lördag 22 augusti 2009

Nödåren 1865-1869 i Ådals-Liden

Bild från Wikipedia: "Illustration av svälten i Norrland ur tidningen Fäderneslandet, 1867. En moder ligger döende medan sonen äter på en känga och en man täljer bark från trädet utanför."

Nödåren 1865-1869 i Sverige var mycket svåra. Missväxten drabbade främst den fattiga befolkningen i Norrland och Finland vilket ledde till att tusentals människor dog. Människor fick leva av barkbröd och gröt gjort av lavar för att överleva. År 1867 var svälten som värst och svälten bidrog till att emigrationen ökade markant från Sverige till Nordamerika dessa år.

Magnus har på sin blogg om Ådals-Liden gjort ett sammandrag av provinsialläkarens årsberättelser för nödåren 1863-1869 i Sollefteå distrikt. Jag har i min ägo kopior med ett sammandrag av kommunalstämmans protokoll i Ådals-Liden nödåren 1865-1869, framställt av hembygdsforskaren Paul Lundin, som jag kan komplettera det Magnus har skrivit om.



Här följer utdrag ur Ådals-Lidens kommunalstämmas protokoll nödåren 1865-1869. Nedtecknat av Paul Lundin och redigerat av mig.


Utdrag ur 1865 års kommunalstämma:

Missväxten synes ha börjat redan 1865 då det från en stämma den 26 nov. beslöt att ingå med begäran till regeringen om ett penninglån a´ 5.000 riksdaler rdt efter sommarens svåra missväxt med kalla vindar och svår frost natten mellan den 2-3 september.

En nödhjälpskommité tillsattes av kyrkvärden Erik Henriksson Lidén (ordf.), skolläraren Oscar Frisendahl, f. nämndemannen Anders Hansson i Norrmoflo, lanthandlare Erich Michaelsson Lidfors i Rå. Kommitén utökades året därpå med bonden Johan Jansson i Forsås och gästgivaren Erik Olofsson Bergfors i Näsåker.

Det beslöts vid stämman att p.g.a. missväxten skulle skolläraren erhålla kontanter, 25 riksdaler rdt istället för spannmål.

Det klagas över det allt mer utbredda tiggeriet. Man anser sig inte kunna hjälpa andra än de bofasta inom socknen.

Då fattigkassan var så gott som uttömd genom den stora hjälpbehovet, beslutades om en extra debitering av 25 öre per mantalsskriven person inom socknen.


Utdrag ur 1866 års kommunalstämma:

Sockenstämma den 7 jan: Många fattiga har sökt hjälp hos kommunalstämman. 12 namngivna personer, ensamma och äldre samt några torpare, hantverkare och änkor med stora barnkullar upptas och skolan erhåller 1/4 tunna korn.

En äldre lappkvinna, Cecilia Arvidsdotter, som under några år vistats inom socknen, men är skriven i Vilhelmina, skall utvisas och hemsändas till moderkommunen. Senare visar det sig att lappkvinnan är avförd som obefintlig ur Vilhelmina kyrkböcker, och hon blir återsänd till Ådalsliden som får ansvara för hennes vidare försörjning.

Sockenstämma den 25 mars: Stämmans ordf. trävaruhandlare Per Engman i Näsåker, informerar om att församlingen beviljats ett statligt understöd av rågmjöl till ett värde av 2.000 riksdaler rdt. Av vice pastor Nils Friesendahl har församlingen/socknen inköpt 5 tunnor korn för ett pris av 17 riksdaler rdt/tunna.

Från en stämma i april berättas att ett parti rågmjöl inkommit från Länsstyrelsen och även begärda lån från regeringen beviljats. Till att börja med köper stämman in 200 tunnor korn.


Utdrag ur 1867 års kommunalstämma:

Stämma den 10 sept: Stämmans ordförande Per Engman omtalar att församlingens totala invånarantal är 1400 personer. Stark frost de första nätterna under september. Sommaren har varit blåsig med nordliga vindar - skörden har varit minimal.

Det finns 73 hushåll med sammanlagt 364 personer som är utan mat och som måste hjälpas. Stämman hade begärt 3.000 riksdaler rdt i lån av regeringen men bara erhållit 1000 riksdaler. En tunna korn kostar 26 riksdaler och en tunna råg 30 riksdaler i inköp.


