Internet är fantastiskt!
För en tid sedan kom ett mail från en person vid namn Ingrid i Stockholm till gästboken på min hemsida. Ingrid har en fastighetsskötarfirma på Östermalm och sparar ibland en del gamla biblar, psalmböcker, böcker, kort och andra saker som hyresgäster lämnat efter sig eller kastat. Saker som ingen ville ha kvar längre, men som Ingrid tycker är för dyrbara att bara kasta. En dag råkade Ingrid titta i några av dessa efterlämnade böcker. Hon funderade på att göra sig av med lite böcker och tittade därför lite extra i dem.
Ingrid hittade skrivna namn, kort, konfirmationskort och anteckningar i några av böckerna. Namn och ortnamn som tydde på att de tillhörde samma familj; familjen Berglund från Hömyra i Junsele.
Ingrid sökte på nätet och hittade min hemsida, där några av namnen i böckerna finns bland mina anor. Ingrid hörde av sig och här är vi nu:
Jag ska få en bibel som tillhört min farfars farfar Anders Berglund (1826-1904.)!! Den äldste sonen Arons namnteckning (han blev bypredikant i Hömyra) finns också i samma bibel. Troligtvis fick Aron överta sin fars bibel. En psalmbok, ett par andra gamla böcker, några kort och anteckningsböcker med Arons son Lambert och Lamberts dotter Sallys namn i är också intressanta objekt.
Hur dessa böcker hamnat i Östermalm, Stockholm från den lilla skogsbyn Hömyra i Junsele har vi ännu inte lyckats utröna riktigt. Kanske via Lamberts dotter Sally som flyttade till Stockholm och avled där?
Men nu är de gamla böckerna på väg till mig. Eller som Ingrid skriver: "din farfars farfar är på väg..."
Det är helt otroligt spännande!
TACK Ingrid!
Updatering 13/2
En av böckerna visade sig vara en teologisk bok skriven av en herre vid namn Doct. Eric Pontoppidan. På bokens första sida står följande:
"Biskopens och pro-cancellerens Doct. Eric Pontoppidans härliga Tros-Spegel, som föreställer Guds barns rätta kännetecken och dermed rycker alla falska stöd undan de säkra; men styrker tron hos de rättrogna, samt tröstar de klenmodiga och anfäktade. Öfwersatt ifrån danskan af Haqu. Enroth. 1824"
Jag har förstått av uppgifter på nätet att den här boken användes ibland i skolundervisningen på den tiden när farfars farfar var liten.
12 kommentarer:
Hej Smulan
Vet du vad? När jag läste dessa rader som jag nu kommenterar, så frös jag. Tänk vad helt fantastiskt detta är. Jag bara älskar saker och böcker som jag vet har en historia. Och att kanske få läsa anteckningar gjorda av en släkting för länge länge sedan är ju så fantastiskt att det inte går att beskriva. Jag gläds med dig och förstår helt och fullt vad du känner. (tror jag i alla fall)
Grattis till att ha så fina vänner som bryr sig så mycket att de gör detta för dig :-D
Hälsningar från Evy
Ja, Evy, det är en verkligt fin solkskenshistoria. Jag känner inte Ingrid - hon hittade mig via min hemsida. Det är så otroligt generöst av henne att hjälpa till att böckerna kommer tillbaka till familjen.
Jag ska skriva mer senare. De flesta böcker ska jag själv hämta i Sthlm så småningom.
I morgon åker vi till VM i skidskytte i Östersund! Fast jag följer bara med...:)
Hejsan Smulan!
Ja, vad spännande det är med allt detta från gamla tider!
Ja, berätta mera om det här!
Det påminner om vad som kan uppdagas i gamla byggnader av allehanda slag.
Jag kan svårligen passera en gammal lada eller fäbod utan att gå in och ivrigt i ljuskäglan från ficklampan leta inskriptioner, meddelanden, hälsningar som färdats genom decennier, sekler, nedplitade på trävirket eller inkarvat - tankar, reflektioner och realiteter för längesedan.
Vet inte riktigt varför jag har sådan vurm för detta, kanske är det bara en nyfikenhet på gångna tider.
I en gammal fallfärdig hölada efter Gimån i Jämtland gjorde jag mitt mest uppseendeväckande "fynd" - en djupt dramatisk rad från sent tjugotal - man undrar ju.
"...Kommer en dråpare in i Guds hus?
Det finns mycket av kulturhistoriskt intresse bepräntat, inristat i väggarna i äldre byggnader runt om i vårt land som tidens obevekliga gång sakteliga suddar bort - och vi låter det ske! Runstenar och hällristningar är vi måna om att bevara, räknas som riksintresse och kulturarv men dessa träinskrivna skatter från förr faller helt utanför ramarna och tynar bort i tysthet och glömska. Synd tycker jag.
Känner du till någonting om detta - något bevarandeprojekt, något initiativ till räddningsaktion någonstans, någon intresseförening för stollar som mig. Kanske en skriven bok?
Något?
Tacksam för tips!
