Ett mycket roligt, ödmjukt och intressant sommarprat.
Nejdå, läkarna han pratat med tror inte att han riskerar att bli dement. Eller rättare sagt, de där minnesluckorna tyder inte på det.
Kesu: Tyvärr lyssnade jag inte på Björn Ulveus "Sommar". Kanske skulle jag ha känt igen mig i hans minnesluckor? Det är nog så att vi minns olika saker här i livet, och vissa saker är så undanträngda, så att det aldrig "ploppar upp" igen är jag rädd. Kanske gäller det oftast obehagliga minnen och sån´t man förtränger - jag vet inte...
Nej, man får hoppas att de minnesluckor man har är "normala"...
Fast liiiite ÅNK (åldersglömska) har jag nog allt...;)
Suck..
ÅNK kommer med åren, det är väl bara att acceptera även om det är svårt. Jag blir lika irriterad varje gång jag glömt något. Suck! Inte nu igen!!!
Kroppen är ju så finurlig att den säkert försöker glömma traumatiska upplevelser som en ren bevarelsedrift. Mer spännande - och konstigt - då att Björn Ulveaus inte minns den triumferande Abba-segern.
Skicka en kommentar