"Det här är min pappa och Zacke. Zacke är min systers lilla Bichon frisé hanne - och är den finaste och ulligaste lilla hund man kan tänka sig. Pappa och Zacke har blivit de allra bästa vänner. Pappa - som lever i dimmornas värld sedan många år - blir så lycklig när Zacke kommer på besök. Zacke lägger sig så fort han kommer i pappas säng eller i knät, och pappa känner genast att det är hans vän Zacke som kommer på besök. Zacke viker inte från pappas sida när de är tillsammans och det är så rörande att se hur mycket de tycker om varandra.Pappa ligger på sjukhus nu. Han drabbades av en stroke för ett par dagar sedan och vi tror inte att han kommer hem mera. Zacke förstår inte vad som har hänt hans vän - han hoppar ofta upp i pappas säng för att se om pappa finns där. Om vi fick skulle vi ta med Zacke till sjukhuset, men jag vet att det inte är möjligt, tyvärr. Zacke saknar sin vän."
Idag finns inte pappa mer. Pappa dog för en vecka sedan. Men Zackes och pappas vänskap varade livet ut.Det fanns en mycket speciell gemenskap mellan pappa och Zacke som kändes så märklig. Pappa levde sedan länge i dimmornas värld, men trots det var närheten och vänskapen mellan Zacke och pappa alltid så påtagligt nära och innerlig. En ordlös och rörande vänskap. En vänskap mellan djur och människa.
Jag tror att Zacke saknar sin vän.
Korten är tagna av Zackes matte, min syster K. Lindqvist.
6 kommentarer:
Nu kommer tårarna här när jag läser dina fina ord om din pappa och lilla vovven!
Jag blir så rörd. Klart att Zacke saknar honom....vad fint att din pappa kunde få ha honom hos sig ibland.
Här bredvid mig ligger min lilla trasselsudd till hund i soffan och jag ger henne en kram och skickar en till dig också.
// Lisbeth
Lisbeth!
Ja, det var en mycket speceill relation som pappa och Zacke hade. Jag har aldrig sett något liknanade förut faktiskt. Zacke var helt tokig i pappa och lämnade honom aldrig nör hans fanns i närheten.
En kram till dig och din lilla trasselsudd också!
Men så fint du beskriver din pappa och Zackes relation. Och jag är helt säker på att hundar saknar människor, när de inte längre finns.
Eva! Jag tänker då förstås på lille hunden Bobby....
http://smulansblog.blogspot.com/2007/08/ter-frn-skottland.html
Här kommer varma tankar till dig, Smulan.
Det känns ... ovant att vara längst fram i ledet.
Ovant, men ändå ..., bra.
Jag tycker att det är så skönt för mamma .., att leva så bortom all nu-närvaro .., nej, det är inget liv.
Underbara-underbara bilder av din pappa och Zacke!
Den 30 nov. 2016. Idag somnade Zacke in efter ett långt liv och trogen varm vänskap. Zacke fattas oss..
Skicka en kommentar