Om du har några gamla timmerhus, ängslador omkring Omsjöbygden så gå in i dessa spännande tidsmaskiner och leta!
Hälsningar från thord.
Ja, Thord, där har vi samma intresse. Jag undersöker gärna gamla lador och hus, eftersom jag är intresserad av bygdeforskning. En gång hittade jag ett gammalt handskrivet brev bakom en fönsterkarm i ett nästan raserat hus. Jag kunde så småningom kunde identifiera vem som skrivit brevet eftersom jag visste vilka som bott i huset. Inristade namn och årtal sätter fantastin i rörelse...
Thord, det finns kurser i bygdeforskning (jag ska själv delta i en sådan på SVAR i Ramsele i mars)Jag vet inte var du bor, men det finns säkert en släktforskningsförening där du bor - de brukar också hålla på med bygdeforskning. Jag har en del skrifter om bygdeforskning. Om du mailar mig så kan jag ge mera tips om böcker och annat, om du vill! Min mailadress finns under min profil.
Ha det gott! Smulan
Idag blir det VM i Östersund!
Underbart - visst är internet fantastiskt! Det sker under emellanåt - just för att någon är tillräckligt nyfiken och kopplar ihop saker de läst.
Jag förstår din glädje!
Och vilken fantastisk människa som sparat på dessa böcker som lämnats kvar. Oftast kastas ju allt när lägenheter efter avlidna töms, där inga arvingar finns. Eller inte är intresserade av att ta vara på något.
Jag fick ju min morfars far och hela hans familj i USA tillbaka tack vare internet. Och löste en familjehemlighet som annars troligen fortsatt vara gåtfylld.
Vilken underbar historia! Så otroligt generöst av den där Ingrid att ta vara på böckerna och dessutom leta rätt på dig! Man blir så glad av att läsa sånt! :)
Har ni mycket snö uppe hos er?
Men Smulan... "gammalt handskrivet brev bakom fönsterkarm"
Tänk att sådant kan inträffa i verkligheten - måtte försynen en gång beledsaga mig till en sådan hjärtklappande upplevelse!
Hej och tack så mycket för svar!
Ja! en kurs i bygdeforskning är något jag allvarligt ska överväga. Glädjande höra det pågår lite verksamhet inom det här gebitet.
Själv är jag en orolig, rotlös själ, som flyttat runt litet för mycket men kulturhistoria är ju en generell företeelse levande i alla bygders tider och rum.
Efter min nästa flyttning (södra Dalarna), som jag hoppas är den sista, ska jag odla, sträcka ner mina rottrådar djupt i den goda myllan.
Kanske både släktforskning och bygdeengagemang då kan bli aktuellt för mig!
Tack för detta!!
Jag har själv varit till "SVAR" i Ramsele vid några tillfällen, imponerats av den fina byggnaden, förundrats över de "pratsamma" korparna Hugin och Munin vars trivsamma klonkanden hördes vida. Det tog en stund innan poletten trillade ned, innan jag fattade att deras röster kom via en förstärkt högtalare. Stämningen är verkligen berörande där uppe på nipkanten högt över Faxälven!
Hoppas du får en givande kursdag där på SVAR i mars!
Hälsningar från thord.
Visst är det fantastiskt när denna stora under stundom skrämmande värld där ute, krymper och blir så liten och greppbar. Underbar berättelse tack för att du delade den.
Inkan! Ja, det är en fantastisk solskenshistoria! Jagkan knappt bärga mig tills jag får se dessa "dyrgripar"... Internet är en fantastisk sak; det vet både du och jag! :)
Londongirl! Jag är så otroligt glad att det finns så generösa människor som Ingrid! ja, vi har mycket snö. Dessutom relativt kallt idag. Minus 10 grader. Soliga dar och mycket skidåkning!
Thord! Dalarna - en underbar plats! Jag har många rötter där - i Orsa och Mora. Jag hoppas att du hittar en förening där du kan börja din forskning. Det är sååå intressant ska du veta! Intresset tar aldrig slut. Hoppas att du berättar mera om det!
Ja, SVAR är ett underbart vackert och trevligt arkiv. Som du kanske känner till är det nedläggningshotat, men jag hoppas att "de som makten haver" inser att det måste få vara kvar.
Patrik (A?) Tack! Ja, ibland händer det saker som gör att dagen får riktig guldkant.
Oj, det var en sådan där historia som man blir glad av! Samtidigt blir man snudd på kallsvettig av att ana att mindre kloka människor än denna Ingrid i samma situation kanske har valt att kasta fynden. Hur många livshistorier har inte försvunnit på det viset? Verkligen skönt att det inte slutade så i det här fallet!
Peter! Ja, det känns lite märkligt att hålla i en bok som min ffff hållit i. Jag har fått en av böckerna idag. En teloogisk skrift av Doct. Eric Pontoppidan med ffff:s namnteckning 1880.
Jag är så tacksam för Ingrids hjälpsamhet.
Men det är ju en hel fantastisk historia!
Skicka en kommentar