En hyllning till Lars Forssell

Jag har alltid älskat Lars Forssells översättningar av de franska visorna. Visorna som Forsell översatte från franska är så många; bland dem "Snurra min jord", "Säj vad ni vill" och "De fattigas piano", och alla har en ton av fransk cabaré som jag faller pladask för. En ton av glädje och sorgsenhet tillsammans. Clownens leende trots att hjärtat gråter.

Jag hör fortfarande Georges Brassens röst, fast den tystnat för länge sedan, när jag läser Forssells texter. Den gamla LP-skivan med Brassens, inköpt i Paris för länge sedan, ligger nånstans i källaren - jag får söka rätt på den, känner jag.

Enn Kokk skriver en lång text om Lars Forssell och hans franska översättningar och vismaterial - läs den! Det är en fin hyllning till denne fine poet och visdiktare, Lars Forssell, som avled den 26 juli.

Här en av mina favoriter - kopierat från Enn Kokks blog. Där finns även sången på franska:

De fattigas piano

Svensk text: Lars Forssell, 1956

Fransk originaltext ”Le piano du pauvre” och musik: Léo Ferré, 1954

De fattigas piano,
som klinkar dag och natt
på barer från Milano
till Stockholm, säger att
kom nu och ta en drink
till mitt förtjusta klink
och glöm bort slit och skatter…
Kom låt oss dansa runt
och prata lite strunt
nånstans bland folk och katter…
De fattigas piano -
se där en liten, sliten en!
Vad han har stora blan, oh!
Men han är allas vän!
Han svänger runt sin käpp
och tar en liten stepp -
och sen så börjar alla skratta…
och någon föll i gråt
fast vad han gråter åt
kan ingen riktigt fatta…

De fattigas piano
som klinkar i Paris
ger rytm åt hela stan. Åh…
tavaritsch, spiele, please
ej mer om sorg och nöd
men mer om kärleksglöd,
du minns väl den där sången
som diktats av Prévert
om hur man kan bli kär
för hundrasjätte gången.
De fattigas piano!
Mitt hjärtas metronom!
Hör Louis Mariano
på restaurang Atom
och Maurice Chevalier
på Café Devalver!
Då vet man att man lever!
Jag tror att Patachou
ger mera fred och ro
än varje duskål i Genève - er…

(Musiken spelar. Talar:)
Sitt nära, kom nära intill mig!
Läs något för mig. The hollow men?
Så skall världen sluta, inte med
en smäll utan med en snyftning.
Läs den och sitt nära!
Minns du den tiden med kulsprutor…
och stalinorglar… stalinorglar,
det är numera… helt enkelt

De fattigas piano
som värpte pling-plong-pling
en skur av blyguano
som döda’ - ingenting!
Nu har dom andra knep
än orglar, hjul och rep
för nu så har dom väte,
som sås i koncentrat
och blir miljoners mat
under ett kusligt läte,
värre än själva fan å
mot det är åskans knall
den fattiges piano
en lärka i en tall!
Sitt lugnt min kära vän
och läs “The hollow men”,
låt ingen oro störa!
En smäll blir slutet men
kanhända snyftningen…
ändå blir svår att höra!

De fattigas piano,
som klinkar dag och natt
på barer från Mialano
till Stockholm, säger att
kom nu och ta en drink
till mitt förtjusta klink
och glöm bort slit och skatter…
Kom låt oss dansa runt
och prata lite strunt
nånstans bland folk och katter…
De fattigas piano -
se där en liten sliten en!
Vad han har stora blan, oh!
Men han är allas vän!
Han svänger runt sin käpp
och tar en liten stepp -
och sen så börjar alla skratta…
och någon föll i gråt
fast vad han gråter åt
kan ingen riktigt fatta!

(Han med stora blan, han som svänger sin käpp, är förstås Charlie Chaplin.)

En fantastisk översättning av en stor poet!


Uppdatering: Annat bra skrivet om Lars Forssell.