Utdrag ur 1868 års kommunalstämma:


Stämma den 2 feb: Det finns inget sädeskorn inom socknen.

Stämma den 1 mars: Länsstyrelsen har anslagit 40 tunnor korn för de nödlidande inom Ådalslidens socken. Länsstyrelsen har också anslagit pengar till nödhjälpsarbete i form av vägarbeten från reselegränsen till Forsnäs:

- För näsåkersdelen gäller omläggning av vägen vid Galtryggen, Bjäsdalsbackarna i Lidgatu och Skröttardalen i Näsåker. Som arbetsledare för nödhjälpsarbetet utsågs gästgivaren Erik Olofsson Bergfors i Näsåker.

- Vidare förbättring av vägen vid Krånge med ny bro över Kilforsbäcken under ledning av snickaren Erik Ersson Gradin i Kränge. Arbetsledare utsågs Per Hansson d.ä. i Norrmoflo.

- En ny landsvägsbro över Kilån under ledning av nämndeman Nils Ersson i Sundmo.

- Utdikning av några myrar i Häxmo och Forsås byar under ledning av bönderna Erik Hermansson i Åhs och Paul Eskilsson i Häxmo.

Stämma den 12 juni: Stämmans ordf. meddelade att 8 mattor mjöl fanns att hämta i Sollefteå och 40 tunnor råg och korn i Härnösand. Det beslöts att nämndemannen Hampe Lidholm i Lidgatu skulle ombesörja transporten från Sollefteå och ordf. Engman transporten från Härnösand. Det beslöts att varje forman skulle ta 4 tunnor per lass och av detta skulle formannen få erhålla ½ tunna per lass.

5 kommentarer:

Anonym sa...

En sak är säker: Jag tror inte någon i Sveriges avlånga land förstår vad missväxt, svält och umbärande innebär. Jo de som kommit hit som flyktingar från krig och elände vet kanske, men inte vi infödda nordbor. Vi är alldeles för bortskämda numera. Det är nyttigt att läsa sådan här historik emellanåt så vi blir lite mer ödmjuka.
För att lätta upp det hela. I dagens www.lidkopingsnytt.nu finns följande historia att läsa:

Överläkaren på röntgenavdelningen fick in greven för undersökning. Utan kläder såg han tämligen vanlig ut, vilket föranledde doktorn att fråga:
- Hur var det med den här lille farbror´n då?
Greven, som hade sin betjänt med, svarade:
- Jean, tala om för fotografen i vilket ärende vi vistas här.

Den historien hade jag inte hört förut och tycker den är väldigt festlig. Ha en fin dag :D

Hej från Evy

Inkan sa...

Mycket intressant ...och lärorikt. Jag tänker på i vilket överflöd vi lever i dag och hur det slösas på allt.
Och än finns områden på vår jord där en stor del av befolkningen lever på svältnivån.
Märkligt att vi, de rika länderna, inte kan avstå mer och utrota den svält och de sjukdommar som uppstår genom långvarig hunger och ensidig kost.

Världen är galen.

Inkan sa...

Och kunde jag bara stava rätt till 'sjukdomar'- så vore jag nöjd:)

smulan sa...

Evy: Jag blev lite förvånad att Länsstyrelsen redan på den tiden var så företagsam att de ordnade nödhjälpsarbeten åt de mest fattiga i bygden. Det imponerade på mig.

Inkan: Absolut! Nödåren på 1860-talet var säkert fruktansvärt och möjligen lättare att förstå. Att vi idag, med de resurser som trots allt finns, fortfarande har en enorm svält på jorden är obegripligt.

Anonym sa...

Hej igen

Jo nog var det så att nödhjälp fanns även då. Faktum är att jag är övertygad om att människor fungerade på samma sätt då som de gör nu, med den skillnaden att de inte hade samma uttrycksfrihet för att kunna genomföra det de tänkte.

Jag läste för något år sedan en bok av Hans Villius som heter "Ett satans år" och där fanns mycket som jag inte hade en aning om.

Tror jag lånade boken på biblioteket för jag kan inte hitta den här i mina överfulla bokhyllor :( Dags att göra en röjning eller vad? Önskar någon kunde komma och anmäla sig som frivillig övertagare av alla böcker jag inte vill ha. För böcker kan man väl inte kasta i soptunnan väl???

Hej från Evy