Idag fick jag ett gammalt kort som berörde mig. Familjen på kortet är familjen Erik Andreas Nordin f 1875 i Grundtjärn och hans hustru Augusta Dorotea Nilsdotter f 1884 i Omsjö och deras fyra barn Gustaf, Nils, Edur och Anna. Erik och Augusta gifte sig 1910.
Kortet av familjen bör vara taget omkring 1925 i Omsjö. Enligt uppgiftslämnaren bodde hela familjen i det här enkla, lilla hemsnickrade huset under åtminstone ett par vintrar.
Tänk er, sex personer bodde i detta lilla skjul. Ett skorstensrör sticker ut genom väggen så jag förmodar att det fanns en liten vedkamin i huset. Hur kunde alla få rum att sova, laga mat och äta? Hur kunde man överleva i 25-30 graders kyla i ett hus som var byggt av enkla bräder och brädlådor?
Jag begriper det inte.
Gör ni?
Flera kort av familjen Nordin:
http://smulansblog.blogspot.com/2010/05/erik-andreas-nordin-omsjo.html
http://smulansblog.blogspot.com/2010/06/fam-erik-olof-jakobsson-nordin-omsjo.html
Uppdatering dec. 2010: Magnus har hittat ett tidningsurklipp i Sollefteå-Bladet från januari 1910, där paret Nordins bröllop en månad tidigare är beskrivet:
http://adals-liden.blogspot.com/2010/12/for-100-ar-sedan-om-julen-i-omsjo.html
24 kommentarer:
Otroligt! Fantastiskt kort och historia!
Vilket fantastiskt fotografi. Det är helt ofattbart att de bodde alla i det skjulet. Tänk så bra vi har det på många sätt idag. Och ändå mår vi så dåligt det är också ett av livets alla mysterier.
Jom och Kersti! Vad jag förstod så bodde familjen i det här skjulet under ett par år pga vissa omständigheter, men jag förstår inte hur de klarade det.
Barnen klarade sig alla mycket bra i livet, så familjen tycks ha haft det bra trots allt.
Detta bekräftar den slitna tesen; Lite klarar man sig på, mycket går åt.
Men hur det går till övergår mitt förstånd. Tack Anita för den värme du skildrar människor med.
Då måste man ju ställa frågan: Var det bättre förr?
Jag noterar det lilla huset med sin skorsten, och som ni säger så fanns det nog en orsak, kanske en osämja eller en tjurighet, som gjorde att familjen stod fast vid ett beslut att klara detta.
Jag noterar även att hela familjen är väldigt fint klädda. Kostym på barnen, väst på familjefadern och alla ser rena och, om ni ursäktar, välmående ut.
Jag har sett sämre bostad men då levde endast en person i huset. Tror det var ännu värre då ingen fanns att värma sig tillsammans med.
Trots ovanstående, så tror jag detta är gränsen för vad man ska behöva utstå. En etta med kokvrå, hmm, men inte så här slitet.
Hej från Evy
Ja, Evy, jag tänkte på samma sak. Hela familjen ser välmående och är bra klädda så det verkar som det fanns en bra familjestruktur trots allt. Vad jag vet fick familjen en bättre bostad senare och barnen lyckades väl i livet.
Hägglund!
Tack för din kommentar! Jag kan heller inte förstå hur familjen klarade sig i två år i detta lilla skjul. Kanske fick de praktisk hjälp av grannar?
Berätta mer om de lyckade barnen. Jag gissar att Gustaf var den Gustaf som gjorde skoglig karriär, blev "kommunintendent" (det var hans titel) i Junsele kommun och sen fritidsassistent i Sollefteå kommun. Eller?
Anonym! Jag vet inte mera om barnen än vad jag fick veta av min sagesman igår.
Enligt honom blev Gustaf skogvaktare, ja.
Man blir ju lite fundersam på om fotot är ett påhitt, med skorsten genom fönstret Oftast när någon bosätter sig i ett skjul som uteliggare, så är det en särling, vilka det finns massor av exempel på. Men en hustru med barn (och gubbe) är nog ovanligt att hon inte uppsökt sin släkt istället.
Lars Eric! Jag har fått flera kommentarer om detta är med sanningen överensstämmande. Jag tycker också att det är en märklig historia som jag ska forska vidare i.
Det fanns grannar och släktingar i Omsjö, Ottsjö och Jansjö - de borde ha fått husrum där i väntan på en ny bostad...
Får jag andra uppgifter kommer jag givetvis att redigera mitt inlägg.
Jag har just talat med kortets ägare, och hon intygar att familjen bodde i stugan en kortare tid.
Ja det är verkligen ett kort som berör. Att familjen inte ens fått bo i en bryggstuga, som lapparna gjorde under vintrarna här i Västra.
Anonym! Kanske var det så att Erik var ovanligt tjurig...?
Intressant .., minst sagt.
På Vilhelmina kommuns fotoarkiv-sida ..., där jag ofta tittar in, där häpnar man över hur människor hade det förr.
Vilka livsöden!
Ja, Elisabet, det funderar jag också ofta över. Jag slutar aldrig att imponeras över människans överlevnadsförmåga. Både förr och nu.
Joo, Gustaf var ansvarig för kommunens skogar i dåtida Junsele kommun, och senare även för bl.a. djurparken som tog mycket av hans tid. Hans änka Siv min farmor besöker än idag ibland Omsjö. Gustaf var min farfar och Erik (som jag delar både för- och efternamn med) var min farfarsfar. Det fanns en konflikt med ett visst dåtida skogsbolag som inte gillade att men organiserade sig fackligt, som ledde till att familjen levde under väldigt knappa förhållanden en längre tid... Så nog var tjurigheten en faktor också, jag får ge flera av er rätt... TACK SMULAN för detta, det värmde att hitta ikväll! Vänliga hälsningar/Erik enordin@armstrong.com
Erik: TACK för din kommentar!
Vänliga hälsningar Anita/Smulan
Hej igen.
Erik var bror till "Nordins flickor i Omsjö".
http://smulansblog.blogspot.com/2009/02/pa-fotot-star-familjerna-norberg-och.html
Enligt min mor bodde de i det där skjulet under somrarna när de byggde sitt nya hus. Vintrarna tillbringade de i Bränna.
Min mor har samma foto.
Den enda "tjurighet" jag vet något om är Augusta. Min mamma kallade henne "elaka Augusta" eller "surkärringen".
Erik, Augusta och Gustaf ligger begravda på kyrkogården i Näsåker.
Mvh
Lasse
Erik var alltså min mammas farbror
Lasse: Ursäkta sent svar. Tack även du för kommentarer!
Visst är du Lasse E.? Om det är så, ringde jag upp din mor och talade med henne om fotot. Ett vamt tack!
Gott nytt år!
Hej, Nej Lasse Ö som i Örtenblad.
Min mamma Bertha är dotter till Eriks bror Carl Oscar
Tack ändå, Lasse Ö! :)
Hej.
Jag var nog lite trött i morse.
Min morfar hette Johan Oscar
Skicka en kommentar